ra11_6

Biologisk mångfald på skyddszoner Utvärdering av skyddszoner i slättlandskapet

• Skyddszoner har liten effekt på förekomsten av fåglar i åkermark • Förekomst av vass och buskar i och vid diken är gynnsamt för vissa fågelarter • Skyddszoner har högre mångfald av fjärilar vilket beror på att det finns fler blommor på skyddszoner jämfört med åkermark

Rapport 2011:6

Förord Jordbruksverket utvärderar miljöeffekter av landsbygdsprogrammet. Denna studie är en del i detta arbete. Studien utvärderar skyddszoners betydelse för fåglar, fjärilar och humlor.

Inom landsbygdsprogrammet finns möjlighet till miljöersättning för skyddszoner.

Skyddszoner anläggs på åkermark vid vattendrag, i första hand för att minska ytavrinningen och förlusterna av fosfor. Dessutom stabiliserar skyddszonerna kanten mot diket, vilket minskar risken för erosion. Ersättning för att anlägga skyddszoner kan sökas av dem som brukar åkermark längs vattendrag i de produktionsområden som domineras av växtodling. Skyddszonerna består av andra strukturer än intilliggande växtodling och borde därför vara gynnsam som livsmiljö för viss flora och fauna.

Genom den ändring i landsbygdsprogrammet som infördes från och med 2010 kan mångfalden av insekter på skyddszonen gynnas än mer genom insådd av insektsfrämjande fröblandning i skyddszonen. Regeländringen har inte påverkat denna undersökning.

Resultaten från bland annat denna studie visar på att skyddszonernas positiva effekter för biologisk mångfald skulle kunna bli mycket bättre. Genom att skapa bättre förutsättningar för ökad mångfald kan skyddszonerna bli ett viktigt inslag för insekter i slättlandskapet. Det kan till exempel vara att så in fågel- och insektsgynnande utsäde samt att putsa efter blomning. Samtidigt skulle skötseln kunna gynna fåglar genom att man slår av vegetationen innan den blir för kraftig och sparar enstaka träd och buskar samt vass vid dikesrensningar.

Hushållningssällskapet/HS Konsult AB har genomfört undersökningen på uppdrag av Jordbruksverket och står för rapportens innehåll.

Lisa Karlsson Analysenheten, Jordbruksverket

Biologisk mångfald på skyddszoner Utvärdering av skyddszoner i slättlandskapet

Syftet med denna undersökning är att jämföra fågelfaunan mellan skyddszoner och motsvarande kontrollytor intill vattendrag. Syftet är också att studera eventuella skillnader i diversiteten av fjärilar och humlor på skyddszoner jämfört med motsvarande kontrollytor.

Studien är en del i utvärderingen av landsbygdsprogrammet och specifikt en utvärdering av miljöersättningen för skyddszoner och dess värde för fåglar och insekter. Studien har utförts av Hushållningssällskapet på uppdrag av Jordbruksverket. Författaren står för rapportens innehåll.

Författare Petter Haldén Hushållningssällskapet HS Konsult AB Box 412 751 06 Uppsala Foto framsida Petter Haldén

Biodiversity values on buffer strips in Swedish farmland

In Sweden farmers can apply for a subsidy to establish permanent grass cover as buffer strips next to watercourses. The aim of the subsidy is to prevent accidental dispersal of nutrients and pesticides to the nearby watercourse. These buffer strips are from 6 to 20 meters wide and are by tradition mown once a year to prevent weed increase.

This study compares the abundance of farmland birds, butterflies and bumblebees in buffer strips along watercourses with corresponding areas without buffer strips. In general, buffer strips had no positive effects on the abundance of farmland birds, either as a group or individual species. As expected, butterflies were significantly more common on buffer strips than on corresponding farmland with crops only. This is due to the fact that buffer strips provide some nectar resources that are virtually absent in conventional crops. Bumblebee occurrence was too low to be statistically significant, although it seems as they are more common on buffer strips.

To enhance the significance of the Swedish buffer strips from a biodiversity point of view, farmers needs to be encouraged to manage buffer strips in a way that vegetation cover becomes less dense and flowering plants becomes more abundant.

Editor Petter Haldén Hushållningssällskapet HS Konsult AB Box 412 751 06 Uppsala Photo front page Petter Haldén

Sammanfattning Undersökningen jämförde fågelfaunan i skyddszoner och på motsvarande ytor intill vattendrag utan skyddszoner under maj och juni 2008 och 2009. Resultaten kunde inte påvisa någon generell positiv effekt av skyddszoner på fågelfaunan. Resultatet gäller för såväl fåglar som grupp som för enskilda arter. Sånglärkor var signifikant vanligare på skyddszonen än på tillhörande kontroll vid första inventeringstillfället i början av maj.

Förklaringen är sannolikt att skyddszonen tidigt på säsongen utgör ett bra skydd jämfört med den spirande spannmålsodlingen. Under säsongen försämras sedan skyddszonen som miljö för både födosök och häckning och överges därför av sånglärkorna.

Det fanns inte heller några skillnader bland de arter som häckar i diken (sävsångare, buskskvätta, sävsparv och sädesärla) beroende på om diket låg intill en skyddszon eller inte. Förekomsten av dessa arter beror sannolikt på andra faktorer som exempelvis förekomst av vass och buskar i eller intill diket, men det testades inte. Under 2010 genomfördes försök med att skapa en kort vegetation genom putsning, dels i början av maj, dels i början av juni. Inga positiva effekter av putsningen kunde konstateras på förekomsten av födosökande fåglar.

Som väntat återfanns betydligt fler fjärilar och humlor på skyddszonerna än på motsvarande kontroller. Det var väntat eftersom en skyddszon innehåller möjliga pollen- och nektarväxter liksom värdväxter som i allmänhet inte finns i spannmålsgrödor. Fjärilsfaunan dominerades av triviala arter som luktgräsfjäril, mindre tåtelsmygare och pärlgräsfjäril. Gemensamt för dessa är att de är knutna till allmänna gräsarter. Den täta kopplingen mellan örtrikedom och förekomst av fjärilar och humlor innebär att en satsning på att skapa mer blomning i skyddszonerna skulle ge en positiv effekt av fjärilar och humlor. Vid dikesrensningar är det viktigt att lämna enstaka buskar och träd. Dessa kan med fördel tuktas så att de inte blir högväxta. Vidare är vass i diket viktigt för sävsångare och sävsparv. Mycket talar för att en mer varierad flora i skyddszonerna kommer att gynna jordbruksfåglar också. Dock är det känt från utländska studier (Vickery et al, 2009) att en och samma skyddszon inte fyller alla syften över hela året. Det behövs därför flera olika typer av kantzoner, sådana som erbjuder lämpligt skydd, nektar- och pollenrika skyddszoner samt områden med vinterföda.

Innehåll 1

Inledning .................................................................................................................. 1

2

Allmänt om skyddszoner........................................................................................ 4

3

Metod ....................................................................................................................... 5

4

3.1

Fåglar 2008 och 2009 ....................................................................................... 5

3.2

Fåglar 2010 ....................................................................................................... 8

3.3

Insekter ............................................................................................................. 8

3.4

Flora .................................................................................................................. 9

3.5

Däggdjur ........................................................................................................... 9

Resultat .................................................................................................................. 10 4.1

Analys av fåglar i skyddszoner 2008 och 2009 .............................................. 10

4.2

Analys av alla transekter................................................................................. 10

4.3

Analys av skillnader mellan Skåne och Uppland ........................................... 11

4.4

Parvisa analyser .............................................................................................. 12

4.5

Första besöket ................................................................................................. 12

4.6

Revirtätheter ................................................................................................... 13

4.7

Försök med putsade skyddszoner 2010 .......................................................... 19

4.8

Insekter i skyddszoner .................................................................................... 20

5

Diskussion .............................................................................................................. 24

6

Referenser.............................................................................................................. 30

7

Bilaga. Inventeringsprotokoll .............................................................................. 33

8

Appendix ............................................................................................................... 35

1 Inledning Målsättningen med den här studien är att bedöma vilka värden som skyddszoner tillför fågel- och insektsfaunan i intensivt odlade slättbygder. Situationen är allvarlig för många fåglar och insekter i Europas jordbrukslandskap, i synnerhet för de arter som i huvudsak har jordbrukslandskapet som reproduktionsmiljö. Den övergripande orsaken anses vara rationaliseringen och intensifieringen av jordbruket som har ägt rum de senaste decennierna. Det har inneburit att många biotoper som är viktiga för fåglar och insekters födosök och fortplantning har förändrats (vallskörd) eller försvunnit (slåtterängen). Rationaliseringen har på nationell nivå medfört att lantbruksföretag har specialiserat sig på att producera antingen vegetabilier eller animalier, vilket innebär mindre varierade brukningsenheter. Dessutom har animalieproduktionen koncentrerats till vissa delar av landet (animaliebältet i delar av Småland och Halland) och växtodlingen i andra delar (till exempel Mälardalen).

I en engelsk översiktsartikel (Newton, 2004) anses huvudorsakerna till att strukturomvandlingen påverkat jordbrukets fåglar negativt vara: 1. Ökad användning av bekämpningsmedel, framförallt ogräsmedel. Ogräsfrön är en viktig födokälla året runt för många fåglar. Mindre ogräs leder också till att mängden insekter knutna till ogräs minskar, vilka i sin tur är viktig föda i synnerhet för fågelungar.

2. En större andel höstsådda grödor på bekostnad av vårsådd. Det innebär att mängden spillsäd och ogräsfrön på stubbåkrar har minskat, vilket leder till sämre vinteröverlevnad bland många fröätande fåglar. Höstsådd innebär även att marken brukas tidigare på hösten vilket betyder att födoresursen för flyttande fåglar minskar. Vidare är vårsådda grödor i allmänhet en bättre häckningsmiljö för markhäckande fåglar som tofsvipa och sånglärka. Det förtjänar att påpekas att i England vårbrukas en större del av arealen jämfört med Sverige. En hel del av våra fåglar övervintrar dock i England (exempelvis sånglärka).

3. Täckdikning av fuktiga gräsmarker och övergång till spannmålsodling på dessa har försämrat häckningsbiotopen för till exempel många vadare. För svensk del har det troligen inte spelat någon avgörande roll.

4. Högre tätheter av betande djur som riskerar att trampa sönder bon men också att mängden blommande och fröande örter minskar är också orsaker till fåglarnas minskning. I Sverige är det snarare ett bekymmer att artrika hagmarker lämnas åt igenväxning medan artfattiga åkermarksbeten ersätter dessa.

I en avhandling av Johan Wretenberg (2006) visas att fåglar som lever i jordbrukslandskapet (jordbruksfåglar) har minskat kraftigt i såväl intensivt odlad slättbygd som skogsbygd under perioden 1975 till 2001. Orsaken anses vara att det i slättbygd finns för få extensivt odlade områden (till exempel småbiotoper, vallar och trädor) medan det i skogsbygd finns för få öppna grödor (till exempel spannmål). I mellanbygden där det finns en mer blandad produktion (djur, betesmarker, spannmål och vallar) har jordbruksfåglarna klarat sig bättre. I samma avhandling visas också att under de perioder då trädad mark förekommit i högre omfattning även i slättbygd (omställning-90, uttagsplikten) så har minskningen av jordbruksfåglar avstannat eller vänts till en ökning för vissa arter. Avhandlingen betonar att orsaken till att många 1

jordbruksfåglar minskar delvis kan bero på faktorer i övervintringsområdena, som är gemensamma för många av de europeiska jordbruksfåglarna.

Jordbruksverkets rapport 2004:23, Mer småbiotoper i slättbygden, bygger på ett uppdrag från regeringen år 2000 om att ”ta fram en strategi för hur mängden småbiotoper i slättbygden skall kunna öka samt utveckla metodik för att följa utvecklingen”. I rapporten föreslås en rad åtgärder som i huvudsak har det gemensamt att de ”skapar och bibehåller inslag i slättlandskapen som inte jordbearbetas samtidigt som inslagen hålls i sådan hävd att igenväxning förhindras”. De ”inslag” eller biotoper som anses särskilt värdefulla är vallar, betesmarker, trädad mark, landskapselement, som stenmurar och odlingsrösen, och skyddszoner. Skyddszonerna och eventuell skötsel av dessa berörs dock inte närmare i rapporten.

I Naturvårdsverkets rapport 5813, Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige har förändringarna i ett 30- respektive i ett 10-årsperspektiv beaktats för var och en av Sveriges cirka 250 häckande fågelarter. De har analyserats utifrån tillgängliga nationella, regionala och lokala övervakningsprojekt. För de flesta av jordbruksfåglarna har tillgängliga data god kvalitet och utsagorna om populationsförändringar därför stor träffsäkerhet. En av slutsatserna är att i 30-årsperspektivet har jordbruksfåglarna som grupp minskat kraftigt men i 10-årsperspektivet har en stabilisering skett. Som exempel på detta kan nämnas att stenskvätta, törnskata och skogsduva inte längre är upptagna på rödlistan över hotade och sällsynta arter (Tjernberg et al, 2010). Den inbromsade minskningen bygger även på att ovanligare arter som glada, kornknarr, kärrsångare och vaktel har ökat i antal de senaste 10 åren. Det väger upp den fortsatt kraftiga minskningen av vanliga arter i gruppen exempelvis stare, sånglärka, hämpling och gråsparv (Lindström et al, 2008). Indexet för jordbruksfåglar som grupp är därför inte rättvisande.

Beträffande insekter så har betydelsen av en fungerande pollination aktualiserats med anledning av senare års kollaps av bisamhällen i till exempel Tyskland och USA. En mycket stor del av frukt- och grönsaksodlingen är beroende av vilda pollinatörer för att ge önskvärd skörd. Intresset för att gynna vilda pollinatörer har därför ökat. Att öka blomrikedomen på landskapsnivå är i sammanhanget essentiellt. I England finns till exempel ett projekt som heter Operation Pollinator där lantbrukare upplåter en hektar mark för att så in en baljväxtrik fröblandning och sköta den enligt anvisningar (exempelvis årlig slåtter). Dessa blomrika områden har bidragit till lokala återhämtningar av flera ovanliga humlearter (www.operationpollinator.com). Jämfört med England har vi i Sverige fortfarande ett mer varierat jordbruk. I slättbygderna är bristen på blomrika habitat dock påtaglig. De vallar med klöver som finns putsas eller skördas oftast innan de blommar. För svensk del är det i synnerhet klöverfrö men även raps/rybs och åkerbönor som är beroende av insektspollinering. Odlare av dessa grödor (i synnerhet klöverfrö) tjänar på att gynna vilda pollinatörer genom att se till att det finns kontinuerligt blommande områden i anslutning till odlingen.

I senaste rödlistan (Cederberg et al, 2010) beskrivs situationen för Sveriges humlor och bin i det svenska jordbrukslandskapet som problematisk. Blommande områden fortsätter att minska och orsaker till det är tidigarelagd slåtter, för hårt betestryck på vissa betesmarker och ökad busk- och trädröjning i betesmarker. Det konstateras att det moderna jordbruket idag nästan bara erbjuder hävdregimer som missgynnar fjärilar.

Fjärilar är i allmänhet platsbundna på ett annat sätt än fåglar och i viss mån humlor och bin. Fjärilar har därför i allmänhet mer specifika krav på sin livsmiljö. För fjärilarnas skull är det därför viktigare att genomföra riktade åtgärder i betesmarker och ängar samt i skogsbruket än att skapa förutsättningar i slättbygd.

2

Det är tydligt att extensivt skötta småbiotoper i slättlandskapet är mycket viktiga för att den biologiska mångfalden på slätten ska finnas kvar och utvecklas. Skyddszoner passar väl in i kategorin extensivt skötta småbiotoper. Det beror i synnerhet på att de ofta är placerade mitt ute på högavkastande slätter där variationen i allmänhet är liten. De borde därför kunna utgöra en värdefull plats för slättlandskapets fåglar och insekter.

Förmodligen är skötseln av skyddszonerna med putsning en gång i mitten av juli inte speciellt gynnsam för fåglar. Det beror på att skyddszonerna redan runt midsommar är mycket täta och högväxta vilket medför svårigheter för fåglar att röra sig och söka föda.

Det har till exempel visat sig att stenskvättor har högre häckningsframgång i revir med stor andel kort vegetation än i revir med mycket höstsäd och vallar (Arlt och Pärt, 2007).

Denna studie undersöker om skyddszoner i slättlandskap i första hand gynnar fåglar under häckningstid, men även om humlor och fjärilar generellt gynnas av skyddszoner.

Under 2008 och 2009 jämfördes förekomsten av fåglar under häckningstid i skyddszoner med motsvarande sträckor utan skyddszoner. Under 2010 testades om det fanns fler fåglar på putsade delsträckor av skyddszoner än på oputsade. Henderson et al (2007) beskriver tre testade metoder för att skapa kort vegetation på permanenta kanter i syfte att gynna fåglar. De tre olika sätten är harvning, putsning och bekämpning av gräsogräs. Resultaten från den studien visar att harvning och bekämpning av gräsogräs har starkare effekt än putsning på våren. Eftersom det inte är sannolikt att få gehör för dessa metoder i någon större omfattning i Sverige putsades vegetationen i denna studie.

Det var tänkt att efterlikna en situation med långvarig slåtter eller insådd av glesare gräsvegetation på skyddszonerna. Ett förekommande råd för att gynna fåglar är att putsa den yttre halvan av skyddszonen för att på så sätt öppna upp skyddszonen för födosök (Jensen, odaterat). En annan studie (Douglas et al, 2009) visar dels att gulsparvar använder gräsklädda kantzoner mindre och mindre för födosök under säsongen allteftersom vegetationshöjden tilltar. Den visar också att man kan öka antalet födosökande gulsparvar i de gräsklädda kantzonerna genom att putsa mindre ytor.

3

2

Allmänt om skyddszoner

Skyddszoner inom miljöersättningen är 6 till 20 meter breda gräsremsor längs diken eller vattendrag på åkermark. Det primära syftet med skyddszonen är att förhindra att bekämpningsmedel och växtnäring, framför allt fosfor, hamnar i intilliggande vattendrag genom ytavrinning.

Från och med 2010 är det tillåtet att så skyddszonen med fröblandningar som gynnar insekter. Tidigare har det bara varit tillåtet att så vallgräs i blandning med maximalt 10 procent vallbaljväxter. Begränsningen av 10 procent baljväxter gäller även de nya reglerna från 2010. Syftet med denna begränsning är att inte anrika skyddszonen med kväve. Med få undantag består dock skyddszonerna i praktiken av vallgräs som timotej och ängssvingel. Skyddszonen får putsas när som helst på året men det finns inget krav på att den måste putsas eller slås av. Om man vill skörda på skyddszonen så får man inte göra detta före den 15 juli. Däremot får den betas hela säsongen. Tidigare fanns det ett krav på att skyddszonen skulle skördas och att materialet skulle föras bort. Detta krav togs dock bort eftersom många lantbrukare inte hade nödvändiga maskiner till skörd och därför inte kunde gå in i ett åtagande. När skördekravet togs bort ökade anslutningen. Den förmodat vanligaste skötseln av skyddszoner är en årlig avslagning och att materialet sedan lämnas. Det ger en näringsrik miljö som domineras av ett fåtal gräs och i allmänhet ett litet inslag av örter.

Under 2010 har många nya skyddszoner anlagts med anledning av att ersättningen höjts från 1 000 kronor per hektar till 3 000 kronor per hektar. Enligt halvtidsutvärderingen av det Svenska landsbygdsprogrammet (Jo 10.013) har arealen skyddszoner pendlat mellan 6 000 och 9 000 hektar de senaste åren. Målet är att det ska finnas 9 000 hektar skyddszoner på åkermark under återstoden av programperioden. Det anses dock vara möjligt att anlägga närmare 100 000 hektar skyddszoner i Sverige (Jo 10.013). I sammanhanget kan också nämnas att halvtidsutvärderarna lämnar förslag på hur skyddszonerna kan göras mer effektiva framöver. Förslagen är att minska möjliga sökbara bredd av skyddszoner från 20 till 10 meter, att prioritera anläggning av skyddszoner intill lutande fält samt att förbättra förutsättningarna för biologisk mångfald på skyddszonerna. Det sistnämnda genom att uppmuntra insådd med insektsgynnande arter och skörd.

4

3 Metod 3.1 Fåglar 2008 och 2009 För att kunna jämföra förekomsten av fåglar på sträckor utefter vattendrag med och utan skyddszoner har vi använt oss av linjekartering (Ekblom 2007). Inventeraren går i maklig takt på skyddszonen längs diket och noterar alla arter och individer som finns i diket, på skyddszonen, 0 till 25 meter från skyddszonen på bägge sidor och 25 till 100 meter från skyddszonen på bägge sidor. Observationerna delades in i ”revirhävdande” fåglar och ”övrigt”. Kategorin ”övrigt” omfattar fåglar som inte bedöms hävda revir, till exempel rastare eller ickehäckare. Kontrollen är växtligheten intill ett på kartan blåmarkerat vattendrag utan skyddszoner. När kontrollen har inventerats har inventeraren gått i grödan utefter diket i det område som motsvarar skyddszonen, alltså i den del av grödan som är närmast diket. Noteringar av individer och arter har gjorts på samma sätt som när skyddszonen inventerades. Inventeringen utförs mellan klockan 06 och 11 i uppehållsväder. Inventeringsprotokollet finns i bilagan.

Inventeringsområdet valdes så att avståndet till närmaste skogsdunge var minst 300 meter. Tanken var att skyddszonen och kontrollen ska vara av samma längd. Detta förändrades efter det första besöket i fält 2008 genom att all representativ mark inventerades vilket innebar att skyddszonen och motsvarande kontroll kunde vara av olika längd. Orsaken är förstås att samla så mycket data som möjligt. Detta justeras i efterhand när den statistiska bearbetningen görs. Den kortaste sträckan var 110 meter och den längsta var 1 990 meter. Skyddszonen och kontrollen ska i möjligaste mån ligga intill varandra men kan vara åtskilda geografiskt om landskapet i övrigt är lika. Det ska odlas samma typ av gröda på båda sidorna av diket i skyddszonen såväl som vid kontrollen. Medelvärdet av de påträffade individerna i alla skyddszoner har jämförts med medelvärdet av de påträffade individerna vid kontrollerna. Totalt inventerades 19 270 meter skyddszon och 13 950 meter kontroll under 2008 och 2009. Nio skyddszoner inventerades med tillhörande kontroller i Uppland och fem skyddszoner med tillhörande kontroller i Skåne 2008. Skyddszonerna med kontroller i Uppland finns i slättlandskap i de södra och sydvästra delarna av landskapet. Med något undantag saknas buskage eller träd i diket intill skyddszonen. Avsikten med detta är att skyddszonen ska vara det enda som tillför någonting till landskapet och det enda som urskiljer dem är kontroller utan skyddszon (figur 1 och 2).

I Skåne var det mycket svårt att hitta kontroller i ren slättbygd. Både skyddszon och kontroller låg i mellanbygd, vilket innebär att det fanns buskar och även träd i de diken som låg intill skyddszonen/kontrollen (figur 3 och 4). Under 2009 inventerades 18 skyddszoner med kontroller samt ytterligare tio skyddszoner utan tillhörande kontroller.

Flertalet av de skyddszoner som inventerades 2008 inventerades även 2009.

5

Figur 1. Skyddszon på Grillbyslätten, Enköping, maj 2008. Foto Petter Haldén

Figur 2. Kontroll till skyddszon på Grillbyslätten, Enköping, juni 2008. Foto Petter Haldén

6

Figur 3. Skyddszon Nybygård, Hässleholm maj 2008. Foto Olle Kvarnbäck.

Figur 4. Kontroll Nybygård, Hässleholm maj 2008. Foto Olle Kvarnbäck.

7

3.2 Fåglar 2010 Under 2010 gjordes försök med att putsa skyddszoner för att se om detta skulle locka fåglar att uppehålla sig på dessa ytor jämfört med om skyddszonen hade lämnats oputsad. För ändamålet valdes 11 stycken 450 till 600 meter långa skyddszoner med enhetliga grödor på respektive sida längs hela diket. Alla ligger i slättlandskap med öppet läge. Åtta av dem ligger i Uppland, en i Östergötland samt två i Skåne.

Skyddszonerna delades in i 50 meter långa parceller vilket innebär 9 till 12 parceller på varje plats. Parcellerna behandlades på tre olika sätt. Led A, var oputsad hela säsongen.

Led B, halva skyddszonens bredd putsades i början av maj samt mitten av juni. Led C, hela skyddszonens bredd putsades i början av maj samt mitten av juni. Inventeringar av fåglar gjordes i övrigt på samma sätt 2010 som under 2008 och 2009, det vill säga genom linjekartering. Dock med undantaget att fåglar 25 till 100 meter från skyddszonen inte räknades 2010. Varje skyddszon inventerades mellan 5 och 6 gånger från början av maj till slutet av juni.

3.3 Insekter För att undersöka förekomsten av humlor och fjärilar gjordes en motsvarande linjekartering där alla individer och arter av humlor och fjärilar som uppehöll sig i skyddszonen och i motsvarande kontroll noterades. Metoden följer i huvudsak den metod som utarbetats av the UK monitoring butterfly scheme (UKBMS 2010), vilket i korthet innebär att inventeringarna gjordes i soligt och lugnt väder mellan klockan 10 och 15. Alla fjärilar artbestämdes och de flesta humlorna också. En enkel kartering av blomrikedomen gjordes också efter metod i Carvell et al 2007. Skalan går från 1 (lägst) till 5 och anger antalet blommor mellan 1 (1-25), 2 (26-200), 3 (201-1000), 4 (10004999) och 5 (> 5000) på en sträcka av 100 meter. De dominerande arterna angavs i protokollet. Under 2008 och 2009 inventerades totalt 18 delsträckor på totalt 9 290 meter. Under 2010 inventerades 114 delsträckor, där varje delsträcka var 100 meter. Totalt är alltså 20 690 meter inventerat på humlor och dagfjärilar. Varje sträcka inventerades endast en gång i början av juli eftersom såväl blomrikedom som aktiviteten på fjärilar bedömdes vara som störst då.

För att få en uppfattning om vilka andra insekter som finns i skyddszonernas vegetation genomfördes även slaghåvningar under 2009 och 2010 i ett begränsat antal skyddszoner med tillhörande kontroller under början av juli. På varje plats gjordes 20 slag med håven samt 1 till 3 upprepningar. Anledningen var dels ren nyfikenhet över vad som kan finnas och dessutom möjligheten att avgöra vad som kan vara möjlig föda för fåglar. Ett par slaghåvningsfångster tagna 2008 från kantzoner insådda med tuvigt gräs, rödklöver/gräs och viltvalle (fröblandning för att gynna vilt) med örter analyserades också. Ett alternativ till slaghåvning hade varit att även placera ut fallfällor för att ta reda på vilka marklevande insekter som förekommer.

8

3.4 Flora Inga systematiska inventeringar av floran på skyddszonerna har genomförts. Det är endast de som nämns under fjäril- och humleinventeringarna som är systematiska.

Anteckningar av kuriöst slag har gjorts i vissa fall, vilket berörs kortfattat i resultatdelen.

3.5 Däggdjur Alla observationer av däggdjur i skyddszonen eller på motsvarande kontroll noterades i inventeringsprotokollet för fåglar.

9

4 Resultat 4.1 Analys av fåglar i skyddszoner 2008 och 2009 Transekterna (linjer som inventerarna går längs med) längs skyddszoner och i kontrollfält var av olika längd (mellan 110 och 1 990 meter) och besöktes olika antal gånger (4 till 5 besök). Därför användes ett antal individer av olika arter per 100 meter transekt och besök som beroende variabel i olika analyser. Dessutom analyserades artrikedom och totalt antal individer av alla arter per 100 meter transekt och besök. Skillnaden mellan fält med skyddszoner och kontrollfält analyserades med parvisa t-test (66 av fälten var placerade parvis i landskapet) och med ANOVA-analys (alla 76 fält). Fåglar observerade inom 25 meter från skyddszonen eller motsvarande kontroll är inkluderade (fåglar inom område 25 till 100 meter från skyddszon/kontroll är alltså inte medtagna).

4.2 Analys av alla transekter Analyser (av alla transekter, n=76) med och utan skyddszoner visade att effekten av skyddszoner på fågelfaunan var liten. Det fanns ingen signifikant skillnad som kunde visa att artantal och individantal var högre på fält med skyddszon (tabell 1). Sävsparv (signifikant) och sävsångare (nästan signifikant) var vanligare på fält utan skyddszoner.

Sånglärka och buskskvätta var de enda arter som var vanligare på fält med skyddszoner, men skillnaden var inte signifikant.

Tabell 1. Medelantal individer per revir (totalt och för de 8 vanligaste arterna) och arter per 100 meter transekt på fält med och utan skyddszon (kontroller). Antal transekter är det antal skyddszoner eller kontroller där arten noterades av totalt 76 stycken. P-värden från ANOVA-analys där faktorn kantzonstyp (med och utan skyddszon) har jämförts (P<0,05 innebär signifikant skillnad mellan antalet i kontroll och skyddszon). *avser antal individer.

Antal Art

Antal/100meter och besök

Kantzonstyp

transekter

Totalt

Skyddszon

Kontroll

p-värde

Sånglärka

73

0,666

0,740

0,565

0,084

Sävsparv

41

0,096

0,082

0,116

0,018

Tofsvipa

31

0,072

0,043

0,113

0,139

Gräsand*

30

0,057

0,049

0,069

0,482

Buskskvätta

28

0,058

0,070

0,042

0,898

Sävsångare

28

0,111

0,076

0,160

0,054

Sädesärla

26

0,032

0,029

0,035

0,285

Stare*

17

0,042

0,062

0,014

0,298

Individantal/100m

76

2,284

2,487

2,006

0,61

Artantal/100m

76

1,764

1,812

1,698

0,78

10

4.3 Analys av skillnader mellan Skåne och Uppland Jämförelser av fågelfaunans sammansättning i de två studerade regionerna (Skåne och Uppland) under 2008 visade att såväl artrikedom, individantal och förekomst av 7 av 10 testade arter skiljde sig markant mellan regionerna (figur 5 och 6). Den troliga förklaringen till skillnaderna mellan fågelfaunans sammansättning i Skåne och Uppland, var att dikena i Skåne oftast var bevuxna med buskar och att dikena i Uppland var öppna (utan buskar). Detta förklarar den högre tätheten av många ”kantzonsarter” i Skåne och den högre tätheten av till exempel sånglärka (som undviker kantzoner) i Uppland. Även regionala skillnader i sammansättningen av fågelfaunan på åkermark (exempelvis förekomsten av gulärla i Skåne) bidrar troligen till dessa skillnader.

1 Uppland kontroll Uppland skyddszon

0,8

Skåne kontroll Skåne skyddszon

0,6

0,4

0,2

0

Kärrsångare

Gulärla

Törnsångare

Sädesärla

Buskskvätta

Gräsand

Figur 5. Antal (medel± SD) individer per besök och 100-meterstransekt i fält med skyddszoner och kontrollfält av kärrsångare, gulärla, törnsångare, sädesärla, buskskvätta och gräsand.

6 Uppland kontroll 5

Uppland skyddszon Skåne kontroll

4

Skåne skyddszon

3 2 1 0

Sävsångare

Sävsparv

Tofsvipa

Sånglärka

Artantal Antal individer

Figur 6. Antal (medel± SD) individer per besök och 100-meterstransekt i fält med skyddszoner och kontrollfält av sävsångare, sävsparv, tofsvipa, sånglärka, samt artantal och antal individer (alla arter).

11

4.4 Parvisa analyser Parvisa analyser av intilliggande transekter (n=64) med liknande förhållanden (grödor och omgivning) visade att den enda art som skiljde signifikant mellan fält med och utan skyddszoner var sävsångare som var vanligare på fält utan skyddszon (tabell 2).

Buskskvätta förefaller vanligare på skyddszon (0,061 per 100 meter) jämfört med kontroll (0,042 per 100 meter). Ett parvis t-test visar dock ingen signifikant skillnad, vilket innebär att skillnaderna kan bero på slumpartade faktorer. Tofsvipan visade en tendens att vara vanligare på fält utan skyddszon (ej signifikant) och sånglärkan visade en icke signifikant tendens att vara vanligare på fält med skyddszoner.

Tabell 2. Medelantal individer/revir (totalt och för de 8 vanligaste arterna) och arter per 100 meter transekt på parvis utvalda fält (samma grödor och i liknande landskap, oftast på samma gård) med och utan skyddszon (kontroller). P-värden från parvisa t-tester. *avser antal individer (för övriga arter antal revir) Antal/100meter och besök Art

Skyddszon

Kontroll

p-värde

Sånglärka

0,725

0,564

0,113

Sävsparv

0,078

0,116

0,189

Tofsvipa

0,057

0,113

0,089

Gräsand*

0,057

0,069

0,699

Buskskvätta

0,061

0,042

0,239

Sävsångare

0,07

0,16

0,048

Sädesärla

0,037

0,035

0,879

Stare*

0,035

0,013

0,15

Individantal/100m

2,214

2,006

0,39

Artantal/100m

1,813

1,698

0,64

4.5 Första besöket För att undersöka om skyddszonerna kunde vara attraktiva för fåglar under vissa tider på säsongen analyserades antal individer av olika arter separat under det första inventeringsbesöket 2009. Det finns i genomsnitt 0,908 revir sånglärka per 100 meter skyddszon och 0,447 per 100 meter kontroll. P-värdet på 0,006 innebär att skillnaden är signifikant och inte kan bero på slumpartade tillfälligheter (tabell 3).

12

Tabell 3. Medelantal individer/revir tidigt på säsongen (totalt och för de 8 vanligaste arterna) per 100 meter transekt på parvis utvalda fält (samma grödor och i liknande landskap, oftast på samma gård) med och utan skyddszon (kontroller). P-värden från parvisa t-tester (P≤ 0,05 innebär signifikanta skillnader). *avser antal individer (för övriga arter antal revir) Antal/100meter och besök Art

Skyddszon

Kontroll

p-värde

Sånglärka

0,908

0,447

0,006

Sävsparv

0,03

0,068

0,299

Tofsvipa

0,053

0,044

0,856

Gräsand*

0,037

0,088

0,441

Buskskvätta

0,037

0

0,059

Sävsångare

0,078

0,16

0,383

Sädesärla

0,043

0,013

0,288

Stare*

0,005

0,006

0,964

Sammanfattningsvis fanns endast små positiva effekter av skyddszonerna. Sånglärkan var vanligare i transekter med skyddszoner tidigt på säsongen. Samtidigt påvisades vissa negativa effekter på arter som sävsångare och sävsparv men de var inte signifikanta i alla analyser.

Slutsatsen från analyserna är att skyddszoner med gräsvegetation inte har några betydande effekter på fågelfaunan men att effekterna tycks variera mellan regioner och tid på säsongen.

4.6 Revirtätheter Under 2008 och 2009 inventerades totalt 33 220 meter varav 13 950 meter som kontroll och 19 270 som skyddszon. I och med att 100 meter på vardera sidan om diket inventerades motsvarar det en bredd på båda sidor om inventeraren på 200 meter. Den totala ytan som inventerats är därmed drygt 650 hektar. Eftersom revirtätheter från intensivt odlade slättbygder är en bristvara (Lindström, 2008) analyserades inventeringsdata från Uppland utifrån denna aspekt. Materialet bygger med få undantag på vårsäd och höstsäd.

4.6.1

Generella revirtätheter

För att få fram ett maxvärde har man inom denna studie valt högsta antalet revir som totalt har räknats från något inventeringstillfälle under häckningstid 2008 och 2009.

Som framgår av figur 7 dominerar sånglärka totalt på de öppna slätterna. Ängspiplärka och storspov är fåtaliga men visas ändå för att illustrera just detta.

13

Antal revir/ha av utpräglade slättarter. N = 664.42 ha 0,7

0,637

0,6 0,5 0,4

revir/ha

0,3 0,2 0,075

0,1

0,015

0,005

ängspiplärka n=10

storspov n=3

0 sånglärka n=423

tofsvipa n=50

Figur7. Revirtätheter av fågelarter karaktäristiska för odlat slättlandskap. I inventerade områden finns 0,6 revir sånglärka per hektar, totalt har 423 sånglärkerevir noterats.

4.6.2

Revirtätheter i vårsäd respektive höstsäd

För att se om det var någon skillnad i förekomst mellan vårsäd och höstsäd för sånglärka som dominerar materialet har inventeringsresultaten jämförts för de sträckor där det är vårsäd på bägge sidor om diket med sträckor med höstsäd på bägge sidor av diket.

1 0,9 0,8 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0 sånglärka vårsäd, n=251 ha

sånglärka höstsäd, n=37 ha

Figur 8. Revirtätheter för sånglärka i vår- respektive höstsäd

Antalet fält med höstsäd på bägge sidor av diket är alltför litet (5 av totalt 37 hektar) för en meningsfull analys men medelvärdet är tydligt högre för höstsäden (0,89 revir per hektar) än för vårsäden (0,54 revir per hektar). Revirtätheten är högre än den som påträffades i ekologiska höstvetefält i Kvarnbäcks studie där den var 0,76 revir per hektar (Kvarnbäck, 2008).

14

4.6.3

Revirtätheter i diken

Drygt 33 kilometer skyddszoner innebär också lika många kilometer dike. Trots att diket och dikesrenen är väldigt nära den brukade åkern är det en mycket distinkt gräns mellan olika habitat. Detta illustreras tydligt av att i princip ingen av de 423 sånglärkorna som inräknats har noterats i diket. Inte heller har något revir av de 61 sävsångarna, 56 sävsparvarna, 35 buskskvättorna eller 19 sädesärlorna legat i åkermarken. Vegetationen på dikesrenarna varierar en del och det är framförallt närvaro av vass eller buskar som har betydelse. Inga graderingar av mängden vass eller buskar i diket har gjorts standardiserat men det är ingen tvekan om att förekomst av vass och buskar är mycket gynnsamt för de påträffade arterna. Möjligen med undantag av sädesärla som verkar mer knuten till håligheter runt dräneringsrör och broar. Sju arter revirhävdande tättingar påträffades i det intilliggande diket nämligen: sädesärla, buskskvätta, sävsångare, rörsångare, kärrsångare, gräshoppsångare och sävsparv. Rör-, kärr- och gräshoppsångare påträffades med blott ett exemplar vardera och berörs inte närmare här.

15

Tabell 4. Antal revir av arter som uteslutande noterades i dikeszonen längs 33 220 meter inventerat dike.

Antal revir/art

revir/kilometer dike

Högsta revirtäthet/kilometer (antal/sträcka)

Sädesärla n=19

0,57

5,3 (2 per 380 meter)

Sävsparv n=56

1,69

6,5 (3 per 460 meter)

Sävsångare n=61

1,84

11,5 (6 per 520 meter)

Buskskvätta n=35

1,05

4,2 (3 per 720 meter)

Som illustreras i kolumnen för högsta revirtätheter per kilometer så varierade förekomsterna en hel del. Längs sträckor utan lämplig biotop (buskar/vass) fanns i princip inga sävsparvar, sävsångare eller buskskvättor. Å andra sidan kunde tätheterna av sävsångare vara påfallande höga i lämpliga diken. Längs ett dike med rikligt med fjolårsvass söder om Grillby på 970 meter påträffades 11 sävsångarrevir vid ett tillfälle i juni 2009. Detta dike rensades under senhösten 2009. Diket är totalt 4,5 kilometer långt.

Betydande delar av vassen och buskvegetationen togs därigenom bort (figur 9 och 10).

Eftersom hela sträckan inventerats 2009 upprepades inventeringen vid ett tillfälle i mitten av juni 2010. Resultatet presenteras i tabell 5.

Tabell 5. Antal revir av dikeslevande arter i ett 4 500 meter långt dike före och efter dikesrensning.

Art

2009-06-16 före rensning

2010-06-17 efter rensning

Buskskvätta

1

4

Sävsångare

18

5

Sävsparv

7

5

Gulärla

1

1

Gräshoppsångare

1

0

Sädesärla

1

0

Rörsångare

1

0

totalt revir

30

15

16

Figur 9. Diket S Grillby före rensning maj 2009, gott om fjolårsvass. Foto Petter Haldén

Figur 9. Samma plats som ovan i juni 2010 efter rensning. Fjolårsvassen helt borta liksom sävsångarna. Foto: Petter Haldén

Det gjordes inga graderingar av vassmängden före och efter rensningen, men uppskattningen är att det före rensningen fanns vass längs 30 procent av dikets längd i jämförelse med cirka 5 procent efter rensningen. Buskarna reducerades med ungefär två tredjedelar vid rensningen och en del rotvältor lämnades kvar. Den största förändringen skedde för sävsångare, som minskade från 18 till 5 revir. Det är ett tydligt tecken av 17

betydelsen av vass i diket för denna art. Sävsparv minskade från 7 till 5 revir, vilket är en förvånansvärt liten minskning. En sannolik förklaring är att sävsparven kan hålla till godo med de små vassruggar som finns kvar medan sävsångare vill ha mer sammanhängande vassområden. Intressant är att antalet buskskvätterevir ökade från 1 till 4 revir, vilket innebär en habitatförbättring. Alla buskskvättor var knutna till kvarlämnade buskar eller rotvältor. Kanske gynnades de av att det blivit mer öppet runt diket. Totalt minskade antalet revir från 30 till 15 på den aktuella sträckan. Bladvass återhämtar sig snabbt och förmodligen är vassen tillbaka 2011 i ungefär samma omfattning som 2009.

4.6.4

Påträffade bon

Inget systematiskt eftersök av bon har gjorts under inventeringarna. Eventuella fynd av bon har dock noterats och om möjligt följts upp för att kontrollera häckningsframgång.

Under åren har en total sträcka på cirka 35 kilometer inventerats varav cirka 20 kilometer skyddszon. På dessa skyddszoner har blott två bon påträffats, båda två under 2010 (figur 11 och 12). I kontrollerna har inga bon hittats. Vid flera tillfällen har lärkor lyft från nära håll (< 2meter) från inventeraren men trots idogt letande har inte fler bon hittats. Lärkbon är dock erkänt svåra att hitta. De skyddszoner som inventerats är i allmänhet 6 meter breda. Den sammanlagda ytan av skyddszoner som inventerats är därmed (20 000 meter* 6 meter)/10 000 meter = 12 hektar.

Figur 11. Lärkbo på skyddszon (med inringad keps ovanpå). Säby, Knivsta juni 2010. Foto Petter Haldén

18

Figur 12. Lärkbo på skyddszon. Säby, Knivsta juni 2010. Foto Petter Haldén

4.6.5

Däggdjur

Antalet observerade däggdjur på skyddszonerna är få så statistisk bearbetning har inte gjorts. Vid flera tillfällen sågs rävar i skyddszonerna eller i remsan med bar jord mellan skiftet och skyddszonen.

4.7 Försök med putsade skyddszoner 2010 Den första putsningen som utfördes i början av maj medförde inga betydande skillnader i vegetationshöjd jämfört med de oputsade leden. Det hade helt enkelt inte hunnit komma igång att växa ordentligt. Inventeringar gjordes likväl enligt planen. För att skapa en kontrast mellan putsat och oputsat på skyddszonen gjordes därför en upprepad putsning i början eller mitten av juni på alla platser. Vid den andra putsningen blev det mycket förna efter putsningen (figur 13), som förmodligen försvårade för fåglar att födosöka.

Figur 13. Stor förnaansamling efter andra putsningen. Lådö, Enköping 17 juni 2010. Foto Petter Haldén

19

Totalt sett gjordes 2 335 unika besök sett till alla transekter på alla platser. På dessa gjordes totalt 235 observationer av sånglärkor, 34 observationer av ängspiplärkor och 15 observationer av tofsvipor. Det innebär en observation av sånglärka i var tionde parcell. Som framgår av figur 14 är det fler observationer av sånglärka i helputsade led jämfört med i oputsat led men skillnaden är inte signifikant.

0,1400

0,1200

0,1000

0,0800 Sånglärka Tofsvipa Ängspiplärka

0,0600

0,0400

0,0200

0,0000 Oputsat

Halvputsat

Helputsat

Figur 14. Antal fåglar per transekt för putsningsstrategierna oputsat, halvputsat och helputsat. Alla besök..

Den statistiska analysen visade att det inte fanns några signifikanta skillnader mellan de två putsningsstrategierna vid både det första och andra putsningstillfället. Detta gäller för samtliga arter.

4.8 Insekter i skyddszoner 4.8.1 Fjärilar Parade analyser av artantal och individantal av fjärilar på fält med och utan skyddszoner (n=132) visade att det var betydligt fler fjärilar i skyddszoner jämfört med på motsvarande kontroller (tabell 7). De fyra vanligaste arterna var alla signifikant vanligare i skyddszoner än i jämförande kontroller. För rapsfjäril (femte vanligast) var dock inte skillnaden signifikant. Totalt noterades ett tjugotal arter varav ett tiotal bara noterades med enstaka exemplar.

20

Tabell 7. Medelantal individer (totalt och för de 5 vanligaste arterna) och arter per 100 meter transekt på parvis utvalda fält (samma grödor och i liknande landskap, oftast på samma gård) med och utan skyddszon (kontroller). P-värden från parvisa t-tester. * Markerar noll-värde i kontrollen vilket innebär osäkra pvärden.

Art

Skyddszon (n = 80)

Kontroll (n=52)

p-värde

Luktgräsfjäril

2,986

0,043

p<0,001

Mindre tåtelsmygare

1,011

0,043

p <0,01

Nässelfjäril

0,605

0,069

p<0,05

Pärlgräsfjäril*

0,469

0,000

p<0,001-

Rapsfjäril

0,250

0,105

ns

Individantal/100m

5,650

0,299

p>0,001

4.8.2 Humlor Antalet observerade humlor var totalt sett få, samtliga trettio (30) observerades i skyddszonen (n=80) och inte en enda (0) i kontrollerna (n=52). På de 12 830 meter skyddszon som inventerades är tätheten därmed cirka 0,23 humlor per 100 meter inventerad sträcka. Förekomsten redovisas i tabell 8.

21

Tabell 8. Påträffade humlor på 12 830 meter inventerad skyddszon.

Art

antal

Stenhumla sp

8

Jordhumla sp

19

Vallhumla

2

Bombus sp.

1

Stenhumlor och jordhumlor är svåra att artbestämma så de har klumpats ihop som stenhumla sp. respektive jordhumla sp. Som kuriosa kan nämnas att den ovanliga och rödlistade klöverhumlan sågs i skyddszonen vid ett tillfälle, dock inte under inventeringen.

Bombus sp. är i detta fall en humla som inte artbestämdes. Bombus sp. är ett samlingsnamn för alla humlearter inom släktet Bombus.

4.8.3 Flora Samtliga skyddszoner som har besökts har till uteslutande del bestått av gräs med ett mycket litet inslag av örter. De örter som observerats tillhör i allmänhet näringsgynnad flora som hundkäx, maskros och stormåra. Andra arter som påträffats regelbundet är olika typer av vicker, käringtand, röd- och vitklöver och rölleka. En tydlig koppling mellan blomrikedom och förekomst av humlor och fjärilar i alla led (kontroller och skyddszoner) kunde noteras i materialet. Skyddszoner är fattiga på örter men ändå betydligt rikare på blommande vegetation än spannmål.

Tabell 9. Antalet observerade fjärilar per 100 meter i relation till mängden blommor. 1 är lägst. Skillnaden är statistiskt signifikant. blomrikedom (1-5)

dagfjärilar totalt/100 meter.

1

0,80

5

8,25

4.8.4 Övriga insekter Antalet upprepningar av slaghåvningarna är få. Därför redovisas enbart medelvärden och antal upprepningar. För att analysarbetet skulle bli rimligt gjordes en begränsning av varje individ och ordning. Vissa mer lättbestämda grupper bestämdes avseende familj (till exempel klöverspetsvivlar). För att öka träffsäkerheten delades viktigare ordningar in efter storlek. Samtliga fångster redovisas i appendix. I diagrammet nedan redovisas medelvärdet av antalet fångade individer av de åtta vanligaste insektsordningarna.

22

70 tvåvingar 0-3

60

steklar 0-3

50

skinnbaggar >5

40

skinnbaggar 0-5

30

trips

stritar tvåvingar>3

20

bladlöss

10

skalbaggar>3

0 skyddszoner n=19

vårsäd n=13

höstvete n=2

Figur 15. Medelvärden av de nio vanligaste insektsordningarna, i vissa fall grupperade i storlek.

I spannmålen fångades betydligt färre insekter än i övriga led. Undantaget utgör bladlöss som är vanligare i spannmål än i jämförande led. Små flugor (tvåvingar, Diptera) och små steklar dominerar (figur 16). Steklarna är till övervägande del parasitsteklar. Det verkar vara större skillnader i abundans av steklar mellan spannmål och övriga grödor än för andra insektsordningar. Av intresse analyserades även de två tillgängliga slaghåvningsproven tagna i början av juli från kantzoner som såddes in 2006 med dels tuvigt gräs, dels rödklöver/gräsblandning och dels en viltåkerblandning spetsad med bland annat svartkämpar och honungsört (Kvarnbäck 2008). Antalet prov är för litet för en meningsfull analys men i det begränsade materialet är det inte påtagligt mer insekter i någon av de insådda kantzonerna jämfört med skyddszonsledet.

90 80 70

tvåvingar 0-3 mm

60

steklar 0-3 mm

50

skinnbaggar >5 mm

40

stritar

30

bladlöss

20 10 0 skyddszoner n=19

viltvalle n=2

gröngödsling n=2

tuvigt gräs n=2

Figur 16.. En jämförelse mellan de fem vanligaste insektsordningarna som påträffats vid slaghåvning i skyddszoner samt i olika typer av insådda kantzoner.

23

5 Diskussion Fåglar i skyddszoner jämfört med kontroller I föreliggande studie är sånglärka den dominerande arten och mycket av resonemanget nedan kommer därför att kretsa kring denna art även om resultaten för sånglärka inte är typiska för andra arter.

De högsta revirtätheterna av sånglärka i Sverige såväl som i England återfinns i grödor med varierad struktur som vall och träda medan tätheterna i spannmål är betydligt lägre (Kvarnbäck et al, 2006 och Donald et al, 2001). Vid val av häckningsplats är tillgång till skydd viktig för placering av boet liksom närhet till bra födosökmiljöer. Bra födosöksmiljö är områden med kortvuxen, gles eller ingen vegetation där sånglärkan lätt kan röra sig (Kvarnbäck et al, 2006 och Donald, 2004). Vegetationen på skyddszoner domineras i allmänhet av ett fåtal gräsarter och struktur av träda och vall.

Det ligger därför nära till hands att anta att skyddszoner utgör bra revir eftersom de erbjuder skydd för boet (permanent gräs) samt närhet till bra födosöksmiljöer (både våroch höstgrödor). Under inventeringarna som genomfördes 2008 och 2009 kunde dock ingen signifikant positiv effekt av skyddszonerna påvisas. Det var dock signifikant fler sånglärkor i skyddszoner vid säsongens första inventeringsrunda i början av maj.

Orsaken till detta är förmodligen att skyddszonen tidigt på säsongen har en vegetationsstruktur som gynnar sånglärkor jämfört med intilliggande vår- och höstsäd.

Figur 17. Stor kontrast mellan skyddszon och nysått. Härvesta, Örsundsbro 17 maj 2009. Foto Petter Haldén

Sånglärkor anses inleda häckningen i början av maj (Kvarnbäck et al, 2008). Hur långt olika grödor har kommit i utvecklingen vid denna tid beror på årsmånen. Oftast inleds vårsådden i Mellansverige under andra halvan av april, men vissa år inte förrän första veckan i maj. Vårsådden är generellt svagt utvecklad i början av maj och erbjuder inget lämpligt skydd för sånglärkor. Höstsäden är naturligtvis mer utvecklad än vårsäden i 24

början av maj men erbjuder sannolikt mindre födotillgång och skydd. Det är känt att valet av födosöksmiljö i jordbruksmark styrs av en kombination av graden av tillgänglighet och födotillgång (Berg och Kvarnbäck, 2005 och Vickery et al, 2009).

Skyddszonerna är fortfarande lågväxta (lättillgängliga) och har ett varierat fältskikt (god födotillgång) i början av maj när tillväxten just startat. Detta är förmodligen förklaringen till att sånglärkor tidigt på säsongen är vanligare i skyddszoner än i motsvarande sträckor utanför skyddszoner.

Det är förvånande att den positiva effekten av skyddszoner som vi ser tidigt på säsongen inte håller i sig över hela säsongen. Att skyddszonerna försämras som plats för födosök allteftersom vegetationshöjden tilltar är uppenbart. Kvaliteten på platsen för boets placering borde däremot inte påverkas negativt så att reviren därmed skulle överges. Ändå verkar så vara fallet. I Kvarnbäcks studie från 2008 fanns en hög andel av sånglärkornas revir i fältkanterna, liksom på små fält som därmed har en hög andel kanter. Tätheten av revir i de ekologiska höstvetefälten i den studien var som helhet 0,74 revir per hektar, vilket är en hög siffra i jämförelse med andra grödtyper (Kvarnbäck et al, 2006, Berg och Kvarnbäck, 2005 och Donald et al, 2002). I denna studie är revirtätheten inom 100 meter närmast diket på båda sidor i genomsnitt 0,64 revir per hektar, vilket är en hög siffra i förhållande till andra studier. Det kan vara så att fältkanter generellt är en eftertraktad miljö för sånglärkor att reviren i princip är fulla.

Putsning av skyddszoner Putsningsförsöken som genomfördes under 2010 visade inte på några signifikanta positiva effekter för födosökande sånglärkor eller andra fågelarter. Med tanke på hur mycket förna som samlades ihop på skyddszonerna efter putsningen är det inte förvånande. Huvudsyftet med putsningen var att försöka öppna upp det täta vegetationsskiktet för födosökande fåglar. Den tjocka förna som hamnade där avskräckte födosökande fåglar (sidan 20, figur 13).

Möjligen hade resultatet blivit ett annat om vegetationen på skyddszonen hade skördats istället. Eftersom det inte är tillåtet i gällande regelverk hade det inneburit en del administrativt krångel för att få göra det. I en engelsk studie där man klipper/putsar för att skapa öppna ytor i en gräsdominerad kantzon intill spannmål (Douglas et al, 2009) kunde man se att gulsparvar besökte dessa klippta ytor allt mer frekvent under sommarens lopp. Samtidigt tilltog vegetationshöjden och tätheten på den oputsade gräsremsan intill. Författarna anser att studien ger starkt stöd för teorin att gräsklädda kantzoner är för täta för att vara tillgängliga under sommaren.

För sånglärkan är häckningsframgången givetvis en mycket viktig faktor, vilket inte har studerats här. Intressanta erfarenheter finns ändå att ta del av från England. I studien av Donald et al (2002) visade det sig att häckningsframgången i spannmål var betydligt bättre än på trädor, trots att trädad mark hyste en betydligt större andel av reviren.

Orsaken bedömdes vara att spannmål erbjöd ett bättre skydd än vad trädad mark gjorde men också att predationstrycket generellt var mycket högre på trädor. Eftersom det finns mycket lärkor på trädor så dras också många predatorer dit. Den individfattiga spannmålen besöks mer sällan av predatorer eftersom utbytet blir lågt. I en studie där 995 bon av sånglärka i olika typer av jordbruksmark undersöktes (Donald et al, 2001) visade det sig att orsaken till misslyckade häckningar i spannmål i huvudsak kunde relateras till predation, medan jordbruksmaskiner stod för den största delen i vallar. I en annan studie visades att häckningsframgången för sånglärkor var betydligt lägre i fältkanter med sex meter breda gräsremsor runt omkring beroende på predation av i huvudsak grävling. Även om antalet påträffade bon i själva gräsremsan runt fältet var 25

lågt, var häckningsframgången betydligt bättre där, än i intilliggande gröda. Orsaken bedömdes vara att bon i gräsremsan var betydligt bättre skyddade än i grödan.

Slutsatsen i den studien är att åtgärder för att förbättra häckningsmiljön för sånglärkor, till exempel lärkrutor, bör göras i fältens centrala delar där predationstrycket är lägre.

(Morris och Gilroy, 2008 och Morris, 2010, in litt.). Om man försöker översätta dessa resultat till de svenska skyddszonerna bör zonerna vara ett gott skydd för boet. Risken att boet förstörs av maskiner är låg men predationstrycket kan vara högt. Regelbundna observationer av rävar på skyddszonerna och i fältkanterna i denna studie är ett tydligt tecken på detta. Orsaken till att rävar och andra predatorer dras till skyddszonerna har förmodligen att göra med att de är rika på gnagare. Skyddszoner besöks troligen i större utsträckning än fältkanter mot diken utan skyddszoner av rävar och andra predatorer, eftersom skyddszoner rimligen ger ett bättre jaktutbyte av gnagare.

Häckningsframgången för sånglärka på skyddszoner bestäms sannolikt dels av det bättre skyddet som vegetationen på skyddszonen ger jämfört med en spannmålsgröda, dels av det större predationstrycket.

Bon Under inventeringarna påträffades bara två bon av sånglärka, båda i skyddszoner. Med tanke på att drygt 12 hektar skyddszoner har inventerats genom åren är det märkligt lågt i förhållande till den beräknade revirtätheten 100 meter närmast diket som är 0,64 revir per hektar. Vid flera tillfällen har sånglärkor flugit upp på mycket kort avstånd (mindre än 2 meter) från inventeraren och bo har då misstänkts där. I den täta vegetationen på skyddszonerna är det svårt, för att inte säga omöjligt att utesluta att det finns ett bo på grund av att man inte hittar något. Inventeraren löper också en påtaglig risk att förstöra boet när man trampar runt för att leta efter det. Slutsatsen blir att förvånande få bon har hittats i skyddszonerna, vilket kan bero på att de är mycket väl dolda.

Fjärilar, humlor och andra insekter Till skillnad från fågelinventeringen så tyder inventeringarna av insekter på att skyddszonerna har en viktig funktion. Att skyddszoner hyser fler fjärilar och humlor än motsvarande fältkanter med gröda är inte förvånande med tanke på den betydligt mer heterogena miljö som skyddszoner i allmänhet är i jämförelse med en spannmålsgröda.

Resultaten är i linje med tidigare studier där förekomst av humlor och fjärilar i fältkanter av olika slag studerats (Kvarnbäck, 2008, Pywell et al, 2005 samt Pywell et al, 2006). I denna studie finns en tydlig koppling mellan blomrikedom och förekomst av humlor och fjärilar. Floran har inte studerats i detalj men det verkar som om förekomst av till exempel baljväxter har en positiv effekt. Att fältkanter som är rika på örter hyser fler fjärilar och humlor än de som uteslutande består av gräs är inget som förvånar och är bevisat i många studier (Kvarnbäck 2008, Haaland & Gyllin 2009, Pywell et al 2005, Pywell et al 2006, Carvell et al 2007).

De fjärilsarter som har observerats tillhör med ett undantag den triviala fjärilsfaunan som finns i många olika miljöer. Luktgräsfjäril dominerar stort i materialet (n=239) men även mindre tåtelsmygare (n=81), nässelfjäril (n=48) och pärlgräsfjäril (n=38) är vanliga. Alla fjärilsinventeringar gjordes i början av juli, vilket innebär att vissa arter med annan flygtid som till exempel kamgräsfjäril och ängssmygare är dåligt representerade i materialet. Att pärlgräsfjäril var så vanlig kan tyckas lite förvånande då den anses undvika öppna landskap och mest finns i betesmarker, gläntor, vägkanter och hyggen i skogstrakter (Eliasson et al 2005). Det ovanliga undantaget är violettkantad guldvinge (NT), som sågs på tre olika platser. Den är vanligen kopplad till friska 26

betesmarker med god tillgång på olika syror (Rumex spp.) (Eliasson et al 2005). På de platser där violettkantad guldvinge sågs fanns enstaka krusskräppor, som skulle ha kunnat tjäna som värdväxt.

För att uppnå örtrik flora och därmed ytterligare öka värdet på skyddszonerna för humlor och fjärilar krävs dels insådd av önskade arter, dels skötsel i form av årlig skörd.

Det har konstaterats av Bokenstrand (et al 2004) och av Haaland och Gyllin (2009) att man med årlig skötsel kan upprätthålla kvaliteten på en örtrik ängsfröblandning sådd på näringsrik åkermark. Ängsfröblandningen i Bokenstrands försök innehöll bland annat åkervädd, väddklint, prästkrage och gulmåra och har skötts med årlig slåtter sedan 1988 (figur 18).

Figur 18. Örtrik skyddszon insådd med ängsfröblandning 1988 och skördad årligen sedan dess. Kasby, Knivsta 7 juli 2010. Foto Petter Haldén

Utsädet till ängsfröblandningar är kostsamt och kostnaden per hektar uppgår till mellan 5 000 och 10 000 kronor beroende på leverantör. Engelska fröer är billigare än svenska.

Om man beaktar att de genom årlig slåtter kan behålla floravärdet i stora drag under åtminstone 20 års tid så blir dock inte kostnaden per år särskilt hög att ersätta.

Baljväxter är mycket billigare att köpa men användningen på skyddszoner begränsas av att innehållet i utsädesblandningen får vara högst 10 procent beroende på risken för kväveutlakning. Med tanke på baljväxternas dragningskraft på humlor (Kvarnbäck, 2008 och Lagerlöf et al, 1992) i synnerhet långtungade (Carvell et al, 2007) skulle ett allmänt inslag av baljväxter i utsädesblandningar för skyddszoner tillföra oerhört mycket till blomrikedomen i slättlandskapet. Det skulle i sin tur ha en positiv effekt på pollinatörer av kommersiella lantbruksgrödor. Eftersom möjligheterna till ekonomisk ersättning saknas så förekommer örter i utsädesblandningarna för skyddszoner mycket sparsamt. Det uppmärksammas för övrigt också i halvtidsutvärderingen av landsbygdsprogrammet (Jo 10:13), där det konstateras att ”Eftersom permanenta, sprutfria, blommande habitat är en bristvara i slättlandskapet borde en ersättning som tar denna mekanism tillvara övervägas”.

27

Slaghåvningar Inga statistiska bearbetningar har gjorts av fångsterna med slaghåv men medelvärdena är påtagligt högre i skyddszonerna jämfört med på kontrollerna. Sånglärkor föder upp sina ungar på de flesta sorters insekter och verkar anpassa sig efter tillgången. Spindlar och dess äggsäckar anges dock vara särskilt viktiga (Donald, 2004). Det är dock ett rimligt antagande att det finns en föredragen storlek på byten. Fångsterna domineras av små insekter som steklar och flugor som är mindre än 3 millimeter. Den enda gruppen av insekter som är av någorlunda storlek och finns med viss representation i det insamlade materialet är skinnbaggar som är större än 5 millimeter. Att det finns mer insekter i gräsklädda kantzoner än i spannmål är inte förvånande och har visats i flera tidigare studier, till exempel Meek et al (2002). Gräsklädda kantzoner har dock visat sig vara förhållandevis dåliga på att producera mat åt fåglar (Vickery et al, 2009). Sprutfria kantzoner anses bättre i sammanhanget, åtminstone för rapphönskycklingar.

Förslag för bättre miljöeffekt av miljöersättningen till skyddszoner Satsa på att skapa mer blomning på skyddszonerna genom insådd av örtblandningar.

Klöver och andra blommande arter i skyddszonen bör inte putsas innan blomning.

En ersättning för fågel- och insektsgynnande utsäde bör villkoras med skörd för att inte kvävegynnade konkurrenskraftiga gräs ska ta över inom kort tid. Floran gynnas av att näringsämnen förs bort. Skörden minskar även risken för utlakning av kväve och fosfor.

Inför skördekrav på skyddszonerna. Lantbrukare anser att det inte är värt att använda gräset på skyddszonen till foder efter den 15 juli eftersom det då är för grovt. Så länge som förbudet mot gödsling och kemisk bekämpning av skyddszonerna består kommer det eventuella värdet av vallen på skyddszonen dock vara litet. Samtidigt finns det negativa effekter på eventuella fågelhäckningar vid tidig skörd. Med tanke på hur lite blommor det finns i slättlandskapet idag så är förslaget att fördelarna med att tillåta eller kräva skörd överväger de risker man har med att förstöra sånglärkehäckningar.

Skyddszoner borde kunna vara en värdefull plats för slättlandskapets fåglar och insekter. Skötseln av skyddszonerna, i allmänhet putsning en gång i mitten av juli, verkar dock inte vara gynnsamt för fåglar. Detta eftersom skyddszoner redan runt midsommar har hunnit bli mycket täta och högväxta, vilket medför svårigheter för fåglar att röra sig där och söka föda.

Vid dikesrensningar är det viktigt att lämna buskar och träd i rimlig omfattning.

Dessa kan med fördel tuktas så att de inte blir högväxta. Vidare verkar förekomst av vass i diket vara mycket viktigt för sävsångare och sävsparv som kan förekomma i höga tätheter i vassrika diken.

28

Tack Jag vill tacka mina inventerare Olle Kvarnbäck, Sören Eriksson, Sandra Lindström och Jan Wester för deras insatser. Tack riktas också till Åke Berg, CBM för hjälp med upplägg av studien samt analys av data och till Jens Levenfors för hjälp med statistisk bearbetning. Varmt tack till de lantbrukare som har putsat skyddszonerna efter mina önskemål. Ett särskilt tack till Sören Eriksson för återkommande diskussioner.

29

6 Referenser Arlt, D. & Pärt, T. 2007. Non-ideal breeding habitat selection – a mismatch between preference and fitness. Ecology 88 792-801.

Bengtsson, B-Å., Björklund, J-O., Cederberg, B., Eliasson, C., Franzén, M., Hydén, N., Lindeborg, M., Palmqvist, G., Ryrholm, N. & Söderström, B. 2010. ”Fjärilar” i Sveriges rödlistade arter 2010. Artdatabanken, SLU. Berg, Å. 2006. Sånglärkans (Alauda arvensis) häckningsbiologi och ekologi i jordbrukslandskapet – en litteratursammanställning. PM. Hushållningssällskapet i Uppsala, Stockholm och Södermanlands län Berg, Å. & Kvarnbäck, O. 2005. Preferenser för olika fälttyper hos häckande jordbruksfåglar – en litteraturstudie. Ornis Svecica 15, 31-42.

Bokenstrand, A., Lagerlöf, J. & Redbo-Torstensson, P. 2004. Establishment of vegetation in broadened field boundaries in agricultural landscapes. Agriculture, ecosystems and environment 101 (2004) 21-29.

Carvell, C., Meek, W. R., Pywell, R. F., Goulson, D. & Nowakowski, M. 2007.

Comparing the efficacy of agri-environment schemes to enhance bumble bee abundance and diversity on arable field margins. Journal of Applied Ecology 2007 44: 29-40.

Cederberg, B., Abenius, J., Hellqvist, S., Högmo, O., Larsson, M. Och Sörensson, M. ”Steklar” i Sveriges rödlistade arter 2010. Artdatabanken. SLU Donald, P.F., Evans A.D., Buckingham, D. L., Muirhead, L. B. & Wilson J.D. 2001.

Factors affecting the territory distribution of Skylarks (Alauda arvensis) breeding on lowland farmland. Bird study (2001) 48, 271-278.

Donald, P. F. 2004. The Skylark. T & AD Poyser.

Douglas, J. T. D., Vickery,.A.J. & Benton, G.T. 2009. Improving the value of field margins as foraging habitat for farmland birds. Journal of Applied Ecology 2009.

Ekblom, R. 2007. Ny vår för fågelinventeringar – en översikt av de vanligaste metoderna för att inventera fåglar. Vår Fågelvärld, supplement nr 46. Sveriges Ornitologiska Förening.

Eliasson, C. U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. och Gärdenfors, U. 2005.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperidae – Nymphalidae. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Haaland, C. & Gyllin, M. 2009. Butterflies and bumblebees in greenways and sown wildflower strips in southern Sweden. Journal of Insect Conservation 14(2): 125-132 Henderson, I. G., Morris, A. J., Westbury, D. b. Woodcock, B. A., Potts, S. G., Ramsay, A. & Coombes, R. 2007. Effects of field management on bird distributions around cereal fields. Aspects of Applied Biology 81, 2007.

30

Jensen, P-E. Viltvård i odlingslandskapet. Broschyr i viltvårdsserien. Svenska Jägarförbundet. http://www.jagareforbundet.se/Documents/Viltvard%20FW/viltvard_for_faltvilt_webb.pdf besökt 2010-12-10 Jo 10.013, Halvtidsutvärdering av Landsbygdsprogram för Sverige. Regeringskansliet.

Kvarnbäck, O. 2008. Förbättrad överlevnad av fågelungar på ekologiska fält.

Kvarnbäck, O., Eriksson, S. & Pettersson, M. W. 2006. Sånglärkor på trädor – en fältundersökning av häckning i östra Mellansverige och kopplingen till vegetation och putsningsstrategier. Naturvårdsverket rapport 5548. Naturvårdsverket Stockholm.

Lagerlöf, J., Stark, J. & Svensson, B. 1992. Margins of agricultural fields as habitats for pollinating insects. Agriculture, Ecosystems & Environment. Volume 40, issues 1-4., pp 117-124.

Lindström, Å., Ottvall, R., Edenius, L., Elmberg, J., Engström, H., Green, M., Holmqvist, N., Tjernberg, M. & Pärt, T. 2008. Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige.

Naturvårdsverket Rapport 5813.

Morris, A. & Gilroy, J. J. 2008. Close to the edge: predation risk for two declining passerines. Ibis (2008), 150 (suppl. 1), 168-177 Meek, B., Loxton, D., Sparks, T., Picket, H. & Nowakowski, M. 2002. The effect of arable field margin composition on invertebrate diversity. Biological conservation.

Volume 106, issue 2, 259-271 Newton, I. 2004. The recent declines of farmland bird populations in Britain: an appraisal of causal factors and conservation actions. Ibis (2004), 146, 579-600.

Pywell, R. F., Warman, E. A., Carvell, C., Sparks, T H., Dicks, L. V., Bennett, D. Wright, A., Critchley, C. N. R. and Sherwood, A. 2005. Providing foraging resources for bumblebees in intensively farmed landscapes. Biological conservation 121 (2005) 479-494.

Pywell, R. F., Warman, E. A., Hulmes, L., Hules, S., Nuttall, P., Sparks, T. H., Critchley, C. N. R. and Sherwood, A. 2006. Effectiveness of new agri-environment schemes in providing foraging resources for bumblebees in intensively farmed landscapes. Biological conservation 129 (2006) 192-206.

Reijnen, R., Foppen, R. & Meuwssen, H. 1996. The effects of traffic on the density of breeding birds in Dutch agricultural grasslands. Biological Conservation 75:255-260.

Rosqvist, G. 2004. Mer småbiotoper i slättbygden – förslag till en strategi för ökad biologisk mångfald. Rapport 2004:23. Statens Jordbruksverk.

Tjernberg, M., Ahlén, I., Andersson, Å., Eriksson, O. G. M., Nilsson, G. S. & Svensson, S. 2010. ”Fåglar” i Sveriges rödlistande arter 2010. Artdatabanken. SLU. Tjernberg, M. 2010. Artfaktablad Sånglärka.

31

http://snotra.artdata.slu.se/artfakta/SpeciesInformationDocument/Alauda_Arvensis_102979 .pdf Artdatabanken UKBMS 2010. Guidance note G1: Monitoring butterfly numbers by the transect method â&#x20AC;&#x201C; summary information for recorders. www. ukbms.org Vickery, J. A., Feber, R. E. & Fuller, R. J. 2009. Arable field margins managed for biodiversity conservation: A review of food resource provision for farmland birds.

Agriculture, Ecosystems and Environment 113 (2009) 1-13.

Wretenberg, J. 2006. The decline of farmland birds in Sweden. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae 2006:113

32

7

Bilaga. Inventeringsprotokoll

Inventeringsprotokoll skyddszoner 2009 Skyddszon/kontroll (ringa in) Namn...................................

Inventerare.......................

Datum...............

Tid..................

Väder: Klart o

halvklart o

Vind: 0-5 o

>5 o

Temp: 0-5 o

5-10 o

ART

I dikeszon

mulet

o

regn o

>10 o I skyddszon /fältkant

Revir Övrigt Revir

Övrigt

0-25 m på varje 25-100 m på varje sida om sida om skyddszon/fältkantskyddszon/fältkant Revir Övrigt Revir Övrigt

BRUNHÖK BUSKSKVÄTTA ENKELBECK FASAN GRÅSPARV GRÄSHOPPS GULSPARV GULÄRLA HÄMPLING KAJA KRÅKA PILFINK RAPPHÖNA RÖRSÅNGARE STARE STORSPOV SÅNGLÄRKA SÄVSPARV SÄVSÅNGARE TOFSVIPA TÖRNSÅNG ÄNGSPIP Använd romerska siffror (IIII). Sätt en ring runt två individer som ses tillsammans och som är i par Flockar................................................................................................................................. ...........................................................................................................................................

33

Noteringar............................................................................................................................ ............................................................................................................................................. ............................................................................................................................................. ............................................................................................................................................. ............................................................................................................................................. ............................................................................................................................................. .............................

I skyddszon/fältkant innebär för kontrollens del att det är samma bredd på detta område som motsvarande skyddszon inom varje par.

Revir= Revirhävdande fågel, dvs sjunger, spelar skadad, varnar eller på annat sätt tydligt visar att den häckar inom det angivna området. Det jag är allra mest intresserad av att veta är var centrum för reviret ligger. Lärkhona som går av bo passar förstås också i denna kategori. Övrigt inbegriper rastare eller födosökare som du bedömer inte häckar i de angivna områdena. (starar som lyfter t.ex.). Tysta lärkor inkluderas här.

Adulta fåglar är de enda som räknas. För sånglärka kan det ibland vara svårt att avgöra ålder men gör det bästa och avrunda nedåt. Notera dock alla ungar som ses.

Bo/ägg/ungar Om du stöter på något av dessa så gör en notering. Rimligt är t.ex. en fasankull eller ett par tofsvipeungar. Dessa ungar skall alltså inte räknas i protokollet men noteras.

Dikeszonen Är alltså själva diket med kanter och eventuell vegetation på kanterna. I de allra flesta fall är det en distinkt gräns mellan skyddszonen och dikeszonen.

Könsbestämning Vi gör inte skillnad på hanar och honor. Vi bryr oss bara om antalen i detta skede.

När det gäller avstånd från skyddszon så får man göra en bedömning av vilket område fågeln ”tillhör”. Fåglar flyttar ju som bekant på sig men försök placera fågeln i ett av områdena. Det är inte jätteviktigt att det blir rätt men det är bra att få en fingervisning var fåglarna finns. Nu skall vi ju gå i skyddszonen så de fåglar som finns där kommer vi att stöta men däremot inte de som finns i de andra områdena. Men sätt absolut inte samma fågel i 2 zoner. Tänk att fågeln tillhör det område där den sjunger mestadelen av tiden, satt i när du såg den första gången etc.

Summera antalet observationer i slutet av rutan Petter Haldén 0703/385558 HS Konsult AB Box 412 751 06 UPPSALA 018-560416 0703-385558

petter.halden@hush.se

34

8

Appendix

Tabell 10. Resultat från inventeringar Datum 100709 100709 100709 100709 100707 100707 100707 100707 100707 090701 090701 090702 090702 090701 090701 090702 090702 090701 090701 090701 090701 090701 090701 090701 090701 100709 100709 100707 100707 100707 100707 090701 090701 090702 090701 090701 100709 100709

fält Härvesta SS N1 Härvesta SS N2 Härvesta SS S1 Härvesta SS S2 säby gräs 1 Säby gräs 2 Säby Ört örby SS 1 Örby SS 2 Hårby-Härvesta Hårby-Staby Löt k:a Löt kullarna Hårby-Härvesta Hårby-Staby Löt k:a Löt kullarna Hårby-Staby Hårby-Staby Djurby Djurby Djurby Djurby Djurby Djurby Härvesta vvete 1 Härvesta vårvete 2 säby vårvete 1 säby vårvete 2 Örby vårvete 1 Örby vårvete 2 Hårby-Härvesta Hårby-Staby Löt k:a Hårby-Härvesta Hårby-Staby Härvesta korn 1 Härvesta korn 2

gröda/beh skyddszon skyddszon skyddszon skyddszon skyddszon skyddszon skyddszon skyddszon skyddszon skyddszon I skyddszon I skyddszon I skyddszon I skyddszon II skyddszon II skyddszon II skyddszon II skyddszon III skyddszon IV tuvigt I tuvigt II vitklöver I vitklöver II rödklöver I rödklöver II vårvete vårvete vårvete vårvete vårvete vårvete vårvete I vårvete I vårvete I vårvete II vårvete II korn korn

diptera0-3

steklar0-3 25 19 43 27 82 94 31 78 63 25 43 62 192 31 24 76 157 20 31 22 30 43 67 49 52 63 24 15 17 18 10 21 13 27 10 8 15 9

sbag>5 24 30 28 20 20 36 7 17 13 11 73 23 65 32 93 24 77 88 138 39 41 60 99 87 47 10 5 20 7 11 7 10 2 10 9 4 1 0

sbag<5 20 9 3 9 10 10 6 31 18 25 37 22 55 36 45 22 31 18 18 9 5 25 18 14 19 2 0 3 5 1 1 0 4 17 5 0 1 1

stritar 11 0 21 3 0 2 29 8 2 2 4 4 5 4 3 8 8 3 0 44 53 435 457 51 43 0 0 5 4 1 0 0 0 0 0 2 0 1

7 3 2 2 9 2 20 8 9 5 26 2 8 5 10 4 1 3 11 38 49 18 12 1 2 0 0 2 2 1 2 0 0 0 0 2 0 0

Tabell 11. Resultat från inventeringar Datum 100709 100709 100709 100709 100707 100707 100707 100707 100707 090701 090701 090702 090702 090701 090701

fält Härvesta SS N1 Härvesta SS N2 Härvesta SS S1 Härvesta SS S2 säby gräs 1 Säby gräs 2 Säby Ört örby SS 1 Örby SS 2 Hårby-Härvesta Hårby-Staby Löt k:a Löt kullarna Hårby-Härvesta Hårby-Staby

gröda/beh skyddszon skyddszon skyddszon skyddszon skyddszon skyddszon skyddszon skyddszon skyddszon skyddszon I skyddszon I skyddszon I skyddszon I skyddszon II skyddszon II

trips dipt>3 bladlöss baggar>3 baggar<3 fjärilslarver>5 spindlar>3 steklar>3 spindlar <3 0 0 1 2 1 2 0 1 0 0 0 0 1 0 1 0 0 1 0 3 0 0 1 0 0 0 2 0 2 0 1 0 1 0 1 0 8 3 0 2 3 4 1 0 0 0 4 0 2 1 0 0 2 0 0 10 1 9 1 2 1 1 4 0 7 0 1 1 4 2 0 7 0 2 2 0 2 2 1 1 0 0 5 0 5 1 2 3 1 0 0 4 0 7 5 3 0 6 0 0 2 0 3 4 1 3 1 0 0 3 0 6 2 1 0 0 2 0 2 0 5 3 1 2 3 0 0 3 1 10 3 2 1 0 0

35

090702 090702 090701 090701 090701 090701 090701 090701 090701 090701 100709 100709 100707 100707 100707 100707 090701 090701 090702 090701 090701 100709 100709

Löt k:a Löt kullarna Hårby-Staby Hårby-Staby Djurby Djurby Djurby Djurby Djurby Djurby Härvesta vvete 1 Härvesta vårvete 2 säby vårvete 1 säby vårvete 2 Örby vårvete 1 Örby vårvete 2 Hårby-Härvesta Hårby-Staby Löt k:a Hårby-Härvesta Hårby-Staby Härvesta korn 1 Härvesta korn 2

skyddszon II skyddszon II skyddszon III skyddszon IV tuvigt I tuvigt II vitklöver I vitklöver II rödklöver I rödklöver II vårvete vårvete vårvete vårvete vårvete vårvete vårvete I vårvete I vårvete I vårvete II vårvete II korn korn

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 52 34 59 33 7 0 0 0 0 0 0 0 0

1 0 3 7 10 8 17 14 3 5 4 1 4 4 0 1 6 0 2 3 1 0 0

0 2 0 0 3 1 4 3 2 0 5 2 10 4 1 0 10 2 5 4 4 0 0

4 2 12 9 0 2 5 5 0 0 0 0 0 0 0 0 1 3 0 0 0 0 0

36

2 9 5 4 2 11 18 8 1 0 0 0 0 0 0 0 1 1 0 0 0 0 0

0 2 0 3 0 0 1 0 0 0 2 0 0 0 0 0 9 2 0 5 10 0 5

4 0 0 0 3 1 3 3 0 6 0 0 1 0 0 0 2 1 0 2 0 0 0

0 0 1 0 3 7 6 4 2 6 0 0 2 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

0 0 0 1 0 2 2 1 4 2 1 1 2 0 2 3 0 0 2 0 0 4 1

Rapporten kan beställas från Jordbruksverket • 551 82 Jönköping • Tfn 036-15 50 00 (vx) • Fax 036-34 04 14 E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se ISSN 1102-3007 • ISRN SJV-R-11/6-SE • RA11:6