Tio frågor ulf sirborn
text Thomas Nessen
Arne Öhman är professor i psykologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap.
Nu när sommaren är här vaknar diverse kryp till liv. Det gör även några av våra vanligaste fobier. Vi frågade Arne Öhman:
Varför är vissa fobier vanligare än andra?
1
Vilka är de vanligaste fobierna?
– Ormar och spindlar. Några andra vanliga fobier är rädsla för höjder, hundar, blixt och åska.
faktaruta) har man ofta panikattacker och även depression. Om man har flera psykiska problem kan det vara svårare att behandla fobin på grund av de andra problemen.
2
6
Varför är vissa fobier vanligare än andra?
– De vanligaste fobierna är sådana som historiskt kan anknytas till objekt och situationer där det har varit bra att vara rädd. Tester har visat att det är lättare att utveckla en rädsla för exempelvis ormar än för vapen, trots att det i dag är mycket mer rationellt att vara rädd för ett vapen. Här finns alltså en evolutionär grund till rädslan som har nedärvts genom historien.
3 4
Vilken roll spelar miljön för våra fobier? – Fobin uppkommer oftast genom en negativ erfarenhet, som en traumatisk händelse, exempelvis om man blir biten av en hund. Eller genom modellering, till exempel att man tar efter ens föräldrars rädsla.
5
Är det lättare att få fler fobier om man redan har en? – Nej, vanligtvis är en fobi specifik till en sak. Däremot finns det vissa situationer när man kan ha fler psykiska störningar samtidigt. Exempelvis vid social fobi kan även depression finnas och vid agorafobi (torgskräck, se
10 M e d i c i n s k Vete n s k ap 2/10
– Exponering är den dominerande behandlingen. Metoden fungerar så att man i små steg utsätter sig för det man är rädd för. Man börjar med något som inte framkallar så mycket obehag, som exempelvis att prata om det man är rädd för. Man stannar kvar ett tag i den obehagliga situationen och lär sig att det inte är så farligt. Sedan närmar man sig mer och mer det man är rädd för och lär sig hantera rädslan. Exponering är en del av kognitiv beteendeterapi, KBT. På senare tid har även självhjälp blivit vanligare.
9
Är nya behandlingsmetoder på gång? – Troligtvis kommer behandlingen av fobier effektiviseras. Komplexa fobier som social fobi och agorafobi kan även behöva kombinerade behandlingar, enbart exponering är inte alltid tillräckligt.
10
Vilken forskning bedriver ni? – Vi har bland annat undersökt hur objektet för vår rädsla fångar uppmärksamheten. I en studie har vi kamouflerat ormar och visat att de fångar vår uppmärksamhet även när vi inte ens är medvetna om att vi ser dem. Ben Birchall /scanpix
Är fobier något vi ärver? – Delvis, vi ärver en benägenhet att lätt lära oss att vara rädda. Vår forskning har visat att mellan fem och tio procent av befolkningen bär på en kombination av gener som gör att man snabbt lär in rädsla och att det tar längre tid att bli av med den.
Vilken är den vanligaste behandlingsmetoden?
nen av fobi är att det är en irrationell rädsla. Så om man har en rädsla som är berättigad är det egentligen inte en fobi.
7
Hur lätt är det att bli av med sina fobier? – Alla blir inte helt botade från sin fobi vid behandling, men normalt sett blir man helt fri från sin fobi i cirka 80–90 procent av fallen när det gäller djurfobier, 60–70 procent vid social fobi och agorafobi. Ett problem är att många personer med en fobi inte vågar ta steget att söka behandling, vilket ofta är avgörande för att bli av med sin fobi.
8
Är någon typ av fobi bra att ha? – I vissa lägen är det rationellt att vara rädd, det beror på vad man blir exponerad för. Ett exempel är att i vissa delar av Australien, där det finns extremt farliga spindlar, kan det vara rationellt att ha en stark rädsla för spindlar. Men själva definitio-
Vad är en fobi? En fobi är en ihållande rädsla som är irrationell och inkräktar på ens vardagliga liv. Rädslan står inte i proportion till vad man är rädd för och leder till ett undvikande beteende. Det klassas som ett ångestsyndrom och kan delas in i tre huvudgrupper: specifik fobi (exempelvis spindlar), social fobi (sociala situationer eller människor) och agorafobi (rädsla för att lämna en plats som man anser vara säker, exempelvis hemmet).