tema: tro
”Tvivla inte, utan tro” Att vara människa är att växa i tro och insikt, både om vem Gud är, och vilka vi själva är. Gud visar respekt och ett förtroende att vi fattar våra val själva. Text: Michael Lindqvist, präst
”Jag är den jag är” (2 Mos 3). Det var Gud själv som sa så till Mose vid den brinnande busken. Växten stod i lågor utan att förintas. Det var en slags självidentifiering av Gud, som svar på frågan Mose ställt. Gud ”finns” inte på samma sätt som vi. Gud är. Gud är tillvarons grund, grundvalen för allt som existerar. Och det hebreiska verbet uttrycker förfluten, innevarande och kommande. Gud är varat självt. Det är Guds svar. Vi kan ibland säga så ”jag är den jag är – men kanske då mena att jag är det jag är, som jag är, med min livshistoria, mina egenskaper, styrkor, talanger och svagheter. Jag kan inte hjälpa att jag är som jag är. Jag tror att vi alla har en inneboende personlighetskärna, som är given, som vi inte kan förändra. Den är skapad och given av Skaparen, hur vi nu än förhåller oss till den Skaparen, om vi håller för sant att denne Skapare finns eller inte. Till denna personlighetskärna lägger vi också det vi själva skapar, genom våra val, beslut och handlingarna vi utför. Bernard Shaw, irländaren, lär ha sagt att ”livet inte handlar om att finna sig själv.
6
Livet handlar om att skapa sig själv”.
detta och mycket mer:
Gud följer med oss i livet
”Varför, Herre, står du långt borta och håller dig dold i tider av nöd? (Psalt 10,1)
Gud bestämmer inte över våra val. Gud visar respekt och ett obetingat förtroende för oss att fatta våra val själva. Vi är inga förprogrammerade robotar – sådana kan inte fatta moraliska ställningstaganden - eller viljelösa nickedockor. Vi är utrustade med både känsla och förnuft. Men med det följer också ett ansvar för vad vi gör med livet. Gud bestämmer inte men följer oss med stort engagerat intresse vilka val vi gör. Gud hoppas att vi ska välja det goda, inte bara utifrån egenintresse utan framför allt för allas bästa.
Psalm 217 1. Gud, för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart. Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig. 2. Läk mitt öga, att jag ser hur du är i det som sker. Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig. 3. Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går, led mig vid din fasta hand steg för steg mot livets land.
Var fanns Gud när jag var ensam?
4. När min tanke, tvivelstrött,
I allt detta ryms risken för tvivel. Var finns Gud i mina val? Var finns Gud när det går illa för mig i livet, när det känns som om livsgrunden dras undan? Och var finns Gud i det meningslösa lidandet, när oskyldiga offras i krig eller andra katastrofer? Frågorna är verkligen inte nya, de har följt mänskligheten i årtusenden. Psaltaren i Bibeln ger uttryck för allt
obetvingligt motstånd mött och ej mera mäktar strid inneslut den i din frid. 5. All din nåd är öppen famn och ditt namn en ljuvlig hamn. Vad du vill är helighet, men du är barmhärtighet. (E. Malmeström, 1965)
