G Glas

2013 släcker Orrefors och Åfors glasbruk sina ugnar. Ett kulturarv försvinner. Det brinner dock fortfarande i Kosta där Xet en gång fick kontrakt att designa konstglas i tre månader. 1929 skrev han på kontraktet med Kosta glasbruk. Han upplevde då en hektisk tid. Nygift, glasuppdraget och dessutom en långvarig vistelse i Paris. Glasbruket sökte nya former och Xet var ett intressant namn som skulle ta vid efter legenden Evald Dahlskog. Xet tyckte tillvaron i Kosta var trist, saknade sin fru men han fick ur sig saker under de två veckor som han skulle vara där enligt kontraktet.

”Hyttan här är det underbaraste jag sett på länge och jag skulle gärna vilja måla den. Annars är här vackert på ett ganska fattigt vis, men något kanske jag försöker måla. Det blir nog svårt att bara syssla med glas i 3 månader. Kanske blir det omöjligt men jag får väl försöka”, skriver Xet hem till hustrun ”Bojan” samma år.

Det blev förstås en målning, ”Glashyttan Kosta” (1938), men också flera glas. I januari 1930 förelåg en glasportal där en midsommardans framträdde. Glasen skiftade i gulgrönt och rött. ”I verkligheten ser det ut som ett solsken strömmar ned över glaset” skrev Xet hem till Bojan och hyllar samarbetet med glasblåsarna som nu verkar ha blivit hans bästa vänner och som han finner minst lika engagerade som han själv i framställningen av nya glas.

Det blev flera glas men ingen serieproduktion. Klart det blev en besvikelse för Xet och vänner som Thorbjörn Lie-Jörgensen skyndade till med kommentaren ”Skjönner ikke Kosta at svensk glas trenger fornyelse?”. Pokalerna visades på Stockholmsutställningen 1930. Idag går det att möta resultatet i Kostas eget museum där flera av pokalerna finns bevarade.