4 GOD TID
9/2018
Titti Sjöblom fick publiken ”Mamma och pappa hade goda vänner i Hangö. Vi åkte med vår lilla båt över till Finland, via Åland, flera somrar. Jag har tre sånger som är representerade i sångboken för svenska skolbarn i Finland. Det tycker jag att är hedrande.” TITTI SJÖBLOM
artist
Titti Sjöblom och Ehrling Eliasson bjöd på en härlig show med några av Alice Babs mest älskade sånger.
Det var Alice Babs som tog Titti Sjöblom in i musiken, men Titti bröt sig loss. När Titti Sjöblom inledde sin egen karriär som artist vill hon inte sjunga någonting som hade med mamma Alice att göra. Hon ville hitta sin egen musik. Nu har hon hittat tillbaka till mammas musik. Tillsammans med maken, gitarristen Ehrling Eliasson har hon byggt upp ett härligt scenprogram med både barnvisor och jazz, musik som Alice Babs gillade. God Tid träffade Titti Sjöblom och Ehrling Eliasson ombord på Seniorskeppet 2018. Du gjorde din allra första skivinspelning innan du fyllde två år. Var det hela tiden självklart att du skulle bli artist? – När jag var liten ville jag alltid följa med mamma. Jag älskade att sjunga, men i 15-årsåldern ville jag pröva på allt annat. Allt sedan min första egna LP-skiva har jag sjungit hela tiden. På något sätt var det självklart att jag skulle hålla på med musik. Men det kunde ha blivit annorlunda. Titti Sjöblom sökte sin egen väg. – Jag läste på universitet. Jag ville bli lärare, jag ville bli designer, gick och tecknade, men jag insåg snabbt att jag inte ville leva utan musik. Titti Sjöblom är major i reserven och någonting som man i Sverige
kallar fältartist. – Sverige är unik med sina fältartister. På 1950-talet bildades massor av frivilligorganisationer i samarbete med försvarsmakten. Sverige har organiserat läkare, präster, postpersonal och fältartister. Hennes mamma var också fältartist. – Alice och Charlie Norman var här i Finland under kriget och sjöng för skadade soldater på fältsjukhusen. Alice tyckte mycket om det, säger Ehrling Eliasson, som också är fältartist. Titti Sjöblom blev värvad av fältartisterna på 1970-talet. – Jag var ordförande för fältartisterna i 15 år, fram till 2006. Då tyckte jag att de yngre artisterna fick ta över. Vi gjorde den sista utlandsmissionen 1995. Då var vi i Zagreb, Kroatien. När förstod du att din mamma var en stor idol? – För mig var hon världens bästa mamma. Inte förrän jag i tonåren fick mina egna idoler, som var The Beatles, så förstod jag hur stor mamma var och hur andra människor såg på henne. När Beatles var i Sverige 1964 och jag kom hem och berättade för mamma om hysterin så sade hon: ”Men jag hade också kravallstaket och tusentals människor omkring mig”. Alice Babs stod för swingmusikens genombrott i Norden med ”Swing it magistern”. Man gjorde Babs-hattar och Babs-bakelser och i hela Norden ordnade man look a li-
ke-tävlingar. Unga kvinnor drömde om att se ut som Alice Babs. Hur har ditt förhållande till Alice Babs musik förändrats efter hennes död? – Egentligen inte. Jag fick ha mamma så länge. Hon blev 90 år. Pappa gick bort två år tidigare. Man förstår ju att man inte kan ha dem för evigt. När Titti Sjöblom inledde sin egen musikkarriär sjöng hon låtar av The Beatles och Elton John. När hon blev äldre ville hon sjunga musik som hon tyckte om, oavsett om det var musik som mamma sjungit eller inte. – Mot slutet av mammas liv när Ehrling och jag turnerade i Spanien frågade mamma om hon fick vara med. Den allra sista sommaren som mamma turnerade var det bara tre personer på scen, det var mamma och jag och Ehrling, säger Titti. – Snacka om familjeföreställning. Det var fantastiskt. Alice var en underbar, glad och positiv person. När vi tänker på henne i dag är det med ett leende på läpparna, säger Ehrling. Alice Babs gjorde sina sista scenframträdanden 2004. Är det fortfarande lika roligt? – Annars hade vi nog inte suttit här. Det fina är att vi är gifta sedan år 2000. Jag behöver inte komma hem och berätta för frun hur konserten var, säger Ehrling. – När jag var i 20-årsåldern kunde jag tycka att det var jobbigt att bli jämförd med mamma, men nu
gör jag inte det längre. Nu känns det bara positivt att få tala om mamma och bli påmind om hur mycket hon betydde för många människor. Ni uppträder med storband och stråkorkestrar, men också på tu man-hand med en gitarr. Vilket föredrar ni, det lilla eller det stora formatet? – Allt. Det är det som är bra. Jag har trivts med att jobba med stora symfoniorkestrar, men också i någon liten lokal. Vi har i 20 års tid uppträtt inom något som heter Kultur i vården, sjungit på barnsjukhus och på palliativa avdelningar (avdelningar som ger vård i livets slutskede). Inget jobb är mindre viktigt än det andra. Ehrling är en mångsysslare som själv bygger sina gitarrer. – Jo, jag har också byggt fågelholkar. Det är hål i dem med. Den gitarr jag ska använda på Seniorskeppet har jag byggt själv. Den gjorde jag hos en fantastisk gitarrbyggare som heter Mikael Sandén i Skåne. Den gitarren har jag gjort tusentals konserter med. – Ehrling är så fantastisk med gitarr. Det händer att folk kommer fram och tycker att de hör både bas och trummor, men vi har inget förinspelat alls. Det är en akustisk gitarr. Mamma sade att Ehrling spelar gitarr som om det var ett piano, inflikar Titti. Parets hem finns i Medelpad på Höga kusten. Ehrling Eliasson är förutom så mycket annat en duktig amatörmålare.
– Jag målar både marint och naturrealistiskt. Ett återkommande motiv är fåglar, örnar och älgar, men det har inte blivit många streck gjorda de senaste åren. Jag kan sakna att måla, men jag har ju det kvar. Vilket är ert förhållande till Finland? – Får jag säga först, säger Titti snabbt. Mamma och pappa hade goda vänner i Hangö. Vi åkte med vår lilla båt över till Finland, via Åland, flera somrar. Jag har tre sånger som är representerade i sångboken för svenska skolbarn i Finland. Det tycker jag att är hedrande. Norrlänningar har lätt att smälta in i Finland. – Jag var faktiskt på turné i norra Finland tillsammans med Barbara Helsingius och Helen Sjöholm, långt innan hon blev känd som Kristina i musikalen Kristina från Duvemåla. Barbara hade översatt finska visor till svenska. Vi sjöng i Kuusamo och Varkaus och flera andra ställen. Det var fantastiskt trevligt. När intervjun är slut inflikar Titti Sjöblom att hennes mamma är gudmor till Silja Symphony. I familjearkivet finns det ett fotografi från 1991 där champagnen yr kring Alice Babs. Hon har just döpt fartyget på varvet i Åbo. Föräldrarnas guldbröllop firades många år senare ombord på färjan tillsammans med hela familjen. TEXT OCH FOTO: MARKUS WEST