OVR138Atgardsprogram (svenska).qxd:1
07-05-08
08.43
Sida 18
Tabell 3. Definition av djurenhet En djurenhet är: • 1 mjölkko, även sinko. • 6 kalvar, från en månad upp till sex månaders ålder. • 3 övriga nöt, sex månader eller äldre. • 3 suggor, inklusive smågrisar upp till tolv veckors ålder. Betäckta gyltor räknas som suggor. • 10 slaktsvin eller avelsgaltar, tolv veckor eller äldre (som slaktsvin räknas även obetäckta gyltor). • 1 häst, inklusive föl upp till sex månaders ålder. • 10 minkhonor för avel inklusive valpar upp till åtta månaders ålder samt avelshannar.
I figur 9 och 10 visas förändringen av lagringskapaciteten för mjölkkor och övriga nöt samt för svin under de senaste åren. Lagringskapaciteten visas i antalet månader. Många företag med mjölk- eller nötköttsproduktion har i dag en bättre lagringskapacitet än det minimikrav på åtta månaders lagringskapacitet som satts upp i bestämmelserna. År 2005 lagrades gödseln från drygt 40 % av mjölkkorna i lagringsutrymmen med en lagringskapacitet på tio månader eller mer. Hos nötköttsproducenterna har utvecklingen gått ännu längre. I dag finns närmare 60 % av övriga nöt på företag som har tillgång till mer än tio månaders lagringskapacitet. Ungefär 70 % av alla slaktsvin finns i dag på företag med över 100 djurenheter (för definition av djurenhet se tabell 3). Dessa företag omfattas av krav på minst tio månaders lagringskapacitet för stallgödseln. De flesta svin finns också på anläggningar som har så stor lagringskapacitet.
Foto: Håkan Alfredsson.
18
• 100 värphöns, 16 veckor eller äldre. Kycklingmödrar räknas till värphöns. • 200 unghöns upp till 16 veckors ålder. • 200 slaktkycklingar. • 100 kalkoner, gäss eller ankor, inklusive kycklingar och ungar upp till en veckas ålder. • 15 strutsfåglar av arterna struts, emu och nandu, inklusive kycklingar upp till en veckas ålder. • 10 får eller getter, sex månader eller äldre. • 40 lamm eller killingar upp till sex månaders ålder.
Få djur finns på anläggningar med mindre än åtta månaders kapacitet. Lagringskapaciteten för stallgödsel från svin har förändrats marginellt de senaste åren. Lagringsutrymmet kan se olika ut beroende på om det är fast-, klet- eller flytgödsel som ska lagras. Generellt går utvecklingen mot att mer av gödseln hanteras som flytgödsel och djupströgödsel, medan hanteringen av fastgödsel och urin minskar. Figur 11 visar denna utveckling för stallgödsel från nöt och svin. Vid flytgödselhantering blir ammoniakförlusterna normalt sett lägre än från ett system med fastgödsellagring, bland annat för att det är lättare att vidta åtgärder för att minska förlusterna. En ökande andel flytgödsel är en av de faktorer som har bidragit till de minskade ammoniakförlusterna från jordbruket. För att förhindra utsläpp av växtnäring ska lagringsutrymmena vara utformade så att det inte sker någon avrinning eller läckage till omgivande miljö.