STINKFLYN
Deformerad gurkstam efter sugskador av stinkflyn
Foto: Barbro Nedstam
Arter och värdväxter Sedan början av 1990-talet har vi haft ökande problem med växtsugande stinkflyn i svensk växthusodling, främst i odlingar av gurka och prydnadsväxter. Stinkflyn suger växtsaft och skadar då späda plantdelar, inklusive gurkämnen, på flera sätt. Stinkflyets sugsnabel har dubbla kanaler och samtidigt som växtsaften pumpas in kan insekten injicera saliv som innehåller ämnen som skadar växten. Dessa ämnen leder senare till • celldöd runt sugställena • deformerade eller blinda skott • buckliga bladnerver • trasiga blad • krokiga gurkämnen med torra, bruna partier. Gurkämnen som skadats lindrigt utvecklas till gurkor med olika grad av kvalitetsfel. Foto: Sara Johansson
Stinkflyskador på späda gurkblad
Utveckling • Stinkflyn hör till familjen Miridae, ängsskinnbaggar. Liksom bladlöss och flera andra grupper har de en ofullständig förvandling. Det betyder att puppstadium saknas. Allt eftersom de växer till sig och ömsar hud blir nymferna (ungarna) mer och mer lika de vuxna stinkflyna. Äggen sticks in i växtvävnad. De är, liksom första nymfstadiet, cirka 1 millimeter långa. Efter fem hudömsningar (fem nymfstadier) bildas vuxna insekter med fullt utvecklade vingar.
Arter Det finns flera arter av stinkflyn som ger liknande skador på många olika trädgårdsväxter: • ludet ängsstinkfly, Lygus rugulipennis, verkar vara den vanligaste arten på gurka i växthus • Liocoris tripustulatus, som på holländska kallas brandnetelwants (”brännässlestinkfly”), påträffas ibland i södra Sverige • trädgårdsstinkfly, Lygocoris pabulinus Foto: Barbro Nedstam
Skadade gurkor efter stinkflyangrepp i tidigt stadium