S Söndrum

Tänk dig ett Sverige stängt för resor på grund av krig. Ett stenbrott vid havet betydde förnyelse och ”en blodtransfusion av oerhörd betydelse” för Xet i detta stängda Sverige 1944. Han kom då för första gången till den lilla platsen Söndrum, en knapp mil norr om Halmstad. Där fanns rostiga ankare, järnkedjor, tippvagnar. Vittnesmål om en stenindustri som sakta gick mot sitt slut. Naturens primat i Söndrum stavades stenbrott och hav. Italien, Spanien och Frankrike var länder som hade lockat Xet till viktig inspiration men som det andra världskriget gjorde det omöjligt att besöka. Konstnären Stellan Mörner, surrealisten i Halmstadgruppen hade en stark anknytning till trakten och ordnade boendet och fungerade som spindel i nätverket, som kom att bli en sommarkoloni av konstnärligt skapande, fest och vänskap.

Här hittade Xet havets ljus som han skapade med hjälp av en ”stenpalett” när han målade ute i den stenkarga naturen. Dessa slängdes och blev eftertraktade souvenirer på orten då de såg ut som små målningar.

”Det är närheten till havet som öppnar deras fantasi och ger en utblick över en större värld, inte bara i yttre mening utan också i inre” skrev författaren Arthur Lundkvist om det som hände dessa somrar mellan 1944 – 1956. Konstnären Erik Olsson döpte stranden vid stenbrotten till ”Pärlemorkusten” och var glad åt att Xet delade deras närvaro: ”Xets lysande friskhet är mycket välgörande för oss alla”.

Denna Xets konstnärliga friskhet beskrev en annan konstnär, Felix Hatz, mer som en ”karaktär som förförde och demoraliserade” dem att måla mer och mer likt Xet. Särskilt drabbad var han själv men landskapets särprägel kom förstås att hanteras av dem alla på olika vis. Kolonien mattades av i början av 50-talet och upphörde helt då Mörner flyttade därifrån 1956. Xets stuga finns fortfarande kvar och vägen som leder dit heter förstås Xets väg.