Actionbibeln - Påsk by hyllerudsforlag

25 berättelser om Jesus uppståndelse

Påsk

25 berättelser om Jesus uppståndelse

ACTIONBIBELN: PÅSK

I översättning av Alexandra Hyllerud

ISBN: 978-91-90086-25-4

Tryckt av Dardedze i Lettland, 2026

Alla rättigheter förbehållna. Inga delar av den här boken får reproduceras på något sätt, digitalt eller mekaniskt, inklusive fotostatskopiering, utan tillstånd från förlaget.

Originaltitel: The Action Bible: Easter

Utgiven av David C Cook

4050 Lee Vance Drive Colorado Springs, CO 80918 U.S.A.

Integrity Music Limited, a Division of David C Cook Brighton, East Sussex BN1 2RE, England

The graphic circle C logo is a registered trademark of David C Cook.

Om inget annat anges är all bibeltext hämtad från Folkbibeln 15 © Svenska Folkbibeln

Teamet: Amy Konyndyk, Stephanie Bennett, Jeff Gerke, Judy Gillispie, Leigh Davidson, Rebecca Howard, James Hershberger, Susan Murdock

OmslagsDesign: Sergio Cariello

Du hittar många fler böcker på hyllerudsforlag.se

Innehåll

Påskberättelsen

Mark 15:12–47, 16:1–7

”Vad ska jag göra då med den som ni kallar judarnas kung?” frågade Pilatus dem.

”Korsfäst honom!” ropade de.

”Varför? Vad har han gjort för brott?” frågade Pilatus.

Men de ropade bara ännu högre: ”Korsfäst honom!”

För att lugna folkmassan lät Pilatus släppa Barabbas fri. Jesus lät han piska och lämnade över honom till att bli korsfäst.

Soldaterna tog med Jesus till palatset (som också kallas pretoriet) och kallade samman resten av soldaterna. Det var ett helt kompani, mellan 80–200 soldater. De satte på honom en purpurröd mantel och flätade en krona av törnen och satte den på hans huvud. Sedan började de håna honom och ropa: ”Var hälsad, judarnas kung!” Om och om igen slog de honom i huvudet med en käpp och spottade på honom. De föll ner på sina knän och låtsades hylla honom. Och när de var färdiga med att håna honom tog de av honom den purpurröda manteln och satte på honom hans egna kläder igen. Sedan ledde de iväg honom för att bli korsfäst.

En man från Kyrene, som hette Simon och var pappa till Alexander och Rufus, var på väg in i staden. De tvingade honom att bära korset åt Jesus. De tog Jesus till en plats som kallas Golgata (det betyder Dödskalleplatsen). Sedan erbjöd de honom vin blandat med myrra, men han tog inte emot det. Sedan korsfäste de honom och delade upp hans kläder mellan sig. De kastade lott för att se vad var och en skulle få.

Klockan var nio på morgonen när de korsfäste honom. På den skrivna anklagelsen mot honom stod det: JUDARNAS KUNG.

De korsfäste två rövare med honom, en på hans högra sida och en på hans vänstra. De som gick förbi hånade honom, skakade på sina huvuden och sa: ”Kom igen då! Du som ska riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar, kom ner från korset och rädda dig själv!” På samma sätt hånade översteprästerna och de laglärda honom och sa till varandra: ”Han räddade andra, men han kan inte rädda sig själv! Låt den här Messias, den här kungen över Israel, komma ner från korset så att vi får se det och tro.” De som var korsfästa tillsammans med honom öste också ur sig elaka ord.

Mitt på dagen, vid tolv, kom ett mörker över hela landet som stannade ända till tre på eftermiddagen. Vid tre ropade Jesus med hög röst: “Eli! Eli! Lema sabaktani?” (det betyder ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”).

När några av de som stod i närheten hörde det sa de: ”Hör ni, han ropar på Elia!”

Någon sprang iväg och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den på en käpp och gav Jesus att dricka. ”Nu väntar vi, så får vi se om Elia kommer och tar ner honom”, sa han sen.

Med ett högt rop drog Jesus sitt sista andetag.

Förhänget i templet brast och revs i två delar, uppifrån och ända ner. Och när officeren, som stod där framför Jesus, såg hur han dog sa han: ”Den här mannen måste verkligen ha varit Guds son!”

Några kvinnor stod på håll och tittade på. Bland dem fanns Maria Magdalena, den Maria som var mamma till Jakob den yngre och Joses, och Salome. Dessa kvinnor hade följt honom när han var i Galileen och hjälpt honom med allt han behövde. Där fanns också många andra kvinnor som gått med honom upp till Jerusalem.

Det var förberedelsedagen (alltså dagen före sabbaten). Så när kvällen närmade sig tog Josef från Arimatea, som var en respekterad rådsmedlem och själv väntade på Guds rike, mod till sig och gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp. Pilatus blev förvånad när han hörde att Jesus redan var död och kallade till sig officeren och frågade om det stämde. När officeren bekräftade att det var sant gav han kroppen till Josef. Josef köpte linnetyg, tog ner kroppen, svepte in den i tyget och la den i en grav som var uthuggen ur klippan. Sedan rullade han en sten för ingången till graven. Maria Magdalena och Maria, Joses mamma, såg var han blev lagd.

När sabbaten var över köpte Maria Magdalena och Maria, Jakobs mamma, och Salome väldoftande oljor så de kunde gå och smörja Jesus kropp. Mycket tidigt på veckans första dag, precis efter soluppgången, var de på väg till graven. De frågade varandra: ”Vem ska rulla bort stenen framför graven?”

Men när de lyfte blicken såg de att stenen, som var väldigt stor, hade rullats bort. När de gick in i graven såg de en ung man klädd i långa vita kläder sitta på höger sida, och de blev väldigt rädda.

”Var inte rädda”, sa han. ”Ni letar efter Jesus från Nasaret, han som var korsfäst. Han har uppstått! Han är inte här. Titta, här är platsen där de lade honom. Men gå nu, säg till lärjungarna och Petrus: ’Han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom, precis som han sa till er.’”

Bartimeus

Det allra första jag såg var Jesus ansikte. Det var ett snällt ansikte. Jag hade varit blind sen dagen jag föddes och jag hade aldrig sett någon le. Men när jag såg hans ansikte visste jag med en gång vad hans leende betydde. Det betydde att han inte bara såg mig som en av alla andra blinda tiggare som satt längs vägen. Han såg mig för den jag var, en människa som hade ett värde, någon som han stannade upp för att se och hela. Det betyder mer för mig än jag någonsin kan beskriva med ord.

I samma stund som jag hörde att Jesus, läraren och mirakelmästaren, skulle gå förbi på vägen där jag satt visste jag att jag skulle be honom om hjälp. Jag visste att han var min enda chans att kunna se igen. För om jag fick min syn tillbaka behövde jag aldrig någonsin tigga igen. Jag skulle kunna jobba precis som alla andra. Jag skulle kunna hjälpa andra istället för att alltid vara beroende av att andra skulle hjälpa mig. Det skulle förändra hela mitt liv!

Så när jag hörde hur Jesus närmade sig platsen där jag satt, så ropade jag av all min kraft för att han skulle höra mig. Jag bad om hans hjälp och att han skulle visa mig nåd. Jag fortsatte att ropa så högt jag bara kunde för att min röst skulle höras genom folkmassorna. Människorna som var runt mig sa åt mig att vara tyst. ”Tyst, Bartimeus!” hyssjade de, precis som om jag var ett litet olydigt barn.

Jag tror att de skämdes för att jag skrek så otroligt högt. Och de hade faktiskt rätt, för om jag ska vara helt ärlig var jag själv överraskad av att jag skrek så mycket. I flera år hade jag suttit alldeles tyst och inte stört mer än nödvändigt. Vanligtvis hittade jag skugga någonstans vid sidan av vägen. Varje dag, utan att säga ett ord, väntade jag på att någon som gick förbi skulle lägga ett mynt i min öppna, tomma hand. Då kunde jag köpa mat den dagen. Så här … suck … har mitt liv sett ut.

Men, inte idag! Idag ropade Jesus på mig. Ena sekunden var allt helt svart. Sen sa Jesus att min tro hade hjälpt mig och i samma stund strömmade ljuset in i mitt liv!

Helt säkert har en man med makten att förvandla mitt liv på en sekund även makt att förvandla världen. Det var därför jag lämnade skuggan under palmträdet där vid vägen. Jag lämnade mörkret bakom mig och från och med då, fram tills nu och resten av mitt liv, följer jag Jesus vart han än går!

Om du var blind, vad skulle du sakna att se?

Varför tror du att Jesus helade den blinda tiggaren?

Vilka under och mirakler tror du att Jesus gör idag?

Hunden

Jag har precis njutit av en skön tupplur. Solen värmer min päls och jag bestämmer mig för att rulla över på rygg så magen också får lite sol. Det är då jag märker … hur hungrig jag är. Det är såklart inte ovanligt för en hemlös hund som jag, det är därför jag alltid håller mig vid sidan av vägen som leder in till staden Jerusalem. Varje dag brukar det gå förbi väldigt många människor där. Vissa människor ger pengar till tiggarna och ibland, om jag stryker mig mot någon som ser snäll ut, tittar upp med min bästa valpblick och viftar glatt på svansen så kan det hända att jag får en liten bit mat.

Livet kan faktiskt vara ganska tufft när man skall klara sig på egen hand.

Jag tror att jag heter Värdelös men jag är inte riktigt säker, det är i alla fall vad människorna längs vägen kallar mig. Idag verkar det vara mer folk än vanligt! Titta! Här kommer det en hel grupp av människor, de verkar höra ihop. Vissa av männen ler och skrattar, medan andra ser mer allvarliga ut, och där är några som knuffar varandra precis som om de vore syskon. De luktar lite fisk. Mmm!

En av männen, kanske ledaren, stannar och börjar berätta en berättelse för de andra. Alla stannar upp för att lyssna. De lyssnar så koncentrerat på mannen att det inte finns en chans att de lägger märke till mig. Jag kryper nära en av männen och lägger mig vid hans fötter, min mage kurrar. Jag blundar. Då känner jag hur någon klappar mig på huvudet och rufsar om min päls vid halsen. Men inte bara det, han håller fram en bit bröd också. Jag slukar det snabbt så han inte ångrar sig.

Läckert! Mannen klappar mig en gång till, ger mig ett vänligt leende och går tillbaka till sina vänner, eftersom de börjar gå igen. Jag följer dem med blicken när de försvinner längs vägen. Fler och fler människor ansluter sig till gruppen med den spännande berättaren och brödmannen. Jag ser dem gå in mot staden och jag vet inte varför, men jag känner inuti att jag också vill följa med. Jag ställer mig upp och skakar av mig dammet från pälsen och springer ikapp dem in mot den stora staden. Det är ett stort äventyr på gång, jag kan lukta mig till det! Jag bara känner att det är något riktigt stort med den där berättaren och det är mer än bara bröd.

Varför tror du att Gud skapade hundar?

Tror du att Gud bryr sig om djuren? Varför eller varför inte?

Vad kan vi lära oss av djuren?

Marta

Jag jobbade så snabbt jag bara kunde för att försöka bli färdig till middagen. Getterna behövde mjölkas. Bröd behövde bakas. Lammet skulle grillas. Frukten behövde plockas in. Det enkla hem jag delar med min syster Maria och min bror Lasarus behöver fortfarande städas.

Mina händer jobbade i samma rasande fart som mina tankar. Men så stannade jag upp och tog ett djupt andetag. Jag tänkte tillbaka på vad Jesus sa förra gången han och hans vänner hälsade på oss. Han påminde mig om att det jag oroade mig för bara var småsaker, inget stort. För det största av allt, det allra viktigaste, är att hålla sig nära Gud. Jesus är så klok. Det är han alltid!

När jag tittar ut genom fönstret ser jag Jesus och hans tolv lärjungar komma gående på landsvägen — och det ser ut som en mager liten hund har följt med dem också! De torkade fikonen som jag köpte på marknaden lägger jag upp fint i en skål. Efter det ska jag hacka lite mandlar och sedan gå ner till vingården och plocka vindruvor, men fikonen får räcka så länge. Gästerna är ju här vilken sekund som helst! Jag plockar upp skålen och fyller på en kanna med kallt vatten. Sen hämtar jag ett riktigt saftigt lammben till hunden. Jag vill att alla ska känna sig välkomna!

Egentligen är Jesus och hans lärjungar mer som familj än gäster. De är alltid välkomna hit. De har sett så mycket på sina resor. Träffat så många människor. Jag älskar att lyssna på Jesus och hans berättelser. Han ger mig alltid något att fundera över. Han får mig alltid att känna det som om jag är en del av Guds familj: efterlängtad, älskad och förstådd. Alltid när jag varit med Jesus vill jag dela med mig av Guds kärlek till andra, så att de också kan få känna likadant.

Imorgon behöver jag förbereda mat och mitt hus behövs städas igen. För vem vet när Jesus kommer och hälsar på nästa gång? Men just nu, i detta ögonblick—detta speciella ögonblick—är Jesus bara ett par meter härifrån. Och jag kan inte tänka mig någonstans jag hellre skulle vilja vara än sitta vid Jesus fötter och lyssna på honom ännu en gång.

Vilken är din favoritmat?

Hur kan du göra så att en gäst känner sig välkommen hemma hos dig?

Hur kan vi göra för att komma närmare Gud?

Matteus

Det har varit fantastiskt att resa med Jesus och vara en av hans lärjungar. Att få se när Jesus undervisar människor och utför mirakler har verkligen öppnat mina ögon för Guds kraft. Men om jag ska vara helt ärlig så är jag lite nervös för att resa till Jerusalem.

Förstå mig rätt! Jag litar fullständigt på Jesus och jag är så tacksam för den barmhärtighet han visat mig. Innan jag mötte Jesus var jag anställd av Romarriket som skatteindrivare. Många människor tyckte att jag var en förrädare som hjälpte romarna som förtrycker Guds folk. Men så en dag kom Jesus till mig och kallade mig att bli en av hans lärjungar. Jag blev så otroligt glad att jag slutade mitt jobb och lämnade allt för att följa honom. Ända sedan den dagen har jag levt tillsammans med de andra lärjungarna och vi lämnar inte varandras sida.

Men Jerusalem? Jesus har säkert hört ryktena: Fariseerna och prästerna är vansinniga på Jesus för alla mirakler han gör och för att han kallar sig Guds son. Jag har till och med hört att fariseerna är villiga att jobba tillsammans med romarna för att få bort Jesus. Jag hoppas Jesus förstår vilken fara han är i.

Varför kan vi inte bara fortsätta resa och undervisa i resten av Israel? Jesus har redan helat så många människor och lett ännu fler att följa honom. Varför inte bara fortsätta undervisa och rädda dem som är vilse? Varför måste vi gå till den plats där vi är som mest föraktade? Jesus har sagt till oss förut att han ska överlämnas till de översteprästerna och dömas till döden. Varför undviker han inte det? Försöker han bli dödad?

Ja, det enda jag vet är att romarna är brutalt hemska när de ställer människor inför rätta. Och om de tar Jesus blir det väldigt svårt att få honom fri. Kanske kan han ändra sig och gå någon annanstans. Fast det har jag har aldrig sett Jesus göra. Har han bestämt något eller lovat något, ändrar han sig inte. Han håller alltid sina löften.

Jag pratade med Markus och Lukas om det, och de håller med om att det låter farligt att gå till Jerusalem. Petrus däremot, han sa att han skulle följa Jesus vart som helst—till och med i döden. Jag ber verkligen att det inte ska hända.

Vad gör dig modig?

Om du var Matteus, skulle du oroa dig för att gå till Jerusalem? Varför eller varför inte?

Har Gud bett dig att göra någonting som känns lite läskigt?

Den mest Någonsin! Episka Berättelsen

Varje sida i ACTIONBIBELN väcker en iver att utforska

Guds Ord. Från Gamla Testamentets berättelser och

vidare till fascinerande detaljer om Jesus liv, blir läsare

i alla åldrar vittnen till den fantastiska berättelsen om Guds frälsning.

128 NYA SIDOR med illustrationer som utökar och fördjupar bibelberättelserna.

I sin helhet är detta den hittills mest FULLSTÄNDIGA

ILLUSTRERADE BIBELN samlad i en enda bok.

Varje sida VÄCKER EN IVER att utforska Guds Ord och

lära känna honom personligt.

Finns på hyllerudsforlag.se!

SKURKAR

Den här senaste RESURSEN TILL ACTIONBIBELN, som också står helt själv, är sprängfylld med rolig fakta, överraskande berättelser och härliga bilder i fyrfärg, och är till för varje ung läsare som vill bli expert på de största hjätarna och skurkarna i berättelsen om Guds frälsning.

Finns på hyllerudsforlag.se!

Ett uråldrigt olivträd ser på när lärjungarna sover medan Jesus ber.

Maria står i trädgården när hon hör en mild röst som frågar varför hon gråter.

Petrus avslutar just en lång natts fiske när han känner lukten av frukost från stranden.

Om du känner Jesus är påskdagen en av de bästa dagarna på hela året. I Actionbibeln – Påsk berättar några som faktiskt var där hur de upplevde de där hemska, sorgsna och förunderliga dagarna när Jesus dog och uppstod, och hur det förändrade världen. Möt åsnefölet som Jesus red på Palmsöndagen, elden på gården där Petrus gömde sig bland skuggorna, eller Maria Magdalena vid den tomma graven, och många fler.

Hur skulle du känt det om du stod där i folkmassan och väntade på att se en kung rida in i Jerusalem? Vad skulle du hört om du var stenen som rullades bort från graven på påskdagens morgon? Hur hade det varit att inse att du gått bredvid Jesus och pratat med honom, han som du trodde var död för alltid? Actionbibeln – Påsk väver samman unika berättarröster, fantastisk seriekonst och diskussionsfrågor för familj och barngrupper, som hjälper dig förstå påsken på ett helt nytt sätt.

hyllerudsforlag.se

Sergio Cariello har älskat att teckna ända sedan han var liten. Han har gått på

”The Joe Kubert School of Cartoon and Graphic Arts” och ”The Word of Life

Bible Institute”, och senare arbetat för både DC Comics och Marvel Comics.

Sergio har vuxit upp i Brasilien men nu bor han i Florida med sin fru Luzia.

Vill du ha mer av Actionbibeln? Scannna koden! hyllerudsforlag.se