Ledare

I skrivande stund sitter jag på tåg mot Uppsala. (För övrigt sitter jag bredvid en kvinna vems dotter tydligen läser grundläggande familjeterapiutbildningen i Växjö. Så om du läser detta, Malin, så hoppas jag att din mamma har hälsat från mig). Det har varit en lagom stökig vecka på jobbet fylld med verksamhet och samtal, glädje och sorg. Sedan är det allt det andra, ideella engagemang, fysisk aktivitet, matlagning, sömn och just det, familjen. Jag vet inte om ni är som mig, men ibland känns det svårt att hinna med allt. Olika uppdrag drar oss åt alla håll och kanter och familjen, de där människorna som står oss nära, får sig lov att hänga med i svängarna.

I julklapp i år fick jag en bok av min mamma som heter ’Becoming and Belonging: Creating a Thriving Family Culture.’ Den är skriven av en familjeterapeut och en pedagog i USA och riktar sig just till familjer i vardagen. Jag har inte läst klart boken ännu men har fastnat i en av de första frågorna de ställer. ’Vad finns familjen till för?’ De menar på att det kan vara värd att reflektera över syftet med en familj, om det finns något. I boken väljer paret Scandrette att ge definitionen av en blomstrande familj är en plats av tillhörighet och blivande. ’A thriving family is a place of belonging and becoming, where each person feels safe, cared for and loved, and is supported to develop who they are for the good of the world.’ Familjer är alltså de människor runt omkring oss som tillsammans skapar vår arena för att utforska och testa oss fram i hur vi kan vara för att bidra till den större världen.

Så blir det inte alltid. Vår verklighet i möte med familjer speglar allt för ofta något annat. Orden ’trygg plats att växa’ och ’familjen’ är svårare att få ihop. Det betyder dock inte att definitionen är dålig. Kanske det är det vi alla längtar efter – en trygg plats där vi alla kan få växa och, i slut ändan, bidra till desto större goda? Det är en fin bild av hur jag ser på familjen som bäst i alla fall.

Becoming and belonging. Blivande och tillhörighet. Om jag får önskar dig som läser detta en sak så är det detta – en trygg plats där du kan få bli till. Och må denna plats sprida sig vidare inte endast till de du älskar men även till de du möter genom jobbet och de du går förbi på tåget, som ringar på vattnet.

I detta nummer av SFT får ni möjlighet att ta del av den tredje och sista delen av Lennart Lorås artikelserie, ’Hvor er vi – Hvor skal vi’ och höra några av Lennarts tankar kring vägen framåt för familjeterapin. Ni bjuds också in till att reflektera kring hur familjesystemet påverkas av att få välkomna ett prematurfött barn in i familjen när Lisa Nyborg och Elia Psouni delar med sig av en systematisk översikt i ämnet. Gill Wetterberg och Mats Stenberg ger oss förslag på nya sätt att arbeta när familjerådgivningen bjuder in sig till högstadieskolan för att prata sex och porr. Gill och Mats delar även med sig tankar kring kön och sexualitet i artikeln ‘Man föds inte till kvinna.’ Susan Hanshoff skickar en hälsning från familjeterapikretsar utanför Sverige och Bill delar med sig av sin relation till systemteori, som inte endast har varit enkelt. Media- bruset och boktipsen speglar en bråkdel av det som familjeterapeuter och familjebehandlare sysslar med i dessa tider och är till viss del en förberedelse för årets familjeterapikongress i Borlänge den 17-18 oktober 2023. Gå på den om du kan. Den kommer att bli så bra.

Med detta önskar jag dig trevlig läsning. Må ni hitta någonting som väcker intresse, någonting som utmanar samt någonting som du känner igen. Och kanske kommer ni på att just ditt perspektiv inte representeras så att du sätter dig ner och skriva några rader till nästa nummer. Du är så välkommen!

Tills vi mötts, önskar jag dig en fin vår fylld med tillhörighet och blivande tillsammans med dem som du håller kär.

/Amber Cook