Q Quo Vadis

Var börjar och slutar Xets bilder? I det sedda? I det personliga levda? Vart hän för hans bilder betraktaren? Under Xets tid ansåg en del att konstnärens uppgift var att lyfta fram livets rikedom och problem till belysning. Kanske går det att se så även på dagens konstproduktion. Det finns en lockande gränslöshet som frigör vardagen i Xets bildvärld. Han lyfter upp vardagen till oss, inte sällan sker det med humor och små vinkningar som anger tid, ljud, temperatur och hastigheter. Han utmanar den vanemässighet med vilken vi orienterar oss med. Han säger till oss att vardagen aldrig blir så sliten och betydelselös som vi tolkar den. Allt går att visualisera. Göra till konst. Steglöst tar han sig över hinder.

Ulf Linde skrev en gång så här om vart Xet för oss: ”Det som återstår när man ser en målning av Xet är inte ett privat minne – det är det som en gång var verkligheten själv. Poesin är aldrig privat.

– Det är vår döda tid han återuppväcker. Se noga tills ni känner igen er – er själv.”