FÖRENINGSNYTT
GOD TID
6/2015 33
Munsalapensionärer lär känna sin hembygd med hjälp av lokala guider Det var fjärde året som pensionä-
rerna i Munsala gjorde en resa genom byarna. Hur mycket känner vi till om vår egen kommun och dess historia ? De flesta av oss har rest till utlandet, till sol och värme, andra på bussresor runtom i världen. Det är viktigt att vi också lär känna vår egen hembygd och dess historia. Vi har vänt oss till ”byaforskarna” i de olika byarna som sakkunniga guider . I nästan varje by finns en grupp intresserade , som dokumenterar byns historia, seder och bruk, byggnader, ”skrönor” och kartor . De flesta på kurserna är pensionärer. Början gjordes genom Peltmo, en liten by som ligger delvis vid riksväg 8 och delvis slingrar sig fram längs med vackra före detta riksväg 8. Vår guide här var föreningens sekreterare och kassör Sigge Vesterqvist. Peltmoborna är kända för sin företagsamhet . Här har funnits tegelbruk med tegeltillverkning också taktegel har tillverkats, samt cementgjuteri och transportföretag, nu ett privat avfallshanteringsföretag . Sigge, själv Storsvedsbo, fortsatte guida oss genom Storsved känt genom Svedbergs skola som är Finlands Svenska Skolmuseum där Göran Holm guidade. Anders Svedberg har betytt mycket för vårt svenska skolväsende. Han var född 1832, hade själv aldrig gått i skola, hade lärt sig läsa och skriva i hemmet. Anders far gjorde bouppteckningar, skrev aktionsprotokoll och
det gjorde att Anders redan som 16 åring började hjälpa sin far som sekreterare. På 1850 talet blev han anställd som ambulerande byskollärare i församlingen. Men en fast skola var målet. 1861 beviljades medel för ett skolhus, det blev Storsved skola . Under perioden 1862–1874 hade skolan allt som allt 500 elever från 27 olika församlingar, från St Petersburg i öster till Åland i väster och Karleby i norr (enligt Bertel Nyholm) .Anders Svedberg var också en som planerade läroplaner för landet. Senare blev han lantdagsman och en allmän mångsysslare i olika sammanhang. Resan gick vidare genom Storsved, här i byn har funnits butik ,mejeri och kvarn och gästgiveri. Nu kan vi bara beundra de driftiga människor som satsade av egna medel för att bygga upp sin by. Det fanns till och med en gumma som hade en caferörelse för dem som besökte mejeriet och kvarnen. Hon tog inte betalt för saft och kaffe, men fick ersättning av gästerna en påse mjöl mjölk och kanske lite smör. Vi åkte vidare till Gunilack en liten by vid riksåttan, granne med Oravais. Vår guide var Helmer Celvin, han hör till Monå byaforskare. Han kunde sin hembys historia. Namnet Gunilack kommer från en person som köpt ett hemman i byn och hette Gunderlack. Helmer ger oss många dråpliga historier – här en av dem: Det drog
sig till bröllop i byn och brudgummen, bonden, beställde prästen von Essen som vigselförättare. Prästen frågade då bonden om han tänker bjuda på starkvaror. ”Ja-a”svarade bonden. Det gick inte, prästen vägrade komma varvid bonden sa då tar vi Oravaisprästen. Men det gick inte,för prästen i Munsala hade skyldighet att sköta vigseln och i så fall att Oravaisprästen kom, var Munsala tvungen att betala arvodet till honom. Munsala prästen kom men hämnades – ingen kantor. Gunilackborna ordnade fram en egen kantor – allt gick som smort. Bröllopet blev ”vått”. När en Monåbonde skulle hem med häst och kärra, lyftes han i kärran och hästen hittade hem utan kusk. Byaforskare i Monå har gjort ett digert arbete och dokumenterat ända till 1500-talet. I byn finns ett av de äldsta bönehusen bevarat som man hoppas iståndsätta tidsenligt. Olika religiösa rörelser har passerat byn. Pietisterna var en stor rörelse, sedan kom baptisterna och evangeliska. Byn har haft skola, två affärer, snickeri och ”KOLUN” som produsera kol under krigen. En skicklig affärsman i byn var K. J. Pensar, som redan som 17 åring övertog en affär i byn, dessutom startade han en butik i Nykarleby. Han hade stor betydelse för byns lantbrukare, för han ordnade att byns produkter såldes och transporterades till städerna. Byn ligger nära havet så fiske har även hört till näringarna. Vi gjor-
de en avstickare till Monå-Hällorna här fanns sju sjöbodar som fiskarna använde som båthus och för fiskeredskapen. Nu finns inga sjöbodar kvar. En Monåhistoria – en bland många. Den här handlar om gumman vars gubbe hade rest till Amerika, som så många Munsalabor gjort för tjäna pengar. Gumman fick reda på att gubben börjat använda starka drycker. Gumman sålde en ko för att betala Amerikabiljetten. Hon lär ha sagt” Jag tar hem gubben och gör karl av honom”. Gumman reste, fann gubben på en skogskamp och tog hem honom. Men glädjen blev kort, gubben omkom genom drunkning. Tänk vilken kvinna – utan språkkunskaper, ingen resvana, helt ensam klarade hon av detta. Det var kvinnan med ”GO”. Vi fortsätter förbi Svanbäcks som är ett av de äldsta bostadsområden i Monå. Här finns nu garage och Svanbäcks – numera ett stort bussbolag, Ingves-Svanbäck. Vår chaufför i dag heter Glenn Svanbäck. Vi gjorde paus vid Nörråkers där
författarna, far och son, Evert och Lars Huldén är födda. Det berättas i Monå om en 7-årig pojke som kom dragande med sin 5-åriga syster på en kälke. Båda föräldrarna var döda. De togs omhand av byborna. Pojken blev Snickare Karl. Han blev en av bygdens bästa snickare har bland annat gjort inredningen till Munsala kyrka. Det berättas att
då frugan klagade att det var mörkt vid spisen så sågade han ett hål för ett fönster och innan kvällen satt ett nytt fönster vid spisen .På den tiden var det ”handarbete”. Efter kaffepaus i Uf Svanen fortsatte resan via Pelat ,en liten by där fyra vägar korsas. Förr var Pelat känd för smeden Edvins goda arbeten. Han klara av det mesta när det gällde reparation av olika maskiner. Minns från min barndom, när höslåttern började hann vi knappt igång förrän jag hörde hur pappa inte använde bibeltext, då förstod vi, att nu är det dags att besöka Pelat Edvin. I Pelat har älgjägarna byggt ett hypermodernt slakthus som också inrymmer stort samlingsrum, kök och öppen spis. Det finns också sovplatser. Skolklasser har använt utrymmena. Guide i Pelat var Per Westlin. Våra guider har berättat ”vem som bor var” och annat av intresse.Vi som har varit med har upplevt sådant vi inte trodde fanns i vår kommundel. Vi har lärt oss mycket, och är tacksamma för det vi fått uppleva. Resorna har varit populära. Bussarna har varit fullsatta. Vad vi har kunnat konstatera är att Munsalabyarna mår bra ,bygden lever vidare, trots all centralisering. Nu är alla byar i Munsala genom-
resta, men det finns säkert mycket mera vackert som vi kan lära om vår hembygd. SONJA GRANQVIST
Festlig tipspromenad på Vargberget Onsdagen 27 maj var det tipspro-
menad på Vargberget för pensio närerna från Närpes och Övermark pensionärsföreningar. Promenaden bygger på en lång tradition. Pensio-
Jan-Erik Bergman avtackades.
närerna promenerade tillsammans i grupp längs spånbanan och diskussionen om rätt svar på de kluriga frågorna blev rätt livlig. Idrottssek reterare Jan-Erik Bergman hade sammanställt frågorna för sista gången som tjänsteman. Den här gången var deltagarantalet dubbelt upp mot vad det brukar vara. Närmare 80 pensionärer hade mött upp. Detta tack vare den festliga inramningen och att det var Jannes ”avskedsföreställning”. Efter promenaden var det genomgång av frågorna och lotte-
ri. Deltagarna bjöds på kaffe och varm paj. Därefter var det dags för Jannes Band, som spelade Elvislåtar. Hur många visste att Janne Bergman också är en inbiten musiker? Han är också med i Rockbultarna. Där har han en bra hobby inför sin pensionering. I Jannes band deltog också hans bror Carl-Johan Bergman, Andreas Stenfors, Tom Forsman och Thorolf Westerlund med sång. Underhållningen var mycket uppskattad av pensionärerna och alla gick hem med ett leende.
80 personer deltog i Närpes och Övermark pensionärs föreningars tipspromenad. Till sist avtackades Jan-Erik Berg-
man för allt han gjort för pensionärerna under årens lopp. Han hälsades välkommen med i förening-
en och tillönskades en fin pensionärstid. Text MÄRTA BACKLUND Foto ALF BÄCKSTRÖM
Pernåborna på hemlig resa
Bjud på en tur
Onsdagen 1/7 startade Tidstrands buss klockan 8 från Lovisa, åkte via byarna, så kom medlemmarna enklare med. Vi var 54 glada, nöjda, ungdomliga människor. Bussen var full av ett gott gäng. Första kaffepausen var i Bemböle kaffestuga i Esbo.
För Alf Bäckström har det blivit en
Sen åkte vi vidare till NUUKS na-
tionalpark, även in på Haltia museum, där fick vi uppleva alla våra fyra årstider med våra djur, intressant. Guiden berätta om versamheten ute i de fria, vackra vädret. Bussen åkte vidare till Hvitträsk,
”Wohls Gård”där det serverades en god lunch med dricka av olika slag. Kaffe och tårta till efterrätt,efter maten gjorde vi rundtur inne och ute. Ett intressant gammalt ställer som för oss till historien. Resan fortsätter till Ahlberga ”Peroba Cafe”där serverades karelska piroger och en fräsch fruktsallad, våra magar var övermätta. Hemfärden börja 16.30. Alla nöjda, glada, tacksamma pensionärer tackar reseledaren Tove,och chauffören Kuli så innerligt, de kunde sin läxa! MARIANNE
Doris Lindqvist, Saga Lindqvist, Lilly Åkerman och Alf Bäckström på årets utflykt. På bilden saknas Lisa Lindqvist som anslöt sig först till kaffet och Ensi Wester som befann sig bakom kameran.
tradition att bjuda in en kvartett av sina grannar på en bilutfärd med husbilen och en grillstund på någon trevlig plats varje sommar. Resmålet är hemligt för passagerarna, men ligger aldrig långt borta. – Idén är ju att umgås och ha det trevligt, säger Alf. Och initiativet verkar vara uppskattat eftersom passagerarna återkommer år efter år. Utfärden avslutas med kaffe och dopp hemma hos Alf och hans fru Marianne.