V Vänskap

Människan är en ö i en arkipelag av öar. Vi ser varandra men når aldrig varandra, skrev författaren och nobelpristagaren Eyvind Johnson en gång. Samtidigt är vi sociala varelser som strävar efter relationer att spegla oss i och som hjälper oss att utveckla mänsklighet. För konstnärer emellan innebär det att förena en konkurrenssituation om utmärkelser, utställningsmöjligheter, försäljning, uppdrag och annan uppmärksamhet med tillitsfull vänskap som håller över tid.

Under Xets levnad framskymtar flera personer som kom att stå honom nära och som han själv uppskattade stort. Bror Hjorth mötte han i Paris, tror inte det går att hitta ett negativt omdöme dem emellan. Stellan Mörner hittade platsen Söndrum till Xet och skildrade i de utgivna dagböckerna hur de hade kontakt i vardagen. Där fanns Hugo Zuhr som en god vän och Run-Janne, grannen och riksantikvarien, som han tog bastubad med på torsdagar. Där fanns också elever till honom från Konstakademin. Där fanns författarna Ivar Lo-Johansson, Eyvind Johnson och Harry Martinson och förstås, Walter Bengtsson konstnären i Halmstad, och många, många fler.

Ett utslag av vänskap var till stor del bildandet av konstnärsföreningen ”Färg och Form” med syfte att skapa ett eget galleri med ökat inflytande över försäljningen av de egna verken. Detta skedde 1932 men flertalet av konstnärerna hade lärt känna varandra redan på 1910-talet.

Här fanns, förutom Xet, Bror Hjorth, Hilding Linnqvist, Eric Hallström, Vera Nilsson, Albin Amelin, Gideon Börje och ytterligare några. De blev en maktfaktor och kunde bana väg för en yngre generation konstnärer genom att ordna debutantutställningar. För en ensamstående mamma som Vera Nilsson blev Färg och Form en kort historia då den initialt krävde familjeinsatser för att klara passningen i galleriet.