GULD_2014 by Mikael Hjerpe

D L U G 44 SIDOR

OM VÅRA

HJÄLTAR

SM-GULDET 2014

1993

Första SM-guldet efter 3-1 i matcher mot Irsta.

2000

Seger med 3–0 i matcher mot Stockholmspolisen.

2006

Seger med 22–21 mot Skövde i Scandinavium.

2007

Seger med 29–27 efter förlängning mot Skövde.

2009

Seger med 32–19 mot Skövde inför 10 095 åskådare.

SM-GULDET 2014

DET BÄSTA

VI NÅGONSIN PRESTERAT

Challenge Cup under söndagseftermiddagen ska vi fortsätta segerfesten i Partillebohallen. n n Vet ni vad det bästa är..? Det finns inte en enda spelare i laget som känner sig nöjd med det här. Jo, förresten… det är klart att de är nöjda med prestationen men det jag menar är att de inte nöjda för all framtid.

ilka ord ska man sätta på den här prestationen? Hur ska man på ett rättvist sätt lyfta fram det här laget? I Sävehof har vi skaffat oss en fin vana att vinna SM-titlar. Det här var den tionde i ordningen för damerna, men det spelar ingen roll hur många guld vi pratar om… det här känns så stort, så härligt och så underbart. n n Utan att förringa någon tidigare prestation är damernas säsong 2013/2014 det bästa ett lag från Sävehof någonsin presterat. Det är stora ord likväl som det är sanna ord. Det är fakta. Okej, vi har gått igenom Elitserien och slutspelet utan att förlora tidigare också. Men vi har gjort det på ett fullkomligt makalöst sätt, och aldrig tidigare har vi vunnit en SM-final med lika stora siffror som den här gången. Parallellt med detta har vi gjort de största framstegen i damernas historia i Europaspelet, där vi ju kom tvåa i gruppspelet av Champions League. Jag kan inte säga annat än att det pirrade en del i magen inför SM-finalen i Malmö Arena. Även om jag förstod att

2010

Seger med 27–23 mot Skövde inför 11 422 åskådare.

2011

Seger med 25–23 mot Team Eslöv i Scandinavium.

Birna Berg Haraldsdottir och Elin Karlsson i en guldkram.(Foto: Bildbyrån) det inte skulle gå att stoppa oss om vi bara hade en någorlunda okej dag, så är det ändå en anspänning i luften innan det blir avkast. Sedan var det vara att beundra hur väl allting fungerade. Alla 14 spelare deltog i spelet, alla tolv utespelare gjorde mål. Det var några hundra supporters på plats och hyllade våra svenska mästare redan i Malmö, men uppvaktningen slutar inte där. Efter herrarnas final i

2012

Seger med 27–14 mot Lugi i Malmö Arena.

Det här laget hatar att förlora. Några av dem har aldrig ens varit med om en förlust mot ett svenskt lag. Det vi såg var inte slutet av våra framgångar. Även om några spelare lämnar Sävehof för spel utomlands har vi ett lag som ska fortsätta att förstärka vinnarkulturen i klubben. Tionde SM-guldet är det senaste men inte det sista… Tack för uppvisningen!

STEFAN ALBRECHTSON Klubbdirektör IK Sävehof

2013

Seger med 38–34 mot Lugi efter förlängning.

2014

Seger med 38–20 mot Skuru. Tionde SM-guldet.

SM-GULDET 2014

FORTSATT SATSNING PÅ EUROPA

uldet i Malmö betyder inte bara att Sävehof är svenska mästare för sjätte året i följd – det betyder också att klubben tittar ut mot Europa igen. – Vi fortsätter den satsning vi tidigare talat om. Vi ska inte bara etablera oss i Europa, vi ska bli bättre än så, säger ordföranden Susanna Laursen. Efter den förkrossande segern i SM-finalen mot Skuru pustade Susanna Laursen ut. Hon vågade inte slappna av förrän det var en kvart kvar av finalen. Så dags var det en och annan Sävehofsupporter som redan hållit igång en halvtimma med segerdans… – Nu försvinner det ett par etablerade spelare men vi känner ändå att vi har förutsättningar att satsa vidare i Europa, säger Susanna Laursen.

Nu öppnas nya dörrar

Hon är lyrisk över insatsen i Malmö och full av beundran över vad laget presterat under året. – Det finns inte tillräckligt med lovord för att beskriva hur bra de har gjort det här. Känslan att vara med därnere innan och efter finalen går inte beskriva. Det är surrealistiskt med final vartenda år… otroligt. Detta smittar av sig till alla våra ungdomslag, och jag känner en stor stolthet över guldet, fortsätter hon. Att några av lagets stjärnor nu flyttar utomlands betyder ingenting för den tro som finns inom föreningen på de svenska mästarna.

– Samtidigt som det är bra att vi lyckats hålla ihop laget ett par år och skapa förutsättningar för framgång även i Champions League har det varit en bromskloss för nya spelare. Det är inte lätt at sa sig in i det här laget. Men nu öppnas möjligheter att lyfta fram yngre, egna talanger, säger Susanna Laursen.

Samma känsla efter Bella & Ahlm

Även om det är svårt att peka ut oprövade kort som ska ersätta spelare som Jamina Roberts, Frita Tegstedt och Hanna Fogelström är inte Sävehofs ordförande speciellt orolig. – När Bella Gulldén, Johanna Ahlm och Cecilia Grubbström lämnade oss undrade vi också hur det skulle gå. Vi fortsätter som vanligt… det kommer en ny generation duktiga spelare, säger Susanna Laursen. Fast sista insatsen i Sävehofs tjänst är ännu inte avklarad för spelarna som flyttar. – Varje tjej är också fadder till ett ungdomslag. Det kommer bli avtackningar och lyckönskningar. Du ska veta att det här är riktiga förebilder får våra unga spelare, berättar Susanna Laursen.

SM-GULDET 2014

JAAA... D

HÄR

et var många Sävehofare som kunde sträcka på sig lite extra i Malmö Arena. Sportchefen Anders Eliasson var en av alla som njöt av uppvisningen. – Det är inte två mål vi vinner med utan arton… Vi visade hela handbolls-Sverige vem som bestämmer. Det är grymt!

Det är naturligtvis flera faktorer som gör att Sävehof vunnit tio SM-guld, åtta av dem till och med under de nio senaste säsongerna. Men vi ber i alla fall Anders Eliasson analysera framgångarna. • Vad är det som är nyckeln till Sävehofs dominans i svensk damhandboll? – Det finns ett antal personer i den här

klubben som alltid gör hundra procent. Tror generellt att vi kan prata om ett ledarskap som hela vägen är professionellt. Spelarna är individuellt otroligt duktiga, och de ställer också krav på föreningen för att kunna utvecklas. Bagarn (Magnus Johansson) var med och lade grunden till det här och nu har Sigge (Henrik Signell) och de andra runt

laget tagit det vidare, säger Anders Eliasson. Det hörs på honom att det finns en oerhörd stolthet över prestationen säsongen 2013/14. Och när vi ber honom sätta ord på ett framgångsrikt år är han inte sen att hylla guldhjältarna. – Spelarna och ledarna runt laget ska ha all eloge… det är kul att vara med runt ett

SM-GULDET 2014

SM-GULD GENOM TIDERNA

Så här har SM-gulden fördelats sedan 1951: Kvinnliga IK Sport........... 14 Stockholmspolisens IF.....12 IK Sävehof....................... 10 Sävsjö HK..........................6 IK Bolton...........................5 Borlänge HK......................3 Tyresö HF..........................3 Skuru IK.............................3 Irsta HF.............................. 2 Eslövs IK*.......................... 2 IF Guif................................ 1 IK Ymer.............................. 1 Skånela IF.......................... 1 Skövde HF......................... 1 *Som Team Skåne EIK och Team Eslövs IK.

ÄR TJEJERNA SOM BESTÄMMER

Jenny Alm – känsofylld stund under SM-finalen. (Foto: Bildbyrån) sånt här lag. De ger mycket energi tillbaka, säger han. • Om man tittar framåt… hur ska det gå när Sävehof tappar flera etablerade spelare? – Vi vet att det finns nyckelfigurer som försvinner men att det finns andra som är beredda att ta över. Vi vill samma sak i fort-

sättningen också, och hoppas stå här eller rättare sagt i Scandinavium med samma känsla om ett år igen. • Är det lätt att vara sportchef med ett lag som alltid levererar eller är det svårt just för att alla kräver att Sävehof ska vinna år efter år? – Just i dag är det ett lätt jobb… Men det

läggs ner hårt arbete i Sävehof. Jag lyfter gärna fram vår lagkapten Ida Odén, hon är ett föredöme både på plan och vid sidan om. Och vi är tacksamma över att hon stannar i klubben. Hon representerar kontinuitet, kulturen som sitter i väggarna. Det är viktigt att bibehålla den känslan i föreningen.

SM-GULDET 2014

VÄRDEFULLT ÄVEN

ad är en seger egentligen värd? Sävehofs damer har vunnit 70 matcher i följd – hela sviten har du här intill – och efter finalsegern i Malmö finns tio SM-tecken i prisskåpet. Är hjältarna guld värda för Sävehof? Det går inte skära guld med täljkniv – den saken är säker. Men att bli svenska mästare påverkar ekonomin för Sävehof, även om det är omöjligt att värdesätta det i kronor. – SM-guld gör det framför allt lättare att attrahera publik. Folk vill gärna titta på våra fantastiska damer, men att tro vi får hundra nya sponsorer efter ett guld är att drömma om något som inte kommer slå in.

Filippa Idéhn.

Däremot blir det lättare för oss att behålla sponsorer när det går bra, säger Sävehofs marknadsansvarige Denny Bågenholm. Sävehof är inte bara svenska mästare utan också publiketta i Elitserien – 627 åskådare i snitt, 15 åskådare bättre än Lugi. Snittet för hela Elitserien hamnade på 406. – Nu har vi vunnit guld sex år i följd, så det här är inte nytt på något sätt men det

märks både på publik och vid träffar med sponsorer att de gillar det här. Damerna lyfts ofta fram för den imponerande utveckling vi sett genom åren. Och jag skulle vilja säga att det här är inte bara ett guld för Sävehof utan lika mycket för svensk damidrott och svensk handboll också. SM-finalen är en sak men hela säsongen har varit fantastisk, säger Denny Bågenholm.

SM-GULDET 2014

EKONOMISKT

SEGRAR – HÄR ÄR HELA SVITEN

SÄSONGEN 2011/2012: Heid–Sävehof 24–25 Sävehof–Örebro 30–12 Eslöv–Sävehof 22–32 Sävehof–H43/Lundagård 34–23 Västerås–Sävehof 18–32 Sävehof–Västerås 31–26 Västerås–Sävehof 18–28 Sävehof–Västerås 26–14 Sävehof–Eslöv 28–21 Eslöv–Sävehof 27–36 Sävehof–Eslöv 29–21 Sävehof–Lugi 27–14

Ida Odén – kan upplevas som en bläckfisk ibland... .

SÄSONGEN 2012/2013: Sävehof–Lugi 28–25 Skövde–Sävehof 21–34 Sävehof–Spårvägen 33–13 Kärra–Sävehof 23–38 Sävehof–Eslöv 32–25 Skuru–Sävehof 28–30 Sävehof–Västerås 34–22 CaperioTumba–Sävehof 18–36 H43/Lundagård–Sävehof 26–38 Sävehof–Heid 38–19 Höör H65–Sävehof 18–31 Sävehof–Höör H65 30–25 Heid–Sävehof 23–36 Sävehof–H43/Lundagård 36–19 Sävehof–CaperioTumba 41–17 Västerås–Sävehof 21–32 Sävehof–Skuru 34–24 Eslöv–IK Sävehof 22–32 Sävehof–Kärra 38–20 Spårvägen–Sävehof 28–44 Sävehof–Skövde 41–24 Lugi–Sävehof 19–29 Sävehof–H43/Lundagård 35–23 H43/Lundagård–Sävehof 22–40 Sävehof–H43/Lundagård 33–25 Sävehof–Höör 25–22 Höör–Sävehof 16–27 Sävehof–Höör 30–17 Sävehof–Lugi 38–34 (efter förlängning, 29–29 full tid)

SÄSONGEN 2013/2014: Sävehof–Höör 31–12 Sävehof–Lugi 33–27 Sävehof–Skövde 31–27 Önnered–Sävehof 18–38 Sävehof–Skuru 31–22 Kärra–Sävehof 22–35 Sävehof–Eslöv 33–26 Spårvägen–Sävehof 24–41 Sävehof–Heid 32–21 VästeråsIrsta–Sävehof 20–31 Sävehof–Skånela 45–10 Skånela–Sävehof 23–34 Sävehof–VästeråsIrsta 38–16 Heid–Sävehof 15–36 Sävehof–Spårvägen 41–19 Eslöv–Sävehof 25–41 Sävehof–Kärra 29–16 Skuru–Sävehof 22–32 Sävehof–Önnered 35–20 Skövde–Sävehof 22–32 Lugi–Sävehof 21–26 Höör–Sävehof 26–27 Önnered–Sävehof 24–37 Sävehof–Önnered 36–21 Sävehof–Önnered 43–25 Höör–Sävehof 24–27 Sävehof–Höör 26–23 Sävehof–Höör 30–18 Sävehof–Skuru 38–20

SM-GULDET 2014

ÅRETS TRÄNARE i svensk handboll

SIGGE PEKAR 10

UT VÄGEN

SM-GULDET 2014

l Sedan säsongen 2005/2006 har Sävehof spelat 260 tävlingsmatcher i Sverige. l Sävehof har vunnit 244 av de matcherna (varav två finaler efter förlängning), spelat oavgjord 5 och förlorat 11. l 2013/1014 är tredje gången under den perioden som Sävehof går igenom säsongen utan att förlora någon match eller poäng.

SM-GULDET 2014

GULDBYGGET

HAR KONTINUITET SOM GRUND

et råder ingen tvekan om vilket lag som är Sveriges bästa. IK Sävehof har vunnit SM tio gånger. I Malmö Arena kunde tjejerna lyfta SM-pokalen för sjätte säsongen i följd. Men vad är det som ligger bakom segrarna som gör Sävehof till Sveriges just nu mest framgångsrika klubb? Går det ens att förklara varför SM-guld på SM-guld hamnar i Partille? Den som är mest lämplig att förklara den här säsongens Sävehof är förstås tränaren Henrik Signell. Henrik Signell vet inte hur det känns att vara tränare i damernas Elitserie utan att sluta säsongen som svensk mästare. Han klev in i laget 2012 och har aldrig petats bort från positionen som guldmakare. • Varför är Sävehof bäst år efter år? – Jag får ofta den frågan och jag svarar alltid att det tyder på ett bra långsiktigt arbete och kompetenta människor. Det handlar om alltifrån hur klubben styrs till en kompetent ledarstab med läkare, materialare, tränare och sjukgymnast. Allting är mycket proffsigt, och alla gör det här av rätt anledning.

För mig är rätt anledning att vi får så mycket tillbaka, och att vi inte gör det för att synas för egen del. Sedan är det såklart tjejernas förtjänst, deras ambition och engagemang skapar förutsättningar att lyckas. Henrik Signell skulle kunna hålla föredrag i ämnet Sävehof och damernas succé. Han pratar med stark inlevelse och på ett sätt som både inspirerar och underhåller lyssnaren samtidigt som han bjuder på en inblick i hur det verkligen är att arbeta i Sveriges bästa förening. – Det har av tidigare tränare skapats en

träningskultur och vinnarmentalitet som bygger upp allt det här. Klubben söker inte bara duktiga handbollsspelare utan också människotyper som verkligen vill utvecklas och förbättra sig.

Kontinuitet som slår allt

Sävehof har spelat nio SM-finaler i följd. Åtta gånger under dessa nio år har klubben blivit svenska mästare. Under samma period har laget förlorat blott elva tävlingsmatcher mot svenskt motstånd. Det är fakta som till och med får Signell att rysa. 8

SM-GULDET 2014

8 – Otroligt… det är i princip en förlust per

säsong. Den siffran är större än vad det är att inte ha förlorat alls på två år eller att ha en segersvit på 70 matcher. Det byts ut tränare och det kommer in nya idéer, men ändå finns det hela tiden något kvar i sättet att träna och det kollektiva tänkandet, säger han och fortsätter: – Ibland slås jag av att vi har spelare som varit med både sju, åtta och nio år på den här nivån och som på varje enskild träning ändå brinner för allt vi gör. Jag ser hur det lyser i deras ögon. Den drivkraften är svår att hitta, men den finns i det här laget.

Jobbar hårt för att få utdelning

Konkurrenssituationen i Sävehof är unik i svensk handboll. Till och med spelare som

hör hemma i landslaget hamnar på bänken och får slåss för varje minut av speltid. – Jag vet att det pratas runt omkring i Sverige… det finns vissa som tycker och tänker att vi har tagit många bra spelare på marknaden, att vi kan ta vad vi vill ha. Men titta hur Sävehof jobbat genom åren – det är väldigt få färdiga spelare som vi plockat till oss. Det är fler spelare som utvecklats hos oss, säger Henrik Signell. • Hur bygger du lagkänsla med så många spelare i laget som har stjärnstatus i Elitserien? – Det är inte alltid lätt att få till det. Någonstans är det baksidan av jobbet – det går inte att göra alla nöjda eller ge alla spelare en plats i rampljuset. Alla kämpar hårt och det är ingen rolig bit att säga till någon att

hon inte får spela alls eller att hon bara får lite speltid i en final. Men det är något jag får leva med som tränare och det accepterar jag, och det accepterar spelarna också. Rätt känsla bygger vi mycket genom att vara tydliga och sätta roller. Alla har sin roll på banan, förklarar han.

Ser bredden på toppen

Signell ser lite olika på spelare i olika positioner. När det handlar om att välja målvakt och kantspelare är det mer dagsform som styr än på andra positioner. – Det handlar också om att ha med sig så många spelare som möjligt. Konkurrenssituationen lyfter oss. Om jag har två spelare som jag värderar till 5,8 och 5,7, då är de så jämna att jag gärna vill ha med dem bägge

SM-GULDET 2014

två. Då kan det bli 51-49 i procentuell speltid mellan dem, förklarar han. • Redan i oktober drabbades Linn Blohm av en korsbandsskada som förstörde hennes säsong. Hur mycket störs laget av en sån situation? – Klart att det kan störa både träningsmässigt och vid matcher, men nu löste det sig genom att vi fick in en ny spelare på kort varsel (Elin Enhörning). Det är tråkigt med skador, framför allt för spelaren som drabbas men det ingår också i jobbet och vi har ändå varit förskonade på den fronten. • Är Elitserien bättre i dag än tidigare? – Definitivt! Det ser vi både på matcherna härhemma och i hur Skuru, Lugi, Höör och vi själva varit i europacupspelet. Jag tycker att Elitserien är väldigt underskattad och

att andra ligor i Europa är överskattade. Vår liga är inte jämn, men det ser precis likadant ut i Tyskland, Frankrike, Ungern, Ryssland och Norge. Det är en myt att alla andra ligor är mycket bättre än Elitserien. I Danmark är det jämnare, men vi har närmat oss dem också. • Ni vann 22 seriematcher och har följt upp med rakaste vägen till guldmedaljerna – sju raka i slutspelet också. Sävehof är på toppen, men är du riktigt nöjd med hur ni spelar eller finns det potential till att bli ännu bättre? – Vi kan utvecklas oerhört mycket mer, det är jag övertygad om. Nu blir det lite omsättning på spelare, men hade vi kunnat behålla det lag vi har nu skulle vi ha alla möjligheter att fightas om en Champions League-final

om två-tre år. Tjejerna är grymma, har en enorm vilja att utvecklas. – Vi har haft en fantastisk säsong och att kunna avsluta den på det här sättet är underbart. Nu har vi nya matcher i Europa att se fram emot nästa säsong. Vi har bara påbörjat vår resa, nu ska vi försöka etablera oss internationellt.

Festen inte slut ännu

Sävehof firade guldet med bankett i Malmö. I samband med herrarnas final i Challenge Cup under söndagen kommer guldlaget att hyllas i Partillebohallen.

SM-GULDET 2014

HÄR ÄR ALLA G • Sävehof spelade 29 matcher i Elitserien och slutspelet – och vann samtliga. • Laget gjorde 989 mål under dessa matcher och släppte in 609. • Det ger ett snittresultat på 34–21. • 21 spelare bar med stolthet Sävehofs tröja under säsongen. • Sex spelare deltog i alla 29 tävlingsmatcher; Filippa Idéhn, Louise Sand, Frida 16

SM-GULDET 2014

GULDHJÄLTAR Tegstedt, Jenny Wikensten, Edijana Dafe och Elin Karlsson. Två av dem gjorde mål i varenda match – Louise Sand och Frida Tegstedt. • Flest mål i en enskild match gjorde Jamina Roberts – tolv stycken i en av kvartsfinalerna mot Önnered. • På följande sidor får du lära känna guldhjältarna lite bättre. Håll tillgodo!

JOHANNA BUNDSEN

LYXLIRARE

Klarade sig ensam som 16-åring – nu

avsett sport brukar man säga att målvakter är ett släkte för sig. De har en utsatt position och ofta får klara sig på egen hand. Om det är fakta som är vetenskapligt underbyggt låter vi vara osagt, men det finns i alla fall en del som stärker den teorin i Sävehofs trupp. Johanna Bundsen har tagit ansvar för sitt liv sedan den sommar hon fyllde 16 år. Då gick flyttlasset från föräldrahemmet i Uddevalla till egen lägenhet i Partille.

Hon flyttade för att läsa på Katrinelundsgymnasiet och framför allt för att spela handboll i Sävehof. – Det var ett stort steg… Jag fick laga mat själv, ta hand om tvätten…ja, allting. Det är mycket ansvar man tror att man kanske inte ska behöva ta när man är 16, säger Johanna. Föräldrarna var tveksamma till om Johanna skulle klara flytten, för hon var väldigt hemkär. Men oron var obefogad, allt gick bra. Ja, utom första gången hon var i tvättstugan förstås. Då låste sig maskinen och Johanna trodde att hon förstört något. Ett telefonsamtal till mamma räddade situationen. – Jag blev väl omhändertagen både i klubben och i skolan. Dessutom jobbade pappa i Göteborg, så han kunde komma förbi ibland. Sedan är det ju bara åtta mil till Uddevalla, och en del helger åkte jag hem bara för att slappna av och äta hemlagad mat, berättar hon. För ett och ett halvt år sedan lämnade Johanna Bundsen lägenheten i centrala Partille och flyttade till centrala Göteborg istäl-

let. På gott och ont… hon gillar miljön och närheten till affärer – nästan för mycket. – Jag gillar att gå ner till stan och shoppa, fika och äta lunch. Det är väldigt mysigt.

Kommer hem till dukat bord

Johanna shoppar både till lägenheten och till sig själv. – Senast blev det ett par skor. Jag har nog mer skor än vad jag behöver… När hon inte shoppar eller spelar handboll är det pojkvännen Niklas eller arbete som gäller. Johanna jobbar tre dagar i veckan som förvaltningsassistent på ett fastighetsbolag, en slags allt-i-allo på kontoret. Det går bra att kombinera med spel i Sävehof. – Som regel jobbar jag måndag, onsdag och fredag men behöver jag byta någon dag brukar det fungera, bara jag talar om det i tid, berättar hon. Pojkvännen Niklas har spelat handboll tidigare men fördelningen i hushållet gör att han numera bara fixar mål vid spisen. Det är oftast han som lagar middagen eftersom Johanna tränar.

– Det är en väldig lyx, medger Johanna men tillägger snabbt: – Fast städningen delar vi på, och tvätten får inte han röra… jag tror inte ens han vet hur tvättmaskinen fungerar. Johanna skrattar och säger i nästa andetag att det uttalandet var lite tillspetsat, fast att det i alla fall är hon som tar hand om tvätten.

Vill pröva lyckan utomlands

Pratar man årstider är Johanna Bundsen bestämd. – På semestern åker jag hellre till ett varmt land än åker iväg på skidresa. Jag tycker om sommaren, för då är det skönt att vara ute, säger hon. Med en stunds eftertanke är det tur att det inte var tvärtom, för som handbollsspelare är det inte alldeles enkelt att ge sig iväg på skidsemester. Bundsen har ett år kvar på kontraktet med Sävehof. Men det finns stor nyfikenhet att prova handboll utomlands också. – Danmark är häftigt, för där finns en bra

Född............................. 3 juni 1991 Tröjnummer.................................. 1

”

Position i laget.................målvakt Antal SM-guld..............................6

Antal matcher 2013/14...............22 Antal mål 2013/14....................... 0

…fast tvätten får han inte röra.

har hon egen kock liga. Frankrike har också kommit framåt, men egentligen tittar jag inte åt något speciellt håll. Får jag prova att spela utomlands vore det väldigt kul, säger Johanna.

Högljutt i omklädningsrummet

På resorna med laget tillhör Johanna Bundsen gänget som fastnat för Maffia, rollspelet där några i hemlighet utses att vara maffia som sedan ska avslöjas av ”de goda”. Ljudnivån i bussen kan bli hög… Det blir den förresten i omklädningsrummet också om någon skulle sätta sig på fel plats. – Ja… vi har väldigt bestämda platser där. Kommer det någon ny till laget placeras hon ut av oss andra, berättar Johanna. Vi försöker få reda på hur det fungerar innanför omklädningsrummets fyra väggar, men Johanna tycker inte att det finns något utstickande att berätta. – Det är mycket snack, vissa pratar mer än andra. Vi är ju tjejer… så det pladdras väl om massor. Men jag vet inte hur det är i killarnas omklädningsrum, fast det tjôtas nog en del där också, säger hon. Johanna Bundsen har två syskon. Storebror Andreas nöjer sig med att vara på läktaren när det spelas handboll, men lillasyster Kristina är aktiv – i Elitserien fast i fel klubb. Hon spelar i Heid. – Vi bor långt ifrån varandra i Göteborg och träffas inte så ofta, men det är klart att vi hjälper varandra om det behövs, säger Johanna.

LOUISE SAND

STORT EGO

Hon sticker ut och är kaxig, men inte

et är svårt att påstå att det här är en tjej som håller sig på sin kant. Louise Sand är lika snabb vid sidan av planen som på den, och därför sticker hon verkligen ut från mängden. På underarmen har hon tatueringen som redan exponerats i media massor med gånger: I have to dream big for once it comes true I will be a legend Louise Sand är kaxig men inte stöddig. Hon tror stenhårt på sig själv och det hon gör. Utan omsvep säger hon att det är självförtroendet som varit mest betydelsefullt när hon utvecklats som handbollsspelare. – Bagarn (Magnus Johansson) trodde på mig när jag kom in i A-laget. Sedan tuffade det på… och jag tycker att det är kul varenda gång vi tränar och spelar. Jag måste ha kul för att må bra, säger hon. Fyra månader gammal adopterades hon från Sri Lanka och fick namnet Louise. Men det är inte många som säger Louise längre. I laget heter hon Loui. På skolan där hon jobbar som elevassistent säger alla Loui. Till och med föräldrarna kommer av sig och säger Loui.

Kepsar, tröjor och – blommor...

För tre månaders sedan flyttade Loui till egen lägenhet. En tvårummare med närhet till Partillebohallen. – Det är jätteskönt. Fast lite segt att laga all mat själv... så jag är hemma hos föräldrarna och käkar ofta…

Vi ber förstås om en beskrivning av det egna hemmet: – När jag var och titta på lägenheten mådde jag illa. Den lutar som f… – Men nu har jag vant mig. Den ligger vid motorvägen och det är sättningar i huset. Jag trivs jättebra, har väl inte mycket prydnader men några kepsar och tröjor hänger på väggen. Och du… två blommor har jag också, det är inte dåligt. Jag gillar att ha det så, tycker att det är fint och trivs galant, säger hon.

Bollen har alltid funnits hos henne

Loui Sand är ett energiknippe av stort format, men hela tillvaron är inte uppbyggd av handboll. – Alla fungerar olika, och jag vet att det finns de som umgås inom laget också på fritiden. Men för mig är det viktigt att ha något utanför handbollen. Jag vill vara med kompisar, gå ut och koppla av. Och spela Fifa ibland, säger hon. Förhållandet till sport på tv är inte särskilt starkt. – Jag kan kolla ibland när Zlatan spelar, typ, men inte så mycket annars. Har jag en chans att hitta på något med kompisar gör jag hellre det. Annars blir det idrott 24/7 och det är inte min grej.

Loui jobbar på Öjersjö Brunn och hamnar i centrum där också. Eleverna flockas runt henne och det har hon ingenting emot. – När jag var ny tror jag att många pratade för mig för att jag var Loui, men nu tror jag att de kommer fram för att de gillar mig som person. Det känns bra, för jag vill visa att jag respekterar dem och är beredd att lyssna på vad de har att säga, berättar hon. Så länge Loui kan minnas har bollar varit en del av hennes liv. Hon föredrog bollar framför dockor som liten flicka, och önskade sig till och med bollar i present vid konfirmationen. Loui berättar att hon kan lattja med en boll i timmar, och någonstans där finns väl förklaringen till varför hon lyckats så bra på handbollsplanen. Hon gillar att träna. – Jag hörde alltid när jag var yngre att det krävdes mycket träning för att lyckas, men fattade inte då hur mycket egen träning det behövs. Det handlar om att nöta, nöta på varje träning och att aldrig ge sig, säger hon. Loui har aldrig tvekat att sticka ut hakan och berätta om sina mål. Hon vill så småningom bli proffs. Och hon vill bli bäst. Vägen dit handlar om att fortsätta vara stark mentalt för att utveckla alla andra bitar som krävs. Det har hon med sig in på planen. – Det är inte målvakten jag ser utan ytorna i nätet. Sedan är det inte alla dagar det går bra ändå, för dåliga matcher har jag gjort massor av. Men det spelar ingen roll om man så missar hundra lägen, kämpa kan man alltid, säger hon.

Stort ego – på lagom nivå

Loui berättar att kraven på att må bra när hon spelar handboll kan vara en nackdel i ett längre perspektiv, när hon en dag förhoppningsvis får ett proffskontrakt

Född................27 december 1992 Tröjnummer..................................4

”

Position i laget........................... V6 Antal SM-guld.............................. 3

Antal matcher 2013/14...............29 Antal mål 2013/14................... 104

Idrott 24/7 är inte min grej.

alls stöddig utomlands. För hon ser det inte som självklart att sammanhållningen i gruppen då kommer vara lika stark som den är i Sävehof. – Men det är sånt man får jobba med. Och förresten är vi alla ego som finns på den här nivån i Sverige också, även om inte alla erkänner det. Och ego ska man vara, fast det ska inte gå till överdrift. Slutligen ett par rader som bra beskriver vilket självförtroende Sävehofs 21-åriga kantspelare besitter: När Loui Sand blev uttagen i landslaget presenterade hon sig på ett sätt som bara trygga och kaxiga spelare kan göra. Hennes två första mål var japanare… Det är sån hon är – publikfriare och livsnjutare.

HANNA FOGELSTRÖM

HOPPFULL

Inte rädd att kasta sig ut – med eller

et finns många som lever på hoppet. Hanna Fogelström gör det kanske mer bokstavligt än andra. Fast först… tänk dig in i situationen: Avståndet från linjen in till mål är sex meter. Golvet är hårt. Eller: Hopptornet i simhallen. Från översta avsatsen är ÅRETS det tio meter ner till vattenytan. Och den är inte mjuk… FÖRSVARARE i svensk handboll Är du beredd att hoppa? Hanna Fogelström tvekar inte. Inte alls, faktiskt. Hon lever ju på hoppet. – Att komma på kanten och göra mål är känslomässigt lite som att hoppa från tio meter – om det nu går att jämföra, säger hon. Hanna Fogelström hade en karriär inom simhopp innan hon bestämde sig för att satsa helhjärtat på handboll. – Det är en kick att hoppa, säger hon. I nästa andetag berättar Hanna att hon aldrig hoppat fallskärm men att hon gärna skulle pröva. Någonstans känns detta som motsatsen till den kontroll som Sävehofs kantspelare gärna vill ha. För det är sån hon är som person, säger hon. Hanna Fogelström är ordningsam också. I alla fall på jobbet. Hon håller på med administrativa sysslor hos ett medicintekniskt företag. Fast det är inte lång tid kvar innan hon bryter upp ifrån tryggheten och rutinerna på hemmaplan. Nu har hon gjort sitt i IK Sävehof – i alla fall för den här gången. Hon är 23 år och har redan sex SM-guld. Hon har hållit en jämn nivå under hela A-lagskarriären i klubben. Alltså – ett SM-guld per säsong…

Sedan bär det av till Frankrike. Hanna Fogelström ska flytta till Toulon på den franska medelhavskusten. Kontraktet är skrivit över två år. – Det ska bli kul att spela handboll på heltid, se hur bra jag kan utvecklas både personligt och handbollsmässigt. Därför tycker jag det är för kort tid att bara ge det ett år, säger hon.

Tufft schema – men lugna kvällar

Att slippa pussla ihop jobb och handboll kommer bli en stor förändring för Hanna. Hon jobbar i praktiken fem dagar i veckan just nu, fast inte fulltid. Men alla som har koll på Sävehofs träningsdos och matchschema kan lägga ihop sysslorna och få en uppfattning om hur många timmar hon är upptagen med jobb och handboll. – Det blir alltid mer än hundra procent. Dagar när vi har handboll på morgonen också blir det träna-jobb-träna. Men det är stimulerande. Och vi är som regel klara med handbollen till klockan 17.30, så jag har ofta kvällarna lediga. Jag har ett socialt umgänge

utanför handbollen också, och det är skönt att hinna med. Annars blir det hem till soffan och äta och se på tv, berättar hon. Bilen är en given detalj i Hanna Fogelströms vardag. – Jag kör bil överallt. Utan den hade jag inte hunnit med mitt liv, säger hon. Hanna Fogelström bor i en etta på 33 kvadratmeter. Hon ser sig inte som någon inredningsnörd utan säger att det ska vara mer praktiskt än snyggt, utom kanske när man kommer till teknikprylar. – Ha, ha…jag gillar elektronik och det ska vara bra kvalitet, säger hon.

Viktigt med svenskt mål i Frankrike

Hon kommer få mer svängrum i Frankrike, även om bostadsfrågan inte är löst ännu. – Jag ska bo i en tvåa. Med riktigt kök och spis och ugn. Det är viktigt, så jag kan laga egen mat med svensk smak, säger hon. Hon gillar kött med potatis eller ris och sås. Men berättar att det oftast handlar om enkel och okomplicerat matlagning. – En gång i månaden tar jag mig tid och

Född................ 8 november 1990 Tröjnummer..................................5

”

Position i laget...........................H6 Antal SM-guld..............................6

Antal matcher 2013/14...............28 Antal mål 2013/14..................... 64

Det ska bli kul att spela på heltid.

utan fallskärm försöker göra något efter recept. Hoppas jag kan ägna mer tid åt det i Frankrike, och där finns ju matkultur också, säger hon. Henens språkkunskaper i franska var i praktiken obefintliga när kontraktet undertecknades. Men innan flytten ska Hanna ta privatlektioner tre timmar i veckan, och det lär bli tid i skolbänken också när hon kommer till Toulon. – Det är en holländsk och en dansk tjej som flyttar ner samtidigt och det kommer säkert ordnas språklektioner för oss.

Flyttar till turistområde

Hon har bara hunnit med ett dagsbesök i Toulon och är inte hundra påläst om allt staden har att erbjuda. Men läget vid Medelhavets kust väcker tankar om sommarvärme fler månader än vad vi har i Sverige, och det ser hon som ett plus. – Det är lite av ett turistområde och lätt att ta sig dit, det är också ett plus, säger Hanna. Hon flyttar ensam. Särbon Patrik är skåning och blir kvar i Lund. Han spelar också handboll, fast på en helt annan nivå än Hanna eftersom det rör sig om division 4-spel. – Han håller på Lugi, berättar Hanna och skrattar.

IDA ODÉN

STORSKYTT

Får uppbackning hemifrån både med

lägenheten hemma i Lunden snackas det förstås mycket handboll, även om Ida Odén numera är den enda i hushållet som är aktiv. Men hon behöver inte försvara varför hon måste träna uppemot åtta pass i veckan. – Ha, ha… Robert (Johansson) har varit inne i det här längre än jag, så han begriper vad det handlar om, säger Ida.

Sex gemensamma träningar och två individuella pass är normal dos för en vecka. Det är tur att Ida Odén har en förstående arbetsgivare. Hon jobbar halvtid på ett IT-företag och sysslar med bokföring och ekonomi. – Numera kör vi morgonträningar två gånger i veckan, då kan det vara ännu svårare att få ihop dagarna. Men för mig fungerar det bra. Jag får själv bestämma över mina arbetstider och det är väldigt skönt. Ibland när det är match kan jag vara helt ledig och fokusera på handbollen, och sedan jobba längre någon annan dag, berättar hon.

Siffror, vänner och matlagning

Känslan för siffror och matematik tror Ida är ett arv från hennes mamma. – Hon har en bokföringsbyrå, så det där med siffror och att räkna har hela tiden funnits tillhands. Och det är skönt att ha det nära inpå sig, för då kan jag fråga om något när det behövs, fortsätter Ida.

Den tid hon varken ägnar åt handboll eller arbete går åt till att umgås med familj och kompisar. – Jag lever ju ett liv där handboll och träningar styr det mesta, och då blir ju umgänget lite bortprioriterat. Därför vill jag träffa familj och vänner när det finns tillfälle. Hon berättar att både hon och Robban gillar att laga mat och bjuda hem bekanta.

Ständigt påmind om handbollen

Ida Odén tar gärna cykeln till träningarna på SATS i Munkebäck, men föredrar bil eller buss när hon åker till Partillebohallen. Hon för ingen dagbok över tiden som läggs på handboll, men det behövs inga bokföringskunskaper för att räkna ut det blir en mängd timmar varje vecka. – I dag har vi inte haft någon träning, men jag var ute och promenerade i morse för att förbereda mig på morgondagens match. Promenaden kanske jag hade tagit även om

jag inte spelat, men nu var den en del av min handboll. Så blir det med det mesta i vardagen. Handbollen finns med mig hela tiden, säger hon.

Måste alltid prestera

Att jobba med tankar och komma mentalt förberedd är oerhört viktigt när man kommit så långt med den fysiska utvecklingen, som man har när man spelar i Sävehof. – Vi pratar hela tiden om såna saker, det är speciellt viktigt när vi blandar spel i Elitserien och Champions League under samma period. Vi måste vara på en hög nivå hela tiden. Det är väldigt svårt att säga att vi ska koppla på till Champions League-matcher om man har kopplat av sig tidigare. Så fungerar det inte, förklarar Ida. Vi avslutar intervjun som hålls på en handbollsfri dag (nåja… näst intill handbollsfri i alla fall) och Ida Odén får återgå till det hon prioriterar en sån här dag. Hon har besök av en kompis och hennes dotter.

Född..........................14 april 1987 Tröjnummer..................................6

Position i laget.......................... M9 Antal SM-guld..............................8

Antal matcher 2013/14...............28 Antal mål 2013/14....................142

”

Handboll och träning styr det mesta.

jobb och sport

JAMINA ROBERTS

SÖMNTUTA

Gillar projekt på hemmaplan – om de

on har just varit och handlat när vi ringer upp och ber om tid för intervjun. Det passar direkt, säger Jamina Roberts och berättar att hon är på väg hem för att laga mat. Men det är inte att stå vid spisen som kryddar handbollsspelarens liv. – Laga mat… det är inget intresse, det är ett måste, säger hon. Den här dagen ska det bli tacopaj. Det hon inte äter upp kan hon frysa in till ett senare tillfälle. – Men det funkar inte med all mat. Makaroner och korv fryser jag inte in. Baka kan hon göra när hon känner sug efter till exempel kladdkaka, inte annars. – Jag bakar inte bara för att det är bra med eget bröd. Sånt köper jag, säger hon. Lite senare under intervjun blir det tydligt varför hon är handbollsspelare och inte bagare. Matcherna spelas ju som regel eftermiddagar eller kvällar, och det passar en tjej som är morgontrött. – Jag ställer klockan två dagar i veckan. Det är när vi har morgonträning, och då är det kämpigt… – Annars vaknar jag gärna vid tio-halv elva.

med pojkvännen Emil. Trogna Sävehofare vet att han heter Berggren i efternamn och är handbollsspelare i Tyskland. Så det handlar mer om telefondejter än riktiga träffar. – Jag tror vi sågs senast den 5-6 januari. Och när det blir nästa gång vet jag inte, säger Jamina . Den här intervjun görs i böran av mars, två månader senare. Nästa säsong hoppas Roberts/Berggren spela i samma land, så att de kan leva tillsammans igen. – Det här är ett val vi gjort. Men det är inget jag kan rekommendera. På ett sätt blir man starkare av att klara sig själv, men jag vill att vi ska träffas oftare. Sedan han flyttade till Tyskland har vi inte träffats fler gånger än att man kan räkna det på fingrarna på två händer, säger Jamina.

Förhållande över telefon

Lillebror ser alla matcher

Lägger man ihop pusselbitarna om en tjej som inte gillar matlagning men gärna sover halva förmiddagen verkar det som Jamina Roberts är lat. Men så är det förstås inte. Det handlar snarare om att det i henens liv inte finns några morgonrutiner just nu, men desto fler sena kvällar och därmed blir följden naturlig. – Jag har ju gått i skolan tidigare, så nog klarar jag att gå upp på morgonen om det skulle krävas, säger Jamina. Många av de sena kvällarna tillbringas

Det finns en annan kille hon träffar desto oftare. Han heter Kelvin och är Jaminas lillebror. Det skiljer 13 år mellan dem, men banden är starka. Och Kelvin spelar förstås också i Sävehof. – Han är alltid på våra matcher, men jag vet inte hur mycket han ser av dem. Tror att det blir lite spring med kompisarna också, och det kan jag förstå, säger Jamina. Hon ser inte Kelvins matcher lika ofta, men det finns naturliga förklaringar till det. Och inte bara en utan två:

– Hans lag spelar ju oftast på helgerna och då spelar vi också. Eller också spelar de klockan 9 på morgonen… Jamina Roberts har två uppdrag vid sidan av Sävehof. Hon håller i handbollsundervisning vid Vallhamraskolan en förmiddag i veckan och jobbar på fritids vid Björndammenskolan en eftermiddag i veckan. Emellanåt hoppar hon dessutom in på Jonseredsskolan, och där händer det också att hon träffar sin lillebror. Hur mycket tid Jamina lägger på handboll har hon ingen aning om, men börjar fundera så smått. – Det är träningar, matcher, samlingar, bussresor till bortamatcher… och sedan kollar jag en del på handboll också, men det är ju självvalt, säger hon. Vi förstår att det handlar om många timmar, och börjar fundera på hur tiden under busstransporterna slås ihjäl. Jamina Roberts är ingen filmdyrkare, speciellt inte på en buss där ljudet är nedskruvat. – Just nu spelar vi maffia, säger hon. Maffia? Någon ny app i telefonen? Nej, det är ett rollspel som flera av tjejerna är med i. – Helst ska vi vara sex-sju stycken för att det ska vara kul. Vi delar upp oss i olika lag och spelar maffian mot de goda. Sedan gäller det för de goda att avslöja maffian. Man sitter och ljuger en del och det gäller att ha pokerface.

Född.......................... 28 maj 1990 Tröjnummer..................................8

”

Position i laget........................... V9 Antal SM-guld..............................5

Antal matcher 2013/14...............28 Antal mål 2013/14....................145

Jag ställer klockan två dagar i veckan.

inte är vid spisen Momentet när någon ska röstas ut, a´la Robinson ungefär, kan bli högljutt.

Samma rutiner varje gång

I omklädningsrummet har spelarna sina fasta platser, framför allt i Partillebohallen men också på andra håll. Det förstod Louise Sand häromveckan när hon satte sig i hörnet där Jamina Roberts skulle sitta när laget var i Skövde. – Jag fick säga till henne… ”det går inte att du sitter där”. Jag måste alltid sitta i hörnet i omklädningsrummet. Ja, jag har väl mycket rutiner innan match. Det är väl nästan tvångstankar om saker jag gör och saker jag inte gör, säger Jamina och fortsätter: – Uppvärmningen går på rutin. Jag passar alltid med Hanna Fogelström, och allt annat är också rutin, samma sak varje gång. Jag ska vara först i ledet när vi ska skjuta mot målvakten. Och på träning är det Louise Sand jag passar med. Handboll upptar förstås större delen av Jamina Roberts vardag. Men det finns också andra intressen för tjejen som fyller 24 år fyra dagar efter SM-finalen i maj. Jamina berättar att hon ofta har projekt igång, och inte sällan handlar det om inredning. – Det är kul med inredning, och även om jag inte håller på med någonting precis nu så möblerar jag gärna om, bygger ihop någonting eller sätter upp något. Tröttnar jag på det kan jag ändra om igen efter en vecka. Fast det finns ju begränsningar, man kan inte hålla på i det oändliga. I alla fall inte i en lägenhet som är 65 kvadratmeter.

FRIDA TEGSTEDT

FRYSBOXEN

Lagarbete som gör lagerarbetaren till

on var den hetaste spelaren i IK Sävehof 2013 men hamnar ändå i frysboxen i stort sett varenda dag. För Frida Tegsetdt är kontrasterna vardag. Hur det hänger ihop? Förklaringen är enkel. På handbollsplanen gör mittsexan succé, och valet till årets spelare förtjänade hon föstås. På jobbet arbetar hon på ett lager och hanterar matvaror. Hennes arbetsplats är ett kylrum där temperaturen är minus 26 grader. Hua… – Det är ett bra komplement till handbollen. Jag pratar med chefen varje vecka om hur det ser ut för mig med handbollen, och hittills har det varit superbra. Jag har flexibla arbetstider, och det skönt att det fungerat så bra, säger hon. Men det här med 26 minusgrader låter inte helt hälsosamt för en tjej som sedan ska prestera maximalt fysiskt även på fritiden. För en oinvigd låter det som stor risk för förkylningar när man växlar mellan mellan normal rumsvärme och den extrema kyla som Frida Tegstedt gör fler gånger om dagen. – Från början var jag också orolig, men det är ingen fara. Tidigare vikarerade jag på ett dagis och det var värre, säger hon och fortsätter: – Jag jobbar i två och en halv timma, och då jobbar jag så hårt att jag svettas. Sedan blir det paus. Då är det viktigt att få kläderna torra, och sedan blir det två timmar i frysrummet igen. Arbetspassen påminner om handboll på så sätt att det finns tävlingsmoment inlagda

hela tiden. Frida och hennes kollegor ska plockar varor på tid. Det gör att tiden går fort och att de håller kroppsvärmen.

Trogen loppisbesökare

Arbetet är en bit ifrån Frida Tegstedts utbildning, för hon läste tidigare på Chalmers. Men hon trivs ändå bra, och tycker att det fungerar att kombinera arbetet med en helhjärtat handbollssatsning. Jobb och handboll tar såklart mycket tid, men Frida Tegstedt hinner få in andra saker i schemat också. Hon är intresserad av arkitektur, inredning, gillar att umgås med kompisar, tycker om att resa, se på film och läsa. Bland annat… – Sedan går jag på loppis nästan varje helg och ibland även på veckorna. Jag gillar ju att hålla på hemma, och på loppis kan man hitta en del saker som gör hemmet mer personligt. Det blir mest skålar, vaser och tavlor men ibland hittar jag mindre möbler också, berättar hon. Just vid tillfllet för den här intervjun lever Frida Tegstedt ensam i en etta på knappt 40

kvadratmeter, men under februari flyttade hon ihop med sin syster i en större lägenhet. Och Frida säger att de delar intresset för heminredning, så det ska inte behöva bli några konflikter där…

Gillar stämningen i Tyskland

Att Frida bor ensam betyder inte att hon är singel. Pojkvännen heter Jesper Nielsen och det vet såklart alla i den här klubben vem det är. Jesper lämnade ju Sävehof efter förra säsongen och spelar nu i Berlin och Bundesliga. Och det går bra för paret Tegstedt/Nielsen. De spelar på samma position i laget och har gjort det så bra att de tagit plats i svenska landslaget. – Det är skönt att Jesper fått en bra start i Berlin, speciellt när man inte själv kan vara där och stötta hela tiden, säger Frida. Hon har i alla fall sett tre matcher i Tyskland och låter nästan lyrisk när hon berättar om atmosfären kring matcherna där. – Det är sjuka arangemang, säger hon och vi förstår såklart att det sjuka är ett positivt laddat ord.

Född............................ 17 juli 1987 Tröjnummer..................................9

”

Position i laget.......................... M6 Antal SM-guld..............................8

Antal matcher 2013/14...............29 Antal mål 2013/14..................... 84

Från början var jag också orolig.

en stor succé – Den tyska publiken lever verkligen med handbollen. När jag kommit till hallen en timma och 45 minuter före match har det redan varit fullt med folk där. Man äter, umgås och hejar på sitt lag. Det uppstår en härlig stämning.

Äldst i laget

Stämningen i Sävehof är det heller inget fel på. Och Frida Tegstedt bidrar till det trivsamma klimatet i laget. Först drar Frida ut få svaret när hon får frågan om det är hon som pratar mest i omklädningsrummet, men sedan kan hon inte sitta tyst: – Jag är ganska tjôtig av mig… men det är många i laget som håller låda. Fast det är klart, jag är äldst i laget och för mig blir detta aldrig ett nytt lag. Det är alla andra som kommer till ett nytt lag som jag alltid varit en del av, säger hon. Frida berättar att hon gärna lagar mat, men att det är tråkigt att ordna middagar när man är ensam och att det därför ofta blir något lättlagat efter träningarna. – Det kan bli omelett eller blodpudding, men jag försöker att alltid laga något istället för att äta mackor, berättar hon.

JENNY WIKENSTEN

R A BB

DUBBELT DUBBELT

Hinner med arbete på heltid vid sidan

et är inte enkelt att kombinera handboll sju dagar i veckan med ett heltidsarbete. Men Jenny Wikensten har fått ihop schemat. Hon är lärare. – Men det går inte hålla på med handboll på elitnivå och samtidigt jobba heltid någon längre period. Det är svårt att vara på två ställen samtidigt, säger hon. Sävehofs träningsdos är inte direkt anpassat att kombineras med 40-timmars arbetsvecka, och därtill kommer ju matcher. I Elitserien innebär det resor till både Stockholm och Skåne, och internationellt handlar det ju om resor som tar flera dagar i anspråk. – Det är ett pussel, och man ska ha lite flyt med matcherna långt bort på helgerna för att få det att gå ihop, säger hon. Jenny har hand om en klass i årskurs 2. Eleverna slutar vid 13-tiden, men för lärarna fortsäter dagen. – Jag har inte missat många träningar, men jag har kommit sent ibland när vi haft möte i arbetslaget. Vi har haft en öppen dialog i laget om min situation och ”Sigge” (Henrik Signell, tränarern) har också tyckt att det är okej, fortsätter Jenny.

Matte räknas till toppämnena

Jenny Wikensten tog sin lärarexamen i januari förra året. Innan dess hade hon vikarierat en del, och insåg att det var bra att skaffa sig utbildning eftersom yrkesvalet kändes rätt. – Barn är krävande men man får mycket tillbaka också, säger hon. Svenska, matematik och no-ämnen tillhör

de områden som Jenny har fördjupade kunskaper i, men hon undervisar praktikskt taget i alla ämnen. – Det är roligt med matte, säger Jenny. Den saken är lite överraskande, för det var inte hennes ämne när hon själv gick i skolan. ”Verkligen inte”, som hon säger. Annars trivdes hon. – Jag tyckte det var roligt att gå i skolan. Jag tror att jag var blyg och försynt… Om det stämmer har i alla fall blygsamheten vuxit bort. På planen tar Jenny Wikensten för sig ordentligt.

nio säsonger i Elitserien är hon fortarande ung – 25 år. Och ändå ”gammal i gården” – bara Frida Tegstedt och Ida Odén är äldre i Sävehofs lag. Det skiljer ett år på Jenny och Frida/Ida. – Vi tre får hjälpas åt att vara lagmorsor och ta hand om de yngre och varandra också ibland. Jag tror det är viktigt att vi har några i laget som vågar säga ifrån. Det handlar inte om att hacka på de små, utan föra vidare ett förhållningssätt som finns i klubben. Man ska veta hur man beter sig mot varandra i laget, förklarar Jenny.

Tar hand om de yngre i laget

Städar – men dammsuger inte

Varenda säsong i A-laget har slutat med SM-final. Det har blivit nio på raken. Alla gånger utom en har det blivit seger, så när Jenny konstaterar ”bra facit” har hon förstås rätt. Jenny är uppväxt i en familj där handboll fått mycket utrymme. Småsyskonen Lisa och Daniel har också vuxit upp med Sävehof. Daniel spelar fortfarande i klubben och har känt på hetluften i Elitserien, medan Lisa bytt till Baltichov och dessutom prövat rollen som ledare. Trots att storasyster Wikensten nu spelat

Hemma i trerumslägenheten i Munkebäck snackas det mycket handboll. Jenny Wikensten är sambo med en annan spelare – Charlie Sjöstrand i Redbergslid. Fast det finns en del områden i lägenheten som Jenny ser som Charlies målområden, och som kantspelare vill man inte göra övertramp alltför ofta. – Charlie är bra på matlagning och han lagar den mesta maten. Dammsuga är också något han får göra, för det är inte roligt. Men jag kan städa och det är jag som sköter tvätten, berättar hon.

Född...................... 1 augusti 1988 Tröjnummer................................10

”

Position i laget...........................H6 Antal SM-guld..............................8

Antal matcher 2013/14...............29 Antal mål 2013/14......................67

Loven är livsnödvändiga, då hinner jag ifatt.

av handbollen När den här intervjun görs har Jenny påsklov från skolan. Hon har visserligen ändå varit i skolan tidigare på dagen, men känner sig verkligen ledig när hon får pyssla med saker utan tidspress. – Loven är livsnödvändiga. Det är då jag hinner med saker som jag aldrig hinner annars, säger hon.

Prioriterar vänner på fritiden

Någon sovmorgon blir det i alla fall inte tal om. Jenny är helt enkelt inte människan som sover länge på morgonen. Och fritid… tja, det blir inte mycket tid över under en normal vecka. Skulle det bli ett hål i schemat så vet Jenny vad hon vill göra. – Jag vill vara med överallt, men det som är viktigast är att träffa nära och kära. Mina handbollskompisar träffar jag före, under och efter träning men jag vill ha tid att träffa kompisar som inte spelar handboll också, säger hon.

EDIJANA DAFE

BOKMALEN

Lärare som hellre läser än klipper och

är vi får tag i Edijana Dafe sitter hon med kursböckerna framför sig. Hon läser till lärare, är inne på andra året av fyra i utbildningen och säger sig ha hittat helt rätt. – Jag är väldigt barnkär, och det föll sig naturligt att jag valde en utbildning som leder till jobb med barn. Fast jag visste inte från början om jag vill jobba med tvååringar på förskolan eller tonåringar på högstadiet, så efter gymnasiet vikarierade jag och testade allt möjligt, berättar hon. Edijana Dafe valde de yngre barnen, från förskoleåldern upp till årskurs 3 i grundskolan. När vi gör den här intervjun har hon praktikperiod i en andraklass på Kålltorpsskolan. – Jag trivs jättebra att jobba med småbarn. De vill lära sig och har samtidigt hittat läskoden och börjar förstå matte allt mer, fortsätter Edijana. Kompisarna säger förresten inte Edijana. Sävehofs snabba vänstersexa har kallats Eddie så länge hon minns. Och när vi ändå är inne på snabbheten – vi frågar förstås också vem som är snabbast av spelarna och tänkte närmast på kampen på vänsterkanten med Louise Sand. – Vi gör löptest över trettio meter ibland, och snabbast är nog… Jamina. Jamina heter Roberts i efternamn, och svaret blir ju en bekräftelse på att Sävehof verkligen är kontringsstarkt om varken Dafe eller Sand är snabbast.

Började spel som sexåring

Edijana Dafe kom till Sävehof 2011, och då närmast från Kärra. Fast det var i Wasaiterna hon började spela när hon var sex och ett halvt år gammal. Det är en systers förtjänst

att vi i dag har en landslagsspelare som heter Dafe. – Jag följde ofta med och tittade på min syster Gloria som spelade handboll, och jag ville göra likadant. Så småningom lades laget i min åldersgrupp ner i Wasaiterna, så jag gick till Kärra. Där har jag lärt mig massor, och Kärra kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Fast Sävehof har mer resurser, och när chansen kom kände jag att jag måste ta den, berättar Eddie.

Läser hellre än hon pysslar

Hon är 23 år och yngst i syskonskaran, har två systrar och en bror och har hunnit bli både faster och moster under året. Det är väl passande för en tjej som gillar barn, även om hon ännu inte anlitats som barnvakt. Och förresten… när skulle hon hinna med det? Handbollen och studierna tar massor med tid. Edijana Dafe är singel och bor i egen lägenhet i Partille med promenadavstånd till träningarna. Och vi är förstås nyfikna på hur ombonat det är hemma hos henne.. – Du… jag är inte jättepysslig av mig. Jag är inte bra på det, och det är väl ovanligt för

lärare som brukar tycka om att klippa och klistra. Men jag gillar mer att läsa, och jag läser mycket och allt möjligt. Tidigare var det mycket deckare, nu har det blivit romantiska komedier, säger Eddie.

Avslöjar sin svaghet

Hon föredrar att läsa på engelska, som är det officiella språket i Nigeria varifrån hennes föräldrar kommer. Själv har hon bara varit i Nigeria en gång som liten, och hon pratar klockren göteborgska. I höstas debuterade Edijana Dafe i landslaget. – Det var nervöst men kul. Det är några från Sävehof i landslaget, så tittade man upp var det ändå de vanliga ansiktena man såg i omklädningsrummet. Det kändes lite som hemma och det var bra, berättar hon. Edijana säger att hon inte är någon superkock men att hon ändå klarar sig hyggligt i köket. - Det blir mycket pommes frites… jag älskar det. Det är min svaghet i livet. Tycker om kyckling också, så det blir ofta kycklingfilé till det.

”

Född.......................... 27 maj 1990 Tröjnummer.................................11

”

Position i laget........................... V6 Antal SM-guld.............................. 3

Antal matcher 2013/14...............29 Antal mål 2013/14...................... 77

Trivs med att jobba med småbarn.

klistrar

HH ÅRETS KOMET

i svensk handboll

Uttagen som V6 i

ALL STAR TEAM

FILIPPA IDÉHN

MISSTAGET

Fel utrustning – därför straffade hon

ävehofs och landslagets 23-åriga målvakt säger först att hennes liv utanför handbollen inte är något spännande, att nästan allting kretsar kring träningar och matcher. – Om jag hade pluggat hade jag ju träffat en del andra människor, men nu tror jag inte att jag känner någon i utanför handbollen i Göteborg, säger hon. Efter en kort pratstund förstår vi i alla fall att Filippa Idéhn har fler intressen än handboll. – Jag älskar att laga mat och bjuder gärna in vännerna att smaka, berättar hon. Det finns ett och annat matlagningsprogram i tv för den som är intresserad, men det är inte därifrån som Filippa blir inspirerad. – Jag brukar googla och prövar gärna nya saker. Men jag följer inte alltid recepten jag hittar utan utgår bara ifrån dem och ändrar sedan lite, säger hon.

Handboll överallt

Men det är framför allt handboll som gäller. Det är ungefär lika betydelsefullt för Filippa som potatis är i svensk husmanskost. Handboll finns liksom med överallt: • På jobbet – Filippa hjälper till med ekonomi och bokföring för Partille Cup (gissa om det blir handbollssnack vid fikabordet). • På fritiden – Filippa tittar på handboll så mycket hon kan, på tv eller live. • I sömnen – ja, det tar vi för givet i alla fall. – Jag tänker mycket på handboll, och som målvakt måste jag jobba mycket mentalt

med det också. Jag kan veta hur en motståndare agerar, men måste ändå koncentrera mig fullt ut för att ha kunna spela bra. Det mentala är kanske svårare att träna på men det går att jobba med det hela tiden, säger Filippa.

Flyttlasset gick via Stockholm

Hon blev målvakt först som 14-åring och bytte från moderklubben IK Cyrus till Hallby, sedan vidare till Sävsjö/Eksjö och via Spårvägen till Sävehof. Bytet till Spårvägen och Stockholm var speciellt. – Jag kommer ju från Jönköping och där älskar alla Göteborg, men jag gillade Stockholm bättre. Jag var i Stockholm på skolloven, och det var stort att flytta dit, jag älskar stan. Göteborg är lite mindre, men också en trevlig stad. Och framför allt lever alla med handbollen, i alla fall alla som finns omkring mig. Det är jättetrevligt. Fast jag hade nog aldrig klarat ta steget direkt hit, för så bra var jag inte tidigare, säger Filippa.

Kortbyxorna en ren tillfällighet

Det går såklart inte prata med Filippa

Idéhn utan att beröra det alla ser när hon spelar. Kortbyxorna… En målvakt som spelar i kortbyxor är liksom inte något man förväntar sig att se. Därför ber vi förstås om förklaringen till varför hon spelar barbent. – Det började när jag spelade i Sävsjö, på försäsongen 2008. Vi var på turnering och hade match tidigt på morgonen. Det var varmt så jag promenerade till matchen i shorts. När vi bytte om upptäckte jag att jag hade glömt byxorna. En lagkompis erbjöd sig hämta mina byxor, men det var jag som hade gjort bort mig. Därför var det inte mer än rätt att spela i kortbyxor, berättar Filippa.

Psst... hon är singel

När det så småningom var seriepremiär hade materialförvaltaren lagt ett par kortbyxor på Filippas plats i omklädningsrummet, och därefter har kortbyxorna ingått i matchdräkten. Däremot tränar Filippa Idéhn fortfarande i långa byxor. Om det finns något mer att berätta? Nja… jo, en sak till: Filippa Idéhn är singel.

Född....................15 augusti 1990 Tröjnummer................................ 12

”

Position i laget.................målvakt Antal SM-guld..............................2

Antal matcher 2013/14...............29 Antal mål 2013/14....................... 0

Jag var inte bra nog att flytta hit direkt.

sig själv

Uttagen som mv i

ALL STAR TEAM

ELIN KARLSSON

KLASSIKER

Här är tjejen som inte skäms för att

om om elitsatsningen i handboll inte vore nog… Elin Karlsson har kombinerat den med en utmaning i uthållighet som heter duga. Mitt under pågående handbollssäsong höll hon på med tävlingar ingående i en svensk klassiker.

– Visst har jag ibland funderat på om jag ska fortsätta spela handboll när det varit mycket annat runtomkring. Det har funnits perioder när handbollen gått sämre, men det har ändå funkat. Och jag tror att skolan varit min räddning. Resorna i handbollen har jag kunnat utnyttja till att plugga, berättar Elin. – Renoveringen… du, klar blir man aldrig med ett hus. Vi har flyttat in i huset och det är väl hyfsat klart, men under ett och ett halvt år har vi kämpat hårt. Det har tagit mycket tid, men det är det värd, säger hon.

Mest nöjd med köket

– Vet inte hur jag fick ihop det där, det låter som dålig tajming men det gick ändå. Fast det hade nog inte fungerat om jag spelat i Sävehof, säger hon. Elin Karlsson fullbordade sin klassiker 2011. Då spelade hon i BK Heid. Hon sprang Lidingöloppet (30 km) tre dagar före match och körde Vasaloppet (90 km) två dagar före match. Kombinationen gick ihop, och Elin hade i alla fall tillräckligt pigga ben för att skapa sig lägen i anfallsspelet också. Hon gjorde mål i bägge matcherna – tre i varje. Fast det där med klassikerlopp under handbollssäsong låter tufft. – Hade väl inte fått ihop jättemycket skidträning, berättar Elin. Nio timmars skidåkning gav henne i alla fall ingen ånger. Sträckan mellan Sälen och Mora ska hon göra om. – Jag åkte Öppet Spår och vill veta hur känslan är under det riktiga Vasaloppet. Fast det får bli när jag inte spelar handboll längre, säger hon.

Det blir ingen repris

Men det låter inte – i alla fall inte för

stunden – som det blir någon repris på hela klassikern för Elin Karlsson. – Vätternundan… den kommer jag inte göra om. Jag hade inte sovit innan och vi började cykla vid midnatt. Framåt fyratiden kände man sig groggy. Jag är inte van vid att hålla så lång tid som det tar att cykla 30 mil. Och det var kallt… men det var kul när jag kom i mål för det var sista deltävlingen i klassikern, berättar hon. – Lidingöloppet är heller ingenting jag drömmer om att springa en gång till. Jag hade kramp i bägge benen i slutet… För Elin är det annars inte ovanligt att kombinera handboll med andra krävande utmaningar, eller om det är vice versa – krävande utmaningar som kombineras med handboll.

Många järn i elden

Hon har ett halvår kvar på utbildningen till sjukgymnast, och hon har tillsammans med pojkvännen Jesper (som spelar handboll i Warta) renoverat ett hus. Parallellt med det har det varit helhjärtad satsning på handboll med svenska mästarna.

Huset ligger i Tuve. Det är där Elin Karlsson är uppväxt. Nittionio kvadratmeter boyta är renoverat. Källarplan på sextiosex kvadratmeter ska också göras i ordning. Elin och Jesper har gjort nästan allt arbete på egen hand. – Jag är mest nöjd med köket och vardagsrummet. Vi flyttade köket, byggde ihop det med vardagsrummet och slog ut innertaket så vi har högt i tak och synliga takbjälkar, säger Elin. Trädgården… tja, den ska vi inte berätta någonting om. Det räcker så… Bagare och konstnärstalang Förresten stannar inte Elins projekt vid det som redan nämnts. Hon tycker själv att hon är pyssligt lagd, och det råder inget tvivel om den saken när hon berättar om intressen som att måla, sy, baka och laga mat. – Jag har målat en del tavlor. Det intresset väcktes när jag spelade i Danmark och fick tid över. Jag målar i akrylfärg och senast har det blivit mycket björkar fast innan dess har jag väl målat allt möjligt, säger hon och skrattar. Hon bakar gärna bröd när tiden räcker till

Född.....................4 oktober 1989 Tröjnummer................................ 13

”

Position i laget........................... V9 Antal SM-guld..............................2

Antal matcher 2013/14...............29 Antal mål 2013/14...................... 73

Jag tror att skolan varit min räddning.

göra en tavla och påstår att hon inte är bra på att laga mat, men att hon testar sig fram. – Det får gärna vara långkok. Jag är en köttmänniska, säger hon. Elin Karlsson har ett år kvar på kontraktet med Sävehof, och hon känner tillfredsställelse över att redan veta vad som väntar de närmaste tolv månaderna. – Jag har inte kunnat vara med på morgonträningarna nu när jag har skolan, så det känns bra att den möjligheten öppnas under nästa säsong.

Siktar högt på fritiden också

Hon tycker också att det är skönt att ha handbollen som fast tillvaro när hon kastas ut i yrkeslivet utan att riktigt veta var hon får jobb eller ens om hon får det. – Jag har hört på skolan och av kompisar att det inte är lätt att hitta jobb. Till att börja med får jag ta det som finns. Jag har egentligen inte något drömjobb som jag funderar på för det finns många intressanta områden att jobba med som sjukgymnast. Jag vill inte jobba på sjukhus – det är det enda jag vet, säger Elin. I framtidsdrömmarna finns att bestiga Kilimanjaro i Tanzania, Afrikas högsta berg. Dess topp ligger nästan 6 000 meter över havet. Fast i sommar nöjer sig Elin Karlsson med att vandra i Norge. – Det ska bli kul, det också. Jag gillar utmaningar, säger världens bästa Karlsson.

JENNY ALM

L L I R G

MÄSTAREN

Tog ett stort steg – men fick en liten

enny Alm har spelat fyra säsonger med Sävehof och hade faktiskt trott att flytten från Uddevalla skulle innebära en större omställning än vad den blev. – Jag hade ju bott och spelat handboll där i hela mitt liv. Även om det inte är speciellt långt hit kändes det ändå som ett stort steg, berättar hon.

Men tillvaron blev snarlik, fast på en ny plats. Uddevalla byttes mot Partille som Jenny själv tycker är ganska lika orter. Sambon Andreas flyttade med. – Skillnaden är väl egentligen att jag inte kan åka förbi och träffa mamma och pappa varje dag, säger Jenny Alm. Och så finns det en väsentlig skillnad som kommit under det här året. Jenny och Andreas har bytt boendet i lägenhet mot radhus. Det har om inte annat styrt matvanorna i sommar. – Eftersom Andreas jobbar mer än jag är det oftast jag som står för matlagningen. Det har blivit mycket grillat… och potatisklyftor i ugnen och lite grönsaker, berättar Jenny.

Hellre gräsklippning än snöskottning

Den nya boendeformen har också inneburit en del trädgårdsarbete. – Gräsmattan har vi klippt varannan gång, säger Jenny. Ofrånkomligt kommer vi också att tänka på den vita årstiden. De senaste vintrarna har vi haft gott om snö, men det känns inte

alldeles säkert att Sävehofs vänsternia förordar millimeterrättvisa med skottningen. – Nä, det där får vi allt prata om… Jenny skrattar när hon säger det, men vi anar att hon hellre tränar styrka på gym än med en skyffel i handen. Det är såklart handbollen som styr mycket av Jennys vardag. Är det inte spel i Sävehof är det landslaget som gäller. Jobbet handlar också om handboll, eftersom hon tillsammans med Jamina Roberts marknadsför Sävehof och handbollsskolan runt om på Partilles skolor. Och fritiden… tja, sambon spelar i Warta, så det blir handboll då också.

Arbete som kan ge dubbel utdelning

Men vi återgår till jobbet. Jenny jobbar två-tre dagar i veckan, och håller lektioner i handboll för barn som går i andra och tredje klass. – Det är ett omväxlande jobb, vissa lektioner kan vara tuffa och andra hur kul som helst. Jag tycker om att jobba med barn, men det är bra att vi är två som håller på med detta, då blir det mycket lättare, säger hon.

Effekten av arbetet kan ge dubbla vinster för Sävehof. – Man hoppas ju att det blir fler som börjar spela handboll i Sävehof, och sedan kan det bidra till att locka fler till våra matcher också, säger Jenny.

Handboll sju dagar i veckan

Att handbollen står i fokus känns rätt för Jenny. Hon ser det som en fördel att slippa ta ledigt för att kunna vara med på veckans två morgonträningar. – Utöver det tränade jag nog lika mycket även när jag spelade i Kroppskultur, men skillnaden här är att man vet mycket mer vad träningen ger, att man tränar rätt. I Uddevalla tränade jag mycket mest för att få mängdträning… Att det kan bli handboll i princip sju dagar i veckan stör henne inte alls. Men emellanåt kan Sävehofs tjejer få en helledig dag. Då umgås 25-åriga Jenny Alm gärna med sambon, vänner, åker in till stan – eller åker på utflykt till föräldrarna i Uddevalla.

Född......................... 10 april 1989 Tröjnummer................................ 15

”

Position i laget........................... V9 Antal SM-guld.............................. 3

Antal matcher 2013/14...............26 Antal mål 2013/14....................130

Jag står för matlagningen, då blir det grillat...

förändring

H Uttagen som M9 i

ALL STAR TEAM

BIRNA BERG HARALDSDOTTIR

Fรถdd........................... 21 juni 1993 Trรถjnummer..................................2 Position i laget...........................H9 Antal SM-guld.............................. 1 Antal matcher 2013/14...............28 Antal mรฅl 2013/14..................... 49

LINN BLOHM

Fรถdd.......................... 20 maj 1992 Trรถjnummer.................................. 3 Position i laget.......................... M6 Antal SM-guld..............................4 Antal matcher 2013/14.................5 Antal mรฅl 2013/14...................... 12

AMANDA SUNDBERG

Fรถdd...........................14 maj 1994 Trรถjnummer................................ 18 Position i laget...........................H9 Antal SM-guld..............................2 Antal matcher 2013/14...............27 Antal mรฅl 2013/14...................... 17

ELIN ENHÖRNING

Född.........................13 mars 1990 Tröjnummer................................ 17 Position i laget.......................... M6 Antal SM-guld.............................. 1 Antal matcher 2013/14............... 18 Antal mål 2013/14...................... 19

ALLA SOM SPELAT I SÄVEHOF 2013/14

Johanna Bundsen Birna Berg Haraldsdottir Linn Blohm Louise Sand Hanna Fogelström Ida Odén Jamina Roberts Frida Tegstedt Jenny Wikensten Edijana Dafe Filippa Idéhn Elin Karlsson Jenny Alm Elin Enhörning Amanda Sundberg Johanna Forsberg Joanna Lindvall Haggren Hanna Larsson Linnea Pettersson Jenny Garplid Frida Granberg

ANTAL ANTAL MATCHER MÅL

22 28 5 29 28 28 28 29 29 29 29 29 26 18 27 6 1 1 4 2 3

0 49 12 104 64 142 145 84 67 77 0 73 130 19 17 4 1 0 1 0 0

Bilderna i GULD kommer från Bildbyrån. Text & layout: Mikael Hjerpe.