GOD TID bra även i en fin herrgård. Taket är målat i vitt. I ett av hörnen finns några trekantiga hyllor för lite prydnader och olika små attiraljen som kan behövas. Spegla sig kan man också. På golvet står en hink med ogödslad torv att strö över när bestyret är gjort. Kulturen i interiör och utrustning representeras av både konst och litteratur. På en av väggarna hänger två naturalistiska målningar – den ena av Hjalmar Munsterhjelm (1840–1905), den andra av Eero Järnefelt (1863–1937). Ja, tyvärr är det förstås inte fråga om originalverk utan om egenhändigt inramade bilder från en väggkalender. Men vackra är de.
Varierad litteratur Dasset är placerat vid ändan av uthuset och har till det yttre en ganska traditionell utformning. Utanför finns en lavoar med vattentillgång för tvättning av händerna.
Här får man sitta i egna tankar …
… tills en annan på dörren bankar
Som vanlig pensionär är det i allmänhet inte särskilt mycket man har anledning att yvas över. En liten sak dock för egen del. Jag kan ståta med av vi ute vid sommartorpet haft internationellt studiebesök till det som med lite grovt vardagsspråk kallas för skithus. Det är ju – som du vet – en sådan där liten anläggning som ofta finns placerad lite undanskymt ute bland buskarna och som man inte gärna talar om så mycket. Ändå är det en anläggning som alltid finns och måste finnas – i en eller annan form. Och kärt barn har många namn, de flesta vackrare än det ovan använda. Utedass, tupp, hemlighus, avträde, torrdass och torrtoa är några av exemplen. Låt oss i den här texten stanna för utedass i fortsättningen.
Ryktet förtäljde … Det gick ett – till viss del lite överdrivet – rykte i trakten att vår lilla anläggning var både prydlig och praktiskt funktionell, utan några invecklade tekniska installationer eller lösningar som kräver vatten eller elektricitet. En naturnära anläggning med andra ord, för att använda ett begrepp som ligger i tiden. Därav kom det sig för några år sedan att en tysk arkitektstuderande, som gjorde praktik för sitt examensarbete vid nejdens stora museiby, ville ta sig en titt på hur vår anläggning såg ut. Med på utflykten följde också chefen för museibyn samt kommunens miljövårdssekreterare. Det var med andra ord en aktningsvärd samling kompetent folk
Skönt att välkomnas med en sådan här dörrskylt.
som tittade sig runt både ute, inne och under och som sedan återvände till sina värv med nöjda kommentarer. Själv kände jag mig förstås hedrad och uppmärksammad. Det sitter i ännu, så därför tänkte jag ta dig med på en liten verbal exkursion genom anläggningen. Följ gärna med, men tolka mig rätt; ingenting är speciellt allvarligt menat. Och gör gärna narr av mig!
Interiör och utrustning Interiören är rent av tilltalande. Väggarna nertill – till ungefär halva höjden – är blåmålade. Upptill går färgen i ljusblått. Färgerna skiljs åt med en bred påklistrad tapetvåd, som till sitt utseende skulle platsa
På väggen till vänster vid sittningen hänger två böcker representerande den lätta litteraturen i form av ”Dassboken – en nödvändig bok” och ”Herrarnas bästa dassbok”. Mer djupa tankar kan man ägna sig åt med en av böckerna till höger, nämligen ”All världens ordspråk och kloka tankar”. Den som vill skratta i sin ensamhet har tillgång till ”Världens roligast citat”. Med boken ”Du vet att du är över 60 när …” är det möjligt att kolla sig själv om man uppfyller tecknen på detta. Till exempel: Du vet att du är över 60 när … … du för längesen gett upp försöken att lära dig namnen på alla nya afrikanska stater. Förr kände du åtminstone till Rhodesia och Belgiska Kongo. … din chef är yngre än du – och vad värre, han kanske är en hon! … du har för vana att kalla alla under 40 för ”grabben”.
Placering och exteriör Vårt lilla skithus – förlåt utedass – har tillkommit med en händig och praktiskt inriktad svärfar som egentlig byggare och mig själv som fixare för målning och annan inre finslipningen. Målsättningen har varit att här skall det inte vara motbjudande att sitta länge om det behövs. Tvärtom skall man gärna göra det – med dörren öppen mot den fria naturen ifall det känns bra. Man behöver inte springa långt när behoven tränger på. Dasset är nämligen placerat på ändan av torpets uthuslänga. Den yttre utformningen är ganska traditionell, dvs. platt bakåtsluttande plåttak och fönster upptill ovanför dörren. Alldeles intill – men utanför själva dasset – finns en lavoar för tvätt av händerna. En liten hjärtformad skylt på dörren välkomnar med texten ”Här får man sitta i egna tankar, tills en annan på dörren bankar”. Eftersom vi numera till vardags är bara två som skall samsas, så brukar det inte bli någon trängsel.
4/2010 – 13
Med hjälp av lite litteratur kan man ägna sig åt både djupsinniga och lättsamma tankar.
… alla andras musiksmak skiljer sig från din. … unga snyggingar känner sig säkra nog att flirta våldsamt med dig. … du går in i metallåldern: silvervitt hår, guldtänder och blytung rumpa.
”Centralenheten” ”Centralenheten” i anläggningen representeras förstås av sitsen och locket – båda av styrox – samt underliggande installationer. I vårt fall är det fråga om en köpt enhet vid namn Dass-Isak. Genom en tvärsgående skiljevägg framtill sker det så att säga en omedelbar separering av utgående massor, dvs. urin och exkrementer. Det gör att den karaktäristiska svavellukten (dasslukten) i stort sett försvinner. Urinen tar från tratten framtill sin väg ner i underjorden via en nergrävd, perforerad ledning. Man kan – om man vill – också leda urinen till en större plastdunk eller likande för senare tömning. Exkrementerna dimper ner i en avfallssäck knuten runt Dass-Isaks nedre del och placerad i en plastbalja. Det är enkelt att sedan med behövliga mellanrum byta säck och förpassa materialet till komposten för senare bruk åt buskar och prydnadsväxter.
Luftström uppåt
Konstverk är trevliga att se på även om de inte är original.
Ingen kan väl förneka att det är angenämare att sitta i ett prydligt utedass än i ett skitigt. Här finns bl.a. konst och förströelselitteratur.
Luftström i rätt riktning fås till stånd genom att avfallssäcken under Dass-Isak förenas med en uppåtgående stupränna som ”skorsten”. Har man tillgång till elektricitet kan luftströmmen vid behov förstärkas med installering av en liten toppventilator, en sorts fläkt, på översta ändan av röret. Med en timer är det möjligt att programmera den att snurra de tider på dygnet som man vill. En ny torpsäsong står för dörren. Det finns numera tillgång till många sofistikerade, tekniska lösningar på sommarvistelsens ”lilla speciella avfallsproblem”. Men för egen del blir det ändå en fortsättning med anläggningen sådan den är. Tömningsjobbet är ganska litet och draget i ”skorstenen” tillräckligt för att det skall vara angenäma sittningar. Text och foto ROGER LIND