ÄNGSPIPLÄRKA
Foto: Ulrik Bruun
Ängspiplärkan bygger gärna bo på betade strandängar Ängspiplärkan är kanske mest känd som fjällhedens och myrarnas karaktärsart och är en av Sveriges vanligaste fågelarter. På jordbruksmark häckar den mest i öppna fuktiga miljöer. Den ses ofta under flyttningen och dess lockläte, ”tsit tsit” är ett typiskt höst- och vårläte ute på jord bruksslätterna i södra och mellersta Sverige. Ängspiplärkan bygge bo av gräs på marken, gärna i skydd av någon grästuva. I jordbruksland skapet är favoritmiljön gräsmarker som betade strandängar, långliggande trädor och fuktiga vallar. Ängspiplärkan lämnar området om marken växer igen med buskar. Ibland häckar den även vid dräneringsbrunnar ute i spannmålsfält. Ängspiplärkan lägger ofta sina ägg först kring månadsskiftet maj/juni. Detta följs av en kort ruvningsperiod på 13-14 dagar. Ungarna är flygfärdiga efter ytterligare två veckor. Många bon förstörs vid vallskörd trots den korta häckningscykeln på knappt sex veckor. Ängspiplärkan behöver en ostörd period på ungefär en och en halv månad. Ängspiplärkan äter spindlar och insekter Ungarna föds upp på spindlar och diverse insekter som till exempel flugor, harkrankar, myggor och skalbaggar. Fuktiga gräsmarker är extremt rika på insekter och vid bete ökar insektsmängden ytterligare. Betet medför också fler stängselstolpar, som fåglarna gärna använder som utsiktsplats för jakt och sång och för att bevaka reviret.
Hot mot ängspiplärkan Ängspiplärkan hotas av jordbruksmetoder som minskar tillgången på lämpliga boplatser genom • Upphörd djurhållning i vissa områden, vilket minskar andelen vall i landskapet • Upphört bete på strandängar med igenväxning som följd • Intensiv vallskötsel, vilket innebär att till exempel antalet buskar, stolpar och brunnar minskar. Text: texten är framtagen inom projekt Fågelskådare och lantbrukare i samarbete © Eggers, S., Eriksson, S., & Haldén, P. (2009) Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) och Hushållningssällskapet (HS).