L Lo-Johansson

<L> IVAR LOJOHANSSON

Författaren Ivar Lo-Johansson besökte utställningen ”Återkomsten” i Botkyrka konsthall 1985. Han stannar några minuter framför varje målning, går grundligt tillväga. Låter ögat leta sig in i verken. Kommenterar, minns, häpnar över nya upptäckter i sin gamle väns målningar. I det egna hemmet på Bastugatan hade Ivar xet-målningen ”Jag tvivlar också på idrotten” (1931) samt några originalomslag till flera av hans böcker. Kort efter att Ivar besökte utställningen i Tumba skrev han till det nybildade Xetsällskapet och erbjöd en gåva; sällskapet fick omslaget ”Till en författare”, utgiven 1988 och en förlaga till ”Stockholmaren” från 1954. Förlagan var gjord av Ivar och visar hur starka önskemål han hade om hur omslagen till de egna böckerna skulle se ut. Man kan nästan tro att det är Xet som gjort den. Xet gjorde många omslag till Ivars böcker. Arvet efter Ivar och Xet diskuterades på ett seminarium med rubriken ”Att göra revolution med några citroner” på ABF i Stockholm. Bidragen gavs ut av sällskapet 1999. Författaren Ola Larsmo såg på de båda som ett slags guider till svensk modernitetshistoria. Båda var stora individualister. Ivar hade ett program, Xet hade det inte. Ivar uttalade sig tufft och drastiskt om detta: ”Xet hade inte något proletärt klassmedvetande. Han målade allt han såg, även om det råkade vara en arbetare.

Debatterna om konstens mening och konstens sociala tillhörighet slutade ofta med ett gräl”. Ivar LoJohansson förde talan i memoarboken Tröskeln från 1982. Så här kunde det låta:

”– Jag satte litteraturen före bildkonsten. Jag trodde inte att det gick att uträtta lika mycket med en tavla som med en bok. – Det existerar inte något revolutionärt innehåll, det finns bara revolutionära former, sa Xet. Ta Cézanne. Han gjorde revolution med några citroner. – Cézanne betydde mycket för målarna. Men inte för andra, förklarade jag. – Det räcker, sa Xet. – Jag tror inte att det räcker. – Konsten ska vara absolut onödig, sa Xet. En målare är ingen Messias. Det räcker med att han är en bra målare.”

Ivars böcker handlar om klassorättvisor i Sverige. När statarsystemet avskaffades ringde dåvarande finansministern Gunnar Sträng på kvällen till Ivar och sade att nu är statartiden historia. Ivar hade skrivit en bok som visade det orättfärdiga i systemet. Ivars gåva till Xet-sällskapet hämtades av en medlem i sällskapet som själv växte upp i statarsystemet som liten.