betydelse för det prematura systematisk översikt

from SFT nr1 2023

Familjesystemets betydelse barnets utveckling: en systematisk

rapporterar oftare symtom på posttraumatiskt stressyndrom och stressande utmaningar i föräldraskapet (Treyvaud, 2014).

Särskilda egenskaper som kan vara utmanande hos för tidigt födda barn kan bero på dess neurologiska omognad. Till exempel är för tidigt födda ofta mer passiva och mindre alerta än fullgångna bebisar (Feldman & Eidelman, 2007), ler mindre (De Schuymer et al., 2012), har sämre regleringsförmåga och oftare ett svårt temperament (Klein et al., 2009) samt högre nivå av negativ affekt (Hughes et al., 2002). Ett sätt att tänka kring hur dessa egenskaper påverkar och påverkas av barnets utveckling är att en individ som redan är sårbar på grund av inre faktorer löper större risk att också drabbas av andra riskfaktorer i sin omgivande miljö, jämfört med en motståndskraftig individ (Diathesis stress-modellen, Monroe & Simons, 1991). Ett nyare tankesätt ser istället det som ofta betraktas som inre riskfaktorer som en förhöjd känslighet för yttre påverkan (Differential susceptibility, Belsky et al., 2007). Personer med en sådan känslighet anses inte bara vara mer känsliga för negativ påverkan utan också mer mottagliga för positiv påverkan, i linje med vad senare forskning har visat (Castel et al., 2016; Shah et al., 2013). En möjlig förklaring till detta tros vara att prematura barn, givet sin neurologiska omognad, är mer beroende – och därmed mer mottagliga –av sin uppväxtmiljö för att reglera sitt beteende, vilket under gynsamma omständigheter kan resultera i bättre anpassning (Hadfield & Gerow, 2017).

Dyadiska interaktioner

Att förälder och barn synkroniserar sina känslor och delar positiva upplevelser hjälper barnet utveckla sin sociala förmåga och relatera till sin omgivning, och är också viktigt för barnets senare förmåga till självreglering (Feldman, 2003; Feldman, 2007a; Feldman et al., 1999). Studier har visat att mödrar till för tidigt födda barn har en likvärdig förmåga att tona in med och svara an på sitt barns signaler, som mödrar till fullgångna barn (Bilgin & Wolke, 2015; Faure et al., 2017), men denna förmåga verkar vara särskilt viktigt för de för tidigt födda, eftersom den predicerar deras socioemotionella utveckling vid 11 års ålder

- ett samband som inte håller för fullgångna barn (Faure et al., 2017).

Medan mödrar till för tidigt födda barn tenderar att vara mer aktiva och stimulerande och mer direkta i styrandet av barnets uppmärksamhet (Landry et al., 1986), speglar de och imiterar i lägre utsträckning barnets affektiva ansiktsuttryck än mödrar till fullgångna barn (Malatesta et al., 1986). En metaanalys fann att föräldrar till för tidigt födda barn tenderar att inta en mer inkräktande och kontrollerande föräldrastil som är bestående genom barndomen (Toscano et al., 2020). Eftersom det inte finns någon skillnad i föräldrars förmåga till intoning kan det istället handla om en justering till särskilda behov och egenskaper hos barnet.

En föräldrastil som karaktäriseras av hög aktivering kan utgöra en kompensation för det för tidigt födda barnets svaga signaler (Wijnroks, 1998), och eftersom barnets känslouttryck ofta präglas av negativ affekt, som ilska och frustration, kan det vara olämpligt att i alltför hög utsträckning spegla eller imitera dem (Malatesta et al., 1986).

Systemiskt perspektiv

Forskning som beaktar det för tidigt födda barnets uppväxtmiljö har beklagligt nog fokuserat på den dyadiska interaktionen mellan barnet och föräldern (mamman). Sett ur ett systemiskt perspektiv är dock familjesystemet – som utgör barnets uppväxtmiljö – betydligt mer komplext än uppräkningen av enskilda dyadiska relationer (Minuchin, 1985). Familjemedlemmarna formar inte sina relationer till varandra i ett vacuum, utan allt relationsskapande står i förhållande till andra relationer inom familjen, och hur dessa relationer fungerar. Varje individ är en delaktig medskapare i de processer och mönster som reglerar familjens beteenden. Att studera element utanför sin kontext ger därför en fragmentiserad och missvisande bild (Minuchin, 1985). Exempelvis kan interaktioner i en dysfunktionell dyad i familjen förbättras av en tredje familjemedlem med starkare samspelsförmåga, genom att stress och spänningar inom systemet minskar (Fivaz-Depeursinge & Favez, 2006). Det finns också tecken på att föräldrar blir mer lyhörda gentemot barnet när de umgås med sitt barn tillsammans, snarare än var för sig (UdryJørgensen et al., 2016).

Den familjesystemiska forskningen har vuxit fram sedan introduktionen av framför allt två teoretiska modeller och innebär ett skifte i såväl perspektiv som forskningsmetoder. Den första modellen är Sameroffs transaktionella modell, som framhåller den dialektiska aspekten av barnets utveckling. Barnet påverkar den omgivande miljön och är medskapare av sin egen uppväxtmiljö som i sin tur influerar barnets utveckling. Barnet och dess omgivning både påverkar och påverkas av varandra kontinuerligt (Sameroff, 1975). Den andra modellen är Bronfenbrenners ekologiska modell (Ecological systems theory). I likhet med den transaktionella modellen förstår den ekologiska modellen barnets utveckling i samspel med dess omgivning, men beaktar även hur barnets närm- sta omgivning i sin tur är omsluten av flera lager omgivande miljöer. Interaktionsprocesser som utspelar sig mellan de olika miljöerna som omger varandra är således också viktiga att beakta (Bronfenbrenner, 1986).

Hur fånga in det systemiska?

Större konstellationer än dyader blir på grund av sina dynamiska och mångbottnade egenskaper särskilt svåra att studera med de förfinade forskningsmetoder som finns tillgängliga. Det finns idag ingen konsensus i den systemiska familjeforskningen kring vare sig metoder eller operationalisering av familjeprocesserna i fokus. Tvärtom finns ett överflöd av snarlika begrepp som alla avser fånga en kvalitativ aspekt av familjens interaktionsmönster och processer, vilket sannolikt hindrar kunskapsutvecklingen genom att försvåra jämförelser av tidigare studier och fältets vidareutveckling.

Familjeprocesser kan dessutom konceptuellt delas in i den representerade familjen och den praktiserande familjen (Reiss, 1989). Den representerade familjen innefattar de uppfattningar och representationer som enskilda familjemedlemmar har om familjen, medan den praktiserande familjen innefattar de faktiska interaktionsmönstren i vardagen. Den representerade och den praktiserande familjen hänger ihop och påverkar varandra men är konceptuellt åtskilda. Denna distinktion har gett upphov till två metodologiska grenar inom den systemiska familjeforskningen. Vanligast förekommande är självskattningar, som typiskt besvaras av mamman, och intervjuer som mäter familjemedlemmarnas uppfattning av familjens fungerande inom olika domäner – det vill säga familjemedlemmarnas representationer av den egna familjens fungerande. Den något nyare metodologiska grenen avser att genom observationer av interaktioner mäta den praktiserande familjen (Favez et al., 2016), men det har visat sig svårt att operationalisera och utveckla metoder kring detta (Venturelli et al. 2016).

Interaktionskvalité i systemiskt perspektiv - familjealians

Ett sätt att operationalisera det systemiska perspektivet av den praktiserande familjen är genom den så kallade familjealliansen, som handlar om hur föräldrar och barn koordinerar sig som familj när de står inför att lösa en uppgift (Fivaz-Depeursinge & Corboz-Warnery, 1999). Hög familjeallians innebär att alla familjemedlemmar engagerar sig i uppgiften, visar respekt för varandras åtaganden, turas om i samspelet och visar ömhet i interaktioner med varandra. Låg familjeallians å andra sidan innebär att familjemedlemmar exkluderar sig själva eller konkurrerar med varandra, och visar lite ömhet i interaktionerna (Fivaz-Depeursinge & Favez, 2006; Fivaz-Depeursinge et al., 2009). Faves et al. (2012) visade att barnen i familjer med hög familjeallians lekte mer självständigt under en semistrukturerad leksituation och påkallade inte uppmärksamhet i lika hög utsträckning som barn från familjer med låg familjeallians. Författarna fann också en möjlig interaktionseffekt mellan barnets temperament och familjeallians vid 18 månader ålder, vilket följer det mönster den transaktionella modellen föreslår – att barnet själv påverkar den miljö som sedan formar den (Favez et al., 2012).

Familjeallians verkar vara stabil över tid, från den prenatala perioden till barnets femte födelsedag (Faves et al., 2012), och en hög familjeallians är associerat med ett mer lyhört föräldraskap (UdryJørgensen et al., 2016). En hög familjeallians har visat sig predicera bättre utvecklingsresultat avseende sociokognitiv förmåga, förståelse för affekter och emotionsreglering vid 5 års ålder (Faves et al., 2012), medan familjesammanhållning vid barnets femte månad kunde predicera dess sociala kompetens vid 32 månaders ålder (Feldman & Mashala, 2010). McHale och Rasmussen (1998) fann att en låg nivå av harmoni inom familjen vid 8 månaders ålder predicerade aggressivt beteende hos barnet tre år senare, även efter kontroll av individuella faktorer och parrelationens fungerande.

En annan observationsmetod som tar hänsyn till triangeln mellan mamma, pappa och barn är Lausanne trilouge play (LTP: Fivaz-Depeursinge

& Corboz-Warnery, 1999). Med beaktande för de forskningsmetodologiska implikationer som kommer med det triadiska perspektivet studerar LTP familjeinteraktioner genom observation, där alla tre familjemedlemmars delaktighet i dynamiken registreras och analyseras. Metoden har inspirerat flera efterföljande studier, men begränsas till tre interaktionsparter, med följden att eventuella syskon eller andra familjemedlemmar utesluts från analysen. The PicNic game (PNG: Favez et al., 2016) är en semistrukturerad observationsmetod som tillåter fler än tre interaktionsparter, men som saknar fortfarande spridning i studier.

Studiens ansats och förfarande

Vi genomförde en systematisk litteraturöversikt för att lyfta fram den forskning som åtar sig uppgiften att studera hela familjesystemet runt det för tidigt födda barnet, och undersöka betydelsen av familjens fungerande för det för tidigt födda barnet. Den systematiska litteraturöversikten utformades i enlighet med Cochrane-modellen (Higgins & Green, 2008, se Box 1 för sammanfattning).

Box 1 Vad innebär det att göra en systematisk litteraturöversikt enligt Cochrane-protokollet?

För att minimera risken för bias och öka reliabiliteten i resultaten används en systematik, sammanfattad i ett protokoll, i hur man genomför en systematisk översikt. Cochrane-protokollet kräver att forskarna bl.a. redogör på förhand forskningsfrågan de avser behandla, inklusions- och exklusionskriterier, och hur man ska gå till väga för att identifiera, utvärdera och sammanfatta de studier som ingår i översikten. Den sammanställda informationen i protokollet blir en offentlig redogörelse av planen för forskningen [1]. Översikter som sammanställts i enlighet med Cochrane-protokollet anses hålla mycket hög kvalitet [2-3].

[1] Delaney A, Bagshaw SM, Ferland A, Laupland K, Manns B, Doig C. The quality of reports of critical care meta-analysis in the Cochrane Database of Systematic Reviews: an independent appraisal. Crit Care Med 2007; 35: 589 – 94.

[2] Moseley AM, Elkins MR, Herbert RD, Maher CG, Sherrington C. Cochrane reviews used more rigorous methods than non-Cochrane reviews: a survey of systematic reviews in physiotherapy. J Clin Epidemiol 2009; 62: 1021 – 30.

[3] Tricco AC, Tetzleff J, Pham B, Brehaut J, Moher D. Non-Cochrane vs Cochrane reviews were twice as likely to have positive conclusion statements: cross-sectional study. J Clin Epidemiol 2009; 62: 380 – 86.

Vi använde databaserna psycINFO, socINDEX och PubMed, och gjorde även ytterligare manuella sökningar i referenslistor och litteraturöversikter. Efter att vi tagit fram sökord och definierat inklusions- och exklusionskriterier gjorde vi två huvudsökningar och identifierade sammanlagt 584 artiklar. Efter genomgång av titel och abstrakt läste vi 70 artiklar i fulltext. Det slutgiltiga urvalet utgjordes av sammanlagt 11 artiklar (se Figur 1 och Tabell 1). För kvalitetsbedömning använde vi Newcastle-Ottawa scale assessment form for cohort studies (NOS; Wells et al., 2012). Två granskare gjorde en oberoende bedömning av kvaliteten i de inkluderade studierna utifrån NOS, och jämförde sedan sina respektive bedömningar. Kvaliteten i de inkluderade studierna var huvudsakligen god.

För att besvara den första forskningsfrågan jämfördes vi i ett första steg studiernas resultat avseende familjefungerande eller kvalitet i triadiska interaktioner, mellan familjer med prematurer och familjer med fullgångna barn. För att besvara den andra forskningsfrågan jämförde vi på samma sätt respektive studies resultat avseende koppling mellan familjefungerande eller kvalitet i triadiska interaktioner, och utvecklingsutfall mellan prematura och fullgångna barn.

Familjefungerande i familjer med för tidigt födda barn

Av elva inkluderade studier visade fem studier signifikant gruppskillnad avseende familjefungerande (Eriksson & Pehrsson, 2003; Feldman, 2007b; Gatta et al., 2017; Kalmár, 1996; Treyvaud et al.,

2011). Fyra studier visade lägre familjefungerande hos familjer med för tidigt födda barn. Feldman (2007b) fann att familjer med för tidigt födda barn hade lägre nivå av sammanhållning och högre rigiditet än i familjer med fullgångna barn. Gatta et al. (2017) fann att den sammantagna kvaliteten i de triadiska interaktionerna var lägre i familjer med för tidigt födda barn, men att de inte skiljde sig från familjer med fullgångna barn i aspekter som rörde medföräldraskap och föräldraallians. Treyvaud et al. (2011) visade att familjer med för tidigt födda barn rapporterade sämre generellt familjefungerande jämfört med familjer med fullgångna barn: större svårighet att lösa problem, otydlig kommunikation, otydliga och orättvisa roller, mer begränsade affektiva responser och mer inblandning i varandras handlingar. Mönstren var stabilt över tid: låga poäng för familjefungerande vid 2-års ålder predicerade låga poäng vid 7- års ålder, oberoende av grupptillhörighet (P=.13) (Treyvaud et al., 2011).

Resultat från Eriksson & Pehrsson (2003) visade en liten men signifikant skillnad mellan gruppernas generella familjefungerande, där familjer med för tidigt födda barn rapporterade mindre svårigheter. Dock uppvisade dessa familjer signifikant större överinvolvering (enmeshment), i form av en oförmåga att lämna varandra ifred och uppfatta sig själva och varandra som separata individer. Det ska noteras dock att studien jämförde familjefungerande hos familjer med för tidigt födda barn i åldrarna 3, 5 och 8 år med en normgrupp med barn i åldrarna 9-15 år, vilket gör resultaten mindre tillförlitliga. Kalmár (1996) visade också på skillnader i familjefungerande mellan grupperna, men till fördel för familjer med för tidigt födda barn, där atmosfären i hemmet bedömdes som mer positiv.

Crnic och Greenberg (1987) fann inga skillnader i familjefungerande mellan familjer med för tidigt födda och familjer med fullgångna barn, men avslöjade en gruppskillnad avseende hur familjefungerande hänger samman med andra variabler. I familjer med för tidigt födda barn fanns ett starkt positivt samband mellan familjefungerande och mammans och barnets beteende, ett samband som inte fanns i familjer med fullgångna barn. Skillnaden mellan grupperna var mest framträdande i affekt hos modern och hos barnet (Crnic & Greenberg, 1987).

Fem studier påvisade ingen gruppskillnad avseende familjefungerande (Crnic & Greenberg, 1987; Farooqi et al., 2007; Gueron-Sela et al., 2015; Leijon et al., 2003; Taylor et al., 2001) och en studie rapporterade inget resultat för hur de två grupperna skiljde sig åt avseende familjefungerande (Lean et al., 2018). Det fanns inget tydligt samband mellan studiernas resultat och barnens ålder vid studiens genomförande. Det går heller inte att se någon skillnad mellan de studier som påvisade skillnad mellan grupperna avseende vilken metod de använt; observation, intervju eller självskattning, eller vilket skattningsinstrument eller kodningssystem de använt.

Sammanlagt finns således stöd för både likvärdig och sämre kvalitet av interaktioner i familjer med för tidigt födda barn jämfört med familjer med fullgångna barn. Med utgångspunkt i den tumultartade upplevelse som en prematur födsel innebär är det inte förvånande att kvaliteten på familjeinteraktioner delvis är sämre i familjer med för tidigt födda barn. Skillnader i vissa aspekter av föräldra-barn-interaktionen kan med hänsyn till detta snarare ses som en adaptiv och kompenserande process för att ge den för tidigt födda barnet optimala förutsättningar. En studie i översikten fann att hög grad av organisation och kontroll i familjesystemet korrelerade positivt och starkt med en gynnsam utveckling hos för tidigt födda barn (Crnic & Greenberg, 1987).

Betydelsen av familjens fungerande

Vårt andra syfte var att jämföra betydelsen av familjens fungerande för prematurt födda respektive fullgångna barns utveckling. Av elva inkluderade studier undersökte endast fem sambandet mellan familjefungerande och någon typ av utvecklingsutfall hos barnet. De utvecklingsområden som undersöktes var kognitiv, social, språklig utveckling, samt psykopatologiska symptom.

Tre studier fann ett samband mellan familjefungerande och utveckling som bara gällde för tidigt födda men inte fullgångna barn (Crnic & Greenberg, 1987; Farooqi et al., 2007; GueronSela et al., 2015). Gueron-Sela et al. (2015) fann att kvaliteten i triadiska interaktioner modererade social utveckling för prematurt födda. När dessa barn ingick i lågkvalitativa triadiska interaktioner presterade de signifikant sämre avseende social funktion jämfört med fullgångna barn. När de däremot ingick i högkvalitativa triadiska interaktioner presterade de signifikant bättre avseende social funktion än fullgångna barn. Avseende kognitiv funktion fanns ett samband med kvaliteten i triadiska interaktioner, men kvaliteten i triadiska interaktioner modererade inte kognitiv utveckling för prematurt födda barn som för social funktion. Farooqi et al. (2007) fann ett signifikant samband mellan familjefungerande och psykopatologi för prematurt födda, men inte fullgångna, barn. Prematurt födda barn i sämre familjefungerande uppvisade i större utsträckning somatiska, ångestrelaterade och uppmärksamhetsrelaterade problem.

Crnic & Greenberg (1987) fann inget samband mellan generellt familjefungerande och utveckling, men familjernas nivå av organisation och kontroll korrelerade starkt och positivt med kognitiv och språklig utveckling hos barnet vid 12 månaders ålder. Sambandet kvarstod för språklig, men inte kognitiv, utveckling vid 24 månader. För fullgångna barn fanns inget sådant samband. Resultatet från Kalmár (1996) visade ett samband mellan IQ-poäng hos barnet och det emotionella klimatet och den sociala anpassningen i familjen, utan någon skillnad för prematurt födda jämfört med fullgångna barn. Lean et al. (2018) visade inget samband mellan familjefungerande och kognitiv eller språklig utveckling oavsett grupptillhörighet.

Dessa resultat kan förstås som att kvaliteten på familjeinteraktioner är viktigare för det för tidigt födda barn än för fullgångna barn. Det ger också stöd för den ökade känslighet hos det för tidigt födda barnet som föreslås i med Differential susceptibility-modellen (Belsky et al., 2007). Att synkronisera känslomässiga upplevelser och dela positiva känslor hjälper barnet oavsett om det är för tidigt fött eller fullgånget att utveckla sociala färdigheter och senare förmågan att självreglera (Feldman et al., 2003; Feldman, 2007b; Feldman et al., 1999; Gueron-Sela et al., 2018), det tycks dock vara särskilt gynnsamt för gruppen med för tidigt födda barn (Gueron-Sela et al., 2015). Det finns inga uppenbara systematiska skillnader i resultaten utifrån barns ålder, metod eller mått som används. Det skulle dock krävas ytterligare statistiska analyser för att säkerställa slutsatser kring detta.

Begränsningar och slutsatser

Översikten tillämpade ett systemiskt perspektiv och betonar därmed den transaktionella aspekten av relationen mellan föräldrar och barn inom familjesystemet. Ett större antal studier av god kvalitet skulle ha gett ett mer robust underlag för slutsatser och kliniska rekommendationer, men så ser forskningsfältet inte ut i dagsläget. Stor variation i val av metod och deltagarkaraktäristika i de inkluderade studierna försämrar förutsättningarna för jämförelser. Två av de inkluderade studierna bedömdes dessutom vara av låg kvalitet.

Den bredd av variabler, metoder och instrument som finns representerade i översikten vittnar om ett överflöd av överlappande begrepp och otydliga distinktioner i hur man definierar och mäter kvalitén i familjefungerande med ett systemiskt perspektiv. Strängare inklusionskriterier skulle ha omöjliggjort en översikt över fältet. Samtidigt innebär bristen på samstämmighet kring hur familjeinteraktioner ska operationaliseras ett hot mot validiteten.

Resultaten från vår översikt speglar främst den representerade familjen, och i synnerhet mödrars representation av familjen. Endast tre studier använde en observationsmetod, och en använde en semistrukturerad intervju, jämfört med sju studier baserade på självskattningar genomförda av mödrar. Som metod är självrapportering begränsad till information som är medvetet tillgänglig för den som svarar. Ur ett systemiskt perspektiv vore det önskvärt att åtminstone få tillgång till mer än en familjemedlems medvetna representation av familjen.

Slutligen är alla inkluderade studier baserade på urval från västerländska, industrialiserade länder, vilket medför risk för kulturellt bias. Det är möjligt att variationer i kvaliteten på familjeinteraktioner har andra uttryck i andra kulturella kontexter och att operationaliseringar av familjeinteraktioner måste anpassas till det sammanhang i vilket de undersöks.

av Lisa Nyborg Elia Psouni

Referenser

Belsky, J., Bakermans-Kranenburg, M. J. & van IJzendoorn, M. H. (2007). For better and for worse: differential susceptibility to environmental influences. Current Directions in Psychological Science, 16(6), 300–304.

Bilgin, A. & Wolke, D. (2015). Maternal sensitivity in parenting preterm children: a meta-analysis. Pediatrics, 136(1), 177–193.

Bronfenbrenner, U. (1986). Ecology of the family as a context for human development: research perspectives. Developmental Psychology, 22(6), 723–742.

Castel, S., Creveuil, C., Beunard, A., Blaizot, X., Proia, N. & Guillois, B. (2016). Effects of an intervention program on maternal and paternal parenting stress after preterm birth: a randomized trial. Early Human Development, 103, 17–25.

* Crnic, K. A. & Greenberg, M. T. (1987). Transactional relationships between perceived family style, risk status, and mother-child interactions in two-year olds. Journal of Pediatric Psychology, 12(3), 343-362.

De Schuymer, L., De Groote, I., Desoete, A., & Roeyers, H. (2012). Gaze aversion during social interaction in preterm infants: A function of attention skills? Infant Behavior and Development, 35(1), 129–139.

* Eriksson, B. S. & Pehrsson, G. (2003). Relationships between the family’s way of functioning and children’s temperament as rated by parents of pre-term children. Journal of Child Health Care: for professionals working with children in the hospital and community, 7(2), 89–100.

* Farooqi, A., Hägglöf, B., Sedin, G., Gothefors, L. & Serenius, F. (2007). Mental health and social competencies of 10- to 12-year-old children born at 23 to 25 weeks of gestation in the 1990s: a Swedish national prospective follow-up study. Pediatrics, 120(1), 118–133.

Faure, N., Habersaat, S., Harari, M. M., Müller-Nix, C., Borghini, A., Ansermet, F., Tolsa, J. & Urben, S. (2017). Maternal sensitivity: a resilience factor against internalizing symptoms in early adolescents born very preterm? Journal of Abnormal Child Psychology, 45, 671–680.

Favez, N., Frascarolo, F., Carneiro, C., Montfor, V., Corboz-Warneny, A. & Fivaz-Depeursinge, E. (2012). The development of the family alliance from pregnancy to toddlerhood and children outcomes at 18 months. Infant and Child Development, 15, 59–73.

Favez, N., Frascarolo, F. & Grimard, N. (2016). The PicNic game: Presentation of a situation of observation to assess family interactions. Infant Mental Health Journal, 37(3), 235–246.

Feldman, R. (2003). Infant–mother and infant–father synchrony: the coregulation of positive arousal. Infant Mental Health Journal, 24(1), 1–23.

Feldman, R. (2007a). Parent-infant synchrony and the construction of shared timing; physiological precursors, developmental outcomes, and risk conditions. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 48(3–4), 329–354.

* Feldman, R. (2007b). Maternal versus child risk and the development of parent child and family relationships in five high-risk populations. Development and Psychopathology 19(2), 293-312.

Feldman, R., & Eidelman, A. I. (2007). Maternal postpartum behavior and the emergence of infant–mother and infant–father synchrony in preterm and full-term infants: The role of neonatal vagal tone. Developmental Psychobiology, 49(3), 290–302.

Feldman, R., Greenbaum, C.W. & Yirmiya, N. (1999). Mother-infant affect synchrony as an antecedent of the emergence of self-control. Developmental Psychology, 35(1), 223–231.

Fivaz-Depeursinge, E. & Corboz-Warnery, A. (1999). The primary triangle: a developmental view of mothers, fathers and children. Basic Books.

Fivas-Depeursinge, E. & Faves, N. (2006). Exploring triangulation in infancy: two contrasted cases. Family Process, 45(1), 3-18.

Fivaz-Depeursinge, E., Lopes, F., Python, M., & Favez, N. (2009). Coparenting and toddler’s interactive styles in family coalitions. Family Process, 48, 500–516.

* Gatta, M., Miscioscia, M., Svanellini, L., Peraro, C. & Simonelli, A. (2017). A psychological perspective on preterm children: the influence of contextual factors on quality of family interactions. Biomed Research International, artikel-ID: 9152627.

* Gueron-Sela, N., Atzaba-Poria, N., Meiri, G. & Marks, K. (2015). The caregiving environment and developmental outcomes of preterm infants: diathesis stress or differential susceptibility effects? Child Development, 86(4), 1014-1030.

Hadfield, K., O’Brian, F. & Gerow, A. (2017). Is level of prematurity a risk/plasticity factor at three years of age? Infant Behavior and Development, 47, 27–39.

Higgins, J., & Green, S. (2008). Cochrane handbook for systematic reviews of interventions. John Wiley & Sons Inc.

Hughes, MB., Shults, J., McGrath, J. & Medoff-Cooper B. (2002). Temperament characteristics of premature infants in the first year of life. Journal of Developmental and Behavioral Pediatrics, 23(6), 430–435.

* Kalmár, M. (1996). The course of intellectual development in preterm and fullterm children: an 8-year longitudinal study. International Journal of Behavioural Development, 19(3), 491–516.

Klein, V. C., Gaspardo, C. M., Martinez, F. E., Grunau, R. E. & Linhares, M. B. M. (2009). Pain and distress reactivity and recovery as early predictors of temperament in toddlers born preterm. Early Human Development, 85(9), 569–576.

Landry, S. H., Chapieski, M. L. & Schmidt, M. (1986). Effects of maternal attention-directing strategies on preterm’s response to toys. Infant Behaviour and Development, 9(3), 257–69.

* Lean, R. E., Paul, R. E., Smyser, T. A., Smyser, C. D. & Rogers, C. E. (2018). Social adversity and cognitive, language, and motor development of very preterm children from 2 to 5 years of age. Journal of Pediatrics, 203, 177-184.

* Leijon, I., Finnström, O., Sydsjö, G. & Wadsby, M. (2003). “Use of healthcare resources, family function, and socioeconomic support during the first four years after preterm birth. “ Archives of Disease in Childhood Fetal and Neonatal Edition, 88(5), 415-420.

Malatesta, C. Z., Grigoryev, P., Lamb, C., Albin, M. & Culver, C. (1986). Emotion socialization and expressive development in preterm and full term infants. Child Development, 57(2), 316–330.

McHale, J. & Rasmussen, J. (1998). Coparental and family group-level dynamics during infancy: early family precursors of child and family functioning during preschool. Development and Psychopathology, 10(1), 39-59.

Minuchin, P. (1985). Families and individual development: provocations from the field of family therapy. Child Development, 56(2), 289–302.

Monroe, S. M. & Simons, A. D. (1991). Diathesis-stress theories in the context of life stress research: implications for the depressive disorders. Psychological Bulletin, 110(3), 406–425.

Phillips S. J. & Tooley, G. A. (2005). Improving child and family outcomes following complicated births requiring admission to neonatal intensive care units. Sexual and Relationship Therapy, 20(4), 431-442.

Reiss, D. (1989). The represented and practicing family: Contrasting visions of family continuity. I A. J. Sameroff och R. N. Emde (Red.), Relationship disturbances in early childhood: A developmental approach (ss. 191220). Basic Book.

Sameroff, A. (1975). Transactional models in early social relations. Human Development, 18(1–2), 65–79.

Shah, P. E., Robbins, N., Coelho, R. B. & Poehlmann, J. (2013). The paradox of prematurity: the behavioral vulnerability of late preterm infants and the cognitive susceptibility of very preterm infants at 36 months postterm. Infant Behaviour & Development, 36(1), 50–62.

* Taylor, H. G., Klein, N., Minich, N. & Hack, M. (2001). Long-term family outcomes for children with very low birth weights. Archives of Pediatrics and Adolescent Medicine, 155(2), 155-161.

Toscano, C., Soares, I. & Mesman, J. (2020). Controlling parenting behaviors in parents of children born preterm: a meta-analysis. Journal of Developmental and Behavioural Pediatrics, 41(3), 230–241.

Treyvaud, K. (2014). Parent and family outcomes following very preterm or very low birth weight birth: a review. Seminars in Fetal and Neonatal Medicine, 19(2), 131–135.

* Treyvaud, K., Lee, K., Doyle, L. & Anderson, P. (2011). Family functioning, burden and parenting stress 2 years after very preterm birth. Early Human Development 87(6), 427-431.

Udry-Jørgensen, L., Tissot, H., Frascarolo, F., Despland, J.-N. & Favez, N. (2016). Are parents doing better when they are together? A study on the association between parental sensitivity and family-level processes. Early Child Development and Care, 186(6), 915–926.

Venturelli, E., Cabrini, E., Fruggeri, L. & Cigala, A. (2016). The study of triadic family interactions: the proposal of an observational procedure. Integrative Psychological and Behavioural Science, 50, 655-683.

Wells, G. A., Shea, B., O’Connell, D., Peterson, J., Welch, V., Losos, M., Tugwell, P. (2012). The NewcastleOttawa scale (NOS) for assessing the quality of nonrandomized studies in meta-analyses. Hämtad 14 okt, 2021, från http://www.ohri.ca/programs/clinical_epidemiology/oxford.asp

Wijnroks, L. (1998). Early maternal stimulation and the development of cognitive competence and attention of preterm infants. Early Development & Parenting, 7(1), 19–30.

Dalarnas familjeterapiförening

Alain

Topor

Två heldagar fyllda med spännande föreläsningar och seminarier med huvudfokus på behandlaren och behandlarens värld.

En värld som innebär att förhålla sig till sig själv, till klienter/familjer, metoder, kollegor, vårdgrannar och inte minst den organisation behandlaren verkar inom.