Det är inte uteslutet att det finns stora kvarlämnade håligheter som kommer att förbrylla under utredning och genomförande. Arkivbild.
för att möjliggöra analys och anpassning till den nya informationen borrningarna ger. Projektörerna anpassar också undersökningarna till de mest troliga utförandemetoderna så att man letar efter svar på specifika frågor på specifika platser. Parallellt med denna process klarnar vilka laster som kommer att grundläggas inom områden med likartad karaktär och likartade jorddjup.
Svårt ta prov Ett stort problem vid undersökningarna är att marken i skikt är så hård att normala geotekniska sonderingsutrustningar inte håller för de krafter som fordras för att nå ner till de stora djup som ska undersökas. Med många borrmetoder är det inte heller möjligt att forcera trävirke. Även provtagning på stora djup under grundvattennivån är mycket besvärligt, då det finaste materialet, finsand och silt, rinner ur provtagaren med vattnet och proven inte blir representativa. Även när man blåser upp materialet ur rören för bedömning av kornfördelning blir resultaten osäkra. På grund av de svåra förhållandena har mycket borrning gjorts genom att först nr 6 B 2011 husbyggaren
rör, så kallade foderrör, borrats genom fyllningen varefter sonderingen fortsatt under foderröret i åsen där pålen ska fästas.
Två pålningssätt analyseras I detta skede av utredningsarbetet har två huvudalternativ bedömts som mest fördelaktiga ur alla aspekter. Där djupet till berg är stort och åsen mäktig är injekteringspålar den mest kostnadseffektiva metoden. Där åsens överyta ligger nära berg bedöms stålkärnepålar som mer rimliga vid stora laster. En stor fråga är hur den verkliga bärkraften av en utförd injekteringspåle ska verifieras. Normala undersökningsmetoder, dynamisk provbelastning, kan inte nyttjas då injekteringszonen runt pålen skadas vid denna typ av provning. Statisk provbelastning av alla pålar förefaller också praktiskt och ekonomiskt orealistiskt. Av detta skäl söker projektören sätt att verifiera pålen under utförandet. Fyllda med slagg Förutom grundläggning finns frågan om stabiliteten i befintliga kajer och större slänter. Stabilitet i Munkbrohamnens kaj
kan idag inte beräknas eftersom resultaten från tidigare undersökningar inte ger ett tillförlitligt underlag. Detta gäller också kajen på Söder Mälarstrandssidan. Där är de tidigare konstruktionerna delvis utförda med lättfyllning av slagg. Utan att vi kunnat finna säkert underlag kan man tolka att stabiliteten behövde förbättras med lättfyllning när kajen byggdes. Att stabiliteten fordrar extra uppmärksamhet hänger samman med att avtappningskapaciteten ur Mälaren i Slussen ska ökas från 280 m3 per sekund till cirka 1 400 m3 per sekund. Detta kommer att medföra muddringar och förändring av kajerna med risk för ökad erosion utmed dessa. I och med att det finns inlagrade lerskikt i åsen är dessa beräkningar mycket osäkra utan ytterligare undersökningar.
Injekteringspålar verkar bäst Huvudalternativet är för närvarande injekteringspålar. En injekteringspåle är en borrad stålpåle där cement används som ”borrvätska” och trycks ut genom borrkronan under borrningen. Då borrkronan har större diameter än pålen kommer Fortsättning s. 22 P
21