UTAN TITEL Elskåp på malmöitiska

Jesper Blomqvist Henrik Eklundh Paglert & Jonas Bergh

UTAN TITEL

Foto Jesper Blomqvist redaktรถr & formgivare Henrik Eklundh Paglert text Jonas Bergh

eklundhpaglert fรถrlag malmรถ 2012

UTAN TITEL 

Elskåp på på malmöitiska  Elskåp malmöitiska

Vill du veta hur det är i Malmö, ställ dig då och titta länge på närmaste elskåp. Det menade författaren Niklas Qvarnström ­ i en på den tiden träffande essä om staden. Det är svårt att inte koppla samman de orden med Jesper Blomqvists närgångna studier av just elskåp i Malmö. Inte på grund av att man omedelbart förknippar bilderna med kabelskåp – de förzinkade plåtboxar vars uppnosighet i stadsrummet gjort dem till uppskattade måltavlor för gerilla­a ffischerare, aktivister och gatukonstnärer – utan mer för den känsla som bilderna lämnar efter sig. Att det finns någonting under ytan. I Jesper Blomqvist kamera sammansmälter årslager av sprayfärg, affischrester, rost, färgflagor, växtlighet och blir till nya ytor med eget språk. Den medvetna komposi­ tionen får fotografiet att lösgöra sig från sitt motiv och öppna upp sig mot helt andra

­associationer och tolknings­r ymder. För min del går tankarna till den abstrakta expressionismen och verk av ikoner som Rothko, Pollock och Francis. Andra bilder påminner om mer sentida målares, som Kirkeby och Richter. Visst kan elskåp säga något om deras geo­ grafiska, samhälleliga och kulturella nu – men de kan också förmedla känslor och sinnestämningar bortom tid och rum. När man går riktigt nära. Jesper Blomqvists elskåp skulle kunna vara en skildring av »Det sköna mellan såren«, som Jonas Bergh uttrycker det i sin text sist i denna katalog. Men vi låter titeln vara osagd och bilderna fria för var och ens tolkning. / Henrik Eklundh Paglert redaktör, formgivare & förläggare

Utan titel, kollage, 2011–2012

Utan titel, Mรถllevรฅngen, 2011 03 17

Utan titel, innerstaden, 2011 03 28

Utan titel, Norra Sofielund, 2011 08 19

Utan titel, Mรถllevรฅngen, 2011 08 15

Utan titel, Rรถnneholm, 2011 03 17

Utan titel, Rรถnneholm, 2011 03 17

Utan titel, Sorgenfri, 2011 06 16

Utan titel, Sorgenfri, 2011 06 16

Utan titel, F책gelbacken, 2011 06 14

Utan titel, Kronprinsen, 2011 07 14

Utan titel, ok채nd plats, 2011 06 04

Utan titel, Mรถllevรฅngen, 2011 04 04

Utan titel, innerstaden, 2011 07 29

Utan titel, Gamla Limhamn, 2011 03 28

Utan titel, Gamla Limhamn, 2012 01 24

Utan titel,

Utan titel, Rรถnneholm, 2011 07 14

Utan titel, Rรถnneholm, 2011 07 14

Utan titel, Rรถnneholm, 2011 07 14

Utan titel, Gamla Limhamn, 2012 01 24

Utan titel, innerstaden, 2012 01 22 

Utan titel, Ellstorp, 2012 07 21

Utan titel,

Utan titel, Mรถllevรฅngen 2012 10 20

Utan titel, H채sthagen, 2012 06 14

Utan titel, innerstaden, 2011 12 28

Utan titel, Norra Sofielund, 2011 03 28

Utan titel, V채stra Sorgenfri, 2011 06 10

Utan titel, Augustenborg, 2011 03 20

Utan titel, Bellevue, 2012 07 24

Utan titel, innerstaden, 2011 05 14

Utan titel, R책dmansv책ngen, 2011 09 18

Utan titel, Annetorp, 2012 08 16

Utan titel, Mรถllevรฅngen, 2012 10 20

Utan titel, innerstaden, 2011 02 20

Utan titel, Annetorp, 2012 08 16

Utan titel, Mรถllevรฅngen, 2011 01 17

Utan titel, Hรถgbo, 2012 08 16

Utan titel, Hรถgbo, 2012 08 16

Utan titel, Kronprinsen. 2011 05 05

Det sköna mellan såren

Av Jonas Bergh

Och det porlar en bäck inne i häcken när den blivit alldeles grön, alldeles himmelsk alldeles skön. Det finns liv, det hörs fågelsång, så små så små fåglar, och ett rosa moln, mitt i alltihopa, som är så mjukt att ligga i. Och när du var ännu mindre var det ett gömställe för dej när du var Emil i Lönne­berga, och du råkade bara snubbla, och den stora kanonkulan som pappa malde senap med, landade på hans fot, hans skrik ut över havet och svanarna, måsarna, fiskarna skrämdes och rymde. Du rymde, till bakom elskåpet i häcken och du hoppades: Var grön var frodig var fuktig jord upp i mina näsborrar, låt mej bli säkert gömd. Och pappa sa, när han lugnat sej: »Det kändes ont, men det kändes det kändes, solen som sprutade ut.« Och det porlar en bäck som en flod inuti den lilla häcken, och där bakom har du gömt ölburkarna idag när du är femton år, och där bakom har du gömt drömmarna­möjligheterna, och du cyklar till tomma skolgården vid grönområdet, parken där bäckarna porlar, där alla hundarna rastas och pissar och leker, hoppar mot himlen hoppar mot solen, flyger en runda till himlen. Och det porlar en bäck, och det är som en folkparkscen i mitten av det gröna, som en allmogedröm i vitt och rött, och längre bort skördar hamnarbetarnas änkor potatis och jordgubbar på kolonilotterna, och du hittar en murken trästol som blir till jord nästa år när regnet börjar falla och allt blir jord igen, för att växa igen, tror du, igen. »Det är ett evigt kretslopp«, tänker du och det porlar en bäck, du öppnar en dröm.

Och allting vaknar och börjar igen. Och du ger dej ut i det, ut i det vilda, du har, ditt milda, humör. Och bilarna kör, du är din egen chaufför. Som den allra första dagen. Som att vara den första människan ute i staden på dagen på morgonen och slasket som frusit har ännu inte hunnit tina, och du fryser och du går eller rullar fram, och du ångar och rullar och rullar och blir varmare, du är en bastu som har rullat svagt uppför från stationen, från… miljoner händer sträcker ut… en hand, en önskan till ett annat land, ett lyckligare slut, ett hjärta rött i brand. Och du tänker på ljuset som försvann, att det ska ljusna, igen, och lysa och det sa hon en gång innan hon lämnade dej, igen, »du har humorn kvar … i alla fall.« Och gatan slocknar aldrig riktigt, och det är dag eller morgon, en grå deg som rinner blöt i kanterna, men allt ska torka, och du går morgongatan mot torget, och du stannar vid en busshållplats, och du är grisen i dokumentärfilmen om slakt och vanskötsel, och du känner dej slaktad och vanskött, men allt ska skina rent, och du sätter dej på ett trappsteg uppåt och undrar hur det skulle kännas att vänta på ­bussen nu, vara på väg någonstans, en varmare kyla. Och, det regnar värme från himlen, och då kommer hon och det var längesen och hon ser underbar ut, lite mer sliten men glad och vacker och hon kramar dej och du: »Jo, det var längesen.« Och hon ler och har klippt sitt alldeles mörka hår. »Jag har två biljetter«, säger hon, »vi kan ju ses nånstans innan, om du vill, bara om du vill, herregud, du kanske har annat för dej, det var ju så längesen. Du kanske inte vill!« Och hon får färg i ansiktet av en sorts glädje, av en mjuk tro genom berg, över slätter, under isen, upp till ytan, alltid upp till ytan, andas! Tro! och du nickar och bussen kommer och det är en massa människor som har bråttom och hon dras med men skriker: »Jag har pengar, du kan få… låna«, skriker hon och börjar rabbla telefon­nummer och du är dålig men hittar en stor tuschpenna och dina händer är kalla men du skriver på ett elskåp, hennes namn, ett porträtt av hackiga streck, nästan hennes nummer, och… allting vaknar och börjar igen.

Ett trolskt regn faller ljummet, och en annan gång slog ett annat regn in i rummet, slog hårt, slog sönder drömmen i sömnen som snurrar, och utanför. En annan gång, älskling, var det trubbigt våld. Älskling, det kommer andra presenter ur automaterna nu, andra sånger om mjukare­kärlek som läker. Du klättrar så högt och det är som gelè, och du klättrar och klättrar för att få se, det gröna nu på våren. Det sköna mellan såren. Och det rasar eller ramlar, men det ­byggs upp igen, och igår var det vingligt, men det byggs upp igen, och köksbordet i rök och Jenga, men det byggs upp igen, det finska bordsspelet, klossar som byggs upp igen, upp igen, och en och en tar du dom försiktigt och lägger dom överst, och… »det är som livet«, säger hon och det kanske inte är meningen… »host«, hon blåser röken i ditt ansikte, och det byggs upp igen, tornet svajar och huset svajar och fönstret är öppet och du vill men vågar inte chansa, att det skulle stå några brandmän utanför och fånga dej studsande skönt i ett segel när du landar, flyger bort. Och du drar ut den sista klossen och allt rasar, men det byggs upp igen, men det exploderar och faller ner på golvet, men… du måste du måste… bygga upp igen. Fönstret, det öppna. Du vet inte om du hinner… bygga upp igen. Vem som vinner… men det måste byggas upp igen.

Det är inte så himla lätt. Att berätta för folk att man plåtar elskåp väcker en del undringar. Ännu svårare att förklara är att affischer och andra budskap inte varit mitt fokus. Snarare är det de olika mönstren – avlagringarna och resterna efter år av affischering, klotter och slitage – som fångat mitt intresse. Spåren efter så många människor; det där tillfälliga som uppstår ur slumpen. Det som man måste titta efter en gång till för att se. Till sist blev jag helt uppslukad. Cyklade runt hela Malmö för att finna nya små abstrakta bilder. Det blev nästan omöjligt att inte stanna till och undersöka så fort jag såg ett elskåp. Och de finns överallt. Hur många de är i Malmö vet jag inte. Men jag vet att det finns fina blå i Gamla Limhamn och de med märkligt snirkliga pappersmönster på Ellstorp. Men man måste titta noga. Jesper Blomqvist

“UTAN TITEL – elskåp på malmöitiska” är tryckt av Service Point Holmbergs, Hyllie 2012 11 22

UTAN TITEL Elskåp på malmöitiska Foto: Jesper Blomqvist Katalogidé, redaktörskap och formgivning: Henrik Eklundh Paglert Text: Jonas Bergh Eklundhpaglert förlag eklundhpaglert.se info@eklundhpaglert.se @eklundhpaglert ISBN 978-91-637-1851-9 Omslag: Trucard 1 Inlaga: Galerie Art Silk Typsnitt: Stag Tryck: Holmbergs Malmö 2012 Tack till Mia Aylward, Cia Axelsson, Andreas Krook, Caroline Franzén, David Svensson och Victoria Paglert

Jesper Blomqvist (född 1971) är frilansfotograf och verk­ sam och boende i Malmö. Är tidigare utgiven­på Eklundh­paglert Förlag med boken Ögonblick från ett Möllevången i förvandling.  foto mia aylward

»Det offentliga rummet har i alla tider använts för att sprida budskap. I vår tid spelar ­ elskåpen en särskild roll för gatans aktivister och konstnärer. Kanske­ är det denna s­pänning som fått fotografen Jesper Blomqvist att ägna ett år åt att d ­ okumentera Malmös elskåp – från Limhamn i väster till Värnhem i öster, Möllevång­en i söder till Ribers­borg i norr. Genom sin lins har han fått ­å rslager av sprayfärg, ­ a ffischrester, ­ korrosion och växtlighet att smälta samman till en yta med ett helt eget språk. »En tillfällighetens, eller slumpens, konst«, som ­fotografen själv uttrycker det. Av närmare tusen exponeringar från ett knappt hundratal elskåp har ett femtiotal bilder valts ut till denna katalog. Bilder som både tolkar och bidrar till Malmös ansikte. Spår som lämnar nya spår.«

ISBN 978-91-637-1851-9 

eklundhpaglert förlag