Å Åldras

Vi lever allt längre. En bit in på 2010-talet finns det lika många 18-åringar som 65-åringar i Sverige vilket är historiskt unikt. Människans åldrande brukar traditionellt beskrivas från tiden vi har som vuxna tills vi ingår i döden. Sjukdomar kan förstås påskynda åldrandet. Åldrandeprocessen kan också beskrivas som resultatet av ett sinnrikt samspel mellan genetiska faktorer och miljön vi lever i.

Hur målar man åldrande? I den lilla målningen ”Ensam” (1965) från Xets sjukdomsperiod ser vi en man som sakta hasar sig fram i vintermodden. Fårskinnsmössan, den grova käppen och de alldeles för stora fötterna förstärker kampen som förs mot en anpassning till nya villkor. Det är som om han ville berätta att ”se så det blev, det var inte så länge sedan jag gick här med lätta steg”.

Det är miljön i Tattby i Saltsjöbaden vi befinner oss i samtidigt som snön yr lätt runt det stora trädet som lyfter sina grenarmar upp mot huset där han bor. Spåren i snön bredvid den eluppvärmda slingan som gör uppfarten tryggare för de korta stegen. Det blåser. Xet målar vind om vi vill se det.

Ett annat bra exempel är den sena målningen ”Fågelbordet” från 1970. Xets yttre värld har minskat medan hans inre växer. Utanför huset i Tattby har han lagt ut mat till fåglarna. Värmeslingan i marken har öppnat stigen, gjort den torr. Vi ser solen svepa över snön och en varmare vind färdas genom trädgården i de blåa rytmerna. Fåglarna blir en del av hans livsvärld.