#1 COMEBACK

Grön Ungdoms Tidskrift

2019 #01 Comeback

2019 #01

Bladet

”Ibland vill jag bara gå av tåget och ge upp” David Ling

Redaktion Ansvarig utgivare: Julius Eberhard Chefsredaktรถr Clara Popenoe Thor Skribent: Ellen Holm Skribent: Stefan Fjellander

Nadja Winberg Tor Persson Anders Schrรถder Lorentz Tovatt Hedda Berkesand David Ling Layout: Bjรถrn Adriansson Grafisk form: Elon Wissing

Innehåll #1 - Comeback

3

12

Innehållsförteckning

Postmaterialistisk ideologi

4

14

Elon Wissing

Lorentz Tovatt

Ledare

Miljöpartiets splittring

7

16

Clara Popenoe Thor

Anders Schröder

Vi är framtiden

Norsk valrörelse

8

18

David Ling

Nadja Winberg

Info från FS

Grön Ungdom Ängelholm

10

20

Hedda Berkesand & Julius Eberhard

Om vetenskapen Politisk text Tor Persson

Stefan Fjellander

Klimatstrejk Ellen Holm

Comeback.

Helgen som detta nummer släpps sker Grön Ungdoms förbundskonferens i Nacka utanför Stockholm. Jag ska sova hos mina föräldrar, i Danderyd. Först ska jag ta tåget till Stockholm, och sen tar jag röda linjen till slutstationen. När jag kommer ut från tunnelbanan i Mörby Centrum vet jag inte om kvinnan som brukar sitta utanför automatdörrarna kommer vara kvar.

När du läser det här har Danderyds kommun förmodligen röstat igenom ett tiggeriförbud, som den tredje kommunen i Stockholms län och den tionde i Sverige.

Hon har tre barn, tror jag, tiggaren som brukar sitta på torget mellan tunnelbanan och bussarna. Ärligt talat har jag inte reflekterat så mycket över henne. Ibland är hon inte där, men kassen fylld med filtar som hon brukar sitta på, är kvar.

Tåget jag kommer att ta till förbundskonferensen kommer från Köpenhamn. Någon halvtimme innan jag kliver på kommer det vara en passkontroll, vid Hyllie, där gränskontroller skett sedan november 2015. Trots att det är på gränsen mellan två EU-länder.

I Malmö, stationen innan min och största stad i Sverigedemokraternas starkaste fäste, sa Stefan Löfvén nyligen att “vi ska inte ha fler flyktingar - vi ska ha färre.” Och att det var något som regeringen stod för. Som Socialdemokraterna stod för, som vi i MP stod för, som SSU stod för, som vi alltså indirekt stod för.

hon valde. Jag undrar om kassen fylld med filtar kommer vara kvar, även om hon inte är där.

När jag går av tåget kommer jag att tänka på hur det var 2015, när man på centralstationen i Stockholm och flera andra platser runtom i landet kunde lämna in och ge till de som kom till Sverige utan någonting. Jag kommer att tänka på alla de som inte fått eller kunnat ta tåget från Köpenhamn.

Men jag vet att på tåget hem kommer jag må bättre, trots att tåget hem kommer passkontrolleras igen, trots att jag inte tror att hon som satt utanför Mörby Centrum kommer tillbaka.

Jag kommer ha blivit påmind att jag inte är ensam, att de inte är ensamma, att även om det inte känns som att det går så bra för samhället just nu så kommer det bli bättre när vi tar över.

Eller “när” stämmer inte riktigt. Vi har redan börjat.

Det spelar ingen roll om man lever i en bubbla eller inte, om man är medmänsklig eller om man bara bryr sig om sig själv. Alla påverkas vi varje dag av politiken, eller så känner vi någon som gör det, eller känner någon som känner någon.

Därför är jag, som miljöpartist, eller nej, tamejfan, som människa idag, rädd. Rädd och arg, och besviken ibland. Men jag ska elda under min vrede. Det ska vi göra, du och jag. Tillsammans är vi virket till vår gemensamma svåda, som bränner upp vår gemensamma vrede. Det är nu vi gör comeback.

På tåget kommer jag att tänka på hur det gick till när hon utanför Mörby Centrum fick veta att // hon inte får sitta kvar där. Som om det är något Clara Popenoe Thor, chefsredaktör

4.

Clara Popenoe Thor, chefsredaktรถr

5.

6.

David Ling, sprรฅkrรถr Grรถn Ungdom

Det är vi som är framtiden!

Det har aldrig varit så tydligt som nu att klimatet är vår tids viktigaste politiska fråga.

Inte bara som vår tids ödesfråga, utan också som vår tids rättvisefråga. Det är vi som är framtiden. Glöm aldrig det. Och sträck på dig.

Den 27:e september ägde en av de största demonstrationerna i svensk historia rum. 60 000 klimatstrejkade i Stockholm, 10 000 i Göteborg och många tusen till i resten av landet. Jag tror inte att det var den sista stora klimatstrejken. Engagemanget för en rättvis och radikal klimatpolitik kommer bara att växa.

Det är vi som är framtiden. Det handlar om vi som i vår rörelse - den gröna rörelsen måste vara vad socialdemokratin var för 1900-talet om vi ska ha en chans att klara klimatkrisen.

Det handlar också om vi som i vi unga - det är vi som ska leva hela våra liv i en värld i sönderfall och vi kräver handling. Det handlar om att vi kräver att leva i en värld som är rättvis.

Den tidningen du just nu håller i handen (eller mer troligt läser på en skärm, som en riktig person), är ett viktigt steg på vägen mot både ett bredare och spetsigare Grön Ungdom. Framtidens ungdomsförbund behöver en plats att problematisera och debattera. En plats att växa.

En plats att bli mer självsäker och smartare.

Det är många som just nu frågar sig varför Miljöpartiet i Sverige inte bättre lyckas fånga upp den klimatopinion som växer i och med Fridays For Futures återkommande strejker. Gröna partier i länder som Tyskland, Norge och Finland har under det senaste året kraftigt ökat sitt stöd i opinionen. Och det har också lönat sig i valen.

När vi ser på resultatet i valet till Europaparlamentet i våras så ser vi att partier som hör till den liberala och den gröna gruppen är de stora vinnarna.

¨I höstens klimatkampanj visar vi att det är vi som har svaren.¨

Frågan är med andra ord berättigad. Varför är inte klimatstrejkerna arrangerade av Grön Ungdom, som i Norge? Varför går inte klimatstreDet är ganska precis tre år kvar till nästa val.

Det är tiden vi har för att bygga ett starkt Grön jkarna direkt från strejken utanför kommunhuset till mötet på partilokalen? Varför tävlar inte Ungdom och skapa bästa möjliga förutsättninsvenska Miljöpartiet om förstaplatsen i opiniongar för ett rättvist och radikalt klimatval 2022.

Jag tror att vi behöver bli fler. Jag tror att vi be- smätningarna, som våra europeiska systerpartihöver bli mer självsäkra. Jag tror att vi behöver er? Svaren är många och kanske inte alltid helt bekväma. bli smartare.

När Grön Ungdom är som bäst skapar vi utrymmen för gemenskap för den enda feministen på den moderata skolan. När Grön Ungdom är som bäst driver vi Miljöpartiet framför oss i kampen för rättvisa. När Grön Ungdom är som bäst blir varje medlem utmanad och utmanar andra i en fri och öppen idédebatt som bygger framtiden.

I höstens klimatkampanj visar vi att det är vi som har svaren. Det finns många bleka kopior som försöker ta poäng på klimatdebatten.

Men det är vi som är originalet. Det är vi som vet var fokus ska ligga. Det är vi som är framtiden. Och imorgon är vi ännu fler.

David Ling, språkrör Grön Ungdom

7.

Info från FS! Vad håller FS egentligen på med? Vad gör man på ett FS-möte, förutom att fika upp förbundets pengar? Vad hände på FS-mötet i Norge? Vad är historierna bakom t-shirten med språkröret Davids ansikte på och det töntiga instagramkontot för förbundets kampanjkeps? Och varför är FS alltid så himla störiga och yrkar avslag på massa bra förslag på RÅM? Ja, frågorna (och myterna) om Förbundsstyrelsen och vårt arbete är många och har existerat lika länge som Grön Ungdom som förbund.

Allt från rykten om FS som en nyliberal konspiration, till rykten om lyxiga förbundsstyrelsemöten med restaurangmat och flärd.

¨Vad säger ni till exempel om en bokcirkel där FS diskuterar Kommunistiska manifestet, eller om att överleva på vatten och bröd i Oslo?¨ Stämmer myterna då? Nja, livet som FS-ledamot är ofta snarare raka motsatsen. Eller vad säger ni till exempel om en bokcirkel där FS diskuterar Kommunistiska manifestet, eller om att överleva på vatten och bröd i Oslo när det visar sig att en burk hummus i affären kostar ca 50 kronor? Eller att fastna på exotiska platser som Älmhult, Hallsberg och Eslöv när SJ än en gång misslyckats med sitt enda jobb. För att inte tala om alla nätter med värk i kroppen efter ännu en övernattning i en partilokal eller på stans billigaste hostel.

Ja, det är kämpigt. Och kanske är det på grund av våra ständiga tågresor, sömnlösa nätter och de kopiösa mängderna kaffe som vi hinner dricka under en FS-helg (vem som har rekordet på antal liter är ännu okänt) som det ibland spårar

8.

ur något och vi inte alltid orkar ägna ALL vår tid åt de mest... avgörande besluten. Och då kanske det trycks upp någon liten t-shirt med vårt ena språkrör på. Eller så tas det någon bild på en kampanjkeps som blir rätt ful men som sen blir till ett instagramkonto som vi med storhetsvansinnet som kommer av för mycket koffein tror kommer hjälpa oss att bli keps-försäljare of the year.

Men den mesta av vår tid lägger vi förstås, om vi ska vara allvarliga en stund, på att utveckla förbundets politik och skapa verksamhet för alla er medlemmar. På att bygga förbundet starkare, så att ni känner att ert engagemang är viktigt och förbundet kan bli den kraft för samhällsförändring som vi alla vill att det ska vara. Det är ju trots allt därför vi sitter i Förbundsstyrelsen – för att vi älskar att vara delar av det här förbundet tillsammans med er, och vill lägga massor av vår fritid på det!

Vi som skriver detta, Hedda och Julius, sitter i förbundsstyrelsens kommunikationsutskott.

Förutom att jobba tillsammans med språkrören kring den utåtriktade kommunikationen så har vi framförallt ansvarat för att starta upp den här tidskriften. Det är otroligt kul att vi äntligen kan släppa vårt första nummer! Nu hoppas vi att Bladet kan bli en plats där ni medlemmar får debattera, utbyta idéer och lära er mer om både politik och varandra.

Tanken är att tidningen ska drivas av er, inte av oss i förbundsstyrelsen. Det känns väldigt tryggt att lämna över ansvaret. Vår grymma redaktion, med Clara i spetsen, har redan gjort ett fantastiskt jobb med att skapa det här premiärnumret! Nu ser vi fram emot att få bidra till Bladet som medlemmar. Vi har redan börjat fila på debattartiklarna. // Hedda Berkesand och Julius Eberhard, Grön Ungdoms förbundsstyrelse.

Julius Eberhard

9.

Hedda Berkesand

10.

Låt oss göra vårt partinamn rättvisa!

Om jag måste välja ut en lärdom som vi västerlänningar kan dra från vår tradition av vetenskap, så skulle det vara insikten att vi människor ingår i naturen – i jordens ekologiska system – och att vi i denna mångskiftande livsväv deltar i en process av kontinuerlig förändring. Ändå har vi ibland en tendens att uppfatta naturen som något passivt, som om de händelseförlopp som utspelar sig i naturen bara är likgiltigt logiska samband av orsak och verkan. Denna uppfattning vill jag å det bestämdaste protestera mot. Jordens ekosystem är nämligen inte bara uppbyggda av strömmar av materia och energi, utan i lika hög grad av teckenflöden. Varelser i ekosystemen håller hela tiden på att tyda och uttrycka signaler; med andra ord: vår värld bokstavligen flödar av kommunikation, relationer, själ och vilja!

ovanligt förträfflig eller dyster. Kanske kan denna tanke skänka oss en smula tröst, och en smula dedikation: vi finns här och nu, och vi ska gör vårt bästa av det liv vi har här i denna sköna och tragiska, skälvande och magiska värld.

Det handlar inte i första hand om att uträtta stordåd… även om stordåd säkert också har sin tid och plats. Men det är framförallt i det lilla, de kanske till synes banala handlingarna av ömsinthet i vardagens nu, som vi gör den stora skillnaden. Och i en tid av urbanisering, stress och växande ekologiska kriser så tror jag att vi har mycket att lära av att med denna ömsinthet återknyta lite av kontakten med allt det som vi kallar för “naturen”.

Därför tycker jag att Miljöpartiet är ett så himla coolt namn på ett parti. Vi förstår att den så kallade miljön inte bara finns “där ute” i väntan på att utnyttjas av oss människor, för miljön, det vill säga den natur vi omges av, är i själva verket en del av oss, en del av vad vi är.

För mig är vårt partinamn en symbol för att vi har respekt för den omätliga livskraft som bor överallt i den mångfaldiga värld som är vårt hem.

Så mina uppmaningar till alla som läser denna text är: I skuggan av vår tids stora sociala och ekolo- – Ta dig till en skog, och krama ett träd! :) giska kriser så vill jag utforska stigar som led- – Rädda en insekt – ta dina känslor av omer bort ifrån både passiviserande hopplöshet händertagande på allvar! och blind optimism inför den rådande ordnin- – Försök att tillåta dig att leka och utforska gen. Om vi istället bemöter dessa turbulenta din kreativitet, utan att döma dig själv. tider med en lugn vänlighet mot oss själva Och låt oss göra vårt partinamn rättvisa genoch varandra, och ger plats för såväl allvar om att ta hand om oss själva, varandra, och som lekfullhet, så tror jag att vi kan vara med livet i stort. och skapa en genuint annan tillvaro, med mer kärlek för den värld vi lever i och gemenskap Tor Persson med de som vi delar livet med.

Jag tror faktiskt att människor överallt, i alla tider har tampats med existentiella dilemman som liknar de som vi står inför. Vår nutid är förstås unik på sina sätt, men jag är inte så säker på att det behöver göra den vare sig

11.

Den första postmaterialistiska ideologin?

En illvillig tolkning av de klassiska ideologierna (socialism, konservatism och liberalism) är att de alla representerar olika intressen.

Konservatism har delvis handlat om att värna adelns privilegier, liberalism om att gynna företagen och socialism om att maximera arbetarnas löneutveckling. Detta är som sagt illvilligt. Självklart har dessa ideologier ett mycket mer finmaskigt nät av värderingar och premisser. Konservatism vill skynda långsamt, liberalism slå vakt om rättigheter och socialism skapa jämlikhet.

Detta får realpolitiska konsekvenser. Ta migrationspolitiken som exempel. En materialistiskt lagt socialist som har svenska arbetares bästa för ögonen kan komma att föredra dessas löneutveckling före fattiga migranters möjlighet att söka sig ett nytt liv. En grön har i detta exempel inte några materialistiska drivkrafter och kommer därför välja att prioritera migranten, varför skulle hen resonera annorlunda? På samma sätt kan en liberal anse att äganderätten är så viktig att hen tycker företag har rätt att bruka mark på ett sätt som förstör ekosystem. En grön hade i detta fall värderat ner äganderätten till förmån för andra värden.

Den mest uppenbara invändningen mot detta resonemang är förstås att grön ideologi helt enkelt inte representerar någon grupp med materiella behov. Det ligger nog mycket i den invändningen. Gröna ”har råd” att tänka på värden bortom att få vardagen att gå ihop och Ändå ligger det något i att de alla åtminstone att lönen ska räcka månaden ut. Samtidigt finns har starka ståndpunkter i materialistiska frågor. det ändå något här som är svårt att sätta fingret Liberalism och socialism är de mest tydliga på och som inte bara går att förklara med att exemplen. Även om liberalismens bevekelseggröna ofta tillhör den övre medelklassen. Det rund är försvarandet av ett antal okränkbara finns i alla klasser och grupper människor som rättigheter så innebär en av deras viktigaste genuint känner för naturen. Inte minst är detta rättigheter – äganderätten – att de oftast landar väldigt utbrett bland ursprungsbefolkningar på en och samma sida i den ständiga kampen världen över. Att södermalmsbor ofta är gröna mellan de som äger kapitalet och de som arbekanske stämmer, men det är svårt att anklaga tar. Socialister hamnar på andra sidan eftersom dem för att vara ett ursprungsfolk. Och på samderas strävan efter jämlikhet tvunget innebär ma sätt finns det gränslös solidaritet med mänstatlig interaktion (eller åtminstone väldigt niskor på flykt både hos vissa rika kapitalister starka fack). Den materialistiska ingången till och vissa arbetande fackmedlemmar. dessa stora ideologiers konflikter med varandra har också varit en helt central analysmetod, inte minst på vänstersidan. Marx menade ju att de Det är kanske sant att grönas engagemang flesta frågor härrör ur materialistisk makt. förstärks av det faktum att många gröna har en Givet att det ligger något i dessa antaganden okej materialistisk vardag, men det innebär för skulle man kunna argumentera för att den gröna den sakens skull inte att värderingarna på något ideologin kanske är den första postmaterialissätt är osannare. Nu kanske dessa värderingar tiska ideologin. Att ”representationen av välhar möjlighet att luftas på ett sätt som de inte jarna” inte leder till avvägningar som på olika hade tidigare, då större delen av världen låg sätt ska gynna dessa väljare. Det finns ingen närmare fattigdomsgränsen. Det är i så fall ett tydligt definierad folkgrupp eller klass som tecken på att gröna idéer kanske är de mest gynnas av att Östersjöns botten börjar leva på tidsenliga. nytt. Att koncentrationen av växthusgaser ökar missgynnar inte nödvändigtvis just de som ändå väljer att ansluta sig till det gröna tänkandet, ändå landar de i att detta är såpass moraliskt fel att de motiveras till engagemang för frågan.

Lorentz Tovatt, riksdagsledmot (MP)

12.

Därför är MP så splittrat Inom Miljöpartiet finns en spricka mellan teknikoptimister och teknikpessimister. Men vad beror sprickan på, och när uppstod den?

Svaret hittar vi nästan 400 år tillbaka i tiden, menar Anders Schröder.

Miljöpartiet är delat mellan två olika visioner om hur det perfekta gröna samhället ser ut.

Den ena sidan ser framför sig en global by, där fria individer lever i energieffektiva städer och kombinerar grön politik med ny teknik för att skapa ett hållbart samhälle. I den här visionen dominerar individualism, rationalitet, utvecklings- och teknikoptimism och globalisering. De brukar kallas för ekomodernister.

På den andra sidan hittar vi en samhällsvision där vi bör söka oss bort från staden och ut på landet, närmare naturen, bygga små lokalsamhällen, förkasta ny teknik som en lösning på klimatkrisen och istället förändra vår livsstil och vår relation till själva moder jord. Här ligger fokuset på holism, andlighet, teknikskepticism, och lokala lösningar. Dessa kallas ofta för djupekologer. Dessa två visioner existerar parallellt inom Miljöpartiet, men har ofta svårt att förstå varandra. För att förstå hur dessa två visioner uppstått, och varför de befinner sig så långt ifrån varandra, behöver vi backa 400 år i tiden. Tillbaka till uppkomsten av vad som brukar kallas för moderniteten.

kunskap kommer alla till del. Kunskapen ska sedan användas för att ta kontroll över naturen med hjälp av ny teknik, vilket kommer leda till en uppåtgående spiral där mänskligheten rör oss allt längre bort ifrån barbariet, mot civilisationen. Till slut, förutspår Bacon, kommer mänskligheten helt ta kontroll över naturen och ”sträcka ut vårt herravälde över universum”.

Mycket av det som Bacon drömde om kom att inträffa. Idag har vi all världens kunskap tillgänglig i våra mobiler. Vi har tämjt naturen till den grad att vi kunnat utrota sjukdomar som förut dödade miljontals. Genom ny teknik har vi mer än fördubblat vår livslängd sen Bacon levde, och lever betydligt bekvämare liv under tiden. Bacons idé att vi ska bygga vår kunskap på rationella observationer istället för tradition och religion lade också grunden för 1700-talets upplysningstankar om demokrati och jämlikhet.

Ekomodernister skulle säga att Bacons tankesätt har skapat det moderna samhälle vi har idag, och eventuella samhällsproblem måste lösas med mer av samma medel. Mer förnuft, mer kunskap, mer individuella rättigheter, mer globalisering.

Men alla gillade inte Bacons tankar. I Bacons värld har naturen inga rättigheter, tvärtom är naturen given av Gud till människan att utnyttja. Sociologins fader, Max Weber, konstaterade i början av 1900-talet att den nya rationella samhällsordning som uppstått p.g.a 1620 publicerar Francis Bacon sitt mästerverk Bacon (vanligtvis kallad moderniteten) har lett “Novum Organum”, en bok som kommer att till en avförtrollning av vår omvärld, och inte revolutionera västerländskt tänkande för all minst naturen. Tidigare var naturen något magframtid. I boken förespråkar Bacon en veteniskt, som vi kände samhörighet med och såg skaplig metod där vi ska studera naturen och oss som en del av. När allting istället studeras dra slutsatser utifrån vad vi ser, för att på så med vetenskapliga glasögon försvinner den sätt öka vår kunskap och utveckla ny teknik. magi som vi tidigare sett i vardagen. Istället för Idag låter detta självklart, men på 1600-talet att gå igenom en skog och se dess förtrollande kom inte kunskap från empiriska studier av om- skönhet så går vi igenom samma skog och ser världen, utan från tradition, religion och seder. ett antal biologiska processer, eller rent av en Bacon ser framför sig en mänsklighet där ny grupp naturresurser att utvinna. Filosofer som

14.

Martin Heidegger och Theodor Adorno fruktade därför att vi distanseras från naturen och inte längre ser dess värde.

På så sätt lägger modernitetens tänkande grunden för konsumtionssamhället. Bacons dröm om en civilisation som rör sig uppåt är en dröm om evig tillväxt, där det snarast är ett mål att naturen ska utnyttjas så mycket som möjligt.

Ju mer vi tagit kontroll över naturen, ju mer civiliserade är vi. Kombinera detta med ökad individualism, som också är en följd av moderniteten, så får du ett egocentriskt samhälle där naturens enda syfte är att uppfylla individers konsumtionsbegär.

Mycket annan kritik av moderniteten skulle kunna nämnas. Det viktiga för den här texten är att djupekologer håller med om att moderniteten har separerat oss från naturen. De menar att ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle inte kan skapas i ett samhällsklimat där modernitetens ideal så tydligt dominerar. De skilda perspektiven på moderniteten kan få långtgående konsekvenser på vilken grön politik man föredrar.

en individ, utan av att den är en del i ett större ekosystem.

Slutligen kan nämnas synen på stad och land.

Ekomodernisten tenderar att föredra staden.

Staden har potential att vara resurseffektiv med kollektivtrafik och energieffektiva hus.

Stadens anonymitet möjliggör för individuell frihet och mångfald. Djupekologen söker sig till landet, för att komma närmare naturen. Men också för att komma närmare sina grannar och ersätta stadens anonymitet med gemenskap och lokal demokrati.

Vi som parti behöver hitta en balans mellan dessa två tankeströmningar. Men för att göra det måste vi först förstå varandra. Och för att förstå varandra behöver vi förstå vår syn på naturen och på moderniteten.

En ekomodernist kan exempelvis se positivt på genetiskt modifierade organismer. Att skapa grödor som kräver mindre vatten och mindre bekämpningsmedel kan vara bra för miljön, menar man. Vi tämjer naturen och både vi och naturen blir vinnare. En djupekolog oroar sig över GMO:s effekt på den biologiska mångfalden, men är också i grunden skeptisk till om det är moraliskt av människan att skapa onaturliga växter. Naturen ska inte bara finnas till för människans skull.

Ett annat exempel är djurs värde. Ekomodernister vill ofta inte äta kött av djurrättsskäl.

Ekomodernisten tillskriver varje enskilt djur ett värde, en sorts individuella rättigheter. En djupekolog är mindre benägen att vara emot allt köttätande, att äta djur kan vara en del i ett naturligt kretslopp. Däremot oroar sig djupekologen mycket över den biologiska mångfalden. Djurets värde kommer inte av att den är

Anders Schröder har varit engagerad i MP sen 2006 och har bland annat suttit i Grön Ungdoms förbundsstyrelse och varit riksdagsledamot.

15.

16.

På tur till grønne grannar Motiverande, inspirerande, iskallt. Fick jag bara välja tre ord att beskriva vår långhelg i Oslo med är dessa de starkaste kandidaterna.

Hade man gjort en film (det vill säga en snäppet mer seriös film än den trailer-formaterade ihoplappning som jag kände mig tvungen att leverera till GU Stockholms sociala medier) skulle resan troligen framstått som grå, ganska slitsam och inte så actionfylld. Det som skulle vara svårare att få fram, och som jag därmed ska försöka förklara, är varför våra fyra dagar av valkampanjande inför fylketings- och kommunvalget i Oslo har varit det som jag åter och åter refererat tillbaka till den senaste månaden.

Låt oss säga såhär - vårt norska systerförbund Grønn Ungdom består av ett gäng eldsjälar.

Oslo må vara en vacker och trygg stad, men hemma-känslan som uppstod under helgen är helt tack vare våra värdar. Daniel, från GU Oslo, mötte oss på tågperrongen och välkomnade oss genom att föra oss till en stor lekplats. Det är det första som tågresenärer möts av när de kommer till Oslo, och den har Miljøpartiet De Grønne sett till att bygga. Förr var där en parkeringsplats. Bortanför lekplatsen ser man havet, och en skogsbeklädd ö på andra sidan. Svårt att säga om vyn eller norskan är orsaken till en liten släng av kärlek vid första ögonkastet.

Väl i valgkampslokalen (som deras tillfälliga kontor inför valet så fint kallas) introduceras vi till Nora, vår andra värd samt Grønn Ungdoms internationella sekreterare, och resten av gänget som samlats för att kampanja en fredagskväll. Vi får tröjor och fina pins i trä, och vi beger oss ut på dörrknackningsturné. Värmen från den färgglada valkampslokalen följer med ut i trappgångarna i Oslos olika förorter, och samtliga grupper rapporterar att de mötts av en klar majoritet positiva människor och bra samtal.

På resan var vi åtta personer från Grön Ungdom, och vi deltog i alla kampanjpass vi kunde från fredagen till söndagen. Med andra ord, vi mötte många människor. Många norskar. Många glada ansikten och många high fives. För att citera Fredrik Sarlin, en av oss som åkte från Stockholm, så var kampanjandet för MDG “som att kampanja för MP år 2014”. Man fick känna sig lite mer som den hjälte man faktiskt är när man frivilligt står utomhus en hel dag i småregn och ensiffriga temperaturer, och lite mindre som en allmänt känd syndabock för allt som är fel i svensk politik (en känsla som åtminstone jag upplevde under EP-valrörelsen i Sverige).

Positiviteten visade sig också i valresultatet, där MDG fick o t r o l i g a 15,2% i Oslo. Tempen på valvakan var desto högre än utomhus, om man säger så.

¨MDG fick OTROLIGA 15,2 % i Oslo¨ På vägen hem kan jag nog tala för alla när jag säger att vi hade mycket nytt med oss i bagaget. Nya vänner, nya kampanjknep och en uppfräschad tilltro till att grön politik är något som människor faktiskt vill ha (samt nya ord i vokabuläret, selvfølgelig). Rekommenderar starkt att hålla ett öga på MDG, GU och inte minst Oslos utveckling, och att åka till Norge och hälsa på om ni får möjlighet. De är fantastiska, och har ni tur så bjuder de på bastubad i Oslofjorden.

Nadja Vinberg

17.

Lär känna GU Ängelholm I nordvästra Skåne, mellan Helsingborg och Halmstad, ligger Ängelholm. Med sina dryga 42 000 invånare är det Skånes sjunde största kommun, och numera även säte för GU:s nyaste lokalavdelning. Bladet träffade den nyvalda styrelsen för att få höra: hur är det egentligen att starta upp en ny lokalavdelning, vad är era hjärtefrågor, och vad tycker ni egentligen bäst om: katter eller hundar?

Vilka är ni då?

Elias: Elias Leijon, 17 år, vice ordförande.

Norea: Norea Sjöberg, 17 år, ordförande och representant i MP Ängelholms styrelse.

Emmy: Emmy Nilsson, 15 år, ledamot.

Hanna: Hanna Lindqvist, 15 år, ledamot.

Varför engagerade ni er i Grön Ungdom?

Elias: Jag och Norea är båda intresserade av politik och kände att vi ville engagera oss politiskt. Vi tyckte båda ungefär som MP, men eftersom det inte fanns någon lokalavdelning i Ängelholm tog vi kontakt med GU Syd här i februari.

Emmy: Jag och Hanna kände ju varandra redan innan vi engagerade oss här, så när vi skulle ha prao i skolan så ville vi göra något tillsammans. Det var mitt i valsäsongen 2018, och vi tyckte att MP var rätt parti för oss så vi praoade i riksdagen hos Lorentz Tovatt och Janine Alm Ericson.

Där träffade vi massa trevliga människor, både från Grön Ungdom och vuxna MP, och sen när vi kom tillbaka hem så engagerade vi oss i GU Helsingborg. Vi funderade redan då på att starta GU Ängelholm, men det blev liksom inget av det.

Så ni hade idén redan då, men det blev inget. Hur gick det sen till när ni faktiskt startade upp GU Ängelholm?

Norea: Som sagt så kontaktade jag och Elias Syd i februari, och fick via dem kontakt med Hanna och Emmy. I mars så träffades vi på stadsbiblioteket här i Ängelholm och pratade lite: vad ville vi med det här, vad var våra respektive politiska åsikter var, vad vi ville göra och annat praktiskt. Vi klickade rätt bra, och tog tag i det här: vi skulle bli en lokalavdelning! Vi fick mycket hjälp av Albin Begu från GU Helsingborg, och efter lite trassel med Syd så hade vi det konstituerande styrelsemötet 17 augusti och så var vi igång!

Hanna: Än så länge har vi bara hunnit med att träffa MP Ängelholm och få en plats i deras styrelse, men vi har mer planerat, bland annat en föreläsning från GU Riks! Vi vet inte riktigt vilken än, så det får vi se.

18.

Hur känns det då att vara GU:s nyaste lokalavdelning?

Hanna: Det har varit jätteroligt att lära känna andra som tycker som jag: ibland håller vi med varandra, ibland inte, och då blir det debatt, men det är bara trevligt. Det har också varit väldigt lärorikt att starta upp det såhär från början.

Vad är ert starkaste minne från GU än så länge?

Hanna: När vi fick organisationsnumret från Skatteverket!

Norea: Jag har det i ett kuvert på skrivbordet nu!

Elias: Att få vara med och påverka, att vi faktiskt fått en plats i MP Ängelholms styrelse… det känns nice!

Emmy: För mig är det nog efter det konstituerande styrelsemötet: vi hade suttit ganska länge, och hade just skrivit under en del, men vi hade åstadkommit så mycket! Jag mådde jättebra då, även om jag var trött.

Har ni något att skicka med till de som startar nya lokalavdelningar efter er?

Emmy: Våga göra det! Och oroa er inte så mycket, ni kommer få jättemycket hjälp!

Elias: Oroa er inte för att ni inte är så många, vi är bara fyra och det har gått bra!

Hanna: Exakt! Det svåraste är att faktiskt ta steget, sedan går det mesta på av sig själv!

Hundar eller katter?

Emmy: Katter.

Hanna: Hundar. Emmy, du har fel.

Elias: Katter.

Norea: Katter.

Emmy: Ni har alla fel. Jag går ur styrelsen nu!

Elias: Vi har majoritet, så vi bestämmer!

Stranden eller bergen?

Emmy: Stranden.

Norea: Stranden.

Elias: Hmm. Jag säger nog bergen.

Hanna: Hah! Nu är det din tur att vika dig, Elias!

Elias: Du, det är lugnt, det är okej att ha fel ibland!

Stefan Fjellander

19.

Klimatkamp ända u

Tove Ljungberg Haasum, aktiv i klimatstrejkarna i Uppsala berättar: “I Uppsala har vi strejkat varje fredag i drygt ett år, och det är otroligt spännande att se hur olika människor tänker om klimatet. På sommaren är det lättare, då är det inte ovanligt att närliggande restauranger och caféer bjuder på små rätter, det är många på stan och folk verkar ha mer tid att prata. På vintern däremot är det inte så roligt att stå still i timme efter timme i kylan, även om man har bra kläder. Folk kommer inte heller fram i samma utsträckning vilket såklart inte gör saken roligare.”

20.

ut i fingerspetsarna!

Av: Ellen Holm

“I början av morgonen var vi inte så många, och så började det regna. Som tur var hade Jordens vänner just satt upp sitt lilla tält då, så vi fick plats allihop under det. Det var ganska mysigt att trängas med massa andra klimataktivister ändå!”

- Astrid Eriksson Tropp, Klimatstrejkarna i Göteborg.

“Mitt bästa strejkminne är egentligen inget minne utan känslan av gemenskapen. Det är alltid så välkomnande och tryggt, oavsett vem man är. Bara det med att en känner sådan trygghet när man kommer dit eller när en talar. Oavsett hur mycket tekniken strular så känner jag mig ändå säker. Den stora gemenskapen och tryggheten är mitt bästa strejkminne.”

Hanna Gunnari, Luleå

21.

För varje tegelsten som tas bort sätter vi dit en ny “När de tar ner en flagga, hissar vi tusen nya”.

Så löd Grön Ungdoms uppmaning att ansluta sig till demonstrationen för att protestera mot Sölvesborgs beslut att inte längre hissa Pride-flaggor i kommunen. Det Sverigedemokratiska samstyret i Jimmie Åkessons hemkommun har den senaste tiden väckt reaktioner och där många av oss gröna fått en rysning ända in i märgen. Men varför blir vi så oroade av en liten kommun i Blekinge som vill köpa in tidlös, klassisk konst eller sluta köpa in barnböcker på vissa språk?

Jo, för att Sölvesborg har blivit ett skyltfönster för allt som är värt att kämpa för. Här ser vi svart på vitt vart samhället kan vara på väg om de röster som står allra längst ifrån oss får råda.

I år är det 100 år sedan Sverige införde rösträtt för kvinnor. Människor kämpade för att få demokrati. Nu när den fyller 100 år vet vi detta: vi måste fortsätta kämpa för att ha den kvar.

Vart vi än tittar - söderut, västerut, österut - så ser vi tecken på hur en demokrati tar lång tid att bygga upp och kort tid att rasera. Fake news. Samhällen som slutet sig mot omvärlden och människor som sluter sig mot varandra. Urvattnad pressfrihet, föreningsfrihet och yttrandefrihet. Opinionbildare som hotas, fängslas och mördas.

Så hur ser man till att demokratin fortsätter stå stark? När andra försöker rasera den, hur skyddar vi den?

Man slutar aldrig bygga.

Varje gång andra tar bort en tegelsten ur demokratin sätter vi dit en ny.

När Sölvesborg vill välja bort vissa konstverk för att de rör upp känslor står vi upp för den livsviktiga principen att konsten måste stå fri. För att kunna utvecklas självständigt - oavsett vilken konstnärlig intention som ligger bakom. För att kunna kritisera och uppröra - oavsett vilka som sitter vid makten. Vi politiker ska aldrig styra konstens innehåll.

När journalister hotas och alltför många delar av landet saknar journalistisk bevakning så investerar vi i fri, oberoende journalistik i hela landet.

22.

Fler ska läsa, informationskunnigheten ska öka och våra bibliotek ska vara vardagsrum för alla.

Det bästa botemedlet mot auktoritära krafter är kritiska, informerade och bildade människor. Vi behöver vaccinera demokratin så att den klarar att stå emot.

En demokrati fungerar så att ju mer den kritiseras, granskas och diskuteras - desto starkare blir den.

Varje gång en journalist skräms till tystnad hotas varje medborgares yttrandefrihet. Varje hotfullt brev till en kommunpolitiker är ett hot mot allas trygghet. Varje gång en förtroendevald i civilsamhället får utstå hat krymper utrymmet för varje persons engagemang. Tystas människor tystnar demokratin. Vi kan aldrig låta det hända.

Vi fortsätter det förebyggande arbetet mot hot och hat. Vi skärper straffen mot de som utsätter förtroendevalda och journalister. Vi satsar på ett levande civilsamhälle. Vi får aldrig glömma att demokrati är så mycket mer än att gå och rösta vart fjärde år.

Det är vi skyldiga alla de som gått före oss.

För varje tegelsten som tas bort sätter vi dit en ny. För varje tavla de tar ner ska vi sätta upp tusen nya, för varje barnbok på annat modersmål de slutar köpa in ska vi köpa in tusen nya. Tack Grön Ungdom för att ni varje gång de tar ner en prideflagga hissar tusen nya. Jag ser fram emot att fortsätta lägga till byggsten efter byggsten till vår gemensamma demokrati tillsammans med er. Och tack Sölvesborg. Ni har påmint oss om allt som är värt att försvara.

Amanda Lind är sedan 2019 kultur- och demokratiminister.

Hon har tidigare varit partisekreterare och medlem i redaktionen för Nisse Hult.

Bladet

är Grön Ungdoms interna tidskrift. 1997-2008 fanns föregångaren Nisse Hult, döpt efter en karaktär i Skattkammarön. Den bytte sedan namn till Avtryck, som sedan lades ner 2011. Detta nummer är det första under namnet Bladet, efter att man på RÅM 2019 beslutat att starta upp en tidskrift igen.

En fast redaktion väljs på riksårsmötet, men alla kan bidra med en text, bild eller vad som helst.

Vill du vara med?

Skicka ditt bidrag till clarapopenoethor@gmail.com med titel och gärna en bild på dig. Max 3200 tecken, inklusive blanksteg.

Mer info finns i Grön Ungdoms facebookgrupp.

23.