NÄKTERGAL
Foto: Peter Schmidt
Oförtröttlig nattsångare Näktergalen är en mycket välkänd art, men som få verkligen har sett. Däremot kan få ha undgått hannens högljudda sång under sommarnätterna, som kan pågå i timtal och hörs kilometervis under vindstilla nätter. Sången består av visslingar, knäppande och kluckande och kanske inte är lika vacker som släktingen sydnäktergalen, som är mycket omskriven i litteraturen, utan kan mer beskrivas som ”slagverksaktig”. Först framåt midsommar upphör sången.
Täta snår Näktergalen förekommer i lövskogsmiljöer med tät undervegetation längs vattendrag och ängs marker samt i andra öppna miljöer som parker och trädgårdar. Den föredrar snåriga lundar och uppväxande lövdungar som ofta är mindre än ett hektar. Förutom i nära anslutning till vattendrag så häckar den ibland även på buskrika åkerholmar i odlingslandskapet. Där vegetationen är som tätast, hittar du näktergalens bo på eller nära marken, väl dolt bland buskage, örter och tjockt gräs.
Insekter och bär Likt en koltrast hoppar näktergalen runt och rotar runt bland löven på marken, där den hittar larver av allehanda insekter, spindlar och flugor. Bär av fläder, vinbär, och hallon hör också sen sommarens rätter.
Hot mot näktergalen Näktergalen är känslig för torka i övervintringsområdena. 2011 kom t ex näktergalarna till Sverige 1-2 veckor senare på grund av extrem torka i Nordostafrika, vilken fåglarna var tvungna att ta sig runt. Det största hotet är • Kraftig röjning längs åar i jordbrukslandskapet. Text: Petter Haldén