ception som skulle kunna öka risken för framtida skador.
lyssnade på dessa symposier blev det tydligt att indikationerna för cuffkirurgi bör stramas upp i denna åldersgrupp.
Underbensfrakturer hos äldre Nya tankar inom knäortopedin Flera symposier diskuterade det multiinstabila knäet. Nu finns data som stödjer en tidig stabiliserande operation (inom 2 veckor) där resultaten är klart bättre om MCL/LCL/PLC ligamentskador inte bara rekonstrueras utan även kompletteras med en förstärkningsplastik i det akuta skedet. I mer kroniska fall med multiinstabilitet är balanseringen av knäet vital för att uppnå ett bra slutresultat, något som gör det aktuellt med korrigerande osteotomier vid varus-, valgus- eller recurvatum- felställning . När det gäller behandlingen av degenerativa tillstånd i knäleden har balansering också lyfts fram som en ledstjärna i behandlingsstrategin. I USA har man tidigare varit avvaktande till korrigerande osteotomier, men denna inställning har nu svängt. Kanske är orsaken att vi fortfarande inte har hittat någon riktigt bra behandlingsmetod för broskskador vare sig medialt, lateralt eller femuropatellärt i knäleden. Slutsatsen vid flera symposier blev att valgiserande och variserande osteotomier idag anses nödvändiga för att uppnå ett bra och gynnsamt slutresultat. Data pekade även på att det kortsiktiga resultatet vid degenerativa broskförändringar i ett varusknä är bättre efter en valgiserande tibiaosteotomi än vid en variserande femurosteotomi vid degeneration i den laterala ledkammaren i ett valgusknä. Bäst resultat redovisades hos icke-rökande yngre patienter utan diabetes där man inte gjorde någon kraftig överkorrektion. Målet är att åstadkomma korrektion till neutralplanet eller ett par graders överkorrektion. Man kan i denna diskussion dra paralleller till strategin vid meniskskador i knäleden där Dr Jakobs presenterade bättre inläkning och färre re-rupturer efter sutur av mediala menisken med en varusställning understigande 4 grader i knäleden. Dessa fynd medförde att flera i panelen rekommenderade en samtidig valgiserande tibiaosteotomi om man skall suturera en medial menisk i ett knä med en varusställning överstigande 5 grader. Här känns det dock som vi bör avvakta mer data innan vi ändrar vår nuvarande behandlingsstrategi. Debatten om artroskopins vara eller inte vara hos medelålders individer med degene-
22 Ortopediskt Magasin 1/2014
En rapport från Edinburgh värderade komplikationer efter diafysära tibiafrakturer där 1509 patienter hade följts i 22 år. Gruppen visade här tydliga siffror på frakturens farlighet. Bland de äldre kvinnliga patienterna var mortaliteten lika hög som efter en höftfraktur. Kanske ska vi ha dessa data i bakhuvudet när vi i dag prioriterar att operera höftfrakturer inom 24 timmar som ett mått på vår effektivitet. Uppfyller vi dessa effektivitetsmått tilldelas vi mer pengar, men detta gagnar ju inte den gamla damen! Med en studie som detta undrar man än en gång om New public management (NPM) med sina effektivitetsmått verkligen är något som vi doktorer kan ställa upp på.
Med konstverket ”In his hands” visade konstnären Ronadró att den amerikanska ortopeden och Jesus bör anses som jämspelta när det gäller förmågan att bota sjuka.
rativ knäsjukdom fortsatte. Vid ett symposium presenterades en meta-analysis som värderade värdet av artroskopi och fysikalisk terapi eller enbart fysikalisk terapi som behandling av degenerativ meniskruptur. Slutsatsen blev att det inte finns någon signifikant skillnad i smärtupplevande eller funktionellt resultat vare sig 2-3 månader eller 12-24 månader efter interventionen inleddes. Som ofta följdes dessa data av en lång diskussion om inklusionskriterier och casemix och att slutsatserna kan diskuteras då studierna inte innefattar de patienter som knäkirurgerna oftast ser på sin mottagning Hamstringsrupturer En fråga som diskuterades i ett symposium var proximala hamstringsrupturer. Inom idrottsmedicinska kretsar har man länge diskuterat huruvida dessa rupturer skall opereras eller ej. Litteraturen stödjer idag en operativ behandling hos aktiva individer där man på MR-undersökning ser att senorna retraherats mer än två centimeter. Om senorna ej återfästes kan individen annars få en bestående kraftnedsättning på lårets baksida, i vissa material upp till 50%, samt dessutom en försämrad proprio-
Platta eller spik vid underbensfrakturer? Ytterligare ett symposium diskuterade behandlingen av tibiafrakturer. I en metaanalys omfattade 8 studier med totalt 455 patienter (4 RCT, 4 retrospektiva) undersöktes om platta eller intramedullär spik var att föredra vid meta-diafysära underbensfrakturer med eller utan ledengagemang. I data som redovisades fann inga skillnader i läkningsfrekvens, sårinfektioner eller andra komplikationer. Däremot uppvisade frakturerna som behandlats med plattor bättre anatomiskt slutresultat. Rekommendationerna blev därför att företrädesvis använda platta vid denna frakturtyp. Nya tankar inom fotortopedin Under fotsymposierna tog man bl.a. upp problemet med fotledsinstabilitet som inte blir bra av konservativ behandling och vad man då bör göra. I några föredrag nämndes att man gjort extensor brevis muskeltransferering, en dynamisk transferering, antingen som komplement till Broströmplastik eller vid revisionskirurgi. 1-årsresultaten var här goda och många av patienterna hade återgått till tidigare sportaktivitet. Denna transferering verkar tilltalande och många föreläsare föreslog därför att man skall pröva denna metod innan man går vidare med fria sentranplantat. De föredrag inom sessionen som handlade om rekonstruktioner var