
2 minute read
Resumé - med miljöfrågor i fokus
Som vi alla märker när vi rör oss på våra gator och i våra parker, är byggnadsverksamheten på Skatudden fortsättningsvis livlig. Miljöutskottet i Skatuddsföreningen följer med situationen och försöker också verka för att förändringarna ska vara till det bättre, inte till förfång. I översikten på sidorna 52–57 presenteras kort de viktigaste projekten som är på gång eller på kommande.
Här kan man lyfta fram läget på kajerna och stränderna längs Södra hamnen och dess inlopp. Frågan är dagsaktuell i och med att lagerbyggnaden K6 nu rivits och ska ersättas med en nybyggnad som ska inhysa Stora Ensos huvudkontor och ett hotell men också utrymmen öppna för allmänheten. Projektet öppnar tillgängligheten till och kontakten med Södra hamnen – även om öppnandet sker gradvis, eftersom man vill ge möjlighet för kryssningsfartyg att lägga an också i fortsättningen.
Advertisement
Den förbättrade kontakten till Södra hamnen har gett inspiration till en studie över Hamngatan och dess utvecklingsmöjligheter som ett särpräglat stadsrum. Det är nämligen unikt med en tätbyggd centrumgata som sträcker sig från hamn till hamn. I Stockholms absoluta centrum kommer man att tänka på Stallgatan mellan Strömmen (med Kungliga slottet) och Nybroviken (med Dramaten) och i St Petersburg på ståtliga gator som mynnar ut mot Neva, men inte har de samma distinkta och mångfunktionella karaktär som Hamngatan!
Hamngatan hittade tidigt sin plats i de många stadsplaner som skissades under 1800-talet, eftersom en dalgång mellan två bergskullar förenade två små vikar i vardera Norra och Södra hamnen. Gatans karaktär varierade dock, den kunde vara en esplanad eller bulevard, en kanal eller en järnvägsbana. Den slutliga, stadfästa planen gjordes av stadsingenjör Herman Norrmén år 1894, och faktiskt är den fortfarande gällande på delar av Skatuddskajen.
Arkitekt Lars Sonck var ändå inte nöjd med den ingenjörsritade stadsplanen för bostadskvarteren och skrev år 1898 i artikeln Modern vandalism bl.a. följande: ”Icke det minsta område är reserveradt för syften som avsåge Helsingforsbornas trefnad och på den härligt belägna fjärdomslutna udden gåfve dem en rekreationsplats, en liten paviljong eller dylikt, där de kunna njuta af utsikten öfver hamnar och fjärdar.”
Nu skulle det vara hög tid att förverkliga Soncks drömmar! Från hamn till hamn!
Kartskissen med dess beteckningar och namnförslag vill ge en antydan om vad man med små ombyggnadsåtgärder och upprustning av den offentliga miljön kunde åstadkomma.
Hamngatan utgör samtidigt övergångszon från stadens kärncentrum till Skatuddens bostadsdominerade områden, ett område där olika trafikformer och -strömmar möts. Hur detta kunde ordnas inom hela stadsdelen tas upp i idévisionen ’Vägkarta över ansvarsfull rörlighet’ (ursäkta den styva formuleringen på svenska). Tanken är att Skatudden kunde fungera som ett pilotområde, där man medvetet går in för att utforma den byggda miljön så att alla som rör sig där – barn, vuxna, seniorer, rörelsehämmade, joggare, cyklister, elsparkbrädsåkare, bilister, servicefordon, långtradare, spårvagnar osv. – kan uppfatta de gemensamma spelreglerna som gäller på vart område och som utgår från den svagaste partens villkor. I schemat visas t.ex. med rött de rutter som utmärks enligt cyklisternas behov – när de rör sig på andra områden sker det på de andra trafikanternas villkor. Som en detalj har visats Skatuddens ”identitetsaxel” från Högvaktstorget fram till stranden mot Vrakholmen.