BRAND
VATTENDIMMA
Nytt regelverk ger fler användningsområden I somras utkom Brandskyddsföreningen med nytt regelverk för vattendimma SBF-503. Detta är det första nationella regelverket för vattendimma i Sverige, och det bygger i huvudsak på den europeiska tekniska specifikationen CN/TS-14972:2011. Regelverket har kompletterats med svenska nationella krav som avser certifiering av företag och behörig ingenjör. Ett helt nytt regelverk, men hur ny är tekniken? TEXT: GÖRAN PERSSON
R
edan i mitten av 1900-talet pågick olika försök med att effektivisera användandet av vatten vid brandbekämpning. De fysikaliska egenskaperna med vatten, dvs. att mindre vattendroppar är effektivare vid brandbekämpning än stora droppar, detta genom att en sönderdelning av en sprinklerdroppe, kan ge en 400 gånger så stor kylande yta, snabbare förångning – vid förångning expanderar vattnet 1 700 gånger och tränger undan syre – och därmed även en inerterande effekt. Med andra ord, kan man erhålla en betydligt bättre brandbekämpningsförmåga med betydligt mindre 18
vattenmängd. Fördelarna med detta är många, såsom minimerad vattenskada, mindre krav på byggnadens struktur då systemets vikt är betydligt lägre, men kanske framförallt att det är mindre platskrävande och öppnar därmed för mer ekonomisk användning av ytor. Vattendimma fick sitt kommersiella genombrott först 1991 efter den katastrofala branden på M/S Scandinavian Star utanför Lysekil som krävde 158 människors liv. Detta resulterade i att den marina organisationen IMO, ställde krav på att passagerarfartygen skulle ha ett aktivt brandbekämpningssystem, dvs. sprinkler eller motsvarande. Krav som innebar en stor utmaning för rederierna då konventionella sprinkler-
system blev för tunga för fartygen och man därmed skulle tvingas reducera passagerantalet. Vid denna tid, fanns ett antal företag som experimenterat med vattendimma bl.a. i Sverige och Finland. Företagen hade lite olika inriktningar som t.ex. skydd av bränslebränder eller hybridsystem för datarum. Detta uppmärksammades av den finske entreprenören Göran Sundholm. Med sitt relativt nystartade företag Marioff, inledde han en dialog med kravställarna på IMO, varpå Marioff kunde leverera sitt första IMO godkända vattendimsystem 1992. Högtryckvattendimma* blev därmed i princip standard på den marina marknaden redan i mitten av 90 talet, men på land
HUSBYGGAREN NR 2.2020
