Folkhögskolan 4 2017

» Risk att folkhögskolan blir som gymnasiet« Sam Paldanius, som forskat om folkhögskolan

Lärarförbundets tidskrift för folkhögskollärare

nr 4/2017

olkhögskolan Anders Johansson, lärare i husrenovering på Mora folkhögskola

Indienresan som får alla att växa … även om man inte följer med

ADHD En svår superkraft

Hem till byn Ett annat liv, en annan framtid

Vi besökerSkattungbyn, Mora folkhögskolas ekoby

”Hur kan skolan bli en spjutspets mot framtiden?

Vad är pedagogernas egentliga uppdrag?

Och hur ser politikens uppgift ut?” ??? ????

95:-

*

*Frakt tillkommer

Läs mer och beställ på lararforlaget.se

”

Målet för skolpolitiken bör vara att frigöra och vidareutveckla pedagogernas kompetens och artisteri.

redaktören

Har Gustav Fridolin levererat?

Foto Håkan Elofsson

D

et kom en fråga på mejlen som handlade om utbildningsminstern: Har Gustav Fridolin levererat? Jag blev tvungen att fundera en stund. Den första tanken är ju att folkhögskolan har fått mer pengar under dessa år. Betydligt mer jämfört med om alliansen fått igenom sin budget. En genomgång av de planerade budgeterna för 2015–2018 visar att det skiljer 450 miljoner kr mellan alliansen och regeringen. Pengarna ska gå till ytterligare 4000 platser i folkhögskolan: 2000 till allmän kurs , ytterligare 1000 till studiemotiverande folkhögskolekurser och 1000 till utbildningsplatser i bristyrken. Regeringens ambition är också att folkbildningen med dessa pengar ska få möjlighet att starta nya folkhögskolor i områden där folkhögskolor traditionellt inte varit etablerade, vilket naturligtvis är en mycket god tanke.

Men det är ändå inte riktigt vad huvudmän och folkhögskollärarnas fack önskar. Historiskt har folkhögskolorna själva avgjort vilka kurser man skall bedriva. Staten har litat på att skolorna klarar att genomföra det uppdrag som är formulerat i förordningen för statsbidragen. Men med Kunskapslyftet på 1990-talet började staten dela ut riktade bidrag där man bestämde vilken sorts kurser pengarna ska gå till. Nu är vi där igen.

Folkhögskollärarna och huvudmännen har länge krävt en rejäl höjning av det generella bidraget, där skolorna själva bestämmer vilka kurser de ska ha, och som är anpassade till de lokaler och den verksamhet skolorna har – och att man ska kunna, vilket Folkhögskollärarna vill, höja lönerna till samma nivå som gymnasielärarna.

De pengar som regeringen anslår nu löser inte folkhögskolornas ekonomiska problem: att den folkbildande delen i folkhögskolornas verksamhet, dvs de långa allmänna kurserna, profilkurserna och korta kurserna, har gått med underskott år efter år. Regeringen väljer att ge pengar till uppdragsutbildningar där staten bestämmer vilken sorts kurser skolorna ska bedriva, som mindre handlar om det som står i förordningen och mer utgår från arbetsfolkhögskolan

»För att kunna ta emot alla dessa nya lärare krävs ett genomtänkt upplägg som rustar dem för att vara pedagog i folkhögskolan«

• Staffan Myrbäck är redaktör och ansvarig utgivare och vill rekommendera läsning av den amerikanske historikern Timothy Snyders 90-sidiga pamflett, Om tyranni , tjugo lärdomar från tjugonde århundradet om hur jag som enskild kan värna demokratin.

marknadspolitiska bedömningar. Pengarna ska gå till fler platser och anställning av fler lärare, varav de flesta saknar erfarenhet från folkhögskolan och dess arbetsätt. I en intervju på baksidan av detta nummer säger folkhögskolläraren Filippa Millenberg: "För att kunna ta emot alla dessa nya lärare krävs ett genomtänkt upplägg som rustar dem för att vara pedagog i folkhögskolan." Men hur många folkhögskolor har den beredskapen idag? De har fullt upp med att få verksamheten att gå ihop.

I detta nummer höjer även folkhögskoleforskaren Sam Paldanius ett varningens finger för att han ser tendenser till att folkhögskollärare förväntas ge en mer gymnasieliknande utbildning och har allt mer börjat anpassa sig till det. Även förre rektorn på Bona folkhögskola, numera ordförande i Folkhögskolans veteranförening, Björn Grip, uttrycker i detta nummer en stark oro för utvecklingen i folkhögskolan.

Så svaret på frågan är kanske inte om Utbildningsminister Fridolin har levererat, utan vad han har levererat: att regeringen har blandat ihop en arbetsmarknadspolitisk cocktail där allt fler känner en oro över att idén med folkhögskola försvinner.

Staffan Myrbäck

4 2017 3

14

innehåll Tio frågor: ”På senare år har jag sett en tendens att folkhögskollärare förväntas ge en mer gymnasie­liknande utbildning”, säger forskaren Sam Paldanius. Sid 6 Månadens linje: Hyllie Parks kinakurs är en helt vanlig folkhögskolekurs med en stor skillnad: deltagarna åker till Kunming i södra Kina och studerar ett år. Sid 8 Siffror: En tredjedel av deltagarna i allmän kurs har ett funktionshinder och nästan fyra av tio deltagare är utrikes födda. Sid 8 Reportage: Folkhögskolans veteranförening är oroliga för folkhögskolans framtid och erbjuder nu sina tjänster till landets folkhögskolor. Sid 10

Omslag: Maria Hansson

Krönika: Det finns skäl att delta aktivt, skriver Bernt Gustavsson, apropå tidningen Nya Tider och Bok­mässan i Göteborg, som i år har bildning som tema. Sid 13

Tillbaka till byn – och en annan framtid

20

På Mora folkhögskola får deltagarna möjlighet att omvärdera sitt liv och lära sig hur man levde förr. Men det betyder inte att man vänder sig bort från världen, säger läraren Åsa Ringström. Sid 14

Vill ge modet att resa till Indien

Den allmänna kursen Barn i Världen har som mål att resa till Indien.

Men det är inte alla som vill, kan eller vågar. En av kursledaren Brita Ahlenius uppgifter är att övertyga deltagarna att följa med. Sid 20

f

Skrev bok om sin svåra superkraft

ADHD kan vara en drivkraft som ger enorm energi, säger Georgios Karpathakis som försökte ta livet av sig sex gånger innan han fick sin diagnos. Nu ger han ut en bok på eget förlag. Sid 30

olkhögskolan

Lärarförbundets tidskrift för folkhögskollärare

Adress: Folkhögskolan, Box 122 39, 102 26 Stockholm Telefon: 08-737 67 00 Lärarförbundet Svenska Folkhögskolans Lärarförbund, SFHL Box 12 239, 102 26 Stockholm

Redaktion: Staffan Myrbäck Redaktör och ansvarig utgivare staffan.myrback@lararforbundet.se 070 324 97 33 Jonna Olsson Grafisk design jonna.o@gmail.com

Annonser, bilagor & webb: ConMedia Konsult AB info@conmedia.se www.conmedia.se Sista 08–601 25 20 manusdag för Bokningsstopp Folkhögskolan nr 5/2017: Nr 5 /2017: 20 september Prenumeration: prenumeration@larartidningar.se 08-737 66 80

18 september

upplaga: � ��� TS-distribution (2015)

Utgivning: 18 oktober

Lärarassistentutbildningar intresserar forskare

Nyheter

Efterfrågan på lärarassistenter och lärarassistent­utbildningar har väckt forskarnas intresse. En fråga är om det kan leda till konflikter om vem som ska göra vad.

Forskare på Linnéuniversitet, har påbörjat en förstudie för att kunna söka pengar till forskning om lärarassistenter.

– Efterfrågan på lärar­assis­ tenter är gigantisk just nu. Vi är ett forskargäng på sex personer som just nu kikar på det här med lärarassistenter och lärar­assistentutbildningarna ur olika infallsvinklar, säger Lars Fonseca, universitetslektor på ­Linnéuniversitetet.

I höst är det sammanlagt sju folkhögskolor som startat lärar­­ assistentutbildningar, enligt Lärarnas Tidning som undersökt söktrycket på landets folkhögskolor. Samman­taget har de tagit emot 159 stud­erande på folkhögskolornas lärar­­­ assistentutbildningar.

Tillsammans hade folk­ högskolorna 500 sökande till sina lärarassistentutbildningar.

Munka folkhögskolas utbildning är den absolut­ popu­läraste med 159 sökande till 16 platser, tio sökande till varje plats. Närmast ligger Östra Grevie folkhögskola , också i Skåne, med fyra sökande till var och en av de 18 platserna, totalt 75 sökande.

En förklaring till det höga söktrycket till Munka är möjligen att deras utbildning var först i landet, mest omskriven, samt att det är en distansutbildning folkhögskolan

medan Östra Grevies utbildning startade senare och är på heltid.

– Många som studerar hos oss har familj och säger att vårt upplägg är perfekt för dem. Vi träffas två dagar, åtta gånger om året, däremellan har vi distansstudier, säger Nina Morgin, kursansvarig för lärarassistentutbildningen på Munka folkhögskola.

Lars Fonseca har besökt Munka och tittat på deras kurs­ plan.

– Vi såg att det i media rapporterade mycket om just Munka folkhögskola, så vi kontaktade dem och bad att få besöka deras deltagare, strax innan de tog sin examen. Vi har inte gjort någon jämförelse med andra folkhögskoleutbildningar men när jag tittade på deras kursplan blev jag imponerad.

Just nu studerar Lars Fonseca platsannonser som annons­er­ades ut år 2015 för att se vad arbetsgivarna menar med lärarassistent och ska bland annat jämföra dem med vad folk­högskolornas utbildnings­planer menar att en lärarassistent är.

– Förhoppningen är naturligtvis att det man söker från arbetsgivaren och det folkhögskolan gör stämmer överens. Det är det vi är lite nyfikna på.

Forskarna vill också studera vad som händer när det kommer ut en ny yrkeskategori på skolor­na. Är det en avlastning för lärarna eller leder det till en sorts konflikter om vem som ska göra vad? Vill lärarassistenterna göra samma sak som lärarna tycker att de kan avlasta dem med? På en punkt är Lars Fonseca dock säker, det » Det är väldigt är folkhögklokt att satsa på skolornas satsning på lärarassistentlärarassistentutbildningar« utbildningar.

– Med tanke på den stora efterfrågan är det väl väldigt klokt av alla folkhögskolor att de satsar på det, säger Lars Fonseca.

Staffan Myrbäck

Sju folkhögskolor har sammanlagt 159 platser till lärarassistentutbildningarna: Munka 16 platser (Distans) Östra Grevie 18 platser (Heltid) Kalix 35 platser (Distans) Gamleby 21 platser (Heltid) Brunnsvik 45 platser (Distans) Katrineberg 16 platser (Heltid) Storuman 8 platser (Heltid) Källa: Lärarnas Tidning

4 2017 5

10 frågor

» Finns risk för att 1 folkhögskolan blir som gymnasiet« Om folkhögskolorna bara hänger på reformerna i grundskola och gymnasium blir det svårare för personer med funktionsvariationer och för de som haft svårt med studier generellt. Skolformerna bygger på helt olika traditioner. Det säger Sam Paldanius, forskare som gjort flera klassrumsstudier i folkhögskolan. text: ingela hofsten

Sociologiska studier av skolan pekar på den stora betydelse som status och hierarkier har i klassrummet. Hur ser det ut i folkhögskolan?

– En av de stora fördelarna med folkhögskolorna är att de är strukturerade på ett annat sätt än den reguljära skolan. I grunden finns en helt annan ideologi i folkhögskolorna vad gäller studier och individer. Den ger större möjligheter att individanpassa undervisningen och därmed stärka enskilda elevers självförtroende. Därför tror jag att förutsättningarna att jämna ut skillnader i status är bättre i folkhögskolevärlden.

2

Ändå är det lätt att tänka att deltagarna bär med sig sin statusordning från tidigare skola eller sammanhang?

– Ja, så är det i hög grad. Den franska sociologen Pierre Bourdieus idéer om re­produktion i samhället bygger på just det. I Sverige har vi lyckats rätt bra med att motverka sådant, inte minst i folkhögskolevärlden.

Men på senare år har jag sett en tendens att folkhögskollärare förväntas ge en mer gymnasieliknande utbildning och anpassar sig till det. Där ser jag en risk.

3

Sam Paldanius är forskare och lärare vid Örebro universitet och forskade i två år om folkhögskollärarens arbetssätt och vad som sker i klassrummet i allmän kurs. Vi har tidigare skrivit om studien som kan läsas på Folkhögskolans hemsida: tidningenfolkhogskolan.se

Vilken risk?

– Jag tänker att folkhögskolorna över tid har skaffat sig en mycket god förmåga att pedagogiskt hantera och utjämna den här sortens skillnader mellan olika elever. Risken är att denna viktiga pedagogiska grund försvinner från folkhögskoleundervisningen om förändringarna blir för stora, eller genomförs ogenomtänkt.

4

Varför sker dessa förändringar?

– Jag ser dem som en effekt av det rådande systemet i samhället, gymnasiet och grundskolan. Där har det ju skett en

6 f o l k h ö g s k o l a n

4 2017

radikal förändring, som initierades av den nuvarande oppositionen och som innehåller en hel del goda idéer. Men i många delar är det också en återgång till äldre tankar om hur undervisningen ska skötas, till exempel med ökade kontrollfunktioner.

5

Hur påverkar det folkhögskolorna?

– Om folkhögskolorna bara hänger på detta blir det stora bekymmer. Skolformerna bygger ju på helt olika traditioner. I folkhögskolorna ska man skapa utrymme för att växa utifrån sina egna premisser. I praktiken har reformerna i det reguljära utbildningssystemet också inneburit att det blivit svårare för personer med funktionsvariationer och för de som haft svårt med studier generellt. Folkhögskolorna har erbjudit dessa människor möjlighet att studera i andra former och jag tänker att den möjligheten kanske ska bevaras, för ungdomarnas bästa.

6

Du har själv påpekat att folkhögskolelärare kan behöva styra undervisningen mycket i början, för att få deltagarna att komma i gång och förstå ”folkhögskoleandan”.

– Ja, men numera ser jag en risk att den styrda under­vis­ ningen inte bara används i början utan blir normal – att en­skilda lärare tänker att de måste an­passa sig till deltagarnas vanor. Många av dagens unga vuxna kommer ju med vanor från nuvarande skolsystem samtidigt som andelen äldre deltagare har minskat. Det är en starkt påverkande faktor för vilken undervisning som kan bedrivas.

7

På folkhögskolor finns ju olika slags utbildningar.

Hur ser det ut med statusskillnader mellan dem?

– Sådana finns absolut.

Deltagare på de elitliknande folkhögskolan

utbildningarna tänker ofta om sig själva som högstatus, medan de som går allmän linje inte sällan ser sig själva som lågstatus.

8

Är det ett problem?

– Det beror på. Det finns ju en idé om att folkhögskolor gärna vill ses och upplevas som en gemenskap och helhet. Samtidigt måste kanske inte alla vara jättegoda kompisar med varandra hela tiden. Det kan räcka långt med att skolan arrangerar saker för alla ibland, för att markera gemenskap. Folkhögskoleandan handlar ju om att alla respekterar varandra som människor på olika bildningsresor.

9

Vilken inverkan har åldersfördelningen bland deltagarnas på status och hierarki i klassrummen?

– De spridda åldrarna bland folkhögskoleelever brukar ses som stor fördel. Där ser jag en viss hotbild i och med att den unga gruppen ökar och den lite äldre minskar, för det kan göra det svårare för lärarna att upprätthålla sina egna idéer om pedagogik, vilket i sin tur skulle kunna påverka hierarkierna i klasserna.

10

Finns det några skillnader mellan internat och dagfolkhögskolor i det här avseendet?

– Det tror jag. Jag har vissa data som stödjer teorin om att möjligheten till umgänge dygnet runt kan ge utrymme för positiva förändringar hos deltagarna.

En av skillnaderna mellan de två skolformerna är att den som går på en dagfolkhögskola kan gå hem vid en eventuell konflikt, och dessutom fortsätta umgås i sina gamla invanda kretsar. Det här är en intressant fråga som jag tycker att alla i folkhögskolevärlden behöver klura mer på.

SD vill slopa studieomdömet

• Sverigedemokraterna vill införa vanl iga betyg i folkhögskolan. Det framkom på en presskonferens partiet höll i juni. Partiet, som enligt opinionsmätningarna kan bli riksd agens näst största parti, vill slopa folkhögskolan s studieomdöme och ersätta det med samm a sjugradiga betygssystem som gäller för grundskola och gymnasium. Folkhögs kolans studieomdöme hade tidigare fyra nivå er.

Numera är också studieomdömet sjugr adigt och är en sammanfattande bedömning av deltagarnas studieförmåga.

Journalistlinje gör uppehåll - igen

• Journalistlinjen vid Kalix folkhögskola gör uppehåll för andra året i rad, trots att det är fyra gånger så många som sökt i år, jämf ört i ifjol, skriver Norrländska Socialdemok raten.

Förra året var det bara fem personer som sökte utbildningen. I år var det runt tjugo .

Trots fler sökande anser man att det är för få.

Men det betyder inte att man ger upp journalistutbildningen. Istället ska skolan unde r året arbeta med att förändra utbildnin gen så att den bättre matchar arbetsmarkna dens behov. Även Ljungskile folkhögskola har svårt att få studerande till sin journalistl inje.

Skolan hade bara åtta studerande till 18 platser när man startade sin utbildning i augu sti.

Men skolan har ännu inga planer på att lägga ned sin utbildning

Ny allmän kurs för HBTQ-personer

• Nybildade Trehörna folkhögskolas förening har tillsammans med Marieborgs folkhögskola startat en allmän folkhögskolek urs med rubriken Att vara den du är. Kursen riktar sig speciellt till HBTQ-personer. HBT Q står för homosexuella, bisexuella, trans - och queerpersoner. Deltagarna läser gymnasie ämnen kombinerat med olika normkritis ka inriktningar de valt: Normkritiskt Författar skap, Normkritiskt Ledarskap, Musik, Scen isk Kör eller Teater. Normkritik handlar o m att synliggöra och förändra strukturer, till exempel ojämlika maktförhållanden. Kursen ska genomföras på Trehörna Värdshus i Tran ås och ha ett eget internat.

4 2017 7

månadens linje: Kinakurs

Folkhögskolekurs förlagd till Kina »Psykisk utmaning att åka bort ett år« Det är en vanlig csn-berättigad folkhögskolekurs men ändå mycket ovanlig. Deltagarna läser kinesiska och kursen är förlagd till Kunming i Sydvästra Kina, femtio, sextio mil från Vietnam, Laos och Burma. Där tillbringar åtta till tolv deltagare hela sitt studieår.

– Vi har hållit på med den här kursen i 15 år nu. Det var kulturcentret tcg Nordica i Kunming som tyckte det skulle vara spännande att få dit västerländska studenter, säger Eva Johansson, verksamhetsledare för Hyllie Park folkhögskolas kinakurs. tcg Nordica är ett kinesisktskandinaviskt kulturcentrum som ägs av Hyllie Parks folkhögskola, en kinesisk och en norsk organisation. Varje år söker ett tjugotal ungdomar kinakursen.

– Det är inte ett särskilt stort söktryck men vi fyller kursen varje år. Och det måste vara ungdomar som klarar ett år utomlands och kan sköta det, annars fungerar det inte. Det är ju en

stor fysisk och psykisk utmaning att åka bort ett helt år från familj och vänner. Men under alla år har det gått jättebra.

Kursen inleds med ett par tre dagar i Malmö innan man reser till Beijing och en vecka med olika studiebesök.

Sedan flyger man vidare nästan 300 mil söderut till Kunming, där Hyllie Park hyr några lägenheter som deltagarna bor i. På plats i Kunming finns också en svensk kursledare och kinesisk kursledare.

– Där fungerar det som en vanlig folkhögskolekurs. De har lektioner och gör studiebesök. De läser kinesiska, historia, samhällskunskap, religion och har praktiska språkövningar.

De bjuder in människor som till exempel varit med om kulturrevolutionen och kan berätta sitt livs historia. Läser man religion bjuder man in någon som kan

– I Kunming fungerar det som en vanlig folkhögskolekurs. De har lektioner och gör studiebesök. säger Eva Johansson som är verksamhets­ledare för Hyllie Parks kinakurrs.

berätta om det.

På dagarna har man vanliga lektioner i fyra fem timmar i kulturcentrets lokaler. Därefter har man en praktikdel.

Kursen är indelad i tre spår: kultur, språk och diakoni. Kulturcentret har en scen och ett galleri där de som valt kulturspåret är med och gör sin praktik.

När det gäller diakonispåret finns många biståndsorganisationer i Kunming där deltagarna jobbar med olika områden som trafficking, kvinnocenter och familjecenter.

–Det är riktigt roligt att höra på dem när de kommer hem och hur de har tagit hand om varandra. Det blir många personliga möten och deltagarna växer verkligen som människor. En del återvänder till Kina, andra fortsätter att läsa kinesiska på universitet i Sverige. Det är verkligen en fantastisk kurs.

Staffan Myrbäck

0,89

Förra året införde Folkbildningsrådet en gräns för hur stor andel av lärartjänsterna som får utföras ideellt, alltså gratis för skolan. Enligt Folkbildningsrådets senaste rapport var andelen ideella ledare i medeltal 0,89 procent av 97 skolor som svarat (av totalt 154 folkhögskolor). Som mest utfördes tio procent av undervisningen på en skola av ideella ledare.

Var tredje deltagare i allmän kurs har någon form av funktionsnedsättning, totalt 34 procent. Det visar Folkbildningsrådet senaste rapport om lärartjänster i folkhögskolan Rapporten visar också att av alla deltagare i allmän kurs utgjorde 38 procent utrikes födda deltagare.

8

34

femton

Andelen 17–18-åringar som dagligen läser böcker och tidningar har sjunkit sedan 2012, från 23 till 15 procent. Det gäller också de yngre åldersgrupperna, där den dagliga läsningen sjönk från 20 till 11 procent (13–16 år) samt 31 till 26 procent (9–12 år). Andelen unga som använder internet mer än tre timmar dagligen har mer än fördubblats på tolv år.

avlyssnat … i pressen

… i riksdagen

»Om statsbidrag beviljats felaktigt får Folkbildningsrådet kräva tillbaka det«

Centerpartiet som politiskt parti har sedan länge utgjort en grund för den ansvarslösa migrationspolitiken med tillhörande ständigt ökade belastningar på vården. … Varje år prioriterar Lars Karlssons parti tillsammans med resten av alliansen ”finkultur” och folkhögskola framför sjukvården när pengarna ska för­delas. Vi Sverigedemokrater kommer tvärtom alltid prioritera vård framför allt – för den som är sjuk vill bara bli frisk.

Därför bör Landstinget Blekinge alltid prioritera att kunna erbjuda bästa möjliga vård.

Björn T Nurhardi (SD) 5 juli 2017, insändare Blekinge Läns Tidning "Jag är stolt över mitt parti, som tillsammans med vänstern var de enda partier som röstade emot det mottagningsstopp som infördes och vill ge människor möjlighet att söka asyl.

Folkbildning och kultur är demokratiska rättigheter som jag värderar högt! Att Landstinget Blekinge fortsätter att driva Blekinges läns folkhögskola är mycket bra och hjälper de ungdomar som har svårt att klara den ordinarie utbildningen. Folkhögskolan driver också en mångfald av kulturutbildningar. Nuhardi väljer att kalla utbildning och kultur för finkultur, vilket är kränkande mot verksamheterna. Dessutom kan läkaren även skriva ut kultur på remiss för att få ett tillfrisknande för patienten.

Lars Karlsson (C) svarar Sverigedemokraten Lars T Nurhardi, 7 juli 2017, i Blekinge Läns Tidning UD avråder svenskar från resor till hela Afghanistan. Hur kan det då vara säkert att återsända flyktingar?

Kristina Hjelm, insändare i Nya Wermlandstidningen, 25/8 2017

folkhögskolan

Studieförbundet Ibn Rushd har köpt ett hotell för elva miljoner kr av sina statsbidrag. Elisabeth Svantesson frågade vad Folkbildningsministern ska vidta för åtgärder. elisabeth svantesson (m): ”Ibn Rushd hör till de studieförbund som mottar statliga bidrag av Folkbildningsrådet. I fjol rörde det sig om 23,7 miljoner kronor. I en granskning som gjorts av Rebecca Weidmo Uvell och som publicerats på hennes blogg finns ett antal uppgifter som väcker frågor kring Ibn Rushds användning av statliga medel. Det framgår av granskningen bland annat att Ibn Rushd har inköpt ett hotell med hjälp av dessa medel. Att så är fallet bekräftas också av Folkbildningsrådet. Det är naturligtvis av stor vikt att statliga medel används på ett rimligt sätt och att det görs en noga uppföljning av att så sker. Jag vill därför fråga statsrådet Anna Ekström: Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder mot bakgrund I juni utnämndes polisen Mustafa Panshiri till Årets folkbildare av Studieförbundet Vuxenskolan. Han prisas för sitt arbete med att föreläsa för nyanlända ungdomar om demokrati. Han har träffat över 1000 nyanlända och ensamkommande ungdomar och berättat om vad det innebär att leva i ett demokratiskt land.

av de uppgifter som har framkommit genom Rebecca Weidmo Uvells granskning av Ibn Rushds användning av statliga medel?” anna ekström (s): ”Det är Folkbildningsrådet som följer upp och granskar den verksamhet som kan kopplas till statsbidrag, bland annat genom att genomföra besök och granska redovisad statistik. Det är en självklarhet att de medel som betalas ut till folkbildningen ska bidra till att uppfylla de syften som staten ställt upp för statsbidraget. Om Folkbildningsrådet finner att statsbidrag har beviljats felaktigt eller om statsbidraget inte har använts för det ändamål det beviljats för får Folkbildningsrådet kräva tillbaka utbetalt statsbidrag. Varken regeringen eller ett enskilt statsråd får påverka enskilda ärenden. Jag har informerat mig om ärendet och vet att Folkbildningsrådet följer frågan noga.”

21 juni 2017

När Mustafa Panshiri var elva år flyttade han från Afghanistan till Sverige. Han jobbar som polis i Linköping. När Sverige tog emot 163 000 flyktingar, varav 35 000 ensamkommande ungdomar, bestämde han sig för att ta tjänst­ledig och hålla föreläsningar på heltid.

4 2017 9

» Vi känner oro för folkhögs­kolans utveckling« De är pensionärer men kallar sig veteraner, som enligt lexikonet betyder beprövad krigare, gammal och erfaren. På ett möte med mindre än tjugo deltagare var den samlade folkhögskoleerfarenheten 550 år. Nu vill de ha kontakt med folkhögskolor i landet.

De är oroliga över utvecklingen i folkhögskolan och anser sig ha en del att erbjuda. text & foto: staffan myrbäck Björn Grip rättar till kepsen och trycker till den lite snett.

– Lite till vänster, säger han med glimten i ögat och anspelning på sin politiska hemvist.

Han var landstingsråd för Vänsterpartiet i Östergötland, samtidigt som han var rektor för Bona folkhögskola utanför Motala.

Det är slutet av november 2016. Vi står utanför Folkbildningsrådets lokaler, där Folkhögskolans veteranförening just haft möte. Den sjuttioårige Björn Grip är föreningens tredje, och förste manlige, ordförande sedan den bildades för 18 år sedan.

Dess förste och andre ordförande var två kvinnor, Marianne Marcusdotter och Lena Skördeman – bland annat mångårig medarbetare i tidningen Folkhögskolan.

På förmiddagen har man haft ett seminarium där den nytillträdde generalsekreteraren för Folkbildningsrådet, Maria Graner, redogjorde för de nya statsbidragsvillkoren. Maria Graner

fick något flickaktigt, nästan lite blygt över sig inför de 13 veteranerna, bland annat Gösta Vestlund och den mångårige, tidigare facklige ordföranden för folkhögskolans lärare, Kerstin Mustel. Alla har jobbat som folkhögskollärare och flera har också en stor del av sina år som rektor innan de gick i pension.

Efter mötet konstaterade Björn Grip i en ledare i veteranföreningens tidning, Folkhögskole­ veteranen, att styrelsen ansåg att förslaget till nya statsbidragsvillkor knappast innehöll några hot mot folkhögskolans särart.

Han skrev att det finns andra hot som bör tas på större allvar: riktade bidrag där staten bestämmer vilka kurser folkhögskolorna ska genomföra och att så få lärare på folkhögskola har studerat på folkhögskollärarprogrammet.

– Det finns en oro hos oss i den äldre generationen att de utbildningsuppdrag som staten ger tränger bort den traditionella bildningsverksamheten, säger Björn Grip.

Ledaren och seminariet är ett exempel på vad veteranföreningen också är, en intresseförening som vill värna och noga följer vad som sker i folkhögskolan.

– Många av oss är ju förhållandevis pigga och friska och vill gärna vara aktiva och är engagerade i folkhögskolan och det den står för, demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och sådant.

Det var Marianne Marcus­dotter som år 1998 tog initiativet till föreningen. När hon försökte samla tre pensionerade folkhögskolevänner konstaterade hon att vad som tydligen utmärker folkhögskoleveteraner är att de har fulltecknade almanackor. Hon frågade om de ville vara med och bilda en förberedande grupp.

Jodå. ”Okej, Jag kallar till möte", sa hon och skickade iväg ett brev där hon föreslog fem möjliga datum. Inget passade alla. Hon gjorde ett nytt försök med 14 olika datum. Inte heller nu var det något som passade. Ett nytt försök med tolv datum. Samma resultat. Det slutade med att hon ordnade två möten, så att alla fyra skulle få vara med och säga sin mening.

Att man kallar sig just veteranförening och inte pensionärs­ förening berörde Marianne Marcusdotter när man firade 10-årsjubileum 2009. Hon

10 f o l k h ö g s k o l a n

4 2017

intervju – Det finns en oro hos oss folkhögskoleveteraner att man blir så upptagen av de utbildningsuppdrag som staten ger att den traditionella bildningsverksamheten glöms bort, säger Björn Grip, ordförande i Folkhögskolans Veteranförening.

»Vi upplever att idag hotas viktiga värden, som demokrati och mänskliga fri- och rättigheter« menade att veteran har en mer aktiv innebörd och citerade betydelsen av ordet ur ett lexikon: "Beprövad krigare, gammal och erfaren person inom ett yrke."

– Vi säger ju inte pensionärsförening utan veteraner, möjligen seniorer. Det är kanske en markering av att vi vill vara lite mer, säger Björn Grip.

Föreningen som idag har 150 medlemmar har två syften.

Det ena är att skapa mötesplatfolkhögskolan

ser mellan människor som varit aktiva inom folkhögskolan. Det andra är att vara ett forum för människor som vill skapa opinion och delta i samhällsdebatten, i synnerhet folkhögskolans roll i sammanhanget.

– Vi representerar ju trots allt rätt mycket erfarenheter, säger Björn Grip.

I slutet av april är jag inbjuden till veteranföreningens årsmöte

på Åsa folkhögskola. I skolans aula, bakom rader av stolar, sitter styrelsen och förbereder årsmötet vid ett bord längst ned i salen.

Ljuset från de stora fönstren i den gamla träbyggnaden lyser upp lokalen. Björn Grip använder pennan som klubba, höjer handen och frågar om "vi kan besluta så". De andra nickar och han slår till lätt mot bordet med bakändan av pennan.

Det knackar på dörren och in

4 2017 11

intervju kommer den gamle utbildningsministern Bengt Göransson.

Han är inbjuden att tala på temat Tål demokratin sina väljare?

Temat är valt med anledning av att Donald Trump vunnit valet i usa och att Sverigedemokraternas siffror i opinionen stiger.

Bengt Göransson går runt och hälsar. En av styrelseledamöterna, Maj Keidser, är ungdomsvän sedan ssu-tiden. Hon har bland annat varit ordförande i Kultur- och Fritidsnämnden i Mölndal och har arbetat som lärare på Viskadalens och Sörängens folkhögskolor.

På kvällen samlas 17 av föreningens medlemmar i storstugan, en bit upp i skogen. En eld sprakar i eldstaden. Medlemmar sitter på stolar och två soffor runt ett bord. Det är en livlig diskussion om medlemstidningen, om innehållet men också handfasta frågor som porto och ekonomi.

Man pratar om opinionsbild-

ning, att besöka folkhögskolor för att få en bild av vad de gör idag. Några tycker att man ska försöka ordna generationsöverskridande möten mellan unga och gamla lärare.

Lite senare gör jag en enkät bland de närvarande och frågar hur många år de jobbat på folkhögskola. Jag summerar antalet sammanlagda år: 550 års erfarenhet av folkhögskola. De flesta har jobbar på folkhögskola mer än 30 år. Några mer än 40 år.

Veteranföreningen arrangerar ofta seminarier i aktuella frågor.

Här har några av föreningens medlemmar samlats på Folkbildningsrådet för att lyssna på Folkbildningsrådets nya generalsekreterare om de nya statsbidrags­ villkoren.

Fyra månader senare talas vi vid igen. Björn Grip har just skickat iväg ett brev till alla folkhögskolor och uppmanar dem att berätta om föreningens existens för kollegor som gått i pension.

– Vi ser gärna ett större antal, både lärare och andra personalkategorier i föreningen.

Men det centrala i brevet är den oro man känner när det gäller folkhögskolan och att man vill ha ett samarbete med skolorna, till exempel kan föreningen vara

Unik fortbildning för drivna och erfarna lärare på Allmän kurs På efterfrågan anordnar vi nu fortbildning för lärare som vill stärkas i sin profession och samtidigt utveckla Allmän kurs på den egna skolan. Vi erbjuder engagerande föreläsningar av handplockade forskare och verksamma inom folkbildning, didaktik och ungdomsforskning. Tillsammans med andra provar du teorier och modeller mot den egna verksamheten.

Sök till Allmän kurs i utveckling, 7,5 hp Träffar 3x3 dagar på Tollare folkhögskola Sista anmälningsdag 15 september Läs mer på sverigesfolkhogskolor.se/fortbildning

värd för arrangemang på skolan kring viktiga samhällsfrågor: ”Vi upplever att idag hotas vik­ tiga värden, som demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Vi tror att många av våra medlemmar vill göra en insats för att slå vakt om dessa värden som ju varit centrala i Folkhögskolan under hela utbild­ ningsformens existens.”

På telefon talar Björn Grip om folkhögskolans roll och den oro som många folkhögskoleveteraner känner inför utvecklingen i folkhögskolan, att idén med folkhögskola försvinner och att staten inskränker folkhögskolans frihet med allt mer pengar till uppdragsutbildningar samtidigt som det kommer många nya lärare som har sin bakgrund i gymnasiet.

–Många tror sig vara bunden av läroplaner och kursplaner men det finns ett väldigt bra begrepp: att man ska ha gjort de och de kurserna eller motsvarande. Och det är just detta motsvarande som är så centralt. Vi ska inte tro att vi är så styrda, vilket man lätt kan tro om man inte har traditionen från folkhögskolevärlden.

Lärandet är centralt för människans utveckling och personlighetsutvecklingen är kopplad till att människan får nya insikter.

Det har ju alltid varit folkhögskolans roll och det glöms gärna bort om man kommer direkt från gymnasieskolan. Men vi ska komma ihåg att vi har en väldigt stor frihet att utforma våra verksamheter och kurser, säger den förre rektorn för Bona folkhögskola.

Folkhögskolans veteran­förening finns på nätet där man också kan läsa föreningens tidning Folkhögskoleveteranen. Man har också gett ut tre böcker, Folk­hög­skoleminnen, med sammantaget 37 berättelser om den utveckling folkhögskolan genomgått från fyrtiotalet och framåt.

Böckerna kan beställas från Bildningsförlaget Västra Sörbys Bygata 16 387 92 Borgholm. folkhögskolan

krönika

Att delta eller inte delta – det är den stora frågan

Å

• Bernt Gustavsson är folkhögskollärare, idéhistoriker, professor i pedagogik och författare till flera böcker om folkbildning och kunskapsfilosofi.

Hans senaste bok är Tänkande om existensens villkor som nyligen getts ut.

rets bokmässa har blivit något av en brännpunkt för olika ställningstaganden. Misstaget, att tillåta Nya tider att delta, ligger hos arrangörerna tycks de flesta mena. Det finns goda argument för att både delta och att avstå eller söka alternativ. Ett alternativ finns på litteraturhuset och världskulturmuséet, dit flera och andra, mer radikala arrangörer sökt sig. De som valt att ändå delta har antingen haft yttrandefriheten som argument, eller att ”ta striden” med extremhögern och Nya tider. De som avstått protesterar mot att arrangörerna trots all kritik låtit Nya tider stå där med sin monter. Ett annat exempel är mitt eget nuvarande förlag som i sin monter väljer att ställa ut endast en bok, ”Om judefrågan” av Sartre, och att arrangera ett seminarium om bildning på världskulturmuséet.

Temat för årets mässa är bildning. Alternativet har tydligare formulerats i termer av folkbildning och har fler antirasistiska och radikala arrangemang. Den reguljära har länge kritiserats för att vara ett kommersiellt jippo, något som alternativet söker undkomma genom att ha lägre priser och att profilera sig mot folkbildning. Att delta eller inte delta är en fråga som har en liknande karaktär som Shakespeares ”att vara eller inte vara”. Hur man än väljer så är det både rätt och fel. Det är rätt att protestera mot diskriminerande och rasistiska organisationer och uttryck genom att vara där, det är fel att lämna dem fritt utrymme genom att inte vara där.

I folkhögskolans historia finns nazistiska exempel, liksom det finns en stark antinazistisk tradition. I dessa ”nya tider” finns, inte minst på Sverigedemokraternas hemsida försök att finna exempel i folkhögskolans tradition på företrädare, tänkta att använda för deras syften. Det finns skäl till att delta aktivt, på det ena eller det andra, i en så unik händelse som att ett av Sveriges mest välbesökta kulturella arrangemang har bildning som huvudtema. Här är det på sin plats att tala för en demokratisk ickediskriminerande syn på bildning som har folklig förankring.

Med folket menar vi då ”alla människor” och deras lika värde.

Själv deltar jag i båda arrangemangen.

Bernt Gustavsson

4 2017 13

Här vill deltagarna stanna Den kallas Skattungekursen, folkhögskolekursen i ekologisk odling och hållbar livsföring som startades som en filial till Mora Folkhögskola 1978. Varje år väljer flera tidigare deltagare att slå ner sina bopålar i byn och många återvänder efter att ha bott på andra orter.

Men vad är det egentligen som lockar i Skattungbyn? text: karin janson foto: maria hansson

Deltagarna hjälps åt med allt praktiskt, även lunchen, som är vegetarisk och lagas av ett matlag.

Alla råvaror är odlade eller inköpta i byn.

folkhögskolan

4 2017 15

Å

sa Ringström leder en röd dam­ cykel nedför landsvägsbacken. Det surrar och slamrar i vedklyven som är i full produktion uppe vid ett av inter­naten, kursdeltagarna håller på att klyva ett lass björkved och sågspånen flyger i luften. Om man tittar ner mot byn ser man ett vitt kyrktorn titta upp i vårsolen och längre ner kan man skymta den blå Oreälven, vid randen av de vida skogarna som utgör Orsa finnmark. Hela byn ligger i en brant sluttning.

– Det är ganska jobbigt att cykla uppför hela backen, det är nog en 200 höjdmeter, konstaterar Åsa och parkerar cykeln utanför Prästgården, där det vankas förmiddagsfika.

Hon är kursansvarig och lärare i gruppdynamik, mötesteknik och omställning. Lite senare ska hon åka till Mora för ett möte men hon bor här i byn, precis som de andra lärarna på kursen. Patrik Ytterholm, lärare i ekologisk odling och smide, ansluter och vi sätter oss på gräsmattan utanför Prästgården, som tjänar som klassrum och internat.

– På ett år nosar deltagarna på massor av olika ämnen och alla gillar inte allt, vi börjar alltid med fyra veckors matlagning och sedan är eleverna med och planerar kursens innehåll. Vi går igenom många olika ämnen och det blir ganska spretigt och fragmentariskt, men samtidigt är det inte på lek.

Deltagarna odlar själva en tredjedel av årsbehovet av grönsaker, till exempel. För många blir det ett år då man tänker igenom sitt liv, förklarar Patrik.

E

n önskan om att stanna upp och omvärdera sitt liv verkar vara gemensam hos de flesta som söker.

– Många ser ju vad som händer på vår planet, att vi tär på jordens resurser. Vi behöver hitta nya system och det här blir ett sätt att prova sig fram till en annan livsstil, säger Åsa Ringström.

Och intresset för kursen och för miljöfrågor ökar. Sedan några år tillbaka är det tre sökande på varje plats. Det har också ploppat upp

Skattungekursen startade 1978. I dag är det tre sökande på varje plats.

Skattungbyn är en tätort i Orsa kommun som har 350 invånare. Byn ligger i odlings­zon sex.

I byn finns en kooperativt ägd lanthandel, Slåttergubben en inköps­för­en­ ing för ekologisk mat, en gratisbutik, friskola, äldre­boende, kultur­hus och en egen bybastu.

fler högskolekurser inom självhushållning och ekologisk odling som till exempel Omställningsakademin på Färnebo folkhögskola och Hållbar kunskap på Bäckebo folkhögskola.

– Det välkomnar vi, säger Åsa Ringström. Vi ser inte de andra kurserna som konkurrenter, utan som komplement och vi har bildat ett nätverk där vi diskuterar kursinnehållet och hur behoven ser ut.

Men det speciella med Skattungekursen verkar vara att deltagarna vill stanna kvar i byn när året är slut. Många för alltid, andra försvinner iväg efter något år och vissa kommer tillbaka.

– Halva byn är ju gamla kursdeltagare, det råder bostadsbrist här, konstaterar Patrik.

Hur kommer det sig?

– Jag tror att många söker sig till gemenskapen.

Det är väldigt socialt att bo i Skattungbyn, vissa dagar är det så många evenemang på gång att man måste välja bort. En annan faktor är att hela byn är involverad i kursen, många av invånarna är gästlärare och det gör att deltagarna kommer i kontakt med hela byn.

Vad säger du ni till dem som tycker att det verkar lite samhällsfrånvänt att flytta hit och leva bland andra likasinnade?

– Att det är precis tvärtom. Vi utbildar aktiva medborgare i linje med folkhögskolornas uppdrag att bidra till och vara en del av samhället.

Deltagarna får lära sig att delta i grupprocesser och se hur demokrati fungerar i ett lokalsamhälle.

Många går sedan vidare och engagerar sig inom politiken eller miljörörelsen. Det är inte så att vi uppmanar någon att bosätta sig i någon enslig stuga och säga upp kontakten med omvärlden, tvärtom, säger Åsa Ringström.

"Vi har bara en planet", säger Åsa Ringström.

16 f o l k h ö g s k o l a n

4 2017

Kursdeltagarna lär sig bland annat att beskära fruktträd. Patrik Ytterholm visar hur grenarnas vinkel ska se ut.

»Det här blir ett sätt att prova sig fram till en annan livsstil«

Åsa Ringström leder arbetet med att hugga upp ett lass långved av björk.

17

O

ch de som väljer att bosätta sig i Skatt­ ungbyn är inte ensamma om att vilja flytta till landet. Statistik från scb visar att mellan åren 2000 och 2010 flyttade fler personer från storstäder till landsbygden, än tvärtom. Att städerna ändå växer snabbare beror på invandring och fler födda barn. Intresset för frågor som ekologisk odling, självhushållning och downshifting, att gå ner i arbetstid och leva billigare, är stort.

En person som har tittat närmare på det här är Kristina Ahlman, som skrivit en masteruppsats i psykologi om det alternativa livet på landsbygden.

– Det finns forskning som visar att vi mår bra av att vara ute på landet. Naturen skapar lugn och ro i hjärnan och det räcker faktiskt med att titta på bilder av natur, det är därför de brukar visa bilder på skog och porlande bäckar hos tandläkaren, berättar hon.

Hon har intervjuat sex personer som valt att bosätta sig på landet och leva enklare.

Intervjupersonerna ville dels leva miljö­vänligare, dels reducera stressen i sina liv och få mer tid för familj och vänner.

– De kände sig mer levande på landet, närmare sitt ursprung och mer i takt med årstidernas väx­ lingar. Många tyckte att de levde ett långsammare liv och många uppskattade tystnaden. När man bor i stan kan man ju inte välja när det ska vara tyst.

Men måste man flytta ut på landet för att leva mer miljövänligt och minska stressen? Kristina Ahlman säger att det handlar om att välja det som passar en själv.

– Vi har sådana valmöjligheter i dag, vi måste inte hugga vår egen ved eller plocka bär för att överleva. Det handlar om att hitta sin egen lösning för ett mer hållbart liv, man kan ju bo i stan och konsumera mindre och leva i kollektiv, till exempel. Eller så kan man bo på landet, en omställning kan göras på många olika sätt och få liknande effekter.

I

Patrik Ytterholm ansvarar för odlingskursen och är en aktiv odlare även på fritiden.

Skattungbyn är fikapausen slut. Patrik återgår till en lektion i trädbeskärning, där deltagarna samlas utanför ett av internaten och visar hur

Kursen följer odlingsåret Skattungekursen startades 1978, med syfte att bevara kunskapen om lokalt hantverk och främja ekologisk odling.

Skolan äger inga fastigheter, de ägs istället av en stiftelse där representanter från kursen, kommunen, byarådet och lands­ tinget sitter. Skolan hyr i sin tur lokaler från stiftelsen, både

internet och lektionssalar.

I år går 21 personer kursen, som bland annat innehåller momenten matlagning, demokrati och ansvar, samhällsorientering, husskötsel, hus­­teori, renovering och odling i teori och praktik. Den börjar i januari och slutar i november och följer därmed odlingsåret.

grenarnas vinklar ska se ut.

– Grunden är att skapa ljus och luft, säger han.

Förr sa man att det skulle vara möjligt att kasta hatt igenom trädkronan.

Gruppen som kapar ved håller på att flytta upp till nästa hus. Mia Norman från Stockholm ska för första gången prova att backa med släp och det är ganska trixigt att manövrera in släpvagnen snett uppför backen och in vid nästa vedhög. Hon lyckas få in en perfekt vinkel och kan styra in släpet bredvid huset.

– Jag går den här kursen för att jag vill lära mig att klara mig själv, förklarar hon. Jag vill kunna ta hand om ett hus och inte behöva känna att jag måste be om hjälp så fort något går sönder. Även Mia funderar på att flytta till Skattungbyn efter att kursåret är slut.

– Det här är världens mysigaste by och jag är ingen stadsmänniska så jag hoppas på att kunna hitta ett boende här.

Efter lunch har en del av kursarna bakning på schemat. Den stora bakugnen i bagarstugan tändes redan två dagar tidigare, eftersom den har en lång spricka på framsidan måste den värmas upp varsamt. Nu ska deltagarna få baka släppor på rågsikt och vetemjöl, under ledning av Ann-Marie Borg, en bybo som lärde sig baka av sin mamma som i sin tur lärde sig av sin.

– Jag tycker att det är roligt att kursen gör att det gamla hantverket får gå i arv till ännu en generation, säger hon.

Viktor Persson bor i ett rum i bagarstugan. Han sitter på trappan och väntar och tittar på en bisvärm som håller till runt knuten.

– Jag ville bo lite ensamt, annars bor alla till­sam­ mans i de olika internathusen, förklarar han.

En stor del av kursen handlar om att ta hand om husen och det praktiska runt omkring.

– Vi har bildat olika grupper som har hand om allt från bevattning av odlingarna till matlag, posthantering och städning av toaletter. Alla hjälps åt.

18 f o l k h ö g s k o l a n

4 2017

Att få tunn­ bröds­­kakorna att släppa från bakbordet är svårt i början, men går lättare med lite träning.

Enligt den tredje huvudläraren Anders Johansson, som sköter eldningen under tunn­bröds­baket, är just ansvarsbiten central för kursen.

– Det viktigaste är att få till rutiner som fun­ gerar. Morgonsamlingar och kursråd, det är kittet som håller ihop allt. Om Kalle är trött och inte orkar komma på morgonsamlingen, men det är han som sitter inne på information om vad vi ska odla den dagen, ja då får Kalle masa sig upp. Samarbetet är grunden för allt.

Han berättar att det i bygden finns en lång tradi­ tion av lokal demokrati, med en bystämma som varje år beslutar om viktiga frågor.

– När jag flyttade hit lärde jag mig att två bybor kan vara heligt osams i en fråga på ett möte, sedan går man på nästa möte och samma personer är rörande överens. Det här är också något som våra kursdeltagare får lära sig och det är en stor utmaning: Att samverka med andra även om man inte alltid tycker likadant och även om man inte har samma värderingar.

E

n annan viktig lärdom är att producera istället för att konsumera.

– När eleverna får prova att odla och bereda lin, eller vadmal för den delen, och ser hur lång tid som går åt så väcker det självklart frågor om hur en t-shirt på h & m kan kosta 149 kronor. Vem har tillverkat den och vad har den personen för arbetsvillkor? folkhögskolan

Anders Johansson har jobbat här sedan 1987.

Han under­visar i husrenovering och var tidigare huvudlärare. I livet före Skattungbyn var han finsnickare och segelmakare.

Redan från starten var en ambition att bevara gammalt hantverkskunnande i byn, precis tunnbrödsläraren Ann-Marie är inne på. Men hur mycket ska egentligen bevaras och finns det inte ny teknik som är bättre?

– Det är en ständig fråga som vi stöter och blöter, konstaterar Anders. Alla som går kursen har till exempel en egen odlingslott och där får de gräva för hand, av den enkla anledningen att när de sedan kommer hem så har de flesta inte tillgång till traktor eller jordfräs. Orkar de inte gräva klart sedan, ja då kan vi ju fräsa upp plätten. Men vi vill att de ska få prova på och vi diskuterar hela tiden vilken metod som är bäst och mest miljövänlig.

Han har jobbat som lärare på kursen sedan 1987 och sett många deltagare passera genom åren.

Vart tar de vägen sedan?

– Det är svårt att hålla koll på alla, naturligtvis, men min erfarenhet är att det varierar. En del flyt­ tar till stan efter kursen, odlar lite grönsaker på balkongen och försöker handla mer ekologiskt.

Andra går längre och flyttar ut på landet, skaffar djur och odlar egen mat. Och några blir ju som sagt kvar här, säger Anders Johansson.

Och några har faktiskt fått barn som har anmält sig till kursen.

– Vi hade en elev här för något år sedan som pekade och sa: Jag blev till i det huset där borta.

4 2017 19

Under hösten målade deltagarna om sitt klassrum med klassiska indiska motiv och citat av Gandhi. Från vänster: Viktor Sahlin, Mathias Larsson, Daniel Jokela-Backman, Josefin Bengtzing- Pettersson och Milla Karlsson.

20 f o l k h ö g s k o l a n

4 2017

Indien är målet! …men på vägen dit lär man sig om Världens barn

En allmän kurs med resandeprofil där målet är en tre veckors resa till Indien. Men trots att skolan betalar får kurs­ledaren Brita Ahlenius ägna en del tid åt att övertyga deltagarna att resa. Och alla följer inte med. Vi besökte Kursen Barn i Världen på Kristinehamns folkhögskola i Värmland. text: staffan myrbäck foto: öyvind lund

V – Min komfortzon är utvidgad.

Jag vågar göra mer nu, säger Viktor Sahlin.

iktor Sahlin var orolig för allt ljud, för ­luften, för dammet, för trängseln, för maten, den 14 timmar långa tågresan mellan Delhi och staden Varanasi i norra Indien. Brita Ahlenius försökte förbereda kursdeltagarna. Det är inte som att åka tåg i Sverige.

Det är trångt, skakigt, sovvagnar utan dörrar, försäljare av det kryddstarka chaitéet som går förbi och ropar varje timme. Och toaletterna på tåget. De var inte som hemma. Indien både lockade och skrämde.

Viktor Sahlin är 24 år, lång, ljust hår, ett öppet och känsligt ansikte. Familjen består av pappa taxichauffören och mamma som är förtidspensionerad på grund av reumatism – samt tre katter. Han hade varit mycket på Arbetsförmedlingen, fick kontakt med företaget Arbetslivs Resurser som föreslog honom att gå Kristinehamns folkhögskola i Värmland, fyra timmars tågresa rakt västerut från Uppsala, strax norr om Vänern.

Första året gick han en allmän kurs med profilen Spel och lärande och upptäckte att det var en underbar skola. Andra året sökte han till den allmänna kursen med profilen Barn i Världen. Brita Ahlenius intervjuade honom, berättade om kursen och frågade om hur han såg på att resa till Indien. Är det många sökande

21

till de 15 platserna hamnar de som vill resa överst i högen. Skolan betalar resan. Boende och uppehälle betalar man själv, ungefär 4 500 kr. Enda gången Viktor Sahlin hade varit utomlands var till Italien flera år tidigare.

– Vi har nog haft en del som valt kursen och inte varit så inställd på att följa med men som kommit med ändå och så har det blivit en jätteupplevelse. För många är det första gången utanför Sveriges gränser.

Jag tror inte vi har dem som man har på till exempel volontärsutbildningarna och ska ut och rädda världen, säger Brita Ahlenius som ansvarar för kursen tillsammans med kollegan Christer Olsson.

Kursdeltagarna får en erfaren och kunnig guide med sig. Första gången Brita Ahlenius kom till Indien var 1999, då hon stannade i tio veckor. Hon läste religionsvetenskap på Karlstad universitet som har ett hus i Varanasi.

– Jag var livrädd men blev helt förälskad i staden.

Brita Ahlenius gjorde sitt examensarbete och sin magisterexamen i Varanasi när hon gick lärarprogrammet. Efter det blev hon antagen på stadens universitet och läste hindi ett år. Mellan 1999 och 2008 reste hon tillbaka varje år. Varanasi blev hennes andra hemstad. Sammanlagt har hon bott tre år i Indien. År 2010 fick hon jobb på Kristine­hamns folkhögskola och tänkte att nu är det slut med indienresorna.

– Och som kom chefen och frågade: Kan du göra

Tidigare var det fler kvinnor som sökte till kursen Barn i Världen.

På senare år har den fått allt fler manliga deltagare.

I år var hälften av deltagarna kvinnor och hälften män.

något av det här med Indien?

Brita Ahlenius kände till en indisk privatskola i Varanasi, Vidyashram the South Point School, som ägs av en välgörenhetsorganisation. Där finns allt ifrån förskola till gymnasium. Skolan vill ge fattiga barn en möjlighet att få en bra utbildning. Man diskuterade ett samarbete och vårterminen 2013 for den första kullen deltagare till Indien.

P

rofilen har sju timmar i veckan, måndagar och fredagar. Höstterminen inleds alltid med en fördjupning i Barnkonventionen. Man har beställt Barnkonventionen in a box som innehåller en film, texter av barn från olika länder som skrivit om sin verklighet och olika värderingsövningar där kursdeltagarna får välja ut de artiklar man tycker är viktigast att sprida på skolan, till exempel genom skolans tv-monitorer, displayer och planscher och anordna rättvis handel-fika där man informerar om barnkonventionens artiklar.

– I år köpte vi in en spray som man kan spraya på asfalt. När det regnar kommer texten fram. När det är torrt syns den inte, säger Brita Ahlenius.

På fredagar ser man ofta på dokumentärer och spelfilmer som man sedan analyserar utifrån barnkonventionen.

– Vår målsättning är att en Barn i Världenlektion inte ska vara likadan som resten av veckan.

Vi gör saker ihop på de timmar vi har. Det ska inte

22 f o l k h ö g s k o l a n

4 2017

»De flesta växer och får en annan syn på världen – och på Sverige« nasi. Ansökan om visum ska skickas in och biljetter ska beställas.

Flera av skolans lärare uppmuntrade den tveksamme Viktor Sahlin att följa med på resan. Men det fanns också de som redan från början bestämt sig för att inte följa med.

– Jag hade velat följa med men jag är ensam med två barn, så det fungerade inte, säger Josefin Bengtzing-Pettersson.

D vara läxor och deltagarna är med och styr en hel del, säger Brita Ahlenius.

Efter höstlovet tar skolan i Varanasi kontakt med Kristinehamn och berättar vad de vill samarbeta om.

– Förra året var det miljö. Då skrev deltagarna, på engelska, hur det bland annat fungerar med vindkraften, sopsortering, kompostering, kretslopp och hur det går till när man pantar burkar i Sverige. De har gjort intervjuer och fotograferat på soptippen och berättar om hur det går till när man källsorterar.

De gör film eller skriver böcker som vi tar med till Indien och använder när vi jobbar med skolbarnen på Southpoint.

Barnen går i årskurs fem och använder materialet som läromedel. De har lärt sig så pass mycket engelska att de kan läsa engelska och tala med deltagarna från Kristinehamn.

Under hösten samlar man också in pengar till Southpoint, stöper ljus och säljer, samlar in pengar på stan, samtidigt som man informerar om skolan.

Pengarna går till att sponsra två barn som får möjlighet att gå på skolan och till att köpa in material till skolan.

– Efter höstlovet kör vi varje vecka ett avsnitt med avstamp i Indien. Först vad det innebär att följa med på resan och så får de mycket fakta om Indien och Southpoint.

Efter höstlovet är det också dags för deltagarna att bestämma sig för om de ska följa med till Varafolkhögskolan

– För två år sedan var det många som inte hade råd åka till Indien. Då gick skolan in och sponsrade resan, säger Brita Ahlenius.

äremot följde hennes berättelse med, My lost childhood. Under höstterminen hade kursdeltagarna skrivit berättelser på temat ”When I was eleven” som skulle skickas med till de elvaåriga skolbarnen i Varanasi.

–Min bror hade Leukemi när han var mindre, så jag är uppvuxen på Karlstad sjukhus och sen Göteborg, på deras sjukhus där. Det är ett år mellan honom och mig, så sjukhuset var, typ, mitt hem.

När brodern tillfrisknade blev hennes mamma sjuk istället. Hon fick cancer, en tumör i huvudet.

Josefin Bengtzing-Pettersson ser på mig med allvarlig blick bakom stora glasögon med tunna bågar.

Hon är 25 år, långt ljust och rakt hår, piercad överläpp och en tatuering är synlig på den högra underarmen.

– Min mamma dog när jag var elva år. Min pappa har alkoholproblem och det blev värre när min mamma gick bort. Så jag fick ta en föräldraroll, ta ansvar för min lillasyster, som var fem år.

Hennes bok, ett häfte skrivet på engelska och som följde med till skolbarnen i Varanasi, har hon illustrerat med fina och starka teckningar som utstrålar ett barns ensamhet och utsatthet.

Hur kändes det när de andra for iväg till Indien?

– Jag tyckte det var kul för deras skull. Sen sitter man och lyssnar när de kom tillbaka. Vi gör ju så mycket annat under tiden. De har ju utflykter på skolan, det är inte bara indienresan vi har att se fram emot.

Inte heller Milla Karlsson följde med till Indien.

Hon har tre barn och ett bonusbarn. Dem kunde hon inte lämna i tre veckor.

Under året arbetar deltagarna med olika projekt och lär sig bland annat hur man skriver en veten-

4 2017 23

– Jag hade velat följa med men jag har ensam ansvaret för mina barn så det fungerade inte.

När de andra är på resa gör vi så mycket annat, säger Josefin BengtzingPettersson.

skaplig rapport. De som reser till Indien har till uppgift att samla material och skriva med utgångspunkt i resan. Milla Karlsson gjorde ett projektarbete där hon ställde frågan om det var förenligt med FN:s Barnkonvention att växa upp med Jehovas Vittnen. Hennes föräldrar tillhörde Jehovas Vittnen. När hon var 16 år gick hon ur.

– När jag gick ur var det ingen som hälsade på mig längre.

Milla Karlsson ser yngre ut än sina 36 år. Det mörka långa håret är uppsatt i en hästsvans mitt på huvudet och sidorna är randigt kortklippta. Mörka markerade ögonbryn och bruna ögon som glittrar när hon ler. En tatuering sticker fram ur halslinningen och två på underarmarna.

När hon bröt med Jehovas Vittnen flyttade hon hemifrån. Efter åren i Jehovas vittnen hade hon ingen annan och valde, som hon säger, fel kompisar och några ”struliga ungdomsår”följde. När hon var 27 blev hon gravid.

– I samma stund bestämde jag mig för att få ordning på mitt liv, jobba, studera och ta hand om mitt barn.

För Milla Karlsson var inte resan till Indien det viktigaste. Hon ville läsa in gymnasiebehörigheten och i höst nådde hon sitt mål och blev antagen till socionomutbildningen.

– Min motivation har varit själva tiden på skolan och lära mig så mycket som möjligt och förbereda mig inför högskoleprovet. Jag har ju drömt om att plugga till socionom, säkert mycket på grund av min bakgrund, och att lära sig skriva en vetenskaplig rapport var en jättebra förberedelse för universitetet.

– Deltagar­ na växer med resan. Ofta är resandekurser profilerade volon­ tär­utbildningar med många gånger väl­utbildade ungdomar. Här har många jobbat innan, är inte färdiga med gym­nasiet och har kanske gått en annan allmän kurs på skolan, säger Christer Olsson som undervisar i Barn i Världen tillsammans med kursledaren Brita Ahlenius.

I

mitten av februari hade sju av kursens 15 del­ tagare bestämt sig för att följa med. Kursen har en blogg där deltagarna lägger upp bilder och skriver om sina upplevelser från resan. Förutom att de är på Southpoint får de själva ge sig ut på gatorna och samla information till sina projektarbeten.

– Jag har tagit väldigt mycket intryck från min lärare på universitetet. Vi var tvungna att ge oss ut och göra intervjuer och samla material till våra uppsatser, säger Brita Ahlenius. Vi har program varje dag men tycker det är viktigt att man får sin egen upplevelse av att gå på stan själv. Vi begränsar oss till det område vi bor i, så att de kan gå för sig själva, ta sig fram med båt, riksha och bil.

På bloggen skriver en av de resande deltagarna: " Nu har jag varit i Indien i en dag och maten har än så länge inte varit något problem, att gå omkring känns redan nu som det kommer bli ett problem jag får kämpa med."

Javisst följde Viktor Sahlin med till Indien. På bloggens bilder ser man honom tillsammans med barnen på Southpoint, åka riksha, stå utanför Taj Mahal och bli filmad längst upp i en minaret, alltid med ett stort leende.

För att skydda sig mot avgaser använde han munskydd. För att stänga ute den höga ljudnivån ute på gatorna lyssnade han på musik i hörlurar.

– Man blir lite tuffare när man har musik i öronen, som driver på när man går genom folksamlingar. En annan grej med musiken var alla gatuförsäljare, eftersom jag lyssnade på musik kunde jag stänga dem ute, säger Viktor Sahlin.

Det jobbigaste blev den 14 timmar långa tågresan mellan Delhi och Varanasi. När jag frågar hur det var med toan och om det var så illa som han befarade

24 f o l k h ö g s k o l a n

4 2017

– Jag drömde till och med att jag åkte med dem till Indien. Men minsta ungen är två år gammal och tre veckor är ganska länge. Men jag har blivit medveten om rättvisefrågor och känner mer lust till att engagera mig och engagera andra, säger Milla Karlsson, som i höst studerar på socionomutbildningen.

» Jag har ju drömt om att plugga till socionom, säkert mycket på grund av min bakgrund« nickar Viktor Sahlin jakande och skrattar.

– Men det jobbigaste var sängarna. Jag är alldeles för lång för dem. Antingen ligger man med huvudet mot väggen och slår i huvudet varje gång tåget skakar eller så sticker fötterna ut så man vaknar när någon går förbi. På vägen tillbaka hade jag stukat foten, vilket inte gjorde saken bättre. Och så var det en gubbe som sålde chaité och kom förbi och skrek en gång timmen.

Hur känns det nu efteråt, när du gjort resan?

– Min komfort-zon är utvidgad. Jag vågar göra mer nu.

– Viktor var den som utvecklades mest under resan. Han var kolugn på slutet. Han var inte rädd för någonting sen, säger Brita Ahlenius.

När vi talades vid på telefon sa Brita Ahlenius att hon tyckte att Barn i Världen-timmarna var det som var den folkbildande delen.

– Allt vi gör på skolan är väl folkbildande men i folkhögskolan

andra ämnen har deltagarna ett fokus på sin behörighet. I Barn i Världen har vi lite fria tyglar. Det här gör vi bara för att väcka intresse och engagemang. De flesta växer och får en annan syn på världen – och på Sverige.

Enda skolan som betalar resan Det flesta resandekurser på folk­ högskola är i regel volontärkurser, profilkurser som kräver 2-årigt eller 3-årigt gymnasium där deltagarna själva betalar för resa och uppehälle. Kristinehamns folkhögskolas allmänna kurs, Barn i Världen, är den enda allmänna kursen med resandeprofil där skolan både beta-

lar resan och vänder sig till sökande som behöver komplettera sina betyg.

Kursen är ettårig och tar in cirka 15 deltagare. Åredalens folkhögskola i Jämtland har också en allmän behörighets­givande resandekurs där deltagarna är i Tanzania i två månader. Där får deltagarna själva betala resan på 20 000 kr.

4 2017 25

Vi har bytt namn!

Förbundet Folkhögskollärarna

Fortbildning utomlands?

Varför inte!

Jag vill göra skillnad! Är det vad som driver dig, det som får dig att gå till jobbet trots att det är en dag då solen skiner och stranden hägrar? En dag som du vet kommer att innehålla möten där din yrkeskunskap och ditt förhållningssätt värdesätts. En dag då du delar med dig av dig själv för att andra ska få möjlighet att växa.

Men du själv då, vad får dig att växa? Hur får du påfyllning och inspiration från andra?

Det kanske är din tur nu. Din tur att gå en kurs eller att ”jobbskugga” en kollega i ett annat land. Eller varför inte samarbeta med kollegor i andra länder i ett utvecklingsprojekt?

Och tänk att det faktiskt till och med finns pengar för att bekosta det!

Känns det inte lite frestande, och hur går du då vidare?

Gå till webbplatsen utbyten.se. Då kommer du till myndigheten Universitets- och högskolerådets (UHR) webbplats för internationellt samarbete. Myndigheten ansvarar för flera olika program och verktyg för att göra det lättare att samarbeta med andra inom utbildningsområdet.

Tänk gärna ”folkbildning” när det står utbildning.

Att det finns flera program hänger samman med varifrån pengarna kommer. Erasmus+ är ett Europeiskt

Gå en kurs eller program, Nordplus är ett nordiskt"jobbskugga" en baltiskt program och Atlas är ett kollega utomlands. nationellt program. EPALE är mer ett verktyg, en kommunikationsplats för vuxenutbildare. På EPALE (länk:EPALE, svenska sidan) kan du exempelvis hitta kurser eller partners att samarbeta med.

Du är också välkommen att fråga eller att anmäla dig för att få ett nyhetsbrev riktat till Min sida dig som jobbar med vuxna Uppdatera dina medlems­och är intresserad av uppgifter för att vi ska kunna internationellt samarbete. leverera relevant statistik. Gå in Det gör du genom att på lararforbundet.se/minsida kontakta och uppdatera dina kerstin.hagblom@uhr.se. uppgifter.

ingela har ordet

Alla har inte ett jobb att gå till

Uppsagd pga arbetsbrist Om du blir uppsagd på grund av arbetsbrist finns det hjälp att få.

Den ekonomiska delen står a-kassan för tillsammans med inkomstförsäkringen. Inkomstförsäkringen ingår i medlemsavgiften till förbundet. Denna del är till för att trygga ekonomin tills du har ny försörjning.En ersättningsperiod hos Lärarnas a-kassa är normalt 300 dagar. Inkomstförsäkringen täcker så att du får 80% av din lön upp till 60000kr under max 200 dagar.

Omställningsavtal är en individ­­an­passad service för dig för att underlätta övergången till nytt jobb. Omställningsavtalen heter Omställningsfonden för SKLskolorna och TRS för rörelse­ skolorna som tillhör Arbetsgivar­ alliansen. Omställningsavtal är en hjälp att komma in i en ny försörjning och det är arbetsgivaren som kontaktar dem. På Omställningsfonden och TRS får du sedan kontakt med deras rådgivare.

Rådgivarna vill komma in tidigt i processen, helst redan under uppsägningstiden. Först tittar ni på arbetslivserfarenhet och vilka mål du har för framtiden och gör därefter en plan hur du ska komma dit. Nästa steg är att titta på vilka aktiva insatser som krävs för att komma dit. Insatserna utformas utifrån din plan. Därefter är det jobbsök som gäller alternativt starta eget och här har du hela tiden stöd av din rådgivare.

Rörelseskolor I TRS finns också omställningsstöd när du riskerar eller blir uppsagd pga ohälsa. För att läsa mer om detta gå in på www.trs.se alternativt www.omställningsfonden.se

Tveka inte att kontakta oss vid frågor. Ring hellre en gång för mycket än en gång för lite!

Kontakta kansliet!

Ordförande Ingela Zetterberg, 08-737 68 97 Ombudsmän

Jonas Bergman 08-737 68 96 jonas.bergman@­ folkbildning.net

Så var vi då tillbaka från sommarledigheterna. Äntligen får vi börja jobba igen. Det är så skönt att återgå till jobbet. Jag vet när jag ska gå upp en viss tid och jag går till jobbet och jag kommer hem ungefär samma tid varje dag. Strukturer är härligt. Frukost, lunch och middag.

Lektioner och jobb och kommer in så småningom i en stilla lunk.

Man vet helt enkelt vad dagarna kommer att innehålla. Jag behöver inte tänka på vad jag ska hitta på och vad som måste göras.

Tryggt! Och jag får betalt!

Jag tror att ni förstår att jag raljerar. Alla har inte något jobb att återgå till, andra är sjukskrivna och andra orkar helt enkelt inte gå till sitt jobb. Den som är utan jobb har en besvärlig situation och den kan vara alldeles förskräcklig om man har blivit uppsagd. Detta kan drabba oss alla. Det vet vi eftersom vi ofta möter deltagare som har varit i denna trista situation. Inget som någon av oss önskar men tyvärr händer det även inom folkhögskolans värld att kollegor blir uppsagda. Kanske kan vi ha förståelse för situationen bättre än andra?

Här vid sidan av kan du läsa om vad Lärarnas arbetslöshetskassa kan göra för dig. För du är väl medlem i A-kassan? Om inte, bör du bli det! Är du inte med i A-kassan så har du inte försäkrat din inkomst. Och det borde du väl göra? Att vara medlem i Lärarnas Arbetslöshetskassa innebär också att du är medlem i en A-kassa som kan lärarnas yrke.

Nu när vi återkommer efter en lång ledighet vill jag uppmana er till att leva kvar i ledighetens aura och tempo. Håll kvar den och njut av varje litet minne från sommaren där du kände dig harmonisk och behaglig. Dessa stunder kan gynna dig så att du inte blir utbränd eller blir utmattad. Sätt dig ner någon stund varje dag och blunda och minns sommarens fridfulla stunder. Det kan du behöva i vår stressade tillvaro.

Er ordförande Ingela Zetterberg

Läsning

Då blir som nu ���� Elisabeth Åsbrink • Året känns långt borta. Men ju mer jag läser, inser jag att under det här året sker händelser som kan ge förklaringar till det som händer idag. ”1947” droppar återkommande detaljer inom vitt skilda områden, tror jag först. Så småningom vävs allt samman till slutmeningen ”The past is never dead. It’s not even past”. Boken känns först som en kollektivroman, som handlar om många olika människor i flera länder. Senare känns texterna som en del i ett uppslagsverk som berättar om varje månad under det aktuella året. Mycket handlar om förhoppningarna efter andra världskriget, om nystarten som i många fall också blev en fortsättning. Många av de nazistiska ledarna överlever, de får hjälp att fly av bland andra svensken Per Eng­dahl, som bildar den nazistiska Malmörörelsen.

Här finns Palestinakonflikten, där Elisabeths Åsbrinks egen far finns med. Hon bes­kriver fartygen som kom att

kallas Exodus med 4500 passagerare, alla judar, som portas från Palestina och skickas tillbaka till Tyskland.

Grunden till islamiska staten is finns här, när ”Muslimska brödraskapets ledare deklarerar att girighet, materialism och förtryck paralyserar män­ niskorna i väst”. Det är också nu som ett vapen för ”de outbildades armé” skapas av Michail Kalasjnikov, ett vapen som har använts av över 50 miljoner människor i befrielsekamp och terrordåd.

I filmen New Orleans, där ­Billie Holiday spelar hembiträde, klipps scen efter scen bort eftersom filmbolaget anser att filmen innehåller alltför många afro-amerikaner.

Efter kriget tar männen tillbaka sina jobb. 10 000 kvinnliga konduktörer i Londons bussar och spårvagnar sparkas. Och i Västerås görs en gammal fisk­ affär om till en tre våningars klädbutik, som får namnet Hennes, föregångaren till h&m.

Holger Nilén Elsabeth Åsbrink är journalist och författare och fick Augustpriset för bästa fackbok 2011 för sin Och i Wienerwald står träden kvar. Förra året utkom 1947 som också nominerades till Augustpriset. I maj övertog hon rollen som ordförande för svenska Pen, en organisation som bland arbetar till försvar av yttrande­ friheten.

Det finns inga häxor Arne Jarrick • Vad gör man när experiment visar att människor tar till sig kunskap som stäm mer med deras åsikter och stöter bort annan? Eller när unga tror att de kan slippa räkna nu när maskinerna gör det åt dem? Arne Jarrick är professor i historia och skrämdes av en amerikansk presidents uppenbara förakt för sanning och kunskap. I hela sitt liv har han sysslat med kunskap och trott på dess självklara kraft. Så han beslöt sig för att skriva en bok i ämn et, Det finns inga häxor. tio trasiga teorier om ekonom i Knut Kainz Rognerud • Vad är bakgrunden till Trumps valse ger?

Finns bostadsbubblan? Inte minst – kan din middagsdisk påverka BNP? Journalisten Knut Kainz Rognerud skriver om ekonomi.

Via en rad aktuella ämnen granskar han teorierna och modellerna som styr det västerländska sam­hälls­bygget.

Hur fungerar experternas modeller i praktiken och vad händer när kartan inte matchar verkligheten? Knut Kainz Rognerud har nominerats till Stora Journalistpriset och mottog Guldspaden 2005 för sin grävande journalistik. I tio kapitel berättar han om hur makt utövas på felaktiga premisser. jag har ingen vilja till makt Dick Harrison • Tage Erlander är den svenska stats­ minister som suttit längst vid makten, 23 år. Nu kommer den första stora ­biografin, skriven av historikern Dick Harrison, om en mycket ­sammansatt person som var obrottsligt lojal mot människor han tyckte om men som kunde drivas av ett oförsonligt hat mot ­politiska motståndare. Tage Erlander var statsministern som inte ville ha makten men som likväl var makten personifierad under nästan ett kvarts seke l.

Han plågades ideligen av dåligt självför­ troende men lyckades genom­driva i princ ip alla reformer han föresatte sig.

28 f o l k h ö g s k o l a n

4 2017

Historielärare samtalar

Pappa Kom hem Ingrid Sjökvist

Slumpen i våra liv • Slumpen som styr och ställer till det i våra liv. Det är en del av ramen för debutromanen Pappa, kom hem. Idén till boken fick Ingrid Sjökvist på Rättviks­ bussen som just skulle lämna City­terminalen i Stockholm. På bussen satt en tonårsflicka som inte ville kännas vid sin pappa, som vinkade utanför. Där stod även en kvinna som också lämnat sin dotter på bussen. Mannen och kvinnans blickar möttes. Vad hände sen? Det är svaren på den frågan som utvecklas till flera parallella berättelser som möts i slutet av boken.

En annan del av ramen för boken är vikten av att vuxna har kontakt med sina tonåringar, att de vågar ställa svåra frågor. Det är bättre att ställa en fråga för mycket och trampa i klaveret än att föräldrar och barn tappar förtroendet för varandra.

I centrum står frilans­ journalisten Lena och hen­nes dotter Jasmine och Mats Svens-

personer

son, mannen vid bussterminalen och hans dotter Lovisa samt Stefan Nilsson, pedofil och flickmördare. Stefan Nilsson sitter i fängelse och är ursprunget till Lenas uppdrag att skriva en bok om sexbrott. Vi får följa Lenas research, intervjuarbete och skrivande fram till färdig bok.

Relationen mellan Lena och Jasmine är den mest djuplodande och spännande berättelsen, liksom tonåringarna Jasmines och Lovisas misslyckade försök att undvika varandra. Lenas researcharbete tar ibland lite väl stor plats i boken, liksom Lenas omgivning, men kan samtidigt ge andra frilansande journalister insyn i genren grävande journalistik.

Titeln på boken ger läsaren en vink om det hemliga som så småningom träder fram allt tydligare. Den skulle även passa för en tv-fortsättning. I Pappa, kom hem finns massor av material att gå vidare med i nya berättelser.

Holger Nilén

En artist , låts­krivare och sångare blir rektor på Fornby folk­högskola.

• I fyra tv-program som producerats av Utbildningsradion samtalar historie­lärare på folkhögskola och gymnasium hur de undervisar, hur de väljer ut sitt material och hur man engagerar deltagarna i sin undervisning. Ämnes­rubrikerna för de olika avsnitten är: Perspektiv på historien, Stoffurval, Historiebruk och Historisk empati. Samtalen är en förlängning på pro­grammet Nationen, som vill lyfta fram fler perspektiv på den svenska historien. I det första avsnittet samtalar lärare om hur man skapar historisk empati och vikten av att deltagarna utvecklar en förståelse för vad som har hänt i historien. I det andra programmet är temat olika perspektiv på historien, vad som är utmaningarna och varför det är viktigt att lära ut historien ur olika infallsvinklar I det tredje programmet diskuterar de hur de väljer ut sitt stoff och varför de väljer som gör. Och hur förhåller de sig till stoff de väljer bort? I det sista avsnittet handlar samtalet om historiebruk och hur de går till väga för att lära ut källkritik.

Programmen finns på ur.se och är på mellan 16 till 20 minuter.

Staffan Myrbäck

Tipsa eller skriv om personer du vill uppmärksamma

Fares Fares har gjort sig ett namn internationellt med filmer som Rogue one: A star wars story.

Nu är han aktuell som korrumperad och lågmält bufflig polis i ett instabilt och genomkorrumperat Kairo i Tarik Salehs The Nile Hilton incident, som bygger på en verklig händelse och har premiär 29 september. Fares Fares kom till Sverige från Libanon 1987 och fick sin teaterutbildning vid Wendelsbergs Folkhögskola. folkhögskolan

Samtal om perspektiv och källkritik, SVT, UR Play

Hjalle Östman bli ny rektor för Fornby folk­ högskola. Han har gått folkbildningslinjen på Brunnsviks folk­högskola och varit enhetschef i Borlänge kommun med an­svar för Cozmoz Ungdomskultur och Fältgruppen. Tidigare har han jobbat som fritidsgårdsföreståndare inom Gagnef kommun och varit projekt­ ledare på ABF Dalarna. Hjalle Östman är också artist, sångare och låtskrivare som gett ut ett 15-tal album.

Maud Lindström blir ny kursledare för Visskolan på Nordiska folkhögskolan. Hon tar över efter Hanne Juul som varit ledare för utbildningen sedan 1987. Maud Lindström är visartist och har tidigare varit gästlärare på Visskolan i såväl vistolkning som skrivande. Maud Lindström är också poet och krönikör, och har skrivit för tidningar som Göteborgs Fria tidning, Lira, Femkul och Vecko-Revyn.

4 2017 29

Georgios Karpathakis:

»Min adhd är både underbar och svår« 30 f o l k h ö g s k o l a n

4 2017

porträtt

adhd kan ibland vara underbart att ha – om man får hjälp att hantera sina svårigheter. Och man får en diagnos för att livet, på ren svenska, gått åt helvete. Så är det för Georgios Karpathakis, grundare av sajten och företaget Underbara adhd, som också är titeln på hans bok, med tillägget ”Den svåra superkraften”. text: holger nilén foto: tt

H

an tar emot på sitt kontor på Drottninggatan, där han hyr ett rum på en pr-byrå, som han tidigare arbetat för. Nu driver han företaget ”Underbara adhd” härifrån.

Då hans kontor ligger nära där terrorattentatet genomfördes den 7 april kan jag inte låta bli att fråga om han var på plats? Jo, han hade gått precis där en dryg halv timme innan.

Han brukar gå där varje dag och då har han alltid två par hörlurar med sig, om ett par går sönder vill han ha ett par i reserv.

– Det är för att jag ska kunna lyssna på grekisk musik på jättehög volym och på så sätt skärma av alla ljud och intryck som smattrar runt omkring.

Den här fredagen gjorde jag faktiskt inte det. Om jag gått där lite senare och haft hörlurarna på högsta volym vet jag inte hur det hade gått.

Vi skakar hand och jag funderar på om det går att se på honom att han har adhd.

– Om man observerar mig i tio minuter ser man att jag aldrig är still. Om jag går och lägger mig är det alltid något som jag måste rätta till, kallingarna, täcket eller håret. Och när jag sitter här fixar jag hela tiden med nåt, dricker lite eller flyttar glaset.

Georgios Karpathakis tycker att han ibland kan känna på sig när en person har adhd. Men det räcker inte med att någon sitter på tunnelbanan och inte kan sitta still med benen. Så kan man bete sig utan att ha adhd. För att veta helt säkert krävs en adhd-utredning.

– Om man tittar på en människa ett tag och sedan säger att hen kanske har adhd, då har man inte riktigt förstått vad adhd är och vilka svårigheter det medför.

Han tror att det kan hända att en person kan få en felaktig diagnos precis som man kan få en fel-

diagnostiserad cancer. Men det är ovanligt, med tanke på hur omfattande en professionellt genomförd adhd-utredning bör vara. Hans egen pågick i ett halv­år med totalt 100 undersökningstimmar.

– Det finns de som har svåra traumatiska upplevelser, som går igenom djup sorg och som av den anledningen kan uppvisa adhd-liknande symtom.

Ett större problem är att många aldrig eller först sent i livet får en diagnos. Georgios Karpathakis tror att det är betydligt fler än två tre i varje klass, som är en officiell siffra, som har adhd.

– Mörkertalet handlar mest om flickor med adhd. Dels beror det på att diagnoskriterierna är satta efter pojkars beteende, dels på duktigaflickan-syndromet.

G

eorgios Karpathakis fick sin egen diagnos när han fyllt 25, idag är han 31. Det var tack vare vuxenpsykiatrimottagningen i Täby. Han kom dit efter att ha försökt ta livet av sig för sjätte gången.

– Jag minns inte om det var den gången jag skar upp vänsterarmen och lade mig i badkaret, eller om det var när jag slog av ett ben i handen och promenerade dyngrak på ett balkongräcke fem våningar upp i ett bostadshus.

Han minns hur det var att ständigt göra fel och tvingas ha en återkommande kontakt med rektor, psykolog och terapeut. Det började redan i förskolan. ”Georgios var mycket aktiv och ville ständigt vara i rörelse, han hade mycket svårt att sitta still”, står det i hans adhd-utredning.

Det blir värre och värre med åren. ”Georgios hade kontakt med skolpsykologen då det ofta blev stökigt när han var med…

31

porträtt

Modern blev ofta kallad till skolan för att med rektor, klasslärare och skolpsykolog diskutera Georgios beteende. I högstadiet blev situationen värre…

Han struntade i regler och fick vid ett tillfälle en lärare att gråtandes lämna klassrummet.”

Som 13-åring fick han sin första polisanmälan efter att ha kastat en basketboll i en klasskamrats huvud. Kort därefter började han dricka.

– Jag minns en kväll då jag gick på ett tågspår, med armarna rakt ut i luften. Jag minns tåget som kom rusande mot mig. Vad spelar det för roll?

Tåget hade en riktning, ett mål, det hade inte jag.

Som tur var befann sig en av hans vänner nära intill och knuffade honom av spåret. Han hade aldrig hoppat av rälsen själv, säger han idag.

Han har blivit dömd för narkotikabrott, eget innehav, och har ofta hamnat i slagsmål. Idag är han förvånad över att han inte blivit dömd fler gånger.

Förmodligen beror det på hans mamma, systrar och hans extrapappa Ludde alltid funnits där.

N

är adhd-utredningen väl inleddes kon­ stat­erade utredningsteamet att han borde ha fått sin diagnos för längesen.

– Om jag fått diagnosen tidigare hade jag kanske inte försökt ta livet av mig sex gånger utan bara tre, och kanske inte haft några hundra tusen kronor i skuld till banken. Samtidigt hade jag kanske inte pluggat på universitetet, grun­dat ”Underbara adhd” eller träffat mitt livs kärlek.

– I början var det svårt att se nyttan av diag­nosen.

Jag visste att det fanns de som tyckte att jag skyllde allt jag gjort fel på min adhd. Men jag skulle aldrig skylla någonting på min adhd.

Du blev ganska risig efter att du fått diagnosen, då när allt skulle bli bättre?

– Jag blev sjukskriven i flera månader ”för depression till följd av adhd-diagnos”, som det stod i mina sjukskrivningspapper. Förklaringarna till varför jag är som jag är blev för mycket för mig att ta in helt enkelt.

När Georgios Karpathakis kom tillbaka till jobbet som pr-konsult blev han tipsad om en kort informationsfilm om adhd. Det var först när han såg filmen som han kände att han inte var ensam, att han faktiskt inte var dum i huvudet.

– Men jag blev också skitirriterad över att någon bestämt sig för att det ska heta neuropsykiatriska fun­k­tionsnedsättningar. Varför kallar man män­ niskor för funktionsnedsatta när vi egentligen har en funktionsvariation? Jag störde mig på begreppets negativa innebörd men fick samtidigt jättemycket energi och ville ändra på det.

ADHDhistoria 1775 Melchior Adam Welkard gör en observation av personer med ADHD-liknande symtom 1987 ADHD, Attention Deficit Hyperactivity Disorder får sitt nuvarande namn.

1990 Antalet ADHDdiagnoser ökar kraftigt.

1994 Tre typer av ADHD fastslås: ADHD av kombinerad typ, ADHD med huvudsakligen bristande uppmärksamhet och ADHD med huvudsakligen hyperaktivitet/ impulsivitet.

Vad är det bästa med att ha ADHD? – Drivkraften, den enorma energin man har när man gör något man tycker är kul. Jag är även otroligt lösningsorienterad. Det finns inte något problem i min värld som är för stort för att lösas. En annan egenskap är motsatsen till koncentrationssvårigheter som jag kallar för hyperfokus. När jag som liten lekte med Lego hörde jag inte mamma som ropade på mig. Ett tag trodde hon faktiskt att jag hade problem med hörseln. Så är det än idag när jag gör något som jag tycker är väldigt intressant.

Då skulle det kunna vara tredje världskriget ute och jag märker inte det.

Du har sett skolvärlden också som vuxen, som lärarvi­ karie och elevassistent. Hur kändes det att hamna på andra sidan och inte hela tiden bli tillsagd att ta av kepsen?

– På grundskolan var vi elevassistenter ofta 19-åringar som just tagit studenten och behövde extraknäck. Vi skulle ta hand om barn med stora särskilda behov och saknade helt kunskap i hur vi skulle bemöta dem. Även om jag tyckte att det var lärorikt och roligt är det problematiskt att många vikarier och elevassistenter ofta är unga vuxna som kommer direkt från gymnasiet.

Det borde vara obligatoriskt för alla blivande lärare att få mer kunskap om npf på utbildningen, tycker Georgios Karpathakis. Det räcker inte med 7,5 poäng specialpedagogik varav några timmar handlar om npf, när det är ungefär 12 procent av alla elever som har npf, alltså 3–4 elever i varje klass. Alla utbildningar på universitet och högskolor, som leder till yrken som har med barn att göra, bör ha mellan 15 och 30 högskolepoäng i kunskaper om barn med npf, både för barnens och för de vuxnas skull, menar han. Är det bra att någon som själv har ADHD jobbar som elevassistent?

– Om man har adhd och jobbar med personer som har diagnosen vet man ofta vad det handlar om.

Men man är bäst när man har både egna erfarenheter och specialkunskaper.

En rektor på en folkhögskola var skeptisk till att anställa specialpedagoger och ville hellre utveckla det friska än hantera det ”sjuka”. Hur ser du på det?

– Det finns en risk att lärare kan se adhd som en sjukdom, fast det är mindre vanligt idag, men fördomar är ett bevis på hur okunnig en person är.

Forskning har visat att biologiska faktorer är avgörande för uppkomsten av adhd och att det är väldigt ärftligt. Man ska inte bara fokusera på det som inte är bra utan också på det som är bra, så att man lär sig att hantera svårigheterna diagnosen medför på ett bättre sätt.

32 f o l k h ö g s k o l a n

4 2017

» xxxxxxx« »Inget problem är för stort för att lösas i min värld«

S

pecialpedagogerna har en av skolans viktigaste roller, tycker Georgios Karpathakis. Övriga lärare ska kunna vända sig till dem för att lära sig mer om npf, hur man kan strukturera om i klassrummet och vilka pedagogiska hjälpmedel som finns att ta till. Specialpedagogerna har ofta god kunskap om anpassningar som hjälper fler elever att nå bra resultat, menar han.

Fem år efter att ha fått adhd -diagnosen verkar Georgios Karpathakis vara mera nöjd med livet.

Visst kan han bli stressad och utmattad efter att ha arbetat för hårt. Men då har han lärt sig att varva ner.

– Min återhämtning är som i går kväll, Bayern München mot Real Madrid. Då lägger jag mig i soffan. Andra dagar när Djurgården spelar fotboll är jag alltid på plats och kollar. Jag kan sällan bara gå hem och lägga mig, då får jag panik.

Numera sover han mellan sex och åtta timmar på natten och har lärt sig att strukturera och planera sin tid. En av hans bästa egenlärda strategier är googlekalendern. Den ligger på hans telefon. Varje gång han sätter igång sin dator ligger den också där som en flik.

– Varje morgon tar jag medicin som dämpar symtomen. När jag fick min diagnos var det direkt livsavgörande att få läkemedelsbehandling även om det var skitjobbigt att ställa in rätt dos. Först hade jag jättesvårt att somna, fick hjärtklappningar, svettningar och ångest. Jag fick även samtalsterapi direkt med den psykolog, som gjort min utredning.

Det var den enda jag hade förtroende för då.

G eorgios Karpathakis startade Underbara adhd 2012 som en blogg och är sedan 2014 grundare och folkhögskolan

– Det borde vara obligatoriskt för alla blivande lärare att få mer kunskap om NPF på utbildningen, säger Georgios Karpathakis.

ägare av företaget Underbara adhd AB. Han har också gjort pjäsen Ljuvliga jävla Georgios.

Han har inlett ett samarbete med stiftelsen Min stora dag, som arbetar för att förverkliga drömmar för barn som har allvarliga sjukdomar och diagnoser. Detta sker inom ramen för Osynlighets­projektet som drivs under 2017 och syftar till att synliggöra barn och ungdomar, som har adhd eller andra npfdiagnoser.

Boken Underbara ADHD – den svåra super­ kraften” har hittills kommit ut i tre upplagor. Den läses in som ljudbok och kommer ut som lättläst nästa år. I boken citerar han flera kändisar som har adhd, bland andra simmaren Michael Phelps och före detta brottaren Frank Andersson. En annan är artisten och modebloggaren Viktor Frisk, som också kommit ut med en bok, Min superkraft – Så har jag lärt mig älska min struliga ADHD. – Det är viktigt att kändisarna är öppna med sina diagnoser och visar att det är möjligt att lära sig hantera det som är svårt ,inte minst att de även pratar om problematiken, säger Georgios Karpathakis.

ADHD yttrar sig på olika sätt hos olika individer och under olika tid­ punkter i livet. Kärnsymptomen är svårigheter med uppmärksam­ het, impulskontroll samt överaktivitet, var för sig eller i kombination.

Cirka fem procent av alla barn har ADHD. Problemen finns ofta kvar i vuxen ålder. Det finns idag minst 70.000 ADHD-barn i Sveriges förskolor och grundskolor.

4 2017 33

krönika

Kort om…

Framtidsfestival, wikipedia, judisk folkhögskola och Burkina Faso

Tillsammmans bygger vi något bättre

• Glokala folkhögskolan arrangerar Framtidsfestivalen i Malmö den 16–22 september tillsammans med studieförbund och Naturskyddsföreningen.

Framtidsfestivalen är ett arrangemang för att visa upp hur en hållbar värld skulle kunna se ut.

I

dessa dagar drabbas Europa av många terrorattentat, flera starka grupper med främlingsfientliga inslag får sina röster hörda. Aldrig tidigare har det varit så viktigt att starta goda gemensamma projekt som när det är krig och terrorattentat runt omkring oss. Och aldrig är det väl så inspirerande att bygga goda människovänliga arbetsplatser när så många inte orkar med dagens arbetstempo och höga krav.

Tryggheten utvecklas i hemmen, i skolan med bra lärare med ett leende i matsalen. Men inte för alla. Människor lär sig att inte tycka om eller till och med hata dem som inte har samma religion eller hudfärg. Men vi kan också lära oss att älska och acceptera varandra.

Vissa lär sig inte sådant hemma eller i de sammanhang där de ofta befinner sig. Här har vi stora möjligheter att med gemensamma krafter göra vad vi kan för deltagare, en kollega som inte mår bra, en vän som behöver en vän. Det är viktigt att kunna se människan och skapa betydelsefulla möten tillsammans. Vi förhåller oss till våra grundläggande värderingar, men det finns mycket att göra med att få deltagare att känna sig betydelsefulla och delaktiga i ett sammanhang. Vi börjar genom att tillsammans bygga något bättre för individen och för oss tillsammans. När vi ser människan i mötet upplever vi en samhörighet, en fördjupad relation inleds.

Våra utbildningar ska möta deltagarnas behov. Jag urskiljer dock att helst ska vägen mellan de uppställda och uppnådda målen vara så kort som möjligt. Jag uppfattar att detta bidrar till ett själlöst pluggande, där man prioriterar att memorera kunskapsbitar istället för att förstå helheter och sammanhang. Idag köper och säljer vi allt flera utbildningar, men för att folkhögskolan fortfarande ska vara meningsfull är det viktigt att vi fortsätter att hålla fokus på våra egna mål med folkbildningen.

Att se varandra, att bygga en bättre värld tillsammans genom folkbildning innebär att vi ständigt utvecklar vår utbildningsform. Den får aldrig bli statisk!

Det är viktigare än något annat, eller hur? En tro på en bättre framtid i en värld som brinner. Såväl i stort som i smått! Fler folkhögskolor slår upp sina portar. Nya deltagare gör entré. Vi skapar tillsammans en känsla av glädje. Vi behöver ha den idag för att kunna hjälpa andra och att tillsammans bygga en bättre värld. Många har gått före oss i dessa tankar. Vi måste fortsätta detta arbete.

Jonny Nilsson

• På Molkoms folkhögskola samlades tretton kvinnor den 24–30 juli, för att skriva och redigera artiklar på Wikipedia. Lägret var ett initiativ för att öka engagemanget att skriva artiklar på Wikipedia. Idag är bara 10 procent kvinnor av dem som bidrar med material till Wikipedia.

• Jonny Nilsson är lärare på Albins folkhögskola i Landskrona i Skåne och är 2:e vice ordförande i Förbundet Folkhögskollärarna

• I Höst startar Paideia folkhögskola i Stockholm, Sveriges första folk­ högskola med judisk profil. Judisk kultur är en erkänd historisk mino­ ritets­kultur i Sverige som hittills inte haft någon självklar plats inom folkbildningen. Höstens kurser omfattar judisk kultur, språk, liv, historia och text och ges i Bajit, huset för judisk utbildning och kultur i Stockholm.

• Västanviks folkhögskola har fått 1, 8 miljoner kr ur allmänna arvsfonden för projektet Svenska för döva nyanlända. Projektet syftar till att producera ett digitalt och visuellt utbildningsmaterial för döva vuxna och ungdomar som flytt eller flyttat till Sverige. Utbildningsmaterialet ska underlätta inlärning av svenskt teckenspråk och skriftspråk.

• För femte året i rad arrangerade Ölands folkhögskola Burkina Fasodagen den 12 augusti, med besök av en ekologisk guldgrävare och en kvinna som driver ett privat sjukhus i det Burkina Faso. Öland har i många år haft täta kontakter med det afrikanska landet. Fredsambitionerna i Burkina Faso har lett till ett demokratiskt land i stark utveckling.

34 f o l k h ö g s k o l a n

4 2017

DITT MEDLEMSKAP

MEDLEMSSERVICE: 0770 – 33 03 03 KONTAKT@ LARARFORBUNDET.SE

Chans till nystart för en bra arbetsmiljö!

Nytt verksamhetsår, nya utmaningar och chans till en nystart. Dags att bryta gamla mönster och hitta rutiner för en rimlig arbetssituation med utrymme för kreativitet.

I stället för att kopiera papper, diska eller jaga vikarier borde det vara självklart att varje lärare ska få tid till att planera och utveckla sin undervisning. Men hur blir det möjligt?

Vår arbetstidsexpert Robban Nilsson trycker på vikten av att ha ett arbetstidsschema som följer avtalet.

Vad ska rymmas i ett schema?

– I ett schema ska arbetsuppgifterna rymmas – såsom undervisning, planeringstid, uppföljning, konferenser och återhämtning. Gör en analys och visa vad som är praktiskt möjligt att hinna med inom arbetstiden. Om uppdrag eller förutsättningar behöver förändras för att planeringen ska fungera, behöver du gå igenom underlaget med din chef.

planeras men som tar tid. Om läraren inte tar sin rast och paus eller har möjlighet att vara på plats förberedd och i tid går det ut över hälsan och möjligheten att vara en bra lärare under hela arbetsdagen.

Vad kan man göra om inte tiden räcker till?

– Förutsätt inte att chefen vet hur din arbetssituation ser ut, utan lyft problemet och visa på att arbetstiden inte räcker till. I tider av lärarbrist är det extra viktigt att lärares arbetstid används för läraruppdraget.

Vad är det som oftast inte står med i schemat?

– Ställtid, tid för paus, reflektion att täcka upp för kollegor och sånt som inte kan

Robban Nilsson trycker på vikten av att ha ett arbetstidsschema som följer avtalet.

Lästips: Min arbetstid Få koll på schema och planering, upptäck stress i tid och ta de steg som krävs för att hinna vara lärare. → På lärarförbundet.se/minarbetstid tipsar vi om hur!

Vilka arbetsuppgifter bör inte utföras av lärare?

– Det som inte har med undervisningen att göra – till exempel att kopiera papper, ringa in vikarier, städa och rapportera närvaro. Det är också onödigt dyrt att använda lärare till den typen av arbetsuppgifter!

Kan lärare vägra utföra en arbetsuppgift?

– Nej, det avråder vi bestämt ifrån.

Peka i stället på riskerna för den egna hälsan och för barnens utveckling med felaktiga prioriteringar.

Ombudet finns till hands om du behöver stöttning!

Behöver läraren vara orolig att drabbas lönemässigt om hen pekar på problem?

– Flera lärare uttrycker en sådan oro men jag har ingen erfarenhet av att det faktiskt ska ha hänt. Att konkret uppmärksamma risker för arbetsmiljö eller kvalitet ses av de flesta som ansvarsfullt och professionellt.

Förändra tillsammans!

Innebär planeringen problem för en, påverkas ofta fler. Arbeta för förändring tillsammans – att rätta till en organisation eller en arbetskultur ensam är inte lätt!

Diskutera:

→ Lägger vi tiden på rätt saker? → Har alla tillräckligt med tid avsatt för att hinna med sina arbetsuppgifter och ta rast och paus? → Kommer planeringen att fungera i praktiken?

P o s t t i dn i n g b

Foto: Staffan Myrbäck

Min dag på folkhögskola

Filippa Millenberg » Vi måste våga stå upp för vår utbildningsform« Filippa Millenbergs dagar denna höst blir väldigt annor­ lunda. Hon är lärare i historia och samhällskunskap på Södra Vätterbygdens folkhögskola, svf, och har arbetat som folk­ högskollärare i tolv år. Fram till nu har hon varit ansvarig för allmän linje.

– I höst ska jag vara tjänst­ ledig från min undervisning och ha ett pedagogiskt ledarskap för linjeledare och lärare som är arbetslagsledare på allmän linje.

Södra Vätterbygden har de senaste åren förändrat sitt sätt att arbeta, där man gick ifrån ett schema uppstyckat i ämnen till att arbeta i teman.

– Vi tänkte att vi blivit lite för fyrkantiga och inte använde oss av vår frihet. Vi skapade fyra teman för varje år i första, andra och tredje årskursen, som löper över hela året. Och så gick varje lärare in med sin del, historia, samhällskunskap eller svenska.

Vad är det för teman?

– Det första, Jag, svf och sam­ hället, handlar om här och nu: vem är jag, hur förhåller jag mig

till mig själv, till kurs­kamrater, hur fungerar det sam­hälle jag befinner mig i och vem blir jag i det? Så skapade vi innehåll utifrån det men också vad unga människor behöva kunna i de olika ämnena år 2017. Det sista året hade vi ett tema som hette Makt, modernisering och media.

Då jobbade vi med demokratibegreppet som mynnade ut i en redovisningsform där vi skapade Almedalsveckan i aulan.

Vad blir din roll i höst?

– När man står i verksamheten är det ibland svårt att ta klivet tillbaka och få till den här tiden att reflektera. På svf blir jag den som tar steget tillbaka och stöttar de andra och reflekterar över vilka vägar vi behöver gå, vilken fortbildning vi behöver, se till att alla lärare är med i temaarbetet och att de får uppbackning i sitt konkreta arbete.

Filippa Millenberg har­de senaste åren också synt­s till på seminarier och konferenser där hon fått tala om folkhögskollärarnas vardag. Den 20 september deltar hon i ett panel-

– När det kommit lärarkandidater och nya lärare från gymnasiet som anställts hos oss behövs ett genomtänkt upplägg för hur man rustar dem för att vara pedagog i folkhögskolan. För det är inte riktigt samma sak som gymnasiet, säger Filippa Millenberg.

samtal om folkhögskollärarnas mång­skiftande roller på Folk­ bildningens forskningsdag i Stockholm.

– Ända sen jag gick på uni­ versitetet har jag tyckt det varit viktigt att ha en fot i praktiken och en fot i det som händer runt omkring folk­högskolans värld, till exempel de som forskar. Jag tror också att jag haft den här lite kritiska rollen och att vi behöver vara rotad i vår tradition och inte ge vika för influenser som kommer.­ Som till exempel?

– Att vi inte vågar stå upp för vår utbildningsform, att vi inte vågar lita till den kunskap, den erfarenhet och historia vi har i folkhögskolan: bildningsbegreppet, kritiskt tänkande, att förhålla sig till livet samtidigt som man lär och där känner jag en oro när jag möter en del kollegor i folkhögskolevärlden och hur mycket man har gymnasiet som någon slags modell.

Staffan Myrbäck