4 minute read
Vid fronten är ekumeniken påtaglig
from Korsväg 1 2025
by Korsväg
De flesta ukrainare är ortodoxt kristna, men vid krigsfronten i Ukraina arbetar präster och pastorer från olika kristna samfund sida vid sida.
Vid fronten i Ukraina står de olika kyrkorna sida vid sida som stöd till soldaterna. Ett par hundra präster, samt några imamer och rabbiner är anställda av försvarsmakten för att sörja för soldaternas andliga behov. Förutom försvarsanställda präster finns det dessutom flera hundra präster och pastorer som verkar vid fronten på frivillig basis.
Fältprästen Oleksandr Karapetian från katolska kyrkan är en av de försvarsanställda. Han är fältpräst sedan 2020 och är nu biträdande brigadpräst i sin brigad. Alex Voronov, journalist boende i Eskilstuna och en av Sveriges främsta Ukrainakännare, träffade fader Oleksandr vid en ekumenisk bönesession i östra Ukraina.
– Det ekumeniska var slående, berättar Alex. Jag visste att de olika kyrkorna hjälpte varandra, men att samarbetet var så märkbart förvånade mig när jag var på besök. – När vi åkte runt i östra Ukraina, vid gränsstaden Kostiantynivka vid fronten, så genomförde prästerna (en katolik, en ortodox och en pingstpastor) bönesamlingar runt staden. Med sig hade de reliker från ortodoxa helgon, men även från katolska helgon i en inglasad låda. Pingstpastorn konstaterade att detta var ju inte hans tradition, men Gud är densamme. Ett tydligt exempel på förmågan att arbeta sida vid sida.
Den katolska kyrkan är en jämförelsevis liten kyrka i Ukraina, ett land där de flesta troende är ortodoxa. Men fader Oleksandrs brigad har ingen ortodox präst, så därför får de ortodoxa bikta sig hos honom om de vill.
– Han förbereder de soldater som vill döpa sig och förklarar vad det innebär att vara kristen, berättar Alex även om dopet sedan sker i ett annat kristet samfund. Han ger dem till och med rådet att låta döpa sig i den lokala kyrka som ligger dem närmast, geografiskt och känslomässigt, oavsett vilket samfund det är.
Vladimir Putin brukar beskriva Ukraina som en viktig del i Rysslands kristna historia. Storfursten Vladimir av Kiev ville i slutet av 900-talet förena folken i Kievriket och ge dem en gemensam religion. År 988 lät han döpa sig av missionärer från Konstantinopel och samlade invånarna i Kiev till ett massdop. På så sätt blev Kiev kanske det viktigaste kristna centret i regionen.
– Den kristna historien är en del av den ukrainska nationens identitet, förklarar Alex Voronov. Det var här kristnandet av denna del av Europa startade.
De flesta ukrainare identifierar sig som ortodoxt kristna, men i västra Ukraina tillhör många grekisk-katolska kyrkan, och en mindre grupp den romersk-katolska. Det finns även protestantiska samfund och judiska församlingar. Krimtatarerna är till största delen muslimer.
En stor andel av invånarna är inte religiöst aktiva. Regimen under sovjettiden var uttryckligen ateistisk och många kyrkor stängdes eller användes till annat, som sporthallar eller möteslokaler. Efter kommunismens fall har religionen fått ett större inflytande. Religiösa samfund har kämpat för att få tillbaka egendomar som konfiskerades under sovjettiden.
– Populärkulturen påverkar också inställningen till tron, förklarar Alex. Ukrainarna närmar sig västliga sammanhang allt mer, som en konsekvens av Rysslands anfallskrig. Att byta datum för julfirandet till exempel är ett rent politiskt beslut.
Ukrainas parlament har nu också förbjudit ryskanknutna ortodoxa församlingar i landet. Alex, som är född i Odessa av rysk mor och far från Uganda, är uppväxt i Ryssland och döpt i den ortodoxa kyrkan. Till Sverige flyttade han i tioårsåldern efter att fadern fått asyl för sitt politiska arbete i Ryssland. Alex har medverkat i olika liberala tidningar, bland annat på Eskilstuna Kuriren, och är nu knuten till Liberala Nyhetsbyrån. Han har fått ett antal utmärkelser för sin penna.
Vad tror då Alex om längtan efter freden?
– Längtan efter fred är påtaglig, menar Alex. Människorna vill verkligen att kriget ska ta slut, men man vill ha en bestående fred. Människor vill inte bara att vapnen tystnar, utan vill kunna planera sin framtid, det är närvarande hela tiden i samtalen. Men inga människor tror att det går att lita på Ryssland, att det går att lita på deras goda vilja.
– Människor är fullt på det klara med att det inte finns någon kompromiss, eftersom Ryssland vill förgöra Ukraina. Den ryska eliten har aldrig, sedan Sovjets upplösning på 1990-talet, accepterat tanken att Ukraina skulle vara ett självständigt land. Men hur kommer det då att gå?
– Det är en omöjlig fråga, men Ukraina kommer att bestå, menar Alex. Det finns inget alternativ. När så många människor gör motstånd kan man inte besegra det, ett så stort land går bara inte att förinta!
Text: Agneta Riddar
Foto: Mykola Olijnyk
