C Cykling

”Cyklisten som skiljer på sig själv och cykeln hamnar snart i diket” skrev en gång konsthistorikern och museimannen Ulf Linde, flerårigt verksam på Moderna Museet och Thielska galleriet.

Detsamma gäller för tecknaren och dennes förhållande till teckningen. Det måste sitta ihop. Tänkte på Xet. Han gillade att cykla och att teckna. Ivar Lo-Johansson reste med honom en gång och Xet tecknade oavbrutet hela tågresan. Xet hade inte körkort. Det blev tåg men också cykling. Med cykel hann han uppleva naturen, ta in dofter och annat som uppenbarade sig i hans livsvärld.

I ungdomen cyklade han från Älvkarleby till Ångermanland. Han hade läst Pelle Molins Ådalendikter och ville se landskapet med egna ögon. Pelle Molins ögon kände han redan till. Han kom till Ångermanälven, Sollefteå, Forsmo, Nämforsen och dess hällristningar. Senare kom målningar med cykelmotiv. Mest känd är den där hembiträdet Märta cyklar in i konsthistorien från sommarvistelserna i Söndrum i Halland.

Cykelmotivet dök även upp när han tillsammans med flera andra konstnärer blev inbjuden av Pommac för att göra en säljande bild av läskedrycken på 40-talet. Xet lämnade in två, en föreställande en kvinna med cykel och läskedrycken i handen. Han vann dock med den andra bilden.

Cyklingen blev viktig för honom efter hjärnblödningen 1964. Han kämpade med balansen och att cykla runt i Saltsjöbaden och Söndrum om sommaren stärkte honom. Gjorde honom levande igen.