Per Hammarsjö
’’
Jag utmärker mig på ett naturligt sätt.
Namn: Sten Feldreich Yrke: Frilansjournalist, en av Sveriges främsta basketspelare på sin tid. Längd: 210 cm
Namn: Titti Swartling Yrke: Pensionerad formgivare. Längd: 150 cm
”Jag har alltid varit lång. När jag var yngre blev jag visserligen retad, kallad flaggstång, men samtidigt ingav längden respekt – ingen försökte brotta ner mig. Jag kände heller aldrig något behov av att ta hål i öronen eller liknande för att utmärka mig – jag utmärker mig på ett naturligt sätt. När jag var ung var det ganska nytt att man kunde förutsäga förväntad kroppslängd, men jag har alltid känt att man inte ska mixtra med kroppen utan låta naturen ha sin gång. När jag var på basketresa i Kina på slutet av 1970-talet så samlades folk för att ”begapa” oss. Men det har alltid varit bra att ha mig som reskamrat för jag syns så tydligt i större folksamlingar. Själv får jag också lättare luft och ser bättre, till exempel på rockkonserter eller i tunnelbanan. Ibland ser man en annan lika lång person. Då hajar vi båda till men nickar sedan åt varandra. Som lång måste man hela tiden se upp så att man inte slår i huvudet i dörrposter och skyltar som hänger ner från taket i affärer. Ofta får jag hjälpa korta gamla damer att ta ner saker högt uppifrån och med mig i närheten behövs aldrig någon stege för att byta glödlampor. Ett problem kan vara att hitta kläder, jag måste ofta måttbeställa och det blir dyrt. Men det har blivit bättre, till exempel har internet gjort det lättare hitta skor i storlek 50. Det är också trångt i många fordon, jag brukar säga att den dag jag tvingas åka ambulans så får de köra med bakdörren öppen.”
”Jag har aldrig bekymrat mig över min längd. Min mamma fick frågan när jag var liten om jag var dvärg men hon svarade nej och så var den saken ur världen. Det verkar mest vara andra som har problem med min längd, de frågar om det inte är jobbigt att vara så kort och är mycket bekymrade. Jag har tvärtom haft en hel del nytta av att vara kort, till exempel när jag jobbade som pressfotograf – då släppte mina manliga kollegor fram mig. Men det kan vara svårt att hitta kläder som passar, de kläder som finns i min storlek är tänkta att sitta på en tioåring och det passar ju inte alltid på en pensionär. Mycket i samhället är anpassat efter personer som är 175 cm långa. Jag tror det kanske är jobbigare att vara lång. Enligt mig handlar det mest om inställningen. Om man inte når något får man ta fram en stol, det är inte konstigare än så. Jag är fullständigt normal, det är bara det att jag är kort.”
Berättat för Cecilia Odlind
’’
Jag har aldrig bekymrat mig för min längd.
M e d i c i n s k Vet e n s k a p 3/11 2 3