Masugnar och kolhus

MASUGNAR OCH KOLHUS Gunnar A Lundberg Under ett flertal fotosafaris tillsammans med Kjell Ollashed har jag besökt och fotograferat olika bruks- och gruvsamhällen i Gästrikland, Uppland, Dalarna, Hälsingland och Västmanland. I denna bilderbok finns ett urval av bilder som visar hur de olika miljöerna ser ut idag. Informationen om de olika samhällena är hämtad från internet och sanningshalten kan ej verifieras. /Gunnar A Lundberg

Bilder: Gunnar A Lundberg INNEHÅLL Bennebols bruk Grängshammars bruk Jädraås bruk Klenshyttans bruk Långvinds bruk Movikens masugn Norns bruk Ramnäs bruk Strömsbergs bruk Svavensverk Thorshammars Werkstad Tuna Hästbergs Ulfshyttans bruk

Bennebols bruk (Uppland) Riksamiral Stenbock som ägde Hargs Bruk såg sig om efter en skogsgård med tillgång till vattenkraft och med bra sjövägar till Dannemora och Harg. Han köpte Bennebol och anhöll hos Bergskollegiet om att få anlägga en masugn. 1681 murades den första masugnen upp. Masugnen togs i bruk 1683 och man framställde under 200 år ungefär 400 ton tackjärn årligen. Den masugn som finns i Bennebol idag byggdes på 1850-talet då järnhanteringen blomstrade. När den småskaliga järnhanteringen inte längre var lönsam lades många av de mindre järnbruken i Uppland ner - för Bennebols del 1885.

Grängshammars bruk (Dalarna) Hyttans ursprungliga namn var Grängshyttan och dess förste ägare hette Ambjörn som levde i början av 1500-talet. År 1550 förvärvade Gustav Vasa Grängeshyttan, men eftersom lönsamheten var dålig lades driften ner i början av 1600-talet. År 1624 köptes hyttan av landshövding Peter Kruse (1601-1645). 1628 var även en masugn färdig, samtidigt byttes brukets namn från Grängshyttan till Grängshammar. I över 100 år, från slutet av 1600-talet till början av 1800-talet ägdes bruket av ätten Silfverstråle. År 1817 övertogs verksamheten av ett bolag under ingenjören Olof Forsgren. Han lät bygga ett nytt kolhus, en brukslänga, magasin, en trösklada och 1834 tillkom även en kyrka. Under 1860-talet kom nya mekaniska tillverkningsmetoder för valsning av fyrkant- och rundjärn. 1877 lades stångjärnssmidet ner och tio år senare upphörde all verksamhet som flyttades till det nybildade Ulfshytte Jernwerks Aktiebolag.

Jädraås bruk (Gästrikland) Jädraås bruk anlades 1857 av ägaren till Ockelboverken, Joh. Alb. Salomon Åberg.

1857 lades hyttan vid Åbron ned och en ny uppfördes 1856-57 vid Jädraås. Efter Åbergs död år (1885) sålde arvingarna 1887 Ockelboverken, där Jädraås ingick, till Kopparbergs och Hofors Sågverks AB. 1905 togs en lancashiresmedja med fem lancashirehärdar och en ångsmälthammare i bruk. 1912 tillkom ett råskensverk från Brattfors bruk, och två år senare utbyggdes smedjan med ytterligare fem lancashirehärdar och en ångsmälthammare. Lancashiresmedjan i Jädraås var därmed en av de största av detta slag i landet. Brukets storhetstid var dock över redan i början av 1930-talet. Driften vid lancashiresmedjan kom att fortsätta ännu i ett par år, men minskade efterhand för att helt upphöra 1942.

Klenshyttan (Dalarna) Den första hyttan anlades troligen 1605 av bergsmännen Jan Olson Klack och Olof Olson Klack. I den äldsta skriftliga handlingen som härrör från 1620 kallas platsen för ”Klämshyttan”. Hyttan var delad i 24 andelar fördelade mellan bergsmännen och var bergsmansägd fram till nedblåsningen 1920. År 1842 förvärvade Hagge bruk andelar i hyttan och var från 1863 majoritetsägare. De nya ägarna gjorde stora investeringar och flera moderniseringar genomfördes under 1800-talets andra hälft. År 1882 byggdes en ny masugn, det är den som fortfarande finns kvar. Man investerade även i bland annat ny vattenturbin, ångpanna med ångmaskin och en cylinderblåsmaskin. I Klenshyttan framställdes tackjärn under 315 år av oavbruten drift, från 1605 till 1920.

Långvinds bruk (Hälsingland) Långvinds bruk fick sina privilegier 1687. Ändamålet var att förse Söderhamns gevärsfaktori, en av vår stormaktstids vapensmedjor, med råvara. Järnmalmen kom sjövägen från Utö eller Bergslagen. Bruket brändes ner av ryssarna i maj 1721 men byggdes upp på nytt under ledning av den driftiga Brita Behm, även kallad Järn-Brita.

Hon var samtidigt ägarinna av Axmar Bruk. Bruket hade sin storhetstid under 1800talets första hälft, då det ägdes av medlemmar ur den kända brukspatronsläkten von Stockenström. Långvind lade ner driften omkring 1890. Sista året för järnframställning i Långvinds masugn var 1902.

Movikens masugn (Hälsingland) Den första masugnen i Moviken byggdes 1795-96 för att förse hammarsmedjorna vid det närbelägna Strömbacka bruk med tackjärn. När vallonsmide infördes vid Strömbacka bruk år 1828 började man vid Moviken även blåsa tackjärn av Dannemoramalm. Masugnen brukades i sitt ursprungliga skick fram till 1861, när den liksom många andra äldre masugnar byggdes om för ökat utbyte av malm och kol.

Den nuvarande masugnen uppfördes 1902-04 under ledning av en byggmästare Filén från Västerås. Den nya masugnsanläggningen brukades fram till 1937 när hyttan slutligen blåstes ned.

Norns bruk (Dalarna) Norns bruk lär ha anlagts av finnen Lars Larsson 1628. 1637 köptes Norns hytta av bälgmakaren Hans Steffens och det nybildade bruket erhöll då privilegier på en smedja. 1642 uppfördes den ännu bevarade Frankaricks smedian (Frankrike-smedjan) med en hammare och två härdar. 1686 bestod Norns bruk av tre hamrar, sex härdar och en plåthammare. Från 1700-talet kom bruket att vara i släkten Söderhielms ägo tills det 1874 såldes till det då nybildade Larsbo-Norns AB. I februari 1916 utfördes den sista blåsningen i Norns hytta och därmed gick också en 300-årig epok i graven.

Kraftstationen, som byggdes 1912 för att leverera elektricitet till industrierna i Vikmanshyttan och Turbo, är emellertid alltjämt i drift.

Ramnäs bruk (Västmanland) Redan 1590 anlades den första stångjärnshammaren vid Kolbäcksån av Katarina Stenbock, som fått Strömsholms län i änkepension efter maken Gustav Vasa. Under 1700-talet kom Ramnäs hamrar att ägas av två familjer, Schenström och Tersmeden.

Dessa lät uppföra varsin herrgård. Den Schenströmska herrgården från 1762 på åns västra sida används idag som hotell och konferensanläggning. Familjen Tersmedens herrgård, byggd i början av 1800-talet i empirestil finns också kvar och ligger på åns östra sida. Per Reinhold Tersmeden kom, efter flera års målmedvetna förvärv, att vara ensam ägare till Ramnäs bruk från 1834. 1868 uppfördes det första valsverket. Genom att anställa ett antal erfarna kättingsmeder från det nedlagda Furudals bruk i Dalarna kom kätting med tiden att bli Ramnäs egen produkt. Den gamla kättingsmedjan byggd i slaggtegel är bevarad. Verksamheten ombildades 1874 under namnet ”Ramnäs Bruks AB”. Under 1930-talet började man även tillverka rostfritt stål.

Strömsbergs bruk (Uppland) Västlands bruks ägare Wellam Wervier köpte mark kring Dorkarby ström och fick 1643 privilegiebrev att bygga Strömsbergs bruk. Här började tillverkas muskötplåt till Söderhamns gevärsfaktori. 1695 arrenderade HG Enander bruket, som han senare kom att äga tillsammans med Västlands bruk. Under rysshärjningarna 1719 brändes det sistnämnda ner. Strömsberg klarade sig och övergick 1734 i Charles de Geers på Lövsta ägo. 1877 köpte Axel Wachmeister Strömsberg, där stångjärn tillverkades fram till 1920, då bruket såldes till Stora Kopparbergs AB. I samband med köpet lades järnframställningen ner.

Svabensverk (Hälsingland) Det berättas att år 1799 kom bergmästare Anton Svab ridandes norrut från Falun. Där var hans farbror Anders Svab bergmästare vid den väldiga koppargruvan. Nu skulle Anton ut och leta efter ett lämpligt ställe att anlägga ett järnbruk. När han kom så långt som hit upp kände han sig trött. Han band fast hästen, lade sig ner och somnade djupt. Då kom bergsfrun till honom i en dröm och sade "På den plats du nu bundit fast din häst, där ska du anlägga en hytta...". Det kan förstås vara så att den här historien inte är rikt sann, men, i alla fall så anlade Anton Svab sitt järnbruk här. År 1811 fick han ge upp sitt projekt. Bergshanteringen hade lågkonjunktur och det slog hårt mot bruket. 1814 såldes Svabensverk på offentlig auktion, köparen var handelsshuset Jacob de Ron & söner.

Thorshammars Werkstad (Västmanland) År 1874 startade Per Erik Pettersson från Skultuna Messingsbruk egen tillverkning av metallvaror i Thorshammar utanför Norberg. Thorshammars verkstads AB registrerades 1876 och var ett av Sveriges äldsta kooperativa aktiebolag. Den nuvarande verkstadsbyggnaden uppfördes 1887, efter att den ursprungliga hade brunnit ner.

Huset är ritat av byggmästaren Axel Engborg från Kärrgruvan i nyrenässans och uppfört i slaggsten. Till produkterna hörde bland annat ljuskronor, prydnadsföremål, kranar och kopplingar av olika slag, fotogenköksdelar, smörjkannor och fettsprutor, dricksvattencisterner, vin- och cisternkranar samt vikter från 1 gram till 500 gram.

Tenntillverkningen upphörde 1936, men prydnadsföremål av mässing tillverkades fram till 1968, då en vårflod förstörde gjutugnen. År 1983 stängdes verkstaden för gott.

Verkstadens maskinutrustning är bevarad i sin helhet, med remdrift i taket.

Tuna Hästberg (Dalarna) Gruvverksamheten i Tuna-Hästberg har förekommit från 1400-talet. Under åren 188283 handgrävdes en 1810 meter lång kanal som skulle föra vatten från sjön Långhagen till gruvområdet. Vattnet skulle driva flera vattenhjul som i sin tur överförde kraften via stånggångar till gruvan.

Anläggningen existerade fram till 1915, då hade elektriciteten revolutionerat kraftöverföringen över längre sträckor. 1903 blev Gruvaktiebolaget Dalarne ägare till gruvorna inklusive gruvrättigheterna. Den delvis bevarade stora röda tegelbyggnaden i nygotisk stil var spelhuset där ett hissmaskineri för såväl personal och malmtransport var uppställd. Under mellankrigstiden låg gruvdriften nere igen. Först 1936 kom brytning och försäljning igång i större omfattning, nu genom den nye ägaren Domnarvets Järnverk. När Domnarvets Järnverk upphörde att köpa Hästbergsmalmen och inga andra kunder gick att hitta lades gruvan ner och en 550-årig gruvepok gick till ända.

Ulfshytte bruk (Dalarna) Enligt en sägen anlades den första hyttan i Ulvshyttan av finnen Oluf på 1500-talet, därav ortnamnet vilket ursprungligen ska ha stavats "Olofshyttan". Landshövding Peter Kruse (1601-1645), som redan ägde Grängshammars bruk, köpte år 1635 Peer Olufsvallen. År 1797 tilldelades "Hästhagsgruvan" utmål för första gången, och ett par år senare uppfördes en ny masugn på platsen för den gamla. Denna kompletterades med en rostugn 1832, vilken liksom hyttan kom att byggas om ett flertal gånger under 1800-talet innan den år 1889 ersattes av en ny. Grängshammars bruk och Ulvshytte bruk hade tillhört samma ägare sedan 1600-talet, och när Grängshammar AB bildades 1873 kom Ulvshyttan att ingå i detta bolag. Efter att Grängshammars bruk nedlagts 1877 övertogs Ulvshytte bruk av ett nytt bolag 1887, Ulfshytte Jernverks AB, och huvudkontoret flyttades till Ulvshyttan. 1937 beslutade att hyttan i Ulfshyttan skulle läggas ned, sista utslaget från hyttan gjordes 1939.

Gunnar A Lundberg 2017