Bruden vid Dalälven
Älvkarleby kyrka under sex århundraden
Bruden vid Dalälven: Älvkarleby kyrka under sex århundraden
Text: Eva Stibe
Foto: Daniel Norman, utom s. 6 Per-Olow Swing
Form: Impacta AB
Tryck: Knivsta tryckeri, 2023
Utgiven av Älvkarleby-Skutskärs församling, Svenska kyrkan
Kyrkbergsudden
Det har troligen funnits en kyrka eller ett kapell i Älvkarleby innan nuvarande
kyrka byggdes. I ett brev från kung Magnus Ladulås daterat den 25 juli 1280 nämns ”capellanen i Elukarlaby”. Eftersom det då fanns en kaplan bör det också ha funnits ett kapell där han kunde läsa sina mässor. Det finns ingen särskild plats som pekats ut för detta kapell, men det kan ha legat på Västanån, väster om Dalälven. Vid kanten av älven finns en plats som idag kallas Körsbärsudden men tidigare kallats Kyrkbergsudden. Kring detta namn finns olika teorier. En är att där låg det gamla kapellet, en annan att
därifrån såg man den nya kyrkan som restes under slutet av 1400-talet.
På slutet av 1400-talet När vi idag kommer till Älvkarleby kyrka ser vi en vitputsad kyrka med ett trekantigt kor, stora fönster på alla sidor och ett plåtbelagt tak. I fantasin får vi söka oss över femhundra år tillbaka och tänka oss den lilla landsortskyrka som är grunden för den kyrka vi nu ser. När kyrkan var ny var den byggd i gråsten och utan någon puts, med tegel på vissa ställen och med spåntak. Under senmedeltiden byggde man aldrig fönster mot norr i kyrkorna. Folktron sa att ”de onda makterna” kom från norr och det var viktigt att hålla den väggen stängd, men åt söder, åt solen skulle kyrkan vara öppen. Därför byggdes två mindre fönster på söderväggen och ett på den östra väggen ovanför altaret.
Kyrkan var kringgärdad av en så kallad bogård, en spånklädd mur som omgav kyrkogården. I bogården fanns stigluckor, som var kyrkogårdsgrindar som byggts in och var försedda med tak, det fanns en i söder och en i öster. Under medeltiden var kyrkan och kyrkogården helig mark och därför byggdes dessa bogårdar för att på ett tydligt sätt markera gränsen mellan helig mark och världen utanför.
Sedan Älvkarleby kyrka byggdes har mycket förändrats men tre viktiga saker finns kvar från ursprungskyrkan. Det är det vackert målade taket som
anses ha målats redan till invigningen av kyrkan år 1490, det vackra altarskåpet som antas ha stått på högaltaret i den medeltida kyrkan och dopfunten som funnits i kyrkan ända från invigningen för mer än femhundra år sedan. För den som är nyfiken att se hur kyrkan kunde ha sett ut när den var ny så är Tegelsmora kyrka ett tips. Tegelsmora kyrka är en av de bäst bevarade landskyrkorna i Uppland från sengotisk tid (1400-talets andra hälft). En kyrka byggd vid samma tid som Älvkarleby kyrka och som aldrig byggts ut eller putsats utvändigt.
Kyrkan byggs / Kyrkobygget
Kyrkan byggdes under senmedeltiden som en tornlös salkyrka med sakristia och vapenhus. De första stenarna lades år 1478 och det tog tolv år att slutföra arbetet. Stenen som användes hämtades i trakten och murades upp i väggar och tak. Det murades också in en runsten i dörröppningen till sakristian men den försvann när kyrkan senare byggdes om. Tegel användes runt fönster och dörröppningar och på de så kallade gavelröstena, den del på kyrkans gavel som sticker upp ovanför takfoten. Högst troligt är att vid kyrkans invigning var innerväggar och tak vackert och färgrikt figurmålade. Kyrkan invigdes den 3 mars 1490 av ärkebiskop Jacob Ulfsson. Den helgades då åt Johannes Döparen och Maria Magdalena.
Vapenhuset
Vapenhuset är det första vi kommer in i när vi stiger in genom de stora träportarna. Det troliga är att vapenhuset byggdes samtidigt som långhuset och en tidigare sakristia. Älvkarleby kyrkas vapenhus är som de flesta vapenhus byggt med ingång från söder. Rummet är en slags förstuga byggt som en rektangel med tjocka murar och utan fönster. Ordet vapenhus kan ha olika förklaringar, en är att där förvarades
besökarnas vapen under gudstjänsterna, en annan att de användes som vapenförråd i orostider. Kyrkornas vapenhus kan också ha tjänat som skyddsrum i krigssituationer.
I vapenhuset får vi en försmak av de rikt dekorerade väggarna och taket som kan ses inne i kyrkorummet. Här finns en stor ljusstake, en ljusbärare där det går att tända ljus. Ljusbärare ett är ett modernt inslag i Svenska kyrkan, den första kom till 1968.
I vapenhuset står en gammal träkista och två vackert skurna träpyramider. Pyramiderna stod tidigare som avslutning av bänkinredningen från omkring år 1700.
Kyrkorummet
Efter att ha passerat ännu ett par stora träportar kommer vi in i kyrkorummet. Här möts vi av det vackra figurmålade taket, altarskåpet längst fram i koret, de stora oljemålningarna och släktvapnen som finns på väggarna. Kyrkorummet bjuder på en imponerande syn som väcker nyfikenhet.
Kyrkan som vi nu ser är större än den ursprungliga kyrkan som bara bestod av vapenhuset, långhuset och en mindre sakristia. För att få en uppfattning om dåtidens kyrkas storlek går det att tänka sig att den tog slut just där
dagens predikstol finns. Då var kyrkan rikt bildmålad på både väggar och tak, upplyst av det lilla ljus som kom in genom de små fönstren och av levande ljus.
Sittplatser
Det fanns från början ingen fast bänkinredning. Kyrkobesökarna stod i rummet eller hade med egna pallar eller bänkar. Familjerna som ägde järnbruken de de största gårdarna satt alltid på sina medhavda bänkar och stolar längst fram, medan de egendomslösa fick stå längre bak i kyrkan.
Senare under slutet av 1600-talet byggdes en fast bänkinredning och det infördes bänklängder i kyrkorna i hela Sverige. Bänklängder, som fanns fram mot slutet av 1800-talet, var listor över var varje gård hade sin sittplats. För få ha en bänkplats måste man betala en årlig avgift till kyrkan. De fattiga fick fortsätta att stå längst bak i kyrkan eller sitta i mån av plats, men aldrig långt fram. Älvkarleby hade liksom de flesta kyrkor i Sverige fasta bänkar med dörrar och det hände att dörrarna försågs med hänglås så att ingen annan än de från det egna hushållet skulle
kunna sitta där. Också i bänkraderna var det strikt ordning. Platsen närmast altargången var finast och oftast satt husfrun där, tjänstefolken satt längre in mot väggen.
Takvalven
Det vackra taket var färdigmålat till invigningen år 1490 och anses vara målat av den så kallade Tierpsgruppen som reste runt och dekorerade kyrkor i Nord- och Mellansverige och även några kyrkor i Finland. Man har länge kallat målarmästaren för ”Eghil” men på senare år har man förstått att det namnat har felaktigt tolkats på målningar och numera nämns han som ”Alfabetsmästaren”. Vid den tiden då kyrkan uppfördes var läskunnigheten inte särskilt utbredd i Sverige och predikningarna var på latin. Det var nästan ingen som förstod vad som sades och
lästes upp. Genom att titta på figurerna på vägarna och i taket fick folk ändå bilder ur bibeln och en föreställning om en del av innehållet i mässorna. Många av målningarna målades efter förlagor och samma bild kan därför ses i flera kyrkor där Tierpsgruppen stått för målningen. En bild i mittvalvet i långhuset föreställer ”Simson och lejonet”. Det är en bild som avbildats i böcker och på kopparstick. Målningen i Älvkarleby är i det närmaste identisk med ett kopparstick av Meister E.S. Lejonet är inte särskilt likt ett lejon, men det var en spridd bild av ett lejon och många trodde nog att ett lejon såg ut så. Det finns ytterligare ett lejon i kyrkans tak, i det östra valvet som var ovanför altaret i den ursprungliga kyrkan. Här kan man se ”Hieronimus ta ut taggen ur lejonets tass”, ett lejon som mer liknar en liten hund med den spetsiga nosen.
Tierpsgruppens målningar är de karaktäristiska träden som liknar broccoli som bland annat kan ses intill Hieronimus och lejonet. Ett annat kännetecken för Tierpsgruppen är ornamentiken där ett kedjemönster hör till de viktigaste motiven.
Altarskåpet
När vi kommer in i altargången får vi det vackra altarskåpet i blickfånget.
Detta altarskåp satt ovanför högaltaret
i den ursprungliga medeltidskyrkan.
Skåpet är tillverkat i Sverige och antas vara byggt av en verkstad i Enköping, detta under en tid då många altarskåp annars importerades från Tyskland och Belgien. Liknande altarskåp som kommer från samma verkstad finns i Tegelsmora och Börje kyrka i Uppland. Altarskåpet i Älvkarleby är en triptyk, alltså ett tredelat skåp som består av ett mittstycke, corpus,162 x 103 cm och två sidoflyglar om 81 cm vardera. I mitten av skåpet står en krönt Maria med barnet. Figurerna står i en mandorla, en mandelformad gloria, av ljusstrå-
I de tre valven kan man se kyrkofäder, helgon, änglar och berättande bilder ur bibeln. Ett specifikt kännetecken för
lar. Glorian avslutas med fembladiga blommor, varav fyra är större än de övriga. Denna blomkrans symboliserar Rosenkransen som är en serie katolska böner där varje blomma står för en bön. När kyrkan i Älvkarleby invigdes var Sverige fortfarande ett katolskt land. Nedanför
Maria syns ett ansikte i profil, det symboliserar månen. Maria framställs här som den apokalyptiska kvinnan enligt Johannes uppenbarelser ”Och ett stort tecken visade sig i himlen: där syntes en kvinna som hade solen till sin klädnad och månen under sina fötter” .
Intill Maria-bilden finns åtta små helgonfigurer. De fyra översta är biskopar och de fyra nedre föreställer krönta kvinnliga helgon. I raden utanför dem finns fyra andra helgon, den översta till vänster är Sankt Olof och den till höger Sankt Erik, båda helgonkungar. Nedanför dem står till vänster Sankta Maria Magdalena som pekar på sitt attribut, ett smörjelsekärl. Till höger står ett kvinnligt krönt helgon som förmodligen är Katarina av Alexandria.
Flyglarna är vardera indelade i två fält med tre helgon i varje. Figurerna är troligen apostlar eftersom de är försedda med böcker. Tyvärr har figurerna förlorat sina specifika attribut så det är svårt att identifiera dem. Men tre av dem kan man säkert se. Johan-
nes Döparen står längst till höger om madonnan. Han pekar på ett lamm, aposteln Johannes pekar på en kalk och längst ut till vänster står aposteln Jakob som bär en hatt med en pilgrimssnäcka på. Figurerna i altarskåpet har flyttats om vid flera tillfällen och med åren har också små detaljer på figurerna, och vissa attribut försvunnit.
Utvändigt är altarskåpet målat i fyra olika fält. De två översta föreställer ”Nattvarden” och ”Jesus tvår lärjungarnas fötter”. I de två nedre fälten ser man ”Jesus bär sitt kors” och ”Jesu tillfångatagande”. Dessa målningar är bevarade från när skåpet tillverkades och målades inför invigningen 1490.
Skåpet stängs varje år på skärtorsdagen och öppnas igen vid påskdagsmässan. Koret ser helt annorlunda ut med skåpets flyglar stängda.
Andra altarprydnader
Idag står altarskåpet på högaltaret men det har inte alltid varit så. År 1702 hade kyrkan byggts ut med ett nytt kor och det gamla altarskåpet flyttades undan och hängdes på den norra väggen. I stället blev en oljemålning den nya altarprydnaden ”Jesus vid Getsemane” målad av C Thomas. Målningen blev kvar som altarprydnad fram till den omfattande renoveringen år 1890-1891
då den byttes ut mot en glasmålning föreställande ”Jesus som den gode Herden” tillverkad av Neumann och Vogel i Stockholm 1890. Under en period kom oljemålningen tillbaka som altarprydnad och stod då framför glasmålningen. Altarskåpet som först hängdes på norrväggen i kyrkan hamnade småningom bakom orgeln på läktaren och därefter försvann det för en period. När Frans Tivell, kyrkoherde 1909-1934, kom till församlingen fann han det gamla medeltida altarskåpet i ett skräpförråd i klockstapeln. Det togs fram och skickades på renovering. Efter det fick det
plats på kyrkans södra vägg innan det 1965 fick tillbaka sin plats på altaret.
Dopfunten
Dopfunten i Älvkarleby är gjord i sten och har ett kraftigt flätmönster uthugget i mellanstycket. Tanken på hur många som döpts i den är svindlande, den har funnits med i kyrkan i över femhundra år.
Dopfunten står nu i koret längst fram i kyrkan. När kyrkan invigdes stod dopfunten utanför kyrkan och flyttades senare in i vapenhuset. Ingen fick
komma odöpt in i kyrkan. Genom do-
pet blev barnet upptaget i den kristna gemenskapen, kom i Guds beskydd och blev skyddat från onda makter. Under medeltiden skulle alla barn döpas inom åtta dagar efter födseln. Även i 1686 års kyrkolag står det att barnet ska döpas inom åtta dagar. Detta gällde fram till i början av 1800-talet.
De äldre dopfuntarna hade så stor skål, cuppa, att ett litet barn skulle kunna sänkas ner i den. Ordet dop kommer från doppa. Man doppade alltså ner det lilla barnet helt och hållet i dopfunten under medeltiden. I många kyrkor fyllde man dopfunten på påskdagen, uppståndelsens dag, och välsignade vattnet. Sedan fyllde man bara upp med nytt vatten under året. Kallt och lortigt vatten till ett nästan nyfött barn är inte hälsosamt. Det hände att små barn dog efter dopet. År 1693 beslutades därför att prästerna i Sverige enbart skulle ösa
vatten över barnets huvud. Föräldrarna var sällan med vid dopet under medeltiden. I stället var det faddrarna som tog barnet till kyrkan. Barnets namn fick inte nämnas innan dopet och när föräldrarna bestämt barnets namn fick bara gudmodern veta det, för att sedan nämna det först vid dopet.
Numera har dopfunten en central plats i kyrkan. Vid dop används alltid en mindre skål i dopfunten och med nytt rent vatten.
Kyrkan utvidgas med ett kor och en ny sakristia
År 1659 anlade Claes Depken, senare adlad Anckarström, och David Leijel Älvkarleö och Harnäs bruk och lite senare en masugn vid Hyttön. Bruken blomstrade och inflyttningen till trakten var stor, det flyttade in många arbetare och deras familjer. Älvkarleby
kyrka blev snabbt för liten för den stora folkmängden.
På 1600-talet infördes kyrkogångsplikten så att alla var tvungna att vara med på högmässan varje söndag. Man var också tvungen att vara med vid husförhören som prästen höll. Kyrkogångsplikten avskaffades år 1809.
Redan 1690 påbörjades en utbyggnad av kyrkan med ett nytt tresidigt kor. Den gamla ursprungliga sakristian revs och en ny byggdes i anslutning till koret. Både koret och sakristian byggdes i tegel. Taket i koret fick ett stjärnvalv för att likna långhusets valv. Vid första
advent år 1694 togs en rikskollekt upp som gick till Älvkarleby kyrkas nya korbygge. Brukspatronerna Anckarström och Leijel torde ha tillfört en hel del för att täcka kostnaderna för det nya koret.
Under korets golv byggdes ett gravkor för brukspatronerna Anckarström och Leijel och senare brukspatron Tottie, och deras familjer. I gravkoret ligger ca 35 personer begravda, både vuxna och barn. Stora gravhällar med inskriptioner låg över nedgångarna till gravarna. Gravkoret hade en mindre gallerförsedd öppning i kyrkans
yttervägg. Numera kan man på utsidan av kyrkan se beslag från den gamla öppningen precis under fönstret med glasmålningen på kyrkans södra sida.
Invändig förändring
Samtidigt som kyrkan byggdes ut togs det upp nya och större fönster. Alla figurmålningarna i takvalven och på väggarna kalkades över i vitt. Så skedde i många medeltida kyrkor på 1600-1700-talet. Det var en ny tid och ny smak och man ville ha ett ljust och öppet kyrkorum. Läskunnigheten ökade i landet och predikningarna gavs nu på svenska så att alla kunde lyssna och förstå. Det nya kyrkorummet med koret, nya fönster och överkalkade takoch väggmålningar invigdes 1702. En fast bänkinredning med dörrar tillverkades och som avslutning stod de två träpyramiderna som nu står i vapenhuset. Det gamla altarskåpet med Maria i mitten togs bort och istället sattes där oljemålningen ”Jesus vid Getsemane”, signerad C Thomas 1702. Den skänktes av bröderna Jacob och Petter Leijel som också skänkte skulpturerna Tron och Hoppet som stod placerade på var sida om altartavlan. Nu står dessa två på var sin sida om glasmålningen i korets södra fönster. I koret finns också en psalmnummertavla och två läderklädda länstolar med familjen Leijels vapen-
sköld på. Ovanför dörren till sakristian hänger en oljemålning skänkt i början av 1700-talet till minne av David Leijel den äldre och hans maka Catharina Honnon. Målningen som föreställer ”Kristus bärande på sitt kors” är signerad ”B 1563 febr.18”, vilket betyder Joachim Bueckelaer, en flamländsk konstnär verksam i mitten av 1500-talet. Tavlan antas ha kommit till Sverige som krigsbyte under 30-åriga kriget och ha tillhört Drottning Kristinas samlingar. Tavlan har försetts med postament och krön i epitafiekaraktär. Det var mycket vanligt att de välbärgade familjerna skänkte konst, inredning, ljuskronor och lampetter till kyrkorummet vid den här tiden. Både för att kyrkan hade ett behov av detta men också som ett sätt att visa upp sin rikedom.
Ingången till sakristian
I den lilla gången in till Sakristian sitter det på den högra sidan en liten
piscina. Det är en uttömningsplats
för heliga vätskor som dopvatten och nattvardsvin. Den är byggd så att den vätska som hälls ut där rinner ner under kyrkan till vigd jord.
På den högra sidan finns den gamla järnporten från den första sakristian kvar.
Sakristian och Frans Tivell
I sakristian finns ett möblemang från 1964 -65. Det var vid en mindre renovering som sakristian fick nya möbler. På väggarna hänger två porträtt av tidigare kyrkoherdar i församlingen.
Andreas Bockius kyrkoherde 1690 –1706 verksam under byggandet av koret, och Frans Tivell kyrkoherde 1909 – 1934. Tivell var en mångsidig person med en stor kroppshydda. I Skutskärs kyrka finns en extra bred länstol specialbyggd för Tivell då han inte fick rum i de som redan fanns. Han hade förmåga att predika så att alla förstod och han såg till att mycket blev gjort i församlingen. Det var Tivell som såg till att hängbron över Dalälven byggdes, den första fasta förbindelsen över Dalälven i trakten
I ett av sakristians fönster finns en lucka där prästen kunde sträcka ut nattvardsgåvorna i ”pesttider”.
Läktare
I slutet av 1700-talet hade kyrkan platsbrist igen och 1772 byggdes två läktare utmed långhusets sidor. Det finns spår som tyder på att besökarna till läktaren fick gå dit upp i trappor från utsidan. Som tidigare satt de rikaste sockenborna längst fram i kyrkan och de fattigaste fick trängas längst bak och på läktarna.
Beslut om kyrka i Skutskär
Vid en biskopsvisitation år 1861 konstaterades det att det fattades platser i kyrkan för ungefär tusen personer. Befolkningen i socknen hade ökat
fönster finns en lucka där prästen kunde sträcka ut nattvardsgåvorna i ”pesttider”
ytterligare, denna gång tack vare det nyanlagda sågverket i Skutskär och man började tala om att bygga ut Älvkarleby kyrka. Beslutet tog tid, över tio år, och till slut bestämdes det att bygga en kyrka i Skutskär istället.
Ny genomgripande renovering
förutom Carl XII:s bro i Älvkarleby.
Tivell var också initiativtagare till att Marma kyrka byggdes, längst söderut i församlingen.
Älvkarleby kyrka var i behov av upprustning eftersom det gått tvåhundra år sedan utbyggnaden i slutet av 1600-talet. År 1890 – 92 genomfördes en
I ett av sakristians
genomgripande renovering av kyrkan. Läktarna längs kyrkans långsidor revs. Fönstren byggdes om så att alla fick samma storlek och form. Takvalven i långhuset rengjordes och takmålningarna
När brukspatronerna Leijel och Anckarström avlidit ärades de med att deras vapensköldar sattes upp i kyrkan.
togs fram igen. De fylldes i med ny färg i ursprungliga färgtoner. Valvet i koret som enbart varit vitmålat tidigare försågs med takmålningar för att likna långhusets målningar. De gamla vägg-
målningarna hade gått förlorade när fönstren förstorats och läktare byggts och rivits. Kyrkans alla väggar målades i enkla mönster med schabloner I koret tog man bort den gamla altarprydnaden, oljemålningen med ”Jesus vid Getsemane”. Den fick en ny plats på långhusets norra sida intill orgelläktaren. En stor färgrik glasmålning fick istället bli altarprydnad.
Ett nytt golv lades in och de tre gravhällarna från koret flyttades till den norra väggen under orgelläktaren. Där går det att se hur inristningarna nötts ner under åren de legat på golvet i koret.
Man byggde en ny inredning med predikstol, nya bänkar utan dörrar, en ny altarrundel och en ny orgelläktare i nygotisk stil. Orgelläktaren försågs med en ny orgel. Denna inredning är kvar i kyrkan idag.
Vi kan tänka hur stor skillnad det var för kyrkobesökarna som innan renoveringen gått till ett helt vitkalkat kyrkorum med en stor mörk altartavla till att efter renoveringen komma till en kyrka målad i klara färger och med en stor färgstark altartavla.
Vapensköldar
När brukspatronerna Leijel och Anckarström avlidit ärades de med att deras vapensköldar sattes upp i kyrkan. Till en början hängde de i koret men flyttades senare till långhusets södra vägg.
Claes Depken anlade Söderfors bruk och en ankarsmedja som specialiserade sig på att tillverka ankare till svenska flottan. Detta var väldigt viktigt för flottan som tidigare fått importera alla ankare. Claes Depkten blev adlad och valde namnet Anckarström. Claes
Anckarström gifte sig med Helena
Honnon, en syster till David Leijels
hustru Catharina. Helena Honnon hade tidigare varit gift och hade en son, Daniel, som Anckarström adopterade. Denne Daniel Anckarström var farfars far till Johan Jacob Anckarström som senare sköt Gustav III vid maskeradbalen på operan i Stockholm år 1792. Efter det bytte ätten namn till Löwenström. En av kungamördarens bröder ”donerade som en botgärd 1811 pengar” till den byggnad som först kallades för Löwenströmska lasarettet och senare Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby.
Brudkrona
Det finns ett modernt skåp längst ner i kyrkan, under orgelläktaren. I det skåpet finns bland annat nyckeln som går till den gamla plåtdörren till den tidigare sakristian. Där finns också en vacker brudkrona i silver från 1700-talet som lånas ut vid bröllop. Älvkarleby kyrka är en omtyckt kyrka för bröllop. På väg ut ur kyrkan,
alldeles innan kyrkporten står en stor träskulptur från 1500-talet föreställande helgonkungen Sankt Erik.
Utanför kyrkan
Utanför kyrkan längs den södra sidan står några gravstenar på rad. En av dem är en sten rest till minne av Frans Tivell. En likadan sten finns också vid Marma kyrka. Det var församlingen som lät resa den och plaketten med Tivells porträtt är utförd och signerad av Astri Taube.
Dagerman
Nära huvudentrén i kyrkogårdsmuren finns författaren Stig Dagermans grav. Dagerman föddes i Älvkarleby 1923 och
bodde hos sina farföräldrar på Norrgärdet under sina nio första år. Han flyttade sedan till sin far i Stockholm och blev kvar i Stockholmstrakten till sin död 1954. På hans gravsten står det ” Att dö är att resa en smula, från grenen till fasta marken” ur Dagermans dikt ”Höst”.
Kyrkogården
Kyrkogården har utvidgats vid flera tillfällen. Från början användes bara marken söder om kyrkan och först i mitten av 1800-talet började man använda marken norr om kyrkan mer frekvent. I äldre tid begravdes endast ”förbrytare och självspillingar” norr om kyrkan. Numera finns en minneslund
som komplement till gravplatserna.
Klockstapeln
På andra sidan vägen står klockstapeln. Av allt att döma är stockarna i klockstapeln från en äldre spånklädd stapel som blev inklädd och fick sitt nuvarande utseende 1834. I stapeln hänger tre klockor, alla gjutna under 1700-talet.
Kyrkan på 2000-talet
I över femhundra år har Älvkarleby kyrka nyttjats för gudstjänster, dop, begravningar och vigslar. Kyrkan har haft en framträdande plats i samhället och har det fortfarande. Den är en samlingsplats för församlingens invånare men också för besökare från när och fjärran. Församlingen håller här gudstjänster av olika slag, barnverksamhet, jul- och påskspel och konserter.
I Älvkarleby firas gudstjänst i stort sett alla söndagar året om. Efter gudstjänsterna serveras oftast kyrkkaffe i den lilla delen längst bak i kyrkan som är möblerad med bord och stolar. Där flödar samtalen fritt och det ger en fin stund i gemenskap.
Kyrkan ligger inte långt från älven och kallas sedan gammalt för ”Bruden vid Dalälven”. Och brudar syns ofta i Älvkarleby kyrka. Under sommarmånaderna är det extra många brudpar som vigs i den vackra miljön.
När det är dop i kyrkan följs en mer
än femhundra år gammal tradition. Samma dopfunt har använts i alla år sedan kyrkan byggdes. Begravningarna följer också de en gammal tradition, och de blir en fin ceremoni i den lilla kyrkan.
Under somrarna hålls kyrkan öppen dagtid som ”Vägkyrka”. Det erbjuds då guidning och enkelt fika. Besökare kommer från hela Sverige och från många olika håll i Europa. En hel del besökare, främst från USA, kommer för söka upp platsen där deras anförvanter bodde innan de utvandrade från bygden.
Av vilken anledning man än kommer till kyrkan välkomnas man av dess vackra inre och dess lugn och ro.
Varmt välkommen till Älvkarleby kyrka – mer än 500 år av kristen tro och historia!
Litteraturhänvisningar
Älvkarleby kyrka av Bengt Ingemar
Kilström
Östan och västan ån, Älvkarleby förr och nu, Älvkarleby kommun Från medeltid till nutid, minnesskrift vid Älvkarleby kyrkas 500-års jubileum 1978
Älvkarleby, en hembygdsbeskrivning av A.N. Sandén
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
www.svenskakyrkan.se