Hamngatan – det gamla”ströget”.
Oxelösunds samhällsbyggnad Hösten år 1899 beslutades att Oxelösund från och med nyårsdagen år 1900 skulle bli municipalsamhälle. Ett av problemen som de nya beslutsfattarna nu ställdes inför var att bygga upp en någorlunda hygglig samhällsservice som utöver sysselsättningsmöjligheterna omfattade bostäder, affärer och hantverkare, gator, skolor, hälsovård, brandväsen, vattenledningar och liknande saker. Det var järnvägsbolaget TGOJ som var ansvarig för stadens planering, och så tidigt som år 1896 färdigställde man Oxelösunds första stadsplan.
Bilden till vänster visar arbetare i färd med anläggningsarbeten på Styrmansgatan bilden tagen från Hamngatan. Bilden till höger visar ångbåtsbryggan i Oxelösunds hamn. Husen till höger i bakgrunden är belägna på Hamngatan. Vykortet avsänt år 1905.
Järnvägen invigdes den 2 september år 1877 av Kung Oskar II och kronprins Gustav. Till vänster syns en del av järnvägsstationen. Den var i bruk fram till år 1937. Sedan följer husen på Hamngatan, Oxelösunds ”strög”.
Stjärnholms järnvägsstation den 18 juli 1902. I huset, som även fungerade som poststation, bodde stationskarlen med familj i två rum och kök. I bakgrunden syns Stjärnholms kyrka, byggd på 1670-talet av Vilhelm Drakenhielm.
På bilden till vänster syns i förgrunden en bit av järnvägsparken med den gamla järnvägsstationen till vänster. Huset i mitten på bilden är det gamla Järnvägshotellet och det till höger var tjänstebostäder för TGOJ-personal.
På bilden här bredvid syns i förgrunden järnvägsparken, till vänster det första järnvägshotellet som byggdes på 1890-talet. År 1905 byggdes nedervåningen om till postexpedition där den fanns kvar till den senare delen av 1950-talet. Huset revs 1963. I mitten på bilden syns Järnvägshotellet som byggdes 1905 och sedan fick namnet Hotell Kusten. Huset till höger inrymde tjänstebostäder för TGOJ-personal. Det byggdes kring sekelskiftet och revs i slutet av 1960-talet för att ge plats åt vårdcentralen. Liksom många andra industriorter och stationssamhällen som hastigt tillkommit lade man inte heller i Oxelösund ned något större arbete på husens planering och lägenheternas utformning. Det skulle gå fort, folk var tvungna att ha tak över huvudet och det fick inte kosta några pengar, resultatet blev också därefter. Arbetarfamiljerna som i regel var ganska stora fick tränga ihop sig i ett ganska stort tilltaget järnspisrum som fick fungera som både kök, sängkammare och vardagsrum. De som hade det lite bättre ställt och lite tur kunde bli tilldelade två rum, varav det ena trots trängseln i regel endast användes till finrum där man sällan vistades. De idag centrala delarna av Oxelösund var vid municipalbildningen fortfarande ganska otillgängliga. Enligt en intervju i Södermanlands Nyheter från år 1962 med municipalkamrer C J Eklund var platsen där salutorget senare kom att ligga, en skridskobana och järnvägsparken var ett kärr. Det enda som fanns var ett par någorlunda användbara genomfartsvägar. Man påbörjade genast gatuarbetena efter det att man blivit municipalsamhälle och Hamngatan var den första gata som anlades. Man hade väldigt små anspråk på hur gatorna såg ut, om man nu kunde kalla dessa leriga byvägar för gata, men det gjorde man, berättar herr Eklund. Under arbetslöshetsperioderna använde man gatuarbetena som beredskapsarbeten, vilket ledde till att det blev många avbrott, men under perioden år 1900-1914 tillkom ett flertal gator, bland annat Hamngatan och Malmgatan.
Vy över Hamngatans övre del med Hamngatan 25 i förgrunden som på den tiden var Strömqvists skeppshandel. Det lilla trähuset därefter på Hamngatan 23 var förmodligen ett litet boningshus som senare fick ge plats åt Tullhuset. Därefter följde Hamngatan 21 med det s.k. Källmanska nedre. Sedan skymtar ett av husen på Hamngatan 19 som under en period inrymde Widmans kafé. Som framgår av bilden så var vägarna till en början ganska enkelt utformade.
I början hade gatorna inga namn, utan var enbart försedda med nummer, men så småningom namngav man dem. Den huvudsakliga gaturegleringen genomfördes under åren 1920-24, då man försåg både gamla och nya gator med trottoarer och rännstenar. Under arbetslöshetsåren 1930-36 förbättrade man de gamla gatorna och anlade även några nya. Hamngatan 13 med det så kallade ”Janssonska huset” i förgrunden. Därefter låg ett mindre hus som kan urskiljas närmast bakom Caféskylten som en tid var familjen Janssons bostad. Huset som skymtar därefter inrymde under denna period Stenbergs skeppshandel.
Det gamla Oxelösund med Hamngatan som förr var stadens ”strög”, fick försvinna till förmån för den nya staden med sitt nya och egentligen första centrum. På den plats där Hamngatan en gång låg med sina både vackra och pittoreska hus med snickarglädje och glasverandor, idylliska gamla butiker och kaféer, finns idag en stor parkering med plats för lite drygt 270 bilar. Bilden ovan visar Hamngatan 9 med det så kallade ”Källmanska huset” i förgrunden.
Hamngatan Hamngatan, en gång kallad ”Ströget”, hade en livlig affärsverksamhet.
Gatan började med nr.9 och slutade med nr.25. På Hamngatan 13- 21 fanns två hus på varje tomt med samma gatuadress. Bilden visar Hamngatan nr: 9-15.
Hamngatan 9 kvarteret Blåklinten nr: 5 ”Källmanska villan” låg på Hamngatan 9 och uppfördes år 1903 av faktor Gustav Källman och byggdes av dåvarande byggmästaren Detlof Ohlsson och ansågs på den tiden vara ett ”societetshus”. Huset revs på sommaren år 1964 av ”Trosa Nisse”. I bostäderna har under årens lopp många kända Oxelösundsprofiler bott. En av dem var kyrkoherde Axel Haerberger som hyrde en lägenhet under många år. En av de första hyresgästerna i huset var Södermanlands Enskilda bank, som var den första banken i Oxelösund. Fram till 1940 existerade banken men sedan övertog Skandinaviska banken rörelsen och flyttade till andra lokaler. I detta hus har åtskilliga affärsrörelser varit inrymda under årens lopp. Herrlins kafé och konditori fanns fram till någon gång på 30-talet då rörelsen övertogs av Thore Johansson och senare av kranmaskinisten och kaféägaren vid Hamngatan 19 Axel Widman. Huset inrymde sex affärslokaler där bl.a. dessa hyresgäster verkade under olika perioder. Affärslokal nr: 1. o Södermanlands Enskilda bank Frisör Carl Hellberg rak- och frisersalong Frisör Alf Eriksson rak- och frisersalong Affärslokal nr: 2 Skomakeri (Lennart Näsströms) Janettes Damkonfektion (föreståndare Lisa Hellberg, Lisas syster Margot, gift Pedersen var också anställd). El-byrå Affärslokal nr: 3. Tobak och Papper (Pousette) Tobak och Papper (Johansson) Affärslokal nr: 4. Hattmodist, Centralmagasinet Hemtrevnad Affärslokal nr 5. Widmans kafé Herrlins kafé Esters kafé Åke Janssons musikaffär Affärslokal nr: 6. •
Otto Lindgrens Uraffär
Hanna Pousettes Tobak och Pappershandel som låg i affärslokal nr.3 i ”Källmanska huset”, startades i början av 1900talet, men övertogs först i maj 1934 av Hanna Pousette. Hon skötte butiken tillsammans med sin make. Den var inrymd i en ljus och trevlig lokal, där det fanns att köpa allt som hörde till branschen samt leksaker, tekniska artiklar, och lädervaror. Kundkretsen utgjordes till stor del av sjömän från den närbelägna hamnen.
Matilda Karlssons på trappan framför sin modeaffär som var belägen i affärslokal nr: 2 i Källmanska huset på Hamngatan 9.
Hamngatan 11 kvarteret Blåklinten nr: 6 I det lilla huset till vänster om ”Källmanska villan” låg Fröbergs diversehandel. Den byggdes i början av 1890-talet och ägdes först av en köpman som kallades för ”OstErik”. I början av 1900-talet övertogs fastigheten av handlaren Karl Fröberg, som under många år bedrev diversehandel, vilken var en av de första affärerna på Hamngatan. Efter kriget övergick affären i andra händer och sist ägdes den av firman Ljus och Kraft, som där hade Sport och Elektrisk affär. Brandkåren eldade upp den utrymda fastigheten i maj 1963. Det var brandkårens egen ”pyroman” Tore Henriksson som anlade branden.
Mannen med cykeln till vänster är Karl Fröberg som övertog affären år 1900 av mannen med den vita mössan Johan Eriksson även kallad OstErik eller Ost-Erker. Närmast står makan Mina Eriksson tillsammans med sonen Ernst. I förgrunden syns därnäst fru Strid med sonen Johan och längst till höger fru Matilda Eriksson med sonen Reinhold. Det fanns en affärslokal i husets vänstra del. I delen till höger fanns ett kafé. En del av skylten syns över verandan till höger. Dagmar Eriksén, Skövde, tog bilden, troligen på 1890-talet. Huset har bl.a. haft följande hyresgäster:
Björns Cykelaffär Stråhles Cykelaffär Lindbloms Cykel & Sportaffär, samt en filial för Ljus och Kraft, Nyköping. Sven Bjöörns Cykelaffär startade i en mindre verkstad på Badhusgatan i Oxelösund år 1941, och omfattade då endast cykelreparationer. Med tiden utvecklades rörelsen och omfattade även försäljning av cyklar, cykeldelar och sportartiklar. I verkstan utförde man reparationer av alla slag samt vulkaniseringsarbeten. År 1922 flyttade företaget till Hamngatan 11.
Sven Bjöörn var född år 1913 och gifte sig år 1940 med Tora Olsson. Paret fick sonen Sven Lennart.
Hamngatan 13 kvarteret Astern nr: 7 I korsningen Föreningsgatan 2- Hamngatan 13 byggdes i början på 1900-talet det ”Janssonska huset” av byggmästare A. G. Andersson, som även gjorde ritningarna. Andersson var flitigt anlitad under tiden kring och efter sekelskiftet. Byggmaterialet till bottenvåningen var av prima timmer från Kolmården, och snickarna klagade lite över svårigheter att borra och spika i kärnvirket. Huset har haft många hyresgäster varav några nämns här nedan. Hus nr.1 Affärs lokal nr: 1
Läder Lindkvist (skoaffär) Kallins skor Affärs lokal nr: 2 Carl H. Johansson manufakturaffär Hemtrevnad På gaveln mot Hamngatan fanns även ett kafé.
Från det huset byggdes så var ett kooperativt matlag inhyst. Ibland var det ett par hundra hamnarbetare som besökte serveringen, som sköttes av några kvinnor. Ingången var från husets veranda. Affärerna tillkom senare. Det fanns en mindre charkuteributik i den del av byggnaden som låg mot Föreningsgatan, ”Einar Carlssons Charkuteriaffär”, samt under en tid även en blomsterhandel.
Nyköpingsköpmannen Carl H. Johansson startade en manufakturaffär i hörnet av ”ströget”, vilken gick i många händer innan den upphörde. Manufakturisten Freddy Ekström hörde till veteranerna vid Hamngatan. Han började sin karriär i den affär som han senare var innehavare av, Carl H. Johanssons Efterträdare, år 1926. Huset i mitten av bilden var det ”Janssonska huset”, det lilla huset till höger var Ruben Janssons bostad. Den siste privata ägaren till huset var Ruben Jansson som var gift med Julia, de fick tre barn Margot, Maud och Bertil. Den första ägaren var Rubens far, Johan August Jansson.
Det fanns flera hus på gården. Tvättstugan som låg utefter Torggatan inhyste även en lägenhet på övervåningen. Sedan låg det ett vinkelbyggt hus med ena längan utmed Torggatan och den andra längan in mot gården, där det fanns en vedbod, förråd, torkvind, snickarbod och dass etc. De sista affärsdrivande hyresgästerna var Läder- Lindqvist som senare övertogs av Kallins skor, samt en butik som hette Hemtrevnad. Huset användes som värmestuga och ”matbod” medan Prismabygget pågick. Fastigheten revs i slutet av september år 1970. Denna tomt är idag även den en bit av Prismaparkeringen. Hus nr: 2 Fastighetsägare Ruben Janssons bostadshus Anm. På andra våningen bedrev systrarna
Lundqvist en matservering under ca 25 år. En gång i tiden var en mjölkbutik inrymd i denna byggnad.
Fastigheten var ett av de äldsta husen i den centrala delen av staden. Adressen var Hamngatan 13 och huset var troligtvis byggt 1881. Brandkåren eldade upp huset i december 1967.
Hamngatan 15 kvarteret Astern nr: 8 Hus nr: 1 Detta hus byggdes år 1896 och revs år 1964. Där hade bland annat Wilhelm Stenberg sin skeppshandel - andra huset från höger i bild.
Grundaren till Stenbergs skeppshandel var en grosshandlare Blom från Norrköping. Den affärssinnade östgöten förstod att utnyttja Oxelösunds alltmer ökade betydelse som hamnstad och startade år 1881 en skeppshandel. Den övertogs år 1892 av Albert Sturm och Gustaf Larsson. Efter överlåtelsen kallades skeppshandeln för ”Sturmens”. Fyra år senare, år 1896, flyttade skeppshandeln in i nya lokaler på Hamngatan 15. År 1911 trädde Gunnar Johansson i tjänst i Stenbergs skeppshandel, som namnet då var. År 1961 hette den AB Wilhelm Stenbergs Efterträdare. Hus nr: 2 Detta hus byggdes år 1890 och revs år 1964. Hyresgäster har bl.a. varit: Ljungqvists café- (startade år 1903) Birgers Konditori På andra våningen hade Oxelösunds sportklubb sin klubblokal.
Trio utanför Ljungqvists konditori och kafé. Flickan i mitten är Linnea Johansson.
De båda byggnaderna revs av ”Trosa Nisse” år 1964.
Ljungqvists konditori grundades omkring 1890 av fröken Emma Ljungqvist och övertogs efter hennes död 1937 av dottern Astrid Ljungqvist. Från1939 drevs rörelsen av konditor Gunnar Ljungqvist. Konditoriet var det äldsta i Oxelösund. Det hade alltid funnits i samma lokaler genom åren och genomgått ett flertal reparationer och moderniseringar. Man hade försäljningslokal och serveringsrum på nedre botten, samt fyra serveringsrum en trappa upp. Till rörelsen hörde också ett förstklassigt konditori- bageri med en modern maskinell utrustning. Firman hade fem anställda och en betydande försäljning av konditorivaror och konfektyrer. Konditoriet var en populär samlingsplats för idrottande ungdomar. Att beställa två kaffe med wienerbröd och fördriva några timmar över schackbrädet var ett vanligt ungdomsnöje.
Hamngatan 17 kvarteret Krassen nr: 9
Hus nr: 1 Det lite mindre huset som låg i hörnet Hamngatan -Kaptensgatan. Här fanns en Läsestuga för sjömän mellan åren 1920. – 1942. Huset kallades för ”Bonderska huset”. Två rum och kök hyrdes för läsestugans verksamhet.
Sittande från vänster: Prosten Gudmar Hogner, Emma Ljungqvist, Visen Åberg, Agnes Danneving och Albert Sturm.
Stående från vänster: Nanna Edman, föreståndarinnan Edla Karlsson, Alma Karlsson, Edit Heintz, Ottilia Stenberg och Hilma Lindgren.
Styrelsen för läsestugan på 1920-talet.
Lite kuriosa om läsestugans historia Den första läsestugan var belägen på Torggatan. Verksamheten startade år 1904, men inte förrän år 1907 hade man råd
att skaffa lokal. Den första läsestugan för sjömän på Torggatan, låg granne med Missionshuset. I detta hus fanns läsestugan kvar fram till år 1911. Kontraktet angående hyra av lokal mellan Styrelsen för Oxelösunds läsestuga och fröken Ester Nyholm lyder i korthet… Fröken Ester Nyholm upplåter till föreningen för sagda läsestuga de två rummen på södra sidan i sin nuvarande bostad i gården nr.3, kvarteret 8 (enligt gamla planen) eller nr. 20 (enligt nya stadsplanen) i Oxelösund för att användas som läs- och skrivrum för sjömän. Fröken Nyholm förbinder sig att hålla dessa rum eldade, städade, med lyse och möbler, och att upprätthålla ordning och snygghet. För detta betalar föreningen i ett för allt Fyra hundra (400) kronor för år, som erläggs kvartalsvis i förskott. Avtalet omfattar tiden från 1 oktober år 1907 till och med den 30 september år 1908. Har ej uppsägning av någondera parter skett, anses avtalstiden förlängd i ytterligare ett år och så allt framgent. Sedan flyttades läsestugan till Hamngatan 21, där den var mellan åren 1911 – 1920. Under åren 1920 – 1942 fanns läsestugan på Hamngatan 17.
Det lilla huset i mitten på bilden var läsestuga nr 2 på Hamngatan 21. Den sista läsestugan var sedan belägen i korsningen Styrmansgatan – Timmermansgatan under åren 1942 – 1964. Detta hus finns kvar även i dag. Här har funnits olika verksamheter genom åren Företagshuset, Pyttemjuk, Datorteket mm. Idag år 2003 finns Läsestugans Gästgiveri i denna lokal.
Läsestugan invigdes den 27 juni 1942 och som föreståndare anställde man sjökapten Ernst Wiklund och hans fru Edit. Verksamheten upphörde den 20 april 1964. Damen längst bak i bilden är föreningens mångåriga ordförande och sekreterare fru Nanna Edman. I september 1947 avgick Nanna Edman från sin vice ordförandepost efter 25 års tid i föreningen. Hon var även under många år ordförande och sekreterare.
Hus nr: 2 Detta hus användes en tid av Percy Tham som kontorslokal år 1896. Huset var även familjen Thams bostad under en tid. Under olika tidsperioder har även följande företag varit hyresgäster i detta hus:
Ernst Frelins skrädderi Olof Carlssons herrekipering Folke Svenssons möbelaffär
Huset låg på den plats där miljöstationen under Hamnbron finns idag 2003.
På höger sida om rälsen, ungefär i jämnhöjd med läsestuga nr.3 och Thams kontor dvs. Hamngatan 17, låg den så kallade finkan. Det var det lilla ljusare huset till höger i bild med den stora mörka byggnaden i bakgrunden som fram till dess att Oxelösund fick ett polishus fick tjäna som stadens finka, där fyllerister och bråkmakare fick lugna ned sig.
Hamngatan 19 kvarteret Krassen nr: 10 Hus nr: 1 I huset längst till vänster närmast i bild inrymdes under en tid Hammarstrands matservering. I huset därefter fanns Widmans café.
Hus nr: 2 Under en kortare tid fanns en skeppshandel i den här byggnaden. Widmans café - även kallat Bomsalino eller Skitiga duken - var också verksam i denna fastighet.
Hertigö. Huset längst till vänster var Widmans café.
Under en tid beboddes övervåningen av Erik Eriksson med hustru Frida. Erik Eriksson kallades ”Hertig Eriksson” eftersom han kom från
På caféet som kallades ”Bomsalino” vilket låg på Hamngatan 19 brukade sjömän ofta hålla till. Det har berättats att en sjöman med smeknamnet ”Skånska Lejonet” ställde till med ett herrans liv på detta café. Han slog sönder nästan hela möblemanget, till och med bord med järnstativ och marmorskiva gick i småbitar. I vanliga fall var det emellertid betydligt lugnare i Oxelösunds hamnkvarter än i många andra hamnmetropoler.
Hamngatan 21 kvarteret Vallmon nr: 11 Mellan åren 1911-1920 låg Läsestuga nr 2 i en före detta affärslokal som ägdes av Vilhelm Stenberg. Änkefru Edla Karlsson, på bilden, anställdes som föreståndarinna. Förutom lön så fick hon fri bostad, fritt lyse och ved.
Hus nr: 1 Det lilla huset i bildens mitt, i korsningen Hamngatan – Styrmansgatan, var mellan år 1911 – 1920 Läsestuga för sjömän.
Oxelösunds Rörledningsaffär har också varit verksam i denna byggnad. I det mörka huset längst till höger i bild var Strömqvists Skeppshandel verksam. Huset därefter närmast till höger är det gamla Tullhuset. Det större huset därefter närmast mitten var ”Källmanska nedre”.
Hus nr: 2 Huset i mitten på bilden uppfördes i slutet av 1800-talet och kallades för ”Källmanska nedre”. Faktor Gustav Källman lät också bygga detta hus, en för den tidens förhållanden pampig byggnad med franska dörrar och fransk panel i rummen. I rummen på nedre våningen hyrde IOGT-logen Oxelö Skans. Huset beboddes även av många sjökaptensfamiljer under årens lopp.
Huset närmast till höger i bild var Strömqvists Skeppshandel, huset därefter var det gamla Tullhuset, efter detta ser vi ”Källmanska nedre”, det mörka huset därefter var Widmans Café eller som det även kallades ”Bomsalino” eller Skitiga duken.
I något av husen på bilden nedan har Bergströms skrädderi varit hyresgäst. De sista åren som Källmanska nedre var i bruk användes lokalerna som förråd åt Elverket. Därefter stod kvarteret med det gamla Tullhuset och ”Källmanska nedre” helt öde bara ett par stenkast från centrum fram till dess att även de revs. Huset ”Källmanska nedre” byggdes år 1896 och revs i november 1975.
Hamngatan 23 kvarteret Vallmon nr:12
Tullhuset i framkant på bilden. Tullstationen flyttade senare till ”Pärlan” på Torggatan. På denna tomt har idag Oxelösunds Rör sin verksamhet.
Rivningen av Tullhuset skedde omkring år 1975 /1976.
Tullare utanför Tullstationen på Hamngatan 23. Kortet är taget år 1946. Männen på bilden är: Nr.1. Erik Karlsson Nr.2. Torsten Johansson Nr.3. Gustaf (Gösta)Ruus
Nr.4. Tullmästare Thörling Nr.5. Arne Nissrot Nr.6. Elis Svensson Nr.7. Georg Andersson Nr.8. Frans W Simonsson Nr.9. Ture Hamnström Nr.10. Gösta Bäckström Nr.11. Nils Fritzon Nr.12. Karl-Gustav Bergström Nr.13. Erik Hallin Nr.14. Sten Gustafsson Nr.15. Martin Olsson Nr.16. Elmer Lundström
Hamngatan 25 kvarteret Vallmon nr:12 J. A. Strömqvist Handel, i kvarteret Maskrosen på Torggatan 4, det så kallade ”Landstingsmans” huset, omkring år 1890. Flyttade sedan till nybyggd fastighet på Hamngatan 25 och öppnade där J. A. Strömqvists Skeppshandel. Huset på fotot revs år 1965.
Strömqvists Skeppshandel, Hamngatan 25. Från vänster J. A. Strömqvist, Ingegerd Ljunggren och Govert Strömqvist.
Strömqvists Skeppshandel i mitten på bilden. Huset revs år 1968.
Huset till vänster därom var det gamla Tullhuset och Källmanska nedre skymtar man allra längst till vänster i bild.
Hösten år 1961 står det klart att Hamngatan ska försvinna, de pittoreska gamla husen som så länge prytt samhällets paradgata och strög har gjort sitt och ska nu rivas. Percy Thams kontor år 1895. Detta hus låg på Hamngatan 9 där sedan ”Källmanska huset” byggdes.
Rivning av ”Källmanska huset” på Hamngatan 9 ägde rum år 1964.
Fröbergs hus på Hamngatan 11 brändes ned 17 maj 1963.
”Janssonska huset” Hamngatan 13 revs 1970.
Stenbergs Skeppshandel och Ljungqvists café på Hamngatan 15 revs i april 1964.
Tullhuset på Hamngatan 23 revs omkring år 1975/1976 Källarmästare Englunds fastighet på Hamngatan 17 som byggdes 1890 och bränns ned 1963.
Flygfoto över Centrum i slutet av 1970-talet, med torget, Prisman och prismaparkeringen där Hamngatan tidigare låg.
Hamngatan gick ur tiden och försvann, borta var nostalgin och de vackra husen med sin snickarglädje, kvar är en stor asfalterad parkeringsplats.
Källförteckning Boken om Oxelösund Tidningsurklipp ur Oxelösunds Historia (inbundna)– åren 1957-1976.(Folket och Södermanlands Nyheter) Bildarkivet
Sammanställning gjord av Agneta Kämpe, OSEUM Oxelösund i september 2003