ra11_1

Översyn år 2010 av känsliga områden enligt nitratdirektivet

• Översynen föreslår att nuvarande känsliga områden förändras på så sätt att vissa områden utgår samt att vissa delar läggs till som nitratkänsligt område.

• Genom den föreslagna förändringen tas hänsyn till Vattenmyndigheternas statusklassning av sjöar och vattendrag. Detta gör att bedömningar gjorda inom ramen för Vattendirektivet och Nitratdirektivet harmoniseras.

• Om nuvarande känsliga områden utökas innebär detta att nya, förändrade bestämmelser för lantbruket införs. Kostnaden för dessa åtgärder bedöms ha marginell effekt på nationell nivå.

Rapport 2011:01

1

Foto: Janne Linder. Jordbrukslandskap vid SvartĂĽn.

2

Översyn år 2010 av känsliga områden enligt nitratdirektivet

Vart fjärde år ska Sverige se över de områden som utpekats som känsliga för nitratpåverkan från jordbruket enligt Rådets direktiv om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket. I maj 2010 rapporterade Jordbruksverket till regeringen en genomgång av tre olika förslag till ny utbredning av det känsliga området.

I genomgången togs hänsyn till statusklassning av vattenförekomster enligt ramdirektivet för vatten samt modellberäknad belastning från jordbruket av kväve och fosfor. Utöver det gjordes en genomgång av uppmätta nitrathalter i grund- och sött ytvatten. Enligt huvudalternativet till ny utbredning föreslogs både att församlingar skulle tillkomma som känsligt område och att områden skulle tas bort. Om det nitratkänsliga området utökas enligt föreslaget huvudalternativ innebära detta att knappt 80 % av åkerarealen kommer ingå i nitratkänsligt område.

Författare Edward Wirgén Carina Carlsson Ross

3

4

Review 2010 of the nitrate vulnerable zones according to the EU-nitrates directive

According to the EU-nitrates Directive, Sweden has to review its nitrate vulnerable zones every fourth year. In May 2010 the Swedish Board of Agriculture sent a report to the Swedish government with an analysis of three different proposals to change the nitrate vulnerable zones. In the analysis, classification according to the Water Framework Directive was taken into account in combination with model-based calculations of the nutrient load from agriculture to ground- and surface water. An overview of measured nitrate concentrations was used as a complement in the evaluation.

The main proposal for a new nitrate vulnerable zone in Sweden means that areas are added to the zone, but also that some areas currently classified as nitrate vulnerable should be excluded. The new zone would mean that almost 80 % of the arable land in Sweden would be classified as nitrate vulnerable.

Authors Edward WirgĂŠn Carina Carlsson Ross

5

Sammanfattning År 1993 trädde det så kallade nitratdirektivet Rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket ikraft. Det har till syfte att minska jordbrukets påverkan av nitrater på yt- och grundvatten, något som ska uppnås genom ett antal minimikrav på åtgärder samt att varje land utpekar så kallade nitratkänsliga områden. Enligt direktivet ska varje medlemsland vart fjärde år se över de känsliga områdena som angetts och göra nödvändiga ändringar och tillägg, för att ta hänsyn till förändringar och omständigheter som tidigare inte kunnat förutses. Detta ska sedan rapporteras till kommissionen. Följande rapport är den svenska översynen år 2010 av de nitratkänsliga områdena. Jordbruksverkets skyldighet att ta fram underlag för rapportering enligt nitratdirektivet är inskrivet i förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket.

Nitratdirektivet specificerar tre olika kriterier för att förteckna förorenade vatten. Det är sedan landområden som tillrinner till dessa vatten som utpekas som känsliga områden.

För yt- och grundvatten anges att halten av nitrat inte får överstiga eller riskera att överstiga 50 mg/l. Utöver denna haltangivelse anges att vattendrag som är eutrofierade eller kan bli det om åtgärder inte vidtas, ska utpekas. Som underlagsmaterial för översyn enligt dessa tre kriterier har använts miljöövervakningsdata från mätningar av nitrathalter i yt- och grundvatten samt vattenmyndigheternas statusklassning av ytvattendrag utifrån kriteriet om eutrofiering.

För att bedöma om jordbruket har väsentlig påverkan på ytvatten enligt kriteriet om eutrofiering har statusklassningen vägts samman med modellberäknad belastning till havet av kväve och fosfor. Resultaten visar att det finns flera områden där jordbruket har väsentlig betydelse för eutrofieringen och som inte ingår i det nuvarande nitratkänsliga området. Därför föreslås att nuvarande känsligt område utökas enligt kriteriet om eutrofiering samt att vissa områden utgår som känsligt område på grund av att jordbrukets belastning är liten. Den föreslagna omfattningen av det känsliga området motsvarar 2 051 000 hektar åker, det vill säga 79 % av totala åkerarealen i Sverige jämfört med 62 % för nuvarande känsliga områden. Belastningen till Skagerack, Kattegatt och Östersjön från det föreslagna känsliga området beräknas motsvara 93 % kväve och 91 % fosfor av nettoläckaget till dessa havsområden. Översynen av nitrathalter i yt- och grundvatten föranleder däremot inte någon utökning av området.

För de tre olika föreslagen till utökning av det känsliga området som undersöks i rapporten har en fördjupad analys och bedömning av konsekvenserna för jordbruket gjorts. Denna redovisas i del 2 av rapporten.

7

Innehåll Del 1. Översyn av känsliga områden 1

INLEDNING............................................................................................................3 1.1

2

ARBETSFÖRDELNING ..........................................................................................3

BAKGRUND............................................................................................................4 2.1

3

AVGRÄNSNINGAR OCH ÖVERVÄGANDEN ............................................................5

VATTENVÅRDSARBETE I SVERIGE ..............................................................5 3.1 3.2

4

VATTENDIREKTIVET ...........................................................................................8 ÅTGÄRDER ENLIGT NITRATDIREKTIVET ..............................................................9

NITRATKÄNSLIGA OMRÅDEN ......................................................................10 4.1 4.2

5

KRITERIER FÖR UTPEKANDE .............................................................................10 UTBREDNING AV NUVARANDE KÄNSLIGA OMRÅDEN ........................................11

YTVATTEN...........................................................................................................14 5.1 5.2 5.3

6

UNDERLAG FÖR BEDÖMNINGEN ........................................................................14 RESULTAT ........................................................................................................16 SLUTSATS .........................................................................................................22

GRUNDVATTEN..................................................................................................22 6.1 6.2 6.3

7

UNDERLAG FÖR BEDÖMNINGEN ........................................................................23 RESULTAT ........................................................................................................24 SLUTSATS .........................................................................................................31

EUTROFIERING..................................................................................................31 7.1 7.2 7.3 7.4 7.5 7.6

8

UNDERLAG FÖR BEDÖMNINGEN ........................................................................32 BESKRIVNING AV ARBETSMETODEN .................................................................34 ALTERNATIVA BELASTNINGSNIVÅER ................................................................39 ÖVERVÄGANDEN I FÖRHÅLLANDE TILL METODEN ............................................39 RESULTAT BEDÖMNING AV EUTROFIERING .......................................................42 RESULTAT BELASTNINGSNIVÅER ......................................................................43

SLUTLIGT FÖRSLAG ........................................................................................53 8.1 8.2 8.3

9 10

FÖRÄNDRING AV NUVARANDE KÄNSLIGA OMRÅDEN ........................................53 ADMINISTRATIV INDELNING .............................................................................56 KONSEKVENSER FÖR LANTBRUKET ..................................................................56

REFERENSER ......................................................................................................62 BILAGA 1 ..........................................................................................................63

Del 2. Redovisning av uppdrag Jo2010/220 11

KONSEKVENSANALYS AV UTVIDGADE OMRÅDEN ..........................69

9

10

Del 1. Översyn av känsliga områden

1

Inledning

Det så kallade nitratdirektivet, Rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket, trädde i kraft 1993. Direktivet har till syfte att minska vattenförorening som orsakas eller framkallas av nitrater som härrör från jordbruket och att förhindra ytterligare sådan förorening. Detta ska uppnås genom ett antal minimikrav på åtgärder som ställts upp i direktivet samt genom att varje medlemsland förtecknar de vatten som är förorenade eller kan komma att förorenas om åtgärderna enligt direktivet inte genomförs. De landområden som avrinner till dessa vatten, utpekas som så kallade känsliga områden. Medlemsländerna ska rapportera till kommissionen hur direktivet uppfylls. Detta ska göras, dels genom att vart fjärde år lämna en rapport med uppgifter som specificerats i direktivet (enligt artikel 10) och dels vid behov, och minst vart fjärde år, se över de känsliga områden som angetts. Vid översynen ska göras nödvändiga ändringar och tillägg i det känsliga området för att ta hänsyn till förändringar och omständigheter som tidigare inte kunnat förutses (enligt artikel 3.4).

I Sverige har nitratdirektivet införlivats i svensk rätt genom miljöbalken (1998:808) och förordningar och föreskrifter till miljöbalken. I förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket specificeras bl.a. att Jordbruksverket ska ta fram underlag för rapportering enligt artikel 3.4 och artikel 10 i direktivet. Underlaget för rapportering enligt artikel 3.4 ska sedan lämnas till regeringen senast vid utgången av april månad vart fjärde år med start 2010. Följande rapport utgör underlag för år 2010 års rapportering enligt artikel 3.4. Enligt uppdraget år 2010 till Jordbruksverket ska en slutlig rapport överlämnas till regeringen senast den 26 maj. Den har föregåtts av en hearing och både muntliga och skriftliga synpunkter har vägts in i den slutliga rapporten.

Jordbruksverkets slutliga förslag till förändring av de känsliga områdena beskrivs i kapitel 8 vilket kan läsas fristående från övriga delar i rapporten.

I del 2 av rapporten (redovisning av uppdrag Jo2010/220) beskrivs de tilläggsuppdrag som Jordbruksverket fick den 8 juli 2010 och som innebar att göra en fördjupad analys för de tre framtagna alternativen till utvidgade områden. Del 1 och del 2 av rapporten kan läsas fristående från varandra.

1.1

Arbetsfördelning

Rapporten har sammanställts av Jordbruksverkets växtnäringsenhet, men underlagsmaterial har tagits fram vid olika universitet, myndigheter och organisationer.

Vattenmyndigheten har levererat en sammanställning av ytvatten (vattenförekomster) där god status inte uppfylls på grund av övergödning, SGU1 har tagit fram underlag

1

Sveriges Geologiska Undersökning

3

angående grundvatten, SMHI2 har haft i uppdrag att ta fram data gällande havsvatten och SLU3 har bistått med uppgifter från miljöövervakning av sjöar och vattendrag.

Metoden för genomgången av underlagsdata har diskuterats i en referensgrupp som har bestått av följande personer; Ingrid Rydberg, Naturvårdsverket Mats Wallin, SLU Martin Larsson, Vattenmyndigheten i Norra Östersjöns vattendistrikt Markus Hoffmann, LRF Annika Henriksson, Agellus miljökonsulter (representant för LRF) Lotta Lewin-Pihlblad, SGU Else-Marie Mejersjö, Mona Strandmark, Carina Carlsson Ross och Edward Wirgén Jordbruksverket (växtnäringsenheten)

2

Bakgrund

Den förra översynen av de nitratkänsliga områdena gjordes i enlighet med ett regeringsuppdrag under år 2006 (SJV, 2006). Översynen ledde inte till att några förändringar gjordes i de känsliga områdena men det framkom områden där underlaget för bedömningen pekade på problem med övergödning. Det togs fram en karta med områden där det troligtvis fanns risk för övergödning av sötvatten. Eftersom underlaget till kartan bedömdes som relativt osäkert som grund för att peka ut nya områden blev slutsatsen att man skulle invänta resultatet av arbetet med ramdirektivet för vatten för att kunna göra en säkrare bedömning av tillståndet i vattnet. Översynen visade även på frågetecken kring de områden som redan pekats ut och tydde på att vissa områden borde tas bort från de känsliga områdena. Även här blev slutsatsen att statusklassningen enligt vattendirektivet borde leda till bättre underlag för att bedöma om delar av känsliga områden borde utgå eller inte. Underlaget skickades till kommissionen som i sin tur skickade ett antal frågor på rapporten till Sverige. Detta gällde i första hand valet av metod för översynen och de modelleberäkningar som använts. Kommissionen hade annars inga invändningar mot att Sverige valde att behålla sina känsliga områden oförändrade. Vid rapporteringen enligt artikel 10 år 2008 beslöts också att inga nya känsliga områden skulle tillkomma utan att hänsyn skulle tas till resultatet från statusklassningen i vattendirektivet vid nästa översyn av de känsliga områdena.

4

2

Sveriges Meterologiska och Hydrologiska Institut

3

Sveriges Lantbruksuniversitet

2.1

Avgränsningar och överväganden

Med anledning av vad som framkom vid den förra översynen år 2006 har en viktig utgångspunkt för nuvarande översyn varit att ta vara på de erfarenheter som kommit fram i arbetet med ramdirektivet för vatten4. Den genomgång och klassificering av vattenförekomster med en yta över 1,0 km2 för sjöar och 10 km2 avrinningsområde för vattendrag som gjorts, har bland annat lett till en bättre bild av eutrofiering av ytvatten.

Ett särskilt uttag av övergödda vattenförekomster har därför fått ligga till grund för bedömning av eutofiering och utpekande av nitratkänsliga områden enligt det kriteriet.

En annan utgångspunkt i översynen har varit de belastningsberäkningar som gjorts inför rapporteringen till HELCOM. Beräkningarna har utvecklats sedan den förra översynen, bl.a. har retention för fosfor tagits med i modellen. Belastningsberäkningarna har använts för att bedöma jordbrukets bidrag till eutrofierade vattenförekomster.

För grundvatten har SGU bidragit med sammantställda uppgifter från miljöövervakning i grundvatten, vattentäktsarkivet och mätningar i enskilda brunnar. I genomgången har materialet om enskilda brunnar inte använts eftersom det bedöms att uppgifterna behöver bearbetas ytterligare för att kunna ligga till grund för att utpeka nya känsliga områden. Inom ramen för denna översyn har en sådan bearbetning inte varit möjlig.

En av de frågor som har varit viktiga att ta ställning till inom ramen för denna översyn är vilken administrativ indelningsgrund som ska väljas när områden väl har avgränsats enligt nitratdirektivets kriterier. Inom arbetet har det behövts ta ställning till om den nuvarande indelningsgrunden, där gränserna följer församlingsgränser, ska behållas, eller om en ny indelning skulle utformas. En ny tänkbar indelning skulle då kunna utgöras av avrinningsområden t.ex. i enlighet med de vattenförekomster som använts inom arbetet med ramdirektivet för vatten.

3

Vattenvårdsarbete i Sverige

I Sverige bedrivs vattenarbete på många olika sätt men med samma mål, att minska påverkan på vattnet av bl.a. näringsämnen. I slutet av 1980-talet, när övergödningsproblemet börjat uppmärksammas, togs det första åtgärdsprogrammet fram med syfte att minska kväveförluster från jordbruket. Inriktningen på det svenska vattenarbetet bestäms delvis också av det övergripande arbete som pågått i Sverige sedan 1999 genom de svenska miljökvalitetsmålen. År 1999 beslutade riksdagen de svenska nationella miljökvalitetsmålen som beskriver den kvalitet vi vill att miljön ska ha i Sverige. Idag finns mål för miljökvaliteten inom 16 olika områden och avsikten är att dessa mål ska uppnås till år 2020, inom en generation från att de beslutades. Olika internationella åtaganden och inte minst EU:s lagstiftning, påverkar också det svenska arbetet där nitratdirektivet specifikt syftar till arbetet med jordbrukets påverkan. Ett mer omfattande helhetsgrepp finns inom vattendirektivet och för arbetet med Östersjön 4

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område

5

svarar bl.a. sammanslutningen av länder inom HELCOM. Inom HELCOM har en aktionsplan för Östersjön tagits fram vilken ska leda till minskade utsläpp av både kväve och fosfor till Östersjön. Enligt preliminära beräkningar ska Sverige till år 2016 minska sin belastning med 21 000 ton kväve och 290 ton fosfor sammanlagt från alla belastningskällor till Östersjön.

Miljökvalitetsmålet Ingen övergödning berör jordbruket och anger att halterna av gödande ämnen i mark och vatten inte ska ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologiska mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Mer specifikt anger delmålet för kväve att de svenska vattenburna utsläppen från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav senast år 2010 ska ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå. I figur 1 visas modellberäknade resultat för antropogena utsläpp av kväve och fosfor för åren 1995, 2000 och 2006. De mänskliga utsläppen av kväve till haven söder om Ålands hav (Egentliga Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerack) har minskat med 12 800 ton mellan 1995 och 2006, vilket motsvarar cirka 22 procent. De mänskliga utsläppen av fosfor till vatten har minskat med 270 ton mellan 1995 och 2006, vilket motsvarar cirka elva procent. För kväve står jordbruket för den största minskningen av belastningen där rådgivning anses ha haft en betydande roll för att åstadkomma minskningen (Miljömålsrådet, 2009).

Kväve

Fosfor

Figur 1. Utsläpp av kväve och fosfor till vatten för åren 1995, 2000 och 2006. Delmålet för år 2010 är markerat. Källa; Miljömålsrådet, 2009.

Jordbruksmarkens läckage av kväve och fosfor har modellberäknats för åren 1995 och 2005. Samtidigt har effekten av olika förändringar i arealer och odlingsåtgärder på läckaget uppskattats (figur 2). För kväve har läckaget (brutto beräknat som rotzonsläckage för hela Sverige) minskat med drygt 8000 ton under 10-års perioden.

Detta motsvarar en minskning med 14 %. Orsakerna till den minskade utlakningen av kväve från jordbruksmark är flera. Främst har övergången från stubbträda till grönträda haft en positiv inverkan. Även den ökade odlingen av fånggröda, en förändrad 6

grödfördelning och en förbättrad kväveeffektivitet har bidragit väsentligt till minskningen. Motsvarande minskning i fosforutlakning är knappt 7 % och det är främst en förändring i vad som odlas som påverkat. För både kväve och fosfor har en reduktion av den odlade arealen haft stor betydelse för läckagets storlek (Naturvårdsverket, 2008).

Figur 2. Orsaker till minskat läckage av kväve och fosfor (procent) från jordbruksmark mellan åren 1995 och 2005. Källa; Naturvårdsverket, 2008.

7

3.1

Vattendirektivet

Sedan år 2000 finns inom EU ett helt nytt sätt att arbeta med vattenfrågor i och med att ett ramdirektiv för vatten5 (vattendirektiv) infördes. Alla EU-länderna ska arbeta på liknande sätt med vattenfrågor för att nå målen i EU:s vattendirektiv. Vattendirektivet anger att arbetet med vatten ska ske inom naturliga avrinningsområden och även över nationsgränser och inte som tidigare bedrivas inom administrativa områden. Syftet med direktivet är att upprätta en ram för skyddet av inlandsytvatten, vatten i övergångszon, kustvatten och grundvatten. Däremot omfattas inte öppet hav.

Arbetet med vattenförvaltningen sker i sexårscykler och är indelat i fem olika moment.

Ett av momenten är att alla vatten ska klassas utifrån olika kriterier t.ex. biologiska och kemiska parametrar. Utifrån denna klassning ska sedan olika åtgärder göras för att förbättra vattnets status. I december 2015 ska den första cyklen vara avslutad och målet att alla vatten ska ha god status borde då vara uppnått. För många vatten är det inte av olika orsaker realistiskt att nå målet till år 2015. För dessa vatten har då ett tidsundantag tillämpats vilket gör att god status ska vara uppnått år 2021 och i enstaka fall år 2027.

I Sverige har vattendirektivet införlivats bl. a. genom Förordning om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (2004:660), som i vardagslag brukar kallas vattenförvaltningsförordningen (VFF). Den utfärdades i juni 2004 och behandlar indelning i vattendistrikt, vattenmyndigheterna och deras roll samt de olika arbetsmoment som skall utföras. Sedan 2004 är också Sverige indelat i fem vattendistrikt vilket utgör grunden för förvaltningen av vatten och genomförandet av vattendirektivet. Även miljöbalken och annan lagstiftning t.ex. för grundvatten reglerar arbete med den svenska vattenförvaltningen. Genom grundvattendirektivet6, ett så kallat dotterdirektiv till ramdirektivet för vatten, regleras särskilda åtgärder för grundvatten i enlighet med vissa artiklar i vattendirektivet. Åtgärderna omfattar bl.a.; a) Kriterier för bedömning av god kemisk grundvattenstatus. b) Kriterier för identifiering och vändning av betydande och ihållande uppåtgående trender och för fastställande av utgångspunkter för att vända trender.

Direktivet kompletterar också de bestämmelser i syfte att förebygga eller begränsa att föroreningar kommer ut i grundvattnet som redan finns i direktiv 2000/60/EG och syftar till att förebygga försämring av alla grundvattenförekomsters status.

Ramdirektivet för vatten innebär till viss del att det ska ske en samordning med nitratdirektivet eftersom vissa hänvisningar finns i vattendirektivet till nitratdirektivet.

Samordningen gäller t.ex. övervakning av vattenkvaliteten, att de känsliga områdena ska finnas förtecknade och att åtgärder som ingår i nitratdirektvet ska tas hänsyn till vid utformandet av åtgärdsprogram enligt vattendirektivet.

5

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område 6

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring

8

3.2

Åtgärder enligt nitratdirektivet

I nitratdirektivet anges de åtgärder för ett minska kväveläckaget som ett land minst måste anta för de områden som utpekats som känsliga områden. I Sverige har bestämmelserna som krävs för att uppfylla nitratdirektivet, det svenska åtgärdsprogrammet, samlats dels i Förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket och dels i ett dokument som regleras genom Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2004:62) om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring. Andra internationella åtaganden, t.ex. HELCOM, och även de svenska nationella miljömålen har påverkat framtagandet av bestämmelserna i föreskriften. För vissa aktiviteter och åtgärder finns tydliga bestämmelser i lagstiftningen, för andra är bestämmelserna bara allmänt hållna. Vare sig det finns detaljerad lagstiftning för en åtgärd eller inte gäller alltid miljöbalkens allmänna hänsynsregler. De innebär kortfattat att alla som bedriver eller tänker bedriva en verksamhet måste skaffa sig den kunskap och vidta de åtgärder som behövs, för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Åtgärdsprogrammet reglerar inte bara jordbruksåtgärder inom de känsliga områdena utan gäller även för övriga landet, även om vissa begränsningar är specificerade att gälla endast för det känsliga området. Åtgärderna i programmet genomförs genom att tillämpa fyra olika strategier där lagstiftning är en av dem. Även miljöersättningar, rådgivning och information samt forsknings- och utvecklingsarbete bidrar till genomförandet. Det svenska åtgärdsprogrammet och föreskrifterna utvärderas och revideras med ca 4-5 års mellanrum. En ny, större genomgång har genomförts under år 2009 och har lämnats till regeringen i april 2010. Det förslag till handlingsprogram som togs fram ska komma att gälla under perioden 2011 till 2016.

I förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket regleras lagringskapacitet för stallgödsel, samt bestämmelser för en viss andel höst- eller vinterbevuxen mark. Även vilka områden som utpekats som känsliga anges i förordningen. I Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2004:62) finns bestämmelser om krav på spridningsareal, särskilda spridningsbestämmelser, bestämmelser om lagring och påfyllning av stallgödsel, samt detaljerade bestämmelser om höst- och vinterbevuxen mark. De föreskrifter som för närvarande gäller för de känsliga områdena, utöver vad som gäller i hela landet, är kortfattat följande; •

Kravet för lagringskapacitet för stallgödsel är mer långt gående än i övriga landet men varierar också beroende på i vilken del av det känsliga området som gården är belägen.

•

Dokumentation ska finnas över hur lagringsvolymen har beräknats samt över den beräkning av grödans kvävebehov som brukaren måste göra.

•

Stallgödsel får inte tillföras i större mängd än vad som motsvarar 170 kg totalkväve per hektar spridningsareal och år. Inför höstsådd får högst 60 kg lättillgängligt kväve per hektar tillföras.

•

Vissa olika försiktighetsmått ska iakttas vid spridning av gödsel. Gödselmedel får inte spridas på jordbruksmark närmare än 2 meter från kant som gränsar till vattendrag eller sjö. Vid lutning större än 10 procent är det också förbjudet att sprida stallgödsel.

9

•

Under året gäller olika spridningsrestriktioner. Det är t.ex. förbjudet att sprida gödselmedel vid vissa tidpunkter. Dessa så kallade stängda perioder är mer omfattande i de känsliga områdena än för övriga landet och varierar beroende på vilket känsligt område som avses.

•

Inom känsligt område får gödselmedel inte spridas på vattenmättad eller översvämmad mark. Även på snötäckt eller frusen mark gäller spridningsförbud.

För eventuella nya områden kan förskrifterna komma att utökas för att uppfylla de minimikrav som finns i nitratdirektivet. Detta behandlas närmare i kapitel 8.3 Konsekvenser för lantbruket.

4

Nitratkänsliga områden

4.1

Kriterier för utpekande

I direktivet specificeras vilka kriterier som ska användas för att ange vattenområden som är känsliga för förorening av nitrater. Medlemsstaterna ska i enlighet med dessa kriterier förteckna de vatten som är förorenade eller som kan förorenas om åtgärder i enlighet med direktivet inte vidtas. Inom en tvåårsperiod efter dagen för anmälan av direktivet ska medlemsstater som känsliga områden ange alla kända områden inom deras territorier från vilka avrinning sker till de vattenområden som förtecknats och som bidrar till förorening. Följande kriterier anges för förteckning av vattenområden; A. Vattenområden som avses i artikel 3.1 skall förtecknas med ledning av bl.a.

1) om sött ytvatten som används eller skall användas för utvinning av dricksvatten har eller, om åtgärder enligt artikel 5 inte vidtas, kan ha en högre nitrathalt än den som fastställts i enlighet med direktiv 75/440/EEG7, 2) om grundvattnets nitrathalt överstiger 50 mg/l eller kan komma att göra det om åtgärder i enlighet med artikel 5 inte vidtas, 3) om naturliga sötvattensjöar, andra sötvattensamlingar, flodmynningar, kustvatten och havsvatten är eutrofierade eller kan bli det om inte åtgärder i enlighet med artikel 5 vidtas.

B. Vid tillämpningen av dessa kriterier skall medlemsstaterna även beakta 1) vattnets och markens fysikaliska och miljömässiga egenskaper,

7

Upphävd 21 december 2007 genom ”vattendirektivet” dvs Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättandet av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område

10

2) aktuell kunskap om kväveföreningars uppträdande i miljön (vatten och mark), 3) aktuell kunskap om effekten av de åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 5.

Ett medlemsland behöver inte ange särskilda känsliga områden om man väljer att upprätta och tillämpa ett åtgärdsprogram enligt nitratdirektivet för hela landet.

4.2

Utbredning av nuvarande känsliga områden

Sverige förtecknade i december 1995 ett antal vatten- och landområden som känsligt område. Efter det har områden lagts till vid två tillfällen, i augusti 2002 och i juni 2003.

De förändringar som skett listas i tabell 1. I figur 3 anges de kustområden och sjöar som förtecknats enligt artikel 3.1 och i figur 4 visas samtliga känsliga områdens geografiska utbredning. Områdenas omfattning anges i 5§ förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket. De områden som anges är; 1. Blekinge, Skåne, Hallands och Gotlands län, kustområdena i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Västra Götalands län samt Öland, och 2. övriga delar av Stockholms län samt delar av Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Västra Götalands, Örebro och Västmanlands län.

I 2§ och bilaga 1 i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2004:62) om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring, finns en detaljerad beskrivning av vilka delar av Sverige som tillhör de känsliga områdena. Eftersom vissa gränser för känsliga områden följer gränserna för församlingar, vilket kan ändras, har det fastslagits (SJVS 2004:62 ) att gränserna för känsliga områden ska följa 2004 års församlingsindelning.

11

Tabell 1. Förtecknade känsliga områden, årtal för förteckning, tillämpbara kriterier enligt bilaga 1 i direktivet och artikel 3.1 och 3.2 Område

År

Kustområdena i egentliga Östersjön, Kattegatt och Skagerack Ringsjön och dess tillrinningsområden Kuststräckan från den norska gränsen till och med Stockholms skärgård och Blekinge, Skåne, Hallands och Gotlands län samt Öland

1995 A3 och B1-3 3.1

Jordbruksdominerade områden i Göta älvs huvudavrinningsområde söder och sydväst om Vänern med avrinning till Kattegatt och Skagerack Delar av Motala ströms och Söderköpingsåns huvudavrinningsområden Jordbruksdominerande områden med tillrinning till Mälaren i Norrströms huvudavrinningsområde Jordbruksdominerade områden väster om Hjälmaren Sjöarna Hjälmaren och Mälaren

2002 Ej aktuellt

3.2

2002 Ej aktuellt

3.2

2002 Ej aktuellt

3.2

Ytterligare områden i Västra Götalands, Östergötlands och Södermanlands län

2003 Ej aktuellt

Kriterier

Artikel

1995 A3 och B1-3 3.1 1995 Ej aktuellt 3.2

2002 Ej aktuellt 3.2 2002 A3 och B1-3 3.1 3.2

1. Kustområdena i egentliga Östersjön 2. Kustområdena i Kattegatt 3. Kustområdena i Skagerack 4. Ringsjön 5. Mälaren 6. Hjälmaren

Figur 3. Kustområden och sjöar i södra Sverige som förtecknats som förorenade enligt artikel 3.1 i nitratdirektivet.

12

Figur 4. Karta som visar det känsliga området som förtecknades 1995 och det känsliga området som lades till år 2002 och 2003. Även län och huvudavrinningsområde är markerat.

13

5

Ytvatten

Landområden med avrinning till ytvatten som är förorenade eller där det finns en risk att de kan komma att förorenas ska förtecknas som känsligt område. De ytvatten som avses är sött ytvatten som används eller ska användas för utvinning av dricksvatten och som kan ha en högre nitrathalt än den som fastställts i enlighet med direktiv 75/440/EEG. Eftersom detta direktiv upphört att gälla från år 2007 är det kriterier och hänvisningar som ställts upp i ramdirektivet för vatten som bestämmer nitrathalten. I praktiken påverkar detta inte den nitrathalt som ska gälla som gräns vid förteckning av vattenområden, även om gränsen inte är specifikt angiven i ramdirektivet för vatten.

Artikel 7 i ramdirektivet för vatten handlar om uttag av vatten som används för dricksvatten. Där görs en hänvisning till direktiv 98/83/EG8 (dricksvattendirektivet) vilket behandlar kvaliteten för dricksvatten och där kvalitetsnormen för nitrat angetts till 50 mg/l.

Lydelsen ”kan ha en högre nitrathalt” förklaras inte närmare i nitratdirektivet. I riktlinjerna för rapportering enligt artikel 10 från kommissionen har det föreslagits att vid klassningen av nitrathalter bör även klassen mellan 40-50 mg/l användas. Detta för att indikera om det finns en risk att halterna vid en mätstation kan överstiga 50 mg/l.

Kriteriet anger egentligen att det är dricksvattenförekomster som ska förtecknas. Det har dock framkommit genom domslut i EG-domstolen att alla förekomster av ytvatten (och grundvatten) ska omfattas av nitratdirektivet, och inte bara dricksvattenförekomster (ärende nr C-396/01 och C-69/99). Som underlag för bedömningen har därför använts resultat från alla typer av övervakning, utan åtskillnad för användningsområde.

5.1

Underlag för bedömningen

Den svenska vattenkvaliteten följs till största delen genom olika miljöövervakningsprogram som finansieras och samordnas av Naturvårdsverket. Data lagras hos olika så kallade datavärdar och är tillgänglig för allmänheten. I första hand lagras nationella data, men även uppgifter framtagna på regional nivå av t.ex. olika länsstyrelser kan lagras hos respektive datavärd. Under åren har vissa mätprogram omarbetats för att bättre uppfylla de nya behov som t.ex. olika EU-direktiv har medfört.

Senast omarbetades flera övervakningsprogram i och med att nya behov framkom i ramdirektivet för vatten.

För genomgången av tillståndet i ytvatten i denna översyn har data främst använts från miljöövervakningsprogrammet sötvatten och dess undersökning i vattendrag och sjöar.

Medelvärden och maxhalter har klassats för perioden 2006 till 2008. Inom sötvattensprogrammet undersöks inte bara ytvatten i sjöar och vattendrag utan även grundvatten (se avsnitt om Grundvatten). Nitratdirektivet anger inga begränsningar vad gäller storleken på ytvattenförekomster som kan komma i fråga för utpekande. Därför har data från både små och stora vattendrag och sjöar använts för genomgången. Rådata från miljöövervakningen av sötvatten har tagits fram av SLU.

8

14

Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten

Eftersom data från miljöövervakningen inte har klassats med avseende på om de används för uttag av dricksvatten eller inte har det varit nödvändigt att även specifikt undersöka halter i dricksvattentäkter. Utöver data från miljöövervakningen har därför uppgifter om råvatten från ytvattentäkter använts som underlag. Dessa data lagras i Vattentäktsarkivet och har tillhandahållits av SGU.

5.1.1

Miljöövervakning

SLU är nationell datavärd för de delar av övervakningen inom sötvattenprogrammet som omfattar sjöar och vattendrag. De är även utförare av vattenprovtagning och analyser av vattenprover.

För att bättre uppfylla de krav som ställs inom ramdirektivet för vatten har sötvattenprogrammet reviderats kraftigt, och ett nytt program togs i drift i januari 2007.

De delar som avser sjöar och vattendrag, och som nu ingår i programmet, är trendvattendrag, flodmynningar, trendsjöar och omdrevssjöar. Dessa delprogram kompletteras av bl.a. regional miljöövervakning samt övervakning i de stora sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren. Till översynen av nitratkänsliga områden har data nyttjats från i princip alla delprogram inom sötvattenövervakningen och även viss data från regional övervakning som utförs inom samordnad recipientkontroll. Resultat från omdrevssjöarna har dock inte använts.

Trendprogrammen för vattendrag och sjöar genererar olika tidsserier och har främst som syfte att kunna ge svar på frågor om hur miljön förändras, både i påverkade och opåverkade områden. Detta program ersätter de tidigare referensvattendragen och sjöarna vilket innebär att de flesta stationerna har undersökts under lång tid. Ett fåtal sjöar och vattendrag tillkom vid revideringen 2007. Revideringen av programmen innebar främst att de biologiska undersökningarna utökades jämfört med tidigare. För trendvattendragen omfattar undersökningarna månadsvis provtagning och analys av vattenkemi i 67 vattendrag. Deras avrinningsområden varierar i storlek från ca 1 km2 till över 10 000 km2. Inom delprogram trendsjöar undersöks 106 sjöar. Ytvattnet provtas 4 gånger per år för vattenkemisk analys vilket motsvarar ett prov per säsong. Utöver detta undersöks 10 sjöar med månadsvis provtagning av vattenkemin under den isfria delen av året. Sjöarnas medelarea är 2 km2 och varierar mellan 0,02 –52,6 km2.

I delprogrammet flodmynningar ingår större vattendrag, 47 stycken, som tillsammans svarar för 85 % av den årliga avrinningen till havet från Sverige. Mätningarna skapar framförallt ett viktigt underlag för att beräkna belastningen på havet och består främst av vattenkemiska analyser. Avrinningsområdena varierar i storlek från ca 100 till 48 000 km2.

5.1.2

Ytvattentäkter

I vattentäktsarkivet hos SGU finns samlat egenskaper om och analysresultat från enskilda och allmänna vattentäkter. Både grund- och ytvattentäkter ingår i arkivet vilket beskrivs närmare i avsnittet om grundvatten. För närvarande finns 186 ytvattentäkter registrerade i arkivet. Underlagsmaterial om ytvattentäkter har sammanställts av SGU.

15

5.2

Resultat

5.2.1

Miljöövervakning

5.2.1.1 Vattendrag Medelvärden av nitrathalter har beräknats för perioden 2006 till 2008 för totalt 283 olika vattendrag, relativt jämt fördelade över Sverige (tabell 2). Endast stationer med minst 3 mätningar under perioden har tagits med men de flesta stationer har minst 10 mättillfällen för nitrat. Resultatet visar att samtliga vattendrag har låga medelvärden av nitrat. Endast 10 vattendrag hamnar i klassen 10-25 mg/l och övriga har lägre medelvärden än 10 mg/l för perioden 2006-2008. Klassningen har gjorts enligt riktlinjer för rapportering av artikel 10 i nitratdirektivet.

Utöver medelvärden har maxhalter av nitrat för 375 vattendrag klassats för perioden 2006-2008. Att fler vattendrag ingår i klassningen av maxhalter jämfört med medelvärden beror på att samtliga vattendrag tagits med, oberoende av antal mättillfällen under perioden. Detta innebär att för ett antal vattendrag återspeglas inte en maxhalt eftersom endast ett mättillfälle finns. Resultatet ger ändå en uppfattning om i vilken storleksordning halterna befinner sig och har därför tagits med. För maxhalter visar resultatet att endast 3 vattendrag befinner sig i klassen 40-50 mg/l vilket då skulle utgöra en risk för att halten ska överstiga 50 mg/l. Avrinningsområdena till 2 av dessa vattendrag är dock redan utpekade som känsliga områden. Vattendraget med högst maxhalt är ett tillflöde till Vättern där halterna av nitrat vid olika mättillfällen varierar från under 1 mg/l till 44 mg/l vilket gör att medelhalten är 17 mg/l för 2006-2008. De flesta vattendragen (90 %) har maxhalter som är lägre än 10 mg/l för perioden.

I figur 5 visas vattendragens placering i landet samt nitratklassningen av medelhalter med olika färger.

Tabell 2. Klassning av nitrathalter (mg/l) för vattendrag, medelvärden för 20062008 samt maxhalter under perioden 2006-2008 Klass nitrathalt (mg/l)

16

Antal stationer i vattendrag Medel 2006-2008

Max 2006-2008

<10

273

337

≥10 <25

10

30

≥25 <40

-

5

≥40 <50

-

3

≥50

-

-

Summa stationer

283

375

Figur 5. Vattendrag (283 stycken) undersökta inom miljöövervakningen. Klassning av medelvärden av nitrathalter för perioden 2006-2008.

17

5.2.1.2 Sjöar För totalt 290 mätstationer i sjöar har medelvärden av nitrat (mg/l) beräknats för perioden 2006-2008. Eftersom vissa sjöar t.ex. Mälaren, Vänern, och Vättern har fler än en mätpunkt innebär det att färre sjöar än 290 har provtagits men ingen åtskillnad i resultatet har gjorts för detta. Proverna är tagna på 0,5 meters djup. Medelvärdena utgörs av minst tre mättillfällen under perioden. Samtliga mätstationer hade låga medelvärden, mindre än 10 mg/l. Även maxhalter för perioden var låga (tabell 3).

I figur 6 visas var sjöarna är belägna i landet samt nitratklasser för medelvärden. Totalt har 274 sjöar ritats ut i kartan. För de sjöar som hade mer än en mätpunkt har medelvärdet beräknats för sjön vilket gör att det är färre mätstationer som visas i kartan jämfört med tabell 3.

Tabell 3. Klassning av nitrathalter (mg/l) för sjöar, medelvärden för 2006-2008 samt maxhalter under perioden 2006-2008 Klass nitrathalt (mg/l)

18

Antal stationer i sjöar Medel 2006-2008

Max 2006-2008

<10

290

287

≥10 <25

-

3

≥25 <40

-

-

≥40 <50

-

-

≥50

-

-

Summa stationer

290

290

Figur 6. Sjöar (274 stycken) undersökta inom miljöövervakningen. Klassning av medelvärden av nitrathalter för perioden 2006-2008.

19

5.2.2

Ytvattentäkter

Resultat från analyser av råvatten från ytvattentäkter har sammanställts för perioden 2006 till 2008. I figur 7 visas en fördelning där nitrathalter i vattentäkterna har klassats.

Resultatet för de 62 täkterna visar på mycket låga halter, med en maxhalt av nitrat på knappt 4 mg/l. Resultatet visas även i en karta i figur 8 där mätstationernas placering är angiven.

Nitrat i kommunala ytvattentäkter, 2006-2008

Figur 7. Halter av nitrat (mg/l) i råvatten från kommunala ytvattentäkter. Medelvärden per vattentäkt för åren 2006 till 2008.

20

Figur 8. Halter av nitrat (mg/l) i ytvattentäkter beräknade som medel fÜr perioden 2006-2008.

21

5.3

Slutsats

Underlagsmaterialet visar inte på att några nya nitratkänsliga områden behöver pekas ut med utgångspunkt i kriteriet om ytvatten som dricksvatten. Eftersom Sverige inte har baserat tidigare utpekanden på detta kriterie blir det inte heller frågan om att ta bort några delar av nuvarande områden.

Halterna av nitrat i sjöar och vattendrag som undersöks inom ramen för miljöövervakningen är generellt låga och överstiger inte gränsen 50 mg/l. Även halterna i råvatten från ytvattentäkter är mycket låga och det bedöms inte som att det föreligger en risk att halterna ska överstiga 50 mg/l, varken för täkter eller för stationer inom miljöövervakningen.

6

Grundvatten

I Sverige utgörs nästan hälften av kommunala dricksvattnet av grundvatten eller så kallat förstärkt grundvatten vilket innebär att vatten från sjöar, älvar och åar har fått filtrera genom grusavlagringar. Genom klimat och geologi, framför allt de många sandoch gruslagringarna i form av till exempel rullstensåsar, finns det bra förutsättningar för god tillgång på bra och lätt uttagbart grundvatten. Drygt 1,2 miljoner permanentboende och ungefär lika många fritidsboende har sin dricksvattenförsörjning från egen, borrad eller grävd, brunn (SGUs hemsida).

Kvalitetsaspekter för dricksvatten regleras genom Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten, omtryck (LIVSFS 2005:10) vilket i sin tur baseras på EU-direktivet 98/83/EG om kvaliteten på dricksvatten. Detta är ett hälsoinriktat minimidirektiv som tillåter strängare nationella regler. Reglerna gäller för dricksvatten från vattenverk som levererar mer än tio kubikmeter per dag eller försörjer fler än 50 personer. Även om volymen understigs, omfattas dricksvatten som levereras som en del av en kommersiell eller offentlig verksamhet. För nitrathalter i dricksvatten anger föreskriften att vatten med en halt av nitrat som överstiger 50 mg per liter ska bedömas som otjänligt. Gränsvärdet för tjänligt med anmärkning är 20 mg nitrat/l. För enskild vattenförsörjning har riktvärden satts till samma haltnivåer i Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2003:17) om försiktighetsmått för dricksvatten.

I nitratdirektivet anges att grundvatten ska förtecknas om nitrathalten överstiger 50 mg/l eller kan komma att göra det om åtgärder enligt direktivet inte vidtas. Detta innebär att tillrinningsområden till grundvatten där en risk finns att halten ska överstiga 50 mg/l eller där den överstigs, bör pekas ut som känsligt område. Innebörden av formuleringen ”kan komma att göra det” (d.v.s. överstiga 50 mg nitrat/l) är inte definierad i direktivet.

Däremot har det i riktlinjer för rapportering enligt artikel 10 från kommissionen föreslagits att vid klassningen av nitrathalter bör även klassen mellan 40-50 mg/l användas. Detta för att kunna spegla utvecklingen för en mätstation i ett område med risk för ”short-term overstepping of the standard”.

22

6.1

Underlag för bedömningen

Underlagsmaterial för grundvatten har tagits fram av SGU9 som är nationell datavärd för grundvattendata framtagen inom miljöövervakningen. Nitratdirektivet anger inga begränsningar för vilka grundvatten som omfattas av direktivet men i och med att ramdirektivet för vatten trädde i kraft sker en samordning mellan de bägge direktiven.

Detta innebär dock inte att tillämpningen av nitratdirektivet borde begränsas till de avgränsade grundvattenförekomsterna enligt ramdirektivet för vatten. Även mindre grundvattenförekomster borde ingå i översynen eftersom man kan utläsa i domslut från EG-domstolen att alla förekomster av yt- och grundvatten som kan överstiga eller som överstiger 50 mg nitrat/l ska pekas ut (ärende nr C-396/01 och C-69/99). För översynen har därför uppgifter som tagits fram inom ramen för miljöövervakning i grundvatten använts, utan åtskillnad för förekomstens storlek, samt även resultat från analyser gjorda i allmänna och enskilda vattentäkter vilket tillhandahålls genom vattentäktsarkivet. Data har sammanställts för perioden 2006 till 2008.

6.1.1

Miljöövervakning

Grundvattnets kemiska sammansättning har övervakats av SGU, Sveriges geologiska undersökning, sedan 1960-talet. Övervakningens syfte har varit att få kunskap om grundvattnets variationer i förhållande till geologi, klimat och topografi. Övervakningen bedrivs idag inom två olika delprogram, dels genom det så kallade Grundvattennätet och dels inom den nationella övervakningen Referensstationer grundvatten. Syftet med övervakningen har varit att skapa långa tidsserier för att kunna följa upp effekterna av t.ex. försurning och övergödning. De flesta mätstationerna är belägna i områden som saknar påverkan av lokala föroreningskällor och kan därför betraktas som referensstationer som kan användas för att följa upp effekterna av åtgärder för att minska luftburen miljöpåverkan. Som komplement till den nationella övervakningen utförs vissa regionala mätningar, men syftet med dessa mätningar är inte alltid att skapa tidsserier utan kan handla om enstaka undersökningar.

I SGUs grundvattennät ingår för närvarande 30 stationer varav 27 är små magasin i företrädesvis morän och svallsand. Övriga 3 stationer övervakar stora magasin, varav 2 i slutna akviferer. Provtagningen görs två gånger per år.

Från och med år 2007 finns ett reviderat mätprogram för Referensstationer grundvatten.

Detta är anpassat för de nya krav som ställs genom ramdirektivet för vatten och det svenska miljömålsarbetet och ska generera underlag för referensvärden och bakgrundshalter i av människan opåverkade miljöer. I mätprogrammet ingår 80 stationer som provtas flera gånger per år (trendstationer) och drygt 500 stationer som provtas inom ett omdrevsprogram som löper över sex år. Resultat från omdrevsprogrammet har inte tagits med här eftersom det endast rör sig om ett mättillfälle var sjätte år för varje station. I Referensstationer grundvatten provtas både stora och små akviferer. Stationerna utgörs av provtagningsrör, brunnar och källor i allmänna grundvattentäkter.

9

Sveriges geologiska undersökning

23

6.1.2

Vattentäktsarkivet

I vattentäktsarkivet finns samlat information om de allmänna och enskilda vattentäkter där uttaget är större än 10m3 vatten per dygn, eller som försörjer fler än 50 personer under minst en vecka per år.

En allmän vattentäkt innebär en vattentäkt över vilken en kommun har ett rättsligt bestämmande inflytande och som har ordnats och används för att uppfylla kommunens skyldigheter enligt ”Vattentjänstlagen” (2006:412). Kommunala VA-bolag tillhandahåller informationen som omfattar både fysiska och geografiska egenskaper för vattentäkterna. I arkivet finns dessutom resultat från kemiska analyser av råvatten vilket tillhandahålls direkt av analyslaboratorierna. Det finns för närvarande 1 771 allmänna grundvattentäkter registrerade i vattentäktsarkivet. Många vattentäkter saknar vattenkemiska råvattenanalyser och materialet är heterogent.

Databasen innehåller även information om större, enskilda vattentäkter vilket avser vattentäkter som inte ingår i en allmän VA-anläggning utan drivs av en enskild fysisk eller juridisk person och inte av en kommun. En enskild vattentäkt används för annan vattenförsörjning än för kommunens allmänna. För närvarande finns information som omfattar fysiska och geografiska egenskaper för 688 större enskilda vattentäkter i vattentäktsarkivet.

6.2

Resultat

6.2.1

Miljöövervakning

Totalt har 124 stationer som ingår i den nationella miljöövervakningen av grundvatten klassats med avseende på nitrathalter (tabell 4). Klassningen har gjorts av medelvärden beräknade för perioden 2006-2008. Resultatet visar att merparten av stationerna har mycket låga medelvärden, mindre än 2 mg/l och att inga stationer har ett medelvärde för 3-årsperioden som överstiger 50 mg nitrat per liter. De två stationer som befinner sig i klassen 20-50 mg/l har medelvärden som är 26 respektive 36 mg nitrat/l för åren 20062008. Stationerna har även ritats ut i en karta där de olika klasserna symboliseras med olika färger (figur 9).

24

Tabell 4. Antal stationer för grundvattenövervakning uppdelade i olika nitratklasser och beräknade som medelvärden för perioden 2006-2008 Nitratklass (mg/l)

Antal stationer

<2

102

2-5

12

5-20

8

20-50

2

Totalt

124

6.2.1.1 Trender En beräkning av trender har gjorts för totalt 92 stationer som undersöks inom ramen för miljöövervakning i grundvatten. Trenderna beräknades för nitrathalter för en 10-års period, 1999 till 2008. Resultatet visar på att fem stationer har signifikant nedåtgående trender och att 16 stationer har en signifikant uppåtgående trend. Eftersom halterna ursprungligen är mycket låga innebär dock de uppåtgående trenderna endast små ökningar i halter och kan framförallt i norra Sverige kopplas till en ökning i deposition.

25

Figur 9. Nitrathalter (mg/l) i grundvatten beräknade som medelvärde för perioden 2006 till 2008.

Stationerna, totalt 124 stycken, är undersökta inom den nationella miljöövervakningen av grundvatten. Grå markering anger nuvarande känsliga områden.

26

Figur 10. Trender beräknade för grundvattenstationer inom den nationella miljöövervakningen av grundvatten för perioden 1999 till 2008.

27

6.2.2

Vattentäkter

Kemiska analysdata i vattentäktsarkivet bidrar till att tillfredsställa databehovet för en stor andel dricksvattenförekomster10 som är avgränsade inom ramen för vattenförvaltningsarbetet. Analysdata finns också från allmänna vattentäkter som tar sitt vatten ur andra grundvattenförekomster som inte är avgränsade, som t.ex. i urberg och morän. I figur 11 visas en fördelning av nitrathalter i olika klasser i totalt 596 grundvattentäkter. Från ca 2/3 av vattenverken saknas uppgifter om nitrathalt i råvatten.

Proverna är tagna i råvatten under åren 2006 till 2008. Resultatet visar att det finns en övervägande del täkter med låga halter av nitrat. För ca 73 % av täkterna var halten under 5 mg/l. Endast tre vattentäkter hade medelhalter i klassen 40-50 mg/l varav samtliga är belägna inom nitratkänsligt område i Skåne län. Maxhalten var 44 mg/l.

Grundvattentäkternas läge visas i karta i figur 12 där varje täkt markeras med en färg för den nitratklass som avses.

Kemiska data från råvattenkontroll av allmänna vattentäkter är rent fysikaliskt mer representativa för en grundvattenförekomst än data från enskilda brunnar och provtagningsrör. Skyddsområden med föreskrifter kan dock innebära att t.ex. jordbruksverksamheter har mindre påverkan på grundvattnet som tillförs de skyddade vattentäkterna än den har i övriga delar av grundvattenförekomsten som eventuellt hyser enskilda vattentäkter. Allmänna, kommunala, vattentäkter kan också komma att stängas och uttagspunkten flyttas om det finns risk för att halten av nitrat ska överstiga 50 mg/l.

Detta gör att resultaten eventuellt får en övervikt av stationer med låga halter än vad som egentligen är representativt för grundvattenkvaliteten i landet.

10

Dricksvattenförekomst är grundvattenförekomster med ett uttag av dricksvatten större än 10 m 3/dygn eller som förser fler än 50 personer/dygn.

28

Nitrat i kommunala grundvattentäkter, 2006-2008

Figur 11. Halter av nitrat (mg/l) i råvatten från kommunala grundvattentäkter. Medelvärden per vattentäkt för åren 2006 till 2008.

29

Figur 12. Medelvärden 2006-2008 för nitrathalter (mg/l) i råvatten från kommunala grundvattentäkter från vattentäktsarkivet.

30

6.3

Slutsats

De låga halter av nitrat som har uppmätts i grundvatten föranleder inte att Sverige pekar ut ytterligare känsliga områden enligt kriteriet om grundvatten i nitratdirektivet. Denna slutsats grundas dock på datamaterial från den nationella miljöövervakningen som är utformad främst för att mäta effekter från luftburna föroreningar samt kommunala grundvattentäkter som oftast omfattas av vattenskyddsområden. Därför är urvalet av mätplatser inte helt representativt för jordbruksområden.

Eftersom Sverige inte pekat ut några känsliga områden med anledning av kriteriet för grundvatten är det inte heller aktuellt att ta bort några delar av det nuvarande känsliga området.

7

Eutrofiering

Med eutrofiering avses enligt definitionen i direktivet, berikning av vatten genom tillförsel av näringsämnen, vilket medför ökad tillväxt av alger och ökad växtlighet, så att balansen mellan organismerna i vattnet störs på ett oönskat sätt och att vattenkvaliteten påverkas negativt.

Det framgår genom beslut i EG-domstolen mot Frankrike år 2002 (C-258/00) att även eutrofiering genom fosfor avses i detta sammanhang. Det innebär att det inte går att bortse från fosfor när känsliga områden ska utses, särskilt som fosfor oftast är det ämne som i stort reglerar tillväxten i söt- och bräckvatten. När det gäller eutrofiering låg ursprungligen tyngdpunkten i direktivet på förändringar som orsakas av kvävepåverkan.

En förskjutning av tillämpningen ska ses mot bakgrund av ett förbättrat kunskapsläge om vad som orsakar eutrofiering.

Vid tillämpningen av eutrofieringskriteriet, liksom för andra kriterier, ska enligt direktivet vattnets fysikaliska och miljömässiga egenskaper, aktuell kunskap om kväveföreningars uppträdande i mark och vatten, samt aktuell kunskap om effekterna av de åtgärder som sätts in enligt direktivet beaktas. Vid översynen ska hänsyn dessutom tas till förändringar och omständigheter som inte tidigare kunnat förutses.

Det finns inte någon generell metod för att bedöma eutrofiering enligt nitratdirektivet som gäller för hela EU. Varje medlemsland använder de metoder som arbetats fram utifrån nationella förutsättningar.

Som en del i bedömningen av eutrofiering, ska områden avgränsas där jordbruket har väsentlig påverkan. Detta framgår inte av direktivet i sig utan av ett antal domar från EG-domstolen där kommissionen med framgång har drivit att jordbruksområden där jordbruket har ”väsentlig” påverkan på vattenkvaliteten ska tas med. Genom dessa domar ges en bild av vad som menas med väsentlig påverkan. I domen mot lantbrukare i England 1999 (C-293/97), fastslår domstolen att områden kan pekas ut om ”kväveföreningar väsentligt bidrar till den totala nitrathalten”.

31

I domen mot Belgien 2005 (C-221/03), har domstolen utvecklat synpunkter vad som gäller för jordbrukets andel. En av frågorna gäller eutrofiering av kustvatten, som Belgien inte tagit hänsyn till vid utpekande av känsliga områden. Det vallonska jordbruket bidrar enligt uppgift i domen med 17 % respektive 19 % av belastningen till två kustområden, vilket domstolen anser vara långt ifrån obetydligt. Ett av huvudmotiven är här att minska kvävebelastningen och därmed eutrofieringen av Nordsjön.

7.1

Underlag för bedömningen

När 2006 års översyn gjordes hade en preliminär riskbedömning för övergödning utförts enligt vattendirektivet. Eftersom bedömningen var preliminär, bedömdes underlaget vara för osäkert för att det skulle kunna användas för att utse känsliga områden.

Jordbruksverket bedömde därför att det skulle bli möjligt att ta hänsyn till resultatet av arbetet enligt vattendirektivet vid nästa översyn.

Sedan 2006 har vattenmyndigheterna sammanställt och den 22 december 2009 fastställt status och miljökvalitetsnormer för ett stort antal vattenförekomster. De bedömningar som ligger till grund för dessa bedömningar finns nu tillgängliga på ett nationellt plan, och kan utnyttjas för att bedöma vilka vatten som är eutrofierade eller riskerar att bli det.

7.1.1

Vattenmyndighetens bedömning av övergödning

En särskild sammanvägning av de parametrar som speglar övergödning (enligt tabell 5) för hela landet har levererats av vattenmyndigheten för Norra Östersjön. Bedömningen av eutrofiering bygger i detta fall enbart på att sådana vattenförekomster där det finns mätvärden har tagits med. Mätvärden kan vara av två slag, dels biologiska parametrar, till exempel växtplankton och bottenfauna, och dels fosforhalter. Huvudprincipen har varit att den parmeter som visar kraftigast eutrofiering har styrt bedömningen. I vissa fall har vattenförekomster bedömts inte vara eutrofierade, trots att någon parameter visat på eutrofiering, till exempel när det funnits få mätvärden som tyder på eutrofiering.

En översikt över vattenförekomster som bedömts som övergödda enligt vattenmyndighetens sammanställning framgår av karta 1-2 (bilaga 1).

Föreliggande eutrofieringsbedömning skiljer sig alltså från statusklassificieringen. Dels är det här frågan om ett annat syfte, dels har bedömningen gjorts på annat vis.

Statusklassificeringen av ekologisk status gäller alla faktorer som påverkar ekologisk status. Här är det endast fråga om de faktorer som speglar eutrofiering.

Statusklassificeringen görs delvis genom expertbedömningar. Här bygger bedömningen på mätvärden.

32

Tabell 5. Kvalitetsfaktorer och övergödningsparametrar som har använts vid sammanställning och bedömning av eutrofiering av olika typer av vattenförekomster Vattenförekomst Kvalitetsfaktor Parameter/index

Sjöar

Vattendrag

Kust- och övergångsvatten

Växtplankton

Totalbiomassa Andel cyanobakterier TPI (trofiskt planktonindex) Klorofyll

Makrofyter

Trofiindex (TMI)

Bottenfauna

BQI

Fys-kem

Tot-P

Kiselalger

IPS TDI

Bottenfauna

DJ-index

Fys-kem

Tot-P

Makroalger och gömfröiga växter Bottenfauna

7.1.2

Växtplankton

Biovolym Klorofyll a

Fys-kem

Siktdjup Näringsämnen (Tot-P, Tot-N, DIN, DIP) Syrebalans

Belastningsberäkningar

Det bästa underlag för belastning till havet som finns tillgängligt är för närvarande de nationella beräkningar av belastning och källfördelning som gjorts som underlag till HELCOM11 i form av PLC5-beräkningarna, vilka tagits fram av konsortiet SMED där SLU och SMHI har utfört en stor del av beräkningarna. En sammanställning av belastning och källfördelning finns i en rapport från Naturvårdsverket (Natuvårdsverket, 2008b). Det sker också ett kontinuerligt arbete för att förbättra modellberäkningarnas

11

Helsingforskommissionen med ansvar för Helsingforskonventionen och förhandlingar om åtaganden för en renare Östersjö.

33

tillförlitlighet. För den som vill läsa mer om detta hänvisas bland annat till rapporter från SMED.12 PLC5-beräkningarna bygger på att den diffusa belastningen simuleras för delavrinningsområden och uppgifter om punktkällor samlas in. För jordbruksmark sker beräkningarna i två steg. Läckagekoefficienter beräknas för 22 utlakningsregioner, olika grödor, lutning, P-klasser i alven, gödslingsnivåer och jordarter. Retentionen simuleras genom HBV-NP modellen. Kalibrering sker sedan med hjälp av mätdata i vattendrag och vid kusten. Modellen har god överensstämmelse med mätvärden från åmynningar till havet. När det gäller källfördelningen visar kalibreringar som gjorts i inlandet att det fortfarande finns förbättringspotential för belastningen från mindre avrinningsområden.

Att modellen har svagheter när det gäller små områden har framförallt statistiska orsaker och är kopplad till upplösningsgraden i indata. Det framgår också av de uppföljningar som gjorts att resultaten kan användas med tillfredställande säkerhet på PLC5-områdesnivå, men inte på delavrinningsområdesnivå.13 Motsvarande belastningsberäkningar användes redan vid 2006 års översyn av känsliga områden för att beskriva rotzonsläckaget. Eftersom belastningsberäkningarna tar hänsyn till, och gör en sammanvägning av de faktorer som är relevanta för att beskriva jordbrukets belastning och påverkan, är de en lämplig grund för att göra avgränsningar enligt nitratdirektivet, då de används tillsammans med uppgifter om eutrofierade vatten och mätvärden. Kartorna 3-6 (bilaga 1) visar antropogen bruttobelastning och nettobelastning14 av kväve respektive fosfor från jordbruket per km2 PLC5-område.

7.2

Beskrivning av arbetsmetoden

Under arbetets gång har ett flertal olika alternativa lösningar studerats. Framförallt har olika nivåer av påverkan från jordbruket prövats. För att göra detta har vi använt oss av olika lägsta nivå för belastning från jordbruket. De olika nivåerna har diskuterats i referensgruppen och justeringar har gjorts efterhand. Genom de olika bedömningar som gjorts har med tiden ett huvudalternativ utkristalliserat sig, se vidare under kapitel om överväganden. Vi har även valt att presentera två alternativa nivåer, ett med större och ett med mindre omfattning än huvudalternativet.

I beskrivningen av arbetsmetoden exemplifieras ibland från huvudalternativet. Samma metod har dock tillämpats för alla alternativ. Det som skiljer mellan alternativen är

12

www.smed.se; till exempel rapport 20:2009 och 32:2009

13

Rapport Naturvårdsverket 5815 samt SMED:s hemsida

14

Med bruttobelastning avses mängd växtnäring som kommer från källor i ett avrinningsområde (här ett PLC5-område). Med nettobelastning avses den mängd växtnäring som kommer från källor i avrinningsområde och som når havet. Skillnaden mellan bruttobelastning och nettobelastning utgörs av retention, det vill säga den mängd som blir kvar i sediment i vattendragen eller omvandlas och därför inte når havet. För jordbrukets del motsvarar bruttobelastningen den mängd som lämnar åkerkanten eller dräneringssystemet. Med antropogen avses den del av belastningen som orsakas av mänsklig påverkan i motsats till bakgrunden som inte direkt går att påverka.

34

valda belastningsnivåer. I figur 13 ges en schematisk beskrivning av metoden såsom den beskrivs här nedan.

Utgångspunkten för att hitta eutrofierade vatten har varit eutrofieringsbedömningar som gjorts under arbetet med vatttendirektivet. Vattenmyndigheten har för detta ändamål gjort ett särskilt urval av vattenförekomster, där det funnits någon form av mätvärden som indikerar eutrofiering.

Dessutom är kustzonerna i Skagerack, Kattegatt och Södra Östersjön sedan tidigare känsliga vatten enligt nitratdirektivet. Därför har en särskild bedömning gjorts, som är baserad på belastningen till dessa vatten i sin helhet.

Uppgifter om övergödda vattenförekomster kombinerades i nästa steg med belastningsdata från PLC5. Analysen består av två delar där ytvatten i inlandet och havet studeras var för sig. Områden väljs alltså ut antingen på grund av belastning till eutrofierade sjöar och vattendrag i inlandet, eller på grund av belastning till havet.

Slutligen läggs valda områden ihop till ett kartskikt och förs över till församlingar.

Ett antal olika metoder för att föra över avrinningsområden till församlingar har också prövats. Framförallt har vi provat att ta med eller utesluta församlingar som ligger i kanten av de valda områdena, beroende på hur mycket åkermark som finns i församlingen. Efter ett stort antal försök, har det visat sig vara svårt att nå en bättre överensstämmelse med PLC5-områdenas omfattning, än vad som presenteras nedan i denna metodbeskrivning.

Den huvudsakliga analysen har gjorts med hjälp av Gis-verkyget ArcMap. Kvantitativa analyser av bland annat belastning, har också gjorts genom exporter till excel (figur 13).

7.2.1

Avgränsning för ytvatten i inlandet

Som utgångspunkt för att avgränsa jordbrukets påverkan har eutrofierade vattenförekomster i inlandet använts, det vill säga det urval av eutrofierade sjöar och vattendrag som gjorts av Vattenmyndigheten för Norra Östersjön.

7.2.1.1 Jordbrukets påverkan För att bedöma jordbrukets påverkan, valdes en viss nivå av antropogen bruttobelastning av fosfor från jordbruksmark per km2 landyta, som lägsta nivå för belastning. Detta innebär att alla områden med högre belastning valdes ut.

I huvudalternativet tillämpades nivån 4 kg per km2. Nivån har tidigare tillämpats av vattenmyndigheten för att bedöma om jordbruket har påverkan.

I nästa steg kombinerades genom en GIS-analys områden som valts utifrån belastningsnivå, med områden som hade eutrofierade vattenförekomster. Urvalet skedde så att de PLC5-områden som både uppfyllde kriteriet på belastning (4 kg P/km2 i huvudlaternativet) och på att det fanns eutrofierade vattenförekomster valdes ut.

Därigenom gjordes också bedömningen att jordbruket bidrog till eutrofieringen av dessa vattenförekomster.

35

7.2.2

Avgränsning för eutrofierade havsområden

Havsbassängerna och kustområdena i Skagerack, Kattegatt och Östersjön har till skillnad från övriga havsområden betydande problem med eutrofiering. De är dessutom tidigare känsliga kustvatten enligt nitratdirektivet. Vi valde därför att studera tillrinningen till dessa havsområden vidare i detta arbete.

7.2.2.1 Nivå för nettobelastning Alla huvudavrinningsområden som har sitt utflöde i Skagerack, Kattegatt och Östersjön avgränsades och den totala belastningen till dessa havsområden beräknades.

Metoden bygger på att områden som bidrar med den största andelen av jordbrukets belastning till dessa havsbassänger ska utses som känsliga. För detta ändamål summeras PLC5-områden med successivt lägre belastning på havet, tills en viss andel av den totala antropogena nettobelastningen från jordbruket uppnås. På så vis tas de områden som har relativt högst belastning med oavsett vilken nivå som väljs.

Proceduren görs en gång för kväve och en gång för fosfor separat, så att de områden som väljs ut på grund av kväveläckage till havet bidrar med viss andel av kvävebelastningen och de områden som väljs ut på grund av fosforläckage bidrar med viss andel av fosforbelastningen. När sedan områdena slås ihop kommer de gemensamt att bidra med en något större andel av belastningen vilket vidare framgår av resultaten.

I huvudalternativet sattes denna nivå till 80 % av belastningen, vilket motsvarar alla PLC5-områden med högre belastning än 120 kg N/km2 netto antropogent kväve från jordbruk och 2,95 kg P/km2 av netto antropogent fosfor från jordbruksmark.

7.2.2.2 Avgränsning av områden I nästa steg läggs alla avrinningsområden med betydande belastning till havet ihop till ett skikt. I huvudalternativet lades alltså områden med högre belastning än 120 kg N/km2 netto antropogent kväve från jordbruk ihop med områden med högre belastning än 2,95 kg P/km2 av netto antropogent fosfor från jordbruksmark.

7.2.3

Sammanslagning av områden

Områden som valts ut på grund av eutrofiering i inlandet och på grund av belastning till havet slogs ihop till ett gemensamt kartskikt. Detta gjordes genom att alla områden som valts ut i tidigare steg togs med. Ingen hänsyn togs till om valda avrinningsområden både hade stor påverkan på havet och på eutrofiering i inlandet eller enbart på den ena typen av recipient.

7.2.4

Överföring till församlingar

De avrinningsområden som valts ut överfördes i detta steg till församlingar. Först markerades alla församlingar som överhuvudtaget berördes av något av de valda PLC5områdena.

En analys gjordes sedan av hur stor andel av de berörda församlingarnas areal som utgjordes av valda PLC5-områden. En stor andel av församlingarna ingick med hela 36

ytan i PLC5-områden med hög belastning. Så är nästan alltid fallet i slättbygder som har hög växtnäringsbelastning och små församlingar.

Församlingar där valda PLC5-områden utgjorde 30 % av ytan eller mer, valdes ut som känsligt område.

För att få en så sammanhängande gräns som möjligt mellan känsligt och icke-känsligt område har ett antal församlingar lagts till av administrativa skäl efter att PLC5områdena förts över till församlingar. Detta gjordes endast för huvudalternativet.

Dessutom bedömdes att det finns en förhöjd risk för eutrofiering enligt direktivet i vissa kustområden som redan idag ingår i det känsliga kustområdet och därför lades vissa församlingar till längs kusterna. De församlingar som lagts till av detta skäl bidrar även till att avgränsningen av det känsliga området blir mer enhetlig (se kapitel 8 för en slutlig karta över huvudalternativet).

37

Figur 13. Schematisk beskrivning av arbetsflödet för urval av känsliga områden enligt eutrofieringskriteriet. Huvuddelen av arbetet är utfört med analysverktyg i ArcMap.

38

7.3

Alternativa belastningsnivåer

All jordbruksmark läcker näringsämnen i olika grad, och all belastning av näringsämnen till vattendragen har i någon mån betydelse för eutrofiering. Att hitta en lämplig nivå blir därför i någon mån alltid en bedömningsfråga.

7.3.1

Effekt av olika belastningsnivåer i kombination

Genom att studera tre olika belastningsnivåer, har vi velat lämna ett bättre underlag som möjliggör en bedömning av rimlig omfattning av de känsliga områdena. De valda belastningsnivåerna i de tre olika alternativen framgår av tabell 6.

Tabell 6. Tre alternativ för omfattning på det känsliga området som bygger på olika lägsta belastningsnivåer, vars effekter studerades i undersökningen Alternativ

Bruttobelastning P

5 kg/km2 Mindre omfattning Huvudalternativ 4 kg/km2 3 kg/km2 Större omfattning

Nettobelastning N

Nettobelastning P

Bygger på lägsta %-andel av jordbrukets belastning till havet

230 kg N/km2

4,66 kg P/km2

70 %

120 kg N/km2 80 kg N/km2

2,96 kg P/km2 1,57 kg P/km2

80 % 90 %

Resultatet av de tre nivåerna presenteras i form av kartor överförda till församlingar men utan att församlingar som tillkommer av administrativa skäl läggs till. På detta sätt blir det lättast att jämföra de tre alternativen. Dessutom visas skillnader i vilka församlingar som berörs mellan nivåerna samt andel åkermark och typ av företag som förändringarna gäller. Resultatet presenteras även genom beräkningar av hur stor andel av belastningen till havet som områdena bidrar med, hur stor andel av åkermarken som berörs och hur stor del av eutrofierade vattendrag som faller inom det känsliga området.

7.4

Överväganden i förhållande till metoden

7.4.1

Val av mått på belastningen från jordbruket

För att beskriva jordbrukets påverkan på PLC5-områdesnivå är belastning i förhållande till hela landarealen ett bra mått. Detta gäller framförallt när många små geografiska områden ska jämföras relativt varandra för att i nästa steg göra avgränsningar av känsliga områden. Det finns även en källfördelning tillgänglig för PLC5-områden. Att använda källfördelning för att avgränsa områden kan vara mindre lämpligt, eftersom det kan förekomma hög belastning från till exempel enskilda avlopp och industri där även belastningen från jordbruket är hög.

39

7.4.2

Inlandsvatten

7.4.2.1 Kvävehalter enligt den förra översynen När klassificeringar av eutrofiering av vattendrag ska göras används fosfor och kväve som en parameter i bedömningen. I de flesta fall är fosfor det begränsande ämnet och därmed det som bäst speglar graden av eutrofiering. Detta gäller oftast under svenska förhållanden. En genomgång av fosfor och kvävehalter i svenska sjöar gjordes vid den förra översynen. Kvävehalterna i svenska sjöar var generellt mycket låga.

Totalkvävehalten översteg 5 mg/l, vilket motsvarar > 22 mg nitrat per liter i 4 av 681 sjöar. Som en konsekvens av detta blir kväve reglerande ämne för tillväxt framförallt vid låga halter av fosfor det vill säga i näringsfattiga sjöar.

7.4.2.2 Fosfor reglerande ämne i svenska sjöar och vattendrag En sammanfattning av kunskapsläget när det gäller tillväxtreglerande ämne har gjorts av SLU inför denna översyn. Det är allmänt accepterat att fosfor är det näringsämne som i de flesta fall begränsar primärproduktionen (t.ex. planktonproduktion) i inlandsvatten.

Det innebär att det är tillgången på fosfor som bestämmer näringsnivån och att ökad fosfortillförsel kan leda till övergödningsproblem. Det finns också ett nära samband mellan uppmätt fosforhalt och planktonbiomassa. Risken för förekomst av så kallad ”planktonblomning”, det vill säga massförekomst av exempelvis cyanobakterier, ökar också med ökande fosforhalt.

Fosfor sätter således de yttre ramarna för primärproduktionen i inlandsvatten, men det finns situationer när kvävet är det begränsande näringsämnet. Det gäller t.ex. näringsfattiga skogssjöar i Norrland med låg tillförsel av oorganiskt kväve via markläckage och atmosfärsdeposition. I sådana sjöar kan halterna oorganiskt kväve nå så låga nivåer under sommar/höst att det blir underskott på kväve relativt fosfor. Under dessa förhållanden är det kväve som begränsar primärproduktionen. Detta gäller dock näringsfattiga sjöar där depositionen står för den huvudsakliga tillförseln av oorganiskt kväve. Dessa sjöar är mer eller mindre opåverkade av kväve från jordbruksmark och de löper inte någon risk att klassas som övergödda.

I kraftigt övergödda sjöar kan man också nå en situation där kvävet blir det begränsande näringsämnet. Detta beror snarare på ökad tillförsel av fosfor till nivåer där kväveunderkott uppstår. Växtplankton förmår helt enkelt inte nyttja all tillgänglig fosfor pga. av kvävebrist. Cyanobakterier har dock förmågan att fixera kväve från atmosfären och kan då konkurrera ut andra grupper av växtplankton. I en sådan situation kan tillförsel av oorganiskt kväve (t.ex. som nitratkväve) öka planktonproduktionen. Men det är trots allt fosfortillförseln som är grundorsaken och som måste minskas för att nå balans mellan kväve och fosfor och för att minska risken för massförekomst av cyanobakterier.

Sammantaget så är det fosfor som sätter de yttre ramarna för näringstillståndet i våra inlandsvatten och som därför också är den bästa indikatorn för eutrofieringsbedömningar.15

15

40

PM Lars Sonesten, SLU (2010-03-10)

7.4.2.3 Urvalskriterier för inlandets vatten Vattenmyndigheten har i ett tidigare arbete och med hjälp av statistiska metoder valt nivån 4 kg P/km2, som urvalskriterium för jordbrukspåverkan. Nivån har bland annat tillämpats i påverkansanalys för att att identifiera risk och områden som utsätts för betydande utsläpp av diffusa källor vilket framgår av till exempel förvaltningsplanen för Södra Östersjöns vattendistrikt.(Vattenmyndigheten 2009) Förvaltningsplanen är rapporterad till EU enligt kraven på rapportering enligt vattendirektivet.16 Senare forskning indikerar att bakgrundsläckaget, med utgångspunkt i fosfor (P-HCl) i alven, är underskattat längs norrlandskusten (SMED 2008). Detta gör i sin tur att det antropogena läckaget för detta område är överskattat i PLC5-beräkningarna. Med tanke på den betydligt lägre andelen eutrofierade vattenförekomster i Norrland samt att Vattenmyndigheten i sitt underlagsmaterial för åtgärdsprogram påtalat behovet av ytterligare mätningar i regionen för att fastställa status, bedömer vi att det i nuläget inte är lämpligt att peka ut dessa områden som känsliga på grundval av eutrofiering av sötvatten.

7.4.3

Havsområden

7.4.3.1 Avgränsning För att göra en rimlig bedömning av jordbrukets påverkan på våra havsområden måste i första hand havsområden med övergödning som miljöproblem avgränsas. Större miljöproblem med syrefria bottnar och algblomning finns framförallt i Östersjön och även i Skagerack och Kattegatt. Bottenhavet har endast små problem med övergödning lokalt och längs kusten.

Andelen jordbruksmark i de sex nordliga länen, det vill säga motsvarande de två nordliga vattendistrikten utgör 1,4 % av landarealen. Enligt preliminära resultat från en ny simulering av rotzonsläckaget, minskar även läckaget av växtnäring i Norrland på grund av minskad odling.

Inom BSAP föreslås åtgärder för att minska belastningen på Skagerack, Kattegatt och Östersjön. Utredningens resultat pekar sammantaget på att känsliga kustområden med avseende på havsbassänger inte behöver ändras.

7.4.3.2 Belastningsberäkningar och jordbrukets påverkan I Östersjön leder huvudsakligen den totala fosforbelastningen till kraftig eutrofiering. I Västerhavet utgörs problemen till större del av kväve. Det mesta tyder dock på att belastningen av både kväve och fosfor behöver minskas för såväl Östersjön som Skagerack och Kattegatt. Med denna utgångspunkt har vi valt ut områden med högst antropogen nettobelastning av kväve och fosfor från jordbruket enligt PLC5beräkningarna. Liknande beräkningar har tidigare gjorts inom projektet ”Finn de områden som göder havet mest” (Länsstyrelsen i Västmanland, 2009).

16

Rapporteringsskyldighet för Vattendirektivet för vattendistriktens förvaltningsplaner inklusive åtgärdsprogram (bland annat vattendirektivet artikel 13).

41

Enligt nitratdirektivet ska de områden väljas ut där jordbruket väsentligt bidrar till eutrofieringen. Områden med lerjordar har till exempel större fosforläckage än lättare jordar, som däremot kan högre läckage av kväve. Olika områden kommer därför att väljas ut på grund av olika kriterier.

Dagens känsliga områden motsvarar grovt räknat 75 % av den antropogena nettobelastningen av fosfor från jordbruket och uppskattningsvis 85 % av motsvarande belastning av kväve, till Skagerack, Kattegatt och Östersjön.

Genom att välja ett område som bidrar till mer än 91 % av den antropogena nettoläckaget av fosfor och 93 % av motsvarande belastning av kväve till Skagerack, Kattegatt och Östersjön, bedömer vi att det avgränsade området omfattar all väsentlig påverkan från jordbruket till dessa havsbassänger.

När det gäller belastning till havet motsvarar denna nivå alla PLC5-områden med över 120 kg kväve/km2 och över 2,95 kg fosfor/km2 räknat i netto antropogen belastning från jordbruk fördelat över all markanvändning.

7.5

Resultat bedömning av eutrofiering

Av totalt 15 574 vattendrag har 1470 bedömts ha övergödningsproblem motsvarande måttlig till dålig status (karta 1, bilaga 1). Fördelningen av vattenförekomster med övergödningsproblem mellan de fem vattendistrikten framgår av tabellerna 7 till 9. I norrlandsdistrikten är andelen eutrofierade vatten betydligt lägre än i övriga vattendistrikt. Även andelen vattenförekomster i sämst klass på grund av eutrofiering är betydligt lägre i Norrland än i södra Sverige. Av kartan framgår att en stor del av påverkade vattendrag ligger i jordbruksbygder inom dagens känsliga områden.

Tabell 7. Vattendrag, status sämre än god p.g.a. övergödning (% av totala antalet vattendrag) samt totala antalet vattenförekomster (VF) Distrikt

Totalt VF

Måttlig

Otillfredställande

Dålig

Totalt sämre än god

Bottenviken

4931

3,1

0,0

0,0

3,2

Bottenhavet

7369

5,0

0,4

0,3

5,6

Norra Östersjön 629

35,0

7,0

3,3

45,3

Södra Östersjön 968

19,4

5,4

5,3

30,1

Västerhavet

11,9

4,6

1,6

18,1

1706

Av totalt 7267 sjöar har 566 bedömts ha övergödningsproblem motsvarande måttlig till dålig status (karta 2, bilaga1). Fördelningen framgår av tabell 8. Fördelningen mellan distrikten återspeglar den för vattendrag.

42

Tabell 8. Sjöar status sämre än god p.g.a. övergödning (% av totala antalet sjöar) samt totala antalet vattenförekomster (VF) Distrikt

Totalt VF

Måttlig

Otillfredställande

Dålig

Totalt sämre än god

Bottenviken

1920

3,4

0,1

0,2

3,6

Bottenhavet

3679

2,9

0,3

0,3

3,5

Norra Östersjön 338

27,2

18,9

6,5

52,7

Södra Östersjön 478

9,2

5,6

5,0

19,9

Västerhavet

7,7

1,9

1,0

10,6

792

Av totalt 579 kustvattenförekomster har 286 bedömts ha problem med övergödning (karta 2, bilaga 1). Fördelningen framgår av tabell 9. De största områdena med eutrofierade kustvatten finns som väntat i anslutning till Östersjön.

Tabell 9. Kustvatten, status sämre än god p.g.a. övergödning (% av totala antalet kustvatten) samt totala antalet vattenförekomster (VF) Distrikt

Totalt VF

Måttlig

Otillfredställande

Dålig

Totalt sämre än god

Bottenviken

95

7,4

1,1

1,1

9,5

Bottenhavet

62

21,0

1,6

0,0

22,6

Norra Östersjön 135

52,6

31,1

8,1

91,9

Södra Östersjön 177

58,8

16,9

0,0

75,7

Västerhavet

4,5

0,0

0,0

4,5

7.6

110

Resultat belastningsnivåer

Beräkningar har gjorts för tre alternativa belastningsnivåer, vilket leder till olika omfattning på nitratkänsliga området. Här presenteras de tre alternativen samt resultat från beräkningar relaterade till näringsläckage, eutrofiering och de känsliga områdenas omfattning. En sammanfattning av använda parmetrar finns beskrivna i tabell 6.

I det slutliga förslaget har även vissa församlingar lagts till av administrativa skäl. För att jämförelsen mellan alternativen ska bli tydligare har inga församlingar lagts till av administrativa skäl i de kartor som presenteras i detta avsnitt.

Samtliga alternativ innebär en utökning av det känsliga området med avseende på areal åkermark. Även när det gäller andelen av jordbrukets bidrag till näringsbelastningen till Skagerack, Kattegatt och Östersjön, innebär samtliga alternativ en utökning, utom för kväve i alternativet med mindre utökning av det känsliga området. Samtliga alternativ 43

innebär också att en större andel av eutrofierade sjöar och vattendrag, kommer att ingå i det känsliga området. Detta gäller framförallt för det tre södra vattendistrikten.

Tabell 10. Sammanfattning av resultaten av de olika alternativen som tagits fram för det nitratkänsliga områdets omfattning Andel av eutrofa sjöar i de tre södra vattendistrikten

Andel av Andel av Andel av Andel av eutrofa belastning belastning Sveriges vattendrag Netto N Netto P åkerareal i de tre södra vattendistrikten

Nuvarande känsliga områden

45 %

62 %

85 %

75 %

62 %

Mindre utökning

55 %

69 %

84 %

85 %

65 %

Huvudalterantiv 65 %

72 %

93 %

91 %

76 %

Större utökning 79 %

84 %

98 %

97 %

81 %

7.6.1

Huvudalternativ

Alternativet bygger på att områden med högre antropogen nettobelastning än 120 kg N/km2och 2,96 kg P/km2 väljs ut. Till urvalet läggs sedan områden med antropogen bruttobelastning överstigande 4 kg/km2 PLC5-områdesareal.

Förslaget omfattar 2 013 000 ha, det vill säga 76 % av åkerarealen i Sverige. Detta innebär en ökning med 14 procentenheter från dagens nivå, där känsliga områden omfattar 62 % av landets åkermark. Det innebär att i stort sett alla viktiga jordbruksbygder kommer att ingå (figur 13). När församlingar i det slutliga förslaget tillkommer på grund av administrativa skäl kommer förslaget att omfatta 2 051 000 ha det vill säga 79 % av åkerarealen i Sverige.

44

Figur 13. Församlingar valda enligt huvudalternativet. Urvalet bygger på att områden med högre antropogen nettobelastning än 120 kg N/km 2 och 2,96 kg P/km2 väljs ut. Till urvalet läggs sedan områden med antropogen bruttobelastning överstigande 4 kg/km 2 landyta i PLC5-området och som även har eutrofierade vatten. För att jämförelsen mellan nivåerna ska bli tydligare, ingår inte församlingar som lagts till av administrativa skäl (ca 1 % av åkerarealen).

45

7.6.1.1 Andel av belastningen Det i huvudalternativet avgränsade området motsvarar 91 % av den antropogena nettobelastningen av fosfor från jordbruk till Skagerack, Kattegatt och Östersjön och 93 % av den antropogena nettobelastningen av kväve till samma område.

7.6.1.2 Andel av eutrofierade vattenförekomster enligt huvudalternativet Av de sjöar och vattendrag som bedömts som eutrofierade, kommer 49 % av landets sjöar och 51 % av landets vattendrag att ingå i det känsliga området enligt förslaget. I de tre södra vattendistrikten, där huvuddelen av utökningen av det känsliga området kommer att ske, ingår 65 % av sjöarna och 72 % av vattendragen i det känsliga området enligt huvudalternativet. Orsaken till att alternativet innebär att fler eutrofierade sjöar och vattendrag kommer att ingå jämfört med dagens känsliga område, är en utökad omfattning och att avgränsningen styrs av modellberäknat fosforläckage från jordbruket.

7.6.2

Mindre utökning än huvudalternativet

Alternativet bygger på att områden med högre antropogen nettobelastning än 230 kg N/km2och 4,66 kg P/km2 väljs ut. Till urvalet läggs sedan områden med antropogen bruttobelastning överstigande 5 kg/km2 PLC5-områdesareal.

Området utgör 1 730 000 ha vilket är 65 % av Sveriges åkerareal. Av figur 14 framgår vilka församlingar som ingår i alternativet.

7.6.2.1 Andel av belastningen Dessa områden bidrar tillsammans med 84 % av jordbrukets antropogena nettobelastning av kväve till havet och 85 % av jordbrukets antropogena nettobelastning av fosfor till havet. Detta innebär att en större andel av de områden som bidrar med fosforbelastning till havet omfattas av detta alternativ än nuvarande känsliga områden.

Alternativet innebär däremot inte någon ökning av omfattningen, när det gäller områden som bidrar med kväve till havet. Resultaten visar att nuvarande känsliga områden är utformade för att vara relativt sett mer effektiva när det gäller att avgränsa områden med betydelse för kväve- än fosforbelastningen till havet.

7.6.2.2 Andel av eutrofierade vattenförekomster enligt alternativ med mindre utökning Av de sjöar och vattendrag som bedömts som eutrofierade, kommer 38 % av landets sjöar och 45 % av landets vattendrag att ingå i det känsliga området enligt förslaget. I de tre södra vattendistrikten, där huvuddelen av utökningen av det känsliga området kommer att ske, ingår 55 % av sjöarna och 69 % av vattendragen i det känsliga området enligt det mindre omfattande alternativet.

46

7.6.2.3 Jämförelse med huvudalternativet En beskrivning av de församlingar som tillkommer när det mindre omfattande alternativet jämförs med huvudalternativet framgår av figur 15. Kartan visar även andelen åkermark i dessa församlingar. Till exempel ingår inte Öland och delar av Västergötland söder om Vänern i det mindre omfattnade alternativet.

7.6.3

Större utökning än huvudalternativet

Alternativet bygger på att områden med högre antropogen nettobelastning än 80 kg N/km2och 1,57 kg P/km2 väljs ut. Till urvalet läggs sedan områden med antropogen bruttobelastning överstigande 3 kg/km2 landyta i PLC5-området.

Området utgör 2 165 000 ha vilket är 81 % av Sveriges åkerareal. Av figur 16 framgår vilka församlingar som ingår i alternativet.

7.6.3.1 Andel av belastningen Dessa områden bidrar tillsammans med 98 % av jordbrukets antropogena nettobelastning av kväve till havet och 97 % av jordbrukets antropogena nettobelastning av fosfor till havet.

7.6.3.2 Andel av eutrofierade vattenförekomster enligt alternativ med större utökning Av de sjöar och vattendrag som bedömts som eutrofierade, kommer 61 % av landets sjöar och 62 % av landets vattendrag att ingå i det känsliga området enligt förslaget. I de tre södra vattendistrikten, där huvuddelen av utökningen av det känsliga området kommer att ske, ingår 79 % av sjöarna och 84 % av vattendragen i det känsliga området enligt det mer omfattande alternativet.

7.6.3.3 Jämförelse med huvudalternativet En beskrivning av de församlingar som tillkommer jämfört med huvudalternativet framgår av figur 17. Vid ökning av områdets storlek utöver huvudalternativet, kommer successivt fler skogsbygder, där jordbruket står för en allt mindre andel av den totala markanvändningen att ingå i området. De flesta församlingar som tillkommer har mindre än 10 % åkermark. Kartan är en illustration av marginaleffekter som uppkommer när ambitionsnivån höjs utöver huvudalternativet.

47

Figur 14 Alternativ med mindre utökning av det känsliga området. Alternativet bygger på att områden med högre antropogen nettobelastning än 230 kg N/km 2 och 4,66 kg P/km2 väljs ut, vilka bidrar med 70% av jordbrukets belastning till havet. Till urvalet läggs sedan områden med antropogen bruttobelastning överstigande 5 kg/km 2 landyta i PLC5-området och som även har eutrofierade vatten.

48

Figur 15. Kartan beskriver skillnaden i omfattning mellan huvudalternativet och alternativ med mindre omfattning pü det känsliga omrüdet.

49

Figur 16. Alternativ med större utökning av det känsliga området. Urvalet bygger på att områden med högre antropogen nettobelastning än 80 kg N/km 2 och 1,57 kg P/km2 väljs ut. Till urvalet läggs sedan områden med antropogen bruttobelastning överstigande 3 kg/km 2 landyta i PLC5-området och som även har eutrofierade vatten.

50

Figur 17. Kartan beskriver skillnad i omfattning mellan huvudalternativet och ett alternativ med större utökning av det känsliga området.

51

7.6.4

PLC5-områden överfört till församlingsnivå

Vi har sökt en metod som så nära som möjligt ska ansluta till de PLC5 områden som valts i föregående steg. Vi har också prioriterat att det vid överföringen till församlingsnivån inte ska falla bort några betydande områden, som vi i tidigare steg tagit med på grund av hög belastning. Den noggrannhet med vilken PLC-5 områden förs över till församlingar måste också ses i relation till graden av upplösning i modellberäkningarna. Det innebär att det inte går att ta med hela församlingar med mycket små områden som grund.

En så noggrann approximation som möjligt gjordes genom att skapa ett snitt av alla församlingar och PLC5-områden. Församlingar uppdaterades med hur stor andel av ytan som utgjordes av PLC5-områden. När ytan understeg 30 % av församlingen togs församlingen inte med.

Resultatet ger en god approximation till valda PLC5-områden. Det blir mindre än 3 % av det utvalda områdets yta som sorteras bort med denna metod och 1 % av åkerarealen. I och med att anpassningen görs i ytterkanten av det föreslagna nitratkänsliga området, det vill säga områden med relativt sett lägre belastning än i de centrala jordbruksbygderna, blir skillnaden räknad i belastning ännu mindre än så.

52

8

Slutligt förslag

8.1

Förändring av nuvarande känsliga områden

Jordbruksverket föreslår att det nuvarande känsliga området ska förändras enligt karta i figur 18, baserat på översynen av kriteriet om eutrofiering. Förslaget innebär både att områden läggs till som känsliga och att områden utgår enligt det huvudalternativ som presenterats i kapitel 7 (tabell 10).

Den föreslagna omfattningen av det känsliga området kommer att motsvara 2 051 000 hektar åker, det vill säga 79 % av totala åkerarealen17 i Sverige jämfört med 62 % som ingår i nuvarande känsliga områden. Belastningen till Skagerack, Kattegatt och Östersjön från det föreslagna området motsvarar ca 90 % (93 % för kväve och 91 % för fosfor) av det antropogena nettoläckaget från jordbruk till dessa havsområden.

Områdena som tillkommer har utpekats med anledning av kriteriet om eutrofiering och är främst belägna i Värmlands, Dalarnas, Jönköpings och Kronobergs län. Samtidigt utökas områdena i vissa län där delar av länet sedan tidigare varit utpekat som känsligt område.

Enligt förslaget kommer vissa områden att utgå som känsliga områden. Detta beror på att belastningen är lägre i dessa områden än den gräns som satts i huvudalternativet.

Totalt föreslås att 31 500 hektar tas bort från nuvarande känsliga områden. Områdena som utgår som känsliga är belägna i norra delen av Kalmar län, i nordvästra Blekinge, nordöstra Skåne samt Hylte kommun i Hallands län.

Enligt kriteriet om maxgräns 50 mg nitrat per liter i yt- och grundvatten föreslås inga förändringar i områdets utbredning, varken att områden läggs till eller tas bort.

Vid överföringen från PLC5-områden till församlingar har de församlingar som har mer än 30 % av sin mark inom PLC5-området tagits med. I karta (figur 18) är dessa församlingar markerade med grönt. Metoden för överföring till församlingar gör att det bildas ”öar” med församlingar som inte utpekas som känsliga inne i ett utpekat område.

Av administrativa skäl föreslås att dessa församlingar ska komma att ingå i det känsliga området. Att dessa ”öar” tas med som känsligt område borde även underlätta för brukarna inom dessa församlingar eftersom det skapas mindre kanteffekter om färre ”öar” bildas. I kartan är dessa områden markerade med rosa färg. Vid urvalet av PLC5områden har det visat sig att vissa kustområden inte kan anses ha en betydande påverkan på havet från jordbruksmark. Trots detta föreslår Jordbruksverket att vissa kustnära församlingar bör ingå i ett känsligt område, även om metoden inte pekar ut dessa. Detta beror på att vissa församlingar är belägna i kustområden med vikar som är känsliga för övergödning d.v.s. det finns en risk för att kustvatten ska påverkas om inte åtgärder enligt direktivet vidtas. Vissa av dessa kustområden ingår redan idag i det känsliga området. Områden som lagts till av administrativa skäl samt kustområden med risk för övergödning omfattar 38 600 ha åker.

17

Totala åkerarelen för år 2007 d.v.s. 2 647 969 hektar

53

8.1.1

Motiv till valt alternativ

Genom den föreslagna förändringen tas hänsyn till Vattenmyndigheternas statusklassning av sjöar och vattendrag. Detta gör att bedömningar gjorda inom ramen för Vattendirektivet och Nitratdirektivet harmoniseras. Att använda gränsen 4 kg bruttoutlakning för fosfor/km2 är ytterligare ett sätt att harmonisera Sveriges rapportering till EU enligt de båda direktiven.

Det valda alternativet optimerar den andel jordbruksmark som kommer att ingå i det känsliga området vad gäller utlakning till vattenområden. En mindre omfattande utbredning leder till att vissa intensiva jordbruksområden inte kommer att ingå i det känsliga området. Samtidigt kommer en större utbredning att fånga upp en större andel skogsområden och randområden med låg utlakning. Detta gör att åtgärder mot kväveutlakning som sätts in i dessa områden kommer att ha en marginell effekt på den totala utlakningen och troligtvis ha en låg kostnadseffektivitet. Dessutom kommer en större utbredning av området att omfatta betydligt fler antal företag som då blir berörda av en utvidgad lagstiftning men troligtvis till en liten miljönytta.

54

Figur 18. Förslag till ny utbredning av nitratkänsligt område. Nya områden är utpekade med avseende på kriteriet om eutrofiering.

55

8.2

Administrativ indelning

I bedömningen av jordbrukets påverkan har använts en indelning som följer den som används i PLC5-beräkningarna. Att PLC5-områdesnivån väljs har statistiska orsaker som behandlas mer utförligt i avsnittet om eutrofiering. Huvudalternativet till församlingar vid en administrativ indelning har därför varit PLC5-områden. Vid kontakt med SMHI har det visat sig att PLC5-områdena redan håller på att omarbetas inför PLC6. Jordbruksverket har därför bedömt att det är en alltför obeständig indelning för att kopplas till en föreskrift.

Det skulle vara i linje med arbetet enligt vattendirektivet att följa indelningen i vattenförekomster och avrinningsområden. Jordbruksverket bedömer dock att det inte är genomförbart att ändra till en sådan avgränsning vid denna översyn utan att det är bättre att avvakta tills avrinningsområden är mera inarbetat och accepterat som administrativ gräns för föreskrifter.

Huvudavrinningsområden som i och för sig är väl kända avgränsningar, är för stora för att ligga till grund för nuvarande indelning. När det gäller vattenförekomstnivå sker nu ett omfattande arbete att definiera ytterligare ett stort antal mindre vattenförekomster för ytvatten. Vi tror därför att det skulle kunna medföra risk för sammanblandningar, om man bygger avgränsningar på vattenförekomster i nuläget. När det gäller grundvatten är arbetet inte heller färdigt att avgränsa vattenförekomster.

Det huvudsakliga skälet att hålla fast vid församlingsindelning handlar dock mer om kostnadseffektivitet. Vid mindre förändringar av gränserna för de känsliga områdena, skulle en övergång till en ny indelningsgrund föra med sig omställningskostnader för att flytta gränsen där nyttan är begränsad. Gränsen för det känsliga området skulle då kunna komma att flyttas både utåt och inåt från de nuvarande känsliga områdena, vilket skulle föra med sig ökade administrativa kostnader.

Vi bedömer därför att nyttan med en förändrad indelningsgrund är begränsad vid den omfattning av förändringar som föreslås i denna översyn.

8.3

Konsekvenser för lantbruket

Genom att det känsliga området ändras så att det bättre överensstämmer med områden med hög belastning från jordbruket, förbättras förutsättningen för att olika åtgärder för att minska näringsläckaget blir kostnadseffektiva. Förändringarna i regelverket och utökning av nuvarande bestämmelser som kan komma att införas bedöms sammantaget ha liten påverkan på den administrativa bördan även om nya, förändrade bestämmelser kan påverka enskilda lantbrukare t.ex. ekonomiskt.

8.3.1

Antal företag som berörs

Statistik över antal företag som kan komma att beröras av de olika förslagen till utökade känsliga områden har hämtats från Jordbruksverkets register. Uppgifter från lantbruksregistret från år 2009 ligger till grund för beräkning av antal djurföretag, uppdelat i olika storleksklasser (tabell 11). För antal företag per driftsinriktning är statistiken baserad på uppgifter från år 2007 (tabell 12). Statistiken är baserad på samma uppgifter och framtagen på samma sätt som den officiella statistiken som 56

Jordbruksverket publicerar i statistiska meddelanden (t.ex. JO 35 SM 0801 och JO 20 SM 0901).

I tabell 11 anges det antal företag med djur som kommer att beröras av en förändring i det känsliga området, dels för en mindre utbredning och dels en större omfattning jämfört med huvudalternativet. Det tre olika alternativen är uppdelade på företag som tillkommer genom en förändring och som utgår eftersom vissa delar av det känsliga området föreslås tas bort. De två olika totalsiffrorna anger dels antal djurföretag med fler än 2 djurenheter (DE) och dels det totala antalet företag som skulle komma att beröras av en förändring d.v.s. även företag med 0-2 DE. I posten ”övrigt” ingår både får och hästar men även nötkreatur yngre än 2 år. Ett företag som har mer än en kategori av djur har förts till den kategori där man har störst antal DE. I det nuvarande känsliga området finns det knappt 11 500 företag med fler än 2 djurenheter, baserat på statistik från år 2005. Huvudalternativet som Jordbruksverket föreslår innebär att ytterligare 5 355 djurföretag skulle tillkomma och att 789 företag inte längre kommer att ingå i känsligt område. Detta innebär att totalt 16 056 djurföretag med fler än 2 DE skulle komma att omfattas av det föreslagna känsliga området.

57

Tabell 11. Antal djurföretag som tillkommer respektive utgår vid de tre olika alternativa förändringarna av känsliga områden. Företagen är uppdelade på olika storleksklasser för djurenheter (DE) Djurslag

Klass DE Huvudalternativ

Mindre omfattning

Tillkommer

Utgår

Tillkommer Utgår

Större omfattning Tillkommer

Utgår

Dikor

2-10

226

81

105

127

351

46

Dikor

10-100

185

26

95

59

241

16

Dikor

>=100

1

-

1

2

2

-

Fjäderfä 2-10

5

-

2

-

6

-

Fjäderfä 10-100

10

1

8

5

14

1

Fjäderfä >=100

34

7

21

22

41

4

Mjölkkor 2-10

3

1

3

1

7

1

Mjölkkor 10-100

769

79

424

243

1013

41

Mjölkkor >=100

228

28

115

109

284

14

Svin

2-10

8

-

5

6

11

-

Svin

10-100

70

8

33

41

74

6

Svin

>=100

50

7

30

39

57

4

Övrigt

2-10

2489

385

1434

830

3373

219

Övrigt

10-100

1253

165

683

455

1653

83

Övrigt

>=100

24

1

18

7

32

-

Totalt

>= 2 DE

5355

789

2977

1946

7159

435

Totalt

Samtliga

6116

884

3403

2189

8209

484

Statistik för det totala antalet företag uppdelat på huvudsaklig företagsform som berörs av de olika alternativa förändringarna av det känsliga området har sammanställts i tabell 12. Statistiken omfattar företag med mer än 2 hektar åker alternativt en viss yta frilandseller växthusodling eller med en stor djurbesättning. För det nuvarande känsliga området finns det knappt 36 000 jordbruksföretag baserat på statistik från år 2005. Detta innebär att antalet företag inom det känsliga området skulle öka till knappt 46 000, d.v.s. med 28 % enligt Jordbruksverkets förslag till utbredning enligt huvudalternativet.

Baserat på siffror för hela landet skulle det känsliga området omfatta ca 60 % av alla jordbruksföretag enligt Jordbruksverkets förslag.

58

Tabell 12. Antal företag som berörs av de olika förslagen till förändring av det känsliga området, uppdelat på huvudsaklig driftsinriktning Driftsinriktning

Huvudalternativ

Mindre omfattning Större omfattning

Tillkommer Utgår Tillkommer Utgår Tillkommer Utgår Jordbruksväxter

2726

118

1895

699

3136

52

Blandad växtodling

40

4

29

27

56

0

Köks-, prydnads- och plantskoleväxter

66

3

34

24

94

2

Frukt och bär

30

5

8

42

43

5

Blandat jordbruk, mest växtodling

320

19

214

92

379

10

Totalt växtodling

3182

149

2180

884

3708

69

Nötkreatur

2691

514

1349

1054

3781

297

Får och getter

378

69

197

152

531

39

Svin

82

8

51

39

89

4

Fjäderfä

24

6

15

18

30

4

Blandad husdjursskötsel

236

41

123

107

327

19

Blandat jordbruk, mest husdjur

539

35

343

162

676

11

Totalt djurhållning

3950

673

2078

1532

5434

374

Småföretag

3495

377

1948

945

4698

206

Uppgift saknas

620

67

381

193

799

36

11 247

1266

6587

3554

14 639

685

Totalt samtliga företag

8.3.2

Regelverket

Om det nitratkänsliga området skulle utökas enligt det förslag som Jordbruksverket har tagit fram får detta konsekvenser för jordbruket främst vad gäller den utökade lagstiftning som kan komma att införas. Enligt nitratdirektivet ska medlemsstaten inom ett år efter det att man utpekat nya känsliga områden upprätta ett åtgärdsprogram för de angivna känsliga områdena. Om medlemsstaten finner det lämpligt kan olika åtgärdsprogram upprättas för olika känsliga områden eller delar av områden.

Man kan idag inte säga exakt vilka bestämmelser som kan komma att införas i nya utpekade områden, endast generellt diskutera detta. Åtgärdsprogrammet ska, minst, innehålla de punkter som anges i direktivets bilaga 3, men det är delvis en tolkningsfråga för varje medlemsland hur dessa åtgärder exakt utformas. Sverige har

59

sedan år 2008 utarbetat och infört nya bestämmelser för att bättre uppfylla nitratdirektivets bilaga 3. Dessa bestämmelser har kortfattat angetts i avsnitt 3.2 Åtgärder enligt nitratdirektivet. Med bakgrund av detta finns det ingenting som tyder på att de nya känsliga områdena skulle få bestämmelser som generellt är mindre omfattande än vad som gäller för närvarande i de befintliga känsliga områdena.

Däremot kan man tänka sig att bestämmelserna skulle kunna skilja sig åt inom området.

Sverige har till viss del redan infört olika åtgärdsprogram i de känsliga områdena. Det har varit motiverat att i de mest jordbruksintensiva områdena införa något längre gående åtgärder, främst gällande lagringskapacitet. Under respektive rubrik diskuteras kortfattat konsekvenserna av utvidgade bestämmelser som skulle kunna införas om ett område utpekas som känsligt.

8.3.2.1 Lagringskapacitet För ett eventuellt nytt känsligt område kommer bestämmelser om lagringskapacitet för stallgödsel förändras, främst för företag som har mellan 2-10 djurenheter. För dessa företag finns idag inga generella regler för lagringskapacitet, något som behöver införas om området utpekas som känsligt. Troligt är att en regel om minst 6-månaders lagringskapacitet införs för samtliga djurslag eftersom denna tid gäller för det nuvarande känsliga området. Enligt Jordbruksverkets förslag till ny utbredning av det känsliga området skulle drygt 2 700 företag som har mellan 2-10 DE tillkomma till området och alltså komma att beröras av nya krav på lagringskapacitet. Främst utgörs detta av företag inom kategorin ”övriga” djurslag vilket är t.ex. får, men även kvigor och tjurar.

För företag utanför känsligt område som har mellan 10 till 100 djurenheter är kravet på lagring för närvarande satt till 6 månader. Om visa områden utpekas som känsliga skulle det kunna bli fråga om en utvidgning av lagringstiden. Detta för att bättre harmonisera med bestämmelser om 8-månaders lagringstid som gäller för delar av det nuvarande känsliga området. Vilka regler som kan komma att gälla beror på var det nya utpekade området är beläget. Ett utökat området skulle innebära att ytterligare 2 300 företag med mellan 10-100 DE eventuellt berörs av en utvidgning av lagringstiden.

En utökning av antal månader som gården minst måste kunna lagra sin stallgödsel får främst ekonomiska konsekvenser för lantbruket eftersom vissa gårdar då måste bygga ut sin kapacitet. Hur många gårdar detta kan röra sig om är inte utrett.

8.3.2.2 Begränsning av gödselmängden Gränsen för tillförsel av stallgödsel inom det känsliga området är idag satt till den mängd som motsvarar 170 kg totalkväve per hektar, enligt bestämmelser i nitratdirektivet. I hela landet gäller dessutom att lantbrukaren inte får sprida stallgödsel eller andra organiska gödselmedel i större mängd än vad som under en femårsperiod motsvarar 22 kg totalfosfor per hektar. Gränsen för fosfor gör att även mängden kväve begränsas automatiskt genom det förhållande mellan kväve och fosfor som finns i stallgödseln. Att en 170 kilos regel för kväve införs i ett nytt känsligt område bedöms därför få små konsekvenser vad gäller den mängd stallgödsel som lantbrukaren får sprida.

60

8.3.2.3 Spridningsrestriktioner I Sverige finns olika restriktioner vad gäller spridning av stallgödsel och mineralgödsel.

Under året finns så kallade stängda perioder då det inte är tillåtet att sprida gödsel.

Dessa perioder är mer långtgående i de känsliga områdena än för övriga landet. I det känsliga området är det helt förbjudet att sprida gödsel från november till och med februari, med undantag för fasta gödselslag som får spridas i november. Utanför det känsliga området finns inte motsvarande perioder under året då det är helt förbjudet att sprida gödsel. Däremot finns krav på att gödsel ska brukas ned inom 4 eller 12 timmar beroende på när under året gödseln sprids. Dessa bestämmelser kommer att utökas i ett eventuellt nytt känsligt område men exakt hur reglerna kommer att utformas går inte att säga för tillfället. I de nuvarande känsliga områdena är restriktionerna olika t.ex. vad gäller tid för nedbrukning av stallgödsel. Det är troligt att reglerna kommer bli differentierade även i områden som tillkommer som känsliga.

Förutom så kallade stängda perioder för gödselspridning finns särskilda bestämmelser vad gäller spridning invid vattendrag och spridning på lutande mark. Vid spridning invid vattendrag ska 2 meters skyddsavstånd tillämpas. Dessa bestämmelser kommer även att gälla för ett utökat känsligt område och får då främst konsekvenser för grödans avkastning på grund av minskad gödselspridning. Det bedöms att ett spridningsförbud på lutande mark kommer att beröra en mycket liten areal. I det nuvarande känsliga området har större delen av åkermarken en lutning som är mindre än den gräns på 10 % som gäller för spridningsförbudet.

8.3.2.4 Dokumentation För det känsliga området finns idag krav på att viss typ av dokumentation ska finnas tillgänglig och sparas. Detta gäller för hur lagringsvolymen har beräknats samt den beräkning av grödans behov av kvävegödsel som jordbruksföretag inom det känsliga området måste göra. Vid den årliga beräkningen av grödans kvävebehov ska lantbrukaren ta hänsyn till en rad olika faktorer, bl.a. eventuell tillförsel av stallgödsel, stallgödselns långtidseffekt och förfruktsvärde. Reglerna om dokumentation kommer även att gälla inom ett utökat känsligt område och kommer att innebära en ökad administrativ börda.

8.3.3

Kontroller av lagstiftningen

Vissa bestämmelser enligt nitratdirektivet ingår som tvärvillkor eller som extra tvärvillkor. Tvärvillkoren är regler som lantbrukaren måste följa för att erhålla full utbetalning av gårdsstödet och en avvikelse kan påverka stödutbetalningen. De extra tvärvillkoren gäller om lantbrukaren har sökt någon typ av miljöersättningar. Regler som är tvärvillkor i de känsliga områdena är bl.a. tillräcklig lagringskapacitet, gränsen 170 kilo kväve per hektar, dokumentationskravet för beräkning av grödans kvävebehov och spridningsförbudet invid vattendrag och på lutande mark. Utöver detta är spridningsrestriktionerna under året t.ex. nedbrukningskravet tvärvillkor. I Miljöhusesyn görs en fullständig genomgång av vilka regler som fungerar som tvärvillkor (www.miljöhusesyn.nu). Tvärvillkoren kommer att gälla vid en utökning av känsligt område.

Om en utökning av nitratkänsligt område sker på så sätt att det bildas mindre ”öar” av områden kan detta innebära att flera lantbrukare kommer ha mark som är belägen både 61

innanför och utanför nitratkänsligt område. Detta kan då skapa otydligheter vilken lagstiftning som gäller för den enskilde brukaren och även försvåra administrationen för kommuner och länsstyrelser som utför kontroller och för brukaren i fråga.

9

Referenser

JO 35 SM 0801. Jordbruksföretagens driftsinriktning 2007. Statistiska meddelanden.

Jordbruksverket.

JO 20 SM 0901. Husdjur i juni 2009. Statistiska meddelanden. Jordbruksverket.

Länsstyrelsen i Västmanland, 2009. Områden som göder havet mest inom Norra Östersjöns vattendistrikt, rapport 2009:4 Miljöhusesyns hemsida. www.miljöhusesyn.nu Miljömålsrådet, 2009. Miljömålen- i halvtid. de Facto 2009. Miljömålsrådets uppföljning av Sveriges miljömål.

Naturvårdsverket, 2008. Läckage av näringsämnen från svensk åkermark. Beräkningar av normalläckage av kväve och fosfor för 1995 och 2005. Naturvårdsverket. Rapport 5823.

Naturvårdsverket, 2008b. Näringsbelastningen på Östersjön och Västerhavet 2006, Rapport 5815.

SGUs hemsida. www.sgu.se. April 2010.

SJV, 2006. Översyn av känsliga områden enligt nitratdirektivet. Jordbruksverket.

Rapport 2006:5.

SMED, 2008. Förbättring av beräkningsmetodik för diffus belastning från åkermark.

Vattenmyndigheten, 2009. Förvaltningsplan för Södra Östersjöns vattendistrikt för perioden 2009-2015.

62

10

Bilaga 1

Karta 1. Vattendrag där övergödningsparametrar sammantaget visar att vattenförekomsten är eutrofierad. Bedömningen är delvis gjord enligt principer motsvarande statusklassificeringen, men skiljer sig från denna genom att alla bedömningar bygger på mätvärden.

63

Karta 2. Sjöar och kustvattenförekomster där övergödningsparametrar sammantaget visar att vattenförekomsten är eutrofierad. Bedömningen är delvis gjord enligt principer motsvarande statusklassificeringen, men skiljer sig från denna genom att alla bedömningar bygger på mätvärden.

64

Karta 3. Belastning från nationella beräkningar i PLC-5 från SMED. Antropogen belastning från jordbruksmark beräknat för 1094 PLC5-områden. Här brutto antropogen belastning från jordbruk i kg N/km2 delat med all markanvändning.

65

Karta 4. Belastning från nationella beräkningar i PLC-5 från SMED. Antropogen belastning från jordbruksmark beräknat för 1094 PLC5-områden. Här netto antropogen belastning från jordbruk i kg N/km2 delat med all markanvändning.

66

Karta 5. Belastning från nationella beräkningar i PLC-5 från SMED. Antropogen belastning från jordbruksmark beräknat för 1094 PLC5-områden. Här brutto antropogen belastning från jordbruk i kg P/km2 delat med all markanvändning.

67

Karta 6. Belastning från nationella beräkningar i PLC-5 från SMED. Antropogen belastning från jordbruksmark beräknat för 1094 PLC5-områden. Här netto antropogen belastning från jordbruk i kg P/km2 delat med all markanvändning.

68

Del 2. Redovisning av uppdrag Jo2010/220 att utveckla underlaget avseende rapportering av översyn av känsliga områden Författare Carina Carlsson Ross, Bertil Albertsson, Lisa Karlsson, Bo Norell, Mona Strandmark och Else-Marie Mejersjö

11

Konsekvensanalys av utvidgade områden

69

70

Innehåll INLEDNING........................................................................................................................... 73 UPPDRAGET .......................................................................................................................... 73 MÅL OCH AVGRÄNSNINGAR .................................................................................................. 73 FÖRESLAGEN UTÖKNING AV KÄNSLIGA OMRÅDEN............................................ 74 KARAKTERISTIK FÖR UTVIDGADE OMRÅDEN......................................................................... 75 LAGSTIFTNING ................................................................................................................... 76 LAGRINGSKAPACITET............................................................................................................ 77 SPRIDNINGSRESTRIKTIONER .................................................................................................. 77 BEGRÄNSNING AV MÄNGDEN GÖDSEL SOM FÅR SPRIDAS ...................................................... 79 ADMINISTRATIV BÖRDA ........................................................................................................ 79 ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER ...................................................................................... 80 KONTROLLER AV LAGSTIFTNINGEN ......................................................................... 81 KOSTNADER FÖR LANTBRUKET.................................................................................. 81 LAGRINGSKAPACITET............................................................................................................ 81 SPRIDNINGSRESTRIKTIONER .................................................................................................. 82 ADMINISTRATIV BÖRDA ........................................................................................................ 85 KONSEKVENSER FÖR NATUR- OCH KULTURVÄRDEN ......................................... 87 PÅVERKAN PÅ LÖNSAMHETEN .................................................................................... 89 DISKUSSION OCH SLUTSATSER.................................................................................... 91

72

71

72

Inledning Rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket, det så kallade nitratdirektivet har som syfte att minska och förhindra jordbrukets påverkan av nitrater på vattenkvaliteten. Detta ska uppnås genom ett antal minimikrav på åtgärder som ställts upp i direktivet samt genom att varje medlemsland pekar ut så kallade nitratkänsliga områden. Medlemsländerna ska vart fjärde år se över de känsliga områden som angetts och göra nödvändiga ändringar och tillägg, för att ta hänsyn till förändringar och omständigheter som tidigare inte kunnat förutses (enligt artikel 3.4). Detta ska rapporteras till kommissionen.

Jordbruksverket har genom förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket fått i uppdrag att ta fram underlag för rapportering enligt artikel 3.4. Under våren 2010 sammanställde Jordbruksverket, växtnäringsenheten, en översyn av de nitratkänsliga områdena. Underlaget skickades till Jordbruksdepartementet den 26 maj 2010 (SJVs dnr 234310/10).

Sverige förtecknade i december 1995 ett antal vatten- och landområden som känsligt område.

Efter det har områden lagts till vid två tillfällen, i augusti 2002 och i juni 2003. Vid översynen som gjordes år 2006 föreslogs att man skulle invänta Vattendirektivets statusklassning för att bättre kunna ta ställning till en eventuell förändring av nitratkänsligt område. I översynen år 2010 användes därför bl.a. resultat från statusklassningen vilket gjort att bedömningar gjorda inom ramen för Vattendirektivet och Nitratdirektivet harmoniserats. Jordbruksverket lämnade i rapporten tre olika förslag till utvidgning av det känsliga området.

Uppdraget I översynen av de känsliga områdena redovisades endast översiktligt konsekvenserna av ett utvidgat område t.ex. gjordes en summering av den lagstiftning som kan komma att införas, men inga ekonomiska beräkningar presenterades. För att regeringen närmare ska kunna ta ställning till behovet av ändringar i det känsliga området fick Jordbruksverket den 8 juli ett tilläggsuppdrag att göra en fördjupad analys för de tre framtagna alternativen (regeringsbeslut Jo2010/2220).

Uppdraget syftar till att utveckla analyserna avseende den redan genomförda översynen av nitratkänsligt område. Analyserna ska utgå från de tre olika förslag till avgränsning av känsligt område som togs fram i översynen av det känsliga området. För alla förslag ska analyserna även omfatta sådana områden som bör inkluderas för att underlätta regeltillämpningen för verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter d.v.s. områden som lagts till av administrativa skäl. För de olika förslagen ska bedömningar av konsekvenserna göras.

Dessa ska ta sin utgångspunkt i vad som idag tillämpas enligt miljöbalken och potentiella, preciserade regler som kan komma att påföras företagen.

Mål och avgränsningar Målet för uppdraget har varit att ta fram jämförbara ekonomiska konsekvensberäkningar för de tre föreslagna alternativa utbredningarna av känsliga områden. Beräkningarna ska vara så omfattande att de kan fungera som grund för ett beslut om ny utbredning av nitratkänsligt område. Som grund för beräkningarna har använts den lagstiftning som idag tillämpas för kategorin ”övriga känsliga områden”.

73 73

Uppdraget omfattar inte samhällsekonomiska beräkningar. Målkonflikter har avgränsats till att endast omfatta påverkan på den biologiska mångfalden. Detta för att man kan anta att mindre djurföretag med betesmarker har en högre risk för att påverkas av en utvidgning av känsliga områden än vad medelstora och större företag har. Under arbetets gång har Naturvårdsverket och Vattenmyndigheterna getts möjlighet att lämna synpunkter. Den slutliga redovisningen har skickats för samråd till Naturvårdsverket och samtliga Vattenmyndigheter. Även LRF har getts möjlighet att kommentera den slutliga versionen.

Föreslagen utökning av känsliga områden I översynen föreslogs tre olika alternativa utbredningar av det känsliga området. Alternativen baserades på olika belastningar av kväve och fosfor till havet och har beskrivits ingående i tidigare rapportering (SJV dnr 23-8138/10). I tabell 1 anges bl.a. belastningsnivåer som använts för de olika alternativen. Kortfattat kom de olika alternativen att innebära att det känsliga området utökades med ett mindre antal församlingar, enligt ett huvudalternativ och med ett större antal församlingar. I samtliga alternativ föreslogs både att församlingar skulle tillkomma men även att vissa församlingar som redan ingår i det känsliga området skulle tas bort. De församlingar som föreslog utgå som känsligt område samt den areal som berörs har redovisats i översynen.

Metoden som valts gjorde att en del av de församlingar som föreslogs ska ingå i ett känsligt område, bildade ”öar” i landet d.v.s. utvidgningen utgjorde inte ett sammanhållet område. För att underlätta ur administrativ synpunkt har det föreslagits att vissa församlingar bör ingå även om metoden inte pekade ut dessa som känsliga områden. Att dessa områden tas med som känsligt område borde även underlätta för brukarna inom dessa församlingar eftersom det skapas mindre kanteffekter om ett sammanhållet område skapas. Sammantaget har endast ett fåtal församlingar lagts till av administrativa skäl, mellan 2-11, med flest församlingar som tillkom i alternativet med större omfattning. I konsekvensanalysen ingår samtliga församlingar som tillkommer, både enligt metoden och som lagts till av administrativa skäl.

I tabell 1 anges även hur mycket jordbruksmark som tillkommer i de olika alternativen.

Siffrorna är beräknade från 2009 års statistik och omfattar både åkermark och betesmark. En viss andel mark har även föreslagits utgå som känsligt område i de olika alternativen, och denna andel varierar i de olika förslagen.

Tabell 1. Beskrivning av kriterier för urval enligt de tre olika alternativen

Alternativ

Nettobelastning (kg/km2)

Bruttobelastning Andel av (kg/km2) belastning netto fosfor Fosfor (%) 5 65

Jordbruksmark som tillkommer (ha)

Kväve Fosfor Mindre >230 >4,66 299 700 omfattning Huvudalternativ >120 >2,96 4 91 468 100 Större >80 >1,57 3 97 594 000 omfattning Nuvarande 75 1 940 000* känsligt område *arealen jordbruksmark i hela det nuvarande känsliga området beräknat för år 2005 74 74

Karakteristik för utvidgade områden I översynen som gjordes av de känsliga områdena under våren 2010 togs endast mycket kortfattad statistik fram för de tre olika förslagen till utvidgning. I princip presenterades endast de antal företag som beräknades tillkomma. För detta uppdrag har en mer utförlig statistik tagits fram ur Jordbruksverkets register. I tabell 2 presenteras djurslag samt antal djurenheter uppdelat på olika storleksklasser. För små företag (mellan 2-10 DE) omfattas främst får och hästar samt övriga nötkreatur medan större företag har en liten annan sammansättning med mjölkkor och svin. Totalt kan mellan 3000 och drygt 5000 djurföretag komma att omfattas av utvidgade regler om det känsliga området utökas enligt något av de tre förslagen (tabell 3). I tabell 3 anges även statistik för det totala antalet företag vilket omfattar företag med mer än 2 hektar åker alternativt en viss yta frilands- eller växthusodling eller med en stor djurbesättning. Uppgifter från lantbruksregistret från år 2009 ligger till grund för beräkning av antal djurföretag samt antal djurenheter som tillkommer i olika storleksklasser.

För det totala antalet företag är statistiken baserad på uppgifter från år 2007.

Arealer för spannmål och betesmark baserat på uppgifter från år 2007 anges i tabell 4.

Arealerna används i beräkningar av kostnader för lantbruket avseende spridningsrestriktioner och i genomgången av konsekvenser för natur- och kulturvärden. Att siffrorna baseras på år 2007 beror på att annan statistik för beräkning av kostnader för spridningsrestriktioner endast finns tillgänglig för år 2006/2007.

Tabell 2. Antal djurenheter (DE) för olika djurslag i de olika alternativen till utvidgat område

Huvudalternativ Totalt Mindre omfattning Totalt Större omfattning Totalt

Klass DE >2-10 >10-100 >100

Får/häst 7 283 8 758 1 696 17 737 >2-10 4 540 >10-100 5 751 >100 1 341 11 633 >2-10 10 259 >10-100 11 132 >100 1 912 23 302

Höns 344 15 230 15 574 295 9 964 10 259 9 566 20 930 21 505

Mjölkko 55 212 54 370 109 582 32 060 27 132 59 192 48 76 903 72 793 149 744

Övriga nöt 6 348 33 457 3 382 43 186 3 375 17 245 2 579 23 199 9 404 45 347 4 331 59 082

Svin 23 3 610 11 855 15 488 18 1 759 7 609 9 386 50 4 232 13 392 17 674

75 75

Tabell 3. Antal djurföretag för olika storleksklasser som tillkommer i de olika alternativen till utvidgat område samt totalt antal företag som tillkommer

Mindre Större Klass DE omfattning Huvudalternativ omfattning 2-10 1 549 2 731 3 748 10-100 1 243 2 287 2 995 >100 185 337 416 Totalt djurföretag 2 977 5 355 7 159 Totalt företag 6 587 11 247 14 639

Tabell 4. Arealer (hektar) spannmål och betesmark i de olika produktionsområdena

Område

GMB GNS SS GSK MSK Summa

Mindre omfattning Spannmål Betesmark (ha) (ha) 12897 5725 64436 16037 6131 9238 12952 3980 96 416 34 979

Huvudalternativ Större omfattning Spannmål Betesmark Spannmål Betesmark (ha) (ha) (ha) (ha) 255 442 14091 5958 14091 5958 81755 20322 84939 22969 23150 36105 30509 55137 20329 7207 35296 12966 139 326 69 592 165 090 97 472

Lagstiftning I nitratdirektivet anges de åtgärder för ett minska kväveläckaget som ett land minst måste anta för de områden som utpekats som känsliga områden. I Sverige har bestämmelserna som krävs för att uppfylla nitratdirektivet, det svenska åtgärdsprogrammet, samlats dels i Förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket och dels i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2004:62) om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring. Åtgärdsprogrammet reglerar inte bara jordbruksåtgärder inom de känsliga områdena utan gäller även för övriga landet, även om vissa begränsningar är specificerade att gälla endast för det känsliga området. I förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket regleras lagringskapacitet för stallgödsel, samt bestämmelser för en viss andel höst- eller vinterbevuxen mark. Även vilka områden som utpekats som känsliga anges i förordningen. I Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2004:62) finns bestämmelser om krav på spridningsareal, särskilda spridningsbestämmelser, bestämmelser om lagring och påfyllning av stallgödsel, samt detaljerade bestämmelser om höst- och vinterbevuxen mark.

Om det nitratkänsliga området skulle utökas enligt något av de förslag som Jordbruksverket har tagit fram får detta konsekvenser för jordbruket främst vad gäller den utökade lagstiftning som kommer att införas. Enligt nitratdirektivet ska medlemsstaten inom ett år efter det att man utpekat nya känsliga områden upprätta ett åtgärdsprogram för de angivna känsliga områdena.

Om medlemsstaten finner det lämpligt kan olika åtgärdsprogram upprättas för olika känsliga

76 76

områden eller delar av områden. I texten nedan beskrivs den lagstiftning som minst kommer att införas i ett utökat känsligt område. Dessa regler följer den lagstiftning som beskrivs för kategorin ”övriga känsliga områden”. I vissa områden, t.ex. Skåne, Halland och Blekinge län, gäller till viss del längre gående regler vilket inte redovisas här.

I sammanställningen över nya, utökade krav, har endast de regler som bedöms få någon typ av ekonomisk konsekvens för jordbruket tagits upp. Det kan komma att införas ytterligare eller längre gående krav utöver dessa, men det redovisas inte i denna genomgång.

Lagringskapacitet I förordningen om miljöhänsyn i jordbruket anges de krav på lagringskapacitet som gäller i olika delar av landet. Från dessa krav undantas företag med högst 2 djurenheter (DE) i genomsnitt på årsbasis. För närvarande finns de i områden som inte utpekats som känsliga, inga specifika krav på lagringskapacitet för gårdar som har mellan 2-10 DE. Om det sker en utökning av det känsliga området kommer dessa gårdar att beröras av nya krav på lagring som minst kommer att sättas till 6 månader enligt vad som idag gäller för ”övriga känsliga områden” (tabell 5). Större gårdar kommer inte i detta förslag att beröras av utökade krav på lagring. Miljöbalkens allmänna hänsynsregler innebär att lagringskapaciteten för stallgödsel ska vara så stor att spridning inte behöver ske under ogynnsamma förhållanden. Detta kan innebära att en gård behöver ha en större lagringsvolym än vad som anges i tabell 5, men detta har inte vägts in i beräkningarna.

Tabell 5. Bestämmelser för lagringskapacitet av stallgödsel enligt förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket

Övriga känsliga områden Områden utanför känsligt område Antal djurenheter Nöt, hästar, får Annan Nöt, hästar, får Annan och getter djurhållning och getter djurhållning >2-10 6 mån 6 mån Inga generella bestämmelser >10-100 6 mån 10 mån 6 mån 6 mån (10 mån*) >100 8 mån 10 mån 8 mån 10 mån *Regler för lagringskapacitet gäller från och med den 1 juli 2013

Spridningsrestriktioner I Sverige finns olika restriktioner under året vad gäller spridning av stallgödsel och mineralgödsel. Bestämmelserna för spridning av gödsel kommer att utökas i ett eventuellt nytt känsligt område och minst ha samma utformning som gäller för övriga känsliga område enligt tabell 6.

Det finns så kallade stängda perioder under året då det inte är tillåtet att sprida gödsel. Dessa perioder är mer långtgående i de känsliga områdena än för övriga landet. I det känsliga området är det t.ex. helt förbjudet att sprida gödsel från november till och med februari1.

Utanför det känsliga området finns inte motsvarande perioder under året då det är helt förbjudet att sprida gödsel. Däremot finns krav på att gödsel ska brukas ned inom 4 eller 12 timmar beroende på när under året gödseln sprids.

1

Gäller från och med 1 januari 2011.

77 77

Tabell 6. Olika restriktioner under året för spridning av olika gödselslag, både utanför det känsliga området och i övriga känsliga områden

Övriga känsliga områden Mineralgödselkväve Mineralgödsel innehållande urea Stallgödsel och andra organiska gödselmedel Fasta gödselslag (undantag fjäderfägödsel)* aug

Mineralgödselkväve Mineralgödsel innehållande urea Stallgödsel och andra organiska gödselmedel Fasta gödselslag (undantag fjäderfägödsel)

sep

okt

nov

dec

jan

feb

dec

jan

feb

Områden utanför känsligt område Inga restriktioner

Inga restriktioner aug

sep

okt

nov

Spridningsförbud Vid spridning på obevuxen mark, nedbrukning inom 4 tim Spridning till växande gröda (ej fånggröda) eller inför höstsådd Vid spridning på obevuxen mark, nedbrukning inom 12 tim Vid spridning, nedbrukning inom 12 tim

*1 okt-31 okt är det tillåtet att sprida fasta gödselslag både i växande gröda och på obevuxen mark. Fastgödsel från fjäderfä får dock inte spridas på obevuxen mark.

Vattendrag och lutande mark Förutom de ovan beskrivna restriktionerna för gödselspridning finns särskilda bestämmelser som avser spridning invid vattendrag och spridning på lutande mark i det känsliga området.

Dessa bestämmelser kommer även att gälla för ett utökat känsligt område.

Jordbruksverkets föreskrifter om miljöhänsyn i jordbruket anger att vid spridning av gödselmedel på jordbruksmark invid vattendrag eller sjö ska 2 meters skyddsavstånd tillämpas. Detta kommer främst få konsekvenser för grödans avkastning på grund av minskad gödselspridning. Denna regel kommer dock att gälla som ett så kallat skötselkrav från och

78 78

med år 2012 för alla företag som har gårdsstöd2. Detta gör att inte bara företag inom det känsliga området kommer att beröras.

Det är inte heller tillåtet att inom det känsliga området sprida gödselmedel på jordbruksmark som gränsar till vattendrag eller sjö och där markens lutning mot vattnet överskrider 10 %.

Detta krav bedöms komma att beröra en mycket liten areal. I det nuvarande känsliga området har större delen av åkermarken en lutning som är mindre än den gräns på 10 % som gäller för spridningsförbudet. Totalt 75 % av marken närmast vattendrag har en lutning som är mindre än 3,5 %. Ingen liknande beräkning har gjorts för de tre alternativen men man kan anta att förhållandena är likartade. Eftersom en mycket liten areal troligtvis kommer att beröras, bedöms att kostnaderna för jordbruket i ett utökat känsligt område inte kommer att öka på grund av att denna regel införs.

Begränsning av mängden gödsel som får spridas Gränsen för tillförsel av stallgödsel inom det känsliga området är idag satt till den mängd som motsvarar 170 kg totalkväve per hektar, enligt bestämmelser i nitratdirektivet. I hela landet gäller dessutom att lantbrukaren inte får sprida stallgödsel eller andra organiska gödselmedel i större mängd än vad som under en femårsperiod motsvarar 22 kg totalfosfor per hektar.

Gränsen för fosfor gör att även mängden kväve begränsas automatiskt genom det förhållande mellan kväve och fosfor som finns i stallgödseln. Att en gräns på 170 kg för kväve införs i ett nytt känsligt område bedöms därför få små konsekvenser vad gäller den mängd stallgödsel som lantbrukaren får sprida. Därför tas detta inte med i fortsatta beräkningar av kostnader för tillkommande regler.

Administrativ börda I det känsliga området finns för närvarande två olika typer av dokumentationskrav som kommer att behöva införas i ett eventuellt utökat område. Detta gäller kravet på att dokumentera hur lagringsvolymen för stallgödsel har beräknats samt kravet på att dokumentera beräkningen av grödans behov av kvävegödsel.

Lagringsvolym I Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2004:62) om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring, anges följande vad gäller lagringsvolymen för stallgödsel; 4 a § Inom känsliga områden ska när det är relevant följande punkter ingå vid bestämning av lagringsvolym: • Utsöndrad mängd träck och urin. Faktorer som djurslag utifrån produktionsinriktning, djurantal, foderstat och uppfödningsintensitet ska beaktas vid beräkning av utsöndrad mängd träck och urin.

• Tillsats av strömedel.

• Vattentillskott genom spill-, disk- och rengöringsvatten samt i form av nederbörd som faller på lagringsytorna eller andra ytor som avvattnas till lagringsbehållaren.

2

Alla medlemsstater måste i tvärvillkorssammanhang senast 2012 införa ett skötselkrav som i bilaga III till rådets förordning (EG) nr 73/2009 benämns ”..buffertremsor längs vattendrag”. Exakt hur dessa buffertremsor utformas får respektive medlemsstat själva avgöra. Troligtvis kommer buffertremsorna att likna det redan gällande skyddsavståndet om 2 m som idag är tvärvillkor i nuvarande känsligt område.

79 79

•

Omsättningsförluster som innebär minskande gödselvolym under lagringsperioden i system med mycket strömedel.

4 b § Inom känsliga områden ska dokumentation finnas över hur lagringsvolymen i enlighet med 4 a § har beräknats. Dokumentationen ska sparas och finnas tillgänglig så länge beräkningen gäller för företaget.

Behov av kvävegödsling Inom känsliga områden ska tillförseln av kväve via gödselmedel begränsas så att den inte överstiger den mängd som för avsedd gröda kan anses vara nödvändig för att utnyttja växtplatsens produktionsförmåga. Behovet av gödselkväve för den förväntade skördenivån ska för jordbruksföretag beräknas efter att hänsyn tagits till stallgödselns långtidseffekt, förfruktseffekt, eventuell mulljord samt tillförsel av stallgödsel och andra organiska gödselmedel till årets gröda. Vid beräkning av gödslingsbehovet till en enskild gröda ska utgångspunkten vara den förväntade skördenivån för det aktuella fältet. Beräkningen ska dokumenteras genom en växtodlingsplan eller motsvarande och användas som utgångspunkt för gödslingen.

I beräkningen ska följande poster ingå:  Gödselgiva för aktuell gröda vid den förväntade skördenivån (För att kunna skatta möjlig skördenivå ska historiska skördeuppgifter användas eller göras med utgångspunkt från markbeskaffenhet (jordart, markförhållanden), klimat, möjlighet till bevattning, markanvändning, jordbruksmetoder och normal tidpunkt för sådd.)  Justering görs genom avdrag för följande: Nettomineralisering av markens förråd av organiskt kväve genom stallgödselns långtidseffekt, förfruktseffekt från föregående gröda (hänsyn tas även till kväveverkan från gröngödslings- och fånggrödor) och mulljord  Planerad tillförsel av stallgödsel och andra organiska gödselmedel till årets gröda (Kväveverkan från dessa gödselmedel ska värderas med hänsyn till gödselslag, mängd, spridningsteknik och spridningstidpunkt.)  Årets beräknade behov av mineralgödselkväve eller annan kompletteringsgödsling med kväve

Övergångsbestämmelser Införande av nya bestämmelser som gäller spridningsrestriktioner och särskilda krav på lagring kan för vissa företag innebära att förändringar och investeringar måste göras för att klara de nya kraven. Det kan exempelvis vara att göra förändringar i växtodlingen eller investeringar i utökade lagringsutrymmen.

Ett alternativ för att underlätta för lantbrukare att uppfylla de nya bestämmelserna är att införa en viss övergångsperiod innan de nya bestämmelserna gäller fullt ut. Detta kan göras som en generell övergångsperiod för alla som omfattas av de nya bestämmelserna. Det kan också göras genom en att införa en dispensmöjlighet för undantag i enskilda fall från de generella bestämmelserna och som gäller under en begränsad tidsperiod. Denna senare lösning har en fördel i att det är endast de företag som bedöms inte klara att uppfylla de nya bestämmelserna som kan vara aktuella för undantag. Dessa företag prövas av exempelvis tillsynsmyndigheten för dispens i det enskilda fallet.

80 80

Genom att införa en eventuell dispensmöjlighet från bestämmelserna i det enskilda fallet istället för en generell övergångsperiod, kommer tillämpningen av de nya bestämmelserna gå snabbare.

Kontroller av lagstiftningen Vissa bestämmelser enligt nitratdirektivet ingår som tvärvillkor eller som extra tvärvillkor.

Tvärvillkoren är regler som lantbrukaren måste följa för att erhålla full utbetalning av gårdsstödet och en avvikelse kan påverka stödutbetalningen. De extra tvärvillkoren gäller om lantbrukaren har sökt någon typ av miljöersättningar. Regler som är tvärvillkor i de känsliga områdena är bl.a. tillräcklig lagringskapacitet, gränsen 170 kilo kväve per hektar, dokumentationskravet för beräkning av grödans kvävebehov och spridningsförbudet invid vattendrag och på lutande mark. Utöver detta är spridningsrestriktionerna under året t.ex. nedbrukningskravet tvärvillkor. I Miljöhusesyn görs en fullständig genomgång av vilka regler som fungerar som tvärvillkor (www.miljöhusesyn.nu). Tvärvillkoren kommer att gälla vid en utökning av känsligt område, men kontrollen av dessa bedöms inte orsaka en utökad kostnad för lantbrukaren.

Kostnader för lantbruket I följande avsnitt beräknas de kostnader som kan komma att påföras lantbruket som en följd av nya regler i ett utökat känsligt område. Beräkningarna har gjorts för de nya regler som anses kan komma att innebära en kostnad som inte är obetydlig. Utöver detta beskrivs hur utökade känsliga områden kan komma att påverka arealen värdefull betesmark.

Lagringskapacitet Det är endast för djurföretag som har mellan 2-10 djurenheter som det kan bli aktuellt att bygga ut lagringskapaciteten på grund av nya regler. I denna grupp av företag finns främst djurslagen hästar, får och övriga nötkreatur (d.v.s. de nötkreatur som inte är mjölkkor).

Beräkningen har gjorts med diko som exempel och med antagandet att gödseln hanteras som djupströ. Både hästar och får antas ha en mindre gödselproduktion per år än en diko vilket innebär att företag som främst har dessa djurslag får en mindre kostnad för en eventuell utbyggnad. Detta har inte beräknats här.

En djurenhet av diko kan antas bestå av 1 diko, 1 kviga/stut >1 år och en kviga/stut >0,5 år.

Det är rimligt att räkna så att, åtminstone under vinterperioden, årets kalvar hunnit bli 0,5 år. I tabell 7 anges gödselproduktionen för 6 månader för diko samt ungnöt. Om man i medeltal kan stapla gödseln 1,5 m högt går det åt 11 m2 gödselplatta/DE. Kostnaden för att bygga en gödselplatta kan skattas till 500 kr/m2. Detta gör att den totala summan blir 5500 kr/DE. Man kan anta att vissa företag redan har en gödselplatta som klarar 6 månaders lagring eller har lagrat gödseln i stuka. Även om inga generella krav på lagringstid har funnits tidigare, har miljöbalkens allmänna hänsynsregler gällt och miljötillsyn har regelbundet gjorts av kommunen. Med bakgrund av detta antas att 25 % av alla djurenheter berörs av en utbyggnad.

För att se hur mycket antagandet om antalet DE påverkar årskostnaden, har en beräkning även gjorts med antagandet att 40 % av antalet DE skulle beröras. I tabell 8a anges de olika kostnader som uppstår vid en utbyggnad. I tabell 8b anges den totala årskostnaden beräknat

81 81

för 25 % samt 40 % av alla djurenheter. Årskostnaden varierar från 1 miljon i den mindre utökningen till 2,5 miljoner i alternativet med större utökning av känsligt område om man antar att 25 % av alla DE berörs. Om man däremot antar att en större andel DE skulle beröras (40 %) så blir kostnaden mellan 1,6 och 4,0 miljoner per år.

Tabell 7. Gödselproduktion (m3) under 6 månader för olika åldrar av nötkreatur

Kategori Diko Ungnöt >1 år Ungnöt > 0,5 år Summa 1 DE

Gödselproduktion (m3) 6 mån 7 6 3,4 16,4

Tabell 8a. Olika kostnadsposter och kostnad per djurenhet (kr/DE)

Kostnadspost Avskrivning, 15 år Ränta, 5 % Summa årskostnad

Kr/DE 367 138 505

Tabell 8b. Total årskostnaden för de tre alternativen beräknat för 25 % samt 40 % av antalet djurenheter

Alternativ Mindre Huvud Större

Antal DE totalt Total årskostnad, 25 % DE 7 933 1,0 milj 13 654 1,72 milj 19 770 2,5 milj

Total årskostnad, 40 % DE 1,6 milj 2,8 milj 4,0 milj

Spridningsrestriktioner Antaganden Den mest påtagliga inskränkningen som sker för jordbruket när ett område klassas om till känsligt område är förbudet mot spridning av stallgödsel under hösten på mark som ska vårsås. Omfattningen av denna spridning kan skattas utifrån uppgifter i gödselmedelsundersökningen om sen höstspridning till spannmål baserat på olika produktionsområden.

De nya känsliga områdena finns inom produktionsområdena Götalands norra slättbygder, (GNS), Götalands skogsbygder, (GSK), Svealands slättbygder (SS) och Mellersta Sveriges skogsbygder (MSK). I alternativet med den större utökningen berörs också en försumbar areal inom produktionsområdet Götalands mellanbygder (GMB). För dessa områden finns det uppgifter i SCB:s gödselmedelsundersökning från 2006/07 om när stallgödsel sprids till spannmål. Uppgifter finns för spridning till spannmål under tidig höst, sen höst, vinter, vårbruk och sommar på produktionsområdesnivå (PO8).

82 82

I nästa steg beräknas hur stor spannmålsarealen är för de olika alternativen till utökat känsligt område i olika produktionsområden (se tabell 4). Med antagandet att sen höstspridning till spannmål sker i samma omfattning i hela produktionsområdet, kan areal där ändrad spridningstidpunkt blir aktuell skattas. När berörda arealer skattats får man göra ett nytt antagande om när spridningen kommer att ske i stället för sen höstspridning till spannmål. I tabell 9 anges den areal spannmål i de olika alternativen som berörs av sen höstspridning.

Gödsel som sprids under sen höst bedöms i ganska stor utsträckning vara fastgödsel. Man kan anta att hälften utgörs av fastgödsel3. Denna gödsel kan fortsättningsvis spridas under oktober månad och bedöms därför inte kräva utökad lagringskapacitet. Inom kategorin 2-10 DE antas gödseln i huvudsak behandlas som fastgödsel, därför bedöms att dessa företag inte kommer att beröras av förändrade spridningsrestriktioner. Beräkningen gäller således företag med fler än 10 DE. Resterande gödselspridning, som i huvudsak avser spridning av flytgödsel, antas bli överförd till spridning före sådd av höstsäd och före vårsådd till lika delar. Två tredjedelar av den gödsel som överförs till vårspridning, bedöms kräva nya lagringsutrymmen4.

Tabell 9. Spridning av stallgödsel till spannmål och andel areal (%) som gödslas med stallgödsel under sen höst. Skattad areal (hektar) där spridningstidpunkten för stallgödsel måste ändras i de tre alternativen

Produktionsområde GNS SS GSK MSK Summa

Stallgödslad areal (%) 33 19 63 39 -

Spridning sen Mindre Huvudhöst (%) utökning (ha) alternativ (ha) 4 516 564 3 1 933 2 453 11 674 2 547 7 907 1 423 4 030 6 986

Större utökning (ha) 564 2 548 3 356 2 471 8 938

Kostnader Merkostnader som uppkommer till följd av ändrad spridningsstrategi för stallgödsel utgörs bl.a. av kapitalkostnad för utbyggd lagringskapacitet. Vidare bedöms det vara rimligt att beakta läglighetskostnaden för att vårspridning tränger undan andra angelägna arbetsoperationer eller att man måste leja in ökad maskinkapacitet. Vårspridning kan också leda till att markpackningen ökar.

Två investeringsnivåer för utökad lagringskapacitet presenteras i tabell 10. Den låga (200 kr/m3) avser anläggning av stor behållare >1000 m3, medan den högre kostnaden avser kompletterings av befintlig lagring (<200 m3).

Investeringskostnaderna varierar från 3,3 till 18,6 miljoner kr beroende på alternativ och planeringssituation. Kapitalkostnaden uppgår i den mindre utökningen till 300 000-770 000 kr 3

Ev är denna siffra något överskattad i jämförelse med statistik från SCB över hanteringssätt för stallgödsel.

Detta innebär att ca 16% av flytgödseln skulle behöva utökade lagringsutrymmen. Siffran kan jämföras med statistik över lagringskapacitet från SCB som visar att mellan 14-19% av mjölkkor och övriga nötkreatur har mindre än 8 månaders lagring. Statistik visar också att ca 30% av stallgödslad areal för vårkorn gödslas på hösten vilket skulle behöva överföras till vårspridning.

4

83 83

per år och den totala årskostnaden5 blir ca 400 000 kr högre. I huvudalternativet beräknas kapitalkostnaden till 533 000-1 333 750 kr per år. Total årskostnad blir 742 000 kr högre. I det mest ambitiösa alternativet varierar kapitalkostnaden från 683 000-1 707 000 kr/år.

Tillkommande årskostnad uppgår till 950 000 kr (tabell 10).

Den schablonmässigt beräknade kostnaden per kg minskad kväveutlakning varierar från 146238 kr. Denna kostnad är betydligt högre i jämförelse med andra, t.ex. frivilliga, åtgärder för att minska kväveutlakningen. Den kan jämföras t.ex. med den kostnad som skattats för stödet för fånggröda och vårbearbetning, vilken beräknats kosta mindre än 100 kr/kg minskad kväveutlakning. Man får dock vid en jämförelse komma ihåg att åtgärderna enligt nitratdirektivet inte är utbytbara utan obligatoriska.

Tabell 10. Kostnader för överföring av stallgödselspridning från höst till vår vid olika investeringskostnad, kr per m 3

Kostnadspost, kr Investering Avskrivning Ränta Årskostnad, kapital Läglighetskostnad Ökad maskinkapacitet Packningskostnad Summa årskostnad Utlakningsminskning, kg N Kostnad/kg N

Mindre utökning, kr/m3 200 500 3 360 8 400 000 000 224 000 560 000 84 000 210 000 308 000 770 000 100 800 100 800 126 000 126 000 201 600 201 600 1 198 736 400 400 5040 146

5040 238

Huvudalternativ, kr/m3 200 500 5 820 14 550 000 000 388 000 970 000 145 500 363 750 533 500 1 333 750 174 600 174 600 218 250 218 250 349 200 349 200 1 275 550 2 075 800 8730 146

8730 238

Större utökning, kr/m3 200 500 7 450 18 625 000 000 496 667 1 241 667 186 250 465 625 682 917 1 707 292 223 500 223 500 279 375 279 375 447 000 447 000 1 632 792 2 657 167 11175 146

11175 238

Skyddsavstånd invid vattendrag Nya regler kommer att innebära att lantbrukaren måste lämna 2 meter skyddsavstånd invid vattendrag eller sjö. Reglerna kommer att gälla i det känsliga området under 2011 och sedan utökas till skötselkrav i hela landet från och med 2012. Vattendrag har i föreskriften om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring definierats som; bäck, å, flod, älv, kanal eller damm. Skyddsavståndet innebär att ingen spridning av stallgödsel, andra organiska gödselmedel eller mineralgödsel får ske inom detta avstånd. Lantbrukaren får dock jordbearbeta och odla inom avståndet. Ett skyddsavstånd kommer främst att innebära en skördeminskning och således ett bortfall av inkomst på grund av detta. I tidigare konsekvensberäkningar har kostnaden för skördebortfall beräknats till 1600 kr per hektar. För att kunna beräkna den totala kostnaden behövs kännedom om den sträcka av vattendrag som kommer att beröras av skyddsavstånd. Med den tid som stått till förfogande för uppdraget har 5

Kostnaden efter avskrivning beräknat på 15 år.

84 84

det inte varit möjligt att ta fram den uppgiften. Den totala sträckan vattendrag i nuvarande känsligt område har dock beräknats inom ramen för ett tidigare uppdrag. Om man antar att den sträckan fördelar sig proportionerligt över åkermarken kan man anta att samma fördelning gäller i de tillkommande områdena. Detta gör att kostnaden för utebliven skörd kan beräknas (tabell 11). För de olika alternativen uppgår kostnaden till mellan 2,3 miljoner och 4,5 miljoner. Utslaget per det totala antalet företag uppgår kostnaden till mellan 312 till 350 kr vilket kan anses försumbart.

Tabell 11. Längd vattendrag i de olika alternativen samt beräknad areal skyddsavstånd och kostnad för skördebortfall på den arealen

Alternativ

Areal Vattendrag jordbruksmark (m)

Areal skyddsavstånd, ha

Mindre omfattning

299 700

7 209 175

1 442

Huvudalternativ

468 100

11 259 977

2 252

Större omfattning

594 000

14 288 456

2 858

Kostnad 2 306 936 3 603 193 4 572 306

Kostnad per företag 350 320 312

Den del av åkermarken som berörs av skyddsavstånd får inte räknas in i tillgänglig spridningsareal. Detta skulle i teorin kunna innebära att lantbrukare med mycket knapp spridningsareal måste justera ner djurantalet eller skaffa mer spridningsareal som en följd av bestämmelserna. I praktiken bedöms dock detta inte vara ett generellt problem då spridningsarealen ofta räcker till med viss marginal. I vissa djurtäta områden skulle dock problemet kunna uppstå.

Administrativ börda Den administrativa bördan som kan komma att påföras lantbruket består av krav på att beräkna lagringsvolymen för stallgödsel samt ett årligt återkommande behov av att beräkna grödans kvävebehov.

Beräkning av lagringsvolym Om det känsliga området utökas kommer företagen att behöva beräkna sitt behov av lagringsutrymme för stallgödsel, och dokumentera den beräkningen, om man inte redan har en sådan beräkning. Den administrativa bördan kommer till följd av förslaget att öka något för lantbrukarna. Dokumentationen kommer dock i de allra flesta fall att gälla för ett flertal år.

Det är endast i de fall då man förändrar verksamheten på något sätt, exempelvis utökar sitt djurantal eller gör en förändring i sin inriktning, som det blir aktuellt att räkna om vilken lagringsvolym som krävs utifrån den nya situationen. Den administrativa bördan utslagen över en längre tidsperiod borde därför blir mycket liten.

Man kan anta att vissa företag redan beräknat sin lagringsvolym och därför inte kommer att påverkas av de nya reglerna. Hur många som redan gjort detta påverkas troligtvis av hur stort företaget är. Eftersom det är i klassen 2-10 DE som nya regler om lagringstid kommer att införas kan man anta att samtliga djurföretag i denna grupp behöver göra beräkningen. För klassen 10-100 antas 80 % av företagen behöva beräkna och för stora företag med >100 DE antas att 50 % inte har en gällande beräkning. För att beräkna själva kostnaden har NUTEKS 85 85

databas Malin använts. Där anges en lantbrukares timkostnad till 145 kr/timme. Tidsåtgången antas vara 1 timme för att göra själva beräkningen. Detta gör att den totala kostnaden i de olika alternativen varierar från 380 000 kr till drygt 920 000 kr (tabell 12). Detta är alltså beräknat som en engångskostnad som uppkommer när ett område övergår till nitratkänsligt område. Hur ofta denna kostnad för ett företag kan komma att återkomma går inte att skatta med någon säkerhet.

Tabell 12. Skattad total kostnad för att beräkna lagringsvolymen för stallgödsel i de tre olika alternativen och skattat antal berörda företag

Mindre utökning Antal berörda företag Kostnad, totalt kr

Huvudalternativ 2 636 382 206

4 729 685 720

Större utökning 6 352 921 040

Beräkning av kvävegödslingsbehov De som kommer att beröras av dessa regler är de som sprider gödselmedel, oberoende av om det är stallgödsel, andra organiska gödselmedel eller mineralgödselmedel som sprids.

Föreskrifterna kommer att omfatta både djurhållande och icke djurhållande företag i ett utökat känsligt område. Förslaget med bestämmelser om en metod för att beräkna gödslingsbehovet innebär att lantbrukare ska kunna redovisa hur gödslingsbehovet har beräknats för exempelvis tillsynsmyndigheten eller kontrollanten. Detta kan exempelvis göras genom att lantbrukaren visar upp sin växtodlingsplan. Lantbrukaren ska alltid på något sätt kunna redovisa hur gödslingsbehovet beräknats för den areal som gödselmedel spridits på.

I de olika alternativen tillkommer 6600, 11 250 och 14 640 företag i det mindre, huvudrespektive större alternativet till utökning (se tabell 3). Dessa brukare kommer att beröras av nya bestämmelser om en metod för att beräkna gödslingsbehovet. Man kan anta att gårdar med en viss omfattning på driften redan upprättar en växtodlings-/gödslingsplan och således inte kommer att beröras av ökade kostnader. På mindre gårdar kan man anta att lantbrukaren inte upprättat någon beräkning eller att den inte följer de nya reglerna. Hur många företag som kommer att beröras av ökade kostnader och summan av denna kostnad till följd av nya regler, har skattats enligt följande; -samtliga ”små” företag antas beröras d.v.s. 50 % av samtliga företag6 -60 % av övriga företag antas beröras (d.v.s. 40 % uppfyller redan kraven) -50 % av alla berörda företag antas behöva konsulthjälp för att göra beräkningen -kostnad per timme för lantbrukaren är 145 kr, och för konsult 750 kr/timme enligt NUTEKS databas Malin -det antas ta 1 timme för lantbrukaren att göra beräkningen7 -konsulthjälpen beräknas till 20 min per företag I tabell 13 anges antal berörda små företag samt samtliga berörda företag. Den totala kostnaden beräknas med ovan angivna förutsättningar till mellan 930 000 till 2 miljoner i den större utökningen. Denna kostnad är en årlig, återkommande kostnad, men behovet av konsulthjälp kan antas minska med tiden.

6

Små företag för samtliga företag antas ha samma fördelning som för djurföretag där 50 % av samtliga företag har mellan 2-10 DE. 7 Baseras på andra tidsuppskattningar i Malin bl.a. för att fylla i SAM-blanketten.

86 86

Tabell 13. Skattat antal berörda företag och kostnad för att beräkna behov av kvävegödselgiva

Mindre utökning Antal små företag Totalt antal berörda företag Kostnad, totalt kr

Huvudalternativ 3 294 5 270 930 084

Större utökning

5 624 8 998 1 588 076

7 320 11 711 2 067 027

Konsekvenser för natur- och kulturvärden Ängs- och betesmarker har höga natur- och kulturvärden. Mellan 2002 och 2004 inventerades värdefulla ängs- och betemarker genom ängs- och betesmarksinventeringen. Under de tre åren inventerades ungefär 236 000 hektar. Mellan 2007 och 2009 har ytterligare marker inventerats, ungefär 2 700 hektar, men de ingår inte i de analyser som har gjorts här.

Resultatet av inventeringen finns i Jordbruksverkets databas TUVA. Betesmarkernas natur- och kulturvärden är beroende av att markerna hävdas, vilket innebär att det måste finnas betande djur på markerna. Förslaget om en utökning av det nitratkänsliga området ger ökade krav även på mindre djurföretag. Kostnaderna som uppkommer i och med nya lagkrav kan för vissa mindre företag komma att kännas orimliga i förhållande till de begränsade inkomsterna. Det är svårt att förutsäga vilka djurföretag som lägger ner verksamheten då lagkraven ändras, var i landet risken för nedläggning är störst och när förändringen kommer att ske. Små företag som redan nu har för avsikt att avsluta verksamheten inom de närmaste åren kommer troligen att välja att lägga ner tidigare. Små företag som planerar att utöka verksamheten måste ändå bygga nytt eller bygga ut och påverkas inte direkt av kostnader som uppstår i och med nya lagkrav, investeringen måste göras ändå. För företag som planerar utökning eller minskning av antalet djur kommer ändrade lagkrav således bara innebära att planerna tidigareläggs.

Djurhållare som har mellan 2 och 10 djurenheter (DE) kan antas komma att sluta med djurhållningen i något större omfattning än övriga och analysen tar bara med dessa företag.

För att undersöka hur betesmarkerna påverkas är det bara intressant att studera företagare som har mellan 2 och 10 DE av djurslagen nöt, får, get och häst (betande djur). Jordbruksverket har endast kunskap om vilka företag som har nöt och får, det finns inget centralt hästregister.

Det är därför endast företag med nöt eller får som finns med i beräkningarna (tabell 14).

Beroende på hur många och vilka lantbruksföretag som slutar med djurhållning i och med de nya reglerna kommer skötseln av betesmarker ändras. Vi kan anta att en viss andel av djurhållande företag kommer att sluta med verksamheten, men det är svårt att avgöra om det är kostnaden för att uppfylla nya lagkrav eller om det är andra faktorer. En gödselplatta är en investering som kostar mellan 10 000 och 55 000 kronor för ett företag som har mellan 2 och 10 DE (se beräkningar för lagringskapacitet). För dem som enbart har ett fåtal nötdjur för att hålla landskapet öppet kan det innebära en relativt stor investering i förhållande till ekonomin i verksamheten. Dessa företag kommer troligen att lägga ner verksamheten eller välja att ha färre än två djurenheter. Företag som har ekonomiska förutsättningar kan välja att fortsätta med sin verksamhet trots nya lagkrav och nya kostnader. I de fall företagen minskar djurantalet kommer betesmarkerna fortfarande hävdas, men med lägre betestryck. Beroende på vilken typ av betesmark det är kan det vara positivt eller negativt.

87 87

Ur betesmarkssynpunkt kan något av följande hända om företag slutar med djurhållning: •

Betesmarkerna arrenderas av annan djurhållare och hävden fortsätter som vanligt

•

Betesmarkerna betas mer extensivt av annan djurhållare

•

Betesmarkerna lämnas för igenväxning

Konsekvenserna för skötseln av värdefulla betesmarker beror som tidigare sagts på hur många betesmarker som överges till följd av nya lagkrav. Som framgår av tabell 13 så är det mellan 3000 till 6500 hektar värdefull betesmark som sköts av företag som har mellan 2 och 10 DE. Ungefär 65 procent av dessa har nöt, och resten får, och 35 procent av nötdjuren har ströbädd (uppgifter från SCB:S gödselmedelsundersökning, beställd av Jordbruksverket).

Fårbesättningar har i princip alltid ströbädd. Ströbädd innebär att företagarna inte kommer att beröras av kraven på utökad lagringskapacitet eftersom man kan mellanlagra på fälten och sprida efter en tid. I en annan undersökning som Jordbruksverket har beställt av SCB säger 14 procent av di- och amkoföretagen att de ska lägga ner verksamheten inom två år (SCB:s undersökning till företag med dikor/amkor). Inkluderas dessa faktorer betyder det att ungefär 2 000 hektar betesmark som ingår i ängs- och betesmarksinventeringen är i riskzonen i huvudalternativet.

Tabell 14. Antal företag med 2-10 djurenheter (DE) och arealer betesmark (hektar) som kan beröras av utökningen av nitratkänsligt område beroende på vilka församlingar som tillkommer

Större utökning

Huvudalternativ

Mindre utökning

Antal företag med får och nöt, 2-10 DE8

2 010

1 304

708

Areal betesmark i TUVA9

34 850 hektar

26 820 hektar

15 670 hektar

Areal betesmark totalt för ftg 2-10 DE10

15 100 hektar

10 200 hektar

5 400 hektar

Areal betesmark i TUVA som antas skötas av ftg 2-10 DE11

6 500 hektar

5 000 hektar

2 900 hektar

Areal betesmark i TUVA som är i riskzonen12

2 600 hektar

2 000 hektar

1 100 hektar

8

Antalet företag är något högre. I församlingar där det finns färre än tre företag har dessa censurerats bort i statistiken.

9 Avser fullständigt inventerade marker klassificerade som bete, skogsbete och bete, möjlig äng.

10 Uppgifter från Jordbruksverkets statistikenhet.

11 Antaget att TUVA-marker är jämnt utspridda i församlingarna, liksom företagen med 2-10 DE (får och nöt) samt att aktuella djurföretag i tillkomna församlingar har lika mycket betesmark som det nationella genomsnittet.

I snitt har företag med 2-10 DE 18,5 procent av betesmarksarealen.

12 65 procent (de som har nöt) * 65 procent (de som har flyt- eller fastgödsel) * 93 procent (de som inte lägger ner * 5 000 hektar TUVA-mark = 2 000 hektar TUVA-mark

88 88

Om vi antar att 1-5 procent13 av djurföretag med 2 till 10 DE (nöt, ströbädd) slutar helt med sin verksamhet som en följd av ändrade lagkrav och ökade kostnader innebär det att 20-100 hektar värdefull betesmark kan komma att lämnas för igenväxning. Enligt tabellen ovan finns det ungefär lika mycket annan betesmark som det finns TUVA-betesmark, vilket innebär att ytterligare 20-100 hektar betesmark berörs. Som mest antas enligt beräkningarna därmed att 200 hektar betesmark kommer att beröras. Även om de lämnas för igenväxning ger det marginell påverkan nationellt. Lokalt kan det dock medföra stor påverkan för markernas hävdberoende natur- och kulturvärden.

Beroende på vilken typ av marker som överges ger det olika stor lokal påverkan. Vissa naturtyper finns i mindre omfattning och förlusten av sådana kan ge större påverkan nationellt än förlust av andra, vanligare, naturtyper. I regioner där det finns många betesmarker och stora arealer ger förlusten av enstaka hektar betesmark liten påverkan på biologisk mångfald.

Om betesmark däremot växer igen i skogsbygder kan det istället ge mycket stor påverkan på den biologiska mångfalden lokalt.

Slutsatsen är att utökningen av de nitratkänsliga områdena kommer ha marginell påverkan på betesmarkernas natur- och kulturvärden nationellt, men att det kan ha stor lokal påverkan.

Mellan 100 och 2 000 hektar värdefull betesmark kan beröras av de nya lagkraven och sanningen ligger troligen närmare 100 hektar än 2 000 hektar. På längre sikt har de nya lagkraven än mindre betydelse då man kan anta att jordbrukets rationalisering ändå inneburit att vissa betesmarker lämnas för igenväxning.

Påverkan på lönsamheten För att få en bild av hur de olika kostnaderna påverkar ett företag och om de kan anses vara betydande eller inte, så har kostnader för ändrat spridningsmönster samt utbyggnad av lagringskapaciteten ställts mot inkomstkalkyler för olika djurslag (tabell 16). Förändrade spridningsrestriktioner kommer i princip endast att påverka företag med fler än 10 DE. Företag som har mellan 2-10 DE kommer däremot att beröras av utökade krav på lagringskapacitet.

Inkomstkalkyler för slaktsvin, sugga, mjölkko och diko har hämtats från SLUs dataprogram ”agriwise”. En områdeskalkyl för Götalands mellanbygder har använts för samtliga alternativ.

Inga typer av stöd är medräknade i intäkterna. En genomsnittlig kostnad per djurenhet för spridningsrestriktioner och utökad lagringsvolym har sedan jämförts med intäkterna för att se hur denna kostnad relaterar till intäkten.

Kostnaden för spridningsrestriktioner har beräknats per djurenhet som påverkas av ändrade spridningsförhållanden14. Antal DE som berörs har fåtts fram genom att gödselmängden har delats med genomsnittlig produktionen stallgödsel per DE (se bilaga 1). Årskostnaden (från 13

Kostnaden för att bygga en gödselplatta har jämförts med inkomstkalkyl för diko. Detta ger en inkomstminskning på 1,5 procent. I en modellstudie visade man att en nedgång på 9 procent i mjölkpriset innebär 7-28 procent färre mjölkdjur. Om minskningen i inkomst (1,5%) jämförs med siffrorna från modellstudien innebär det 1,3-5,2 procent färre dikor. Modellen är inte tillämpbar fullt ut, det kan bli en starkare eller svagare reaktion på kostnaden som de nya lagkraven innebär.

14 Hälften av den gödselmängd som antas spridas på areal med sen höstspridning eftersom denna areal antas påverkas av förändrat spridningsmönster.

89

tabell 10) har sedan slagits ut på antalet berörda djurenheter och för de två olika kostnadsalternativen. För den lägre kostnaden (kostnad 1 i tabell 16) beräknas förändrade spridningsrestriktioner att kosta 64 kr/DE för de antal djur som berörs av sen höstspridning.

För den höger kostnaden för utbyggnad (kostnad 2 i tabell 16) beräknas förändrade spridningsrestriktioner att kosta 105 kr/DE. Denna kostnad har sedan ställts mot intäkten per djurenhet för slaktsvin, sugga och mjölkko.

Att bygga ut lagringskapaciteten kommer att kosta 505 kr/DE (se tabell 8). Denna kostnad har jämförts med intäkten för en diko.

Beräkningen visar att kostnaden uppgår till mellan 0,2 % och 0,8 % av intäkten för de ändrade spridningsförhållandena. Utökade krav på lagringskapacitet för små företag innebär 3 % kostnad i jämförelse med intäkten för 1 DE dikor (tabell 16). I den kalkylen ingår inga bidrag och baseras inte heller på integrerad produktion vilket kanske är vanligare än att sälja livkalvar. För en integrerad produktion skulle kostnaden för utökade krav på lagringsvolym bli mindre jämfört med intäkten.

Tabell 15. Antal djurenheter (DE) som berörs av förändrade spridningsrestriktioner samt andel av totala antalet djurenheter för företag med >10 DE

Alternativ Mindre utökning Huvudalternativ Större utökning

Antal DE som Totalt DE Andel berörda berörs 11 449 105 736 11 19 847 187 914 11 25 392 251 538 10

Tabell 16. Kostnad för förändrade spridningsrestriktioner i relation till intäkter för olika djurslag (slaktsvin, sugga och mjölkko) och kostnad för utbyggd lagringskapacitet för diko

Intäkt, kr Intäkt kr/DE Kostnad 1 (%) Kostnad 2 (%) Kostnad diko (%)

Slaktsvin Sugga Mjölkko Diko 1 244 13 670 26 850 5 625 12 440 41 010 26 850 16 875 0,5 0,2 0,2 0,8 0,3 0,4 3,0

Kommentar: 10 slaktsvin= 1 DE, 3suggor= 1 DE, 1 mjölkko= 1 DE, 3 nöt >6mån=1 DE

Kostnad 1= 200 kr/m3, kostnad 2= 500 kr/m3

En liten kostnad i jämförelse med intäkten kommer troligtvis inte att innebära några större förändringar för lantbrukaren, speciellt inte på nationell nivå. Lokalt kan vissa mindre företag komma att påverkas. Om kostnaderna ökar finns olika handlingsalternativ, utöver att bygga ut sin lagringsvolym, för lantbrukaren. Vad gäller företag med fler än 10 DE kan man tänka sig att odlingen av spannmål minskar till förmån för vall eller att man hittar annan spridningsareal (alternativt exporterar gödsel till annan gård) för att undvika att utöka sin lagringsvolym. Ett alternativ kan även vara att minska antalet djurenheter. För företag med 2-10 DE kan alternativet vara att sluta med sin produktion eller att exportera gödsel från gården till andra lagringsutrymmen.

90

Diskussion och slutsatser Kostnader som tillkommer lantbruket på grund av ökade krav är svåra att uppskatta med den upplösning som finns på befintlig statistik. Vi känner helt enkelt inte till en rad uppgifter om lantbruket, bl.a. vad gäller befintlig lagringsvolym hos små företag. Beräkningarna har gjorts med bästa möjliga tillgängliga statistik och med utgångspunkt i den kännedom om lantbrukets kostnader som finns på Jordbruksverket. En rad antaganden har gjorts och dessa får anses rimliga med den kunskap som vi har idag och med den tid som stått till förfogande för att slutföra uppdraget.

Det kan konstateras från genomgången att det troligtvis är för de mindre företagen som nya regler kan komma att påverka mest. Som tagits upp tidigare kan man tänka sig två olika scenarier. Företagare med 2-10 DE har vanligtvis inkomster även från andra håll än djurhållningen. Detta medför att företagarens beslut inte sällan grundas på andra utgångspunkter än de rent företagsekonomiska. Detta kan påverka de beräkningsresultat som redovisats åt båda hållen. En del brukare har djurhållningen som ett medel för att hålla marken öppen och ha ett attraktivt landskap av helt egna motiv vilket pekar på att de nya kraven skulle ha en mycket liten påverkan. Det skulle även kunna vara så att en del brukare kommer att uppfatta de nya kraven som alldeles för långtgående för att de ska vara värda att genomföra. Om den senare gruppen är relativt stor kan därför många komma av sluta med djurhållningen. Sammanfattningsvis kan sägas att ökade lagkrav kan påverka lokalt, och för mindre företag eventuellt betyda att de slutar med sin produktion, men på nationell nivå borde en utökning av känsligt område innebära en marginell påverkan på produktionen.

Följande slutsatser kan dras från beräkningarna;         

Det är främst företag med djurproduktion som kommer att beröras av mera omfattande krav, och större kostnader, på grund av en utökning av känsligt område.

Skyddsavstånd invid vattendrag och kravet på beräkning av kvävegödslingsbehov kommer att beröra både djurföretag och växtodlingsgårdar.

Kostnaden för dessa åtgärder bedöms inte påverka lantbruket nämnvärt.

Mellan 1-5 % av små företag med betesmarker antas sluta med sin produktion till följd av ökade krav och kostnader.

Som mest skulle 200 hektar betesmark beröras om en nedläggning enligt ovan sker.

Kostnaderna för förändrade spridningsmönster och för att bygga ut lagringsvolymen bedöms ha en marginell effekt på nationell nivå men kan påverka enskilda företag där intäktsmarginalen är liten.

Investeringskostnaden för mindre företag som behöver bygga ut lagringsvolymen kan inte anses obetydlig. Det är inte säkert att man planerar så långsiktigt som för en avskrivning över 15 år.

Den beräknade kostnaden per kg minskad kväveutlakning som en följd av ändrat spridningsmönster är hög t.ex. i jämförelse med minskad kväveutlakning som följd av vårbearbetning eller fånggröda.

Hur många företag totalt som kan komma att avsluta sin produktion på grund av nya, ökade, krav, går inte att förutsäga. Enligt tidigare resonemang är det dock främst inom gruppen 2-10 DE där detta kan komma att ske. Man kan tänka sig att vissa av dessa företag hade slutat med produktion oavsett ändrade lagkrav, men att man slutar tidigare än vad man annars skulle ha gjort.

91

Bilaga 1. Beräkning av antal djurenheter som berörs av förändrat spridningsmönster

Alternativ Total spridnings- Vårspridning, Gödselmängd, Gödselmängd, m3 vår- Antal 3 areal, ha ha m , vårspridning och höstspridning DE Mindre 4030 1007,5 25 188 50 375 11 449 Huvud 6986 1746,5 43 663 87 325 19 847 Större 8938 2234,5 55 863 111 725 25 392

Skattningen ovan bygger på att en viss gödselmängd ska spridas under våren i stället för under sen höst.

Det antas att man sprider 25 ton nötflytgödsel.

Utbyggnadsbehovet finns på vissa gårdar. Man kan t ex relatera det till djurenhet genom att anta att utbyggnadsbehovet uppgår till 2 mån lagringskapacitet. Under denna tid produceras 4,4 m3 flytg/de.

Om man i stället antar att utbyggnadsbehovet endast uppgår till 1 månad gödselproduktion berörs dubbelt så många djurenheter. Därmed blir kostnaden halverad per djurenhet.

Antal DE beräknas genom att gödselmängden för vår+höstspridning delas med 4,4.

92 92

93

94

95

Rapporten kan beställas från Jordbruksverket • 551 82 Jönköping • Tfn 036-15 50 00 (vx) • Fax 036 34 04 14 E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se ISSN 1102-3007 • ISRN SJV-R-11/01 -SE