JULPROGRAM KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING
Vila lite Vilken irriterande kommentar! Hur ska jag
hinna bli klar med allt jag behöver ha gjort om jag släpper allt och vilar lite, tänker jag då hon milt men bestämt uppmanar mig. Vila! Nu? Inför julbrådskan? Befängt! Ändå kan jag inte låta bli att smaka på orden – vila lite. Vem är jag om jag inte är fullt sysselsatt hela tiden? Är det inte mina ansträngningar som fördjupar livet? Bryter min tanke. Blickar inåt. Ler. Jag vet nog att vilan gör mig gott. Har inte Gud själv inbjudit mig att dela vila med honom. Vilan är bärare av goda krafter som vill ta vid där de egna sinar.
Jag vet också att vila inte är att släppa ansvaret. Att vila är att ta ansvar – för mig själv och för mina närmaste. Då jag stressar går inte bara jag sönder, det rör också upp luften runt de människor jag älskar mest. Jag behöver tid i stillhet för att smälta alla intryck och vänta in min själ. Jag träder in i mötet med mig själv och min Gud, min kraftkälla. Jag vågar vila lite och stannar upp. Andas in livet med lugna, djupa andetag och andas ut oron och ofriden. Vilar i det tysta rum inom mig som är mitt hem. Släpp stressen, öppna upp för lugnet, fridfull jul och välkommen till kyrkan! Li Ollil-Nylund, diakon