Att göra fred i krigstid

Det var enklare förr att vara pacifist. Jag vapenvägrade i slutet av 80-talet, när Berlinmuren föll. Det kändes uppenbart att krig och kapprustning hörde till det förflutna. Nu skulle en fredligare värld byggas.

Och så ville jag följa Jesus. Där jag växte upp i kyrkan var det viktigt att lyda Bibeln. Men vissa Jesusord skulle man inte följa. Som att älska sina fiender och vända andra kinden till. Det kunde man försöka göra i sin vardag, men gentemot riktiga fiender vore det naivt. Syftet med Bergspredikans etik var inte att vi skulle följa den, utan att vi skulle inse att vi inte kunde följa den, och att vi därmed var i behov av förlåtelse.

Men jag tyckte ändå att Jesus måste ha menat något med det han sa, och att det kändes svårt att älska sina fiender med ett maskingevär i handen. Senare har jag lärt mig att retoriska överdrifter är en så vanlig stilfigur i Bibeln att det finns en teknisk term för dem: hyperbol. Syftet med en hyperbol, som att se flisan i sin broders öga men inte bjälken i sitt eget, är inte att den ska uppfattas bokstavligt. Men förstås inte heller att den inte betyder något alls. Hyperbolen är ett drastiskt uttryckssätt som ska peka ut en tydlig riktning. Jesus illustrerar själv sitt ideal om ickevåld. Han helar fiendesoldatens öra när Petrus

Men riktningen är tydlig.

Idag har tiden vänt tillbaka sedan Berlinmurens fall och det har blivit mot strömmen att vara pacifist. Vi har ett storkrig i Europa och fokus ligger på att rusta upp. För egen del har jag fått större respekt för uppoffringen hos dem som försvarar sitt land vid fronten. Men jag är fortfarande pacifist. Jag är övertygad om att det måste finnas människor som söker andra vägar till fred än den militära avskräckningen.

Kyrkans roll är att följa den väg som Jesus pekar ut. Vi ska be för våra fiender, och för allas fiender. Vi ska be för både ukrainare och ryssar. Vi ska ge stöd och hjälp till dem som drabbas av krig, bygga vänskap över gränser och stödja initiativ för försoning. Saliga är de som håller fred, säger Jesus. Eller ordagrant översatt: Saliga är de som gör fred. Vi får göra fred i det lilla, och så senapskorn som kan växa till något stort.

Fredrik Ivarsson, stiftsprost Göteborgs stift