Östersjön – en pärla trots alla miljöproblem

IKAROS 3|22 ARTIKEL

Hur mår Östersjön och hur bidrar havsforskning till att förbättra havetstillstånd? Tiina Salo skriver om naturens dynamiska balans och vad som kangöras för att skydda den.

Östersjön

EN PÄRLA TROTS ALLA MILJÖPROBLEM

Östersjön – ett värdefullt hav

Östersjön, vårt hemmahav, är ofta i rubrikerna på grund av olika miljöproblem. Vi får läsa om giftiga cyanobakterieblomningar som hindrar oss från att bada i havet, (mikro)plast, föroreningar, övergödningsproblem och så vidare. Sådana här nyheter och rubriker om den illamående Östersjön kan få oss att tro att alla ansträngningar varit förgäves, att det är för sent att göra något åt problemen och att havet inte har någonting bra kvar att erbjuda oss. Det går inte att förneka att allvarliga problem hotar och påverkar vårt hav, men trots allt är Östersjön fortfarande ett värdefullt hav. Det finns fortfarande viktiga arter och miljöer, vackra landskap och skatter både under och ovan ytan.

Långvarig uppföljning och naturskydd

Jag har svårt att komma på någonting lika avslappnande som kluckande vågor, eller känslan när man sänker sig under ytan, antingen för att bada eller för att studera Östersjöns undervattensnatur. Vackra blåstångsruskor och sjögräsängar dansar i takt med vågorna samtidigt som de upprätthåller mångformiga djursamhällen. Fiskstim simmar omkring och sjöfåglar flyger eller simmar runt för att fånga fisk – eller kanske en läcker blåmussla. Vi har en fin och unik skärgård där alla har möjlighet att åka båt, paddla och beundra fågellivet. Utöver upplevelser ger havet oss även mycket annat: vi fångar och odlar fisk för mat, en allt större mängd av vår energi produceras i vindkraftsverk i Östersjön och, kanske viktigast av allt, mikro-organismer i havet står för hälften av det syre vi andas.

Det finns mycket vi kan göra för att få Östersjön (och samtidigt oss själva) att må bättre. Tack vare forskning och långa tidsserier om Östersjön känner vi till Östersjön bättre än många andra hav i världen. Kunskapen som samlats under alla år hjälper oss att utreda vad som krävs för att minska vår negativa inverkan på vårt hav.

Havsforskningen i Östersjön har en lång tradition. Data på temperaturer sträcker sig till början av 1900-talet, mängden näringsämnen har mätts sedan 1900 och siktdjupet som beskriver hur djupt ljuset tränger ner i vattnet (ett mått på övergödning) har mätts sedan 1903. Även informationen om hur många individer det finns av vissa djurarter omfattar redan över 50 år. Havsforskningen är tyvärr inte heller immun mot krig och därför finns det några luckor i tidsserierna: en del av mätningarna avbröts tillfälligt under båda världskrigen.

Tack vare den långvariga forskningen vet vi hur vår kära Östersjö har förändrats. Vi vet bland annat att Östersjön har blivit varmare under de senaste decennierna och att övergödningen började öka kraftigt under 1950-talet. Vi vet även att torsken och strömmingen har minskat sedan 1980-talet samtidigt som vassbuken har ökat markant. Vi har även sett jakt och miljögifter leda till en kraftig minskning i sälpopulationer och havs örn, som båda blev utrotningshotade på 1980- talet. Inte så positivt, men data behövs för att kunna göra något åt saker; utan långvarig forskning är det omöjligt att märka sådana här förändringar.

Data lägger även grunden för att vi ska kunna se förbättringar i miljöns tillstånd. Vi har lyckats minska halt erna av många miljögifter, såsom DDT, säl- och havsörnpopulationer har återhämtat sig på några decennier och mängden näringsämnen som rinner ut i havet har minskat i många havsområden, för att nämna några framgångar i naturskydd.

Aktuell havsforskning – Östersjön är komplex!

När man står på en strand känns många saker ofta enklare. Vid en stor enhetlig vattenyta känner många sig förankrade och lugna, även om det skulle vara en stormig dag med piskande vågor. Från ytan sett kan havet verka enformigt. Men när man försöker beskriva livet i havet kommer orden ”komplexitet” och ”mångfald” rätt ofta upp. Dessa är omständigheter vi havsforskare konstant märker i vårt arbete. Hundratals olika arter samexisterar och interagerar med varandra i havet – växter, alger, ryggradslösa djur, fiskar, fåglar, däggdjur, parasiter, bakterier och så vidare. Livet under ytan ser inte likadant ut i innerskärgården som ute på öppet hav, på en meters djup som på 10, 50 eller 150 meters djup, på sandbotten som på hårdbotten. Därtill pågår många processer som omfattar allt från vågenergi, som formar strandlinjen, till syreproduktion och cirkulation av olika näringsämnen. Helheten är så komplex att vi måste förenkla saker för att kunna studera och beskriva till exempel hur klimatförändringen eller övergödningen (eller båda tillsammans) påverkar havet.

Tack vare forskning och långa tidsserier om Östersjön känner vi tillÖstersjön bättre än många andrahav i världen.

Havsforskningen har visat oss hur olika organismer i havet samverkar. Ur människans perspektiv är vissa arter viktigare än andra. Många är oroliga för blåstången, torsken eller havsörnen eftersom dessa är stora, vackra, läckra eller helt enkelt bekanta för oss. Nuförtiden vet vi att vissa arter, eller vissa egenskaper som arterna har, är speciellt viktiga för att upprätthålla en levande och välmående Östersjö. På samma sätt som ett träd i en skog erbjuder skydd och mat åt fåglar och oändliga mängder insekter och smådjur, erbjuder blåstång och ålgräs skydd och mat åt många arter. Och på samma sätt som gammal skog är viktig för biologisk mångfald är välmående blåstångsrev eller ålgräsängar viktiga för mångfalden i havet.

När vi zoomar ut från enstaka arter märker vi att de tillsammans bildar komplexa nätverk med tio- eller hundratals interaktioner mellan olika arter. Blåstången kopplas inte bara till de djur som gömmer sig bland tångruskan och de trådalger som växer på tången, utan också till gråsälen och människan. Gråsälen äter abborre, abborren äter mindre abborrar och andra småfiskar, dessa äter ryggradslösa djur som lever bland blåstången, vilka äter snabbväxande trådalger och andra smådjur. Vi kan även börja från den andra änden och följa energiflödet steg för steg från alger till toppredatorer (rovdjur som äter andra rovdjur).

Det finns en dynamisk balans i naturen. Om man utnyttjar en art för mycket eller gödslar havet med stora mängder näringsämnen kan konsekvenserna vara omfattande och även påverka arter som man inte intuitivt kopplar dessa förändringar till. Gråsäl är inte den enda arten som äter abborre. Även människan, storskarven, gäddan och många andra arter fångar abborre för föda. Om en totalt större mängd abborre äts upp kan den naturliga dynamiken rubbas. Mängden småfisk ökar och äter mer smådjur, de resterande smådjuren betar inte trådalger lika effektivt längre, vilket kan leda till att trådalgerna kväver blåstången. Övergödningen skuffar nätverket ur balans från den andra änden. Näringsämnen gynnar snabbväxande trådalger, vilket leder till att blåstångsruskorna kvävs eftersom ryggradslösa djur inte hinner äta upp trådalgerna längre. Takten för dessa förändringar ökar markant om mängden rovfiskar samtidigt minskar. De kvarlevande tångruskorna klarar inte av att upprätthålla en lika hög mångfald som tidigare, vilket förvärrar problemen.

Hur kan forskningen bidra till naturskydd och förvaltning?

Tack vare forskningen får vi hela tiden mera information om hur människan påverkar naturen. Därmed har vi också mer information om hur vi kan minska människans ogynnsamma effekter på havsnaturen. En av de negativa effekterna av övergödningen i Östersjön är syrefria bottnar. Arealen för dessa döda bottnar har ökat markant under de senaste årtiondena. Samtidigt har lekområdet för bland annat torsk och flundra minskat kraftigt. Födovävarna, alltså nätverken av växelverkningar mellan olika arter, kan ofta länkas till torsk eller flundra, och eftersom vi nuförtiden känner till hur födovävarna fungerar kan vi uppskatta hur syrefria bottnar i olika områden påverkar dem. Vi kan till exempel med hjälp av modellering beräkna hur vi ska bromsa eller hindra kraftiga förändringar i Östersjön med hjälp av mer hållbara kvoter för fiske. Vi kan även räkna ut hur mycket torsk som kommer att finnas kvar i havet om vi fortsätter att fiska som tidigare eller om klimatförändringen förorsakar ännu mer vidsträckta syrefria bottnar. Forskningen visar nämligen att klimatförändringen kommer att förstärka övergödningens negativa inverkan på Östersjön. Därför behöver vi större satsningar för att snabbt och effektivt minska mängden näringsämnen som hamnar i havet.

Forskningen visar att vi är mera ivriga att skydda och åtgärda saker som är nära och kära för oss.

Om allt vore enkelt skulle vi genast fatta beslut för att minska utsläppen i Östersjön och ta till kraftiga åtgärder för att snabbt öka mängden rovfiskar. Men tyvärr är förvaltning inte så lätt. Många verksamheter äventyrar havsmiljön. Effektivt naturskydd borde därför innefatta jord- och skogsbruk, fiske, fiskodling, transport, bygge och övrigt bruk av havet. Eftersom beslutsfattarna måste ta hänsyn till olika åsikter och behov blir naturskyddsåtgärder ofta otillräckliga för naturen. Att värdera människans ”rätt” till jordbruk eller att odla fisk lika högt som naturen och mångfalden leder alltid till att naturen får lida. Det är till exempel självklart att fiskodling (som orsakar övergödning och försämrar naturvärden) inte borde placeras bredvid eller inom ett område med betydande naturvärden som behöver bevaras. Trots det har sådana tillstånd beviljats till flera fiskodlingar i Skärgårdshavets områden med fin undervattensnatur under de senaste två åren.

Havet har alltid gett oss mycket – det finns ett skäl till varför människor genom tiderna har samlats vid vattendrag. Fisk, transport och industri är viktiga för samhället, och många motsätter sig de åtgärder dessa branscher skulle behöva vidta för att vi ska nå en effektiv nivå av naturskydd. Men även mångfald, levande havsnatur och vattenkvalitet som möjliggör bland annat rekreation och framtida fiskfångst är viktiga och behöver sina försvarare. Hur kan vi som förespråkar och lobbar för havsnaturen bli fler?

Vi människor är villiga att skydda det vi är bekanta med

Havet, och speciellt Östersjön, har gett mig otroligt mycket. Som barn har jag badat och fiskat, lärt mig att simma och ro i Östersjön. Jag har studerat olika sjöfåglar som simmat runt i havsvikar, jag har fångat smådjur och inspekterat deras beteende i ett tvättfat. Jag har även lärt mig att havet kan ge mig ro. Jag är inte ensam med mina upplevelser; många finländare, nordbor och européer delar likadana erfarenheter. Och jag, liksom många andra medborgare, vill bidra till en välmående Östersjö. Forskningen visar att vi är mera ivriga att skydda och åtgärda saker som är nära och kära för oss. Vi är beredda att betala mera för att skydda Östersjön och organismer som lever i havet om vi har en personlig koppling till dessa och om vi vet varför de är viktiga.

För att främja och fördjupa människors band till havet organiserade jag och mina kollegor Henna Rinne och Sonja Salovius-Laurén en medborgarforskningskampanj 2020–2021. Vem som helst fick delta och studera de djur som lever bland blåstången, den ikoniska arten i Östersjön. Vi bad deltagare att skaka en blåstångsruska ovanför ett tvättfat och studera vilka djur som trillade ner. Vi fick nästan 200 rapporter om hur många olika snäckor, blåmusslor, tånggråsuggor, märlor, slamkrabbor och andra smådjur deltagarna hittade i ruskorna. Vi vanliga forskare fick information om hur djursamhällena ser ut i olika havsområden vid olika tidpunkter, medan medborgarforskare (från barn till vuxna) fick tillbringa en kvart vid havet, lära sig något nytt och samtidigt förstärka sin koppling till havet. Vi hade otroligt många fina diskussioner med människor som berättade om sina erfarenheter om havet och blåstången, om hur de har sett tången försvinna under åren eller kanske återhämta sig på en bekant strand.

Detta projekt tog slut i fjol, men jag vill utmana alla att vara lika nyfikna som barn. Vada i havet under sommaren, kika under ytan och titta efter vilka djur som gömmer sig bland vegetationen eller vilka växter eller djur du kan upptäcka från stranden. Bekanta dig med Östersjön. Vi har mycket kvar att lära oss om havet!

LITTERATUR

Elmgren R., Blenckner T. och Andersson A. 2015. ”Baltic Sea management: Successes and failures”. AMBIO 44: 335-344.

HELCOM. 2021. Baltic Sea Action Plan – 2021 update.

Viitasalo M., Kostamo K., Hallanaro E-L., Viljanmaa W., Kiviluoto S., Salovius-Laurén S., Ekebom J. och Blankett P. 2021. Havets skattkammare – En upptäcktsresa i Finlands marina undervattensnatur. Gaudeamus.

Tiina Salo är marinbiolog och forskare vid Åbo Akademi. Hon har bott ett stenkast från Östersjön både i Finland, Sverige, Danmark och Tyskland och har alltid älskat att röra sig i och kring i havet.