,od SVENSKA PENSIONĂRSFĂRBUNDET r.f.:s ORGAN
à rgÄng 20
Nr 7
8 december 1992
Flyktingbarnets ]ul
Flyktingbarnet satt och stirrade med sin svada blanka blick hans tankar var förvirrade nÀr mÀnskor kom och gick han saknade sin moders trygga svarta hand i detta frÀmlingsland men borta var hans far och mor hans syster och hans bror.
En gran i flyktingskjulets knut ett trĂ€d han inte sett förut det pryddes och det pyntades sĂ„ det tili slut sĂ„g ut sam systern nĂ€r hon stod sam brud lĂ„ngt borta hĂ€rifrĂ„n, i prĂ„lig Ăkenskrud. Och saknaden blev star hos flyktingbarnet dĂ€r han satt. Han hade inte namn att ge för allt han kunde se för sprĂ„ket sam de talade var inte heller hans och tĂ„rar skymde flyktingbarnets svarta ögons glans.
Men nÄgon sade det blir jul ocksÄ i detta flyktingskjul. Jul Han kom ju frÄn en ort dÀr julen inte fanns dÀr fester firades med trumslag och med dans men hÀr var julen nÄgonting med stjÀrnor och med glans med glitterband och ljus och gran och krans.
~ \
Men plötsligt stacks uti hans hand paket med granna band han öppnade och sÄg en Teddybjörn sÄ mjuk och varm han tryckte den emot sin barm hÄrt med sin svarta arm och dÀr i flyktinglÀgrets knut blev Teddybjörnen flyktingbarnets tröst till slut. Och det blev Jul. Verna Wihtol
Fridfoll jul och gott nytt Är 1993 tillönskas alla pensionÀrer