SFT nr 2 2020

SFT svensk familjeterapi nr 2 • 2020

Porträttet Gun Drott Englén

Nya tider ger nya möten

Ledare Du läser just ännu ett nummer av SFT som kommit till

i den kan vi t ex läsa om hur spädbarn läser oro i sina

ishet och mod i att fortsätta skriva fast det ibland tar

tervju sa att man för barnens skull kanske ska begränsa

genom frivilligt arbete, skrivarlust och envishet. Env-

emot och man inte alltid vet vart det landar hos er läsare.

Tillvaron är lite märklig denna vår och försommar, ingen vet hur länge vi kommer leva med ökad oro, social

distansering, nyfiket upptäckande av nya arbetsformer

föräldrars ansikten. Jag läste om att Anna Kåver i en in-

sin nyhetsläsning till några gånger per dag. Som sagt, barn kollar sina omsorgspersoners ansikten redan innan de fyllt 1 år.

och synliggörande av förtryckande strukturer. Gåsen

Linnéa Spjut skriver en vacker text som tog sin början i

detta nummer, men återkommer så fort pandemin släp-

att hon är mätt på att bli mätt. Heléne Lewinsky skriver

mare platserna som väckt nyfikenheten.

tänkt från början. Hon skriver om att vi måste kalibrera

Själv har jag förvånats över intimiteten och närheten

att alla röster ska kunna bli lyssnade på. Att vi behöver

har som ni förstått inte kunnat flyga till Uppsala inför

en frustration och en vilja till att förstå. Hon skriver om

per sitt grepp eller att vi hittar skribenter som bor när-

en artikel, som kom att bli en annan artikel än den hon

i psykoterapi jag har bedrivit över nätet. En förvåning från både klienter och deltagare i handledningsgrupper om hur bra det fungerade och hur tryggt det var. Läs

gärna Magnus Ringborgs krönika om psykoterapi över

Zoom, men också Michaela Jonssons masteruppsats

från förra våren. Hon undersöker terapisamtal över nätet (länk på sidorna Kort och blandat). I uppsatsen kan du

vårt lyssnande med kunskap om förtryck och makt för veta vad i vårt samhälle som lyfter fram någras berättel-

ser på andras bekostnad. Generellt vet vi väldigt mycket om att kön, hudfärg, funktionsnedsättningar, etc. spelar stor roll för vilka röster som hörs. Hon länkar våren med

en historisk tillbakablick och angör till feministiska familjeterapitraditionen.

läsa om resultaten hon presenterar för sina intervjuer,

Snart är det semester för de flesta av er. Hoppas många

och tidigare forskning. I detta nummer delar Karin

från mindfullness), dagar av vankande eller ”bara sitt

en sammanfattning av sin viktiga doktorsavhandling om

uppkoppling och turbo-livsstil i samhället. Dagar av yt-

men även läsa en bra sammanfattning av kunskapsläget

av er passar på att ha dagar av idleness (till skillnad

Thorslund, vetenskaplig sekreterare i SFFT, med sig av

och stirra i väggen”-dagar. Vi behöver dessa i en tid av

föräldrastöd.

tre långsamhet och inre nyfikenhet, en fin sommar med

Denna vår är en tid där många känner en större oro.

förståsigpåare. Mer lyssnande och mod att prata om det

Vi behöver hantera osäkerhet på ett mer påtagligt sätt.

Under orostider funderar många över sina liv, andra behöver hantera ekonomisk oro och ser kanske arbetslösh-

mer kärlek och mindre hat. Mer förståelse och färre svåra att livet inte levs bara i en dimension.

Marcus Westergren

et framför sig. Monica Hedenbro skriver i detta nummer om hur den tidiga familjeinteraktionen påverkare livet,

svensk familjeterapi 2

Ordföranden ”Jag sjöng vid bondens knut nu är sommaren här. Det är

3-4 oktober. Den nordiska kongressen som skulle ha

Evert Taube sjöng mina föräldrar när jag var barn och

augusti 2021. Det innebär att det inte blir någon svensk

våren som är slut svara bonden så tvär”. Denna sång av liten Lotta fick tidigt lära sig att man kan se på samma saker på flera sätt. Det ger också möjligheter. Vi har fått uppleva förändringarnas tid denna vår. Hitta nya vägar

och möjligheter i coronans spår men också konstatera

de begränsningar den också medfört. Jag vet inte vad ni anser, men själv tycker jag att det inte bara är lätt att hålla familjesamtal via länk eller upprätthålla kontakter via telefon. Nya möjligheter uppstår som när pojken

ägt rum i Danmark i augusti är framskjuten till 17-20

kongress nästa år heller och vi får tänka till kring vad

vi ska göra istället. I år kommer vi alla att bjudas in till stockholmsföreningens ”Höstens höjdare” den 16 ok-

tober och där kommer sfft också att hålla sitt årsmöte.

Om det fortfarande inte är möjligt att ses då så blir det

nog så att årsmötet får hållas via länk, men även det har vi gjort förr.

jag skulle ha teamssamtal med tillsammans med hans

Men en sak som är sig lik är att sfft:s medlemmar

mig hans hem innan han satte ned mig på vardagsrums-

Årets familjeterapeut och styrelsen ska snart ta sig an

telefon försöka lugna och hålla familjer som inte har

och val av årets familjeterapeut går till går att läsa på

mamma, bar runt familjens dator i huset och visade

även i år haft möjlighet att nominera kandidater till

bordet för familjesamtal. Men också svårigheter att via

vilka nomineringar som inkommit. Hur nominering

möjlighet att ses varken i verklighet eller digitalt.

sfft:s hemsida www.sfft.se På hemsidan hittar du också

Många av de evenemang, träffar och systemcaféer som

riskera minsta lilla covid-19 smitta.

skulle ha skett i våra lokalföreningar har fått skjutas

mycket annat spännande som går att ta del av utan att

fram men vi har också fått möjligheter till webbina-

Jag önskar er alla en fin sommar!

Visionshelgen för lokalföreningarnas styrelsemedlem-

Charlotta Westberg

rier och videolänkar vi inte använde oss av tidigare. mar som sfft skulle ha haft i mars är framskjuten till

SFT

Svensk Familjeterapi Redaktonen: Patrik Kärn och Marcus Westergren Layout: Magnus Olers

Annonsera i SFT! helsida 2 000 kr halvsida 1 000 kr kvartssida 500 kr Maila till Ulrica Holmbom@gmail.com

Ordf sfft

Utgiven av SFFT

Ordförande: Charlotta Westberg Kassör: Ulrica Holmbom Sekreterare: Jörgen Gunnarsson Vetenskaplig sekreterare: Karin Thorslund Ledamöter: Susann Hanshoff, Ann-Helen Nilsson, Lena Lang, Kerstin Lodén Gustafsson, Lotta Beskow

svensk familjeterapi 3

Skriv! Skriv! Skriv!

Bidrag till nästa nummer och feedback Manusstopp 1 september sftredaktion@gmail.com facebook(sfft) hemsida www.sfft.se

Krönikan Närhet på avstånd Internationelt fredagsmys

uppfattar att terapeuten alltför mycket tar ungdomens parti,

Klockan 21.00 en fredag kväll bänkar jag mig för ett ar-

från Philadelphia understryker att manualen till denna tera-

betsmöte. Vanligtvis brukar man göra annat så dags, men det

var en tidpunkt då det passade kollegor i Australien, Europa och Nordamerika att ha en gemensam träff. Tjugosex deltagare möts över ZOOM i en och en halv timme. Tekniken

fungerar utmärkt. Ämnet för mötet är att diskutera möjligheter

att bedriva familjeterapi samt handledning och undervisning i familjeterapi över distans. Och i detta fall gäller det specifikt

ABFT, Attachment Based Family Therapy eller som vi säger på svenska, Anknytningsbaserad familjeterapi.

och det gäller därför att möta dem varsamt. Guy Diamond

piform inte ska anses huggen i sten, utan den behöver alltid

anpassas till den speciella kontext som råder. Man försöker nu utarbeta ett dokument med vägledning till terapeuter för

att bedriva familjeterapi online, något jag verkligen ser fram emot. Tara Santens från Leuwen i Belgien tar upp att man nu i debatten ofta betonar pandemins och den medföljande isoleringens negativa effekter. Men hon påpekar också att det

innebär nya terapeutiska möjligheter med att arbeta med en

fördjupad dialog och förståelse i familjer som måste möta nya svårigheter tillsammans. Dessa formidabla utmaningar för

Telehealth eller familjeterapi via skärm

terapeuter kommer också att kunna leda till ny kreativitet. I

Erica Opromallo från Connecticut och Jennifer Broadlick från

California har lång erfarenhet av att arbeta med ungdomar som placerats på institution och deras föräldrar via länk. Tera-

peuten sitter då vanligen med ungdomen i rummet, medan föräldrarna möts via en skärm. I ABFT arbetar man i gemensamma samtal med att upprätta en ny typ av dialog mellan ungdomen och hennes föräldrar, men också med alliansbyggan-

de samtal med dem var för sig. I detta fallet blir det naturligt att alliansen redan har etablerats med ungdomen. Därefter

möter man föräldrarna, över länk som sagt, där föräldrarna får en första kontakt med terapeuten och får ventilera frågor orienteras om vad ABFT innebär. Först därefter följer den re-

lationella omformuleringen med familjen tillsammans, (alltså fortfarande föräldrarna via skärm), det som i ABFT kallas up-

pgift 1. Det föregås alltså här av vad vi skulle kunna kalla ”uppgift 0,5, kontaktskapande med föräldrar”. Suzanne Levy från Philadelphia understryker betydelsen av denna förbere-

delse. I inledningsfasen av ABFT kan det vara lätt att föräldrar

Belgien arbetar men mycket med ABFT med uppdrag från so-

cialtjänsten. Man påpekar att man mött risker för utagerande i onlineterapi. Det gäller särskilt om man går för fort fram i uppgift 4, där man har den, förhoppningsvis väl förberedda, fördjupade emotionella dialogen mellan ungdom och föräldrar. Blir det utagerande får man backa. Krishantering och

återetablering av tryggheten går först. Ofta får man backa till förnyat alliansbyggande innan man går vidare.

Ingrid Wagner och Andrew Wallis från Australien samt Ma-

toula Voulgari från Maudsley i London arbetar med ABFT inom ätstörningsvården. Även där har man prövat ABFT via

länk. Man gör förberedelser och bedömningar online. Man får räkna med att processen blir lite långsammare i början. Ännu mer än när man sitter tillsammans i rummet behöver man kän-

na sig för. Hur djupt kan jag gå? Känns det tillräckligt tryggt?

En speciell kommentar fäste jag mig vid. I de återanknytande dialogerna förekommer ibland att ungdomar och föräldrar

svensk familjeterapi 4

också möts i en fysisk kontakt, något som ju inte går att nå

online. En fråga som: ”Om ni hade suttit i samma rum nu, hade detta varit ett läge där du hade velat krama om din son?”

kan bidra till att bygga en stark emotionell närhet också över lång distans.

Undervisa online Jag hade nyss haft en givande frågestund över ZOOM på en familjeterapihandledarutbildning i Sverige och sa något om

det. I Philadelphia har de kommit ganska långt. De har haft tredagarsutbildningar både på grundläggande och avancerad nivå online. Föreläsningar kan man givetvis göra både inspe-

lade och i direktsändning till i princip en obegränsad skara.

Utmaningen är hur man får till praktisk träning, där ju roll-

spel är en ovärderlig metod. Men det visar sig att till exempel

verktyget ZOOM har möjlighet att skapa virtuella smårum där fyra personer kan gå ut och träna. Det här formatet förutsätter

att alla deltagare sitter med varsin laptop eller annan skärm.

Kursledaren kan ”vandra” mellan de olika ”smårummen”

och ingripa i eller kommentera rollspelen. (Det finns tutorials på youtube om hur man får till det). Utvärderingar hittills är positiva och man upplever sig få stor känslomässig närhet i

rollspelen. Det verkar emellertid som om en heldag är alltför krävande att arbeta online om man ska kunna hålla koncentrationen. I stället gör man en tredagarskurs så att man ger två

halvdagar per vecka under tre veckor och får samma under-

inom familjeterapi och undervisning med hjälp av informa-

tionsteknologin. Vore det inte fantastiskt om själva avståndet

också skulle kunna innebära nya möjligheter till terapeutisk närhet? Vi får nog också räkna med att det inte åka på internationella konferenser en viss tid framöver. För att vi inte ska

stelna till i vårt eget lilla kvarter så behöver vi också kunna utnyttja möjligheten att möta kollegor utomlands över länk.

visningstid. På www.drexel.edu kan man också finna länkar till webföreläsningar, webinars, om ABFT.

Ja detta var några snabba intryck. Den pågående pandemin

av Magnus Ringborg

verkar accelerera en utveckling som varit på gång länge näm-

ligen att utveckla nya vägar att bedriva utvecklingsarbete

svensk familjeterapi 5

Kort och blandat

Möten i digitaliserade terapirum. Passa på att fördjupa

En konsekvens av Corona-pandemin och stängda bibli-

relationen när den flyttar över till videolänk. Många av

för alla att få tillgång till artiklar. Så även för Fokus på

dina kunskaper i vad som händer med den terapeutiska er har säkert funderat över detta. I Michaela Jonsson masteruppsats från förra året ges både en kunskapsöver-

sikt om den tidigare forskningen och även resultatet av hennes intervjuer med personer som har erfarenhet av terapeutiska samtal på Skype.

otek är att många vetenskapliga tidskrifter öppnat upp familien, https://www.idunn.no/fokus. Passa på att läs om aktuella frågor, studier och texter från familjeterapivardagen. /Marcus

Ladda ner och läs på följande länk: http://lup.lub.lu.se/ student-papers/record/8994292 /Marcus

Även om vi generellt bör spara på papper, så kommer här en uppmaning för er som inte är vana att läsa på skär-

men. Skriv ut SFT och låt den ligga i personalrummet, på ditt soffbord så att du vänder tillbaka.

Precis innan universitet stängde ner all fysisk verksamhet hann jag besöka Psykoterapiprogrammet inrik-

/Marcus

tning familj steg två i Göteborg. Studenterna där var i

slutfasen av sina uppsatser och SFTs läsare kommer så

småningom få ta del av en del av de spännande tema

I nr 22 av AAMFTs podd (man kan säga att AAMFT

det ett stort och underskattat område - familjearbete i

ard ”Dick” Schwartz (ni vet Nichols och Schwartz som

pikretsar och som vi kommer fronta framöver i något av

familjeterapi). Dick är upphovsman till Internal Family

sinnliga närvarons dimensioner” - Hur spännande låter

skrivit kontrakt med dom om en uppföljare till filmen

nummer alltså.

sig till största delen inne i Jennys hjärna och har säk-

/Patrik

språk om känslor och vad man kan göra för att förstå

de fördjupat sig i under slutterminen. Bland annat finns

är USAs motsvarighet till SFFT, kanske) berättar Rich-

skola - som det pratas alldeles för lite om i familjetera-

i alla fall stod på min litteraturlista från utbildningar i

kommande nummer av SFT. En uppsats hade titeln “Den

Systems Therapy, att megastora filmbolaget Walt Disney

inte det? Mer om detta – och mycket annat - i kommande

Inidan ut, från 2015. Handlingen i Insidan ut utspelar ert varit bra för fler barn än mina för att få ett rikare

Kort och blandat

sitt känsloliv. I podden berättar Richard att de planerar

Den nya upplagan av Förändrande familjesamtal finns

ett slags familjesystem inom oss med olika delar av oss.

mångkonstnären Magnus Ringborg får väl ändå sägas

göra en film utifrån teoribildningen om att vi har som

Ni som inte förstod riktigt denna korta sammanfattning

gör klokt i att lyssna själva. Kul i alla fall med familj och systemteori och Walt Disney i samma notis. Sök upp The AAMFT podcast där poddar finns eller på www. aamft.org . /Marcus

nu att beställa från studentlitteratur. Den här boken av vara en modern klassiker i familjeterapikretsar, med

sitt uppfriskande fokus på hur vi konkret kan göra i familjearbetet. Gisela Priebe och Cecilia Scott Wiklöf

är några av de som bidragit till den nya versionen, som recenseras i nästa nummer av SFT. /Patrik

Kort och blandat

Det finns olika skolbildningar eller inriktningar av

familjeterapi. Du har hört om narrativ, strukturell eller anknytningsbaserad etc. Några av er betraktar er som

eklektiska, att ni växlar mellan olika modeller i ert arbete

redan fått vår knockout - aha upplevelse när Bo Heljskov vågen rullade in över landet, och förändrade allt. /Patrik

eller en mer sammansmält stil med inspiration från olika inritningar. Jag har den senaste tiden i mer internationel-

la sammanhang stött på att man arbetar som ”empirical driven therapists”. Detta hör jag inte så ofta här i Sverige i de kretsar jag vistats i. För mig är det inte samma som

evidensbaserad, utan att man arbetar med interventioner,

modeller och tekniker med bra forskningsstöd. Det skulle

vara roligt om någon med mer kunskap om detta skriver till nästa nummer av SFT. /Marcus

Jag vill tipsa om en spännande artikel som fångade min uppmärksamhet i dagarna och som har koppling till Mon-

ica Hedenbros artikel i detta nummer. Den är bitvis lite teknisk kanske, men jag tror att alla kan läsa samman-

fattning och resultaten för att få med sig det viktigaste.

Det är spännande när man kan bredda sin kunskap att

gälla både systematiserad kunskap (här empiri i form av

hjärnaktiviteter hos partners och par som inte är partners), klinisk erfarenhet från våra arbeten och levd erfarenhet av att känna sin partners stöd i en konflikt, för då vet man ju

lite mer med lite större säkerhet. Pallen står som bekant Spännande och viktig nysläppt läsning i coronakristider

stadigare med tre ben jämfört med två och fartygen be-

är en välkänd israelisk terapeut och författare också här i

pet hav. Studien har lyckats se att hjärnaktiviteten förän-

spridit Haims litteratur och fantastiska arbete kring föräl-

omsorg. Jag tänker att det är bra för er som arbetar med

återfå möjligheten att stötta sina barn utan att tappa kon-

barnkliniker, socialtjänst, grundskolor, etc. att använda

med Haim, anordnade av Paul för många år sedan, hade

bör vara med och att vi hjälper föräldrar att uppfostra ge-

är Haim Omers “Parenting During Crises”. Haim Omer

höver flera orienteringspunkter för att orientera sig på öp-

Sverige. Paul Johansson, från Göteborg, har varit med och

dras om man har sin partner närvarande i uppfostran och

draskap, närvaro, icke-våld och hur man som förälder kan

att träffa föräldrar och barn i t ex BUP, barnhabilitering,

trollen. Alla vi som gick på workshops och utbildningar

dessa resultat för att argumentera för att båda föräldrarna

Kort och blandat

mensamt och stötta varandras uppfostran och omsorg. Än

Då jag är Sveriges representant i EFTA, har jag deltagit

hakar upp sig lite och systemet blir belastat. Artikeln finns

olika länderna har beskrivit hur de jobbar hemifrån, och

större borde det vara när utveckling av någon anledning

som Open Access här: https://www.nature.com/articles/ s41598-020-63596-2.pdf /Marcus

i zoomöten med de andra ländernasrepresentanter. De de som jobbardirekt med familjer bär skyddsutrustning.

Jag känner mig priviligerad, att jag kan gå ut, åkatill mitt jobb, och välja om jag vill jobba via digitala plattformer.

Ett tema som varit undermötena är vad vi kommer att få med oss i vårt arbete framöver via denna pandemi. Att

dethar varit en fördel för ungdomar som sitter hemma, Ni skriver väl dagbok om ert arbete? En studie jag nyli-

gen läst visar att endast 2 minuters skrivande ger hälsovinster. Skrivandet skedde i en studie om ”written

emotional expressions” och deltagarna skrev 2 minuter om dagen i 2 dagar. Hälsoeffekterna mättes efter 4 -6 veckor. Något att använda med era klienter/patienter eller för en egen terapidagbok. /Marcus

att de nu inte är annorlunda alla de flesta har pluggat hemifrån. Att detta underlättar för familjer som haft svårt att ta sig till enmottagning av olika skäl, och att terapeu-

ten får en större förståelse för familjens kontext,genom

att se hur de lever. Sen att det förstås försvårar, någon pratade om avsaknaden attkunna använda sitt kropp-

språk i samtal, att använda kreativa metoder begränsas.

Någonberättade dock att hon skulpterade via händerna.

Det uppmärksammades också att detbehövs mer utbild-

ning i olika tekniska lösningar och hur det är att jobba med familjer via nätet i olika former. Gå gärna in och titta på EFTA:s hemsida där finns mer att läsa. /Susan Hanshoff

Porträttet - Gun Drott Eng Första gången jag träf-

fade Gun, var på min grundläggande psykoter-

apeututbildning i Lund för många år sedan nu.

Hennes föreläsning har kommit att bli

en av grundbultarna i min trevande väg

emot psykoterapeut. Jag minns att jag svarade på en fråga Gun ställde till oss

studenter, mitt svar var nog inte så be-

gåvat, men jag kände mig begåvad och sedd. Jag kände mig stolt och glad.

När jag nu får sitta ner och prata en längre stund återkommer Gun flera

gånger till hur viktigt det är för henne

haft intresse av att arbeta med arbet-

splatser där barn finns i verksamheten.

Det är många som har mött Gun i ut-

bildningar eller handledning runt om

i hela Sverige. Hon berättar utifrån sin långa och breda erfarenhet, om de olika arbetsgrupper hon arbetat med,

om de olika världsdelarna hon besökt och arbetat med familjeterapeuter. Men

vårt samtal kom till stor del att handla om terapi, om hur man gör, om tera-

peutens tankearbete och om att våga.

Jag blir både väldigt ödmjuk inför den erfarenheten jag får del av, men också

en stolthet över att vara jämbördig. När vi pratar om hur vi gör terapi liksom förlorar vi oss och glider iväg i samtalet.

att följa personers utveckling, att det

hon önskar är att de blir skickligare utan att göra avkall på sina person-

ligheter. Att personer hon möter kan

utvecklas i sina terapeutiska förmågor

utan att lämna sig själva. Hon frågar

under intervjun nästan lika mycket om mig, som jag frågar om henne.

”Hur känner du? är en svår fråga för många. Hur gör du? kan många lättare dela med oss” psykoanalytikern Erich Franzke då.

När jag samtalar med Gun denna tisdagsförmiddag så tänker jag att vi familjeterapeuter ofta begränsar

oss i var vi ser möjliga områden där familjeterapeuter kan bidra. Gun har

Han kom att betyda mycket för Gun Gun hamnade i Växjö första gången

ända från praktiken och framöver. Han

var så tråkig, berättar hon. På den nya

sin egen bakgrund. Mycket av de livs-

för att hennes socionompraktik i Lund

väckte intresset för familjeterapi, trots

praktikplatsen fanns psykiatern och

händelser som Gun berättar om verkar

svensk familjeterapi 10

glén grupper i en del av huset. Väggarna är

upptäckande. Fokus riktas från det vi

mycket färg och uttryck. Flyttarna som

till terapeuten och skolbildningar. Att

fulla av böcker och inredningen är har Gun gjort tills hon hamnade där hon är

nu, verkar ibland vara ett medvetet val och ibland bara följsamhet till vad livet ger.

”Ni hoppar på djupaste vatten och tror

alltid att ni kan simma”, sa någon vän till Gun och hennes man. Gun har vå-

gat sticka ut och prova, det är en del av hur hon är. Men sticker man ut näsan så får man också en knäpp på den ibland,

det är en del av att våga nytt. Men så dras Gun till och lockas som person, av

pionjäranda, bryta ny mark och att pro-

va nytt. Arbetet som Wai-Yung Lee gör

i Hongkong i sitt familjeterapiinstitut, är präglat av just det, att bryta ny mark.

Jag anar en viss likhet och systerskap mellan dessa erfarna familjeterapeu-

ter och det är väl inte alls märkligt att

dessa funnit varandra. Gun har föreläst i Asien många gånger och väckt stort

intresse när hon visat terapifilmer från vara en mix av total slump och väl-

genomtänkt strategi. En mix som lett

Gun på vägar som gett henne massor av

erfarenheter och kontakter. Nu är hon

tillbaka i Växjö och bor i ett vackert hus, där hon också träffar klienter och

sitt eget arbete. Nu är hon på väg till

gör i terapirummet med människor,

komma från vårt land där vi är vana vid att enkelt prata med varandra, till ett sammanhang, där man använder titel och efternamn under terapin, är om-

välvande. Mycket i den internationella familjeterapivärlden är ett ”de mörka kostymernas podium” vilket kan kän-

nas problematiskt och ovant. Jag ser att Gun blir engagerad när hon pratar om

hierarkier och titlar, som för oss mera kan skapa stiltje och hindra rörelse.

Rörelse som ju är nödvändig för utveckling och läkning.

”Bästa sättet att få inspiration och påfyllning är att ta kontakt med terapeuter när man är ute och reser i världen”

Universitetet i Hongkong för att utbil-

da. Sverige har du-reformen att tacka

för mycket när det gäller familjeterapi

När hon utbildade sig till psykotera-

har svårt med hierarkiska grupper-

bildning, utan man ekvivalerade sig

och att skapa rörelse i rummet. Gun

ingar för att det hämmar rörelse och

svensk familjeterapi 11

peut så fanns det ju ingen steg 1-utför att bli antagen. Gun hade psyko-

uppsats på socionomutbildningen om

att ge barnen ett språk, utifrån just Wat-

zlawicks kommunikationsteori. Och så stod han bara där 1973, den första internationella familjeterapeuten i Guns

liv, vilket var en häftig upplevelse. Vi är väl många som kan känna igen oss i detta, när vi mött personer som vi läst eller hört om, som vi sen möter, och

hur dessa möten kan stanna kvar som viktiga minnen.

”Alla terapeuter ska ha sin färg”

Vad som slår mig när jag intervjuar en kollega som arbetat många år är den otroligt stora erfarenheten och de

många mötena med människor. Gun

har träffat många av de personerna från hela världen som vi läst om i böckerna

under våra utbildningar. Några levande minnen är dagarna på Ackermaninsti-

tutet i New York med Peter Steinglass

och veckan i Åhus med Cecchin, som dynamiska kunskaper och livscykelperspektivet blev en bro över från det

psykodynamiska till familjeterapin.

Hon har träffat Monica McGoldrick i en liten grupp nu och då kring just livs-

cykelarbete. När jag hör om förr i tiden

så var det ju dessa psykodynamiskt

skolade terapeuter och chefer som

bjöd in familjeterapeutiska pionjärer till Sverige. Franzke bjöd in Watzlawick tillsammans med flera psykody-

namiska höjdare. Gun hade skrivit en

svensk familjeterapi 12

Ulf Korman ordnat.

När det gäller sin egen väg i branschen

har hon försökt ha en tanke med valet av sina uppdrag. Att ha en idé om vad

hon vill fördjupa sig i. För Gun blev

det att arbeta i och med verksamheter

där barn finns på olika sätt.

api är numera en mittfåra i socialtjänst.

Men Gun tycker inte det är så intressant

familjeterapi) gjorde det ju legitimt att

att prata om sig själv, utan vill hellre

prata om hur vi gör familjeterapi. Under samtalet hamnar vi gång på gång

där, i exempel från terapirummen och

hur terapin kan göras idag. Vi pratar om våra sinnen som vi använder i tera-

pirummet. Om att vi måste glo mer än bara lyssna på orden. Men att vi som

terapeuter kanske har olika dominanta

sinnen som vi behöver bli medvetna om. Gun använder ett enkelt språk utan facktermer och det är viktigt för

En modell som t ex FFT (funktionell

beskrivas som marginaliserad utan i högsta grad central i Sverige idag.

kalla arbetet inom kommuner för just terapi, och är ett exempel på att man nu arbetar med hela familjer i socialtjän-

sten. ”Det talas om att KBT tar över.

Vad lever jag i för kokong? Jag tycker inte att det är så.” säger Gun. Samtalet fortsätter till det stora intresset för

familjeterapi. I en handledningsgrupp

har t ex barnmorskor steg 1-utbildning och har familjeterapeutisk handledning tillsammans med förlossningsläkare.

”När jag visar mobilen som hänger i taket, förstår alla direkt varför hela familjen behöver vara med”

henne. Hon tycker det är kul när man

När jag skriver detta porträtt och åter-

skulpturer, gestaltterapi och lite Mi-

derar jag på just detta lite extra. Kan

Jag är nyfiken på varför Gun har ett så

naturlig blir den inte lika synlig. Att

på jorden. Hon har varit med i IFTA’s

i familjeterapin använder sig av Satir`s nuchin. Vill inte bara hamna i sittandet med fokus på orden. Hon säger engag-

erat att vi inte bara ska använda öronen, utan använda ögon och kropp lite mer i terapirummet.

Jag frågar Gun om den uppgivenhet som jag ibland stöter på i familjeterapikretsar. En frustration över att familjeterapin skulle vara på utdöende och avta-

gande. Gun delar inte den bilden, utan

menar att vi kan se oss omkring och upptäcka att det inte är så. Hon tar exempel från en handledningsgrupp nyli-

gen, där en enhetschef ville vara med för att det är så intressant. ”Sånt hände inte förr”, konstaterar Gun. Familjeter-

igen lyssnar på samtalet vi hade, fundet vara så att där familjeterapin är

vi behöver ställa in blicken och se det arbete som sker som är just familjetera-

peutiskt, även om ord och begrepp inte alltid är familjeterapeutiskt språkbruk.

Att om mycket av familjeterapin blivit integrerad i verksamheten och är cen-

tralt, då riskerar den bli osynlig, om

stort intresse för familjeterapin runt om

styrelse nu i tre år (International Family Therapy Association). Detta är ett

ämne som Gun tycker om att samtala

om. Jag frågar om hur det kommer sig att hon engagerat sig i styrelsen och rest runt på kongresser.

vi nu inte ställer i blicken och ser hur

Ett av svaren är att Gun och hennes

familjerna. Familjeterapin har histor-

runt med barnen för att de skulle få se

levt i opposition till det rådande men

gjorde att barnen nu bor runt om på jord-

av vardagsarbetet. Gun verkar vara öv-

passar hon på att träffa familjeterapeu-

arbetet görs i vardagen, i mötet med

familj alltid gillat att resa. Tagit sig

iskt varit en rörelse som till viss del

världen, spännande upplevelser, som

vad händer när det blir en naturlig del

klotet. När hon ändå hälsar på barnen

ertygad om att familjeterapin inte kan

ter på plats. Men om man nu inte har

svensk familjeterapi 13

barn som bor runt om i världen, som leder en till nya samarbeten med spän-

nande familjeterapimiljöer, kan man

leta upp familjeterapeuter när man är

ute och reser. Att besöka andra som arbetar för att bli inspirerad och lära

sig. Kanske blir det till ett långvarigt utbyte och utveckling av ditt eget ar-

bete. Passa på att ta kontakt med andra

för att dela med dig och för att lyssna på dem. När jag lyssnar på Gun så lik-

som bubblar detta över, det spontana, det att våga fast man inte vet helt hur

det landar och sammantaget verkar

Gun inte ångra sin spontanitet även om det ibland inte alltid välkomnats. Det som stannat kvar som värdefulla min-

nen verkar vida överstiga eventuella näsbrännor.

Likaväl som vi i terapier behöver fråga

människor vi möter om vad de ord de

använder står för, behöver vi terapeuter och behandlare sinsemellan som an-

vänder fackspråk, fråga varandra mer vad detta betyder för oss. Det är viktigt

för Gun det här, det märks i vårt samtal.

Ett uttryck för detta är det intensiva ar-

betet, tillsammans med kolleger, med att kalla temat för familjeterapikon-

gressen i Växjö 2015 just; Så här gör vi i familjeterapi! Detta ledde till att

kolleger verkligen visade hur de gjorde familjeterapi för varandra.

Gun menar att vi behöver öppna ögon-

till att den är sammanhållen, håller hög

finns mycket pionjäranda på sina håll,

att filma sina samtal i utbildningshan-

en och se oss omkring i världen. Det men vi behöver också tänka på vad

vi kan bidra med. Svensk utbildning i

familjeterapi/psykoterapi står sig bra i jämförelser som Gun har tagit del av.

”Unik i Europa” säger hon och hänvisar

svensk familjeterapi 14

klass och att man oftast arbetar med dledningen, vilket är ovanligt. Vi har i

Sverige mycket som vi kan dela med oss av. Hon minns att Kjell Hansson sa efter några dagar med amerikanska terapeuter att ”Nu är det dags att

vi ingen rörelse, säger Gun. Hon läg-

med. Vi behöver bädda för dem, så att

handledaren, som behöver göra delta-

liga, säger Gun. Vi återkommer till hur

ger ett stort ansvar på terapeuten och

garna intresserade. Det är ju mitt ans-

var att det ska hända något i rummet,

säger hon. Om det är handledarens och utbildarens uppgift att få till rörelse och vi kombinerar det med en stor ny-

fikenheten på hur de som arbetar med familjerna gör i terapirummet kan det bli fantastiskt. Som handledare be-

de blir mindre farliga och mer begripvi gör naturligt med spädbarnen, utan

att vi har en utbildning att ta hand om dem. Vi ger hela tiden återkoppling på

barnets beteenden. I terapier borde vi

göra mer av det. Att ge feedback på det

som händer, det familjer gör och säger. ”Inte fråga så mycket!”

höver man vara rädd om människors

personligheter och färg, känna att de är mina kollegor. Då blir det plats för utveckling för både individer och rörelsen.

Gun berättar att hon trappat ner en-

gagemang och uppdrag. Jag reflekterar högt till Gun om att det är ett genera-

tionsskifte nu, men då avbryter hon

och säger ”Det har man alltid tyckt, att det är ett generationsskifte i den

tid man lever”. Sen lägger hon till att man som erfaren inte kan sitta kvar hur

roligt det än är, utan ge plats till kom-

mande utbildare och tänka till lite, så de kommer till oss för att se på hur vi

att alla inte slutar samtidigt.

föreläsa för oss.” Speciellt tycker Gun

Jag väljer att avsluta denna text med

gör familjeterapi och inte bara för att att utbytet i Europa kunde öka.

en uppmaning om att se varandras

Vi måste se till så att familjerna kän-

Ibland är När? Var? Hur? och andra

ner att de duger i rummet, annars får

görande mer än att fråga så mycket. öppna frågor allt för svårt att börja

svensk familjeterapi 15

av

Marcus Westergren

Att nå ut med föräldrastöd Syftet med min avhandling var att utforska föräldrars intresse för stöd i föräldras-

kapet, under vilka omständigheter detta intresse är starkast, och hur stödgrupper för föräldrar till tonåringar skulle kunna utvecklas för att passa dessa föräldrars upplevda behov. Här presenterar jag en sammanfattning av avhandlingen, och för den som är intresserad av att läsa mer så finns den på SFFT´s websida för nedladdning.

Barn och ungdomars psykiska hälsa påverkas av många fak-

kan påverka barnets utveckling och psykiska hälsa. Föräl-

påverkar biologiska faktorer, till exempel temperament och

barnets, så att föräldrars och barns psykiska hälsa påverkar

torer som samspelar med varandra. På en individuell nivå

intelligens. Familjen och kvaliteten på relationen mellan barn

och föräldrar, hur barnet har det med kompisar och i skolan

gör stor skillnad för hur barnet utvecklas och för hur barnet

mår. Om barnet växer upp i ett fattigt eller rikt område, i en

drarnas egen psykiska hälsa har visat sig hänga samman med varandra. En faktor som är föränderlig och möjlig att påverka

är föräldraskapet. Att stötta föräldrar i deras föräldraskap kan ha positiva effekter för både barn och föräldrars hälsa.

relativt fattig eller rik familj har också betydelse. När föräldrar

Det viktigaste stödet för föräldrar kommer ofta från det egna

värme har det visat sig gagna barn och ungdomars utveckling

dock många i samband med inträdet i vuxenlivet och det är

inte så enkelt att föräldrarna formar sina barn. Barnets temper-

sprungsfamiljen eller gamla vänner. Sverige har antagit en

slags föräldraskap de inbjuder till. Det är till exempel lättare

föräldrar till barn 0 – 18 år. Syftet är att gagna barn och ung-

ment. Barn och föräldrar formar varandra i ett samspel, där

är riktat universellt, det vill säga till alla föräldrar, till skillnad

skola, föräldrarnas arbetsplats, grannarna, samspelar med hela

problem eller riskfaktorer. Strategin omfattar flera former av

bra förälder om en har en ordnad ekonomi, ett arbete en trivs

(kurser för föräldrar om föräldraskap), en lokalt förankrad

adolescensen som perioden kallas inom utvecklingspsykologi,

pen förskola), föreläsningar och seminarier om föräldraskap,

är den mest intensiva utvecklingsperioden efter spädbarn-

kommunens websida. Det finns en lång tradition i Sverige av

familjen. Dessutom sammanfaller ofta barnets tonårstid med

genom MVC, BVC, öppen förskola), men det har inte funnits

förmår erbjuda åldersadekvata tydliga krav och kärleksfull

sociala nätverket. I dagens industrialiserade samhälle flyttar

och psykiska hälsa och skydda mot riskfaktorer. Det är dock

inte självklart att en har tillgång till stöd från den egna ur-

ament, beteende och personlighet verkar spela en roll i vilket

nationell strategi för att erbjuda stöd i föräldraskapet till alla

att vara en bra förälder till ett barn med ett lättsamt tempera-

domars psykiska hälsa genom att stötta deras föräldrar. Stödet

även resten av familjen ingår, och där omgivande faktorer som

från riktat stöd som erbjuds med anledning av identifierade

eller delar av familjesystemet. Det är också lättare att vara en

stöd som t.ex. rådgivning (samtalsstöd), föräldrastödsprogram

med, och barnet har en välfungerande skola. Tonårstiden, eller

föräldratelefon, möjligheter att träffa andra föräldrar (t ex öp-

innebär snabb biologisk, kognitiv och social utveckling. Detta

och information relevant för föräldrar som finns tillgänglig på

stiden. Det påverkar ungdomens relationer, och därmed hela

att erbjuda universellt stöd till föräldrar till yngre barn (t ex

föräldrarnas inträde i medelåldern, som också är en utveck-

så mycket stöd till föräldrar till ungdomar.

lingsperiod. Alla dessa faktorer, och andra som inte nämnts,

svensk familjeterapi 16

d - till alla föräldrar!

När en åtgärd erbjuds till alla i, är den förväntade effekten hos var och en inte stor, eftersom de flesta inte har några större

problem från början. Det är lättare att åstadkomma positiva skillnader om en åtgärd erbjuds bara till personer med stora

problem, eftersom det då finns ett större utrymme för posi-

tiv förändring. För att det ska vara meningsfullt att erbjuda

en insats universellt så måste tillräckligt många ta del av den, för om tillräckligt många får en liten positiv effekt så blir den

totala effekten ändå stor. Nackdelen med att rikta insatser till de som har besvär är att de flesta som riskerar att utveckla

allvarliga problem aldrig nås av insatsen. Därför är det viktigt att information om det stöd som erbjuds universellt når ut till

alla som skulle kunna ha nytta av det. En utmaning med att erbjuda insatser på en universell nivå är att de flesta inte har

problemet som skall förebyggas, eller har så lindriga besvär att

de inte är motiverade att lägga tid på att delta i en insats. Syftet med min avhandling var att undersöka intresset hos föräldrar för stöd i föräldraskapet, under vilka omständigheter intresset

var större, hur stöd till föräldrar till tonåringar skulle kunna utvecklas för att motsvara deras upplevda behov, samt vad

som behöver göras för att nå ut till alla föräldrar med stöd i föräldraskapet.

av stöd, förutom en lokalt förankrad websida för föräldrar. Det var den stödform som genererade mest intresse. Det visade sig även att de föräldrar som oftare använde internet som informa-

tionskälla i föräldraskapet också var mer intresserade av alla former av föräldrastöd. Internet är en viktig kanal för att nå

I min första studie (studie I) undersöktes mammor och pappors intresse av kommunalt föräldrastöd, i relation till deras an-

vändning av internet som informationskälla i föräldraskapet.

Resultaten visade att det fanns en skillnad i intresse av stöd i föräldraskapet. Mammor var mer intresserade av alla former

ut med information om stöd till föräldrar som är intresserade, framförallt till pappor.

I min andra studie (studie II) utforskades intresset för be-

fintligt stöd i föräldraskapet, och vilka ytterligare önskemål

som fanns, hos föräldrar till tonåringar (13-18 år) jämfört

svensk familjeterapi 17

med föräldrar till yngre barn. Resultaten visade att 82 % av föräldrarna till tonåringar tycker att stöd i föräldraskapet är som allra viktigast under barnets tonårstid, och att de var lika

föräldrarna instämde oftare än andra med ”Jag blir arg och får ett känslomässigt utbrott.”

angelägna om att få stöd i föräldraskapet som föräldrar till

Föräldrar som är intresserade av ledarledda grupper skattade

ivning, antingen per telefon eller genom att träffa någon, och

som är intresserade av rådgivning (samtalsstöd) uppfattade i

och möjligheter att träffa andra föräldrar och diskutera med

känslomässiga symtom, och som påverkad av psykologiska

och deras kännedom om vad som redan fanns tillgängligt. Till

pen mot dem. Föräldrar som var intresserade av individuell

dratelefon, men bara 3 % av föräldrarna kände till att det fanns

jämfört med andra föräldrar. Resultaten visar att social status

% av föräldrarna intresserade av en lokalt förankrad websida,

seminarier, men inte andra former av stöd. Föräldrar som in-

till tonåringar var intresset större hos mammor än hos pappor,

ofta sin tonåring som påverkad av psykologiska problem.

lika intresserade av. Resultaten synliggör att det finns en ut-

I Studie IV utforskades med hjälp av fokusgruppsintervjuer

och i att utveckla stöd till föräldrar till tonåringar som är an-

versellt riktade föräldrastödsgrupper, och vilka praktiska

yngre barn. De var särskilt intresserade av individuell rådg-

sitt barns hyperaktivitet högre än andra föräldrar. Föräldrar

de var intresserade av att få information om tonårsutveckling

större utsträckning än andra föräldrar att deras tonåring hade

dem. Det fanns ett glapp mellan föräldrarnas intresse av stöd

problem. De uppfattade också sin tonåring som mindre öp-

exempel var 59 % intresserade av en lokalt förankrad föräl-

rådgivning uppfattade också sin tonåring som mindre öppen

ett sådant nummer att ringa i deras kommun. Dessutom var 70

hade samband med ett högre intresse för föreläsningar och

men bara 7 % kände till att den fanns. Även bland föräldrar

dikerade intresse för en eller flera former av stöd uppfattade

förutom när det gällde en föräldratelefon, vilket pappor var maning i att nå ut med information om befintligt föräldrastöd,

vilket innehåll föräldrar till tonåringar ville diskutera i uni-

passat efter deras behov.

förutsättningar som skulle underlätta deltagande. Föräldrarna

I min tredje studie (studie III) undersöktes vilka faktorer som

utspritt över tid, med början i tidiga högstadiet, och med möten

föräldrar till ungdomar. Vi fann att föräldrar som visade in-

i grupperna, men att det skulle vara en professionell samtal-

narier uttryckte betydligt högre nivåer av ängslighet än föräl-

sutveckling, och prata om de utmaningar som den kan med-

vi tittade närmre på enskilda frågor i formulären konstaterade

och utveckla strategier tillsammans. Studien ger en djupare

oftare än andra föräldrar instämde med uttalandet “Jag känner

och marknadsföras.

dividuell rådgivning och gruppledare rapporterade också lägre

För att lyckas nå ut med universellt riktat stöd i föräldraskapet

beskrev att de ville ha träffar med en grupp kontinuerligt och

var förknippade med intresse för universellt föräldrastöd hos

utspridda över skolterminerna. De ville att skolan skulle hålla

tresse för individuell rådgivning och föreläsningar och semi-

sledare. Föräldrarna ville få en bättre förståelse för tonår-

drar som inte visade intresse för dessa former av stöd. När

föra. De ville också få tillfälle att stötta varandra emotionellt

vi att föräldrar som var intresserade av individuell rådgivning

förståelse av hur stöd till föräldrar till tonåringar kan utformas

mig spänd och nervös.” Föräldrar som visade intresse för inkänsla av kompetens och kontroll i sitt föräldraskap.

måste glappet mellan föräldrars intresse och deras kännedom

Föräldrar som visade intresse för en telefonsupport rap-

stöd hos föräldrar, både till yngre och äldre barn. Intresset för

porterade mer känslomässiga utbrott än andra föräldrar. De här

om befintligt stöd överbryggas. Det finns ett starkt intresse för

stöd minskar inte när barnet blir äldre, men många föräldrar

svensk familjeterapi 18

till tonåringar frågar sig vart de ska vända sig för att få stöd.

Slutsatser

efter information i frågor som är relaterade till tonårsutveck-

•

De är allra mest intresserade av samtalsstöd, men frågar också

ling, och möjligheter att träffa andra föräldrar för att diskutera

maning att skapa attraktiva websidor som står sig i konkur-

•

Behovet av stöd i föräldraskapet minskar inte när barnet

•

Internet är en utmanande men en viktig informationskanal

•

Olika informationskanaler bör användas för att nå alla

•

Olika former av stöd bör erbjudas som når ut till alla

•

Former för stöd bör utvecklas som är inriktade på föräl-

rensen med kommersiella websidor. För att fånga upp föräl-

drar bör kommunens websida innehålla information om barn och ungdomars hälsa och utveckling i kombination med information om befintligt stöd. För att nå ut till alla föräldrar, ober-

oende av kön och social status, bör flera informationskanaler användas, och flera former av stöd erbjudas. Stöd för föräl-

drar till tonåringar bör utformas utifrån deras upplevda behov,

och medel måste avsättas för marknadsföring. Formuleringar kan med fördel rikta sig till föräldrar som känner sig ängs-

liga och oroar sig över sin tonårings psykiska hälsa och sin

egen föräldraförmåga. Skolan är en viktig arena för universellt stöd i föräldraskapet. Stödgrupperna som föräldrarna beskriv-

er i Studie IV liknar egentligen mera seminarier, och skulle

fessionell eller personal från elevhälsoteamet. Möten skulle

•

kunna anordnas i samband med att barnet börjar högstadiet

sigt, och hjälpas åt att utveckla strategier. Lättare stödformer

för att nå ut till föräldrar, särskilt pappor.

föräldrar oavsett kön och social status.

föräldrar oavsett kön och social status.

drar till ungdomar, anpassade efter deras behov och väl

Skolor är viktiga arenor för att erbjuda universella föräldrastöd som stödgrupper som modereras av utbildade yrkesverksamma.

och sedan följa terminerna, med ett fokus på tonårsutveckling och hur föräldrarna ömsesidigt kan stötta varandra känslomäs-

blir äldre.

annonserade.

kunna integreras eller samordnas med föräldramöten som redan är en del av skolans rutiner, men ledas av en extern pro-

strategier för att säkerställa att föräldrar får nödvändig information.

och dela erfarenheter. Internet är en viktig informationskanal för att nå ut till föräldrar, särskilt pappor. Det innebär en ut-

Att nå ut till föräldrar med universellt stöd kräver nya

•

som föreläsningar och seminarier bör dock kompletteras med

Lättare typer av stöd ska inte stå ensamma utan måste

åtföljas av mer resurskrävande former för att förhindra

ökande ojämlikhet mellan föräldrar med olika sociala

mer resurskrävande stödformer som individuell rådgivning

situationer.

(samtalsstöd) och ledarledda grupper, för att undvika att det universella stödet bidrar till att öka klyftorna mellan föräldrar med olika socioekonomiska förutsättningar. Den form av stöd i föräldraskapet som är mest attraktiv för föräldrar är samtalsstöd.

av

KarinThorslund

svensk familjeterapi 19

Att utvecklas socialt - den tidiga familjeinteraktionen påverkar

Att upplevelser i vår barndom påverkar oss senare i livet och kan behöva talas om och bearbetas talade redan psykoanlytikern Freud om.

Bowlby tillsammans med Ainsworth kom sedan att

kommit att kallas ”social referencing”. Förenklat kan

behov barnet har av en trygg bas. Vi har nu under ett

omvärlden och blir osäker vänder hen sig mot sin om-

definiera anknytningsprocessens betydelse och det mer än ett halvt decennium levt med kunskapen om betydelsen av anknytning. Tilliten som är central för

vår utveckling och relationer i livet har stått i fokus.

Det talas mindre om utforskandet som är en viktig del inte bara för anknytningen utan också för vår sociala kompetens. Mycket forskning och teori finns

kring anknytning i dyaden mor -barn och mindre med

andra omvårdnadstagare som t ex pappa. Att vara en trygg bas är omvårdnadstagarens uppgift och hur den

har fungerat med att dels tryggat barnet samt sensitivt svarat på barnets signaler påverkar barnets ank-

nytningsprocess. Men anknytningskvalitén skall inte

bara ge en trygghet för barnet i nära relationer utan en

man beskriva det som att när barnet skall upptäcka vårdnadsperson för att läsa av affekten i ansiktet hos

denna och agerar sedan i enlighet med detta uttryck.

Det kan betyda att om mamma ser glad och inte rädd ut kryper barnet vidare på ett glasgolv som har skapat

osäkerhet för barnet eftersom det ser ut som det är ett stup under. Om föräldern istället visar rädsla stan-

nar barnet. Dessa studier har gjorts på barnen från ca

8 månader vilket är den ålder då man kan förstå att

andra har andra känslor och tankar än jag själv och därför då kan använda sig av föräldern. Barnet läser alltså av affekterna i ansiktet hos omvårdnadspersonen.

trygghet att utforska omvärlden. Hur den som utgör

Något som vi idag vet är så otroligt viktigt men kan-

barnet skall kunna utforska påverkar redan det lilla

sociala kompetensen formas. Men i den första lilla

ningen hur barnet använder sig av sin trygga bas när

så börjar denna träning. Familjen är den första grupp

den närmaste relationen för barnet ger uttryck för att

ske inte så ofta kopplas till den första tiden, är hur den

barnet och senare i livet. Det finns fint stöd i forsk-

gruppen som oftast utgörs av 2 föräldrar i vår kultur

barnet skall utforska omvärlden genom det som har

i vilken barnet skall öva sin kompetens och få hjälp i att handskas med mer än en person.

svensk familjeterapi 20

Det här är ett centralt och viktigt område för oss som

för att barnet skall känna sig mottaget, lyssnat på och

något vi är födda med och gagnar människobarnets

ett tryggt sätt.

familjeterapeuter. Den kommunikativa instinkten är överlevnad. Den formas tidigt till att vara en socialt

betydelsefull men också för att utforska omvärlden på

kommunikativ instinkt som omfattar att kommuni-

I många andra kulturer är det självklart att barnet väx-

på att utveckla sociala förmågor. Det är just därför

– inte endast knuten till en person. Barnet får hjälp att

cera med fler än en person. Denna är också början

er in i en grupp och tränas att vara del i denna grupp

förälderns sensitivitet till barnets signaler är viktiga

länkas till fler trygga vuxna och syskon och kanske är

svensk familjeterapi 21

detta till hjälp när barnet skall klara sig senare skall klara grupp och samhälle.

Idag när vi ser på samhället och de svårigheter vi har med ungdomar och unga vuxna vet vi att förmågan att

vara fler än två, till att sätta gränser för sig i en grupp,

att klara av att känna sig utanför i gruppsammanhang och att reglera sina känslor är några av de variabler som kan ställa till problem.

ca 9 månader ”pratar” med sin mamma och tittar sedan på sin pappa som i situationen ”social referenc-

ing” som jag nämnde ovan. Pappa ser mycket kritisk ut i ansiktet och barnet kommer uppfatta detta. Om

pappa istället ler och ser uppskattande ut kommer

barnet troligtvis också le när hen vänder tillbaka till mamma och inte minst i sin inre värld handskas med den information hen fått av den andra föräldern. När

Eftersom jag själv forskat på barnets kommunikation med två föräldrar skulle jag vilja benämna några av de aspekter som gör att vi behöver utvidga det fokus vi haft kring anknytning till att omfatta inte bara

tilliten och tryggheten utan också kommunikationen med två eller fler.

barnet har en konflikt med den ena föräldern blir detta extra viktigt. Att från den andre föräldern få stöd

i att handskas med konflikten. Samtidigt får barnet

uppleva hur den andra föräldern stödjer sin partner?

Detta är något som barn är mycket känsliga för och ”coparenting” är ett internationellt väl utvecklat forskningsområde.

Vi behöver titta på anknytningens utforskande sida

och ett sätt är att studera detta inom ramen av familjen är med båda föräldrarna och fler därtill. Hur får bar-

net hjälp eller ens acceptans att umgås med sin andra förälder. Hjälp att stå ut med att inte alltid vara i fokus utan att känna sig exkluderad.

Och hur går det för den ena föräldern att stå ut med

att inte vara den som pratar med barnet. Kanske av-

bryter man och vill vara med. Hur uppfattar då den

förälder som är i samspel med barnet detta? Kanske

avvisar man den andra föräldern och exkluderar eller så inkluderar man den andra. Detta ger barnet model-

Kunskapen om föräldrars samarbete är stor i hur det

påverkar barnet och även hur parrelationen påverkar.

Och detta gäller inte enbart när det handlar om våld i

nära relationer eller svåra vårdnadstvister. Det handlar om den dagliga samvaron som kan se mycket olika ut och därmed påverka välmående hos familjemedlemmarna och förmågan som föräldrar. Ett barn är ob-

serverande och iakttar och känner av det som pågår mellan andra medlemmar.

Låt mig ge ett annat mycket enkelt exempel. Barnet

ler av att vara flera. Det är en viktig förmåga att kunna

var ” den tredje” i ett sammanhang utan att känna sig utanför och exkluderad. Situationen att barnet är den som inte är i fokus finns också med i den familjeövn-

ing LTP som jag använt. Här kan man se tidigt om

barnet känner sig inkluderad trots att man inte är den

som föräldrarna kommunicerar med. Flera studier har gjorts med just denna övning och de pekar på att här börjar social kompetens byggas upp. När barnet växer

och är på förskola och senare skola är förmågan att

svensk familjeterapi 22

vara i grupp viktig för barnet. Familjen är en fin trän-

Triaden har en betydelse som ett steg vidare ut i dessa

Vår samhällsutveckling kräver fokus för barnets ut-

Under decennier har familjeterapin lyft fram familjen

pan genom olika samhällsreformer och jämställdhets-

som viktiga i arbetet med en individ. Men många

ingsarena.

veckling i större sammanhang. Vi har satsat på papfokus. Vi har också andra större helt nya sammanhang

med separerade föräldrar, bonusföräldrar, samkönade

familjer med ibland två föräldrapar och flera andra olika system. Det krävs att utvecklingspsykologin i högre utsträckning ses i samklang med familjesys-

större sociala sammanhang.

och den utvidgade familjen samt större sammanhang gånger kan man se att det har varit ett isolerat område och perspektiv som inte så väl kopplats samman med barnets utveckling.

I arbetet med triaden har jag under åren mött många

tems teori.

ifrågasättanden om att jag inte enbart belyser ank-

Den välkände professorn Peter Fonagy introducerade

utvecklas inte i ett isolat. Den är ständigt påverkad

på senaste mentaliserings-konferensen en spännande utveckling av teorin. Från den tidigare belysta intersubjektiva förmågan och nödvändigheten av en dyadisk ömsesidighet som ger barnet en trygg anknyt-

ning och inte minst tilliten ”epistemic trust” gick han

vidare till vikten av att barnet skall skapa trygghet med andra. Han menade att den mänskliga förmå-

gan till att vara social är möjligheten vi har att dela mentala skeenden med och hos andra. Moments of

meeting som Daniel Stern talat om. Utvecklingen av denna teori menade Fonagy är att omfatta intentioner i ett system som delas av alla och är bortom

det som är i första hand våra egna. Vi formar då ett

nytningen mor och barn. Men denna dyad lever och av sammanhang och självklart av de närmaste relationerna såsom den andra föräldern och andra släk-

tingar. Kanske kommer vårt samhälle och därmed också forskning och teoribildning utvecklas att an-

vända och inkludera dessa kunskaper. Vi lever i ett

samhälle där andra kulturer är en del och självklarhet och härifrån kan vi också hämta kunskap om hur man ser på utveckling såväl som psykisk hälsa. Peter Fon-

agy avslutade sin intressanta föreläsning med just att belysa hur kultur och samhällsskikt påverkar psykisk

hälsa och detta är väl en utmaning att utveckla vidare i ljuset av utvecklingsteori.

tillstånd av tänkande som bygger på vårt gemensam-

ma. För barnet innebär skillnaden att det barnet inte

är den primära agenten i barnets och mammans värld

av

förmåga för andras önskningar och intressen och i

med.dr psykoterapeut

utan föräldern stödjer barnet att utveckla en sensitiv

Monica Hedenbro

detta utvecklas barnets trygghet.

svensk familjeterapi 23

Mätt på at Jag arbetar som familjebehandlare i

den kommunala öppenvården i en liten kommun i Sverige.

Idag hade vi vårt sedvanliga veckovisa gruppmöte där behandlingsgruppen tillsammans med chef diskuterar allt från verk-

samhets- och utvecklingsfrågor till ledigheter och planering av nästa AW. För det mesta trevliga möten med högt engagemang. I vår grupp finns mycket kunskap, erfarenhet, kreativ-

itet och humor så jag brukar se fram emot våra gemensamma träffar och känna mig påfylld av energi och nyvunnen inspira-

tion. Men inte denna gång. Den här gången lämnade jag mötet med en sur eftersmak i munnen och en obehaglig känsla i mel-

langärdet som jag, om jag ska vara helt ärlig, känt allt oftare de senaste åren.

Denna dag träffades vi över länk, något som blivit vanligt

nu i Pandemins fotspår. Vi pratade om mål och aktiviteter för verksamheten och hur vi involverar våra klienter i kvalitetsar-

betet. Vi diskuterar hur lång tid det ska ta att färdigställa en

genomförandeplan och enas om 6 veckor. Det är ändå lång tid säger någon. I andra kommuner är det tre veckor och i ytterlig-

are en annan ska det ske vid första mötet. Inom en bestämd tid ska samtliga familjer i verksamheten ha färdigställda genomförandeplaner. Om detta inte skett ska vi identifiera vilka fak-

torer som gjorde att det inte gjorts. Var det handläggarens fel?

Var det mitt fel? Var det familjens fel? När vi konstaterat vad

som gick snett ska vi göra något åt problemet… men det är viktigt att det inte blir personligt… går det fel är det ”systemet” som är fel. Det är inte personligt.

Samtalet fortsätter med en diskussion om hur många procent

genomförandeplaner vi ska ha upprättat totalt inom 6 veckor för att det ska vara ok för verksamheten och som ska läggas

in i kommunens mål- och aktivitetsplan. 100 % är så klart det bästa men vi får inte ställa för höga krav. 90 % är kanske mer rimligt. Det är viktigt med en felmarginal. Den mänskliga

faktorn och ”verkligheten” kan ju ställa till det. Chefen har med sig en fil där vi lägger in data på hur vi ligger till utifrån målbilden. Det är en pedagogisk bild som med rött visar att målet inte är uppfyllt, en gul färg signalerar att vi är på rätt väg

och grönt att målet är uppfyllt. Så fiffigt. Jättebra, säger flera i

svensk familjeterapi 24

tt bli mätt klienter/familjer. Min favoritarbetsuppgift är att träffa familjer.

Tänk om jag kunde träffa lite fler? När jag känner att jag har

för mycket att göra och att jag är stressad kan jag gå till chefen och titta på filen så kan vi konstatera om jag verkligen ÄR

stressad eller om det bara är en känsla. Det är en bra modell.

Den visar alltså om jag har ”rätt” att känna mig stressad. Men ibland måste vi också titta på modellen för att utvärdera den

och kanske lägga till eller dra ifrån något. Chefen säger att allt inte går att mäta. Vi har ju rätt till vår upplevelse också. Jag säger; det var ju bra.

Jag försvinner bort från mötet en stund och tänker på tidig-

are gruppmöten vi haft som handlat om hur vi ska mäta vårt arbete. Vi har möjlighet att mäta måluppfyllelse, behandling-

stider, sammanbrott, med mera. Allt kan mätas utifrån ålder,

kön, individuellt- familj- eller föräldrasamtal, typ av problem,

metod, beviljad insats eller råd och stöd. Vi kan ta fram siffror på om jag som behandlare uppnår goda resultat och hur effek-

tiv jag är i mitt arbete. Chefen säger att allt vi mäter och alla

siffror vi kan presentera kan generera ökade resurser och att vi gruppen. Jag säger inte emot. Det är en tydlig modell för hur vi ska mäta.

får ett gott rykte. Hon säger att hon använder statistiken ”up-

påt” i organisationen. Hon säger att hon är väl medveten om att allt inte går att mäta. Vad bra! Då är vi överens hon och jag.

Vi tittar på staplar och diagram för vår arbetstyngdsmätning.

Arbetstyngdsmätningen görs individuellt utifrån varje anställd

och ska syfta till att vi inte är eller blir överbelastade. Den är snyggt upprättad i en Excel fil och uppbyggd så att alla fasta

möten, administration, speciella uppdrag (i mitt fall fackligt

arbete) är adderade och så räknas det ut hur mycket tid för direkt klientarbete jag har per vecka. Jag har 14 timmar. Om

jag lägger två timmar i veckan per klient kan jag träffa sju

Jag tänker på mitt senaste lönesamtal. Chefen har dragit ut en lista på min statistik under året. Hon säger att hennes jobb är att hålla min lön nere och att ”hitta fel”. Samtidigt säger hon att med mig är det svårt för ”du är ju så duktig”. Så hon tycker

jag är duktig… Det var ju bra. Jag tänker; Det blir nog ett bra möte det här. Chefen undrar varför jag hade högre procent på upprättade genomförandeplaner förra året och varför det

sjunkit med någon procent detta år. Jag vet inte vad jag ska

svensk familjeterapi 25

Chefen vill avsluta lönesamtalet med en fråga där hon un-

drar vad jag har för inställning till vårt arbete med att mäta resultat och kvalité i vårt dagliga arbete. Jag säger att jag är

kluven… Jag tycker det är viktigt att veta vad vi gör och om

vi gör det vi säger att vi ska göra. Jag tycker att det är vik-

tigt att uppnå goda resultat för familjernas skull. Mer än för

att visa siffrorna uppåt. Jag tycker också att allt för stor vikt

läggs på att föra statistik och mäta allt i minsta detalj och att hantverket hämmas av det. Jag ser att chefen inte är helt nöjd med den sista delen av mitt svar.

Jag minns att jag lämnar mötet med en känsla av att allt jag gör mäts och kommer att användas emot mig om jag inte presterar. Jag tänker att eftersom det är JAG som mäts, mina resultat i arbetet med familjen som blir föremål för observa-

tion och granskning blir det personligt för mig. Jag har inget

emot att titta på mig själv och utvecklas i min profession.

Tvärt om. Det gör jag hela tiden. Dels i det direkta klien-

tarbetet, dels vid professionell och kollegial handledning

dels genom att hålla mig uppdaterad på nyheter inom mitt

fält samt vidareutbildning. Men att det ska användas emot mig i ett lönesamtal har jag svårt att smälta. Jag får svårt att svara. Jag har även arbetat i en familj där insatsen avslutades abrupt med ett så kallat ”sammanbrott”. Chefen undrar vad

jag gjort… Jag känner mig ledsen och kritiserad… Försöker förklara att mitt arbete innebär att arbeta med familjer med

en omfattande problematik. Det är inte konstigt att det inte funkar med alla. Blandade känslor. Chefen tycker på det sto-

ra hela att jag gör ett bra jobb men jag känner mig nagelfaren och detaljgranskad. Överlag ett bra möte men jag känner mig lite vingklippt.

hålla isär sak och person. Inte för att det är fel utan för att det ÄR svårt. Jag presterar bäst med morot inte piska. Jag kanske

är dålig på mitt jobb tänker jag. Mitt självförtroende vacklar.

Jag känner mig jagad. Stressad.

Under mötet svävar jag iväg och funderar över tidigare

möten jag deltagit i. Möten där vi tagit fram processer och rutiner för samverkan, hot och våld, anmälningar, avvikelser, bil- och rumsbokningar, uppföljningsmöten, behandling-

sprocesser etc. Jag tänker på möten där vi bestämt att vi ska

svensk familjeterapi 26

göra skattningar med familjerna och använda dem i behan-

Med den djupaste sorg ser jag hur allt som jag höll för viktigt

gar för att utvärdera förändring och relation till familjen och

för statistik, resultat, målstyrning, manualer och instruktion-

dlingsarbetet och för uppföljning. Vi ska använda skattnin-

chefen påminner varje vecka om det. Har ni gjort den eller den skattningen? Inte? Varför inte? När ska du göra den? Hur

vet du att det inte är lämpligt att göra den skattningen i den familjen? Vad grundar du den bedömningen på? Vad säger ni

andra i gruppen? Har du stöd för det du säger? Känns det fel?

Titta här på din kollega… hon har minsann. Du måste kunna motivera… Du måste, du ska. Jag ser här att du glömt att, vi har ju bestämt att, forskning visar, den har inte evidens, varför arbetar du efter den metoden, du kan inte jobba med det om du inte har rätt utbildning.

Jag vill bort! Jag kan inte tänka! Vill jag vara med? Vad

vill jag? Vad tycker jag? Mitt självförtroende och mitt en-

gagemang slocknar så sakteliga. Jag vill arbeta med samtal

men drunknar i administration och byråkrati. Det vet jag men säger jag det? Vad skulle det leda till? Jag kan inte ensam påverka detta. Jag känner mig ensam. Vilsen.

Jag har känt att något tagits ifrån mig det senaste året… el-

ler kanske längre än så om jag tänker efter. Något sipprar ut ur öronen, genom munnen, rinner utmed ryggen och dunstar från min hud. Något viktigt försvinner och hur jag än

i mitt arbete sakta får ge plats för något annat. Allt får ge vika er, kostnadseffektivitet och fyrkantighet. Eftertanke, reflektion, spontanitet, fingertoppskänsla, etik, estetik, improvisa-

tion, flexibilitet och så vidare, får stryka på foten till förmån

för det mätbara. Missförstå mig inte nu. Jag har full respekt för utbildning, forskning, evidens, vetenskap och metodut-

veckling och utvärdering och det är oerhört viktigt i arbetet med människor. Jag har en yrkesstolthet och ett patos där jag

inte på något sätt förespråkar kvacksalveri i yrkesutövandet.

Men snälla någon… jag vill ha balans.

Jag ruskar av mig mina grubblerier och återgår till vårt pågående möte. Det är dags att avsluta och jag lovar chefen

att till nästa möte ha funderat på hur jag skulle vilja att en mottagning för råd och stöd ska se ut. Jag ska också ha kortat ned min text om systemisk familjeterapi, FFT och Narrativ

terapi. Det måste gå att förklara på ett par rader. Bara så att

folk förstår vad det är. Vi vinkar glatt hejdå till varandra och stänger ner våra datorer. Jag stänger locket med en suck och funderar. Jag funderar på vad jag ska göra med min känsla?

Jag fylls av ett starkt sug att skriva ned mina tankar. Det brukar hjälpa.

försöker få det tillbaka rinner det genom fingrarna på mig och förångas. Jag förstår först inte vad det är. Jag bara känner att jag förlorat något viktigt. Så förstår jag plötsligt! Med

full kraft blir jag som slagen till marken av insikten om vad

av

Linnea Spjut

som händer mig. Det är min nyfikenhet och min kreativitet som lämnar mig! Det är min frihet och självständighet som

långsamt sipprar ur mig. Det är min arbetsglädje och mitt engagemang som dunstar från min hud.

svensk familjeterapi 27

Normer i en föränderlig tid Det här är artikeln som inte skrevs egentligen. Det fanns en annan, om normer och genus och psykoterapi. En ganska allmän sådan. Det här är en text som skaver lite.

Kanske beror det på att vi psykoterapeuter inte är så bra eller medvetna eller opåverkade som vi tror. Eller på att några av oss vill ropa ”men inte jag! Inte alla psykoterapeuter!” när vi läser den.

För några dagar sedan var den andra artikeln färdig. Men så

gavs en man som köpt sin rätt till en annan människas kropp

Självklart, inte sant? Ingen av oss gör väl det?

möjlighet att berätta sin historia på bästa sändningstid i alla

Kanske är det så. Eller så är det ändå inte så enkelt.

men den han skadade var någon annan. Och plötsligt fylldes

I den här texten tar vi oss tillbaka till början. Eller snarare där

ord och meningar och påståenden och antaganden. Så oerhört

mångtusenåriga patriarkala normer som fortfarande påverkar

av många. De andra männen är någons bror, någons pappa,

vetandegöra oss själva för att kunna hjälpa andra på bästa sätt.

mediekanaler parallellt. Han talade om självskadebeteende kommentarsfält, krönikor och artiklar av en oändlig mängd

början kräver att vi finns kunskapsmässigt. Det handlar om

mycket handlade om den här mannen, trots att han bara är en

samhället. Vi psykoterapeuter har en förpliktelse att med-

någons chef, någons närmaste vän, någons partner, någons vemsomhelst. Många av dem får komma till tals i olika sammanhang. Anonymt såklart. Berätta om varför de köper sex.

Som om det fanns personliga därför. Som om det inte handlade om makt. Och som om det inte också handlade om indi-

rekt tillåtande samhällsstrukturer. Om kön, genus och normer.

Nästan ingenstans hördes offrets perspektiv.

Så blev den skrivna artikeln ganska ointressant och den här texten började skriva sig själv. Om mångtusenåriga patriarkala strukturer i direktlänk till 2020. Om hur vi psykoterapeuter har

ett ansvar att inte reproducera de tillåtande strukturerna i våra samtalsrum.

Det kan översättas med vad som står i de etiska riktlinjerna för psykoterapeuter (SSR, 2014): ”Psykoterapeuten ska i sitt arbete och i sin livsföring i övrigt respektera varje människas lika och höga värde. Psykoterapeuten har yrkesmässigt ett särskilt ansvar gentemot personer och grupper som är i en utsatt situation”.

Kanske undrar du som läsare vart texten är på väg nu. Vilken röra - vad har vi som psykoterapeuter att göra med en mans

sexköp eller oaktsamma våldtäkt och vad är vårt ansvar i en terapeutisk kontext? Vi kanske inte ens jobbar med varken förövare eller offer/överlevare?

svensk familjeterapi 28

d – vad är vårt ansvar?

Håll ut. Läs vidare. Jag lovar att knyta ihop säcken. Men den flertusenåriga väven som säcken består av, kräver sitt tålamod.

Vi börjar i Gilgamesheposet. Eller i den gamla judiska my-

tologin. För det var där hon för första gången dök upp, hon som kom att bli en tidlös symbol för den fallna, sexhungriga,

ouppfostrade kvinnan. Lilith, demonen. Enligt myten var hon Adams första hustru som skapades som hans jämlike men fördrevs från Eden. Anledningen var att hon vägrade underordna sig honom, varken i åsikt eller sexualitet. Efter fördriviningen gav Lilith sig i lag med djävulen. Adam fick Eva istäl-

let, skapad av hans revben. Hon skapades inte till något annat än Adams hustru. Patriarkatet var ett faktum. En jämlik kvinna

var en omöjlighet för mannen. Och oavsett om en är troende

behov av att agera ut sexuellt är Adam och hans behov av en

eller en saga, är det vad vi har haft att förhålla oss till de snart

marknad för prostitution, där de prostituerade kvinnorna fanns

eller inte, oavsett om en tror att det som står i Bibeln är sant

underordnad kvinna. Underordnandet av kvinnor skapade en

6000 senaste åren.

för att behaga männen, vilket i sig förstärkte bilden av mannen

Det är på dessa strukturer vårt samhälle vilar. Mannen är norm.

orena kvinnorna som tillfredsställde männen – tja, ni hör vem

ga av de fördomar och föreställningar som finns i samhället

prostitutionen var idén om mannens rätt till sex, ifrågasattes

som den som behövde ha sex. Ta sex. De lössläppta, otyglade,

Kvinnan och den som är ickebinär är undantagen. Och så mån-

av Eva och Lilith de har sin koppling till. Att det som skapade

i dag kan kopplas till Adam, Eva och Lilith: idén om mäns

inte. Det var en självklarhet.

svensk familjeterapi 29

Ingenting av det är märkligt, utifrån dåtida strukturer. Men

Möjligen suckar vän av ordning eller psykoterapi nu - hur

maskulinitet och femininitet kopplade till biologiskt kön, är

identitetspolitik och tolkningsföreträde in absurdum? Mitt

det är problematiskt att föreställningarna om arenorna för högst levande i dag. Även bland en del av oss psykoterapeuter.

Att inte ha vetskap om våra egna föreställningar och fördomar

och varifrån de härrör är vanskligt. Vi har makt. Oavsett vad vi

långt kan en gå innan det här bara blir trams? Hårklyverier, svar är kort: Ganska långt, faktiskt. Vi kan gå precis så långt som det krävs för att låta allas röster komma till tals; se det multiversa.

gör för att skapa jämställdhet i rummet, oavsett hur ödmjuka vi

Till viss del handlar det om att göra precis det vi familjetera-

vara medvetna om. Vi behöver ha den historiska förförståelsen

ställa cirkulära frågor och undvika antaganden. Antaganden är

är inför den vi möter, sker en maktpositionering som vi måste för att kunna se vilka strukturer vi själva är en del av och i värsta fall reproducerar:

”all therapy is political, either supporting the status quo or

challenging the status quo. Therapists may claim neutrality, but neutrality always supports the status quo. Claiming neu-

trality regarding gender is an insidious form of sexism that

covers up differences in power and privilege”, skriver Rachel

peuter är bra på; nämligen att se delarna såväl som helheten, ofta en normpositionering, om än omedveten. Vi kan inte anta att det är okej att ställa frågor om hur det är att vara rasifierad i Sverige utan medvetenhet om att en sådan fråga företrädes-

vis kan ställas av någon som har det som brukar kallas en vit

blick; dvs. tillhör det vita majoritetssamhället. Däremot kan vi

fråga en person vad hens ursprung betyder för just hen – precis som vi gör med alla människor, oavsett hudfärg.

T Hare-Mustin i förordet till Feminist Family Therapy (2003).

Huruvida vi själva tillhör majoritetssamhället eller mi-

Att vi inte kan hjälpa människor utan att också se korrela-

vilka samtal vi kan föra, men hur vi kan göra det. Här finns

tionen mellan yttre sammanhang och interpersonell såväl som

intrapsykisk nivå är egentligen ingenting annat än klassisk

systemteori. Som familjeterapeuter är vi väl medvetna om andra ordningens cybernetik och vår del i systemet. Vår sam-

hällsåskådning avspeglas mer eller mindre subtilt i de system

vi blir en del av under behandlingstiden. De ord vi väljer, hur

noritetssamhället avgör inte vilka frågor vi kan ställa eller också en fara i för stor anpassning till USA och amerikanska

termer, där kulturell tillhörighet existerar i en annan kontext än i den svenska. Vi kan inte kopiera synsätt och frågor som

är adekvata i ett land som delar upp människor i raser och tro att exakt samma familjeterapeutiska hållning är gångbar här.

vi lyssnar och förstår, vad vi signalerar och på vilket sätt har

Men hur ska vi göra, då?

innebär en utveckling av, eller anpassning till, rådande normer

Ett första steg är att ha ett inre samtal med oss själva, innan

genusnormernas betydelse för oss i dag och dessutom lägga på

fiktiv Tom Andersen i örat, som en ständig påminnare om de

att få den intersektionella skärningspunkten som utgör varje

Vad signalerar jag genom de ord jag använder och de frågor

en självklar betydelse för om vi är en del av en förändring som

i familjens kontext. Så hur kan vi vidare förstå de uråldriga

och parallellt med att vi har en dialog med den sökande. En

ett allmänt norm- och klassraster, plus allt annat som krävs för

samtidigt pågående samtalen. Vem är jag? Vad står jag för?

enskilt systems kärna?

jag ställer? Säger jag att mammor/pappor måste eller att föräl-

svensk familjeterapi 30

drar måste? Talar jag i termer av mödrar eller omsorgsgivare när jag talar om anknytning? Finns det ett indirekt skuldbeläg-

gande av kvinnor i hur jag talar om deras utsatthet? Talar jag

en förövare berätta att hans agerande handlar om allt annat än patriarkalt maktutövande, när det är precis vad det handlar om.

med män om risken att bli utsatt för något en inte vill? Har jag

Sammanfattningsvis behöver vi, som alltid, höra den indivi-

snarare än socialt konstruerat genus? Har jag tankar om hur

hällets. Ingenting av det här är nytt. Vi familjeterapeuter är

föreställningar om föräldraroller kopplade till biologiskt kön

duella berättelsen såväl som familjens, kollektivets och sam-

människor är eller lever baserat på deras etniska tillhörighet?

mästare på att arbeta på flera nivåer samtidigt. Men vi är inte

Distinktionen är viktig, men kräver oftast inte så mycket. Mer

men som passar lite för bra fortfarande. Kanske är den inte

än medvetenhet. Ett exempel är skillnaden mellan att som terapeut säga ”I en relation är det ofta mannen/pappan som… och

kvinnan/mamman som…” och ”I en relation är det ofta den

alltid lika bra på att se när vi tar på oss den gamla normkostyobekväm än, trots att den är omodern. Där önskar jag utveckling.

ena parten/någon av föräldrarna som….och den andra som…”

En del personer gör gärna frågor som dessa till politiska ställ-

Den där kände mannen som köpte sex, då? Hur kommer han

vara en del av sådana. Min övertygelse är den motsatta: vårt

in i den här kontexten? Jag lovade ju det i början, att säcken skulle knytas ihop.

Jo, i takt med att hans försvarstal spreds och de flesta var öve-

ningstaganden och menar att vi som psykoterapeuter inte ska

ansvar är att inte fortsätta bidra till ett samhälleligt status quo byggt på patriarkala strukturer som gång på gång fråntar offren sina röster.

rens om ansvarslösheten i det han sa, talades det inte om ans-

Tar vi inte det ansvaret, är vi en del av problemet. Att vara

på sociala mediers psykoterapisidor. Det saknades en kollektiv

möjligt.

varsfrågan hos oss andra när intervjun delades vidare, inte ens

inre dialogfråga. Kanske kunde den ha sett ut ungefär såhär:

psykoterapeut är också att vara aktivist. Något annat är inte

”Vilka normer bidrar jag till att förstärka genom att sprida den här personens namn och bild, hans individuella berättelse och

ickeansvarstagande om jag inte samtidigt behandlar frågan ur det strukturella perspektiv där den hör hemma?”

av

Heléne Lewinsky,

socionom, journalist, psykoterapeut

Det går att diskutera fenomenet förövare som gör sig själva till

offer utan att fortsätta sprida förövarens egna ord. Utan att ge honom tolkningsföreträde, utan att förstärka bilden av man-

nen som behöver köpa sex som någon långt ifrån oss själva, utan att objektifiera utsatta kvinnor vilket vi indirekt gör när

förövaren får vara subjektet. Vi kan föra samtalet utan att låta

svensk familjeterapi 31

Läsv otrygghet etc. ska åtgärdas, men den psykologiska och existentiella utsattheten måste förstås.

Många som söker sig till kontaktyrken verkar ha en sårbarhet

med sig som kanske samtidigt är en styrka och en lyhördhet.

Men om vi inte blir vän med sårbarheten, pratar om att utsattheten är en del av arbetet, riskerar vi att pressa oss för hårt,

öka kraven och kanske också driva oss till cynism. Författarna beskriver både konstruktiva och destruktiva coping-strategier.

De skriver också om att etisk stress är en del av terapeut och behandlaryrken. Vi hör berättelser om det som inte gått rätt

tillväga, om att människor far illa, om konsekvenser av oetiska

handlingar, men också om att vi vet vad som skulle behövas men inte äger möjligheter att ändra detta. Vi familjeterapeuter står ju mitt i detta när vi ser en förälders klander, vi vet att det är skadligt, men vi vet också att det blir skadligt att ta bort

föräldern. Vi behöver adressera detta effektivt men också bli

vän med hur det påverkar oss själva att vi upplåter oss att vara mitt i det och många andra kraftfält. Vi vet att en familj som är

fattiga och bor trångt, skulle behöva trygghet och säkerhet för att återhämta sig, men det står utanför vår makt att åtgärda. Vi

behöver förstå vår utsatthet och vår bristande förmåga att rätta

Att förstå sin egen utsatthet – stöd för professionella yrken.

i

människovårdande

till problemen.

Det är en bok som riktar sig till många yrkesgrupper. En bok

som vill dig väl. En bok som jag tycker att du ska läsa och

använda dig av. En bok med många nya ord som jag fått stor

Det är en liten bok med ett stort innehåll. En bok om att bli vän med sin brist, om att vi är utsatta på olika vis beroende på vem vi är. Om hur lätt det är att hamna i att man mår dåligt av

för mycket av utsattheten, både som individ och som arbetsgrupp. ”Att arbeta med utsatta människor är att själv möta sin

utsatthet”, står det in inledningen. Författarna skriver om ut-

sattheten i kontaktyrken, om organisatorisk, psykologisk och

behållning av att använda i handledningsgrupper. Om post-

traumatiskt bitterhetssyndrom, om sekundärtraumatisering

och om att vägen till hälsa går genom att prata om, omfamna och bli vän med utsattheten. En bok att ha nära hjärtat! av

Marcus Westergren

existentiell utsatthet. Organisatorisk utsatthet, för lite resurser,

svensk familjeterapi 32

värt Wilson lyfter kunskap som en inspiration till att utforska vilket

gör att jag som läsare kan känna hur viktig min kunskap faktiskt är fast jag kanske arbetar under förutsättningar där min kunskap inte alltid uppskattas. Wilson bjuder på sina och andras kunskaper

och rika erfarenheter. Han visar på möjligheter att vända vanmakt till makt med ödmjukheten som ständig följeslagare. Han bjuder på kloka och insiktsfulla citat från kloka och insiktsfulla männi-

skor och han bjuder på sina egna reflektioner och tillbakablickar i en fin komposition.

Wilson beskriver kreativiteten ”som en frigörelse från de förtryck-

ande mekanismer i arbetet som begränsar terapeut och klient” och

hur ”det kreativa uttrycket formades för att undvika förtryckande handlingar” och hans förhållningssätt skapar plötsligt utrymme i

en ram som jag tidigare kände trång. Wilson citerar Paulo Freire (som var en guru för mig när jag läste till socionom en gång i

tiden) och han hjälper läsaren att förhålla sig till förtrycket (i vad

det månne bestå) på ett kreativt och konstruktivt sätt, och han gör det respektfullt och ödmjukt, utan självhjälpsböckernas floskler.

Jag känner mig sedd och tillåten och förlåten i mina försök att

behålla min mänsklighet, där jag ibland lyckas och ibland inte.

Han hjälper mig att se det osäkra och tvivlet som en styrka i en tid där det är det självsäkra och mätbara som räknas. Han hjälper

mig att återta min värdighet när jag känner att mina ramar blir

En följeslagare för er som arbetar inom psykiatri och socialt arbete

begränsande.

Wilson hjälper läsaren att sätta ord på begränsande krafter som

byråkratisering, kommersialisering, modeller och mätinstrument

Denna bok var en lisa för min själ ska jag säga. Hur överlever man som professionell behandlare i en tid av begränsningar?

Hur håller man liv i sin kreativitet när jordmånen är knaper? Hur förhåller jag mig till begränsningar? Både mina egna begränsnin-

gar i att möta mina klienters behov ur ett mänskligt perspektiv och på vad sätt jag kan vara till hjälp för dem, och hur jag skapar och

behåller ett kreativt utrymme i en kontext där ekonomin och new public management har fått företräde framför människans behov och komplexitet. Wilson låter sig inte begränsas utan framhåller

förhållningssätt som hjälper läsaren att behålla sin kreativitet trots svåra förutsättningar. Det blir en hoppingivande bok.

och han ger mig en valmöjlighet i hur jag kan förhålla mig och ag-

era och återta min makt i min yrkesvardag. Han erbjuder läsaren övningar i att återfinna kreativitet och nyfikenhet och utforska sina egna värderingar. Han hjälper oss att förbli mänskliga i en

avhumaniserande miljö. Han ger oss yrkeshedern tillbaka och en lust att höja våra röster! Tack Jim Wilson!

Och tack till Bengt Weine som gjort denna viktiga bok tillgänglig på svenska genom sin översättning. av

Charlotta Westberg

svensk familjeterapi 33

Läsv i första meningen. Boken beskriver nya vägar som författarna

provat på och som de också utvärderat under vägs. Jag vet inte riktigt hur jag ska läsa boken, som en bok om familjerådgivning och dess specialitet, om systemisk terapi, om lösnings-

fokuserat arbete, om Gottmans terapi eller som en modig bok som vågar. När jag väl läste citatet som Lars Dannerup inleder

sitt kapitel med, så föll det på plats lite mer och jag väljer att se boken som alla dessa varianter och mer därtill. Citatet är

från ett samtal han hade med Virginia Satir, back in the days, och lyder ”… att ha ett alternativ är inget val, att ha två al-

ternativ är ett dilemma, att ha tre alternativ öppnar upp nya möjligheter.” Att ha fler än dessa tre fyller mig med hopp, om jag nu kan drista mig att fortsätta fylla på citatet.

Det finns lite skrivet om familjerådgivning utöver några upp-

satser och artiklar. Denna är en bra introduktion till att arbeta

Ett samtal i taget, familjerådgivning i ny form

inom svensk familjerådgivning. Det är en liten egen nisch i samhällets stöd, som ju har egen lagstiftning och lämnar my-

cket ansvar till den enskilda kommunen att utforma på det sätt

man anser. Detta leder ju till olika tolkningar av vad som är

Av Martin Söderquist, med medverkan av Malena Cronholm-

t ex rimlig väntetid, variation av metoder och åtskillnad från

Nouicer, Lars Dannerup och Karin Wulff.

övrig kommunal verksamhet (som det ju står i lagtexten).

Författarna till boken har gjort ett stort arbete och banar ny

går att tala om det som något enhetligt och ges utifrån en rad

väg, vilket jag uppskattar stort och vill ge dem en eloge redan

Familjerådgivning ges i så många olika former att det knappt

olika kunskapsgrunder och traditioner. Denna bok är en am-

svensk familjeterapi 34

värt bitiös och genomarbetad grund att fortsätta bygga denna kunskapstradition.

Boken har en väldigt stor styrka i att den har så mycket av

samtalets görande beskrivet, att jag får en känsla av att få vara med i samtalen. Den är också tydlig i sitt budskap om att vi

behöver variation i våra insatser, just för att paren som söker

hjälp är olika, har tillgång till olika resurser och hanterar olika

bekymmer. Det är inte en bok om besparingar utan om tro på människors förmåga till att arbeta med sin relation efter en liten knuff av ett gemensamt samtal. En tro på att det finns

provar nytt och utvecklar det vi fått med oss av de som sprang tidigare distanser i stafetten. Jag längtar efter att få läsa recen-

sioner av likande bäcker, skriven inifrån olika verksamheter,

i varje nummer av SFT. Och att ni ser denna bok som just ett bidrag i en större kontext än ”rätt och fel”, ”bra och dåligt”,

”så-kan-man eller så-kan-man-inte”. Att ni läser den kreativt och tar stafettpinnen och skriver ert bidrag i ett växande kun-

skapsbibliotek. Att vi ser oss i en stafett med många distanser till skillnad från enstaka lopp. Att vi har en syn på att kunskap ackumuleras och inte ersätts.

snabb hjälp att få, igen och igen och igen, ett samtal i taget.

Ska jag ge en synpunkt så handlar det om att jag gärna hade

Boken väcker frågor i mig om att aktivt fundera på att vi egen-

att bokens centrala tema hade kunnat berika fler och önskar

tligen alltid bara har ett samtal på oss, vi vet inget om fram-

tiden och väldigt många terapisamtal blir bara ett samtal. Att vi oavsett om vi får en lång eller kort berättelse om bekymmer

och mål, tänker på att alla ska ha en förändring med sig efter första samtalet. Jag hoppar jämfota över ett så starkt fokus på att terapeuten ska vara förberedd, fokuserad och bidra till pa-

rens egna behov, att ställa sig i tjänst och tillåta förändring att uppstå ibland där vi minst anar det.

sett fler broar till andra arbetssätt än det systemiska. Jag tror

att författarna ibland förklarade lite mer utförligt kring de

familjeterapeutiska begreppen och arbetssätten. Men det är

ingen kritik utan en längtan att boken läses och förstås av många. Att det författarna utvecklat och vågat göra nytt, ska bli lättillgängligt för fler. av

Marcus Westergren

Boken är en bok som jag vill se många fler av. Att ni som ar-

betar som familjeterapeuter börjar formulera er systematiskt,

svensk familjeterapi 35

Läsvärt breven från flera generationer och kommer nära familjehemligheterna som ingen vågat prata om tidigare.

Gérard Salem, (1946 – 2018) är en fransk psykiatriker som var specialiserad på familjeterapi. Boken är en brevroman, om en relativt ordinär fransk familj. Varmt beskrivet med stora mått av humor.

Jag tycker om att händelseutvecklingen i boken är spännande utifrån ett både mänskligt och klassiskt systemiskt synsätt.

För dig som gillar litteratur, konst och familjeterapi är detta en bok som jag rekommenderar varmt. Jag menar att boken med fördel kan användas som lärobok, även om det nog inte

var meningen. Att lära sig det centrala i familjeterapin genom en roman tror jag är lättbegripligt och vardagligt. Livet levs ju

inte i begreppen om familjen och det som händer, utan i allt möjligt annat, såsom kalas, avundsjuka, kulturella upplevelser

och konflikter. Gérard Salem gestaltar också hur generationer

av familjeliv lever och tar form i kommande generationer, tills de kommer upp och förstås, hanteras och bearbetas för att ge

Du blir vuxen den dag du förlåter dina

ny plats till en uppväxande grupp kusiner. Syskonskapets blir också väl gestaltat, tycker jag, genom boken. De beskriver

föräldrar

samma familj, men ändå så olika, samma föräldrar men ändå

Gérard Salem

Jag gillar att boken inte slutar i en evigt strålande lycka, utan

så skiftande perspektiv.

Allt börjar med att Boris får ”ordinationen” av sin psykiatriker att skriva brev till sina föräldrar. De måste dock vara för hand och skickas på snigelpost. Detta brev sätter igång en följdreak-

tion med många brev mellan familjemedlemmar. Vi får läsa

som livet är mest. Små förändringar och ett pågående samtal och försök att nå fram till varandra på nya sätt. av

Marcus Westergren

svensk familjeterapi 36

Singel Session - Ett Samtal i Taget Utbildningsdagar med psykologen Martin Söderquist och psykiatrikern Ben Furman Psykoterapiforskning har visat att ett förvånande stort antal klienter drar nytta av ett enda besök. Baserat på dessa undersökningsresultat har under de senaste 30 åren utvecklats ett nytt psykoterapibegrepp, känt inom psykoterapilitteraturen som Single Session Therapy (SST) som på svenska kallas för Ett Samtal i Taget (ESiT). Flera metaanalyser som publicerats under senare år om SST har visat att det är en verkningsfull och kostnadseffektiv behandlingsform för många slags psykiska problem och livskriser. Det har ordnats ett flertal kongresser om SST och ett antal intressanta böcker har skrivits om ämnet.

Martin Söderquist bok , ”Ett samtal i Taget - familjerådgivning i ny form”, har nyligen kommit ut på Studentlitteraturs förlag.

Under de senaste åren har intresset för SST/ESiT ökat betydligt på grund av den stadigt tilltagande efterfrågan på samtal, stöd, hjälp och problem med tillgången till psykoterapi. Ett ökande antal terapeuter och rådgivare, oberoende av deras terapeutiska inriktning har, med framgång, börjat erbjuda SST/ESiT. Dessa samtalsformer är flexibla behandlingsformer som kan tilllämpas i individuell terapi, par- och familjeterapi och i olika verksamheter. De kan också organiseras som Walk-In Service (WI).

Kursen ges i Stockholm 1-2/10 Information: www.verti.se/events

svensk familjeterapi 37

Läsv anspänd förkonstling, ty det är mig själv jag målar” skriver Montaigne i inledningen av sina essäer för hundratals år sedan. Carina Håkansson skulle kunnat skriva det samma i sin

inledning av Terapeuten, som är mycket mer av essä än en-

sidig fakta. Det här är en genuin, ärlig, spretande skrift som inte väjer för de riktigt stora och svåra frågorna, hela tiden ur

terapeutens egna perspektiv. Det är vardagligt, personligt och mjukt men inte desto mindre allvarsamt.

”Är det du som är terapeuten?”, undrar Pelle – en av många klienter som exemplifieras i Carina Håkanssons nya bok. Frå-

gan känns berättigad och utan att veta kan jag tänka mig att

Carina Håkansson många gånger i sitt minst sagt händelserika yrkesliv tvivlat över vad som egentligen kännetecknar att vara terapeut. En av de viktiga frågorna som envist klibbar sig fast

hos mig som är den ständigt aktuella undringen om vad som

skiljer terapeuten från medmänniskan. Den här boken ger

Titeln – Terapeuten – är naturligtvis genial.

naturligtvis inte något givet svar på det, men målar upp en hoppfull befattningsbeskrivning för terapeuten som skiljer sig rejält från vår tids fixering på snabba lösningar och hysterin

Det handlar om just den här terapeuten – Carina Håkansson

- och om hennes levda erfarenhet och profession. ”Här vill jag bli sedd sådan jag är, enkel, naturlig och vardaglig. Utan

kring mätbara resultat. Den här terapeuten förlitar sig på något så gammaldags och genuint som samtalets - och lyssnandets

kraft och vissheten av att det med hjälp av den terapeutiska

svensk familjeterapi 38

värt skickligheten kommer leda till något gott till slut.

genuina och poetiska. Precis som mitt intryck av henne som

Boken spretar precis som livet självt åt flera håll. Förutom den

lite flamsiga på en och samma gång. ”Du måste hitta ett sätt

självupplevda vardagen, bland annat ett av de starkaste partier-

na i boken med Carinas mormor i centrum, är det referenser – Barbro Sandin, Winnicott, och Tom Andersen mixas upp med,

bland många andra, Jonna Bornemark och Karin Smirnoff.

Det är huller om buller med nedslag i den terapeutiska varda-

gen och mycket av filosofiska funderingar. Ibland stramas det upp av lite mer av undervisning med Carinas välkända käp-

phästar kring medicinering och överdiagnostisering. Märkligt nog känns de avsnitten, just här, som de minst angelägna. Kanske för att det äntligen – mycket på grund av Carinas oför-

person är texterna knivskarpa, varma, personliga och nästan så du inte ställer till det för dig, vare sig för dig själv eller för andra”, säger Carinas mormor till barndomens Carina. Hon

hade varit stolt nu, mormor, för Carina fortsätter i ännu högre grad och tempo vara med och skriva (om?) kartan för det terapeutiska klimatet för sig själv, andra terapeuter och hela psykoterapisverige. Ändå undrar jag just hur den här boken

kommer tas emot? Den är så annorlunda men jag hoppas ändå modet finns att använda den på utbildningar i diskussioner om hur vi kan förhålla oss till att bli hjälpsamma terapeuter.

trutna kamp för att få upp de här frågorna på agendan – redan

Det kvarstår en längtan att läsa mycket mer av Carina och jag

vara kritisk.

niskor gör så mycket som vi inte kan förstå” och annat ur Ca-

finns ett klimat, ett utrymme att prata om de här frågorna och

Nej, i den här fina samlingen texter är det istället Carinas per-

sonliga och filosofiska ton som gör att hjärtat slår dubbelslag av hänförelse. Hade jag tröttnat på mitt jobb eller det tera-

peutiska rummet blev det plötsligt väldigt intressant igen och jag vill genast ringa en handfull av mina klokaste vänner för

hoppas höra mer om den mormor som sa klokheter som ”Män-

rinas personliga liv. Jag får för mig att hennes självbiografi skulle både vara spännande och – det verkar som det personliga i så mycket kan vara allmängiltigt – för många lärorikt.

Av Patrik Kärn

att starta studiecirklar kring vad terapi är och hur mycket vi

ska dela med oss av själva i samtalen. Carinas texter känns så

svensk familjeterapi 39

Nästa nummer Porträttet Hardy Olsson

Resan genom familjeterapisverige fortsätter.

2020 -Temanummer av SFT i år om familjeterapin i Sverige. Bidra gärna med texter och uppslag.

Kalendern Höstens höjdare, anordnad av FFST går av stapeln 16 oktober då också SFFT’s årsmöte kommer hållas.

Håll koll på www.sfft.se för mer spännande info. Se gärna de filmade föreläsningarna från kongresser och symposium, som du kommer åt genom hemsidan.

svensk familjeterapi 40