sivt med original Lapidus, där han låser in i 2:an. Alternativet är en proximal osteotomi MT 1. Man känner ofta en viss frustration över att inte ha lyckats reponera sesambenen på ett optimalt sätt. Alla föreläsarna var påtagligt aktiva med release lateralt, både via lateralt snitt men även aggressiv release inifrån MTP1, liksom release av kapselinfästning på proximala fragmentet i osteotomin. Lite försiktighet tillråddes när man gör en ev. distal osteotomi parallellt med proximal osteotomi/artrodes-men annars rekommenderades detta utan tvekan vid höga DMAA-vinklar för att få fullgod korrektion. Slutligen, vad beträffar ”bunions”-läs Thordarsons artikel i FAI 26, 2005. Tänkvärt! ”Surgical technique in the management of the adult flatfoot” Patofysiologin bakom planovalgusdeformiteter har en uppsjö av orsaker, mångfacetterad problembild. Man gick igenom förlängningsosteotomi med cristagraft, optimal osteotominivå bedömdes till 10 mm från CC.leden. Graftstorlek 10-15 mm. Ingen osteosyntes om stabilt block. Pseudartros 1-4 procent. Medialiserande calcaneusosteotomi innehöll inget nytt. Mark Meyerson hade ett bra avsnitt om medial instabilitet fotled/lig deltoideum påverkan vid plattfot: – Om rigid valgus eller artros⇒artrodes eller fotledsprotes FOTKIRURGISK TIDSKRIFT 3/11
– Om det är möjligt att balansera fotleden medialt=skapa tension medialt, med eller utan lig.deltoideum rekonstruktion⇒då finns förutsättning för protes. – Om valgusfelställning i fotledsnivå är flexibel och det inte finns artros (eller om valgusfelställningen av talus är helt utan benattrition)⇒lig. deltoideum rekonstruktion möjligt. – Deltoideum rekonstruktion via 1. Broström-typ 2. Autograft 3. Allograft Åtgärder på medialsidan vid planovalgus: 1. Rekonstruktion av Tib. Post. i. FDL-transfer ii. FHL-transfer Hur mycket skall FDL spännas?⇒ Max som går! 2. Korrektion framfotsvarus i. Equinus a. Gastrocnemiusförlängning b. Achillesförlängning ii. Rigid deformitet a.DorsalopeningwedgeCun. 1-Cotton iii. TMT 1 instabilitet a. Plantarflekterande TMT 1 artrodes 3. Instabilitet mediala pelaren i. NC-artrodes och plantarflekterande TMT 1 artrodes ii. Spring ligament rekonstruktion
Under rubriken ”Current treatment dilemmas”, diskuterades osteochondral lesions of the talus, OLT. Naturalförloppet är relativt bra. I en studie av Tol, där han gjorde en systematisk artikelgenomgång av 14 studier, fanns det en total summa på 45 procent ”successful outcome” vid icke-operativ behandling,oavsett klassifikation av skadan. Ju större skada⇒desto starkare indikation för op. Kritisk gräns vad beträffar storlek av skada där prognosen blir sämre är ca 1.5 kvadrat-cm. Mikrofrakturering/borrning är troligen bästa behandling som första åtgärd oavsett klassifikation av skadan, när op. är indicerad. I en studie av Canale gavs rekommendation att vid Berndt&Harty typ 3 med lateralt fragment och typ4 oavsett medialt eller lateralt fragment så är op indicerat, annars konservativ beh. Om otillfredsställande resultat av mikrofrakt/borrning blir ”tissue transplantation” aktuellt, t.ex. autologt bengraft, mosaikplastik, broskcellstransplantation, allograft, stamcellstransplantation. ”Charcot foot-a surgical algorythm” Detta område kan få den mest optimistiska att ibland tappa sugen. Man försökte identifiera några klara hållpunkter, men någon algoritm tyckte jag inte att de lyckades föra fram. ...forts/