– Men vi insåg också att vi varken ville eller kunde vara ensam aktör. Vi bjöd därför in Equmeniakyrkan och Röda korset att med oss bilda en samverkansgrupp för att planera insatserna gentemot boendet. – De behov vi såg var klädinsamling och en psykosocial insats i form av ett Internationellt Café. Dessa två verksamheter har sedan i maj 2014 varit stommen i verksamheten, till vilken vi knutit volontärer och organiserat ett fortlöpande arbete, berättar Björn. – Parallellt med den operativa verksamheten har vi vinnlagt oss om att dokumentera arbetet, ordna former för kontinuerlig handledning för oss anställda men också utbildningskvällar för volontärerna. – Viktigt för oss är också det vi med ett lånat uttryck beskriver som ”Aid under protest”. Det vi ser som inte fungerar i samhället påtalas i brev till exempelvis migrationsministern och generaldirektören på Migrationsverket. Med andra ord en slags profetisk diakoni, att påtala och söka förändringar parallellt med att arbetet sker.
– Vägledande för vårt engagemang har varit kyrkoordningens vistelsebegrepp, att församlingen har ett ansvar för dem som finns i församlingen oavsett orsak, säger Björn Fyrlund. Bild: Malin Berggren
– Gud finns i utsattheten och att Guds kärlek är praktisk och solidarisk, säger Pontus Bäckström. Bild: Clement Mc Kay
– ”Med världen på vår tröskel” har vi myntat
som övergripande tema för vårt arbete med asylboendet i Rävlanda. I augusti i år var den rännil av asylsökande som kom till Rävlanda nästan uteslutande människor från Balkan, där de flesta inte har asylskäl. Under denna process finns dessa människor här, och vi vill oberoende av vad vi kan tycka om svensk eller europeisk flyktingpolitik bidra till det goda mötet med just dessa människor i deras utsatthet. Att de får bli sedda, tagna på allvar och får ett gott minne av medmänsklighet med sig tillbaka. Och detta, inte därför att vi valt det, utan därför att Kristi kärlek tvingar oss att också möta världen på vår tröskel.
– Om Bräcke Diakoni skulle bildats i år och inte 1923, vilka andra frågor skulle varit i närheten av att vara så viktiga som denna?, säger Martin Ärnlöv. Bild: Liselott Jönsson Korsväg 4|2015
33