Polen HT 24 bok klar

Auschwitz 2024

5 november - 9 november

I detta kompendium får du som läsare ta del av reseberättelser och bilder från Förintelsens minnesplatser.

Klasserna SA22-SAM och SA22-BET skildrar sina tankar från resan i ord och bild.

Tack till Vår pedagogiska guide Marie Svenska Kommittén Mot Antisemistim Clas Groschinskys minnesfond Stockholms Stad

Zahra

Auschwitz: En Påminnelse om Mänsklighetens Mörka Kapitel

Nyligen besökte jag Auschwitz, en plats med mycket historia och sorg. Det var en resa som gav mig starka känslor och mycket att tänka på.

När jag gick genom grindarna där det står ”Arbeit Macht Frei” (arbete ger frihet), kändes det väldigt tungt. Många människor tvingades in genom dessa grindar, men de flesta kom aldrig ut igen. Att stå framför dessa grindar gjorde att jag verkligen kände allvaret och hemskheten i vad som hände här. Inne i byggnaderna fanns det foton på fångar som hade randiga kläder. Deras ansikten var allvarliga och de såg väldigt sorgsna ut. Varje foto kändes som en berättelse om lidande och om människor som förlorat sina liv och sina drömmar. Att se deras ögon gjorde mig väldigt berörd.

En annan del av rundturen visade olika saker som fångarna hade lämnat efter sig – skor, glasögon och andra personliga föremål. Det var en stark påminnelse om alla individer som förlorade sina liv här, och att varje sak representerade en egen historia.

Resan till Auschwitz var tung men oerhört viktig. Den påminde mig om hur avgörande det är att minnas historien och att verkligen förstå vad som hände, så att vi aldrig upprepar samma misstag. Det är en plats som gör starkt intryck och påminner oss om vad hat och fördomar kan leda till – och hur viktigt det är att arbeta för en framtid med respekt och förståelse.

Carolina

Under fem dagar var jag på studieresa till Krakow där vi besökte olika platser med koppling till Förintelsen. Bland annat besökte vi Auschwitz 1 och Auschwitz Birkenau.

Avrättningsplatserna

I Auschwitz användes särskilda celler och fängelsehålor som en del av lägrets straffsystem för att brutalt bestraffa fångar och bryta ner dem psykiskt och fysiskt. I lägrets block 11 även kallat för ”Dödens block”, block 11 innehöll olika typer av celler där vissa var helt mörklagda de andra var extremt små och krävde att fångarna stod upp utan att kunna sätta sig ner eller göra något annat. De fångarna i dessa celler kunde utsättas för svält, isolering eller kvävning som en form av tortyr.

Gaskammare

Gaskamrarna i lägren var byggda så att de liknade duschrum. De dog genom att kamrarna fylldes med gas. Gaskamrarna användes för massmord genom förgiftning och var ofta kopplade till krematorier för att effektivisera kroppshanteringen. De flesta judar som hade blivit deporterade till förintelselägren avrättades direkt vid ankomsten. Det var bara ett mindre antal judar som valdes ut och hölls vid liv för att kunna utföra de nödvändiga arbetena i lägren. Soldaterna ljög och sade att de skulle ta en dusch och sedan skulle de få mat, men allt var en stor lögn som judarna inte visste om. Judarna trodde verkligen på soldaterna.

Resan var väldigt lärorik och det var intressant att få uppleva sånt som jag bara läst om i böcker.

Hatice

Första dagen så gick vi runt torget i Krakow och kollade på olika kyrkor och marknaden. Sen gick vi vid floden och kollade på drakstatyn. Andra dagen var vi i Kazimierz, i ghettoområdet, vi besökte också en synagoga. Tredje dagen så åkte vi till Auschwitz 1, vi hade en guide med oss som berättade om allt hemsk som hade hänt där. Fjärde dagen så åkte vi till Birkenau och vi gick runt i området och vi fick lära oss om hur judar levde i lägret och att de var utan värme och mat. Sen åkte vi in till Krakow och åt på en judisk restaurang där vi fick höra klezmermusik. Sista dagen så fick vi åka till Rabka, vi hade våran guide där som berättade om den nazistiska skolan där soldaterna tränade på att döda. Vi gick igenom skogen där det hände och sist besökte vi en liten judisk kyrkogård. Vi tände ljus och höll en tyst minut.

Jag tycker att resan var bra man lärde sig mycket om koncentrationslägren och de hemska händelserna under andra världskriget. Det är helt annan känsla att få höra och se hur det var i verkligheten än att lyssna på lektionerna. Jag fick en helt annan bild av hela situationen även om att jag visste hur hemsk det var.

Det fick mig vara väldigt tacksam över mycket till exempel att jag kan duscha i fred utan att dela den med någon. Dessutom var det värre för de var oskyldiga människor. Jag lärde mig att man var tvungen att raka av sitt hår om man var i koncentrationslägret.

Jag fick dessutom se hur stora lägren var och att det fanns flera olika koncentrationsläger runt hela Europa.

Sedan fick jag lära mig att barnen som var där inte fick visa sina rädslor och upplevelser så de brukade rita teckningar på väggarna som fortfarande är synliga på vissa ställen. Dessutom splittrade de på barnen och deras föräldrar, detta visar ändå hur rå och hemsk Hitler och hans ideologi var.

Jag lärde mig också att om man gjorde fel eller om vakterna kände för det så la man flera personer i ett litet fängelse som typ var omöjligt att överleva. Jag visste inte heller att det var så kallt. Vi besökte lägren när det var sen höst och det var kallt, så jag kan inte tänka mig hur kallt det var under vintrarna där inne.

Asmaa

Det starkaste minnet jag har från resan är när vi var i Birkenau, och gick in i ett rum och såg teckningar som barn hade ritat. Under Förintelsen så hade barn ritat olika teckningar som också gömde sig i mörka hörn av lägerbaracken eller på väggarna. Detta har nu blivit ett vittnesmål för barn som inte överlevde Förintelsen. De förlorade sina namn och identiteter och förvandlades i stället till nummer och objekt. Det är som en tyngd som slår en i bröstet när man kliver in i det rummet. Det kändes som att det var en plats där väggarna bar på historier som inte fick glömmas. Varje teckning var som ett rop på hjälp. Många barn hade ritat människor i en massa och att man inte var synlig som en individ. Det var tystnad i rummet, men det var som att man kunde känna barnens ensamhet och tankar.

Jag lärde mig mycket i Krakow och Auschwitz-Birkenau. Det är en sak att läsa om Förintelsen i skolan men det var en helt annan upplevelse att kunna vara där och se det på riktigt. Flera miljontals människor drabbades och man fick en annan sorts förståelse av att vara där och förstå hur lätt man kan avhumanisera människor och vilken makt nazisterna egentligen hade.

När man står vid barackerna så får man en tankeställare om hur många som dött. En annan sak är att Auschwitz-Birkenau inte endast är en plats för död utan också för vårt minne. Varje objekt, bilder, namn har sparats för att påminna en om vilka liv som förlorats. När man kommer in i Auschwitz så ropar de upp namn på folk som gått bort under Förintelsen för att man ska få en inblick i hur många som egentligen dog.

Vid ingången till lägret står det “Arbeit Macht Frei” vilket betyder ”Arbete ger frihet”. Detta användes av nazisterna som propagandan för att lura fångarna att de skulle friges om de arbetade.

Denna resa har påverkat min förståelse av Förintelsen på en djup nivå, att stå på en plats där många lidit och dött ger ett annat perspektiv än att bara se filmer och dokumentärserier. När man ser de bevarade gaskammarna och personliga föremål som de hade lämnat efter sig exempelvis sina resväskor, kläder och skor så blir historien mer verklig. De föremål som fanns där ger liv åt offren och påminner om att varje person hade en identitet och ett liv innan de blev offren för Förintelsen.

I Auschwitz fick man en stark känsla av att ansvaret för att kunna minnas och lära sig från det förflutna är något man bär tillsammans. Jag anser att jag fått mer förståelse för platserna och en inblick i hur det egentligen var, det var extremt intressant och lärorikt att vara där.

Fler skolor borde ta sina elever på sådana resor för att kunna lära sig om det förflutna. För att historien inte ska upprepas behöver vi anstränga oss för att utbilda, minnas och stå upp för mänskliga rättigheter. Vi måste bygga ett samhälle som visar medmänsklighet och respekt för alla.

Inledningsvis vill jag hävda att resan gav många lärdomar. Man fick förståelse och minnas historien, särskilt när det gäller de fruktansvärda brott som begicks under Förintelsen. Jag fick chansen att reflektera över mänsklighetens historia och reflektera över vad det var människorna fick gå igenom och hur de påverkade de.

Det starkaste minnet jag har från resan var i ett av lägren vi besökte när vi gick in i ett rum och fick se att väggarna var fyllda av teckningar. Först när jag klev in i rummet förstod jag inte riktigt bakgrunden till att teckningarna var på väggen tills att då guiden förklarade. Nu såg jag dem på ett helt annat sätt, jag fick nästan ont i hjärtat och blev väldigt berörd. De guiden hade förklarat var att detta var teckningar gjorda av barn från Förintelsen. Teckningarna var inte speciellt glada och härliga att titta på, främst när man visste bakgrunden, men sen när man faktiskt gick närmare och fick syn på vad det var de hade ritat, kunde man se bilder på tågen, ungarna etcetera Detta må nog vara mitt starkaste minne och något jag blev mest berörd av.

Båda besöken var en känslomässig berg-och dalbana. Det var inte bara en historielektion, utan en stark upplevelse som påminde mig om mänsklighetens styrka i att kunna begå grymma handlingar. Jag insåg att det är viktigt att göra sådana resor eftersom man då för vidare dessa berättelser och att alltid sträva efter att förståelse.

Under resan fick vi se ganska skrämmande saker, eller åtminstone sådant som ja inte tycker är roligt att se eller höra. I början av Auschwitz kunde man vid ingången höra en mansröst i högtalaren som läser upp namnen på människor som hade dött i Förintelsen. Det var fruktansvärt att lyssna på, men ändå en mild början på vad vi senare skulle få uppleva i lägret. När vi väl kom in lägret började vi med att gå runt utanför barackerna innan vi gick in i varje barack. I de olika rummen såg vi föremål från de som drabbades av Förintelsen: skor, kastruller, hårtussar, burkar och så vidare. Det var gripande att se alla dessa saker framför ögonen, särskilt efter allt man hade hört innan besöket. I de olika barackerna kände man mest lukten av gammalt och unket, men i ett rum vid ingången var lukten så illa att jag knappt ville gå in.

Under mitt besök i Krakow och Auschwitz-Birkenau har jag lärt mig mycket om historiens mörka sidor och den mänskliga tragedin som utspelade sig under Förintelsen. Jag har fått en djupare förståelse för de fruktansvärda omständigheterna som de som drabbades gick igenom, särskilt när jag såg personliga tillhörigheter som skor, hårtussarna och andra föremål som tillhörde offren. Det var en stark påminnelse om att det är viktigt att minnas och lära av det förflutna för att förhindra att liknade händelse ska inträffa igen.

Resan har haft en djupgående påverkan på min förståelse av Förintelsen. Innan resan förstod jag inte riktigt innebörden av resan, jag kände att den var relativt onödigt. Jag fick en helt annan uppfattning när vi var där och jag ändrat helt min inställning och tycker faktiskt resan var mycket lärorik.

Genom att besöka Auschwitz-Birkenau och se de fysiska bevisen på de fruktansvärda händelserna, såsom personliga tillhörigheter från offren, har jag fått en mer konkret och känslomässig insikt i vad som verkligen hände. Det är en sak att se en film om de som vi gjorde innan resan, men att stå på plats och uppleva atmosfären och de kvarvarande spåren av lidande ger en helt annan känsla och förståelse för Förintelsen. Den känslomässiga reaktionen jag hade under besöket har gjort mig mer medveten om vikten av mänskliga rättigheter i dagens samhälle och att vi ska se till att vara tacksama över hur bra ställt vi har de.

För att historien inte ska upprepa sig behöver vi först och främst utbilda oss själva och andra om de historiska händelserna och deras konsekvenser. Det är viktigt att förstå de mekanismer som ledde till Förintelsen, så man kan identifiera de mönstren och undvika dem idag. Genom att vi tänker kritiskt och inför mer diskussioner om mänskliga rättigheter kan det nog leda till att vi motverkar hat. Dessutom är det viktigt att vi bevarar minnet av de som drabbades. Jag tror också på att det är viktigt att försöka främja ett samhälle som tolererar noll diskrimineringar och fördomar, och att stå upp för de som utsätts för orättvisor. Vi människor behöver använda vår röst för något bra. Gör vi allt detta kan vi bidra till att de blir mer säkerställt att sådana händelser inte sker igen.

Teodora

Mitt starkaste minne från resan till Krakow och Auschwitz-Birkenau är när jag stod vid ingången till Auschwitz och såg skylten ”Arbeit macht frei”. Det var en kall dag och vinden var riktigt isande. Det var väldigt många där men ändå kändes det så tyst och det kändes tungt och sorgligt. Lukten av gammalt och fuktig jord var överallt.

När jag gick runt i lägret och såg de små barackerna där folk bodde, kände jag mig riktigt ledsen. Jag såg bilder på människor som hade varit där, deras ansikten fulla av rädsla. Vi såg också deras hår, kläder och resväskor som hade tagits ifrån dem. Det var så många personliga saker som låg där, och det gjorde allt så mycket verkligare. Att se dessa saker gjorde att jag verkligen förstod hur många liv som hade förstörts.

Vi besökte också deras fängelse, där människor levde under hemska omständigheter. Det var mörkt och kallt, och jag kunde inte ens föreställa mig hur hemskt det måste ha varit att vara där.

Under besöket fick vi höra berättelser om människor som hade varit där, som Bernad och Tosca. Bernad var en ung pojke som förlorade hela sin familj i lägret förutom hans två bröder som han efter att han räddades hittade och blev överlycklig över att de fortfarande levde. Vi fick möjlighet att besöka en park bakom hans hus där han lekte när han var liten. I parken fanns murar i formen av judiska gravar,

som tyskarna byggde för att visa att judar inte kunde räddas och att de skulle dö. Det var så sorgligt att höra och gjorde att jag verkligen förstod hur mycket lidande som fanns. Tosca var en flicka som överlevde men som aldrig kunde glömma de hemska saker hon hade sett. Deras berättelser var hjärtskärande och gjorde att jag verkligen förstod hur mycket lidande som hade ägt rum där.

Under besöket lärde jag mig mycket om hur grymma människor kan vara mot varandra. Jag förstod hur viktigt det är att vi aldrig glömmer vad som hände där, så att det inte händer igen. Förintelsen är inte bara något som hände för länge sen, utan något som alla måste komma ihåg för alltid och inte glömma bort det.

Resan har verkligen förändrat hur jag ser på Förintelsen. Jag visste vad som hade hänt, men att se det med egna ögon gjorde det så mycket verkligare. Jag förstod verkligen hur mycket folk led, och det gav mig en djup känsla av sorg och respekt för de som gick igenom det.

För att historien inte ska upprepa sig måste vi lära oss själva och andra om vad som hände under Förintelsen. Vi måste vara uppmärksamma på tecken på hat och diskriminering och stå upp mot orättvisor när vi ser dem. Vi måste också se till att vi lever i en värld där alla behandlas med respekt och värdighet. Det är människors ansvar att se till att något så hemskt aldrig händer igen.

Zaid

Vi var i Polen med skolan under fem dagar och besökte olika platser som var till minne för det hemska folkmordet som skedde under andra världskriget. En dag besökte vi Auschwitz, det nazityska koncentrationslägret. Den platsen väckte många känslor eftersom det var ett museum över de som dödades där.

Auschwitz hade speciella celler och fängelsehålor som användes för att straffa fångar på ett brutalt sätt och bryta ner dem både psykiskt och fysiskt. I block 11, som kallades ”Dödens block”, fanns det olika typer av celler. Vissa celler var helt mörka, medan andra var så små att fångarna var tvungna att stå upp utan att kunna sätta sig ner. De som hamnade i dessa celler utsattes för svält, isolering eller kvävning som tortyr.

Gaskamrarna var byggda för att se ut som duschrum. Fångarna dog genom att kamrarna fylldes med gas. Dessa gaskamrar användes för massmord genom förgiftning och var ofta kopplade till krematorier för att hantera kropparna effektivt. De flesta judar som skickades till förintelselägren dödades direkt när de kom dit. Endast ett fåtal valdes ut för att arbeta i lägren. Soldaterna ljög för fångarna och sa att de skulle få en dusch och mat, vilket var en stor lögn som judarna trodde på.

Ilham

Under resan till Kraków fick vi uppleva mycket historia och kultur. Vi åkte till Kazimierz, det judiska kvarteret och vandrade i gettot. Här fick jag en djup förståelse för stadens historia och dess kulturella mångfald.

Tredje dagen åkte vi till Auschwitz 1, det var ett arbetsläger som idag är ett museum. Det var mycket känslor på en och samma gång. Vi fick se sådant som blev kvar sedan judarna dödats, bland annat hår, kastruller och kläder.

Fjärde dagen åkte vi till Auschwitz Birkenau som var ett förintelseläger. Vi blev guidade runt och det var en stark och känslosam upplevelse som påminde mig om vikten av att minnas och lära av det förflutna. Sedan avslutade vi dagen med middag på en judisk restaurang och en fantastisk klezmerkonsert.

Sista åkte vi till Rabka där vi vandrade och såg hur judarna bodde innan Förintelsen. Resan var verkligen en oförglömlig upplevelse som jag kommer att bära med mig länge

Hedi

Mitt starkaste minne från resan var när jag stod i ett av rummen där väggarna fortfarande bär spår av barnteckningar. Det var som om tiden stannade. Det var omöjligt att inte tänka på hur dessa barn, som bara försökte hålla fast vid sin oskuld och glädje genom att rita, senare mötte ett så ofattbart grymt öde. Just den kontrasten mellan barns oskuldsfulla kreativitet och den brutala verkligheten slog hårt i hjärtat.

När jag gick in på området kände jag direkt en tung, tryckande stämning. Husen såg slitna och åldrade ut. Luften var stilla, och en svag doft av något unket och jord fyllde näsan. När jag gick genom rummen, särskilt där barnens teckningar fanns, så kändes det väldigt obehagligt.

När jag gick in på området kände jag direkt en tung, tryckande stämning. Husen såg slitna och åldrade ut. En historia fylld av lidande, rädsla och förlorat hopp.

Resan har gett mig en djupare förståelse för de mänskliga aspekterna av Förintelsen. Det handlar inte bara om siffror och statistik – det handlar om individer, familjer och liv som aldrig fick levas på riktigt.

Att stå på platsen där så mycket ondska utspelade sig gjorde mig mer medveten om att vi har ett ansvar att lära av historien. För att hindra att något liknande händer igen måste vi utbilda och sprida kunskap, särskilt till unga generationer. Vi måste våga prata om det som är obekvämt och påminna varandra om konsekvenserna av hat, diskriminering och likgiltighet. Samtidigt måste vi stå upp för mänskliga rättigheter och aldrig låta fördomar eller hat växa. Historien lär oss att tystnad kan vara lika farlig som själva handlingarna.

Deolinda

Mitt starkaste minne från resan var när vi besökte Auschwitz Birkenau och fick se hur judarna bodde, vart de bodde, hur de levde, hur de tvingades arbeta, hur de sov, var och hur ofta de fick gå på toa. Det var hemska förhållanden.

Jag har lärt mig mycket från olika händelser under besöket i Krakow och Auschwitz-Birkenau. Jag har fått kunskap om hur judarna bodde, hur de blev behandlade och hur de lurades på djupet. Att vi faktiskt åkte till Auschwitz öppnade mina ögon och gjorde det hela mer verkligt, jag fick väldigt mycket medkänsla.

Jag har också lärt mig om många olika personer som har koppling till Förintelsen.

Resan har gett mig mer kunskap och förståelse av Förintelsen när jag fick veta hur det faktiskt gick till på djupet, det gjorde mig väldigt ledsen. För att historien inte ska upprepa sig behöver vi lära oss från det hemska misstaget som redan hänt och gå ihop. Att gruppera människor på grund av vart de kommer ifrån eller vad de tror på leder ingenstans. Detta är massmord och vi borde förhindra det genom att gå ihop som befolkning, samarbeta på ett bra sätt, lära oss av tidigare misstag. I stället för att diskriminera och rasfördela folk så bör vi lyfta upp varandra och stötta varandra.

Ola

Vi besökte lägren, där var det byggnader och utställningar som dokumenterar historien. Vi kollade hur dom bodde där och hur dom överlevde dagarna. Vi såg hur dom sov jättetätt och hur dom använde toaletterna och tvättad sig. Jag tyckte det var jätteintressant, besöket väckte många sorgliga känslor. Jag promenerade längs de kalla, grå barackerna, som nu är fyllda med minnen och utställningar. Varje rum berättade en historia, varje föremål var en påminnelse om de fruktansvärda omständigheterna som människor hade uthärdat.

Jag gick genom porten med inskriptionen ”Arbeit Macht Frei”

Jag kände mig tacksam för att ha fått möjlighet att besöka en sådan betydelsefull plats och för att ha fått en djupare förståelse för historien.

Nimo

Resan har påverkat min förståelse för Förintelsen genom att jag nu har sett platsen med egna ögon och fått en förklaring till allt. Till exempel om tåget, hur det såg ut, hur många som dog på grund av brist på mat och vatten under flykten eller på grund av vädret. Många människor tvingades att trängas ihop i ett och samma tåg.

För att historien inte ska upprepa sig ska vi inte vara tysta. Vi måste visa världen vad som händer genom att hålla många demonstrationer och inte ge upp förrän vi har gjort världen bättre. Vi får inte blunda för det som händer, till exempel i Gaza, där många människor har dött, bland dem barn och kvinnor. Vi kan hjälpa genom att använda vår röst, be för dem och på andra sätt.

Melanie

Mitt starkaste minne från vår resa till Krakow, Polen och Auschwitz-Birkenau var när vi gick igenom grindarna till koncentrationslägret. Bara att få se den ökända skylten som sa att arbete kommer göra en fri gav mig en stark känsla av obehag men samtidigt respekt. Luften ute kändes tung, nästan lite tryckande, och det var som om tystnaden bar på alla de osynliga skriken från de människorna som en gång varit där.

Synen av de ändlösa taggtrådarna inne i lägret, de trånga barackerna och alla de öppna fälten var nästan lite överväldigande. Den stora tystnaden, bröts bara av vinden som tog sig igenom lägret och våra steg på de grusiga gångarna. Doften av fuktig jord och det gamla träet som barackerna var bygga av fyllde luften och gav en nästan oundviklig känsla av platsens historia.

En specifik upplevelse som klamrade sig fast vid mig var när vi stod vid ruinerna till gaskamrarna. Den absoluta stillheten kombinerat med vetskapen och de fruktansvärda handlingarna som hade ägt rum på platsen, fick mig att känna en djup sorg. En sorg för alla de oskyldiga stackars människorna som en gång mist sina liv just där jag stod. Det var som om själva platsen bar på en fysisk vikt av de förlorade liven som aldrig kan återvändas.

Under besöket så lärde jag mig om de grymma realiteterna av Förintelsen på ett sätt som ingen bok eller dokumentär någonsin kunnat förmedla eller som jag innan har kunnat förstå. Att stå där, på samma mark som så många hade lidit och dött, gav mig en insikt i den mänskliga kapaciteten för både ondska och överlevnad. Historien om Förintelsen var inte längre bara fakta och siffror, utan verkliga, gripande berättelser om liv och förlust.

Resan har förändrat min förståelse av Förintelsen på ett grundläggande sätt. Jag förstår nu vikten av att hålla minnet levande och att utbilda framtida generationer om dessa fruktansvärda händelser. Det är avgörande att aldrig låta liknande händelser upprepas.

För att förhindra att historien upprepar sig måste vi fortsätta att utbilda oss själva och andra om Förintelsen och dess konsekvenser. Vi måste också stå upp mot intolerans, diskriminering och hat i alla dess former. Genom att främja förståelse, medkänsla och mänskliga rättigheter kan vi bygga ett samhälle som lär av historien och strävar efter fred och rättvisa för alla.

Karen

Mitt starkaste minne från Auschwitz Birkenau var när vi var inne i barackerna. Jag blev förvånad hur hemskt det var att leva där, det luktade fuktigt och var instängt. Tänk att behöva dela toalett med hundratals andra och att man bara hade någon minut på sig att uträtta sina behov.

Resan påverkade mig genom att jag fick en större förståelse för hur det var att leva i dom tiderna. För att historien inte ska upprepa sig är det viktigt att inte tillåta en person som Hitler att ta makten och att inte låta dåliga människor ha så mycket makt.

Weyni

Besöket i Auschwitz-Birkenau var en djupt gripande upplevelse - jag minns tydligt hur jag gick genom grindarna, som på ett grymt sätt var översållade med orden ”Arbeit Macht Frei”. Trots att det var en solig dag var det kallt och dystert. Längs grusvägen såg jag resterna av baracker, grå byggnader, gaskammare och krematorier. De svartvita fotografierna i historieböckerna fick färg och form. De små, fönsterlösa rummen där människor levde under omänskliga förhållanden gav mig ett nästan fysiskt tryck i bröstet. I tystnaden kunde jag nästan höra ekona från de tusentals människor som en gång levt och dött här. Det var som om deras röster fortfarande var närvarande och ropade på rättvisa och hågkomst för varje steg jag tog genom lägret.

Sylvia

Mitt starkaste minne är från Auschwitz-Birkenau när vi var i lägren som judar blev placerade i och vi fick se rummen de blev gasade i. Det var känslosamt att vara på samma plats som man förut bara har sätt bilder och läst om. Det var samtidigt också hemskt att tänka sig att det faktiskt hände på riktigt och att jag fick uppleva platsen där det hände.

Något jag också alltid kommer minnas var att vissa saker och byggnader inte fanns kvar i lägret eftersom de hade rivit och förstört dem. Nazisterna visste liksom att det dom höll på med var väldigt fel och hemskt, så de förstörde många bevis på att det faktiskt hade hänt.

Det kan vara viktigt att göra en sådan här resa så man faktiskt kan se med sina egna ögon vad som hände under Förintelsen, det är något jag kommer att minnas för evigt.

Aisha

Under onsdagen besökte vi flera getton och synagogor, bland annat Remu-synagogan som ligger i Kazimierz och Podgórze-gettot. Gettot kändes gammalt, omodernt och förstört, och det var starkt att vara där och föreställa Kazimierz och Podgórze-gettot sig hur människor tvingades leva under Förintelsen. I synagogan luktade det gammalt och unket, vilket förstärkte känslan av historiens närvaro. Speciellt gripande var att se gravstenarna och bilderna på personerna som Oskar Schindler räddade. Vi besökte också Schindlers emaljfabrik och stod utanför hans bostad. Det väckte starka känslor att höra berättelser om människor som Bernard och Tosca. Genom dessa besök har jag lärt mig mycket om synagogans roll som både en helig plats och en symbol för förföljelsen av judarna.

Under torsdagen besökte vi Auschwitz I, som från början var en polsk militärförläggning och senare blev ett fängelse. År 1942 började människor transporteras dit för att systematiskt mördas. På platsen kunde man verkligen känna historiens tyngd. Byggnaderna, särskilt de tre barackerna, såg gamla ut och bar spår av tidens gång, som trappor slitna av alla de som en gång gått där. I fängelsecellerna, som “ståcellerna” och “svältcellerna,” var atmosfären kvävande och luktade unket och beskt. Det var tyst och stilla, vilket gjorde upplevelsen ännu starkare.

Det som påverkade mig mest var att se det hår, de kläder och de teckningar som tagits från barnen, samt den enorma “Book of Names” med namnen på alla offren. Jag insåg hur otroligt viktigt det är att förstå Förintelsen inte bara som en historisk händelse, utan som miljontals människors personliga tragedier. Jag har fått en djupare förståelse för vad som hände och varför det är så viktigt att hålla dessa minnen vid liv.

Besöket i Krakow och Auschwitz-Birkenau har lärt mig hur systematiskt och grymt Förintelsen genomfördes, och hur många olika platser, som synagogor och getton, påverkades av nazisternas politik. Jag har också fått en större förståelse för hur hat och fördomar kan leda till något så katastrofalt.

För att undvika att historien upprepar sig måste vi fortsätta att utbilda oss och andra om vad som hände under Förintelsen. Vi behöver hålla historien levande genom museer, dokumentation och berättelser, och kämpa aktivt mot antisemitism, rasism och hat i alla dess former. Genom att reflektera över det förflutna kan vi förhindra att något liknande händer igen.

Maria

Mitt starkaste minne är när vi var i ghettot. Det var väldigt hemsk att se hur människor blev behandlade och hur de var tvingade att leva under väldigt dåliga förutsättningar. Det var en tyngd som lades på mina axlar när jag vandrade runt där.

Jag har lärt mig mycket under besöket i Krakow och Auschwitz-Birkenau. För mig var det värre än vad jag hade föreställt mig. När vi fick gå i lägret så kände jag sorg. När guiden Mari berättade så var det väldigt mycket som jag inte kunde och visste om, till exempel hur det gick till när de behövde gå på toa och att de aldrig fick duscha, att de fick se sina familjer mördas och bli misshandlade. Det var så mycket att ta in.

Resan fick mig att förstå på ett djupare sätt hur judar blev behandlade och hur vi aldrig bör behandla någon på det sättet igen.

För att historien inte ska upprepa sig måste alla acceptera varandra, oavsett tro, oavsett vart man kommer ifrån. Man ska bara acceptera varandra och gå vidare.

Samira

Bussen hämtade oss ifrån hotellet på morgonen, vi skulle då åka till Kazimierz och besöka gettot. När vi var framme i Kazimierz så gick vi in i gettot, på den platsen där det bodde judar innan man tömde getton. Gettot såg till en viss del gammeldags ut men det mesta var nu renoverat. Där och då så kommer jag ihåg att jag tänkte vad sjukt att behöva bli eskorterad ifrån sitt hem, sin egen trygga bas där man känner sig hemma och tro att man ska till något bättre men det visade sig ganska snabbt vara något mycket värre än så.

Vi gick förbi Schindlers fabrik och stannade där utanför och tittade på den byggnaden och så fick vi lyssna på guiden som berättade om Schindler. Jag tyckte att det var väldigt häftigt att få se fabriken i verklighet då jag bara har sett den i filmen “Schindlers list”.

Vi gick även till en park som låg i precis utanför gettot. I den parken så fick vi se den delen av den förstörda muren som finns kvar. De byggde muren med judiska gravstenar och även vägarna i gettot var byggda på judiska gravstenar.

Vi gick igenom ett kvarter och där så fanns det en trappa. Just den trappan är även med i filmen “Schindlers list”. Det finns en scen i filmen där nazisterna rensade getton på alla judar, där en mamma tillsammans med sin dotter försöker gömma sig tills allt har lugnat ned sig, och de gömmer sig under just den trappan. Det var häftigt att få se platsen i verkligheten.

Det är torsdag 7/11–24 vädret var inte så lovande den dagen, det var väldigt dimmigt ute och väldigt kyligt. Bussen kom i vanlig ordning till hotellet för att sedan ta oss till Auschwitz 1. Vi kom fram och fick lyssna på en guide, därefter så tog vi oss igenom en lång gång och i den gången så hörde man namnen på alla som har gått bort i Auschwitz 1 genom högtalarna.

Vi tog oss in i de olika barackerna. I dessa baracker så vistades människorna som blev tillfånga tagna utav nazisterna. Idag så finns glasögon, hår, skor, kläder och mycket mer ifrån de fångatagna förvarade i glasmontrar. Det var hjärtskärande att se och tänka att de verkligen har blivit behandlade på det viset. Barn och unga som hade hela livet framför sig, slutade i rent lidande eller till och med döden.

Vi fortsatte vandringen i Auschwitz 1 och tog oss till gaskammaren. Gaskammaren var upplyst med bara fyra glödlampor och där var ganska mörkt. Där inne så fanns det en lucka eller en öppning uppe på taket där de släppte ut gasen.

Gaskammaren rymde många personer, man klämde in många människor åt gången trots att rummet var ganska litet. Generellt så kände jag ett obehag över att vara där inne då jag är medveten om att tusentals med människor har dött just där. När vi kom ut ur gaskammaren så hamnade vi i ett krematorium där man brände de döda kropparna.

I Auschwitz 1 så fanns det också fängelsehålor där man satte vissa utav fångarna. Människorna som satt i dessa kunde inte se ut och de led av konstant av hunger.

Det fanns en korridor i ett av husen där det hängde foton på alla intagna som har tvingats till Auschwitz och sedan dött där. Totalt så dog 1,1 miljoner judar i Auschwitz 1.

Att besöka Förintelsens minnesplatser är väldigt intressant men samtidigt obehagligt och hjärtskärande. Att inte kunna vara den man är utan att bli förföljd, eskorterad från sitt hem, se familjemedlemmar bli avrättade framför ögonen på en. Det är helt sjuk att behöva vara med om något sådant.

Masihullah

Mitt starkaste minne var när jag besökte Auschwitz-lägret och fick information om hur nazisterna dödade judar. Framför allt när jag såg fängelset och den plasten där de brände de judiska kroppar, det var chockartat och påverkade mig väldigt mycket.

Jag har lärt mig många saker från besöket i Auschwitz, till exempel hur oskyldiga människor, till och med barn, misshandlades och dödades på grund av sin bakgrund och identitet. Jag har lärt mig hur svårt det var att leva som jude på den tiden. De var tvungna att göra saker som de skulle aldrig göra om du inte var tvingade.

Resan påverkade min förståelse av Förintelse genom att förstå på ett djupare plan varför judar mördades och hur de var trakasserades på den tiden. Det var fruktansvärt att se platserna i verkligheten och höra om berättelser som handlade om verkliga personer.

För att historien inte ska upprepa sig måste vi uppmärksamma och backa upp folkgrupper som har det dåligt och lever i en svår situation genom att protestera, samla pengar och skicka hjälp.

SKOLA

FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER.

Vi arbetar efter Amnesty Internationals modell för Human Rights Education