Stravinskijs violinkonsert 12 oktober 18:00

Torsdag 23 oktober 2014 kl 19.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Fredrik Burstedt Solist: Marianna Shirinyan, piano Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Dan Almgren

Igor Stravinsky Four Norwegian Moods

ca 10 min

Intrada Song Wedding Dance Cortège

Edvard Grieg Pianokonsert a-moll

ca 25 min

Agitato Dolce Con brio Tranquillo Energico e molto leggiero

ca 20 min

Allegro molto moderato Adagio– Allegro moderato molto e marcato

PAUS

Rolf Martinsson Chamber Concerto No.2

Igor Stravinsky Jeu de cartes

ca 20 min

Première donne: Alla breve–Meno mosso–Stringendo–Tranquillo– Deuxième donne: Alla breve–Marcia– Var.1-5–Coda–Marcia– Troisième donne: Alla breve–Valse Presto–Tempo del principio

Torsdag Stor, Torsdag Mellan

Fredrik Burstedt dirigent Fredrik Burstedt leder denna afton sin andra abonnemangskonsert med Helsingborgs Symfoniorkester. Här kan man verkligen tala om hemmaplan, Fredrik är ju sedan drygt ett decennium HSO:s förste konsertmästare.

Han har i egenskap av violinist varit gästande konsertmästare i de flesta svenska orkestrar, och regelbundet medverkat i Mahler Chamber Orchestra, där han arbetat nära dirigenter som Claudio Abbado, Gustavo Dudamel och Daniel Harding. År 2005 nominerades Fredriks cd Cordes sur bois (”Strängar på trä”) till en Grammis i kategorin årets klassiska solo. År 2004 påbörjade Fredrik dirigentstudier, och i samband med Svenska Dirigentpriset 2006

tilldelades han det första Sixten Ehrlingstipendiet för unga dirigenter. Han har bland mycket annat gästdirigerat hos symfoniorkestrarna i Norrköping, Malmö och Gävle, I Pomeriggi Musicali i Milano och Kungliga Filharmonikerna i Stockholm. Dessutom har han dirigerat i England, Tyskland, Norge, Grekland och Sydafrika.

I samband med Kungliga Musikaliska Akademiens högtidssammankomst 2012 tilldelades Fredrik Burstedt Herbert Blomstedtstipendiet, ett pris som akademien instiftade som en födelsedagsgåva till Herbert Blomstedt på dennes 80-årsdag år 2007.

Marianna Shirinyan piano Marianna Shirinyan är född i Jerevan, Arme- Manacorda, Thomas Søndergård, Krysztof nien, och har förutom i sin hemstad studerat i Urbański och Joshua Weilerstein. Hon gästar Hamburg och Lübeck. Hon fick sitt stora regelmässigt betydande musikfestivaler som genombrott då hon år 2006 vann hela fem Schleswig-Holstein, Schwetzingen, Stavanpriser vid en av musikvärldens allra mest ger och Bergen, och i kammarmusiksamprestigefulla tävlingar, Internationaler Musik- manhang har hon samarbetat med artister wettbewerb der ARD i München. Hon har gjort som Frans Helmersson, Ana Chumachenko, soloframträdanden med bland andra DR Ivry Gitlis, Ilya Gringolts, Ida Haendel och SymfoniOrkestret, Göteborgs Symfoniker, Midori.

Symphonieorchester des Bayrischen Rundfunks i München, Trondheim Symfoniorkes- På Marianna Shirinyans debut-cd framför hon ter, I Pommerigi Musicali di Milano, Oslo- i samarbete med violinisten Vilde Frang och filharmonien, Copenhagen Phil och cellisten Andreas Brantelid kammarmusik av Armeniens filharmoniska orkester.

Frédéric Chopin. De tre har för övrigt även framfört Beethovens trippelkonsert med Shirinyan har samarbetat med dirigenter som Oslofilharmonien.

Zoltán Kocsis, Simon Gaudenz, Antonello För stöd till HSO, gå med i Vänföreningen: www.hsv-vanner.se

Edvard Grieg (1843–1907) Pianokonsert a-moll opus 16 Det finns anekdoter som man bör handskas varsamt med. En av dessa är den som berättar om hur Franz Liszt ställer sig upp och ropar ”G. G. Inte giss! Fabulöst! Detta klingar så typiskt svenskt!” om en passage i finalen av Griegs pianokonsert i a-moll.

Episoden berättas av Grieg i ett av två brev som publicerades 1892 i den norska tidskriften Samtiden. Problemet är bara det att de två brev han verkligen skrev till föräldrarna om mötet med Liszt inte innehåller den färgstarka scenen. Grieg har helt enkelt lagt till den i efterhand. Men innebär det att det handlar om en ren lögn? Nej, knappast. Ingen nationellt sinnad norrman, som Grieg onekligen var, skulle ha påstått att Liszt berömt ett svenskt särdrag i norsk musik. När breven publicerades var det inte långt till unionsupplösningen 1905.

Liszts omdöme var mycket viktigt för Grieg.

Med pianokonserten tog nämligen norrman-

nen klivet från att vara ett lokalt geni till att bli ett starkt kort i hela Europa. Det gjorde han inte genom att förlora den musikaliska dialekten, utan genom att avpassa den för ett nytt sammanhang.

Verket genomgick revisioner och små ändringar i partituret ända från uruppförandet 1869 fram till tonsättarens död. Exempelvis dröjde det ända fram till 1894 innan inledningen blev sådan vi känner den, med en pukvirvel i crescendo som upptakt till pianots fjällbäcksstänkande ackord innan hela orkestern sätter in med den stilla presentationen av huvudtemat. Lägg under lyssnandet gärna märke till den fenomenala spänsten i de musikaliska idéerna, ibland spetsade med rytmer från den norska hallingdansen som i första satsen och finalen, ibland glidande ut i drömska tillstånd som ser ut som Chopins nocturner på pappret men klingar som ljusa nordiska sommarnätter. En kväll som aldrig övergår i natt.

Rolf Martinsson (f.1956) Chamber Concerto No. 2 Rolf Martinsson, HSO:s Composer in Residence 2014–2017, är en av Sveriges ledande tonsättare med en rad internationella framföranden i storstäder i Europa, USA och Japan. Han är professor i komposition vid Musikhögskolan i Malmö och ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.

Verket är komponerat i fem korta satser med idén att fokusera på ett uttryck, en karaktär för varje sats och att skapa starka kontraster mellan satserna. Arbetet med sats ett och två skedde parallellt så att ytterligheter verkligen

kunde skapas. Inledningssatsen utvecklas till en kraftfull, rytmisk och stundtals nästan ackordisk tuttisats i stark dynamik medan andra satsen är en avskalad sordinerad stråkorkestersats i svag dynamik. Tredje och fjärde satsen bildar på samma sätt ett motsatspar där tredje satsen tar upp inledningssatsens kraftfulla uttryck men i snabbare tempo, medan fjärde satsen har tydliga tematiska återkopplingar till andra satsen. Den femte och sista satsen blickar tillbaka på den tredje men har ett betydligt snabbare tempo och en mer flyktig än tung karaktär.

Igor Stravinsky (1882–1971) Four Norwegian Moods Jeu de cartes Stravinsky var en sorts musikalisk kameleont, Rimskij-Korsakoveleven från S:t Petersburg som gjorde succé i Paris tillsammans med Djaghilev med sina baletter Eldfågeln, Petrushka och Våroffer före första världskriget. Stravinsky har alltid stått med ett ben i den ryska folkmusiken, hans teknik att bryta av mitt i musiken, gör att Stravinsky alltid låter som Stravinsky och inte som någon annan tonsättare, och ändå ändrade han stil flera gånger under sitt liv.

Under 1940-talet hade han kontakter med filmarna i Hollywood och Four Norwegian Moods (1942) var tänkt som musik till en film som handlade om norrmännens motstånd mot nazisterna. Stravinsky hade aldrig varit i Norge, men han hade hittat en bok med norska folkmelodier i Los Angeles. Han valde några melodier som han använde i de fyra satserna. Musiken innehåller alla Stravinskys finesser, korta melodier som avbryts, upprepas, allt i Stravinskys orkestrala färg.

Stravinsky dirigerade själv uruppförandet i Boston 1944. Men framförandet i Paris efter nazisternas nederlag 1945 blev berömt för att samma opposition som hade uppstått vid framförandet av Våroffer 1913, drabbade verket. Melodierna visade sig ha ett samband med Grieg, men Stravinsky förnekade att han hade haft Griegs musik i tankarna när han komponerade. Oppositionen leddes av den unge tonsättaren Pierre Boulez, och man sade sig inte vara emot nyheterna i Stravinskys musik men däremot opponerade man sig mot banaliteten i hans neoklassiska verk. 1945 väntade en ny musikstil runt knuten, den seriella tekniken. Det sägs att Stravinsky var

road av protesten när han några veckor senare läste om händelsen i tidningarna från Paris. Efter den våldsamma musiken i Våroffer, tolereras inte längre det älskvärda, skrev han.

En sen och relativt okänd Stravinskybalett är Jeu de cartes. Stravinsky var själv en aktiv kortspelare och här är det pokern som skildras. I baletten finns fem karaktärer, Esset, Kungen, Damen, Knekten och Jokern tillsammans med de övriga korten, och de tre satserna skildrar ett pokerspel. I Jeu de cartes kompliceras spelet av den förrädiska Jokerns ändlösa svek, han tror att han är oslagbar för sin möjlighet att använda alla valörer. I första satsen blir en spelare utslagen, men de andra två är starka, och en av dem har Jokern. I andra satsen är den spelare som har Jokern den vinnande, tack vare fyra ess som slår fyra damer. I tredje satsen blir spelet mer intensivt.

Jokern stoltserar i höjden av en sekvens av spader, men bli slagen av de högsta korten, en s.k. ”Royal Flush” i hjärter. Detta avgör spelet och sätter punkt för Jokerns elakheter och bedrägerier. Jeu de cartes skildrar inte bara ett kortspel utan har också bottnar i Stravinskys eget liv. Att hjärter vinner efter flera dramatiska turer syftar symboliskt på Stravinsky själv.

Jeu de cartes uruppfördes år 1937 på Metropolitanoperan med tonsättaren som dirigent.

Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentarer: Eva Öhrström (Stravinsky) Erik Wallrup (Grieg)