” Många läkare frågar sig om de skulle kunna genomföra en sådan handling.” på att patienter sövs inför en operation, innan de får ont, borde det vara så även i detta fall, säger Anna Lindblad. Att tacka nej, eller avbryta livsuppehållande behandling, är alltså tillåtet i Sverige. Det är också tillåtet att ge symtomlindrande behandling i sådana doser att det är en förutsedd - men inte avsedd - effekt av behandlingen att döden påskyndas. Även så kallad palliativ sedering, nedsövning, är tillåten. I Sverige finns sedan 2003 riktlinjer för palliativ sedering av döende patienter som Svenska Läkaresällskapet har tagit fram. I dem definieras palliativ sedering i livets slutskede som att “patientens medvetandenivå sänks med hjälp av läkemedel för att lindra ett lidande som inte kan avhjälpas på annat sätt.” Det finns ingen aktuell statistik över hur många som blir palliativt sederade i livets slutskede, men en tvärsnittsstudie från 2009 visade att endast 22 av 2 000 patienter som vårdades vid palliativa enheter i livets slutskede var vakenhetssänkta. Endast en person var helt sövd i väntan på döden, så kallad djup och kontinuerlig sedering. – Det är denna form som brukar anses vara mest kontroversiell då patienten sover dygnet runt ända in i döden utan att väckas och i praktiken är ”socialt död”. Detta till skillnad från ytligare, intermittent sövning då patienten går in och ut ur vakenhet med kortare intervall, säger Anna Lindblad. Det förs en debatt för- och emot dödshjälp. Ett av förespråkarnas främsta argument är patientens rätt till självbestämmande, motståndarnas att det är fel att döda eller skada en annan människa, att sjukvården inte ska ägna sig åt det. – De flesta verkar ändå tycka att det är rätt att avsluta livsuppehållande behandling. Ett annat argument är också att det skulle riskera att drabba svaga grupper som då skulle bli överrepresenterade bland självmordspatienterna. – När man studerat detta i länderna som tillåter dödshjälp ser man inte att Medicinsk Vetenskap №3–2013
27