Björn räddade havsörnen

FOTO: COLOURBOX

Björn räddade havsörnen

När Björn Helander för mer än 60 år sedan började intressera sig för havsörnar var de på väg att bli utrotade. I dag kan vår största rovfågel skådas över hela landet, och det är till stor del Björns förtjänst.

TEXT OCH FOTO: PER WESTERGÅRD

HAN VAR BARA tolv år när han hittade boken Gammel-Ante på skolbiblioteket i Hässelby Gård utanför Stockholm. Den handlade om havsörnar i Stockholms skärgård och började med strofen: ”När arla i urtid örnar skreko och från himlaloftet hällde helga vattnen neder ...”

Ålderdomligt – javisst. Boken är från 1923 och just de här raderna är dessutom lånade från en av de fornnordiska Edda-sångerna. Det knöliga språket till trots var det där och då Björn Helander förälskade sig i havsörnar. Även om det då bara var i litteraturens form blev läsandet till en livsresa som ledde till att rovfågeln än i dag, 63 år senare, är en stor del av hans liv.

Och omvänt!

Enligt många förståsigpåare har Björns insatser varit avgörande för att havsörnen har gått från att vara utrotningshotad till att bli vanlig hela vägen från fjällvärlden till Sveriges sydspets. Förutsatt att det finns vatten i närheten.

Ålder: 74 år. Bor: I lägenhet i Stockholm och i en stuga i skogen i norra Uppland. Gör: Pensionär men ägnar en stor del av sin tid åt örnar. Allt från ringmärkning till forskning. Familj: Sambo, två söner. Andra intressen: Musik och hembygdsvård.

ANTALET HAVSÖRNAR i Sverige har varierat stort under de senaste århundradena. På 1800-talet, och tidigare, var den ganska vanlig för att sedan nästan helt försvinna i början av 1900-talet. Anledningen då var att det organiserades rena utrotningskampanjer och jägare fick skottpengar för alla örnklor som de lämnade in.

– Till slut fanns bara några tiotal häckande par kvar, säger Björn.

En fridlysning 1924 gjorde att örnstammen sakta återhämtade sig. Men en ny dipp kom under 1950-talet när havsörnarna sakta började få allt färre ungar. När det var som värst fanns nästan aldrig något annat än döda och uttorkade ägg i de bon som Björn inventerade. Varför förstod ingen, det var först långt senare det visade sig att det var det effektiva och mycket populära insektsgiftet DDT och industrikemikalien PCB som hade förgiftat föräldrarna. De dog inte, men fick kroniska skador vilket gjorde att de honor som drabbades aldrig mer fick se en unge ta sig levande ut ur sitt ägg.

DET HÄR VAR ingenting den tolvåriga Björn visste något om när hans intresse väcktes. Men redan då, 1958, var det svårt att få syn på en örn och därför fick han leta i flera år innan han lyckades. Det minskade inte hans intresse, istället slukade han alla böcker om örnar han kom över. Han började även göra aktiva insatser för havsörnar, bland annat anmälde han sig några år senare som frivillig när Naturskyddsföreningen startade en landsomfattande inventering. Ett arbete som 1971 omvandlades till ”Projekt Havsörn”, med Björn som ansvarig.

Björn Helander har tagit sig upp till mängder av örnbon för att ringmärka årets ungar. Fiskelycka. De äldre havsörnarna har gul näbb, ljusare huvud och vita stjärtfjädrar.

”Under 15 år var det som om ingenting hjälpte – men jag är en envis typ och därför vägrade jag att ge upp.”

Genom att samla in ägg och fjädrar lyckades projektet bevisa att det var DDT och PCB som var bovarna i dramat. Det bidrog till att kemikalierna förbjöds i början av 1970-talet men det dröjde till slutet av 1980-talet innan havsörnarnas fortplantningsförmåga förbättrades. – Under 15 år var det som om ingenting hjälpte – men jag är en envis typ och därför vägrade jag att ge upp. Men när vändningen kom kändes det fantastiskt!

PARALLELLT MED detektivarbetet för att hitta orsaken till att äggen inte längre klarade av att bära fram levande ungar började man inom projektet mata örnarna under vintrarna. Senare kom det att bli en omfattande aktivitet i stora delar av landet och under många år lades tonvis med giftfritt kött ut.

– Utfodringen fick ingen effekt på antalet ungar men de få som faktiskt föddes fick bättre förutsättningar att överleva. Normalt dör många av dem under den första vintern men tack vare matningen överlevde nu nästan alla.

Fiskelycka. De äldre havsörnarna har gul näbb, ljusare huvud och vita stjärtfjädrar.

I dag är havsörnstammen stark och behöver inte längre några direkta åtgärder för att klara sig. Problem finns dock kvar, som att många örnar dör av blyförgiftning från blyhagel de kan få i sig när de äter slaktrester eller skadeskjutna djur.

HAVSÖRNAR HAR OCKSÅ fått allt svårare att hitta lämpliga träd att bygga sina bon i. De vill helst ha tallar som har vuxit sig stora och starka under åtminstone hundra år. Men i takt med att skogsbruket har blivit alltmer intensivt har dessa skogens bjässar blivit alltmer ovanliga.

Hittar de inte ett äldre träd med en stadig krona tvingas de bygga bo i ett som är yngre och klenare. Det kan fungera men ökar risken för att boet ska rasa ner och då misslyckas häckningen.

– Det har hänt några gånger att jag har fått åka ut och plocka upp en unge som överlevt på backen för att sedan försöka få någon örnfamilj med unge i boet att acceptera en till.

UNDER DE DRYGT 60 år som gått sedan Björn hittade boken om Gammel-Ante har han många gånger klättrat upp i örnbon för att ringmärka årets ungar, plockat fjädrar för att se om några nya miljögifter har dykt upp och haft ett omfattande internationellt utbyte med örnforskare runt om i världen. Trots sina 75 år är han fortfarande aktiv och den senaste forskningsrapporten för Naturhistoriska riksmuseet, där han var anställd under många år, är precis klar.

– Vårt långsiktiga arbete gör att havsörnar nu fungerar som en miljöindikator. Genom att jämföra fjädrar och ägg från olika tider har vi fått ett facit för hur naturen mår. ●

Björn Helander har fyllt 75 men är fortfarande aktiv som forskare.

Fakta – havsörn

➞ Havsörnen är Nordeuropas största rovfågel. De kan ha 2,5 meter mellan vingspetsarna och en kropp som är en meter lång. Trots det väger en havsörn bara 4–7 kilo. ➞ I dag finns 800 häckande par i Sverige, men totalt beräknas det finnas drygt 3 000 havsörnar runt om i landet. ➞ Huvudfödan är fisk, fågel och enstaka mindre däggdjur. Uppskattningsvis äter en havsörn ungefär 600 gram fiskkött per dag, eller 350 gram rött kött.