Guldchansen Årets bästa avhandling belönas!
Svensk Ortop edisk Förening Ortopediskt och Magasin har beslutat att under tre års tid utse År ets Bästa Ortoped iska Avhandlin g. Vi delar ut ett resestipendium valfria intern till ationella ko ngresser (resa, kong ressavgift oc h logi) dock max mo tsvarande 25 000 SEK vardera.
Diafysära femurfrakturer hos barn
Tävlingen på går under åre n 2012, 2013 och 2014 . Följande kri terier gäller:
• medlem i SO F •en stipendiet agare väljs ut av SOF:s styrel se bland de ka nd dater som un der kalenderår iet 2013 försvara t sin avhand ling och anmält den genom att skriv till tävlingen a en kort samm fattning i anOrtopediskt Magasin för publikation sen ast i nummer 2 (vå ren) 2014.
Ungefär en 1% av alla frakturer hos barn är diafysära femurfrakturer och i stort sett alla barn med denna fraktur vårdas inneliggande på sjukhus. I den här avhandlingen definieras barn som 0 till och med 14 år. Av Johan von Heideken
F
rakturen är vanligast hos både pojkar och flickor i tvåårsåldern. I åldersgruppen 1-3 är frakturen tre gånger vanligare hos pojkar än hos flickor. Intressant är att det finns ingen annan fraktur som har en sådan åldersdistribution och könsskillnad. Orsaken anses beror på barnets psykomotoriska utveckling och ske lettmognad i den aktuella åldern. Konservativ behandling är vanligast för de yngre barnen. Instabila sneda diafysära femurfrakturer hos barn i skolåldern behandlas vanligen med flexibla titanspikar (TEN) alternativt en semirigid märgspik (PLN). Syftet med avhandlingen var att beskriva trender i epidemiologi och behandling, att identifiera riskfaktorer för diafysära femurfrakturer hos barn samt att jämföra stabiliteten av olika märgspikar som används vid behandling av frakturen. Epidemiologiska studier I delarbete I-III ingick barn i åldern 0-14 år med en diagnostisk kod för diafysär femurfraktur i det svenska slutenvårdsregistret och jämfördes mot matchade kontroller. Genom att koppla ihop sex olika register erhölls data om slutenvårdstillfällen, socioekonomiska och sociodemografiska faktorer. Studie I, en deskriptiv studie, visade att det minskade slutenvårdsbehovet under studieperioden 1987-2005 genom en lägre incidens (40%) och förkortade vårdtider (81%) genom nya behandlingsmetoder motsvarar i barnsjukvården en hel slutenvårdsavdelning. Orsaken till den stora minskningen i incidens Det kan bero på framgångsrik skadeprevention för
56 Ortopediskt Magasin 3/2014
alla typer av skador hos barn. Det kan även vara så att barns aktivitetsmönster ändrats under studietiden i form av mer tid framför tv och datorer men även på sättet som idrott utövas idag jämfört mot tidigare. Frakturer en fråga om socialgrupp Studie II, en fall-kontroll studie, visade att om barnet hade minst en förälder med universitetsutbildning minskade risken för diafysär femurfraktur under barndomen. Risken ökade för äldre pojkar med yngre föräldrar och äldre flickor från hushåll med låg inkomst. Familjesammansättning, antal syskon, syskonordning eller socialbidrag påverkade inte risken att drabbas av diafysär femurfraktur. Hos yng re barn påverkar sociodemografiska och socio-ekonomiska variabler endast i begränsad utsträckning risken att drabbas av diafysära femurfrakturer. Det kan beror på en i samhället generellt framgångsrik skadeprevention hos yngre barn och att den yttre miljön (bostadsområde, kamrater) har större betydelse hos äldre barn. Pojkar oftare inlagda Studie III som är en kohortstudie, visade att endast ett fåtal barn med en diafysär femurfraktur i åldern 1 - 3 år vårdas inneliggande pga fraktur eller övrigt trauma under den fotsatta uppväxten. Dock verkar pojkar med diafysär femurfraktur vid 1–3 års ålder löpa större risk för underbens- och fotfrakturer som kräver slutenvård under barndomen, men inte någon ökad risk
• motsvarand e gäller för åre t 2014
• resestipend iet delas ut til l den person som un der året försvarat den av handling som bedöms komma att medföra för mjukdelstrauma frakturer i övre störst exnytta eller för ortopedin i framtiden tremiteterna. Den ökade risk för frakturer i Skicka senas t den 15 april 2015 in kan avha underben och fot som vi sasåg hos pojkar ndling, mman fattning och en kort förkla ring varfö r troligen inte enbart förklaras med jus tett bör bli den bä den ökat sta till:
riskbeteende hos pojkar jämfört mot flickor. docent Anders Wykman, Or top klinik en, He Det som talar mot detta ärlsiatt virgsinte sågednågon ngbo lasarett, 251 87 Helsi ngborg, riskökning för frakturer i övre extremiteter elanders.wykm an@skane.se ler för övrigt trauma. En möjlig förklaring till att vissa pojkar vårdats inneliggande minst två gånger för fraktur i nedre extremitet skulle kunna vara relaterad till faktorer som påverkar styrkan i skelettet eller att riskbeteende och skelettets styrka samverkar. Biomekanisk studie Det fjärde och sista delarbetet är en biomekanisk studie. Vår erfarenhet vid Astrid Lindgrens barnsjukhus är att en instabil sned diafysär femurfraktur, utöver de sedvanliga två TEN-spikarna, vid behov kan stabiliseras med ytterligare två TEN-spikar som alternativ till att gå upp i diameter på de först inslagna spikarna. På senare år har PLN kommit som ett alternativ till TEN-metoden. Syftet med studien var att studera stabiliteten hos olika typer av märgspikning vid belastningar motsvarande normal gång hos ett barn som väger 40 kg. Studien visade att PLN är stabilare i alla plan jämfört TEN med endcaps även om skillnaden mot två 4,0 mm alternativt fyra 3,0 mm TEN är liten. Något som gäller alla biomekaniska försök är att resultaten endast till viss del kan generaliseras till verkligheten men vår studie talar för att PLN är ett alternativ till TEN, och att om två TEN-spikar inte ger tillräcklig stabilitet är ett alternativ att stabilisera frak-
!