#2 DEMOKRATI

Grรถn Ungdoms Tidskrift

Redaktion

Bladet

2020 #02 Demokrati

Redaktion Ansvarig utgivare Julius Eberhard Chefredaktรถr Clara Popenoe Thor Skribent Ellen Holm Skribent Stefan Fjellander Skribent Thilde Brolin Erik Wahlstrรถm Adam Svensson Elinor Henry Stryz Emanuel ร rtengren Lucas Henriksson David Ling Layout Bjรถrn Adriansson Grafisk form Elon Wissing Grafisk form Clara Popenoe Thor

2.

4

Ledare

8

Debatt

Clara Popenoe Thor

Emanuel Örtengren

12

14

Debatt

Reportage

Djurrätt eller djurfel?

Folkomröstning i Helsingborg

17

18

Krönika

En hyllning till stadgekättjan

Lokalavdelning Thilde Brolin i Storgöteborg

Håll käften! För demokratins skull Temat för detta nummer är demokrati, men ett annat genomgående tema är vikten av att säga ifrån. Därför tar jag tillfället i akt, och ber er, vänligast, att hålla käften.

För demokratins skull.

I detta nummer får vi ta del av tankar om stadgar, djurrätt, Göteborg, anarki, knark och folkomröstningar. Bland annat. Och det är ju bra! Annars skulle vi inte ha en tidning, eller åtminstone inte ett så högt sidantal delbart på 4 som vi behöver för att trycka tidningen. (24 detta nummer! Wow!) Men med det sagt är vi några som pratar lite för mycket i förbundet. Det är övervägande killar som skickar bidrag till tidningen. Här är lösningen såklart inte att folk slutar skicka in, utan att vi får andra att vilja bidra mer. Hur exakt man gör det har jag inte helt klurat ut ännu. Kom gärna med tips!

Den första bra anledningen att låta bli är om det finns någon som är bättre lämpad att säga det du vill säga. Det finns det ibland. Om den eller de mer lämpade personerna, som de som faktiskt berörs av frågan, inte pratar, då finns det en anledning för det.

Den andra situationen är om du säger något som någon annan redan sagt, eller som inte kommer påverka utfallet. Detta bör inte förväxlas med stadgekättja, som Stefan Fjellander skriver om på s. 17, även om det ofta finns en korrelation.

Och om det är för svårt att hålla käften helt och hållet kan man ju bara hålla sig kort, hur svårt det än är. Jag kan börja.

Men det är även övervägande killar som tar upp talartiden på våra möten, som lägger upp inlägg i facebookgruppen, skickar in flest motioner, och som helt enkelt tar mest plats.

Som tur är tror jag också det är sådana som också lusläser alla texter i Bladet, inklusive denna.

Då tror jag inte att lösningen är att de sista 5 killarna på talarlistan avslutar sina anföranden med att heja på andra att skriva upp sig.

Lösningen då är att knipa igen, hålla truten, stänga munnen, smula igen kakhålet, låta talarlistan krypa till kojs, et cetera.

Det finns två situationer där det kan vara lämpligt att vara tyst. Texten du läser just nu är ett exempel på bådadera.

4.

// Clara Popenoe Thor, chefredaktör

Clara Popenoe Thor, chefsredaktรถr

5.

6.

David Ling, sprรฅkrรถr Grรถn Ungdom

Demokratin Vad är det?

Om inte luft för den som inte kan andas Ett andrum Vinden i ett rum fyllt av Folk som alla vill andas in och ut Ett andrum för att vi någon gång kommer fråga varför?

Hör ljudet av folket som går i marsch Ingen går i trappor Men somliga går på ryggar. //Elinor

7.

Demokrati är grönare än alternativet Demokrati kombinerat med marknadsekonomi är det sämsta styrelseskicket för klimatet, utom alla andra som har prövats.

En av de första böcker jag läste om klimatpolitik var New York Times-krönikören Thomas Friedmans ”Hot, Flat and Crowded”. I slutet av boken drömmer Friedman om att USA skulle kunna vara ”Kina för en dag” för att införa alla regleringar, skatter och förbud som krävs för en grön omställning:

att Kina ställer upp ”mycket tuffare mål än vad vi någonsin har haft i Europa” (SvD 4/11-2017).

Fast vad spelar högt ställda klimat- och miljömål för roll om de inte uppfylls? Enligt kommunistpartiets byråkrater uppfylls målen för det mesta, även miljömålen, kanske av den enkla anledningen att det inte blir så kul för den ”... när direktiven kommer från ovan övervinner vi vår demokratis sämsta som redovisar dåliga siffror. Om någon vanlig egenskap (oförmågan att fatta stora beslut medborgare vågar upplysa allmänheten hur i fredstid), och nästa dag skulle vi kunna allvarliga luftföroreningarna i städer som Peking dra nytta av dess bästa egenskap (vårt är, som bloggaren Charles Xue har gjort, grips civilsamhälles kraft att få lagar att de och tvingas göra avbön.

efterlevas och våra marknaders förmåga att dra nytta av ramverken).”

Vårt eget system, med en kombination av demokrati och marknadsekonomi, har sina Friedman har en poäng. Det tar ofta lång tid att brister. Unga, som kommer att påverkas mest av fatta beslut i liberala, representativa demokrati- klimatförändringar, rankar klimat och miljö som betydligt viktigare frågor än vad äldre generaer där majoritetens vilja filtreras genom tioner (som är mer röststarka) gör. Kopplingen parlament och begränsas av domstolar. Vad mellan materiell resursförbrukning och tillväxt Friedman missar är att auktoritära stater har brutits i höginkomstländer som USA, men som Kina i minst lika hög utsträckning som vad spelar det för roll när de kinesiska utsläpdemokratier präglas av ingrodda särintressen, pen – inklusive från produkter som vi importersom ofta står regimen nära. ar – bara ökar? En sak står i alla fall klart: det I Kina kontrollerar statliga bolag produktionen är inte från Kina vi ska lära, ens för en dag. av fossila bränslen och är kassakor som kommunistpartiets pampar har svårt att säga nej till. Därför fortsätter Kina i rask takt att bygga ut sina kolkraftverk som redan i dag står för större utsläpp än Europa, Afrika och Emanuel Örtengren Latinamerika tillsammans, enligt tankesmedjan är centerpartistisk CSIS. Trots det lyfts Kinas klimatarbete som en förebild, även i Sverige. Till exempel hävdar Anders Wijkman, som var ordförande i Miljömålsberedningen där sju partier kom överens om Sveriges klimatpolitiska ramverk,

8.

politiker och skribent för Timbro.

9.

FARVÄL DEMOKRATI

D

et är år 2024. Sverigedemokraterna har regerat med Moderaternas och Kristdemokraternas stöd i två år och det är inget konstigt med det. Minoriteter, rasifierade och alla som inte passar in i Sverigedemokraternas norm kommer märka en markant skillnad. Kommer alla i Grön Ungdom göra det? Jag tror att Grön Ungdom kommer att säga emot när lagar mot transparens, minoriteter och kärlek tas fram.

Jag tror också att de kommer gå igenom ändå.

Hur går det för oss? Vi kan inte längre ses i verkligheten eller dela ut material. Vi har inga lokaler eller pengar. Många av oss känner sig uppgivna men flera har inte märkt någon vidare skillnad, det hände långsamt.

Flera av oss trodde inte att de skulle bli aktivister. Vi ville förändra politiken, men när pengarna försvann och alla debattartiklar, motioner och kampanjer på skolor och torg inte längre tilläts förlorade många hoppet om att förändra inifrån. Gjorde du det?

Vem bryr sig om kriminella idag? Ingen bryr sig om kriminella 2024. Idag är det svårt att få jobb och lån om du har flera prickar i registret. Vem får prickar i registret år 2024? Du? Kanske kommer utvecklingen vara lik den i Polen där rättsväsendet eroderas, public service rensas på kritiska röster och människor får sparken av politiska skäl. Kommer du vara en av dem som får sparken?

10.

Det vi vet är att mycket har förändrats.

Vi kan redan se exempel på hur kommuner med sverigedemokrater i ledning gör det omöjligt för nya svenskar att etablera sig.

Hur även andra partier i kommuner redan hjälper till att inskränka rätten till det offentliga utrymmet och sin klädsel. Vidare är det inte bara minoriteter som trakasseras och får inskränkta rättigheter. SD målar upp ett kulturkrig där PK-eliten är fienden. Även konst och litteratur som inte passar in “Sverigevännernas” världsbild kommer förbjudas likt 1930-talets tyska nationalism, något som redan händer i exempelvis Sölvesborg.

Under 1930-talet registrerades kommunister av polisen, kanske kommer historien upprepas men av politiska motståndare i Sverige.Kanske kommer dessa även förföljas eller få en prick i registret.

Jag undrar vad jag kommer känna när jag ser Jimmie Åkessons stora flin på tv:n när valresultatet är klart. Förmodligen rädsla.

Rädsla för vad han kan göra mot andra men också mot mig, mot oss.

Men även rädsla för vad vi kommer göra.

Thilde Brolin bor i Malmö och är skribent för Bladet.

Makt korrumperar Det finns många som vill tala om för dig vad du ska tycka. Ledarskribenter, partister, språkrör, twitterkändisar och alla möjliga andra. Det är i sig rimligt och bra. Åsikter ska prövas, stötas och blötas. Men. Lita aldrig på en ledare bara för att hen är en ledare.

Historien är full av hjältar, idoler och ikoner som fallit från sina piedestaler. Zlatan köper Hammarby (lol en fotbollsklubb till salu varför är nutiden en sådan satir) och gör sig ovän med sina fans i Malmö. Aung San Suu Kyi, demokratikämpen som fick Nobels fredspris 1991, har sedan hon blev statskansler i Burma/ Myanmar 2016 varit inblandad i den etniska rensningen av folkgruppen rohingya. Inför valet 2018 lovade Ulf Kristersson dyrt och heligt att aldrig “samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD” - ett löfte som inte höll särskilt länge.

Varför? Jo, för att människor förändras.

Förutsättningar förändras. Makt korrumperar.

Den som ena dagen kämpar på i sin lokalavdelning för att göra bra verksamhet och varje dag tvingas kämpa emot en klåfingrig förbundsstyrelse som vill in och peta och bestämma överallt hela tiden, kan efter att själv ha valts in i förbundsstyrelsen ha många synpunkter på hur verksamheten ser ut. Nu har ju den gamla, dåliga förbundsstyrelsen avsatts och ersatts av någon som representerar medlemmarna. Klart det är skillnad.

Idén om representation är bärande i hela vårt politiska system: vi röstar på partier, som bland sina medlemmar valt kandidater, som sedan får ansvar i parlamentet att välja en regering och styra staten. Men att vara representant är inte helt enkelt! Tänk dig en

riksdagsledamot från Göteborg; hen ska representera både sitt parti och göteborgare.

Om personen också personkryssats av en grupp som tycker om hens fokus på antirasism så kan man tänka att hen bör representera också de som personkryssat.

Men, vad händer om de olika intressena står i konflikt med varandra? Det är inte enkelt att representera andra. Det är heller inte enkelt att välja en representant.

Men måste vi verkligen det? I detta temanummer om demokrati, låt mig drömma.

Låt mig förvänta mig mer av demokratin än en röst vart fjärde år, (eller ett val på RÅM en gång per år för all del).

Anarkismen - av grekiskans “an archos” (“utan härskare”) - strävar efter att krossa alla hierarkier. Patriarkatet, klassamhället, rasismen - och faktiskt till och med demokratisk representation. Alla fenomen där någon höjs över sina jämlikar är kort sagt orättvisa. Idén är inte ny, men inte heller direkt praktisk. Det är svårt att över huvud taget föreställa sig hur vårt samhälle skulle se ut med en sån radikal jämlikhet. Utan en lärare med auktoritet: hur skulle ordningen i klassrummet se ut? Utan en chef som styrde arbetet: hur skulle jobbet bli gjort på rätt sätt i rätt tid? Utan en förbundsstyrelse som ledde förbundet mellan riksårsmöten: hur skulle vi påverka politiken?

Jag tror att människor mår bra av att få vara med och bestämma. Vi växer av ansvar.

På samma sätt krymper vi, när vår frihet begränsas.

Kräv din rätt. Och respektera aldrig den makt som inte respekterar dig. Och glöm aldrig vem du var innan du fick makt, om du nån gång får den.

David Ling, språkrör

11.

Förbundsstyrelsens förslag är mer djurfel än djurrätt

Snart är det dags för vårt efterlängtade och fantastiska riksårsmöte, där många välformulerade förslag ska diskuteras. Något som däremot inte verkar så välformulerat är förslagen inom djurrätt som förbundsstyrelsen (FS) lagt fram. Det är bekymmersamt att FS presenterar en rad förslag som inte fokuserar på att minska köttkonsumtionen, där problematiken egentligen föreligger, utan på att skära direkt i den svenska jordbruksnäringen utan att begrunda konsekvenserna av detta för hållbarhetsarbetet och djurens välfärd.

Vi är nog alla överens om att konsumtionen och produktionen av kött måste minska. Det som jag däremot vänder mig mot är vägen dit.

FS föreslår bland annat ett bonus malussystem som straffar köttproducerande

12.

bönder, ett nationellt förbud mot stor- och mellanskalig köttproduktion samt ett förbud mot kött i offentlig sektor (äldrevården undantaget). Dessa förslag kommer sannolikt att minska den inhemska produktionen, men problemet är vad som kommer att ske därutöver.

Trots att ingen köttproduktion är bra för klimatet, är ändå svensk produktion relativt hållbart, med lägre antibiotikaanvändning och skarpare hållbarhetskrav än andra länder. Dessutom har vi en av världens mest omfattande djurskyddslagar. Utgångspunkten i frågan borde alltså vara hur den totala köttkonsumtionen kan minska samtidigt som andelen svenskproducerat kan öka.

Dessvärre innebär FS förslag flera problem:

13.

•Då de huvudsakligen är riktade mot den svenska produktionen kommer den historiskt höga konsumtionen inte att minska i samma utsträckning.

Resultatet blir att det kommer att finnas mindre svenskt på hyllan, vilket lämnar produkter från andra, djurskyddsmässigt bedrövliga länder kvar som ensamt alternativ. Utöver att skapa fler långväga transporter kommer detta att innebära en ökad konsumtion av kött som är sämre för både klimatet och djurens välfärd.

•Den minskade inhemska produktionen som förslagen kommer att medföra riskerar att förgöra svenska bönder. Ett förbud mot allt annat än småskalig produktion tillsammans med straffskatter är ett dråpslag mot en idag redan utsatt näring. Detta kan dessutom minska mängden producerade vegetabilier då många gårdar producerar både och, men riskerar konkurs om den ena verksamheten förbjuds.

Det är inte den svenska produktionen som är hotet, utan konsumtionen i sin helhet som skapar import från djurskyddsmässigt tveksamma länder. Detta är dock ingenting som elever eller patienter ska tvingas betala för.

FS borde fokusera på att minska den totala konsumtionen, öka den svenska andelen och stärka de internationella djurskyddsreglerna istället för att kapa våra bönder vid knäna.

Det är genom styrmedel som efterfrågan och produktionen ska styras mot vegetabiliskt, inte genom förödande förbud som försämrar djurens välfärd.

•Förslaget mot den offentliga sektorn försvårar för verksamheterna att erbjuda näringsrik och aptitlig kost.

Redan idag erfar många skolor att elever väljer bort skolmaten på vegetariska dagar, och i vården finns omfattande problem med patienter som erfar näringsbrist till följd av minskad aptit. Att förbjuda valfriheten för dessa grupper kommer att driva på problemen ytterligare.

Erik Wahlström är språkrör för GU Uppsala.

13.

En laddad folkomröstning Den 12 januari hölls den största lokala folkomröstningen i Sverige som inte varit på en valdag.

Clara Popenoe Thor har besökt Helsingborg och mött en stad som är spända att se om elbolaget Öresundskraft säljs ut eller ej.

Utanför vallokalen Mia har tagit med sig dottern Ida, som precis har röstat nej till utförsäljning.

Det är första gången Mia röstar i en lokal folkomröstning, och första gången Ida röstar över huvud taget.Varför röstade ni?

M: För att vi tycker att det är av stadens intresse med försäljningen.

Efter att Sverigedemokraterna gått ut med att de bara följer valresultatet om det överstiger 51% har ja-sidan uppmanat till att inte rösta.

Hur känner ni om det?

M: Alla ska ju rösta som vill rösta. Jag har faktiskt inte brytt mig så mycket om de kommentarerna.

I: Jag tycker väl bara att alla som har chansen att rösta ska rösta, oavsett vad det gäller. Alla får ju tycka vad de vill, men jag tycker inte det ska säljas.

Jag tycker att det är en kommunalfråga att man har sitt energibolag.

Tommy är en av de 3,34 procenten som röstade för en utförsäljning. Han ser det som en medborgerlig plikt att gå och rösta.

- Jag gick och funderade på det när jag gick hit vi får 2,2 miljarder. Det innebär att de här vinsterna som de säger uteblir, det motsvarar 60 års vinster som vi får i förskott. Den avkastning vi

kan få för investerade pengar täcker vinsterna och mer.

Vad vill du att vinsterna ska gå till?

- Välfärden, som alla partier tjatar om, men som inte går till välfärden. Det går bara till migrationspolitik. Så den där välfärden, det kan man ifrågasätta vad den går till. Alla partierna tjatar om välfärd och välfärd och välfärd men ingen gör något.

Sedan träffar jag Carina. Hon har röstat som folk vanligtvis gör i folkomröstningar; för att behålla saker som de är. Varför röstade du som du gjorde idag?

-Jag tror att det är tryggast, det jag valde. Det blir minst förändringar. Jag tycker att Öresundskraft fungerar väldigt bra som det är.

Hur kommer du påverkas av en eventuell utförsäljning?

-Jag tror att vi konsumenter får högre pris. Jag tror att det skulle bli stora förändringar för oss.

Mellan vallokalen och fiket där jag ska träffa Miljöpartiets kommunalråd, Marcus Friberg, träffar jag valarbetarna Nils och Tomas. De är neutrala idag, eftersom det är valdag, men de är engagerade i rörelsen mot utförsäljningen, “Stoppa försäljningen av Öresundskraft”. En äldre dam går förbi och säger till dem att “där är bara en sak att rösta på!”

- Det är klart där är, svarar Tomas glatt. Jag instämmer, på någon slags stockholmsk-skånsk

14.

hybriddialekt. Vi tycker alla samma sak i frågan, men jag undrar ändå varför Nils och Tomas är emot utförsäljningen.

-För mig är den viktigaste frågan att vissa bolag, som har monopol på verksamheten, bör vara i kommunal regi. Då kan man ha någon form av kontroll över det hela. Lägger man ut det här på ett privat företag så kan priserna, framför allt på fjärrvärme, gå upp utan att man kan påverka det på något sätt. Sedan är det ju miljöfrågor och annat också, svarar Nils.

-De närmaste fyra åren kommer ingenting att hända oavsett vem som äger bolaget.

Utförsäljningen är klart orkestrerad av ett synnerligen odemokratiskt tillvägagångssätt av ledande moderater. Om fyra år så riskerar en vidareförsäljning av Öresundskraft att hamna i amerikanska eller kinesiska händer. Jag undrar om Moderaterna i Helsingborg verkligen vill ha kinesisk kontroll över energi- och den digitala infrastrukturen, fyller Tomas i.

Varför väcks den här frågan just i Helsingborg?

T: Jag har haft det stora nöjet att skriva Helsingborgs Elektricitetsverks 100-årsjubileumshistoria, “Ljuset vid havet”. Hela Helsingborgs Elektricitetsverks historia, som senare blev Öresundskrafts, är ju en lysande (tihi, reds. anm.) framgångshistoria av skickliga människor, mestadels Helsingborgare, som är ett av de mest framgångsrika, inte bara i Sverige men i världen. Det vill de sälja.

Det finns ju många aspekter i folkomröstningen som kan påstås vara odemokratiska; inte minst SD:s krav på 51-procentigt valdeltagande.

-De kan inte räkna ens en gång, de vet inte att majoriteten är 50,1%, påpekar Tomas.

Även om Öresundskraft ägs av Helsingborgs stad försörjer de även stora delar av Ängelholms, Bjuvs och Åstorps kommun. Däremot får inte de delta i folkomröstningen.

N: Vi har mött väldigt många från de här kommunerna som är märkbart irriterade. De anser att de också vill vara med och rösta.

T: Det är Helsingborgs storebrorsattityd som är skrämmande, faktiskt. Men bland det värsta är det extremt odemokratiska sättet på vilket ledande moderater och folkpartister (sic!) betett sig. För det första säger de inget om det i det förra valet, utan de går ut 3 dagar efter valet, där de visar sig att de redan haft förhandlingar med det jag vill kalla världens största brottsplats; Wall Street.

N: Personer inom vissa partier har mer eller mindre uppmanat folk att inte rösta. Det är en skandal för demokratin. Jag vill inte skylla på partier, men det handlar om enskilda personer i partierna. Jag är tämligen övertygad om att de här partierna kommer reda ut det själva. Från Stockholm, från centralstyret, kommer de bli tagna i nackskinnet och omskakade.

Vilka är personerna det rör sig om?

N: Det vill jag inte gå in på.

T: Men det vill jag gå in på! Därför att Peter Danielsson är inte bara kommunstyrelsens ordförande, han sitter i M:s partistyrelse, vilket gör att det är allvarligt. Man kan misstänka att den här frågan är sanktionerad uppifrån. Det här är den största affären i Helsingborgs historia, och att de övriga i partistyrelsen inte skulle känna till det här, det är skrämmande vilket som. Känner de till det är det skrämmande att de godkänt det, känner de inte till det är deras okunskap skrämmande. Jag frågade Maria Winberg Nordström, som är liberal. Hon har direkt uppmanat folk att

15.

inte rösta. Hur kan hon uppmana folk det? Hon sa att “Tomas, jag är emot folkomröstningar i enskilda frågor.” Jag tittade på henne och frågade om hon kunde säga någon folkomröstning som inte varit om enskilda frågor.

Då blev hon lång som en giraff i huvudet.

Jag undrar fortfarande hur man ser ut som en giraff i huvudet när jag går in på fiket och träffar Marcus Friberg, kommunalråd för MP i Helsingborg. MP har tillsammans med S sagt att de kommer följa resultatet av folkomröstningen, oavsett valdeltagandet.

Men MP vill helst behålla Öresundskraft.

- Vi började detta ganska tidigt, i januari 2019.

Vi är Sveriges bästa miljökommun, och vi som jobbat med de frågorna och tittat på vilka faktorer det är ser att Öresundskraft varit avgörande. Vi är rädda att en ny privat aktör, oavsett vem det är, som inte har direktiv från politiken och inte tjänar Helsingborgarna kommer göra ett sämre miljöarbete. Sedan finns det många osäkerhetsfaktorer rent ekonomiskt.

Dina borgerliga kollegor i kommunen har uppmanat folk att inte rösta. Vad betyder det egentligen för demokratin?

-Grunden i mitt uppdrag som politiker är att människor går och röstar generellt, och har förtroende för det offentliga. Nu drar man ner det totalt. Sverigedemokraterna har ju ändå sagt att de tänker lyssna, man får inte glömma att M, L och KD har sagt att de ska väga in det, lite vagt.

I fullmäktige var det ju M och L som röstade emot en folkomröstning. Det är ju troligen för att de är rädda att förlora frågan.

SD har ändå satt en gräns, men den gränsen är också det högst uppnådda valdeltagandet i en lokal folkomröstning någonsin. Det är glädjande att SD lyssnar, trots gränsen, men vi och S har sagt att vi kommer lyssna oavsett.

Varför då?

-Vi fick väljarnas förtroende 2018, och sen kom det en fråga som vi kände att vi inte kan hantera själva. Det fulla mandatet som vi fick 2018, det ger vi tillbaka till folket i en fråga. Vi får inte glömma vart vi får vårt uppdrag ifrån. Jag får inte mitt uppdrag från partikansliet på Pustegränd, utan jag får det från helsingborgarna. Idag är det de som bestämmer.

Vänsterpartiet har sagt att “det är jättebra med folkomröstning, vi stöttar det, men vi kommer rösta nej oavsett”. Nu är jag övertygad om att

16.

det kommer landa i ett nej, men det är en problematisk inställning.

Samtidigt är det ju en ganska komplicerad fråga. Hur landade ni i att det är en lämplig fråga för en folkomröstning?

- Vi tyckte det ganska snabbt. Dels lämnade vi in en motion om folkomröstning, och fick avslag på den. Sedan stöttade vi folkinitiativet. Vi har något som heter “Folkets fullmäktige”, där en bekant till mig frågade om han fick säga några ord i slutet. Jag förmodade vad det var, och han berättade att han ville starta en namninsamling.

Då fick jag låtsas att han skulle kuppa mig i slutet, och då reste han sig upp och startade en folkinsamling. Den har vi ju stöttat hela vägen.

Man kan tycka att det är komplext men att välja i ett allmänt val, förstå vad kommun, region och riksdag gör och sedan ta ställning bland 8-9 partier är kanske en mer komplex fråga, och den ger vi till väljarna utan problem.

I dagsläget har mer än hälften av Sveriges kommuner sålt ut sina elnät. Varför sker folkomröstningen här?

- Vi är ändå en traditionellt borgerlig kommun, får man säga. Det här handlar inte om något rent ideologiskt, utan det här är mer nostalgiskt. Vi har varit med och byggt upp elbolaget i 160 år.

Folk känner till bolaget. Jag tror att det är det som gör att man vill ha kvar. Politiken är inte enad kring detta, det är svårt vilka villkor som hade krävts.

Jag delar Marcus analys. Frågan om Öresundskraft förenar över flera ideologigränser. Antingen vill man behålla av nostalgiska skäl; Öresundskraft representerar lokalt företagande och dansk-svenskt samarbete och får inte hamna i utländska händer. Från ett socialistiskt, men även ett grönt, perspektiv kan man motsätta sig en privatisering som leder till minskat folkligt inflytande.

Men den 12 januari vann folket. 50,12% gick till vallokalerna. 96,37% av dessa röstade nej till utförsäljningen. Det blev inte det önskade valdeltagandet, men det står ändå klart vad helsingborgarna tycker.

De ska behålla Öresundskraft.

Omfamna din inre stadgekättja!

“Två dagar före första dagen av Hanukkah 2019 kom partistyrelsens förslag på nya normalstadgar ut på Engagera dig, och alla Miljöpartiets stadgebögar dök glatt ned i de sammanlagt elva sidor långa dokumenten.”

En fiktiv mening, vilken många knappt skulle rynka på öronbrynen åt om de hörde den: de flesta av oss är ganska säkra på vilka partistyrelsen är, vad Engagera dig är (om inte, surfa in på engagera.mp.se och bli säker!), men vilka är egentligen dessa så kallade “stadgebögar”? Är det: a) ickeheteromän med intresse för stadgar, b) alla människor som bryr sig mer om stadgar än hen-som-talar, eller c) något annat?

Beroende på vem du talar med kan det vara alla dessa, och vara av mer eller mindre nedeller uppvärderande karaktär.

Vi slipper för den delen alla negativa konnotationer med ordet, och det ska firas!

Stadgekåta personer är nämligen extremt viktiga i en politisk organisation: för att kunna garantera en demokratisk besluts- och påverkansprocess är det viktigt att rättvisa regler för den sätts upp i förväg så att allt går rätt till. Och om man vill ha välskrivna och demokratiska stadgar så behövs det personer som går upp i talarstolen och debatterar §20.9 i nya stadgeförslaget, lusläser förslagen till nya normalstadgar för lokalavdelningar, förslår nya kvoteringsregler med mera.

Så låt oss alla omfamna vår inre stadgekättja, och kanske skriva den där motionen om språkrör till vårt distrikt eller vad vi nu tycker borde förändras i organisationen! (För åsikter finns det gott om i förbundet, de behöver bara komma ut.)

(I vanliga fall när man skriver krönikor om sånt här brukar man ha med en liten rad om när man först använde ordet o.s.v., men varken duckduckgo, google eller bing har någon träff för termen, så det är inget skriftspråkligt etablerat ord och har därför ingen nedskriven historia.

Synd!)

Jag tycker som tumregel att ord som använder efterledet -bög som nedvärderande ska man vara sparsam med, och det finns många med mig på den punkten. Därför presenterar Bladets tillförordnade redaktion vårt bästa nyord 2019: stadgekåt!

Med betydelsen “intresserad/fascinerad av stadgar” är det otvetydigt definierat, och vi slipper de lätta homofobiska attityder som ligger bakom användningen av -bög som nedsättande.

Stefan Fjellander är styrelseledamot i GU Syd och skribent för Bladet.

17.

Axel Andersson: “Klimatångesten är glöden under min eld” Axel Andersson är sammankallande för Grön Ungdom Storgöteborg, en lokalavdelning det verkar gå ganska bra för. Vi ses på ett café han gillar. Det är fyllt av växter med tjocka gröna blad och orange kakel med mörkblå detaljer. Han beställer te, och vi börjar prata om hur han kom in i Grön Ungdom från första början.

- Det var nu två år sedan, jag hade enorm klimatångest och hade gått en bit in på läkarprogrammet. Jag fick kontakt med en kalkylator och insåg att jag är långt ifrån från att leva miljövänligt. Jag blev jättedeppig och pratade med min bästa kompis som var medlem i Grön Ungdom. Han frågade om jag också ville vara det. Jag var lite skeptisk och tänkte att jag egentligen är för cool för det här. Jag hade en väldigt konstig bild av politiken, säger Axel och skrattar till. Mötet gick bra. Alla var jättevänliga och lyssnade på en. Jag kände mig sedd och fick uttryck för min ångest, så då fastnade jag.

Hur gick det för lokalavdelningen förut, har det förändrats?

-Jag tror att det har gjort väldigt mycket att vi har skapat många bra band mellan personer. För när det väl kommer ner till kritan har vi märkt att det som fungerar för att människor ska komma på demonstrationer, träffar och våga visa åsikter är att ha en relation med en annan. Det kan vara så enkelt som att skriva till medlemmar och bara det att man bekräftar någon gör att man får in folk i gemenskapen.

Så det är anledningen till att det går bra?

-Nej, det är inte bara att vi masspammar människor utan det är många andra grejer som hur vår kommunikation är utåt. Vi har jobbat med att försöka vara lite clickbaitiga. Man märker att oavsett av kvalitén på träffen är de som står ut de man snabbt och tydligt kan motivera varför man ska engagera sig i Grön Ungdom.

Teet är uppdrucket och allt som sagts är en framgångssaga, så man blir nyfiken om det finns något som går dåligt.

-Utmaningar har man väl alltid tror jag. Vi har en väldigt spännande utmaning som jag tror att hela Grön Ungdom känner igen sig i. Det att inga andra miljöorganisationer vill kännas vid oss. Det är så

18.

frustrerande. Egentligen är det ju bra för helheten att medlemmar också är med och lyfter frågan men organisationen finns ju inte om den inte syns.

Vad får dig att stanna?

-Jag tror att min klimatångest är glöden under min eld, det som är grunden till allting. Det är därför jag klarar av att stå fast när det blåser kallt och när folk tycker att man är en idiot som är med i Miljöpartiet och Grön Ungdom. Sen så är det mycket att jag känner att jag får ut någonting att jag är med och bidrar, förändrar och faktiskt ser till att vi blir en bättre organisation.

Snart är det Grön Ungdoms riksårsmöte, hur känner du inför det?

-Jag har varit på riksårsmötet 2018 och 2019 och måste säga att det är bättre än julafton, på riktigt. Det är kul att diskutera, besluta på riktigt och att träffa alla underbara gröna. För utan dem hade det inte varit möjligt att engagera sig i Grön Ungdom. Kingar.

Om du måste välja; formalia eller sakpolitisk fråga?

-Svår fråga! Jag skickade in två motioner om formalia förra riksårsmötet. Det är ju viktigt och utan det fungerar inget annat. Senaste jag stod i talarstol var för en politisk motion. Det var något om allmännytta och fiskeri. Hedda (Berkesand, FS-ledamot, reds. anm,) drog en liknelse om studentkorridorer och strumpor och jag replikerade med att man måste dela upp med regler vem som tar hand om strumporna. Jag har haft så kul.

Har ni någon speciell Storgöteborgsfika?

-Lyxen är Delicatoboll, det brukar vara en förekommande fråga om “Var är Delicatobollarna?” Det är crème de la crème.

Thilde Brolin bor i Malmö och är skribent för Bladet.

19.

Finlands framgångssaga vad kan våra gröna grannar lära oss?

En grön våg har svept över Europa, i vissa länder kom den som en tsunami där det skakade om hela det politiska landskapet. Ett av dessa är Finland och särskilt Helsingfors, där De Gröna fick hela 23,5% och det är till vice ordförande i Helsingfors unga gröna, Timofei Ulyanov, som jag vänt mig för att ta reda på hur de lyckats slå igenom så stort.

För det första skiljer sig det politiska innehållet markant. Trots att det sägs ofta, måste partiet ha en vision av förändring. Det betyder att politiken behöver ett helhetsperspektiv, där förslag i skogspolitiken sammanfaller med förslag i sjukvårdspolitiken så gott det är möjligt. Vi är gröna, vi betonar medborgarinflytandets roll över byråkratin, som vi utgått ifrån i vår skolpolitik och arbetsmarknadspolitik.

Skogen kan även den skyddas bättre genom att ge civila organisationer och lokala initiativ mer bestämmandemakt, sjukvården förbättras genom att öppna system för allmän utvärdering och ge sjuksköterskor mer inflytande över verksamheten.

I Finland vann de gröna på att ivrigt framhålla sig som alternativ till mainstream-politik, utan att kalla sig populister var det precis så man framhöll sig. Budskapet att bekämpa en ointresserad elit av etablissemangspolitiker och oligarker för att rädda världen väcker mycket mer engagemang än budskapet att bekämpa själva klimatkatastrofen eller orättvisa direkt. I Finland delar inte de gröna och sannfinnarna mycket, men de är båda partierna vars väljare minst litar på politiker.

Det är inte märkligt om detsamma gäller i Sverige, för vad är vi gröna om inte ett missnöjesparti med lösningar som fungerar?

Vad är vi gröna om inte ett missnöjesparti Ungdomsförbundets relation till moderpartiet spelar också roll. Unga med lösningar gröna riktar sin verksamhet mot att och granska de gröna, se som fungerar? kritisera till att de är förankrade vid sina

Varför inte utveckla klimatpolitiken i samverkan med regelbundna medborgarråd? För att budskapet ska nå ut, krävs det att alla förslag går mot samma slutsats – i detta fall att människor bygger samhället bäst gemensamt. Samtidigt måste verkliga problem lösas genom att man rör sig mot visionen. I Finland vann de gröna mycket på ett reformpaket i välfärden, där ett tidigare komplext system var menat att ersättas med ett system utan prövning. Genom samma auktoritetskritiska anda vann de förtroende att investera i utbildning, med argumentet att alla förtjänar verktygen att välja sitt eget liv.

Det krävs att man står ut om man vill stå ut.

Vi var eniga om hur MP förmedlat bilden av sig själva och hur det försvårat vår situation.

20.

värderingar. I gengäld fungerar ungdomspartiet som moderpartiets kritiska röst mot andra partier de har svårare att kritisera, t ex samarbetspartners. Här gäller det att ungdomsförbundet lägger fokus på att uttrycka väljares frustration över kompromisser och inte ursäkta dem, lämna det till moderpartiet.

Om vi kan lära oss någonting ifrån finnarna är det att vi måste möta Sveriges befolkning med mer ödmjukhet, och vårt moderparti med starkare övertygelse.

Adam Svensson har under 2019 varit internationell ambassadör för GU Linköping.

Kasta pajen åt sidan Jag gillar Olof Palme, men det var ju han som uppfann pajkastningsretoriken. Jag fattar inte varför debatter har blivit en ”höhö, jag fick dig”-grej istället för en politiskt saklig debatt. Eller alltså, jag fattar varför en vill slänga in ett Anders B*rg-skämt då och då, det är ju roligt. Råkade göra det på twitter häromdagen.

Till en sosse…oops.

Kan vi sluta bli så förolämpade över att andra partister kritiserar oss? Vi valde politik som hobby, och har en stark tendens att tro för högt om oss själva. Vad tror vi ska hända?

När en hänger i kommentarsfält, sådär som en gör liksom, kommer det upp mycket intressant. Jag tror det var ett inlägg på Facebook när Gustav Fridolin avgick där en gubbe kommenterade att ”alla miljöpartister är helt skogstokiga”. Varför tror du jag valde MP? För att är tokig i motorvägar? I plastlådor? Nej, jag är fan tokig i skogen, jag älskar den, jag vill inte att den ska dö. Jag tyckte typ det var en komplimang att jag var skogstokig.

Sen kanske en inte ska jämföra 66-åriga gubbar som bara delar artiklar om Greta och skriver ”Vem tror hon att hon är?” Med partister och/eller ungdomsförbundare som kanske sina saker lite mer. Men vad är grejen med att den som är bäst i debatter är den som kritiserar batonghögern hårdast eller den som gullar med Sjöstedt mest?

MUF har bokbord på min skola typ en gång i veckan, och här, på den största gymnasieskolan i Uppsala, fick MP högst i skolvalet, följt av Vänsterpartiet. Det finns en del motsättningar mot mufarna här, om en säger så. Alltid samma personer också, tjejen som alltid klagar på fullmäktiges val av kultur i Uppsala, och killen i ”höger och feminist”-tishan. Du är inte feminist för att du kommenterar en lattefarsas bild och bara ”heja dig!”, där captionen är ”jag har tagit tre veckor ledigt för att ta hand om mitt barn!!” Det han glömde berätta var att hans sambo skulle va borta från sitt välbetalda jobb i åtta månader bara för att samhället tyckte hon var en dålig mamma för att hon inte var hemma med sitt barn. Men ah, jag är ju ändå för feg för att säga det till honom varje gång han kommer, fan också. Tog en fanbild med Benjamin Dousa när han kom istället. Rimligt.

Det är också en konstig grej; känner andra ungdomsförbundare igen sig i att en blir lowkey starstruck när en träffar någon som ändå är känd, fast en satt och svor åt samma person framför teven igår? Ebba Busch Thor bor ju i Uppsala. Jag blev lite nervös när hon kom in på caféet jag jobbade och frågade ”Har ni swish?” och jag ville fråga ”Har ni aborträtt?” liksom. Samtidigt så var det ganska charmigt när hon kom in där, osminkad och iklädd sneakers, och klagade på barnen som satt utanför i Peugeoten, som slarvat bort hennes kort. Om hon bara visste vad jag sagt om henne genom åren.

Ellen Holm är skribent för Bladet.

21.

Bytt, bytt kommer aldrig igen Just nu rasar debatten om brottslighet. Upprepade larm om skjutningar och andra brott har gjort befolkningen otrygg och upprörd. Partierna svarar på oron genom att tävla med varandra om vem som vill höja straffen mest, oaktat konsekvenserna.

Lucas Henriksson kan inte göra annat än att se parallellen till det skifte i svensk narkotikapolitik som skedde på 80-talet.

I den mån narkotikapolitik var ett ämne för politisk debatt på början av 1900-talet behandlades det framförallt som ett medicinskt problem. Under 80-talet förflyttades debatten istället till att behandla missbruk som moraliskt problem - antingen var brukaren ett offer för ett samhälle som svikit denne, eller en brottsling som fördärvade den svenska kulturen. När den sistnämnda sidan vann störst stöd visade sig konsekvenserna bli katastrofala - död och lidande blev politiska verktyg för att avskräcka från narkotikaanvändning.

När den moraliska prägeln på debatten blir större riskerar progressiva politiker att mot sin övertygelse ge vika för auktoritära förslag.

Så här beskriver Lennart Geijer i en intervju år 1994 hur han som chef för justitiedepartementet, mot sin egen övertygelse, lade fram en proposition till riksdagen om höjda straff för narkotikabrott.

“Hon [Astrid Kristensson, M:s kriminalpolitiska talesperson] började tala om hur förfärligt det var med narkotikan och att det måste till hårdare tag. Hon fick med sig allt fler och Gunnar Sträng började bli orolig inför valet. Så jag tvingades föreslå en skärpning av straffen för narkotikabrott.

Jag borde avgått istället.”

Nu har det gått 3 decennier sedan narkotikastraffen höjdes för första gången, men frågan är fortfarande oerhört känslig för politiker att ta i - den moraliska laddningen sitter kvar. Att forskningen visar att straffen inte har någon positiv effekt är inte intressant.

22.

22.

Bytt, bytt kommer inte igen - åtminstone inte på väldigt lång tid.

Vissa principer och orsakssamband är svårare att förklara än andra. Forskning är tydlig med att höjda fängelsestraff inte minskar brottsligheten, utan tvärtom gör den grövre.

När regeringen nu går fram med förslag som, om än marginellt, prioriterar människors hämndbegär framför rättssäkerhet och minskad brottslighet stärker man bilden av att rättsstatens primära syfte är att hämnas, inte att förhindra brottslighet. Vi gröna vet att brott förebyggs genom att bygga starkare och mer solidariska samhällen, inte genom att fler ska sitta bakom galler.

Om något är för bra för att vara sant, är det oftast det. Vad som idag kan framstå som ett enkelt och politiskt billigt sätt att tillfredsställa en högljudd opinion kommer istället kosta på lång sikt. Den som en gång tummat på sina principer hamnar på en ständig defensiv - om rättssäkerheten gick att tumma på 2019, varför inte 2029?

Lucas Henriksson är förbundssekreterare och socialpolitisk talesperson för Grön Ungdom.

Bladet är Grön Ungdoms interna tidskrift. 1997-2008 fanns föregångaren Nisse Hult, döpt efter en karaktär i Skattkammarön. Den bytte sedan namn till Avtryck, som sedan lades ner 2011. Detta nummer är det andra under namnet Bladet, efter att man på RÅM 2019 beslutat att starta upp en tidskrift igen.

En fast redaktion väljs på riksårsmötet, men alla kan bidra med en text, bild eller vad som helst.

Vill du vara med?

Skicka ditt bidrag till bladet@mp.se med titel och gärna en bild på dig. Max 3200 tecken inklusive blanksteg.

Mer info finns i Grön Ungdoms facebookgrupp.

23.