Illustrationer: Nicole Kankaanpää
I Lydias gamla skola hade hon många vänner. Och Ally var där.
När Lydia tänker på Ally känner hon
hur tårar börjar fylla hennes ögon.
En tår trillar ner på hennes kind.
Ally är Lydias bästa vän.
De lekte alltid tillsammans och hittade på massor av roliga saker.
Poppy kryper in och sätter sig bredvid Lydia.
Ben blir nyfiken och krånglar sig också in.
Nu sitter de där alla tre, med jackorna som ett draperi framför sig.
”Vilket mysigt ställe, men varför sitter du här?” undrar Poppy. Lydia vet inte riktigt vad hon ska svara.
”Varför vill du sitta här?” undrar
Ben. ”För att jag saknar min gamla skola och min bästa kompis Ally”, viskar Lydia. Nu börjar hennes underläpp darra. Hon kan inte hjälpa det.
Hon blir så ledsen när hon pratar om Ally. ”Vi förstår det”, säger Poppy och tar Lydia i handen. ”Man får vara ledsen. Det är okej att man saknar”, säger hon och kramar Lydias hand.
”Berätta om Ally”, säger Poppy och lyssnar noga.
En sorgsen känsla finns i hela Lydias kropp.
Hon har en klump i magen som växer.
Hon vill bara gråta.
Allt är nytt och Lydia vill inte ha nytt hon vill ha det gamla vanliga. De ledsna tankarna fyller hela henne.
Det här är Lydia och hon känner sig ledsen.