Förutsättningar för ett innovationspolitiskt ramverk – en forskningsöversikt

FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ETT INNOVATIONSPOLITISKT RAMVERK En forskningsöversikt

INNOVAT FÖR TILLV ION ÄXT

1

KUNGL. INGENJÖRSVETENSKAPSAKADEMIEN (IVA) är en fristående akademi med uppgift att främja tekniska och ekonomiska vetenskaper samt näringslivets utveckling. I samarbete med näringsliv och högskola initierar och föreslår IVA åtgärder som stärker Sveriges industriella kompetens och konkurrens­kraft.

För mer information om IVA och IVAs projekt, se IVAs webbplats: www.iva.se.

Utgivare: Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), 2012 Box 5073, se-102 42 Stockholm Tfn: 08-791 29 00 IVA-M 430 ISSN: 1102-8254 ISBN: 978-91-7082-849-2 Huvudförfattare: Jan W. Larsson, IVA Redaktör: Göran Arvidsson & Jan Westberg, IVA Layout: Anna Lindberg & Pelle Isaksson, IVA Denna rapport finns att ladda ned som pdf-fil via IVAs hemsida www.iva.se

Förord Behovet av ett innovationspolitiskt ramverk identifierades av IVA-projektet Innovation för tillväxt redan i mitten av 2010 vilket ledde till att arbetet med denna rapport initierades i början av 2011.

Tanken på ett ramverk inspirerades främst av insikten att innovationspolitiken i Sverige måste vara långsiktig och sträcka sig över flera mandatperioder. Brett förankrade åtgärder, ibland som block­ överskridande överenskommelser, finns inom ett flertal politiska områden, såsom pensionspolitiken och försvars- och säkerhetspolitiken. Vi ser att Sveriges kanske har ett ännu större behov av en långsiktig och bred innovationspolitisk uppgörelse.

En naturlig inspirationskälla för ett framtida ramverk för innovationspolitiken är det finanspolitiska ramverket. Sedan krisen på 1990-talet utgör det en bas för den ekonomiska politiken. Det finns också ett finanspolitiskt råd som övervakar att politiken verkar mot finanspolitiska mål som anges i ramverket. Denna modell bör användas även för att övervaka innovationspolitiken. Det finanspolitiska ramverket består av ett antal principer och fungerar som ett verktyg för att se till att finanspolitiken är långsiktigt hållbar och transparent. Ramverket är brett förankrat. Vissa av principerna regleras i lagen.

Andra utgår från praxis och principer, som gradvis utvecklas, kring till exempel statliga utgiftstak, överskottsmål och budgetprocess.

Ambitionen med Förutsättningar för ett Innovationspolitiskt Ramverk – en forskningsöversikt bygger på att identifiera några teoretiska utgångspunkter för ett väl underbyggt ramverk kring praxis och principer. Med ramverket som utgångspunkt kan man utveckla en innovationspolitik mot nationella gemensamma mål.

Idén med ett innovationspolitiskt ramverk är kanske inte helt ny. Behovet av att stärka kopplingen mellan den teoretiska basen för innovationsarbete och politiken har under ett flertal år påtalats i debatten av våra mest framstående nationalekonomer, exempelvis professor Magnus Henrekson, Institutet för Näringslivsforskning.

Ett flertal organisationer i IVA-projektets nätverk har också plockat upp idén med ett innovations­ politiskt ramverk och på ett mycket konstruktivt sätt påbörjat arbetet i denna riktning, till exempel Entreprenör­skapsforum under ledning av professor Pontus Braunerhjelm och även myndigheten Tillväxtanalys.

Vi hoppas nu att denna IVA-rapport, Förutsättningar för ett Innovationspolitiskt Ramverk – en forskningsöversikt, kan bidra såväl i processen att skapa ett sådant ramverk för den svenska innovations­politiken som att bredda förståelsen för behovet av att stärka innovationsarbetet i Sverige.

Trevlig läsning!

Stockholm i maj 2012

Marcus Wallenberg Styrgruppsordförande, Innovation för tillväxt

Björn O. Nilsson Professor, Verkställande Direktör, Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA)

3

4

Innehåll

Inledning.....................................................................................................................................7 Innovation, tillväxt och välstånd.................................................................................................9 Innovationspolitiska policyåtgärder......................................................................................9 Internationella innovationspolitiska strategier......................................................................9 Tillväxt i makro- och mikromodeller....................................................................................9 Innovationsbegreppet..........................................................................................................12 Innovationssystemet............................................................................................................ 13 Analysen av innovations­systemet grunden för en framgångsrik innovations­politik............. 15 Modeller för tillväxt, teknikspridning och innovationssystem...................................................17 Den neoklassiska förklaringsmodellen – produktionsfaktorerna i centrum.........................17 Entreprenörens roll för innovation...................................................................................... 18 Institutionernas betydelse....................................................................................................20 Aktiviteter i det svenska innovationssystemet............................................................................21 Kunskapsgenerering............................................................................................................21 Institutionell förnyelse, nätverk och stödtjänster.................................................................26 Skatter och innovation........................................................................................................ 32 Arbetsmarknaden och innovationer....................................................................................34 Behovet av ett innovations­politiskt ramverk.............................................................................. 35 Innovation för tillväxt......................................................................................................... 37 Bibliografi.................................................................................................................................. 39

5

Inledning En omfattande forskning pekar ut innovation som en av grunderna för ekonomisk tillväxt. Hösten 2012 presenterar regeringen en innovationsstrategi. Denna ska ses som ett instrument för att stärka svensk utvecklingskraft och omställningsförmåga i den ökade globala konkurrensen.

Lärdomarna från 1990-talets finanskris ligger till grund för det Finanspolitiska Ramverk som tillämpas i Sverige idag. Detta innehåller en rad principer för att garantera att finanspolitiken är långsiktig, hållbar och transparent. Ramverket har tillämpats med framgång genom att ett av regeringen, men från utanför politiken, tillsatt Finanspolitiskt Råd har i uppgift att kontinuerligt granska regerings politik mot satta Finananspolitiska mål. Idag är de svenska statsfinanserna mycket starka sett i ett internationellt perspektiv.

Denna rapport är en del av projektet Innovation för tillväxt vars syfte är att öka Sveriges innovationskraft. Projektets bidrag är ett inspel till en innovationspolitisk strategi i form av en vision, förslag till konkreta åtgärder samt en process som skapat en kraftsamling kring innovation. Projektets slutrapport (Innovationsplan Sverige) presenterades i oktober 2011, vilken bygger på konkreta förslag utgivna i åtta förslagsområden (se www.iva.se).

Under projektet har insikten vuxit om att innovationspolitiken behöver stärkas. Ett sätt att åstadkomma detta är att den förs utifrån innovations­ politiska mål inom ramen för ett innovationspolitiskt ramverk. I denna skrift går vi går igenom strategiska forskningsområden för ett sådant ramverk. Syftet är att utifrån ekonomisk forskning klargöra sambanden mellan å ena sidan ekonomisk tillväxt och innovation och å den andra innovationspolitiken.

Behovet av ett innovationspolitiskt ramverk Stabila statsfinanser är en nödvändig, men inte tillräcklig förutsättning för ekonomisk tillväxt och ökat välstånd. Det krävs också förnyelse, omvandling och innovation.

Utveckling och innovation sker inte i ett vakuum.

De förutsättningar som råder påverkar politikers vilja och förmåga till förnyelse. Ett lands innovationspolitik ger stor del av dessa förutsättningar. Politiken består av såväl allmänna och generella ”spelregler” som konkreta åtgärder.

Prioriteringar och spelregler utgör det ramverk inom vilket de konkreta åtgärderna vidtas. Ett innovationspolitiskt ramverk för långsiktig tillväxtpolitik är därför lika viktigt för innovationsverksamheten som ett finanspolitiskt för den ekonomiska stabiliteten. Det behövs ett ramverk som liksom det finanspolitiska är långsiktigt, hållbart och transparent.

I ett sådant är frågeställningar kring offentliga insatser centrala. I många ekonomisk-teoretiska sammanhang kopplas resonemang om motiv för offentliga insatser till frågor om marknads­misslyckanden.

När det gäller innovationer kan marknadsmisslyckanden handla om att aktörer inte är villiga eller kapabla att ta de ekonomiska risker som är förknippade med utvecklingen av en ny vara eller tjänst. Den kan också vara svår att kommersialisera helt enkelt därför att den är en kollektiv nyttighet. Offentliga insatser är också befogade för så kallade systemsvagheter. Dessa svagheter kan gälla infrastruktur, institutioner, nätverk eller brist på resurser som kompetens och förmåga.

Varje land har ett innovationspolitiskt ramverk – oavsett om det är medvetet utformat eller bara är summan av de betingelser som innovationsverksamhet bedrivs under.

I arbetet med Innovation för tillväxt har det blivit allt tydligare att ett medvetet och ändamålsenligt utformat ramverk avsevärt skulle främja innovation och tillväxt i Sverige. Denna insikt har börjat spridas.

Entreprenörskapsforum är en av de organisationer som tagit upp ämnet på sin agenda (Braunerhjelm 2010). Även myndigheten Tillväxtanalys har påtalat möjligheten med ett innovationspolitiskt ramverk (Tillväxtanalys, 2011).

I denna skrift redovisas en kunskapsöversikt som ska bidra till att skapa en bas för utformningen av ett innovationspolitiskt ramverk för Sverige.

7

8

Innovation, tillväxt och välstånd Innovation och förnyelse är grundläggande för att ett land eller en region ska hävda sig i den ökande internationella konkurrensen. Tillväxt och omvandling är också avgörande för att en nation ska kunna möta de stora utmaningar som global uppvärmning, energibrist, en åldrande befolkning, hälso­problem och säkerhetsrisker utgör.

För ökad tillväxt krävs förutom innovationer ett effektivare resursutnyttjade. Ofta sätts likhetstecken mellan ett sådant och teknisk utveckling. För att begreppet teknisk utveckling ska bli meningsfullt i analysen av ekonomisk tillväxt måste det få en vid definition där kunskap och kunskapens omvandling till ekonomiska nyttigheter är central.

Utvecklingskraften i en utvecklad ekonomi avgörs av kunskapsnivån och satsningarna på FoU. Den avgörs också av effektiviteten i spridningsmekanismerna som omvandlar kunskapen till ekonomiska nyttigheter. En betydande del av tillväxten i Sverige sker genom att nya mer sofistikerade varor och tjänster efterfrågas på den internationella marknaden. Ur detta perspektiv blir innovation ett nyckelbegrepp för tillväxt och framtida välfärd.

Innovationspolitiska policyåtgärder En aktiv innovationspolitik handlar om riskfyllda satsningar på exempelvis kunskapsuppbyggande, infrastruktur, nätverksbyggande och försöksprojekt. Den ligger därmed mycket långt från en gammaldags industripolitik. I en sådan håller staten branscher och företag under armarna eller agerar företagare vilket ofta riskerar att leda till att en föråldrad industristruktur bevaras.

Innovationspolitiska policyåtgärder bör ha tydliga motiv och utformas med utgångspunkt i en klar uppfattning om resultat och effekter. Det gäller att tydliggöra vilka policyåtgärder som måste

Innovationspolitik Innovationspolitik är detsamma som beslut och åtgärder av politiska organ avsedda att påverka innovationsverksamheten inom de områden politiken råder över, till exempel ett land, en region eller en samhällssektor.

genomföras för att ekonomin ska utvecklas i önskvärd riktning. Detta kräver en analys som visar att befintliga marknadsmekanismer ensamma inte klarar uppgiften. Det gäller att successivt identifiera politikens gränser och att förutse vilka effekter olika åtgärder får. Även om syftet med en viss politik är vällovligt, kan en välfungerande marknad skadas av felaktiga policyåtgärder.

Innovationer innebär processer med osäkert utfall. För politiker blir det därför ofta fråga om att pröva sig fram och lära av egna och andras erfarenheter, inte minst inspireras av andra länders lösningar. Men att direkt kopiera dessa är i de flesta fall varken möjligt eller lämpligt.

Internationella innovationspolitiska strategier En utarbetad innovationsstrategi är central i en aktiv innovationspolitik. Både OECD och EU har detaljerade handlingsplaner med rekommendationer för utformningen av sådana strategier, se fakta­rutor på nästa uppslag.

Tillväxt i makro- och mikromodeller Ekonomisk teori är en självklar och viktig del av den teoretiska grunden för ett innovationspolitiskt ramverk. I makroekonomiska modeller är tillväxten

9

en funktion av ökad mängd av kapital, arbete och andra insatsfaktorer. Tillväxt kan också ske genom att insatsfaktorerna används effektivare vilket leder till att produktiviteten ökar.

Produktivitetsökning i ekonomisk mening innebär att man med samma insats producerar mer mätt i värdetermer. Ofta förklaras produktivitetsökningen av den så kallade teknikfaktorn. Traditionellt har likhetstecken satts mellan denna och teknisk utveckling. Men för att bli en meningsfull förklaringsfaktor måste teknisk utveckling förstås i vid mening. Den måste innefatta nya produkter och produktionsprocesser likväl som marknadsoch organisationsförändringar.

I makroekonomiska modeller antas vanligtvis att produktivitetsökningen sker till följd av investeringar i kunskaps- eller humankapital. Ofta antas ett linjärt samband mellan FoU-insatser och tillväxt. För att låna Rosenbergs (1974) beskriv-

OECD The OECD Innovation Strategy från maj 2010 med underrubrik ”Getting a head start on tomorrow” (OECD 2010), innehåller ett fempunkts­program för ett innovativt samhälle: 1. Öka individens innovativa förmåga genom förstärkt grund- och vidareutbildning, öka kundens aktiva medverkan i innovationsprocessen samt bidra till en starkare entreprenörskultur.

10

ning: i ett makroperspektiv är själva tillväxtprocessen dold i en ”black box”, Utgångspunkten för denna rapport är att denna svarta låda måste öppnas. Annars går det inte att förstå innovationernas betydelse för ekonomisk tillväxt. Med andra ord – det behövs ett mikroperspektiv för att förstå och förklara sambanden mellan FoU och tillväxt.

Teorierna om hur tillväxt skapas i ett land är väl utvecklade. Tillväxten sker i ett system med många samverkande aktörer och processer – ett innovationssystem. De viktigaste aktörerna är forskare, innovatörer, entreprenörer, industrialister, yrkeskunnig arbetskraft, säljare, venturekapitalister och kompetenta kunder. Det finansiella systemet och politiska ramverket i form av regler, skatter och stödåtgärder är integrerade delar av innovationssystemet.

Drivkrafterna i systemet är vetenskapliga upp-

marknader som stödjer skapandet och spridningen av kunskap ska stimuleras. Upphovsrättsskyddet ska stärkas.

4. Utveckla innovationer i den offentliga sektorn.

Använd innovationer för att möta globala och sociala utmaningar. Utveckla internationella finansieringsmekanismer för att möjliggöra att innovations­kostnader delas med syftet att förstärka internationellt vetenskapligt och teknologiskt samarbete. Bedriv en förutsägbar politik som är flexibel och skapar incitament för att forska och ta fram lösningar på globala frågor såväl i de utvecklade länderna som i tredje världen.

2. Släpp loss innovationskrafter genom att skapa goda ramvillkor för konkurrens och innovativ verksamhet. Med hjälp av en välfungerande finansmarknad ska i första hand nya företag i början av innovationsprocessen få tillgång till kapital. Marknadsvänliga metoder ska utvecklas för att sprida den bästa tekniken. Risktagande och kreativa processer ska uppmuntras genom ökad marknadskonkurrens.

5. Förbättra styrning och uppföljning av innovationspolitiken genom ett starkt ledarskap på högsta nivå. Lokala och regionala aktörer måste ges möjligheter att stödja innovationer. Regionala och nationella mål ska koordineras. Politiken ska utvärderas.

3. Skapa och använd kunskap genom att stärka och effektivisera det offentliga forskningssystemet.

Därmed säkerställs en modern och tillförlitlig kunskapsinfrastruktur som stödjer innovationer.

Tillgången till nätverk och konkurrensutsatta marknader ska säkras. Utveckling av nätverk och

OECD betonar att olika länders förutsättningar för innovationspolitiken skiljer sig åt till följd av ekonomisk struktur, utvecklingsnivå, kultur och institutioner. Grundbudskapet är dock att att regeringar i alla länder kan använda innovationer som ett verktyg för att förbättra landets ekonomiska utveckling (OECD 2010).

EU Våren 2010 presenterade EU-kommissionen sitt förslag till en ny strategi för Europa, ”Europe 2020”.

Tre prioriteringar i strategin innebär att tillväxten ska vara smart, hållbar och inkludera alla. Strategin ska genomföras med hjälp av sju program, så kallade ”flaggskepp”: • • • • • • •

Innovation Union Unga på väg En digital agenda för Europa Ett resurseffektivare Europa Industripolitik för en globaliserad värld Agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen Europeisk plattform mot fattigdom

Syftet med Innovation union är att inrikta FoUoch innovationspolitiken på dagens och framtidens samhällsutmaningar. Detta ska ske genom att förstärka varje länk i innovationskedjan från grundforskning till marknadsföring.

På nationell nivå innebär detta att varje medlemsstat ska reformera sina nationella och regionala FoUoch innovationssystem för att främja utvecklingen av spetskompetens och intelligent specialisering.

Samarbetet mellan universitetsforskning och företag ska stärkas genom en gemensam programplanering och att gränsöverskridande samarbeten ska genomföras. Åtgärder för att öka teknikspridningen inom EU ska också genomföras. Tillräckligt många personer ska utbildas inom vetenskap, matematik och teknik.

Kursplanerna ska inriktas på kreativitet, innovation och entreprenörskap. Finansiella instrument ska användas för att främja större privata investeringar.

Syftet med initiativet Unga på väg är att på EU-nivå integrera och förbättra EUs program för rörlighet

täckter, nya idéer om hur dessa kan möta olika behov, omvandlingen av upptäckterna till marknadsanpassade innovationer i form av nya varor eller tjänster samt spridningen av innovationerna i ekonomin.

M. Porter (1990), liksom många andra forskare, hävdar att en framgångsrikt uppbyggd innovationskapacitet till följd av ett välfungerande innovationssystem har stor betydelse för ett lands

inom universitet och forskning genom att koppla samman dessa med nationella program och resurser. Moderniseringen av den högre utbildningen ska påskyndas. Entreprenörskap ska främjas genom mobilitetsprogram. Ungdomars möjlighet till arbete ska ökas genom att stimulera ökad rörlighet.

På nationell nivå måste medlemsstaterna säkerställa tillräckliga investeringar på alla nivåer av utbildningssystemet. Utbildningsresultaten måste förbättras, utbildningssystemets öppenhet öka och ungas inträde på arbetsmarknaden tidigareläggas.

I initiativet Industripolitik för en globaliserad värld rekommenderar kommissionen att medlemsländerna ska förbättra företagsklimatet, särskilt för små och medelstora innovativa företag. Det ska bland annat ske genom offentlig upphandling. Villkoren för skydd av immateriell äganderätt ska förbättras. Företagens administrativa börda ska minska. Aktörer inom olika sektorer ska intensifiera sitt samarbete för att identifiera flaskhalsar och utarbeta en gemensam strategi för att behålla en stark industri- och kunskapsbas.

I initiativet En agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen är målet att skapa förutsättningar för en moderniserad arbetsmarknad. Syftet är att öka sysselsättningen och säkra arbetsmarknadsmodellens sociala hållbarhet. Medlemsstaterna bör genomföra nationella handlingsplaner för flexicurity, det vill säga en flexibel arbetsmarknad med en tryggad arbetslöshetsförsäkring och aktiv arbetsmarknadspolitik. Skatte- och förmånssystemets effektivitet bör ökas och åtgärder som tar bort hinder för egenföretagande genomföras.

Offentliga insatser är också befogade för att undanröja systemsvagheter. Dessa kan gälla infrastruktur, institutioner, nätverk eller brist på kompetens.

totala konkurrenskraft och välstånd. Han har funnit att de mest avancerade ekonomierna huvudsakligen är innovationsdrivna. Innovationer är också den viktigaste faktorn bakom en utvecklad ekonomis komparativa fördelar.

I Figur 1 på nästa sida redovisas innovations­ systemet schematiskt. I de följande avsnitten diskuteras innovationsbegreppet och innovations­ systemet närmare.

11

Figur 1: Ett mikroperspektiv på tillväxt

Global kunskapspool

AKTÖRER

FoU Övriga insatsfaktorer

Högskolor/ Universitet

Entreprenörer

Andra sektorer BNP-tillväxt

Upptäckter Uppfinningar

Innovationer

Marknad i) Produktion ii) Export iii) Sysselsättning

PROCESSER MIKROANSATS

Innovationsbegreppet I den så kallade Oslomanualen definieras en innovation som ”An ’innovation’ is the implementation of a new or significantly improved product (good or service), or process, a new marketing method, or a new organizational method in business practices, workplace organization or external relations.”(OECD/EU 2005).

Innovationen utmärks av att: • Den innehåller någon form av nyhetselement.

• Nyheten blir en innovation först när den kommer till nytta. För en produkt innebär det att den sprids på en marknad, inom offentlig sektor att den kommer till nytta i en verksamhet.

Det är viktigt att skilja på uppfinning/upptäckt och innovation. En bra idé kan vara kommersiellt lovande. Men den blir en innovation först när den

12

prövas på en marknad; innovationens värde definieras utifrån dess värde på marknaden. Inom andra delar av en ekonomi, som offentlig eller ideell sektor, blir en nyhet en innovation när den kommer till praktisk nytta.

En innovation kan alltså vara mycket mer än en ny produkt. Denna rapport använder en bred definition som innefattar produkt-, process-, organisations-, affärsmodells- och resursinnovationer.

Olika typer av innovationer En radikal innovation är många gånger en produkt som genom sina nya egenskaper konkurrerar ut befintliga produkter. Konkurrensen tilltar i takt med att den nya produkten sprids till nya marknader.

Samtidigt arbetar konkurrenterna för att få fram imitationer eller utveckla konkurrenskraftiga substitut. När konkurrensen ökar blir priset successivt en allt viktigare faktor för efterfrågan på produkten som bygger på den radikala innovationen.

Under en standardiseringsfas blir kostnadseffektivitet det enskilda företagets främsta medel för att behålla marknadsandelar. Tilltagande priskonkurrens leder till att stordriftsfördelar blir allt viktigare. Processinnovationer eller stegvisa inkrementella innovationer av produkten kan i denna fas avgöra ett företags konkurrenskraft (Baumol 2010).

I litteraturen lyfts även kategorin genomgripande makroinnovationer fram. Med sådana menas genomgripande teknologiska genombrott såsom järnvägen, elektriciteten, förbränningsmotorn och halvledartekniken.

Karaktäristiskt för makroinnovationer är att de utgör bas för utvecklingen av helt nya ekonomiska verksamhetsområden. Detta blir tydligt när informationsteknologins utveckling analyseras. Baserad på upptäckten av halvledare har teknologin gett upphov till nya produkter som persondatorer och mobiltelefoner. Men kanske ännu viktigare är alla de nya tjänster som följt av dessa. Dessa har bidragit till att makroinnovationen i grunden förändrat villkoren för organisationers och företags affärsmodeller.

Ursprung och drivkrafter för innovationer Innovationer kan ha olika ursprung, till exempel: • En idé hos en företagare som ser nya affärsmöjligheter.

• Uppfinningar eller vetenskapliga upptäckter.

• Ett engagerat förändringsarbete.

• Kundens/användarens önskemål.

Drivkrafterna bakom innovationer kan vara av tre slag: • Prispåverkan • Forskning • Efterfrågan Motivet för en prisdriven innovation är att ta fram billigare produkter eller åstadkomma en effektivare produktion. Forskningsdriven innovation är kunskapsintensiv och bygger på kopplingar mellan industri och forskning. Målet är att kommersialisera forskningen.

Grunden för de efterfrågedrivna innovationerna är att identifiera och förstå kundernas uttalade

eller outtalade behov. Sådana innovationer bygger ofta på strategisk användning av design eller på att kommersialisera lösningar som vissa användare redan utvecklat. Ett exempel är Electrolux utvecklingsprogram Gnistan, som har fokus på att identifiera behov och utveckla lösningar för en bred grupp konsumenter (TemaNord 2006).

Den offentliga sektorn har en stor möjlighet att driva fram innovationer såväl i den egna verksamheten som i näringslivet genom att låta olika verksamhetsbehov vara utgångspunkt för så kallad förkommersiell innovationsupphandling. I stället för att specificera en önskad vara eller tjänst, efterfrågas lösningen till ett problem. Detta kan driva fram innovativa lösningar som sedan blir kommersiellt gångbara.

Innovationssystemet En vanlig definition av ett nationellt innovationssystem är ”det nätverk av offentliga och privata institutioner vars aktiviteter och interaktioner initierar, importerar, modifierar och sprider nya teknologier” (Freeman 1987).

I definitionen betonas att innovationssystem ska ses som ett nätverk bestående av aktiva privata och offentliga aktörer samt institutioner. Detta understryker dynamiken i systemet som skapas genom interaktionen mellan dess aktörer. Systemet innefattar hela kedjan från att ta fram kunskap, omvandla denna till en vara eller tjänst och sprida den nya innovationen.

Innovationssystem och innovationsmiljöer Lundvall (1985) hävdar att rena marknader, vilka kännetecknas av anonyma förbindelser mellan innovationsföretag och deras potentiella användare, är dålig grogrund för innovationer. Marknaden måste istället vara organiserad i meningen att den innefattar förtroende, lojalitet och kraftfulla relationer. Orsaken är att innovationer inte sker i ett vakuum. Istället sker de i en dynamisk miljö med flera aktörer och givna institutionella villkor.

Ett innovationssystem kan ses i många dimensioner. Den fysiska eller geografiska, som exempelvis ett land eller region är en sådan dimension.

En sektor eller en teknologi är en annan. En ytterligare dimension är tiden.

13

Figur 2: Fyra typer av innovationer Källa: Abernathe & Clark (1985:8); courtesy of Elsevier Science MARKETS/ CUSTOMER LINKAGES

Disrupt existing/ create new linkages

Conserve/ entrench existing linkages

Creation market niche

Architectural

Regular/incremental

Revolutionary

TECHNOLOGY Conserve/entrench existing competences

Abernathy & Clark (1985) presenterar en typologi för att beskriva ett innovationssystem. Den första dimensionen består av länkar mellan kunder och producenter. Till denna dimension hör företaget och relationen till kundernas efterfrågan, kunskap och formerna för kommunikation. Till den andra dimensionen hör producentens teknologi och kunskap. I båda dimensionerna görs skillnad mellan att bevara och bryta med nuläget.

Abernathy & Clarks typologi ger fyra olika typer av innovationer:

När Lundvall definierar ett innovationssystem i bred mening inkluderar han:

1. Skapande av marknadsnisch: bevarar teknologi/kompetens men bryter länkar till användare.

”Att i detalj fastställa vilka delsystem och sociala institutioner som bör ingå eller lämnas utanför i analysen av systemet är en uppgift som omfattar både historiska analyser och teoretiska överväganden... en definition av innovationssystemet måste hållas öppen och flexibel när det gäller vilka delsystem som bör ingå och vilka processer som bör studeras.” (Lundvall 1992).

2. Arkitektoniska: innebär att länkar till både användare och existerande teknologi/kompetens bryts.

3. Regelbunden/stegvis: bevarar både länken till användare och teknologi/kompetens.

4. Revolutionerande: Bryter med teknologi/kompetens men bevarar länkar till användare.

14

Disrupt/obsolete existing competences

”… alla delar och aspekter av den ekonomiska strukturen och uppsättningen av institutioner som influerar såväl lärande som sökande och upptäckande – produktionssystemet, marknadsföringssystemet och finanssystemet framträder som delsystem där lärande äger rum.” (Lundvall 1992).

Han tillägger:

Innovationssystemets fyra huvudkomponenter I den följande diskussionen används följande utgångspunkter och perspektiv på ett innovationssystem: Innovationssystemets funktion är att driva fram innovationsprocesser (att utveckla, sprida och använda innovationer). Huvudkomponenterna i innovationssystemet är organisationer (strukturer av individer, aktörer och institutioner). Med institutioner menas regelverk, författningar, normer, rutiner och vanor.

Fyra huvudgrupper av aktiviteter kan urskiljas i ett innovationssystem (Edquist 2004): 1. Skapande av kunskapselement som en bas för innovationsprocesser, till exempel FoU, utbildning och individuellt lärande.

Analysen av innovations­systemet grunden för en framgångsrik innovations­politik Att analysera ett innovationssystem och bestämma dess styrkor och svagheter är en viktig utgångspunkt för en framgångsrik innovationspolitik.

Detta innebär att inte enbart utvärdera varje aktör i systemet isolerat, utan också bedöma samspelet med andra aktörer.

Val av resultatmått för att bedöma innovationssystemet är inte självklart utan beror bland annat på analysnivå och systemets mognad. Dynamiken i ett innovationssystem gör att det kan vara helt felaktigt att mäta dess prestationer och prestanda vid en enstaka tidpunkt. Det viktigaste är istället att utvärdera i vilken grad systemet bidrar till långsiktig ekonomisk tillväxt. Sådana uppskattningar kan i princip bara göras i efterhand.

2. Efterfrågefaktorer som driver produktionsmarknader och ställer krav på kvalitet, till exempel att skapa nya produktmarknader, att som kund ställa kvalitetskrav på nya produkter.

3. Organisatorisk omvandling, nätverkande och institutionell förnyelse till exempel främja entreprenörskap, diversifiera företag till nya produktområden, skapa nya forskningsorganisationer och nätverk, skapa och förändra institutioner som upphovsrätt, skattesystem och andra konkurrenshämmande regleringar.

4. Stödtjänster för innovativa företag, till exempel in­kubationsprocesser, tekniköverföring mellan universitet och företag samt juridisk rådgivning,

15

16

Modeller för tillväxt, teknikspridning och innovationssystem Ett innovationspolitiskt ramverk ska vara ett effektivt verktyg för en långsiktig tillväxtpolitik. Det bör vila på vetenskaplig teori och empiri. Det finanspolitiska ramverket vilar på en stabil teoretisk grund med god budgetdisciplin som grundsten.

Att finna motsvarande stabila grund för ett innovationspolitiskt ramverk är inte lika självklart.

Innovationssystemets komplexitet i sig är en orsak till detta. Däremot är det självklart önskvärt att dess utformning så långt möjligt bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet.

I detta avsnitt redovisar vi översiktligt viktiga problemställningar kring ett innovationspolitiskt ramverk och vilka svar forskningen ger på tre grundläggande frågor förknippade med ett sådant: • Hur förklaras tillväxt i ekonomisk teori?

• Hur sprids teknologi?

• Hur ska man analysera ett innovationssystem?

Den neoklassiska förklaringsmodellen – produktionsfaktorerna i centrum I de neoklassiska modellerna ses ekonomisk tillväxt som en funktion av insatta produktionsfaktorers volym och egenskaper. Modellerna har lämnat värdefulla bidrag till vår kunskap om ekonomisk tillväxt. En viktig kritik är att de inte kan förklara mekanismerna bakom tillväxten.

Redan vid mitten av 1800-talet formulerade J.S. Mill i Principles of Political Economy en teori för ekonomisk tillväxt där både ökning och effektivare användning av produktionsfaktorer står i centrum:

”Vi kunna alltså säga … att förutsättningarna för produktion äro arbete, kapital och jord. En ökad produktion beror således av egenskaperna hos dessa element. Den är ett resultat av ökningen av antingen elementen själva eller deras produktivitet.” (Mill 1848)

Teknisk utveckling i centrum På 1950-talet tillförde Nobelpristagaren R. Solow, ett nytt perspektiv. Från fokus på kapital som förklaringsfaktor till tillväxt försköts perspektivet mot teknisk utveckling. Genom empirisk forskning visade han att större delen av ökningen i arbetsproduktiviteten i USA under 1900-talets första hälft berodde på teknisk utveckling (och inte på ökning av kapital); knappt 90 procent berodde på teknisk utveckling och bara drygt 10 procent på kapitalinvesteringar (Solow 1957).

Svagheten i Solows modell är att den inte förklarar vilka faktorer som låg bakom den tekniska utvecklingen. Istället betraktades denna som manna från himlen – given utifrån och inte möjlig att påverka.

Fokus på kunskap I slutet av 1980-talet lanserade P. Romer (1986, 1990) och R. Lucas (1988) teorier där investeringar i kunskap var den viktigaste förklaringen till tillväxt. Deras forskning representerade en ny typ av modeller med fokus på endogen eller kunskaps­ driven tillväxt.

Hos Romer och Lucas anges två typer av investeringar i kunskap som de viktigaste: forskning och utveckling (FoU) samt utbildning. I sina modeller visar de att sparande leder till investeringar.

En viss del av dessa går till FoU och utbildning som i sin tur leder till ökad tillväxt. Teorierna är del-

17

vis deterministiska. De bygger på antaganden att investeringar i kunskap ger samma effekt oavsett i vilket skede av ekonomins utveckling de sker. Även om den endogena tillväxtteorin tog viktiga steg mot att inlemma den teknologiska utvecklingen, bortsåg den från hur ny kunskap och teknologi sprids. Det finns helt enkelt inget mekaniskt samband mellan ökad FoU och ökad tillväxt. Nya idéer och uppfinningar är bara första steget i en innovationsprocess.

Kritiken mot den neoklassiska jämviktsmodellen R. Holcombe tillhör dem som kritiserade den neoklassiska jämviktsmodellen för att den inte kan förklara hur ekonomisk tillväxt uppstår (Holcombe 1998). Kärnan i kritiken är att den inte kan skildra introduktionen av nya varor. Fokus ligger istället på att producera mer av gamla varor. Modellen kan inte heller hantera problematiken kring vinst eftersom denna på grund av den perfekta konkurrensen eliminerats i jämviktstillståndet.

Holcombe påpekar att innovation i den neoklassiska modellen enbart beskrivs som resultatet av FoU-aktiviteter och inte som en nyskapande process.

Holcombe själv, däremot, menar att FoU inte bör ses som den viktigaste faktorn bakom innovationer och teknisk utveckling. Utan existensen av entreprenöriella möjligheter är det inte värt att investera i FoU. FoU äger därför rum där vi kan förvänta oss sådana entreprenöriella möjligheter. FoU är därmed inte orsaken till utan resultatet av dessa. Visserligen är FoU är en viktig faktor bakom teknisk utveckling.

Men den är inte förklaringen till ekonomisk tillväxt.

Kunskap omvandlas till affärsmöjligheter Kunskap är enligt K. Arrow (1962) en kollektiv nyttighet, det vill säga en icke uteslutande vara.

Det innebär att en persons användning av nyttigheten inte utesluter att andra använder denna.

Investeringar i kunskap innebär stor osäkerhet.

En viktig anledning är att kunskap karaktäriseras av stor asymmetri, det vill säga är mycket ojämnt fördelad. Detta innebär att det förväntade värdet av nya idéer varierar mellan ekonomiska aktörer liksom storleken på variationerna. Ett företag kan anse att det inte är värt att utveckla och kommersialisera en idé samtidigt som den tas upp av en annan aktör inom eller utanför företaget.

18

Arrow visar att enbart kunskap inte är avgörande för ekonomisk utveckling. Kunskap utgör visserligen ”bränslet” till tillväxten. Men det behövs en ”motor” i form av en entreprenör (Holcombe 1998). Senare empirisk forskning av D.B. Audretsch (2003) och M.A. Carree & Thurik (2010) ger stöd för dessa teorier. De visar på positiva samband mellan entreprenörskap, sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Jaffe (1989) har också visat att FoU-investeringar leder till innovativa processer i det investerande företaget och att kunskapen överförs till andra företag och stimulerar till innovativ verksamhet i dessa.

På 1940-talet lanserade Schumpeter (1942) sin teori om innovationer och den kreativa förstörelseprocessen. Centralt i denna är synen på ny teknik som murbräckan för att slå ut gamla företag och strukturer. Entreprenören är den primära källan till förnyelse. Hans eller hennes funktion är att innovera genom att hitta nya kombinationer av produktionsfaktorer med syftet att skapa vinster.

Inspirerade av Schumpeter utvecklade Nelson och Winter på 1980-talet så kallade evolutionära eller neo-Schumpeterianska modeller (Nelson & Winter 1982). I dessa är innovation och selektion ledorden. Nelson och Winter betonar betydelsen av företagens genetiska förmåga, det vill säga att genom utveckling gradvis förändra områden som tekniska rutiner och processer. Även sökande efter nya rutiner betraktas som en innovation i sig.

Konkurrensen gör att företagen med de mest framgångsrika rutinerna överlever och utvecklas. Samtidigt försvinner de mindre framgångsrika. Detta sker i en darwinistisk mening evolutionär process.

Audretsch (2007) framhåller att entreprenörens roll är att överbrygga gapet mellan nya teknologier och innovationer till produktion. Oftast sker detta genom att starta nya företag som blir viktiga för att sprida teknologin.

Entreprenörens roll för innovation Schumpeter som var verksam under 1900-talets förra hälft är enligt många förgrundsgestalten inom entreprenörforskningen. I sin The Theory of Economic Development (1911/1934), beskriver han entreprenören som den avgörande faktorn för

Figur 3: Entreprenörskap och tillväxt Källa: Henrekson och Stenkula (2007) NY ENTREPRENÖRIELL UPPTÄCKT (identifiering)

Kommersialisering

Befintlig kapacitet

MARKNADSPROCESS (Selektion)

Indirekta effekter

1. Säkerhetsställa effektiviteten 2. Påskynda strukturomvandlingen 3. Öka innovationsbenägenheten 4. Skapa större variationsrikedom

Direkta effekter

Ny kapacitet

Utslagning av kapacitet

Förbättrad konkurrenskraft

TILLVÄXT

tillväxt och utveckling. Den huvudsakliga uppgiften för denne är att identifiera och introducera nya kombinationer av tillgängliga produktionsfaktorer, innovationer.

Schumpeter visar också att entreprenören i sin strävan efter vinst stör den ekonomiska jämvikten genom att utnyttja nya marknadsmöjligheter och konkurrera ut gamla företag. Detta ger entreprenören en temporär monopolvinst. Denna kreativa förstörelse – utslagningen av det gamla och uppkomsten av nya företag, är en förutsättning för långsiktig tillväxt i samhällsekonomin (Schumpeter 1942).

Kirzner representerar den så kallade Österrikiska skolan. Han ser entreprenören främst som en arbitragör (jämviktsskapare) vilken upptäcker och utnyttjar vinstmöjligheter i ekonomin. Denne kan existera på grund ineffektivt utnyttjande av befintliga resurser. Vinstmöjligheterna behöver inte ha sitt ursprung i något i Schumpeters mening genuint nytt eller innovativt (Kirzner 1973). Istället visar Kirzner att entreprenören driver ekonomin mot ett jämviktsläge.

Den tredje av 1900-talets stora entreprenörforskare är F. Knight, en av grundarna av den så kallade Chicagoskolan. Hans fokus ligger på entreprenörens roll som beslutsfattare under genuin osäkerhet vilket skiljer sig från det som ekonomer kallar risk.

Under genuin osäkerhet finns det inte någon bestämd eller kalkylerbar sannolikhetsfördelning för möjliga utfall. I denna situation behövs det någon aktör som fattar beslut och agerar. Enligt Knight är detta entreprenörens roll (Knight 2006/1921).

Kombination av entreprenörskapsteorier från olika traditioner Dagens forskning inom entreprenörskap är oftast varianter av eller försök att kombinera de traditioner som beskrivits ovan. W. Baumol (1993), M. Casson (2003), S. Shane (2002) och T. Schultz (1980) har framgångsrikt försökt integrera entreprenörsperspektivet med den neoklassiska idé­ traditionen.

Holcombe (1998) bygger vidare på bland annat Kirzners och Hayeks idéer. I sin modell införlivar han Kirzners entreprenör som har förmågan att

19

upptäcka och ta tillvara outnyttjade vinstmöjligheter. Holcombe anser att det behövs både fysiskt kapital och humankapital i produktionsprocessen.

Men dessa kan inte var för sig skapa tillväxt. Det är istället entreprenören som är motorn bakom tillväxten genom att omvandla ny kunskap till affärs­möjligheter. Detta leder till ökad produktivitet och tillväxt.

När entreprenörskap ses som motorn bakom ekonomisk tillväxt ligger fokus på att skapa en miljö som främjar detta. Holcombes tillväxtrecept är därför att skapa en institutionell miljö som uppmuntrar marknader och belönar produktiva aktiviteter. Sett i dagens perspektiv skulle man kunna säga att han förordar skapandet av ett innovationspolitiskt ramverk.

En modell för entreprenörskap och tillväxt I M. Henreksons och M. Stenkulas (2007) taxonomi förklaras entreprenörens roll genom en kombination av teorierna ovan. Förutsägelser om framtiden innebär genuin osäkerhet i Knights mening.

När nya produkter introduceras på marknaden är det i princip omöjligt att förutsäga det förväntade utfallet. Eftersom informationen är utspridd och fragmentarisk behöver beslutsfattandet vara decentraliserat.

En framgångsrik ekonomi bärs därför upp av en identifieringsprocess som karaktäriseras av förmågan att identifiera och generera nya idéer och innovationer. En kommersialiseringsprocess kan sedan introducera dessa nya idéer/innovationer på marknaden. En avslutande selekteringsprocess leder därefter till att dessa sållas bort och ersätts av nya och bättre. Detta gör att ekonomin är i ständig förändring. Produkter, företag och till och med hela marknader kan försvinna och ersättas av nya. Det är alltså detta Schumpeter kallar kreativ förstörelse.

Figur 3 illustrerar marknadsprocessen och entreprenörskapets betydelse för tillväxt och ekonomisk utveckling. Nya upptäckter identifieras, genereras och kommersialiseras genom en selektionsprocess på marknaden. Detta ger både direkta och indirekta effekter. Ny kapacitet och nya strukturer kan uppstå om kommersialiseringen är lyckosam. Den nya innovationen kan också konkurrera ut gamla företag och strukturer som inte längre är lönsamma.

20

Förutom de direkta effekterna kan minst fyra indirekta identifieras i denna process: 1. Säkerhetsställande av effektivitet 2. Påskyndande av strukturomvandling, 3. Ökad innovationsbenägenhet 4. En större variationsrikedom i varu- och tjänste­ utbudet.

Enligt Henrekson och Stenkula (2007) är de indirekta effekterna avgörande för den ekonomiska utvecklingen. Entreprenören som aktiv förändringsagent spelar en avgörande roll i denna process.

Institutionernas betydelse D. S. North poängterar institutionernas betydelse för ekonomisk tillväxt. Han definierar dessa som humanly devised constraints that structure human interaction. Institutionerna är både formella (regler och lagar) och informella (normer, konventioner, sociala koder). Organisationer formas och uppstår utifrån de institutionella villkoren.

Om till exempel dessa främjar tillväxt, kommer organisationer – företag – att dra nytta av detta (North 1993).

För E. Dahmén (1994) är kvaliteten på det institutionella ramverket centralt. Han analyserar effekterna av implementeringen av en innovation och menar att denna skapar en kedjereaktion som innebär nya innovativa möjligheter. Dahmén kal�lar dessa förnyelseblock. De tidiga entreprenörerna i ett sådant skapar en demonstrationseffekt.

Andra entreprenörer inspireras att etablera sig på grund av deras framgångar.

Dahméns andra nyckelbegrepp är ekonomins utvecklingskraft. Denna skiljer sig från konkurrenskraften, och innefattar ekonomins dynamiska omvandling genom entreprenöriell förnyelse. Utvecklingskraften är beroende av företagens innovationsförmåga. Viktigt för denna är de villkor under vilka företagen verkar, det vill säga kvaliteten på det institutionella ramverket.

Aktiviteter i det svenska innovationssystemet I detta avsnitt går vi igenom viktiga faktorer i innovationssystemet för att utifrån ett teoretiskt perspektiv besvara frågan vad forskningen säger om deras betydelse. Vi vill därmed ge underlag för diskussionen om vilket vetenskapligt stöd olika policyåtgärder har i forskningen.

Kunskapsgenerering Kunskapsnivån har stor betydelse för ett land. En hög nivå ger komparativa fördelar inom produktion med stort kunskapsinnehåll, vilket i sin tur leder till högre lönenivå och ökad produktivitet.

Globalisering och internationell omvandling skapar ett starkt tryck på de nationella ekonomierna. Detta påverkar i hög grad vilka kunskaper som kommer att vara gångbara på morgondagens allt mer internationella arbetsmarknad. Det är därför svårt att exakt prognostisera vilken kunskap som kommer att efterfrågas.

Kunskap har vissa egenskaper som andra produktionsfaktorer saknar – den förbrukas inte när den används. Marginalkostnaden närmar sig därmed noll. Snarare kan det uppstå en marginalintäkt eftersom användningen av produktionsfaktorn leder till ny kunskap.

Ekonomer betraktar ofta kunskap som en nonrival good, det vill säga en vara som i princip alla kan använda fritt. I praktiken är det dock möjligt att utestänga andra från att använda en viss kunskap. Detta kan ske genom patent och andra immaterialrätter. En vanlig uppdelning är att skilja på kunskap som kan dokumenteras och tyst kunskap (tacit knowledge), vilken överförs direkt mellan individer utan att dokumenteras.

Utbildning Kunskap har en nyckelroll i tillväxtteorin: • Ackumuleringen av kunskap/humankapital bestämmer tillväxten i Lucas (1988) tillväxtmodeller.

• Storleken på humankapital inom FoU-sektorn är en huvudfaktor bakom tillväxten i Romers (1990) teori. Nelson & Phelps (1966) visar att storleken på humankapital förbättrar ett lands förmåga att ta till sig och imitera ny teknologi.

• Förändring av utbildning har en signifikant effekt på tillväxten vilket bland andra Barro & Sala-i-Martin (1995) och Benhabib & Spiegel (1994) visar.

Orsakssambandet mellan utbildning och tillväxt är inte självklart. Kreuger & Lindahl (2001) anser att de kausala makroekonomiska sambanden är oklara. De citerar Harbison & Myers (1965) som framhåller att ”Education is both the seed and flower of economic development”. Det är helt enkelt svårt att skilja den kausala effekten av utbildning från ökad efterfrågan på kunskap vid ökad inkomst. På mikronivå har det dock visats att företag som har hög utbildningsnivå tar till sig ny teknologi snabbare (Andersson & Lööf 2009).

Vad motiverar en individ att skaffa sig en högre utbildning? En viktig drivkraft för många är den så kallade utbildningspremien. Mincer (1974) visar på ett log-linjärt samband mellan lön och studietid. Detta kan tolkas som storleken på utbildningspremien. Sambandet har beräknats för de flesta länder i världen och ger ett gott stöd för Mincers modell (Krueger & Lindahl 2001). Det finns också klara empiriska belägg för ett positivt samband mellan val av utbildning och livslön (Freeman 1986, Fredriksson 1997).

Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det

21

Låg avkastning på utbildning I ett internationellt perspektiv är avkastningen på utbildning i Sverige relativt låg. I en ranking gjord av Näringsdepartementet, återfinns Sverige tillsammans med Danmark bland de länder som har lägst utbildningspremie, klart under OECD-genomsnittet (DS 2011:17).

lade inkomstökning uppskatta den samhälliga vinsten av investeringarna i utbildning. Hänsyn måste tas till samhällets kostnader. Samtidigt är oftast samhällets vinster större än individernas sammanlagda inkomstökning. Orsaken är att högutbildade oftast bidrar med ett större värde till landets inkomster jämfört med lågutbildade.

Grundforskning Hög medelålder vid högskoleutbildning Idag är medelåldern för den som börjar en högskoleutbildning i Sverige 22 år vilket (tillsammans med Island) är den högsta nivån inom OECD (DS 2011:17).

Hur står sig det svenska utbildningsväsendet internationellt?

Sverige har tillsammans med övriga nordiska länderna de största utgifterna för utbildning inom OECD mätt som andel av BNP (DS 2011:17). Samtidigt visar internationella undersökningar att den svenska skolan försämrats i en internationell jämförelse. Enligt Pisa-undersökningen för år 2009 har svenska femtonåringars läsförståelse och kunskaper i matematik försämrats. Samtidigt ligger kunskapsnivån i naturkunskap för första gången under genomsnittet i OECD (Skolverket, 2010).

Ungdomars intresse för teknisk och naturvetenskaplig utbildning är lågt. Få väljer tekniska utbildningar samtidigt som det råder brist på ingenjörer. Bristen kommer att förvärras. Därmed blir det allt svårare att få fram nödvändig spetskompetens för att Sverige ska kunna konkurrera i en internationell kunskapsekonomi.

Ett bristande tekniskt intresse riskerar också att minska den allmänna naturvetenskapliga och tekniska kompetensen hos medborgarna. En sådan är nödvändig för att förstå och tillgodogöra sig möjligheterna i ett tekniskt avancerat samhälle och påverka dess utveckling (SOU 2010:28).

önskvärt att de högskoleutbildade etablerar sig på arbetsmarknaden så tidigt som möjligt. Sen utbildningsstart och lång utbildningstid är ofördelaktigt både för individens livsinkomst och för samhället som helhet.

Det går dock inte att utifrån individernas sam-

22

OECD definierar grundforskning som “experimental or theoretical work undertaken primarily to acquire new knowledge of underlying foundation of phenomena and observable facts, without any particular application or use in view” (OECD 2002).

Den främsta orsaken till att staten ska satsa på grundforskning är att den skapar kunskap. I en vid mening kan denna betraktas som en kollektiv vara vilken är tillgänglig för de flesta och inte förbrukas vid användning (Arrow 1962). Grundforskningen skapar också valmöjligheter (Salter & Martin 2001).

Den ökar även förmågan att ta upp den kunskap som produceras av omvärlden och är därmed en nödvändig del av samhällets lärandeförmåga. Enligt Bager-Sjögren (2006) avgörs grundforskningens bidrag till tillväxt och välfärd av hur den kanaliseras i olika lärandeformer och hur väl dessa fungerar.

Satsningen på grundforskning samhälls­ ekonomiskt lönsam Under åren 1995–2009 fördubblades i det närmaste anslagen till forskning vid svenska universitet och högskolor (SCB 2011). Men kan forskningen visa att satsningar på grundforskning med offentliga medel är samhällsekonomiskt lönsamma?

Enligt Bergman (1990) och Martin (1998) är svaret ja. De visar på ett klart positivt samband mellan akademisk forskning och ekonomisk tillväxt.

Adams (1990) finner att en ökning i kunskapsbasen inom akademien, mätt som antal publicerade artiklar, hade positiv effekt på tillverkningsindustrins produktivitet. Eftersläpningen kunde dock vara så stor som 15–30 år.

Salter & Martin (2001) ger flera exempel på grundforskningens betydelse för ekonomisk tillväxt: 1. Ökar den ackumulerade kunskapsstocken.

Salter & Martin refererar till forskning som visar att vetenskapliga tidskrifter är en viktig källa för företag att ta del av grundforskning.

2. Utbildning av forskare och studenter. I flera studier hävdas att forskningens viktigaste bidrag till ekonomisk tillväxt är utbildning av forskare som sedan söker sig till näringslivet (se till exempel Rosenberg & Hagén 2003).

3. Skapandet av nya instrument och metoder.

Historisk forskning visar att utveckling av nya metoder och instrument är en av de viktigaste effekterna av statligt finansierad forskning i USA: ”Indeed much, perhaps most, of the instruments that one sees today in an up-to-date electronics manufacturing plant had its orgin from the university research laboratory” (Rosenberg 1992).

4. Skapande och vidmakthållande av nätverk för utbyte och förmedling av kunskap.

Nätverksbyggande har stått i fokus för mycket forskning vilken visar att kopplingar mellan företag och forskningsmiljöer oftast är informella. Personliga relationer mellan företag och forskningsmiljöer är ofta en förutsättning för ett framgångsrikt samarbete.

5. Ökar kapaciteten för att lösa vetenskapliga och tekniska problem. Många företag i teknikintensiva branscher behöver kombinera ett stort antal teknologier i komplexa system. Här kan den offentligt finansierade forskningen bistå med kunskap.

Grundforskning generar få företag direkt I de flesta undersökningar är bevisen få på att grundforskning direkt genererar företagande.

Elektroniksektorn är dock ett viktigt undantag.

(Bania m fl 1993). Att nya företag skapas direkt ur en universitetsmiljö är mycket ovanligt enligt Salter & Martins översikt. I USA utgör dock högteknologiska klusterbildningar i anslutning till universitet som MIT och Stanford lysande undantag.

De flesta företag som startas i universitetsmiljö växer inte. En hög andel misslyckas helt. En orsak är att framgångsrika innovationer inbegriper mycket mer än utveckling av goda idéer. Stankiewicz konstaterar att ”Academics do not make good entrepreneurs and the effective exploitation of their technology usually requires that the ownership of the technology and the managerial control are taken out of their hands at an early stage” (Salter & Martin 2001). Åstebro & Bazzazian (2010) visar i en svensk undersökning att det är studenter och inte forskare eller lärare på universitet som startar nya företag.

Nyexaminerade studenter tycks ha stor betydelse

för entreprenörskap och nyföretagande i anslutning till universitet och högskolor.

Senare statistik visar dock att avknoppningen från universiteten ökar. Åstebro & Bazzazian (2010), redovisar färsk amerikansk och engelsk statistik, som visar på en stark tillväxt. Orsaken till ökningen i dessa länder under de senaste decennierna är enligt Mowery m fl (2004): • Framväxten av biomedicinsk forskning • Införande av Bayh-Dole-lagen i USA 1980 • Industrins ökade finansiering av forskning • Nya spelregler fär universiteten (bland annat autonomi) och nya sätt att arbeta inom dessa • En förändrad vetenskaplig grundsyn bland forskare och lärare på universitet.

Omvandling av forskning till kommersiella produkter Hindren för att omvandla forskning till kommersiella produkter kallas ofta kunskapsfilter. Dessa kan vara institutionella hinder, som organisationsutformning, universitetspolicy, attityder bland fakulteter, administration eller frånvaron av incitament för kommersialisering. Andra hinder är oförmågan att omvandla uppfinningar till immateriella tillgångar (vanligtvis patent) så att tillgångarna kan kommersialiseras genom licenser (Carlsson m fl 2009).

Flera undersökningar visar att det krävs aktiv medverkan från forskare för att överföringen av kunskap från universitet till marknaden ska bli framgångsrik. Skälet är helt enkelt att steget är långt mellan ett forskningsresultat och en färdig produkt; mycket av den kunskap som behövs är inte explicit utan utgörs av tyst kunskap – tacit knowledge. (Se till exempel Zucker m fl (1998) och Audretsch & Stephan (1996)).

För att forskaren ska medverka aktivt är det avgörande att denne har tillräckligt starka incitament för att delta i kommersialiseringsprocessen. Henrekson (2002) jämför incitamentstrukturen i den svenska och amerikanska universitetsforskningen.

Han föreslår fyra sätt att involvera svenska forskare i kommersialiseringsprocessen: • Forskningsanslag från företag • Konsultverksamhet och styrelseuppdrag • Forskaren blir delägare eller erhåller royalties från projekt som drivs av en utomstående entreprenör • Forskaren blir del- eller huvudägare i ett nytt företag.

23

Hur bra är grundforskningen i Sverige?

Sverige är det land som näst efter Danmark satsar mest på FoU inom universitet och högskolor i förhållande till BNP. Inom OECD är det bara Danmark som haft en lika stor ökning som Sverige sedan 2005 (DS 2011:17).

De vanligaste måtten på grundforskningens kvalitet är vetenskapliga publiceringar och citeringar. På en av de internationella bibliometriska listorna på publicerade vetenskapliga artiklar (Science citation index expanded, Thomson Reuter) placerar sig Sverige på 21:a plats bland alla världens länder med drygt en procent av det totala antalet artiklar. Det är bäst i Norden.

Sedan år 2000 har antalet artiklar i listan ökat med fyra procent per år, delvis som en följd av att fler publiceringar och tidskrifter ingår i indexet. Svenska publiceringar har endast ökat med 1,5 procent per år. Tillsammans med Finland har vi därmed lägst ökningstakt i Norden.

Exempelvis Norge hade en tillväxt på 9 procent. De länder som ökat mest är Kina, Brasilien, Indien och Taiwan (SCB 2011).

Mäter man antalet citeringar per publicerad artikel intar Sverige en sjätte plats, vilket innebär att vi ligger en bra bit över det europeiska genomsnittet (SCB 2011).

Den mest kända rankingen av världens universitet är Academic Ranking of World Universities (ARWU), även kallad Shanghai-rankningen. Här återfinns tre svenska universitet och högskolor bland de 100 högst rankade, Karolinska Institutet på plats 42, Uppsala universitet plats 55 och Stockholms universitet plats 79. Alla har klättrat åtta till tio platser uppåt mellan år 2009 och 2010 (ARWU 2010).

Tillämpad forskning I OECDs Frascati manual definieras tillämpad forskning (OECD 2002). Denna innefattar begreppen applied research och experimental development: • ”Applied research is … original investigation undertaken in order to acquire new knowledge… … directed primarily towards the specific practical aim or object.

• Experimental development is systematic work, drawing on existing knowledge gained from research and/or practical experience, which is directed to producing new materials, products or devices, to installing new processes, systems and services, or to improving substantially those already produced or installed.”

24

Tillämpad forskning bedrivs vid bland annat universitet, industriforskningsinstitut och företag. Statens incitament för att stödja den til�lämpade forskningen är, till skillnad mot grundforskningen, inte självklara. Skälet är att den tillämpade forskningen inte primärt bedrivs för att öka kunskapen i sig, utan för att lösa en specifik fråga. För staten är det också angeläget att prioritera sådan angelägen forskning som inte kommer till stånd utan statligt engagemang.

Viss energi- och miljöforskning är exempel på sådana områden. Att staten stöder tillämpad forskning inom områden där det offentliga har ett huvudmannaskap ingår i detta ansvar. Sjukvård och transportsystem är tydliga exempel på detta.

Effekten av FoU-investeringar Företag bedriver FoU för att ta fram nya produkter och tjänster eller förbättra tillverkningsprocesser.

FoU utvecklar också företagens absorptionsförmåga (Cohen & Levinthal 1990), det vill säga förmågan att hämta in, avkoda och tillgodogöra sig information och kunskap. Detta är väsentligt därför att en stor del av företagens utvecklingsarbete bygger på imitationer eller små förändringar av redan existerande tekniska lösningar, produkter eller tjänster och inte på egna uppfinningar (von Hippel 1988, Griffith m fl 2004).

Det finns en bred konsensus om att FoU-investeringar ökar produktiviteten inom företagen. M. Andersson (2010) har sammanställt studier som visar att avkastningen på egna FoU-investeringar i genomsnitt är 28 procent. Men variationen är stor – mellan 7 och 69 procent. Ekonometriska skattningar indikerar att elasticiteten från FoU till total faktorproduktivitet är 0,02–0,3. Detta innebär att en ökning av FoU med en procent ger 0,02–0,3 procents högre faktorproduktivitet (Wieser 2005, Hall m fl 2010).

Men det är inte enbart storleken som avgör effekten av FoU-investeringar. En svensk studie (Johansson & Lööf 2010) visar att produktiviteten är 13 procent högre om företagen har en uthållig FoU-verksamhet jämfört med 9 procent om de bara gör enstaka FoU-insatser. Samtidigt är samhällets avkastning på FoU-investeringar större än det enskilda företagets. Detta beror på spill-over effekter, det vill säga att andra företag drar nytta

av den kunskap som det forskande företaget tar fram (Wieser 2005).

Investeringar i kunskaps- och humankapital ger inte automatiskt tillväxt. Sverige har en av världens högsta andelar av FoU-investeringar. Enligt vissa bedömningar leder dessa dock inte till den tillväxttakt man kan förvänta sig. Detta brukar kallas den svenska paradoxen (Andersson m fl 2002).

Senare forskning ifrågasätter dock existensen av denna paradox. Ejermo och Kander (2009) ger flera skäl till varför investeringar i FoU inte kan ge proportionell avkastning: • Nivån på FoU-investeringar inverkar bara på ekonomins storlek (BNP). Endast ökningen av FoUinvesteringar påverkar tillväxthastigheten.

• FoU-investeringarna är till sin karaktär osäkra.

Det kan röra sig om allt från mycket framgångsrika investeringar till rena misslyckanden.

• Kunskap är en ”non rival good”, det vill säga en vara som i princip alla kan använda fritt och marginalkostnaden för en extra användare är noll. Länder med en bättre förmåga att ta åt sig kunskap från den globala kunskapspoolen kan förväntas få högre avkastning på FoU-investeringar än länders vars förmåga är sämre.

• Entreprenörernas samlade kraft för att genom sina aktiviteter öka konkurrensen, vilket leder till utveckling. Enligt Henrekson och Jakobsson (2001) är denna kraft svag i Sverige.

Vad bestämmer hur innovativt ett företag är?

Om likhetstecken sätts mellan FoU och innovation kan vi utifrån teorin bedöma vilka slags företag som har bäst förutsättningar för att vara innovativa. Den schumpeterianska skolan lyfter fram företagsstorleken som en viktig faktor. Större marknadsandelar ger högre incitament till innovativ verksamhet. Monopolställning ger högre vinster, vilket även skapar resurser för att investera i FoU och innovationsverksamhet (Schumpeter 1942).

Sektorstillhörigheten har stor betydelse i den schumpeterianska skolan. Vissa branscher har större teknologiska möjligheter än andra (Malerba & Orsenigo 1993, Breschi m fl 2000) att utveckla idéer till färdiga produkter. Oftast sammanfaller stora tekonologiska möjligheter med att branschen befinner sig tidigt i produktlivscykeln, det vill säga innan produkterna är mogna och standardiserade.

För företag i branscher med korta produktlivscykler är innovativ verksamhet en förutsättning för överlevnad. För dessa kan innovationsverksamheten utvecklas till en rutinverksamhet med regelbunden introduktion av nya varor och tjänster (Baumol 2002).

I resursbasteorin (Wernerfelt 1984, Barney 1991) ligger fokus på företagens egenskaper, varav de flesta är trögrörliga. Skillnaden mellan företags olika innovationsförmåga förklaras av egenskaper som arbetskraftens utbildning, kapitalstockens storlek, bredden på marknadskontakter, nätverk för kunskapsflöden med mera (Teece & Pisano 1994).

Hur stor är den tillämpade forskningen i Sverige?

Kostnaden för de svenska företagens FoU-verksamhet under 2009 var 78,6 miljarder. Det motsvarar drygt 70 procent av Sveriges totala FoU-kostnader.

Företagsforskningens andel i Sverige är hög. Huvuddelen bedrivs av ett fåtal stora internationella företag; 10 företag stod 2009 för 53 procent av företagssektorns FoU-utgifter. Företag med mindre än 100 anställda stod endast för 11 procent (SCB 2011).

Koncentrationen av forsknings- och utvecklingsverksamheten till ett fåtal företag kan vara både en styrka och en svaghet för Sverige. De forskningsintensiva företagen är i världsklass och står sig mycket väl i den internationella konkurrensen. Men de små och medelstora företagen har begränsade resurser för att bedriva egen forskning.

Brist på kompetens och kapital kan vara orsaker till deras begränsade FoU-insatser. Här kan universitet och högskola spela en betydande roll. Men kopplingen mellan akademien och företagandet är för närvarande svag (Krantz & Bengtsson 2011).

25

Åtgärder för att stimulera FoU genom kontakter mellan företag och forskare Kontakterna mellan företag och akademi är viktiga för att ge inblick i varandras kulturer och miljöer.

Sådan kännedom ökar förståelsen för de möjligheter som samarbetet kan ge. Flera exempel visar på att kreativa klustersystem kan byggas utifrån den kompetens som finns tillgänglig i näringsliv och akademi i en region. Ett framgångsrikt sådant är Karlstads universitets samarbete med det lokala näringslivet.

Samverkan mellan näringsliv och akademi är oftast personberoende. Samtidigt är rörligheten mellan de båda sektorerna mycket liten. Den kan stimuleras genom olika åtgärder. Exempel är utökad praktik, fler industridoktorander och bättre förutsättningar för postdoc-vistelser inom industrin. Systemet för adjungerade professorer från näringslivet kan också byggas ut.

Den svenska institutssektorn är liten i en internationell jämförelse. En starkare sådan ökar förutsättningarna för en större arbetsmarknad och karriärmöjligheter för ingenjörer och tekniskt utbildade forskare. Den utgör en naturlig länk mellan forskare och näringsliv och kan ge fler beställningar och uppdrag till de tekniska högskolorna. Effekten kan också bli fler och större forskningsprojekt med fler företag engagerade. Sammantaget kan detta leda till en ökad vilja hos företagen att investera mer resurser i forskning vid institut och tekniska högskolor.

Innovationscheckar och FoU-avdrag är två exempel på instrument som kan användas för att stimulera företagens innovationsverksamhet. Innovationscheckar innebär ett kontantstöd till små och medelstora företag, för att inhandla FoU-tjänster från externa utförare, främst universitet och högskola. Syftet med FoU-avdrag är att stimulera investerare och företag att öka FoU-investeringar.

Några former är att ge juridiska eller privata personer rätt till skatteavdrag för investeringar i innovativa företag, eller att medge skatteavräkning för företags innovations- och FoU-kostnader.

Institutionell förnyelse, nätverk och stödtjänster De flesta produktiva aktiviteter bedrivs inom vinstdrivande företag. Där sker också den största andelen av all FoU. De vinstdrivna företagen är

26

därmed, enligt Henrekson & Johansson (2009), ”the engine of long economic growth”.

Företagen bedriver sin verksamhet inom formella och informella institutionella ramar (Baumol 1993, North 1990). Institutioner finns på olika nivåer och skilda områden som makroekonomi, branschpolitik, kunskapsproduktion, attityder och individuella initiativ (Braunerhjelm 2011).

En huvudmetod för att skapa ökad tillväxt är därför att stimulera framväxten av nya och utveckla befintliga institutioner vilka skapar bättre förutsättningar för vinstdrivande företag. Omvänt kan företags utveckling hindras av brister i den institutionella strukturen. Sådana bör därför om möjligt åtgärdas (van den Verf 1993, Jacobsson & Lauber 2006). Införandet av ny teknologi kan ofta kräva att institutioner omformas (Freeman & Louçã 2002).

Institutioner kan också vara hindrande till följd av ömsesidigt beroende. Alla institutioner har sin givna plats i systemet. Om någon ny institution uppstår eller befintlig förändras blir systemet instabilt. Detta kan leda till att det blir helt eller delvis handlingsförlamat. (Johansson m.fl. 2007).

De formella institutionerna, i form av lagar och regler, spelar en viktig roll för innovation och tillväxt. De minskar osäkerhet och motverkar opportunism. De är också viktiga för att koordinera verksamheter inom landet och mellan regioner (Johansson m fl 2007).

För att företag ska kunna växa och utvecklas måste den institutionella strukturen vara dynamisk. Det ska exempelvis vara lätt att både starta och lägga ned företag. Detta skapar förutsättningar för att resurser överförs från ineffektiva företag till växande företag (Henrekson & Johansson 2009). Empiriska studier visar att antalet snabbväxande företag, så kallade gaseller, ökar när omsättningen av företag är hög (Bartelsman m fl 2004, Birch 2006, Caballero 2007).

Sociala institutioner spelar stor roll för innovation Sociala eller informella institutioner spelar enligt Morgan (1997) stor roll för innovationer. Med sådana menas beteendemönster som vanor, rutiner och konventioner som kan bidra till minskad osäkerhet och ökat förtroende.

Ett sådant ökat förtroende uppstår genom upp-

repade sociala transaktioner (Arrow 1974). Därmed upparbetas ett socialt kapital, som enligt Putnam (1993) ”… refers to features of social organisation, such as networks, norms and trust, that can facilitate coordination and cooperation for mutual benefit”.

Väl fungerande sociala institutioner är viktiga för ett friktionsfritt samarbete inom innovationssystemet. De sociala institutionerna upprätthålls av nätverk av viktiga aktörer som forskare, innovatörer, entreprenörer, riskkapitalister och säljare.

En enskild aktör kan visserligen fylla flera funktioner. Men eftersom denne oftast har speciell kompetens inom ett område är specialisering i de flesta fall mest effektiv.

Ett institutionellt synsätt på innovationer Kevin Morgan (1997) lägger ett institutionellt perspektiv på innovationer. Innovation är en inter­aktiv process mellan företag, kunder och institutionella miljöer. Processen är ett interaktivt lärande där ett stort antal institutionella mekanismer samspelar.

Innovationer underlättas av väl fungerande institutionella rutiner och sociala konventioner.

Spubler (2011) ger exempel på vikten av fasta institutioner. Om en överenskommelse med innovatören som verkar inom ett existerande företag inte är möjlig, kan det bero på marknadsmisslyckande eller ineffektiva informella institutioner. Är upphovsrättsreglerna svaga kommer innovatören att starta eget, för att skydda vinsten på sin innovation, även om det kanske vore effektivare att någon annan tog över och innovatören arbetade med nya innovationer.

Marknadsinstitutionen påverkar förut­ sättningarna för försäljning av innovationsföretag I branscher med hög innovationsbenägenhet är det vanligt att små företag med intressanta innovationer säljs till större, etablerade företag (Baumol 2004). I denna process spelar riskkapitalisten ofta en central roll. Inte bara som finansiär, utan också genom att aktivt bidra med nätverk som bland annat innefattar framtida kunder och köpare.

Riskkapitalisterna avslutar i regel sitt engagemang vid en försäljning till etablerade företag (Persson 2010). Gans m fl (2002) visar att sanno-

likheten för att en innovation kommersialiseras genom att entreprenörsföretaget köps upp ökar om det finansierats genom riskkapital. Orsaken är att riskkapitalisterna har god kännedom om marknaden. Därigenom kan de underlätta kontakterna mellan entreprenören och den tilltänkta köparen, det vill säga det etablerade företaget. Bloningen och Taylor (2000) visar också att många etablerade företag väljer att avstå från att bedriva forskning själva, och i stället satsar på att köpa in innovationer.

Studier visar också att riskkapitalister har en aktiv roll i utvecklandet av nya företag. Hellman och Puri (2002) visar att amerikanska riskkapitalister påverkar entreprenörernas strategival, till exempel genom att säkerhetsställa att företaget bedriver aktiv personalpolitik och marknadsföring.

Försäljning av innovationer och inno­ vationsföretag på en oligopolmarknad På en marknad med fri konkurrens kommer produkter av sämre kvalitet att säljas om det finns ett informationsgap mellan säljare och köpare (Akerlof 1970). Men om marknaden är ett oligopol behöver detta inte bli fallet. Sannolikheten är då stor att uppfinningar av hög kvalitet förvärvas eller licensieras istället för att uppfinnarna själva lanserar produkten.

På en oligopolmarknad vinner ett etablerat företag på att köpa upp eller licensiera innovationer.

De kan dessutom konkurrera ut andra företag. På en oligopolmarknad kommer företagen därför att bjuda över varandra för att undvika konkurrensen om de bästa innovationerna. Uppfinnaren får därigenom en budpremie. Detta ökar också incitamenten för utveckling av högkvalitativa uppfinningar (Persson 2010).

Entreprenörer som stöttas av riskkapitalister har därför ett naturligt incitament att överinvestera i innovationens kvalitet för att höja budpremien och därmed försäljningspriset (Norbäck & Person 2009). Enligt Persson (2010) bidrar detta till en marknadslösning där riskkapital i hög grad stimulerar framtagande av kommersiella innovationer.

Teorin stöds empiriskt av Kortum och Lerner (2000) som finner att branscher där riskkapitalister är verksamma har högre patentaktivitet. Hellman och Puri (2000) visar att företag som stöds av riskkapital snabbare kommersialiserar nya pro-

27

dukter. Braunerhjelm och Svensson (2010) visar också att patent från små och medelstora företag har större chans att kommersialiseras och generera högre ekonomisk avkastning om det licensieras eller säljs jämfört med om uppfinnaren själv kommersialiserar patentet i ett eget eller nystartat företag.

Samhällsekonomiska effekten av olika kommersialiseringssätt svårbedömd Den samhällsekonomiska effekten av olika kommersialiseringssätt är svårbedömd. Om innovatörens/entreprenörens idé köps upp av ett etablerat företag som inte expanderar genom att realisera innovationen innebär detta en samhällsekonomisk förlust. Det hade varit samhällsekonomiskt gynnsammare om innovatören/entreprenören startat eget.

Men om uppköpet leder till synergieffekter och expansion är det att föredra. Ett sådant innebär oftast att innovationer snabbare kommer ut på marknaden, genom det etablerade företagets distributionsnät och andra strategiska tillgångar (Barba, Navaretti & Venables 2005).

Perssons (2010) slutsats är att ur entreprenörens synvinkel är en marknadsform att föredra där entreprenören/innovatören med stöd av riskkapital tar fram innovationer och säljer kunskapstillgångarna till etablerade företag som kommersialiserar dessa. Ägarbytet leder också i de flesta fall till en effektivare innovationsprocess. Samhällsekonomiskt är det dock inte klart att uppköp är det optimala. Förutsättningen var här en oligopolmarknad, som i sig själv inte är optimal.

Vem köper innovation och kunskap?

Om det är lönsamt för entreprenören att sälja sin innovation och kunskap, vem är det då som köper?

Sverige har internationellt sett en stor innovativ verksamhet. År 2009 var Sverige näst högst placerad bland OECD-länderna mätt i FoU-utgifterna som andel av BNP. Bara Finland hade en högre andel. Mätt i antal triadiska patent (patent registrerade i USA, EU och Japan) per innevånare intar Sverige en tredjeplats efter Schweiz och Tyskland (OECD 2011) för perioden 2005–2007.

Men som Braunerhjelm och Svensson (2010) påpekar, är det av mindre vikt i vilket land en innovation produceras. Viktigare är vem som faktiskt

28

har den kommersiella äganderätten. Wennberg och Wetter (2010) visar i en studie baserad på patentdata att internationella patent med svenska upphovsmän har större andel svenska ägare än i jämförbara länder. Små och medelstora företag äger en förhållandevis stor mängd av de svenska patenten (50 procent). Dessa patent har i genomsnitt ett större värde än andra. Den preliminära slutsatsen är att ”kommersialiseringsgraden bland svenska innovationer skulle kunna öka om marknadsmekanismerna eller andra fora för uppfinnare att samarbeta med nya eller befintliga företag som kan kommersialisera deras uppfinningar på ett lämpligt sätt utvecklas ytterligare” (Wennberg & Wetter 2010).

Stödsystem för riskkapital och investeringar Riskkapital är nödvändigt för att realisera de flesta innovationer. Men innovationer är till sin natur osäkra investeringsobjekt. För att investera i nya produkter eller marknader där osäkerheten är stor krävs därför en större avkastning, det vill säga en högre riskpremie. Investeringar i innovationer och FoU är framtunga. Det krävs mycket kapital för utveckling och det tar ofta lång tid innan investeringarna ger avkastning.

Finansiering av företag kan ske i flera olika former. Det vanligaste är att företaget självfinansieras av ägarna vid starten. För tre av fyra nystartade företag är det egna kapitalet den viktigaste finansieringskällan (ITPS 2008). I andra hand kommer finansiering från banker som kräver säkerheter.

Det tredje alternativet är externt riskkapital, det vill säga allt tillskott av kapital som inte är lån. Man skiljer ofta på två typer av riskkapital.

Public Equity innebär investeringar via börsen.

Privat Equity-investeringar görs utanför börsen genom att privat eller institutionellt kapital går in i företaget mot en ägarandel och del av den framtida avkastningen.

Affärsänglar är en typ av riskkapitalister och fungerar som ett komplement till formellt riskkapital. En affärsängel är ofta en privatperson som går in med eget kapital och samtidigt tillför företaget affärsmannakunskap. Denna riskkapitalmodell är vanligast i ett tidigt skede.

Finansiering av innovationer och nyföretagande genom riskkapital förutsätter att finansmarknaden har möjlighet att förse små och medelstora företag

med riskkapital. Hall och Lerner (2010) visar att en anglosaxisk ekonomi, med en bred och välutvecklad aktiemarknad och en relativt transparent ägarstruktur har bättre förutsättningar att förse innovationsprojekt med kapital än en kontinental ekonomi (läs Tyskland och Frankrike). Martinsson och Lööf (2010) visar att Sverige fram till 1990-talet var mer likt Tyskland. Under de senaste 20 åren har Sverige närmat sig Storbritannien med en mer utvecklad riskkapitalmarknad.

Före en börsintroduktion av nystartade företag kan Venture capital (VC) eller affärsänglar fylla det externa kapitalbehovet. Enligt Martinsson och Lööf har Sverige en relativ god finansieringsmiljö för innovativa företag. Sverige har en väl fungerande marknad för att notera nya och unga företag (som därmed får tillgång till riskkapital), samt en VC-marknad som kanaliserar relativt mycket kapital till sådd- och startup-satsningar.

Hall (1992) och Himmelberg och Petersen (1994) visar att ett positivt kassaflöde kan vara mer betydelsefullt för FoU än för vanliga investeringar. Detta styrks även av Martinsson och Lööf (2010), i synnerhet för företag med dålig soliditet.

För företag med god soliditet verkar denna effekt däremot vara liten, vilket stöder hypotesen om egenfinansieringens betydelse.

När bör staten gå in med riskkapital?

Vad finns det för skäl för staten att gå in med riskkapital? Det ekonomiska argumentet bygger på antagandet att ett marknadsmisslyckande skapat ett finansieringsgap (equity gap). Om marknaden för riskkapital fungerar perfekt innebär det en optimal resursfördelning. Därmed finns det inte några ekonomiska skäl till statliga marknadsingripanden. Om marknader saknas eller fungerar dåligt kan en statlig intervention motiveras av möjligheten att rätta till marknadsmisslyckanden.

Det finns flera teorier som på olika sätt legitimerar statliga ingripanden. För det första kan en investering i en innovation ge större avkastning för samhället än för det enskilda företaget. Bland annat spill over-effekten till andra aktörer kan motivera offentligt stöd. För det andra kan offentliga medel indirekt bidra till att kluster växer genom att VC-fonder tenderar att koncentreras till sådana, vilket bland andra Florida och Kenney (1988) visat:

Liten andel statligt kapital till företagsfinansiering Den statliga andelen av det totala utbudet av kapital till företagsfinansiering är mycket liten. Almis företags­ finansiering uppgick till endast 0,3 procent av den totala utlåningen till samtliga företag mellan åren 1998 och 2006. (Riksrevisionen, 2007).

”Data presented herein make it reasonably clear that venture capital firms tend to cluster in two distinct areas: those with high concentrations of financial resources and those with high concentrations of technology-intensive business.”

(Florida & Kenney 1988). Även om Martinsson och Lööf hävdar att Sverige har en fungerande riskkapitalmarknad, är det allmänt vedertaget att det finns ett finansieringsgap, en obalans mellan tillgång och efterfrågan på riskkapital. Sweco Eurofuture AB (2008) undersökte på uppdrag av Nutek och Almi befintliga utbudsstrukturer och behovet av kompletterande finansieringsstöd. Den generella bilden var att det fanns ett gap mellan såddfasen och den där kommersiellt kapital träder in på allvar.

J. Lerner sammanfattar i boken Boulevard of Broken Dreams (2009) internationella erfarenheter av statliga satsningar på riskkapital och kommer till följande slutsatser: • Myndigheter kan inte bestämma hur VC-marknaden ska utvecklas. Satsningar utifrån ett top-down perspektiv misslyckas oftast.

• Brister i utformning, som oftast beror på bristande förståelse av entreprenöriella processer och implementering av program, leder vanligtvis till misslyckanden.

• Myndigheterna måste noga överväga sina åtgärder med utgångspunkt i sin katalytiska roll men samtidigt vara medvetna om sina begränsade möjligheter att direkt stimulera entreprenörer.

Trots svårigheterna finns det dock situationer där statligt riskkapital kan ha en avgörande betydelse för förverkligande av innovationer. Ofta kan offentlig-privat samverkan vara det mest effektiva. Det gäller exempelvis vid stora infrastruktursatsningar.

29

Staten kan minska det finansiella gapet i tidiga skeden I tidiga skeden kan företagens efterfrågan på kapital många gånger inte tillgodoses av det finansiella systemet.

Det finansiella gapet i tidiga skeden är i stort detsamma i alla OECD-länder (OECD 2006). Enligt OECD (OECD 2005) kan staten förbättra riskkapitalförsörjningen genom att skapa en gynnsam investeringsmiljö, minska riskerna för investerarna, öka likviditeten och underlätta den entreprenöriella aktiviteten.

Bristen på riskkapital sett som ett marknads­misslyckande Synen att brist på riskkapital är ett marknadsmisslyckande kan också analyseras utifrån en agentteorietisk ansats (Jensen & Meckling 1976) och teorier om asymmetrisk information (Akerlof 1970).

Agentproblemet kan uppstå när ägande och ledning av ett företag är åtskilda. När både ägare och ledning vill maximera sin nytta uppstår en kostnad (agentkostnad), förutsatt att båda parters intressen inte är identiska. I VC-sammanhang finns denna relation mellan entreprenören (agenten) och investeraren (principalen).

Asymmetrisk information uppstår när en part har mer information än den andra. Denna kan indelas i dold information och dolda åtgärder. Exempel på dold information är att entreprenören har mer information och kunskap om sin affärsidé än investeraren. Detta kan leda till snedvridna urval (adverse selection). Ett exempel är när en entreprenör framställer affärsidén som bättre än vad den i verkligheten är. Det innebär ett informationsproblem som kan leda till att övervärderade projekt genomförs. Exempel på dolda åtgärder är att investeraren inte kan observera om entreprenören verkligen arbetar enligt plan och fattar rätta beslut (Tillväxtanalys 2009).

Agentteori, med begreppet asymmetrisk information, är användbar vid analysen av den offentliga sektorns roll på VC-marknaden. I Haytons utvärdering av the Scottish Co-Investment Fund, en del av den skotska VC-marknaden, ges exempel på hur bristande tillgång på information och kapital leder till ineffektiviteter.

30

”There are also investment asymmetries in that potential investors are not aware of available investment opportunities and the potential gain that can be made. On the demand side it may be that investees are unaware of opportunities to obtain equity support. It may therefore be that there is less of an ‘equity gap’ and more of an ‘information gap’” (Hayton m fl 2008).

Med staten som medfinansiär i VC-fonder kan agentproblematiken uppstå i flera dimensioner: mellan staten och VC-företaget respektive mellan entreprenören och VC-företaget. Det faktum att asymmetrisk information präglar dessa relationer innebär risk för såväl snedvridna urval (adverse selection) som taktiskt spel (moral hazard).

Hur stort ska statens stöd vara? En studie av Brander m fl (2010) visar att de företag som får riskkapital från VC-fonder med en liten andel offentligt kapital presterar bättre än de som får stöd från en fond med en stor andel. VC-fonder med litet statligt riskkapital presterar också bättre än helt privata respektive helt myndighetsägda. Utifrån dessa empiriska reslutat kan fonder där staten står för en mindre andel vara en lösning på multipla agentproblem.

Direkta och indirekta statliga åtgärder för att få fram mer riskkapital Strategin för att med hjälp att statliga insatser få fram mer riskkapital kan delas in i direkta och indirekta åtgärder. De direkta åtgärderna via VCfonder har traditionellt varit vanligast i Sverige.

Strategin har varit att skapa statligt styrda fonder som Industrifonden och Norrlandsinvest (Tillväxtanalys 2010). Indirekta åtgärder kan exempelvis ske via skattekredit. De kan också ske i form av saminvesterings- eller hybridfonder, där staten investerar i privata VC-fonder.

Offentliga insatser ska präglas av additionalitet, vilket betyder att de ska komplettera den privata sektorn och inte konkurrera eller tränga ut denna. Ju färre genomförda investeringar som skulle gjorts utan politisk åtgärd, desto större är den politiska insatsens additionalitet. Exempel på negativ sådan är statliga VC-fonder som är konstruerade så att de medför undanträngningseffekter.

Det finns få undersökningar inom detta område.

Cummings och MacInstosh (2006) visade dock i en studie om Kanada att offentligt skattesubven-

tionerade VC-fonder trängde ut VC-fonder. De visade att det skulle genomförts ytterligare 400 investeringar utan skattesubventionen.

Det är viktigt att konstatera att VC-fonder är en finansieringsform för ett litet antal företag med mycket hög tillväxtpotential. GEM (2003) uppskattar att 1,5 procent av alla företag i USA finansieras av venture capital. I Storbritannien uppskattades motsvarande andel till endast två procent (SBS 2005).

Bürgel m fl (2004) fann att tio procent av de mest snabbväxande högteknologiska företagen i Storbritannien och sju procent i Tyskland var finansierade av VC. Avinmelech och Teubals (2002) hävdar att framgångsrika VC-fonder bara kan fungera där den rätta infrastrukturen för tillväxt redan finns:

ifrån självklar eller automatisk (Ketels 2009). För mindre kluster är tekniköverföring en viktig faktor, främst inom högteknologi. Gemensam arbetsmarknad och sociala kontakter är viktiga kanaler för tekniköverföringen (Forslid 2008).

Teorin om uppkomsten av stora kluster kan sökas i den nya ekonomiska geografin (NEG) (Krugman 1991). Begreppet agglomeration spelar här en viktig roll. Den innebär förtätning. Ett exempel är att när företag flyttar till en marknad så ökar efterfrågan på och inflyttningen av arbetskraft. Detta ökar i sin tur marknaden och lockar nya företag.

Marknadsmisslyckanden är ur ekonomiskt perspektiv viktiga skäl för att aktivt stödja klusterpolitik (Ketels 2009). Bland sådana skäl finns:

”… for VC directed public policy to be successful the VC industry support must be a part of a broader and more comprehensive set of policies which supports the whole tech cluster (R&D, innovation, startups and exit)” (Avinmelech & Teubals (2002).

• Koordinationsmisslyckanden – individuella företag tar bara hänsyn till sig själva i sina beslut gällande lokalisering och investeringar i klustret.

• Informationsasymmetri – kunskapen om ”rätt” investeringar varierar mellan företagen i kluster.

• Utvecklingsberoende – eftersom beslut inte bara påverkar nutiden utan också den framtida utvecklingen av kluster.

Kluster och innovativa miljöer Sedan slutet av 1980-talet har intresset för samspelet mellan regionala miljöer, innovativa processer och konkurrenskraft ökat inom samhällsvetenskaplig forskning. Efter publiceringen av M. Porters bok The Competitive Advantage of Nations (1990), har begreppet kluster blivit mycket populärt. Världsbanken, OECD och EU använder idag klusterbegreppet i sina policyformuleringar. Även i den svenska regeringens regionalpolitiska proposition (2001/02:4) betonas klustrens betydelse: ”Företags innovations- och lärförmåga utvecklas i hög grad i samspel mellan olika aktörer och geografisk närhet är viktigt i detta sammanhang.

Näringslivets omvandling och konkurrenskraft kan därför bäst förstås utifrån ett synsätt där det enskilda företaget betraktas som en del av ett system bestående av alla företag, organisationer och andra aktörer med vilka företaget samspelar. Åtgärder för företagsutveckling bör i ökad utsträckning präglas av att företag betraktas som delar av ett system – innovationssystem och kluster.” (Prop. 2001/02:4) Kluster är ett organiskt system som successivt utvecklas (Andersson m fl 2004), oftast under en mycket lång tidsperiod. Utvecklingen är långt

Det råder betydande enighet bland forskarna om att kluster har väsentlig betydelse för tillväxten.

Teorin om klusterfrämjande åtgärder är dock fortfarande under utveckling. De empiriska underlagen bygger i huvudsak på fallstudier. Det finns givetvis mycket att lära från dessa. Men eftersom inget kluster är den andra likt, är det inte lämplig att i detalj försöka kopiera framgångsrika exempel.

Grunden för politiska åtgärder för att stimulera kluster är enligt Ketels (2009) att stödja skapande av plattformar för att kompensera för koordinationsmisslyckanden och åtgärda externaliteter.

Dessa plattformar kan i ett statiskt perspektiv ge klusterföretagen bättre möjlighet att utnyttja potentiella länkar till existerande möjligheter. Därmed ökar de positiva externaliteterna. I ett dynamiskt perspektiv kan plattformarna dessutom ge bättre underlag för investeringar i ny kapacitet.

Kunskaps- och informationsflöde över nation­ella gränser I en globaliserad värld med fri handel och rörligt kapital sprids kunskap snabbt mellan länder. Då kan det vara lätt att tro att utvecklingen omfor-

31

32

mar världen till en ”placeless mass”. Men Storper (1992, 1995) ser ett motsatsförhållande mellan detta fenomen och centraliseringen av organisationer och teknologier.

Stolpers förklarar paradoxen med skillnaden mellan överlåtbara (tradeable) och icke överlåtbara (untradable) beroenden. Överlåtbara beroenden är nätverk bestående av producenter och kunder.

Icke överlåtbara beroenden, som arbetsmarknad, normer, värden och andra institutioner, gör däremot regionen till ”a key, a necessary element in the ’supply architecture’ for learning and innovation” (Storper 1995). Detta kan ses som en utveckling av Lundvall och Johnssons (1994) teori om tacit knowledge. Denna tysta kunskap är kollektiv till sin natur, regionalt betingad och inflätad i ett mänskligt och socialt sammanhang. Marshall (1920) och senare Krugman (1991) hävdade att informationsflöde och kunskapsöverföring har geografiska gränser, speciellt tyst kunskap.

Sedan 1990 har forskningen kring geografisk koncentration av företag vuxit snabbt. Audretsch och Feldman (1996) visar på ett klart samband mellan kunskapsintensiv verksamhet och geografisk koncentration i kluster. Delgado m fl (2010) visar att nya företag växer speciellt snabbt i kluster. Andersson och Lööf (2009) visar på att vinsten hos innovativa företag är högre i Stockholmsområdet än övriga Sverige. En extensiv litteraturöversikt över empiriska resultat finns hos Abreu m.fl. (2004).

parent och täcker breda skattebaser med så få undantag som möjligt. Detta ger förutsättningar för tillräckliga skatteintäkter utan allt för höga skattekilar (mellan lön efter skatt och lönekostnader före skatt) och andra marginaleffekter. Möjligheter och motiv till fusk och skatteplanering minskar därmed. Samtidigt sjunker samhällets kostnader för skattebortfall och kontroller. Höga skattekilar hindrar också flera dynamiska effekter, eftersom allokeringen av resurser inte går till de områden i ekonomin som har högst produktivitet (Feldt 2008).

I en globaliserad värld är vissa skattebaser mer lättrörliga än andra. Öppna ekonomier med stor internationell handel måste därför anpassa skattesystemet till den allt större rörligheten i skattebaserna (Hines & Summers 2009). Små öppna ekonomier tvingas i större utsträckning förlita sig på mindre rörliga skattebaser såsom konsumtion, vissa tillgångsslag och punktskatter. Sverige avviker dock från detta med en inkomstskatt som är högre än genomsnittet i EU och OECD. Att förändra skatter för att påverka tillväxten måste alltid vägas mot andra skattepolitiska mål.

Skatternas främsta uppgift är att vara en inkomstkälla för staten för att finansiera åtaganden inom den offentliga sektorn och socialförsäkringssystemet. Skatter har också en omfördelande funktion.

De kan även användas i stabiliseringssyfte och som ett viktigt styrmedel för att motverka marknadsmisslyckanden och minska skadlig konsumtion (till exempel tobaks- och alkoholskatt) (SOU 2002:47).

Skatter och innovation

Skatternas effekt på innovationsaktiviteten

Är ett högt skattetryck hämmande för tillväxten i ett land? Den markroekonomiska teorin ger inget entydigt svar.

I en litteraturgenomgång (Levine & Renelt 1992) av faktorer som påverkar ett lands tillväxt är skattekvotens betydelse ytterst oklar. En del studier visade på ett negativt samband, andra på ett positivt.

Agell m fl (1994) visar i en studie av OECD-länder att det finns en liten negativ direkt korrelation mellan skattekvot och tillväxt. Men om man antar att länder med lägre BNP kommer att växa snabbare och rensar för denna effekt försvinner sambandet. När även den demografiska strukturen tas med i analysen finner författarna ett svagt positivt samband.

Ett skattesystem bör utformas så att det är trans-

För att korrekt analysera skatternas samlade effekt på innovationsaktiviteten i ett land är det viktigt att studera dess effekter på alla delar av innovationssystemet.

Henrekson m fl (2010) utgår från teorin om kompetensblock (Dahmén 1950, Eliasson 2005).

De identifierar sju olika aktörer som med sina olika, kompletterande kompetenser samverkar i innovationsprocessen: entreprenören, uppfinnaren, industrialisten, utbildad arbetskraft, riskkapitalisten, aktörer i andrahandsmarknader (exit markets) och kompetenta kunder.

Inga enskilda skatter är riktade speciellt mot någon av dessa typer av aktörer. Därför är det svårt att avgöra den totala påverkan på innovationsprocessen av förändringar i skatterna (Henrekson m fl 2010).

Hur stort är det svenska skattetrycket?

Bolagsskatten har av olika länders regeringar använts som ett aktivt medel att styra direktinvesteringar till respektive land. Detta har medfört att den genomsnittliga nominella bolagsskattesatsen successivt sjunkit i OECD-länderna och främst bland EU-länderna. År 1995 var den 28 procent i Sverige jämfört med 37,5 procent i EU:s 27 medlemsstater. År 2011 var motsvarande skatt i Sverige 26,3 procent medan EU-snittet sjunkit till 23 procent. Men Sverige ligger fortfarande på OECD-snittet och lägre än de stora europeiska länderna som Tyskland, Frankrike och Storbritannien och även USA vars skatt var 40 procent (KPMG 2011).

Den nominella bolagsskatten bör kompletteras med andra delar av skattesystemet för att bestämma dess dynamiska effekt på nyetablering och direktinvesteringar.Viktiga faktorer som har betydelse är ett lands avskrivningsregler, beskattning av skulder och realisationsvinster, utdelning och räntor. Genom att ta hänsyn till alla dessa faktorer kan man beräkna ett lands effektiva bolagsskatt. Detta mått är i ett internationellt sammanhang mer relevant för företagens investeringsbeslut.

Den effektiva bolagsskatten i Sverige var år 2009 23,2 procent vilket var lägre än EUs genomsnitt. (DS 2011:17).

Man kan även beräkna den effektiva marginella skattesatsen. Detta mått visar effekten av bolagsskatten på avkastningen för nya investeringar. År 2009 var den 17,4 procent, betydligt under genomsnittet i EU (DS 2011:17).

Den entreprenöriella aktiviteten styrs även av andra skatter. Skillnaden i skattekilar på arbete har också en betydande effekt (Ballack m fl 2008). Skattekil definieras som den andel av arbetskostnaden som utgörs av skatter, det vill säga summan av individens inkomstskatt och löneskatt som arbetsgivaren betalar. Jämfört med andra OECD-länder var skattekilen i Sverige relativt hög år 2009. Men med jobbskatteavdrag och sänkning av arbetsgivaravgift närmar sig Sverige genomsnittet för övriga OECD-länder (DS 2011:17).

Progressiviteten i inkomstskatten påverkar de anställda direkt genom olika incitament som kan påverka arbetsinsatsen, arbetsutbudet, yrkes- och utbildningsval och karriärambitioner.

Högre progressivitet ger lägre utbildningspremier, vilket kan antas minska utbudet av högutbildad arbetskraft inom sektorer med hög lönebetalningsförmåga för sådan personal. Om entreprenörens intäkter beskattas som arbetsinkomst, påverkar detta incitamenten att bli egenföretagare jämfört med om möjligheten att redovisa inkomsten som lägre beskattad kapitalinkomst finns. Enligt Henrekson m fl (2010) gäller detta speciellt i mindre, innovativa och snabbväxande entreprenörsföretag – gaseller (high-impact entrepreneurs).

En hög utdelningsskatt kan styra entreprenörer att hålla kvar kapitalinkomsten i företaget och låsa fast den i äldre projekt. Därmed försvåras finansieringen av nya företag. Om utdelningsskatten varierar mellan olika typer av ägare, till exempel om institutionellt ägande har lägre utdelningsskatt jämfört med privata kapitalägare, kan det missgynna små och medelstora företag.

Bolagsskatten är en viktig faktor för lokalisering av ett företags verksamhet. Detta gäller inte minst internationella koncerner med verksamhet i

många länder. Länder konkurrerar idag med lägre bolagskatt. Detta kommer även i framtiden att pressa bolagsskatterna. Men som Globaliseringsrådet (2009) påpekar, har Sverige lite att tjäna på att gå före i denna utveckling. Viktigare är att sänka andra skatter som sannolikt har större effekter på tillväxten (Henrekson m fl 2010).

Den nominella bolagsskatten och den effektiva skatten skiljer sig ofta åt. Avskrivningsregler och lagervärderingsregler gör exempelvis att den effektiva bolagsskatten är beroende av företagets agerande.

Strävan att minska bolagets marginella skatt kan gå före mer produktiva satsningar. Detta riskerar att minska företagets tillväxt (Henrekson m fl 2010).

Kapitalbeskattningen i Sverige är hög i förhållande till jämförbara länder (Globaliseringsrådet 2009). Henrekson och Jakobsson (2008), hävdar att detta gynnar utländska ägare på bekostnad av svenska. En hög ägarbeskattning påverkar också kapitaltillgången och förmögenhetsuppbyggnaden. Även regler som gynnar institutionellt ägande tränger ut privat ägande (Globaliseringsrådet 2009).

Henrekson m fl (2010) analyserar politiska reformer som gynnar avancerade entreprenörer. Deras slutsats är att skatteneutralitet mellan ägarkategorier och finanskällor har stor effekt på framväxten

33

av snabbväxande företag. Bolagskatterna bör därför vara neutrala mellan branscher. Det bör också finnas en skattemässig symmetri mellan vinst och förlust.

Arbetsmarknaden och innovationer En ökad flexibilitet är viktig för att stimulera flödet av resurser från lågproduktiva till högproduktiva arbeten, yrken, företag, branscher och regioner. Forskningen drar slutsatsen att arbetsmarknadsregleringar, speciellt regler för anställningsskydd, inverkar på ekonomins omställningsförmåga (Globaliseringsrådet 2009). Högre uppsägningskostnader leder visserligen till färre uppsägningar. Men de kan också leda till att företag anställer färre medarbetare. Skedinger (2008) visar att omsättningen av jobb blir lägre och strukturomvandlingen går långsammare i länder där kostnaden för att friställa arbetskraft är hög.

Starka arbetsmarknadsregleringar avhåller entreprenörer från att anpassa sin arbetskraft efter marknadssvängningar. Därigenom ökar risken för företaget (Audretsch m fl 2001). Ett lägre anställningsskydd gör det samtidigt mer fördelaktigt att starta eget (van Stel m fl 2007). Bosma och Levie redovisar i 2010 års Global Entrepreneurship monitoring (2010) sambandet mellan andelen av befolkningen som är engagerade i företag som förväntas växa och graden av anställningsskydd. Författarna visar att ju starkare anställningsskydd, desto lägre andel av befolkningen engageras i dessa företag.

Centrala löneuppgörelser ger en låg lönespridning mellan företag och missgynnar små och unga företag (Henrekson & Johansson 2009). Det minskar även rörligheten av arbetskraft mellan företag och branscher med olika produktivitet. Risken är därmed stor att centrala löneuppgörelser bromsar nödvändig strukturomvandling genom att förhindra att resurser överförs från låg- till högproduktiva sektorer inom ekonomin.

En hög rörlighet mellan företag ger kunskapsoch erfarenhetsutbyte. Almeida och Kogut (1999) testar sambandet mellan arbetskraftens rörlighet och kunskapsflöde. De undersöker om ingenjörers mobilitet mellan företag ger fler patent inom halvledarindustrin i USA. Slutsatsen är att den inomregionala rörligheten mellan företag har en positiv inverkan på lokaliseringen av kunskap. Liknande resultat har också nåtts i studier i Danmark (Dahl 2002) och Sverige (Power & Lundmark 2004).

Andersson och Thulin (2008) finner i en studie av regional utveckling ett klart samband mellan rörligheten bland högutbildade och produktivitetstillväxt. Detta stöder enligt författarna teorierna om sambandet mellan arbetskraftens rörlighet och humankapitalackumulationen.

En hög rörlighet ger effektivare matchning av arbetskraften. Unga som träder in på arbetsmarknaden byter ofta jobb och får därmed successivt högre lön. Bytet av arbete kan ses som en matchningsprocess. Unga arbetstagare byter arbete tills de har hittat ”rätt jobb” (Topel & Ward 1992).

Arbetsmarknadens funktionsätt Sverige har i ett internationellt perspektiv en hög sysselsättningsgrad. År 2009 var den 72,2 procent, jämfört med OECD genomsnittet på 64,8 procent. Detta beror på kvinnornas internationellt sett höga deltagande i arbetsmarknaden. Däremot är sysselsättningsgraden för utrikes födda låg i ett internationellt perspektiv (DS 2011:17).

Företagens efterfrågan på arbetskraft ställer krav på en väl fungerande arbetsmarknad. En faktor som påverkar rörligheten är omfattningen av anställningsskyddet. OECD har ett vägt index över anställningsskyddet som omfattar 21 olika delindex inom huvudområdena uppsägning av fast arbetskraft, reglering av tidsbegränsad arbetskraft och kollektiva uppsägningar. I Sverige är anställningsskyddet något mindre strikt än OECD-genomsnittet. Men för uppsägning av fast personal är reglerna ett av OECDs mest strikta (20 av 22 länder). Motsatsen gäller för anställningsskyddet av tidsbegränsade anställningar där Sveriges lagstiftning/avtal är mindre strikt än de flesta OECD-länders (5 av 22 länder) (DS 2011:17).

Rörligheten på arbetsmarknaden kan mätas på flera sätt. Två exempel är andel anställda som arbetat upp till 12 månader hos sin arbetsgivare och genomsnittligt antal år hos samma arbetsgivare. Enligt båda dessa mått ligger Sverige på en medelnivå.

34

Behovet av ett innovations­ politiskt ramverk Olika utgångspunkter De svenska erfarenheterna från den ekonomiska krisen och devalveringen i början av 1990-talet ledde till den politiska slutsatsen att ett finanspolitiskt ramverk var nödvändigt. I detta blev överskottsmålet ankaret; den offentliga sektorns sparande (inkomster minus utgifter) ska motsvara i genomsnitt en procent av BNP över en konjunkturcykel. Inflationsmålet inom penningpolitiken är ett motsvarande ankare.

Framgångarna med det finanspolitiska ramverket har inspirerat till diskussioner om ett motsvarande innovationspolitiskt ramverk. Skillnaden mellan de frågor ramverken ska hantera är uppenbar. Det finanspolitiska gäller hanteringen av statsbudgeten. Beslutsområden och beslutsvariabler är tydliga.

En central roll i en politik för tillväxt, förnyelse och välstånd är innovationspolitiken. En sådan kan vara genomtänkt och transparent eller adhocmässig och svåröverskådlig. Ett innovationspolitiskt ramverk ger stadga, långsiktighet och transparens i innovationspolitiken.

Ett innovationspolitiskt ramverk hjälper politiker och andra beslutsfattare att agera i frågor som gäller innovationssystemet och innovationsprocesserna. Dessa består av många och sammanflätande förändringsprocesser med ett stort antal aktörer inblandade. Innovationspolitik i vid mening bedrivs på många håll i samhället. Ett ramverk tydliggör spelreglerna: mål, ansvar och handlingsutrymme.

Genomgången i denna rapport visar på viktiga utgångspunkter för utformningen av en innovationspolitik:

• Innovationer har olika ursprung och drivkrafterna för att förverkliga dem varierar.

• Innovationspolitiska åtgärder bör utformas utifrån en medvetenhet om vilken huvudaktivitet i innovationssystemet man vill påverka.

• Ekonomisk tillväxt och förnyelse handlar om något helt annat än enbart produktionsfaktorer. Viktigast är samspelet mellan kunskapsgenerering och entreprenörsverksamhet. Med det sistnämnda avses verksamhet som har den avgörande funktionen att omvandla idéer och uppfinningar till innovationer som kommer till nytta genom att till exempel efterfrågas på en marknad.

• Institutioner – både formella och informella – är centrala för effektiviteten i ett innovationssystem.

Syftet med denna forskningsöversikt är att visa vilka svar forskningen ger på frågor om olika innovationspolitiska åtgärders effekt och lämplighet.

Som vi visat beror svaret på vilket område vi talar om. Forskningen ger relativt tydliga besked om de positiva effekterna på produktivitet och ekonomisk tillväxt av satsningar på utbildning och grundforskning. När det gäller effekterna av till exempel skattepolitik och riskkapitalsatsningar är forskningsresultaten inte lika entydiga.

Inspireras men inte kopiera Innovationer handlar om unika processer med osäkert utfall. Därför kommer även en genomarbetad innovationspolitik alltid ha inslag där det handlar om att pröva sig fram och lära av egna och andras framgångar och misstag. Att exempelvis inspireras av andra länders policyåtgärder kopplade till identifierade utmaningar, stora som små, är både nödvändigt och önskvärt. Men att direkt kopiera dem är varken lämpligt eller möjligt.

35

Exempel på ett sådant område är stöd till kluster. Grunden för politiska åtgärder är att stödja skapandet av plattformar för att kompensera för koordinationsmisslyckanden och åtgärda externaliteter. Alla kluster är unika och bygger på lokala förutsättningar. Man kan lära av exmplen från andra kluster. Men det går inte att kopiera.

Komplettera marknaden och privata aktörer Ett genomgående tema i denna skrift är att policyåtgärder bör sättas in inom områden där effektiviteten i innovationsprocessen hotas av marknadsmisslyckanden eller systemsvagheter. Detta gäller såväl politiska insatser generellt som i mer avgränsade avseenden som till exempel när staten bör engagera sig på riskkapitalmarknaden.

Innovationspolitiken ska som huvudprincip komplettera marknaden och privata aktörer, inte ersätta eller tränga ut dessa. Inte minst forskningen som betonar entreprenörernas roll understryker detta. Den visar att innovationer i många fall sker genom små stegvisa förändringar som genomförs genom enskilda företags agerande. I andra fall samarbetar olika företag för att utveckla nya varor eller tjänster, utan att staten är direkt involverad eller behöver vara det. Detta är helt naturliga processer eftersom företagen är de som bäst känner produktionsförhållandena, marknaden och dess produkter.

Men även om marknaden fungerar och är innovationsinriktad finns det vissa uppgifter som företag inte kan fullgöra effektivt. Ett exempel är implementeringen av patentsystem. Ett annat är grundforskningen där den samhällsekonomiska avkastningen sällan kan rymmas i ett företags resultaträkning. Ett tredje område är samhällsbyggnad.

Inom alla dessa områden kan dock företag ha viktiga uppgifter som underleverantörer. Vad som är offentlig respektive privat innovationsverksamhet är ofta flytande. Det behöver inte vara negativt så länge samspelet är dynamiskt, kreativt och leder till resultat.

Att avgöra om ett offentlig agerande inom innovationsområdet är motiverat eller inte, kräver en analys av de rådande förhållandena. Enligt Edquist (2002) måste två villkor vara uppfyllda för att offentlig intervention ska vara motiverad. För det första måste marknaden misslyckas med att

36

uppfylla de mål som formulerats i den politiska processen. För det andra måste de offentliga myndigheterna ha förmåga att lösa eller mildra problemet.

Riskfyllda satsningar långt ifrån traditionell industripolitik En aktiv innovationspolitik måste innefatta riskfyllda satsningar inom områden som kunskapsuppbyggande, infrastruktur, nätverksbyggande och försöksprojekt. Den har därmed mycket litet gemensamt med en traditionell industripolitik som utmärks av att staten håller branscher och företag under armarna eller agerar företagare. Ofta leder en sådan till bevarande av en föråldrad industristruktur.

Innovationspolitik innefattar många politiska områden samtidigt. Hela samhället berörs. Aktörer från många sektorer måste därför vara engagerade och delaktiga i utformningen. Arbetet bör ha en bred politisk förankring och ledas från högsta politiska nivå. Detta sänder signaler om frågans stora betydelse till alla delar av samhället.

En innovationspolitik värd namnet måste ha en tydlig vision och vara väl förankrad, helst över de politiska blockgränserna. Innovationspolitiken kan annars lätt bli offer för dagspolitiska utspel och påtryckningar som motverkar syftet med genomförandet.

I ett dynamiskt samhälle måste innovationspolitiken ständigt utvärderas, omprövas och förändras. När utvecklingen går framåt och verkligheten förändras krävs att också politikens inriktning förändras. För att vrida politiken i rätt riktning krävs utvärdering, så att felsatsningar och otillräckliga insatser kan identifieras och åtgärdas.

Ramverkets roll För att innovationspolitiken ska bli framgångsrik och för att det politiska lärandet av ska underlättas är det viktigt att ha en helhetssyn på innovationsprocessen och innovationspolitiken. Politiska beslut och åtgärder skall komplettera och stödja varandra. De ska också vara genomtänkta och transparenta för alla berörda.

I ett innovationspolitiskt ramverk kan stabila och tydliga spelregler läggas fast som utgångspunkt för innovationspolitiska strategier och åtgärder. Vi har här belyst frågor som kan tas upp i

arbetet med ett ramverk. Hur det ska struktureras och vilket konkret innehåll det bör ha ligger utanför vårt uppdrag.

Innovation för tillväxt Denna skrift är en del av IVA-projektet Innovation för tillväxt. I oktober 2011 presenterade projektet Innovationsplan Sverige – underlag till en svensk innovationsstrategi (IVA 2011).

Planens vision uttrycker det övergripande målet: att skapa Sveriges framtida välstånd med kunskapsintensiva företag och arbeten. Ständig förnyelse och innovation gör Sverige till ett av världens mest attraktiva land att bo och verka i.

Projektet har sedan arbetat med en rad strategiska områden inom innovationssystemet och gett konkreta förslag till förändringar. En utgångspunkt har varit avvägningen av nödvändiga offentliga insatser kontra risken för att störa i grunden sunda marknadsmekanismer. Exempel på detta är konkreta förslag inom följande områden:

Vi vill lyfta fram två slutsatser. Den första är att det pågående arbetet med en innovationsstrategi för Sverige är mycket angeläget. Den andra är att det samtidigt bör utformas ett innovationspolitiskt ramverk som är mer beständigt och principiellt än strategin. Denna kan då fokusera på insatser på medellång sikt för att skapa ett innovationskraftigare Sverige.

• Ge universitet och högskolor möjlighet att helt äga sina innovationsprocesser.

• Effektivare matchning mellan utbildningsutbud och arbetsmarknadens efterfrågan på kompetens.

• Förslag om skatteförändringar för att stimulera till ökade FoU-insatser.

• Öka tillgången till riskkapital i tidiga skeden under en begränsad tid, eftersom den svenska venture capital-marknaden visat tydliga brister.

• Stimulera små och medelstora företag genom ökad offentlig innovationsupphandling.

• Ge myndigheterna ett tydligare mandat för att driva förändring och innovation.

• Inrätta ett Prioriteringsråd med uppgiften att göra de statliga prioriteringarna koordinerade, effektiva och transparenta.

37

38

Bibliografi Abernathy, W., & Clark, K. B. (1985). Innovation: Mapping the Winds of Creative Destruction. Research Policy, 14, ss. 3–22.

Andersson, M., & Lööf, H. (2009). Key Characteristics of the Small Innovating Firms. Stockholm: CESIS Working Paper.

Abreu, M., De Groot, H. L., & Florax, R. J. (2004). Space and Growth: A Survey of Empirical Evidence and Methods. Tinbergen Institute Working Paper No. TI 04–129/3.

Andersson, M., & Thulin, P. (2008). Globalisering, arbetskraftens rörlighet och produktivitet.

Stockholm: Globaliseringsrådet.

Acs, Z. (Winter 2006). How is Entrepreneurship Good for Economic Growth. Innovations.

Adams, J. (1990). Fundamental Stocks of Knowledge and Productivity Growth. Journal of Political Economy, 98, 673–701.

Agell, J., Lindh, T., & Ohlsson, H. (1994). Tillväxt och offentlig sektor. Ekonomisk debatt, 5, 546–554.

Akerlof, G. A. (1970). The Markets of Lemon: Quality Uncertainty and the Market Mechanism.

The Quarterly Journal of Economics, 84(3), 488– 500.

Almeida, P., & Kogut, B. (1999). Localization of Knowledge and the Mobility of Engineers in Regional Networks. Management Science, 45(7), 905–917.

Almus, M., & Nerlinger, E. (1999). Growth of New Technology-Based Firms: Which Factors Matter.

Small Business Economics, 13, ss. 141–154.

Andersson, M. (2010). Vilka innoverar och varför?

Företags- och regionfaktorer. i P. Braunerhjelm, En innovationsstrategi för Sverige (Swedish Economic Forum Report 2010, ss. 29–45). Stockholm: Entreprenörskapsforum.

Andersson, P., Asplund, O., & Henrekson, M. (2002). Betydelsen av innovationssystem: Utmaningar för smhället och politiken. Stockholm: Vinnova.

Andersson, T., Seger, S. S., Sorvik, J., & Hansson, E. W. (2004). The Cluster Policy Whitebook: International Organisation for Knowledge Economics and Enterprise Development. Malmö.

Arrow, K. (1962). The Economic Implication of Learning by Doing. Review of Economic and Statistics, 80, ss. 155–173.

Arrow, K. (1974). The Limits of Organizations.

New York: Norton.

Arvidsson, G., Bergström, H., Edquist, C., Högberg, D., & Jönsson, B. (2007). Medicin för Sverige – Nytt liv i en framtidsbransch. Stockholm: SNS förlag.

ARWU. (2011). Academic Ranking of World Universities 2011. Hämtat från http://www.arwu.org/ Audretsch, D. B., Carree, M. A., van Steel, A., & Thurik, A. R. (2001). Does Entrepreneurship Reduce Unimployment? Tinbergen Institut Discussion Paper 2001–074/3.

Audretsch, D. (2007). Entrepreneurship, Capital and Economic Growth. Oxford Review of Economics Policy, 23(1), 63–78.

39

Audretsch, D., & Feldman, M. P. (1996). R&D Spillover and the Geography of Innovation and Production. American Economic Review, 86, 630–640.

Audretsch, D., & Stephan, P. (1996). CompanyScience Location Links: The Case of Biotechnology.

American Economic Review, 86, ss. 641–652.

Audretsch, D. (2003). Entrepreneurship – A Survey over Literature. Enterprise paper.

Avnimelech, G., & Teubal, M. (2002). Venture capital policy in Israel: A comparative study.

Jerusalem: The Hebrew University.

Bager-Sjögren, L. (2006). Forskning och ekonomisk tillväxt – En översikt. Östersund: ITPS. Bania, N., Eberts, R., & Fogarty, M. (1993).

University and the Start-up of New Companies.

Review of Economics and Statistics, 75, ss. 761– 766.

Barba Navaretti, G., & Venables, A. (2005). Multi­ national Firms in the World Economy. Prince­ton: Princeton University Press.

Barney, J. (1991). Firm Resource and Sustained Competitive Advantage. Journal of Management, 17, 99–120.

Barro, R. J., & Sala-I-Martin, X. I. (1995). Economic Growth. MIT Press.

Bartelsman, E. J., Haltiwanger, J., & Scarpetta, S. (2004). Microeconomic Evidence of Creative Destruction in Industrial and Developing Countries.

World Bank.

Baumol, W. (1993). Entrepreneurship, Management ant the Structure of Payoffs. Cambridge MA: MIT Press.

Baumol, W. (2004). Entrepreneurial Enterprises, Large Established Firms and Other Components of the Free Market Growth Machine. Small Business Economics, 23(1), 9–21.

40

Baumol, W. (2002). The Free-Market Innovation Machine – Analyzing the Growth Miracle of Capitalism. Princeton: Princeton University Press.

Baumol, W. (2010). The Micro Theory of Innovative Entrepreneurship. Princeton: Princeton Univeristy Press.

Benhabib, J., & Spiegler, M. M. (1994). The Role of Human Capital in Economic Development: Evidence from Aggregate Cross-Country Data. Journal of Monetary Economics, 34(2), 143–74.

Bergman, E. M. (1990). The Economic Impact of Industry-funded University R&D. Research Policy, 19, 340–355.

Birch, D. L. (2006). What have we learned? Foundations and Trends in Entrepreneurship, 2(3), 197–202.

Bloningen, B. A., & Taylor, C. T. (2000). R&D Intensity and Acquisitions in High-Technology Industries: Evidence from the US Electronic and Electrical Equipment Industries. Journal of Industrial Economics, 48(1), 47–70.

Brander, J., Du, Q., & Hellmann, T. (2010). The Effect of Government-Sponsored Venture Capital: International Evidence. NBER working paper series w16521.

Braunerhjelm, P. (2010). Entrepreneurship, Innovation and Economic Growth – Past Experience, Current knowledge and Policy Implications. CESIS Working Paper Series, 224.

Braunerhjelm, P. (2011). Entrepreneurship, innovation and economic growth: interdependencies, irregularities and regularities. i D. B. Audretsch, O. Falck, & A. Lederer, Handbook of Research on Innovation and Entrepreneurship (ss. 161– 2123). Cheltenham: Edward Elgar Publishing Ltd. Braunerhjelm, P., & Svensson, R. (2010). Inventor's Role: Was Schumpeter Right? Journal of Evolutionary Economics, 20, 413–444.

Braunerhjelm, P., Acs, Z., Audredtsch, D. B., & Carlsson, B. (2010). The Missing Link: Knowledge Diffusion and Entrepreneurship in Endogenous Growth. Small Business Economics (34), ss.

105–125.

Breschi, S., Malerba, F., & Orsenigo, L. (2000).

Technological Regimes and Schumpeterian Patterns of Innovation. Economic Journal, 110, 388– 410.

Business Decision Limited. (2003). The Power of Customers to Drive Innovation.

Bürgel, O., Fier, A., Licht, G., & Murray, G. (2004). The internationalisation of young hightech firms: An empirical analysis in Germany and the United Kingdom. Heidelberg: Physica-Verlag HD. Caballero, R. (2007). Specificity and the Macro­ economics of Restructuring. Cambridge MA: MIT Press.

Carlsson, B., Acs, Z. J., Audretsch, D. B., & Braunerhjelm, P. (2009). Knowledge Creation, Entrepreneurship and Economic Growth. Industrial and Corporate change, 18.

Dahl, M. S. (2002). Embedded Knowledge Flows through Labor Mobility in Regional Cluster in Denmark. Paper to be presented at the DRUID Summer Conference "Industrial Dynamics of the New and Old Economy – who is embracing whom?". Copenhagen/Elsinore 6–8 June 2002.

Dahmén, E. (1994). Dynamic of Entrepreneurship, Technology and Institutions. i E. Dahmén, L. Hannah, & I. M. Kirzner, The Dynamic of Entrepreneurship, Crafoord Lecture 5. Lund: Lunds universitet.

Delgado, M., Porter, M. E., & Stern, S. (2010).

Clusters and Entrepreneurship. Journal of Economic Geography, 10(4), 495–518.

DS 2011:17. (2011). Sveriges företagande och konkurrenskraft – Internationell benchmarking.

Närings­departementet Regeringskansliet.

Edquist, C. (2004). System of Innovation: Perspective and Challenge. i J. Fagerberg, D. C. Mowery, & R. R. Nelson, The Oxford Handbook of Innovation. Oxford: Oxford University Press.

Edquist, C. (2002). Innovationspolitik för Sverige – mål, skäl, problem och åtgärder. Stockholm: Vinnova.

Carree, M. A., & Thurik, A. R. (2010). The Impact of Entrepreneurship on Economic Growth. i Z. J. Acs, & D. B. Ausdretsch, Handbook of Entre­preneurship Research. Springer.

Edquist, C., & McKelvey, M. (2000). System of Innovation. Cheltenham: Edward Elgar.

Casson, M. C. (2003). The Entrepreneur: An Economic Theory. Cheltenham: Edward Elgar.

Ejermo, O., & Kander, A. (2009). The Swedish Paradox – Revisted. i C. Karlsson, & R. Stough, Entrepreneurship and Innovation in Functional Regions. Cheltenham: Edward Elgar.

Cohen, W. M., & Levinthal, D. A. (1990). Absorbation Capacity – A New Perspective on Learning and Innovation. Administrative Science Quarterly, 35, 128–152.

Cumming, D., & McIntosh, J. G. (2003). Comparative venture governance: Private versus labour sponsored venture capital funds. CESifo Working Paper No. 853.

Ekonomifakta. (2011). Hämtat från http://www. ekonomifakta.se/sv/ Fakta/Skatter/Skatternaforklaras/Bolagsskatt/ Eliasson, G. (1996). Competence Blocks in the Experimentally Organized Economy – On Regional Industrial Transformation in the Global Economy. i G. Eliasson, The Birth, the Life and the Death of Firms (ss. 27–143). Stockholm: Ratio.

41

EU. (2020). Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla. Bryssel: EU-kommissionen.

EU. (2011). Innovation Union Competitiveness report 2011.

Feldt, K-O. (2009). Mot en ny skattereform – Globalisering och den svenska välfärden. Underlagsrapport nr 27 Globaliseringsrådet.

Florida, R. L., & Kenney, M. (1988). Venture Capital and High Technology Entrepreneurship. Regional Studies, 22(1), s. 33.48.

Forslid, R. (2008). Du sköna nya globaliserade värld? Starka kluster och svaga regioners betydelse för ekonomisk tillväxt. Globaliseringsrådet.

Fredriksson, P. (1997). Economic Incentives and the Demand for Higher Education. Scandinavian Journal of Education, 99, 129–42.

Freeman, C. (1987). Technological Infrastructure and International Competiveness: Lessons from Japan. London: Pinter.

Freeman, C., & Louçã, F. (2002). As Time Goes By. Oxford: Oxford Scholarship Online Monographs.

Freeman, R. B. (1986). Demand for Education. i O. Aschenfelter, & R. Layard, Handbook of Labor Economics Vol 1 (ss. 357–86). Elseviewer Science Publisher BV. Gans, J. S., Hsu, D. H., & Stern, S. (2002). When does Start-Up Innovation Spur the Gale of Creative Destruction? RAND Journal of Economics, 33(4), 571–586.

GEM. (2003). Global Entrepreneurship Monitor 2002. Babson College and London.

GEM. (2003). Global Entrepreneurship Monitoring Global Report 2003. Babson College and London.

GEM. (2010). Global Entrepreneurship Monitoring Global Report 2010. Babson & Universidad del Desarrollo.

42

Gibbon, M., Limoges, C., Nowotny, H., Schwartzman, S., Scott, P., & Trow, M. (1994). The New Production of Knowledge: The Dynamic of Science and Research in Contemporary Society. London: Sage Publication.

Griffith, R., Redding, S., & van Reenen, J. (2004).

Mapping the Two Faces of R&D – Productivity Growth in a Panel of OECD Manufacturing Industries. Review of Economics and Statistics, 86, 883–895.

Hall, B. H., Mainresse, J., & Mohonen, P. (2010).

Measuring Returns of R&D. i B. Hall, & N. Rosen­berg, Handbook of Economics and Innovation. Amsterdam: North-Holland.

Hall, B. (2002). The Financing of Research and Development. Oxford Review of Economic Policy, 18, 35–51.

Hall, B., & Lerner, J. (2010). Financing of R&D and Innovation. i B. Hall, & N. Rosenberg, Handbook of the Economics of Innovation. Elsevier.

Haribson, F., & Myers, C. (1965). Manpower and Education. McGraw-Hill.

Hayton, K., Thom, G., Percy, V., Boyd, C., & Latimer, K. (2008). Evaluation of the Scottish coinvestment fund – A report to Scottish Enterprise.

Glasgow: Hayton Consulting & GEN. Hellman, T., & Puri, M. (2002). Venture Capital and the Professionalization of Start-Up Firms: Empirical Evidence. The Journal of Finance, 13(4), 169–197.

Henrekson, M. (2002). Strategier för en framgångsrik kommersialisering av svensk universitetsforskning. Ekonomisk debatt, 30 (2), ss. 159–170.

Henrekson, M., & Jakobsson, U. (2008). Globalisering och den svenska ägarmodellen. Stockholm: Globaliseringsrådet.

Henrekson, M., & Jakobsson, U. (2001). Where Schumpeter was Nearly Right – the Swedish Model and Capitalism, Socialism and Democracy.

Journal of Technology Transfer, 26(3), 207–231.

Henrekson, M., & Johansson, D. (2009). Competencies and Institutions for Fostering HighGrowth Firms. Foundations and Trends in Entrepreneurship, 5(1), 1–82.

Henrekson, M., & Stenkula, M. (2007). Entreprenörskap. Stockholm: SNS Förlag.

Henrekson, M., Johansson, D., & Stenkula, M. (2010). Taxation, Labor Market Policy and HigImpact Entrepreneurship. Journal of Industry, Competition and Trade, 10, 275–296.

Ketels, C. (2009). Clusters, Cluster Policy and Swedish Competitiveness in the Global Economy.

Globaliseringsrådet.

Ketels, C. (2010). Global Pressure – Nordic Solution? Nordic Globalization Barometer. Köpenhamn: Nordiska Rådet.

Kirzner, I. M. (1973). Competition and Entrepreneurship. Chicago: University of Chicago Press.

Knight, F. H. (2002/1921). Risk, Uncertainty and Profit. Boston: Beard Books.

Hines, J., & Summers, L. (2009). How Globalization Affects Tax Design. Cambridge MA: NBER Working Paper 14664.

KPMG. (2011). KPMG's Corporate and Indirect Tax Survey 2010. KPMG.

Holcombe, R. G. (1998). Entrepreneurship and Economic Growth. Quarterly Journal of Austrian Economics, 1, ss. 45–62.

Krantz, T., & Bengtsson, C. (2011). Näringsliv och akademi – en omöjlig relation? Svenskt Näringsliv.

IVA. (2010). Innovation, entreprenörskap och tillväxt. Stockholm.

Krueger, A. B., & Lindahl, M. (2001). Education for Growth; Why and for Whom. Journal of Economic Literature, XXXIX(Dec), 1101–1136.

IVA. (2011). Innovationsplan Sverige – Underlag till en svensk innovationsstrategi. Stockholm: IVA. Jacobsson, S., & Lauber, V. (2006). The policy of Energy System Transformation – Explaining the German Diffusion of Renewable Energy Technology. Energy Policy, 34(3), 256–276.

Jaffee, D. (1989). Real Effects of Academic Research. American Economic Review, 79(5), 957– 70.

Jensen, M. C., & Meckling, W. H. (1976). Theory of the Firm: Managerial Behavior, Agent Costs and Ownership Structure. Journal of Financial Economics, 3(4), 913–929.

Jensen, R., & Thursby, M. (2001). Proofs and Prototypes for Sale: The Tale of University Licensing.

91, ss. 240–259.

Johansson, B., Karlsson, C., & Backman, M. (2007). Innovation Policy Instruments. CESIS.

Krugman, P. (1991). Increasing Returns and Economic Geography. Journal of Political Economy, 99(3), ss. 857–879.

Lerner, J. (2009). Boulevard of Broken Dreams.

Princeton: Princton University Press.

Levine, R., & Renelt, D. (1992). A Sensitivity Analysis of Cross-Country Growth Regression. American Economic Review, 82(4), 942–963.

Lucas, R. (1988). On the Mechanics of Economic Development. Journal of Monetary Economics, 22, ss. 3–39.

Lundberg, B-Å., & Borrás, S. (1977). The Globalising Learning Economy: Implication for Innovation Policy. DG XII, TSER Programme. Commission of the European Union.

Lundvall, B. Å. (1992). National Innovation System: Towards a Theory of Innovation and Inter­ active Learning. London: Pinter.

43

Lundvall, B. Å. (1985). Production Innovation and User-Producer Interaction. Aalborg: Aalborg University Press.

North, D. C. (1990). Institutions, Institutional Change and Economic Performance. Cambridge: Cambridge University Press.

Lundvall, B.-Å., & Johsson, B. (1994). The Learning Economy. Journal of Industry Study, 1(2), 23–42.

North, D. C. (1994). Institutions and Economic Performance. i U. Mäki, B. Gustafsson, & C. Knudsen, Rationality, Institutions, and Economic Methodology (ss. 242–284). New York: Routledge.

Malerba, F., & Orsenigo, L. (1993). Technological Regimes and Firm Behaviour. Industrial and Corporate Change, 2, 45–71.

Martin, F. (1998). The Economic Impact of Canadian University R&D. Research Policy, 27, 677–687.

44

Nowotny, H., Scott, P., & Gibbons, M. (2001).

Re-Thinking Science: Knowledge and the Public in an Age of Uncertainty. Cambridge: Polity Press.

Mill, J. S. (1848). Principles of Political Economy.

Nykvist, J. (2008). Entrepreneurship and Liquidity Constraints: Evidence from Sweden. Scandinavian Journal of Economics, 110, ss. 23–43.

Mincer, J. (1974). Schooling, Earning and Experience. New York: Columbia University Press.

OECD. (2011). Education at a Glance. Paris: OECD Publishing.

Morgan, K. (1997). The Learning Region: Institutions, Innovation and Regional Renewal. Regional Studies, 31(5), 491–503.

OECD. (2002). Frascati Manual. Paris: OECD. OECD. (2005). Micro-Policies for Growth and Productivity. OECD Publishing.

Mowery, D. C., Nelson, R. R., Sampat, B. N., & Ziedonis, A. A. (2004). Ivory Tower and Industrial Innovations. Stanford: Stanford University Press.

OECD. (2010). The OECD Innovation Strategy – Getting a head start tomorrow. OECD Publishing.

Nelson, R. R. (1993). National Innovation Systems: A Comparative Analysis. Oxford University Press.

OECD. (2006). The SME Financing GAP. Theory and Evidence. OECD Publishing.

Nelson, R. R., & Phelps, E. S. (1966). Investment in Humans, Technological Diffusion and Economic Growth. American Economic Review, 56(1/2), 69–75.

OECD & EU. (2005). Oslo Manual – Guidelines for Collecting and Interpreting Innovations Data.

Paris: OECD.

Nelson, R. R., & Winter, S. G. (1982). An Evolutionary Theory of Economic Change. Cambridge MA: Harvard University Press.

Persson, L. (2010). En marknad för idéer. Entreprenörer, storföretag och riskkapitalister. i P. Braunerhjelm, En innovationsstrategi för Sverige (ss. 85–97). Stockholm: Entreprenörskapsforum.

Norbäck, P.-J., & Persson, L. (2009). The Organization of the Innovation Industry: Entrepreneurs, Venture Capitalists and Oligopolists. Journal of European Economic Association, 7(6), 1261–1290.

Porter, M. E. (1990). The Competitive Advantage of Nations. New York: New York Free Press.

Nordhaus, W. (2004). Schumpeterian Profits in American Economy: Theory and Measurement.

Power, D., & Lundmark, M. (2004). Working through Knowledge Pools: Labour Market Dynamics, the Transfer of Ideas and Industrial Clusters. Urban Economics, 41(5/6), 1025–1044.

Proposition 2001/02:4. (2001). En politik för tillväxt och livskraft i hela landet.

Shane, S. (2002). The Foundation of Entrepreneurship. Cheltenham: Edward Elgar.

Putnam, R. D. (1993). The Prosperious Community: Social Capital and Public Life. The American Prospect, 13(4), 35–42.

Skedinger, P. (2008). En exkluderande arbetsmarknadsmodell? Den svenska arbetsmarknadens trösklar i ett globalt perspektiv. Stockholm: Globaliseringsrådet, Regeringskansliet.

Rebelo, S. (1991). Long-Run Policy Analysis and Long-Run Growth. Journal of Political Economy, 99, ss. 283–298.

Riksrevisionen. (2007). Almi Företagspartner och samhällsuppdraget.

Romer, P. (1990). Endogenous Technological Change.

Journal of Political Economy, 98, ss. 71–102.

Romer, P. (1986). Increasing Returns and Economic Growth. American Economic Review, 92, ss.

1002–1037.

Rosenberg, N. (1974). Exploring the Black Box. Cambridge: Cambridge University Press.

Rosenberg, N. (1992). Scientific Instrumentation and University Research. Research Policy, 19, ss.

381–390.

Rosenberg, N., & Hagén, H-O. (2003). The responsive­n ess of Universities (Vol. A2003:019). Östersund: ITPS. Salter, A., & Martin, B. (2001). The Economic Benefits of Public Founded Basic Research: A Critical Review. Research Policy, 20, ss. 509–532.

Skolverket. (2010). Rustad att möta framtiden?

PISA 2009 om 15-åringars läsförståelse och kunskaper i matematik och naturkunskap.

Solow, R. (1957). Technical Change and the Aggregate Production Function. Review of Economics and Statistics, 39, ss. 312–320.

Spubler, D. F. (2011). The Innovator's Decision: Entrepreneurship versus Technology Transfer. i D. B. Audretsch, O. Flack, S. Heblich, & A. Lederer, Handbook of Research on Innovation and Entrepreneurship (ss. 315–336). Cheltenham: Edward Elgar.

SOU 2002:47, S. (2002). Våra skatter? Finans­ departementet.

SOU 2010:28, S. (2010). Vändpunkt Sverige – ett ökat intresse för matematik, naturvetenskap, teknik och IKT. Betänkande från Teknik­delegationen.

SOU 2010:56, S. (2010). Innovationsupphandling.

Stern, S., Porter, M. E., & Furman, J. L. (2000).

The Determinant of National Innovative Capacity.

NBER Working Paper, 7876.

SCB. (2011). Forskning och utveckling i Sverige 2009 – En översikt.

Storper, M. (1995). Regional Technology Coalitions an Essential Dimension of National Technology policy. Research Policy, 24(6), 895–911.

Schultz, T. (1980). Investment in Entrepreneurial Ability. Scandinavian Journal of Economics, 97, ss. 437–448.

Storper, M. (1992). The Limits to Globalization: Technology District and International Trade. Economic Geography, 68(1), 60–93.

Schumpeter, J. (1942). Capitalism, Socialism and Democracy. New York: Harper & Row.

Swab, K. (2010). The Global Competitiveness Report 2010–2011. Geneve: World Economic Forum.

Schumpeter, J. (1911/1934). The Theory of Economic Development. Cambridge: Harvard University Press.

Teece, D. J., & Pisano, G. (1994). The Dynamic Capabilities of Firms: An Introduction. Industrial and Corporate Change, 3, 537–556.

45

TemaNord. (2006). Understanding User-driven Innovation. Köpenhamn: Nordiska Rådet.

Thompson Reuters. (2011). Social Science Citation Index Expanded. Hämtat från http://thomson­ reuters.com/ Thursby, J. G., & Thursby, M. C. (2007). University Licensing. Oxford Review of Economic Policy, 23, ss. 620–639.

Tillväxtanalys. (2010). Staten och riskkapitalet – Delrapport 1: Metod och kunskapsöversikt. Rapport 2010:01.

Topel, R. H., & Wards, M. P. (1992). Job Mobility and the Career of Young Men. Quarterly Journal of Economics, 107(2), 439–479. van der Werf, P. A. (1993). A Model of Venture Creation in New Industries. Entrepreneurship, Theory and Practice, 18, 39–47. van Stel, A. (2005). Entrepreneurship and Economic Growth: Some Empirical Studies. Tinbergen Institute Research Series no 350.

Wennberg, K., & Wetter, E. (2010). Vem äger svenska uppfinningar? Mönster och myter kopplade till företagsstorlek 1978–2007. i P. Braunerhjelm, En innovationsstrategi för Sverige (ss. 65– 84). Stockholm: Entreprenörskapsforum.

46

Wennekers, S., & Thurik, R. (1998). Linking Entrepreneurship and Economic Growth. Small Business Economics, 13, s. 13.

Wernerfelt, B. (1984). The Resource-Based View of the Firm. Strategic Management Journal, 5(2), 171–180.

Wieser, R. (2005). Research and Development, Productivity and Spillovers: Empirical Evidence at the Firm Level. Journal of Economic Surveys, 19, ss. 587–621. von Hippel, E. (1988). The Source of Innovation.

Cambridge US: MIT. Woolthuis, K., Lankhuizen, M., & Gilsing, V. (2005). A System Failure Framework for Innovation Policy Design. Technovation, 25, ss. 609–619.

Världsbanken. (2011). Doing Business 2011 – Making differences for entrepreneurs. Washington.

Zucker, L., Darby, M., & Brewer, M. (1998). Intellectual Human Capital and the Birth of US Biotechnology Enterprises. American Economic Review, 88, ss. 290–360. Åstebro, T., & Bazzazian, N. (2010). Universitetens roll för nyföretagande och regional utveckling. i P. Braunerhjelm, En innovationsstrategi för Sverige (ss. 47–63). Stockholm: Entreprenörskapsforum.

i samarbete med