NIC #1

Essä: På temat varför vi så gärna flyr från våra liv. Intervju: Roy Andersson om filmens värde i en tid av förnedringsteve. Reflektion: På retreat – eller var den en reträtt? – i Gilleleje.

Bildreportage: De valde döden för att slippa förlora sina liv. Bara Reportage: Utanförkonst istället för utanförskap. Intervju 2: Han föredrar graffiti framför Ljungbergs kallingar. En annan intervju: Stapelbädden – den sanna historien. Baklängesintervju: Från slut till början med Stapelbäddens konstgrupp. CFUK EXTENDED VERSION: den tredje delen av ett utställningsformat du aldrig sett maken till. FÖRENINGSDELEN: ett smakprov på vad som komma skall.

ISSN 1654-6660

MAGASIN NIC.

edited by NIC and friends

ALLT

ÄR PÅ RIKTIGT

Det h채r ser kanske kul ut. Men 1975 var det p책 riktigt. Det 채r ocks책 allt annat i denna tidning.

NIC WAS HERE

  ALLA MÄNNISKOR HAR LIKA VÄRDE. ALLA MÄNNISKOR HAR RÄTT TILL LIKA MÖJLIGHET ATT FÖRVERKLIGA SIG. I DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA INGÅR OCKSÅ SKYLDIGHETER – SKYLDIGHETER ATT INTE KRÄNKA ANDRAS RÄTT. ANDRAS IDÉER, LEVNADSSÄTT, UPPFÖRANDE OCH ÅSIKTER KAN VARA LIKA BERÄTTIGADE SOM ENS EGNA. ÖPPENHET SKAPAR TILLIT OCH ÄR EN FÖRUTSÄTTNING FÖR DEMOKRATI.

Pretentiöst?

Ja. Utopiskt?

Kanske det.

Ironiskt?

Nej. NIC? Ja. I allra högsta grad.

Välkommen.

DIALOG FÖRUTSÄTTER BEREDVILLIGHET ATT LYSSNA OCH TA IN ANDRAS ÅSIKTER, OCH ATT MAN DELGER RELEVANT INFORMATION. ALLT LIV BILDAR EN HELHET OCH HELHETEN PÅVERKAR DELARNA. ”VI HAR ÄRVT JORDEN AV VÅRA FÖRFÄDER OCH LÅNAT DEN AV KOMMANDE GENERATIONER.”

Sida 4 Magasin Nic #1 , 2007

Sida 5 Magasin Nic #1 , 2007

 

”När man är tjugo år, har man löst världsgåtan; vid trettio börjar man att tänka över den och vid fyrtio finner man den olöslig.”

FOTO: HENRIK EKLUNDH PAGLERT

ur Folkungasagan

August (Au=Å) Strindberg med barnen i Schweiziska Gersau år 1886; samma år som han började skriva Tjänstekvinnans son.

FOTO: NORDISKA MUSEETS ARKIV

Sida 7 Magasin Nic #1 , 2007

 

”Sveriges första branschmagasin för ideella aktörer som jobbar för en bättre värld.”

NIC IS HERE

U T G I VA R E

H å k a n L a r s s o n Till vardags rektor på Glokala folkhögskolan. Har jobbat inom folkrörelser och föreningsliv – ”den sociala ekonomin” – i många år. Håkan har ett finger med i mycket av den innovativa förenings- och stadsutvecklingen i Malmö – inte minst i Stapelbäddsparken.

R E DA K T I O N

L i v Z e t t e r l i n g Kvinnan som håller ihop den bångstyriga organismen NIC. Hon är projektledare och creative director – och brinner för att tjejer ska erövra gatukulturen.

Bland annat. liv@glokala.se H e n r i k E k l u n d h P a g l e r t Till vardags redaktör för en av Malmös stadsdelstidningar, andra dagar har han en mikroskopisk mediabyrå. I detta sammanhang: redaktör och formgivare. info@eklundhpaglert.se S t e f a n K a r l s s o n Tidigare skribent och redaktör för Sofielundsbladet. Här är han huvudskribent och biträdande redaktör. stefan@sofielund.org M E DA R B E TA R E

C a j s a C a r r é n Den erfarna frilansjournalisten med bland annat socialpolitisk inriktning.

Det är hon som säger till när pojkarna får idéer som ingen annan begriper.

Mannekängintervjuare och korrekturläsare.

B a b a k P a y a n d e h Född i Iran men skolad i London. Han varken syns eller hörs när han jobbar, men han tar riktigt bra bilder och är rysligt haj på datorer.

J e s p e r B l o m q v i s t Möllanbon som jobbar som väktare och knäcker extra som frilansfotograf. Även utrustad med block och penna.

H e l e n J o h a n s s o n Pedagog med lust och intresse för bild och foto.

UR MAGASIN NIC #1 2007 S. 12

ESSÄ: På temat varför vi så gärna flyr från våra liv.

S. 18

INTERVJU: Roy Andersson om filmens värde i en tid av förnedringsteve.

S. 24

REFLEKTION: På retreat – eller var det en reträtt? – i Gilleleje.

S. 34

BILDREPORTAGE: De valde döden för att slippa förlora sina liv.

S. 44

BARA REPORTAGE: Utanförkonst istället för utanförskap.

S. 50

INTERVJU 2: Han föredrar graffiti framför Ljungbergs kallingar.

S. 55

EN ANNAN INTERVJU: Stapelbädden – den sanna historien.

S. 60

BAKLÄNGESINTERVJU: Från slut till början med Stapelbäddens konstgrupp.

S. 62

S. 70

CFUK EXTENDED VERSION: den tredje delen av ett utställningsformat du aldrig tidigare sett maken till.

FÖRENINGSDELEN: ett smakprov på vad som komma skall.

Sida 8 Magasin Nic #1 , 2007

Okej, men vem är NIC?







?CIN rä mev nem ,jekO Som sagt: Sveriges första branschmagasin för ideella organisationer som jobbar för en bättre värld.

Eller så här: NIC står för Network of Interaction and Civic Education, på svenska: Nätverk för möten och folkbildning. Det är ett projekt där Folkbildningsföreningen i Malmö har huvudansvaret, och där Bryggeriet, ABF, TV Malmö – Öppna kanalen, Möllevångsgruppen och Sofielunds Folkets hus ingår på ett hörn. Projektet går ut på att hitta nya former för kommunikation och lärande, och skapa nya samarbetsområden.

Som ett led i detta ger NIC ut ett samhälls-, kultur- och nöjesmagasin med fokus på urban kultur och innovativt föreningsliv – Magasin NIC. NICs VÄRDEGRUND Se sidan 2.

GÄSTSPELARE

R o n n y H a l l b e r g Den förre verksamhetsledaren på Bryggeriet skriver om nästa stora utmaning i Malmö: publikt entreprenörskap.

SAMARBETE, SPONSRING OCH ANNONSER

Liv Zetterling, 0705-53 52 10.

TIDNINGSBESTÄLLNING

Liv Zetterling, 0705-53 52 10.

T RY C K

Holmbergs AB. PA P P E R

Galerie Art Gloss / Matt.

För dig som känner att, vad tusan är det här för en flummig tidskrift!, har vi ett litet tips – skriv något bättre själv.

Skriv en bok.

Nätboklådan Amazon har dragit

ISSN

1654-6660 ADRESS

Magasin NIC Rolfsgatan 16, 214 34 Malmö

igång en gör-det-själv-tjänst som gör det svårt att gå runt och kalla sig för opublicerade författare längre.

För en tjuga per kopia, plus något öre per sida, kan du numera trycka upp din egen bok. www.booksurge.com

NIC ansvarar bara för beställt material, men kommer att lusläsa allt som vi får inskickat.

Vi vill gärna att ni hör av er med tips, idéer, kritik och beröm, och vi har självklart ingenting emot att ni citerar ur denna tidskrift; säg bara att det är från oss ni lånat.

MAGASIN NICs SYFTE Vara en röst åt denna värdegrund.

Spegla fenomen och aktiviteter som NIC gör eller gillar.

Ge röst åt dem som vanligtvis inte hörs.

MAGASIN NICs REDAKTIONELLA TANKE Magasin NIC vill uppmärksamma det som varit, det som nyss blivit och det som ska komma. I en värld då mediet blivit synonymt med budskapet har innehållet drunknat. Vi vill plocka upp det till ytan igen. Vi ska vara en motvikt till snuttifieringen av verkligheten och ironiseringen av allvaret. Vi vill uppmuntra slow-reading och stimulera till eftertanke och handling. Vi gillar det som bubblar under ytan och i underjorden men vi tror inte att vår tids tankar och idéer nödvändigtvis är viktigare än tidigare generationers.

Resultatet är ett sammelsurium av högt och lågt, nära och fjärran. Vi vill tro att det är folkbildning i ny kostym.

VILL DU VETA MER – ELLER BLI EN NIC-MEDARBETARE? Kontakta Liv på liv@glokala.se om du vill veta mer om projektet i sin helhet.

Mejla Henrik på info@eklundhpaglert.se eller Stefan på stefan@sofielund. org, om du vill veta mer om magasinet eller bidra med feedback, idéer, framtida innehåll eller sponsring. Framtiden ligger i era händer.

Sida 9 Magasin Nic #1 , 2007

ORKIDÉ kommer från ordet ”testikel”

Den svenska ordet ”orkidé” härstammar från grekiskans ορχις – ”orchis” – som betyder testikel. Ordet orchis användes första gången av Theophrastos (372/371–287/286 före Kristus), i hans bok De historia plantarum. Han var student under Aristoteles och anses vara fadern till botaniken och ekologin.

KÄLLA: WIKIPEDIA FOTO: HENRIK EKLUNDH PAGLERT

 

Vi kan springa – men vi kan inte gömma oss

TEXT: STEFAN KARLSSON FOTO: HELEN JOHANSSON OCH STEFAN KARLSSON

Eller: Flykten från livet

AT T L EVA I Y TA N S O C H S N A B B H ET E N S T I D S Å L D E R

”Den största faran, den att mista sig själv, kan i världen passera lika obemärkt som om det ingenting gällde. Ingen förlust kan passera lika obemärkt; varje annan förlust, en arm, ett ben, fem riksdaler, en hustru o.s.v., noteras dock.”

SÖREN KIERKEGAARD: SJUKDOMEN TILL DÖDS, S. 34.

Sida 12 Magasin Nic #1 , 2007

Någonting är fel med våra liv.

Hur många kan, handen på hjärtat, säga att de verkligen lever det liv som de skulle vilja leva?

Häromdagen när jag var på Stadsbiblioteket råkade jag få syn på hyllan ”Tillämpad psykologi”. Där trängdes böcker om stress och utbrändhet. Det slog mig också att påfallande många tar upp ett närliggande tema. Varva ner, kom i kontakt med livet, Det finns ett hål i ekorrhjulet, Långsamhetens lov, Nödbroms: handbok för framsynta bakåtsträvare, var några av titlarna.

Böckernas titlar antyder att allting inte är som det borde vara.

Det som alla dessa böcker på ett eller annat sätt tar upp är nutidsmänniskans behov av långsamhet och upplevelsen av att tiden inte räcker till. Livet rusar på i ett allt snabbare tempo, med mobiltelefoner ringandes samtidigt som man kollar senaste e-postmeddelandet. Trots att både vi som individer hinner göra mer och samhället idag producerar mer än någonsin tidigare, så känns det ändå som att tiden aldrig riktigt räcker till. Behovet av återhämtning och långsamhet är stort, och kanske även önskan, men frågan är om vi minns hur man gör?

Sverige har aldrig varit rikare, vi konsumerar som aldrig förr. Behovet av prylar som vi ”behöver” tycks vara gränslöst.

I dag duger det inte med en traditionell fet-TV, det ska vara en plattTV. När man ändå köper en ny TV så varför inte passa på att även köpa en hemmabioanläggning. Den som har flest prylar när han dör vinner – är ett uttryck som beskriver det här fenomenet.

Den fråga många nu börjat ställa sig är om livet inte är mer än det här.

Trots vår välfärd och alla våra prylar så är vi inte lika lyckliga som familjen i reklamen. En tomhet, livsleda och en gnagande känsla av att allting inte står rätt till överfaller oss från tid till annan. Samtidigt värjer vi oss för att ta reda på vad obehaget står för och om det går att göra någonting åt det.

Owe Wikström beskriver på följande sätt nutidsmänniskans situation: ”Om man tvingas vara ensam med sig själv hinns man ifatt av en stor tomhet. Man anar torftigheten i sitt eget inre. Ängslan över att behöva stå öga mot öga med sig själv är kanske en lika viktig förklaring till den uppskruvade takten som hårda arbetstider, förvirrade hemsituationer och telefoner i fickan.” (Wikström 2001, s. 21).

Många av de här böckerna mynnar ut i mer eller mindre pekpinneaktiga råd à la Dr Phil: ”Gör bara så här så kommer allting att ordna sig”. Men det är sällan så enkelt. Bakom alla stora förändringar och framsteg ligger hårt arbete. Ingen inbillar väl sig att Carolina Klüfts framgångar kan uppnås med lite träning när andan faller på. Det krävs målmedvetet och hårt arbete, även när man helst av allt skulle vilja göra någonting helt annat.

Det här låter kanske torrt och tråkigt, på gränsen till moralism. Vad är det för fel på underhållning? Om den lättsamma formen gör att fler vill ta del av budskapet kan det väl inte vara fel?

Men det är väl också det ett tecken i tiden. Det får inte kosta för mycket, framförallt inte tid. Då är vi inte intresserade längre. Det är heller inte förenligt med filosofin i vårt konsumtionsinriktade samhälle. Zygmunt Bauman har på ett träffande sätt redogjort för detta i många av sina böcker.

I det gamla produktionssamhället behövdes stora skaror arbetskraft, både inom jordbruket och i de framväxande industrierna. Då inympades en arbetsetik i arbetarna som syftade till strikt disciplin och personlig försakelse. Det var detta som Sigmund Freud oroade sig över i sin berömda bok Vi vantrivs i kulturen. Vantrivseln i det moderna samhället härrörde från ett slags trygghet som tolererade allt för lite frihet i strävan efter individuell lycka. I dag är situationen den omvända menar Bauman.

Vantrivseln i dagens postmoderna och konsumtionsinriktade samhälle kommer från ett slags frihet i jakten på njutning som tolererar allt för liten individuell trygghet.

Om befolkningen i produktionssamhället disciplinerades till att bli lydiga producenter så uppfostras dagens människor till att bli konsumenter. Hur ser då en ”lyckad” konsument ut? Så här skriver Bauman i Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen: ”Idealiskt sett bör inget omfattas med fasthet av en konsument, inget bör kräva ett fullständigt engagemang, inga behov bör någonsin betraktas som fullt tillfredsställda, inga begär ses som slutgiltiga.” (Bauman 1999, s. 42).

Människorna bör sett ur konsumtionssamhällets logik vara ständigt på språng och på jakt efter ytterligare sätt att tillfredsställa sina begär. ”Att all konsumtion tar tid är i själva verket ett fördärv för konsumtionssamhället och ett stort bekymmer för dem som handlar med konsumtionsvaror. Idealiskt bör konsumentens tillfredsställelse vara ögonblicklig, och detta i dubbel mening. De konsumerade varorna bör ge omedelbar tillfredsställelse, utan dröjsmål, utan någon utdragen inlärning av färdigheter och utan långvarigt förarbete; men tillfredsställelsen bör upphöra då den tid som krävs för konsumtionen av varorna är ute, och denna tid bör reduceras till ett minimum.” (Bauman 1999, s. 42).

Vi lever även i en tid som präglas av ytlighet.

Allting ska vara lättillgängligt och underhållande.

Krävs det en smula eftertanke och reflektion så är risken stor att det upplevs som jobbigt och kanske till och med pretentiöst. Det här är någonting som regissören Roy Andersson uppmärksammat och engagerat sig i. Så till den grad att han skrivit en bok som heter Vår tids rädsla för allvar. Han menar att hela vårt samhälle lider av skräck för allvaret och hat till kvalitet. ”Jag skulle vilja säga att denna samhälleliga rädsla för allvaret är av samma slag som drogmissbrukarens eller alkoholistens rädsla för att bli nykter. I vår tid missbrukas kunskapen eller möjligheterna att dra slutsatser av den befintliga kunskapen av samma anledning som alkoholisten missbrukar alkohol, nämligen den att slippa tvingas se verkligheten som den är.

Enligt min mening präglas vår tid av en utbredd och genomträngande nihilism som just innebär brist på framtidstro och förakt för moraliska värden.” (Andersson 1995, s. 12).

Det här låter kanske torrt och tråkigt, på

”Människan har numera ställt sig till rätta som kossa i bekvämlighetens lagård. Och detta kallar man utveckling?” Friedrich Nietzsche: Antikrist – Hammaren talar, s. 19.

FRIEDRICH WILHELM NIETZSCHE (1844–1900)

Sida 13 Magasin Nic #1 , 2007

  gränsen till moralism. Vad är det för fel på underhållning? Om den lättsamma formen gör att fler vill ta del av budskapet kan det väl inte vara fel?

Problemet uppstår när det man vill säga inte lämpar sig för underhållningsformen. I dessa fall krävs det att mottagaren investerar både tid, uppmärksamhet, engagemang och eftertanke för att verket ska komma till sin rätt. Det utesluter förstås alla dem som inte är beredda att offra detta.

Det har nyligen varit stor debatt om public service och Sveriges Radios framtid. Verksamheterna har förändrats de senaste åren och mer är säkert att vänta. Trenden är att de smalare programmen får stå tillbaka för de som har större lyssnar- och tittarsiffror. Man vill överlag att programmen ska ha ett mer ungdomligt tilltal för att locka den stora gruppen ungdomar. På så sätt hoppas man på bättre siffror, eftersom man kallt räknar med att kunna behålla de mer mogna lyssnarna och tittarna samtidigt som ungdomarna tillkommer.

Den ungdomliga formen kännetecknas av lagom doser snabbhet, fräckhet, ironi och respektlöshet. Hur gör man program som Gomorron världen och Filosofiska rummet ungdomliga utan att göra avkall på kvaliteten och det som är unikt för just dessa program?

Att vara ungdom innebär att man ännu inte har blivit en ansvarstagande vuxen. Författaren Carl Hamilton oroas av den trend han tycker sig se med till åldern vuxna människor som vägrar att axla det ansvar som vuxenheten medför (Hamilton, 2004). Att vara vuxen innebär just att man tar ansvar för sitt liv, även tråkiga saker som vi blir indragna i. Detta är dock något som dagens människa inte vill veta av. Det finns alltid någon annan som vi kan lägga skulden på och som vi håller ansvariga för den olycka som drabbar oss. Tsunamikatastrofen är ett bra exempel. Det var en fruktansvärd katastrof som drabbade många människor. Regeringen reagerade sent och det tog tid innan de omfattande hjälpinsatserna nådde de nödställda på andra sidan jordklotet. Efter dessa misstag rådde rena rama lynchstämningen hos media och den svenska allmänheten. Någon måste hållas ansvarig för det som inträffade. Helst ska ett antal huvuden rulla. Mediabevakningen spårade ur fullständigt och fokuserade till stor del på frågan vem som bär ansvaret för katastrofen.

Sida 14 Magasin Nic #1 , 2007

När den värsta hysterin lagt sig hörde jag Göran Greider uttala sig om att det faktiskt var frågan om en naturkatastrof och att sådana inträffar då och då, även om vi svenskar inte är vana vid sådana. Ja, det var ju precis vad det var frågan om. Naturen rår vi inte på. Jag tror det är precis det här som vi inte vill acceptera. Det stör vår föreställning om att vi ska kunna konsumera vilka produkter och upplevelser som helst, utan att det ska vara förbundet med några risker. Men så är ju inte livet. Farorna och riskerna finns där hela tiden, även om vi ofta gör allt vi kan för att inte tänka på dem. När sedan det obehagliga dyker upp, vill vi inte acceptera spelreglerna, men då är det tyvärr för sent.

Ett samhälle som präglas av snabbhet och underhållning, där jakten på nästa konsumtionsobjekt är livets mening, där ingenting får kosta särskilt mycket – varken i tid, pengar eller ansträngning – där man föraktar det som är gammalt och beprövat och hyllar det som är nytt och ungdomligt, är kanske en bra beskrivning av dagens samhälle. Det här är förstås inte hela sanningen, men väl en beskrivning av samhällets trender och kännetecken i vår tid. Hur kunde det bli så här?

Jag nämnde tidigare Roy Anderssons iakttagelse att det i vår tid finns en utbredd nihilism.

Vad betyder det? Med det menas uppfattningen att det inte finns några objektiva värden. Den ena personens åsikter eller synpunkter är inte mer värda än någon annans. Den uppfattningen kan ju tyckas vara rimlig när det gäller saker som har med estetik att göra: Vilken bildesign är häftigast? Vilken frisyr är snyggast?

Lika benägna att hålla med är vi inte då någon påstår att vissa människor är mer värda än andra. Plötsligt förstår vi att när det gäller viktiga, livsavgörande saker, kan man inte ha den inställningen att den ena åsikten är lika mycket värd som någon annan. Här kommer vi in på moralens område, och moral omsatt i handling – och brist på moral – får konsekvenser, det har historien visat gång på gång med förskräckande exempel. Det är det här som Roy Andersson varnar för när han säger att vår tid präglas av en nihilism som innebär förakt för moraliska värden och brist på framtidstro. Även psykologen C G Jung varnar för att mänskligheten är på väg mot en katastrof, om vi inte åter får kontakt med vårt inre liv. Jung menar att människan tidigare haft kontakt med djupare liggande lager i medvetandet som arbetar med känslor och symbolspråk, i motsats till det i våra dagar så väl utvecklade intellektet. Det som har hänt sedan framförallt 1600-talet, enligt Jung, är att intellektet tagit kommandot och förtryckt allt som inte är förenligt med dess egen logik: ”Nutidsmänniskan förstår inte i hur hög grad hennes s.k. rationalism (som har förstört hennes förmåga att reagera på numinösa symboler och föreställningar) har utlämnat henne åt psykets underjordiska krafter. Hon har frigjort sig från vidskepelse (tror hon), men processen har kostat henne de andliga värdena, vilka hon gått förlustig i en utsträckning som

är direkt farlig. Hennes andliga och moraliska tradition har ramlat sönder; för denna förstörelse får hon betala med desorientering och kluvenhet världen över.” (Jung 1992, s. 94).

Redan Nietzsche förklarade att Gud är död, det vill säga att nu fäster vi inte längre något avseende vid översinnliga saker eller någon ”högre mening” med livet. Nu är det istället vetenskapen och förnuftet som dyrkas. Jung menar att detta är ett stort misstag: ”Känslan av en högre mening med tillvaron är det som höjer människan över det krasst vardagliga perspektivet. Saknar hon den känslan, är hon vilsen och olycklig.” (Jung 1992, s. 89).

Den upplevda högre meningen med våra liv skulle alltså enligt Jung vara det som saknas hos nutidsmänniskan. Hur kan vi återskapa den, nu då de religiösa symbolerna för de flesta av oss mist sin mening?

M E N I N G E N M E D LI V ET

Vad är då meningen med våra liv? Vad är det som gör livet värt att leva, eller kanske snarare, vad är det som människor strävar efter?

För många människor går livet ut på att skapa så många lyckliga ögonblick som möjligt. När det ändå inte finns någon högre mening med livet så kan man lika gärna ha det så bra som möjligt under den korta tiden på jorden. Inom moralfilosofin kallas denna livshållning för hedonism. Tanken är att man bör eliminera lidande och olycka och maximera välbehag och lycka.

Hedonismen är, precis som alla andra filosofiska riktningar, någonting man medvetet kan välja att leva efter. Men de flesta som lever hedonistiskt gör det förmodligen omedvetet, utan att tänka på det. Att dra sig undan en obehaglig upplevelse, som till exempel att dra upp handen ur en hink med alltför varmt vatten, är någonting vi gör automatiskt. På samma sätt söker vi behagliga upplevelser som att äta god mat och vila när vi är trötta utan att behöva tänka närmare på det. Om vi på detta sätt låter livet förflyta kan vi kalla oss för omedvetna hedonister, eller hedonister enligt den psykologiska teori som säger att människans handlingar först och främst är motiverade av just strävan efter lust och undvikande av olust.

Den hedonistiska livsformen tycks vara en livsform som passar ovanligt bra in i konsumtionssamhället. Att utan någon hindrande tanke ögonblickligen tillfredsställa de begär människan hyser är just definitionen på en god konsument, som vi sett tidigare. Man skulle kunna säga att det kapitalistiska konsumtionssamhället främjar den omedvetna hedonistiska livsformen. Det är förmodligen den livsform som allra bäst passar in i den typen av samhälle. Det verkar också vara en livsform som är på stark frammarsch. Hur ska vi annars tolka uppgifterna om att konsumtionen hela tiden slår nya rekord?

Baksidan av denna livsform är inte svår att se i vårt samhälle. Det uppenbara är förstås den konsumtionshysteri som piskats upp genom reklam och förmånliga(?) erbjudanden om att låna till konsumtion. En hysteri som lett till

En otidsenlig tanke som föll mellan raderna:

“Det är vuxet att inse att världen tillhör i första hand de döda och att vi bara är deras hyresgäster för en tid. De skapade den, de skrev dess litteratur och dess sånger och är djupt intresserade av hur våra barn behandlas ty det är barnen som kommer att hålla det hela igång. Tanken att vi alla har rätt att ändra allting är en djup förolämpning mot dem.”

ROBERT BLY, THE SIBLING SOCIETY

Utan denna känsla av yttre meningsfullhet blir att många ungdomar idag har skulder som varit otänkbara för 20–30 år sedan. En annan bakmänniskan ett offer för subjektiva känslor och ett slags dröm, som tenderar att degenereras sida av myntet är alla de olika typerna av missbruk som finns i dagens samhälle. Idag är det till en nattmara.” (Wilson 1974, s. 43).

Den mekanism som Wilson menar ligger bakinte bara fråga om alkohol och droger som missbrukas, utan det handlar om shopping, mat, spel, om maximalupplevelserna påminner om den metod som ofta används i meditation. Det finns sex, för att nämna de kanske vanligaste. Här har sökandet efter behagliga upplevelser eller ”kickar” tusen och en olika meditationsmetoder, men gemensamt för dem alla kan sägas vara en strävan spårat ur och lett till att individerna förlorat konatt koncentrera uppmärksamheten till en enda trollen över sina liv.

Att minska lidandet och öka lyckan för ett punkt. Det kan vara ett föremål som man tittar stort antal människor kan man säga är den bäpå eller att känna en kroppsdel. När tankar dyrande idén inom socialismen och socialliberalisker upp slår man genast bort dem och återför uppmen. I Sverige har socialdemokraterna efter anmärksamheten till koncentrationspunkten. Lyckas man med detta en längre stund, ca en kvart, uppdra världskriget mycket framgångsrikt byggt upp välfärdssamhället efter en vision om folkhemmet står en förunderlig känsla av närvaro och att vara som ett samhälle som är till för alla medborgare. i samklang både med sig själv och livet runtomkring. På senare tid har mindfulness blivit populärt Det har framförallt handlat om att förbättra de i Sverige. Det kan sägas vara en form av meditamateriella villkoren för medborgarna. tion som används i kognitiv beteendeterapi.

De socialdemokratiska visionärerna antog att Förutom ovanstående metoder finns ytterlinär man väl tillgodosett de grundläggande behoven så som mat, arbete, bostäder och drägligare ett sätt att försöka nå lycka och mening gega levnadsförhållanden för alla, så skulle männom sinnena, nämligen konst och konstuppleniskor mer eller mindre automatiskt sträva efter velser i vid bemärkelse. Konsten i alla dess olika andlig och kulturell utveckling. Men ”där måste former – inklusive musik, dans, litteratur, poesi – har i alla tider använts för att uttrycka mänjag erkänna att vi har anledning att vara besvikna”, säger Ingvar Carlsson i Jan Troells enaståenniskans vördnad inför livet och det förunderlide dokumentärfilm Sagolandet. ga. Efter hand har människans förmåga till detta krympt, i takt med att det rationella tänkandet Psykologen Abraham Maslow har varit inne på liknande tankegångar. Hans berömda behovstagit kål på den mystik som förut omgav tillvastege ordnar behoven i en hierarki. Först när de ron. Trots allt finns det konstnärer som fortfarande försöker och som lyckas förmedla något basala materiella behoven är tillfredsställda kan människan sträva efter att förverkliga mer imav det outgrundliga, och som i vissa ögonblick upplever sig vara i samklang med något större än materiella behov så som gemenskap, uppskattning och självförverkligande. Maslows teori bygdem själva, vilket ger konstnären en stark känsger på studier av ett antal kända personer som la av mening. han ansåg vara sällsynt kreativa, självständiga De bästa konstnärerna har en förmåga att och psykiskt helt friska. Dessa personer hade ofta kunna fånga livet. Både det som är allmängiltigt maximalupplevelser (peak experiences), stunder av men också det som är specifikt för den tid vi lever i. Ibland kan verkligheten paradoxalt nog beintensiv klarsyn fyllda av lycka och mening. (Atkinson 1990) höva begränsas om man ska få grepp om vad som Författaren Colin Wilson har gått ett steg ”verkligen” sker. Kanske handlar det om att skalängre och undersökt möjligheten att genom en pa distans och möjlighet till reflektion, eftertanke och djupare förståelse. Ett konstverk eller ett fotometod avsiktligt framkalla maximalupplevelser. grafi erbjuder en sådan avgränsad verklighet som Nyckeln till dessa är enligt Wilson en medveten öppnar för reflektion och kontemplation. koncentration som fokuserar viljan. Den mobilisering av energi som den starka koncentrationen Just behovet av avgränsning och begränsning leder till ger en ökad vilja att leva. På motsatt leder tanken till att det kanske inte är sinnesuppsätt kan leda förlama viljan, vilket i förlängninglevelserna själva som är det essentiella, utan frånen kan framkalla depression. varon av dem. Därmed har vi kommit över till ”När känslan av mening är stark, bevaras den andra stora gruppen av metoder för att nå en hög nivå av viljeenergi och allmän hälsa. lycka och mening – vägen bort från sinnena.

Sida 15 Magasin Nic #1 , 2007

  Det man först kommer att tänka på när det gäller vägar bort från sinnesupplevelser är förstås askes. Asketen strävar ofta efter att frigöra sig från sinnena och det kroppsliga för att därigenom kunna transcendera, eller stiga upp från det mänskliga nedsjunka tillståndet och nå en förening med det gudomliga. Medlet är olika former av avhållsamhet – från mat (fasta), vissa födoämnen, sömn, tal, könsumgänge med mera. Alla de stora religionerna kan sägas ha sina former av askes som utövas av speciella grupper. Fakiren är en extrem variant som innebär en nära nog total avvisning av och ett totalt oberoende av (?) det sinnliga och världsliga.

Detta demonstreras ibland på ett iögonfallande sätt genom att fakiren uthärdar smärta och lidande, genom att han till exempel står i exakt samma kroppsställning under tjugo års tid (Ouspensky, 2001).

Det finns en annan väg bort från sinnena som inte primärt fokuserar på avhållsamhet, och som därigenom skulle vara lättare att anamma i vår tids konsumtionsinriktade samhälle. Det är en livsform som man skulle kunna kalla för medveten livshållning. Här tänker jag på olika former av etiska system i vid mening. Grunden är här att man har en föreställning om vad som är det goda och rätta och hur man ska kunna handla i överensstämmelse därmed. Den medvetna livshållningen innebär att man frivilligt underkastar sig regler eller normer som man lever efter. Man avstår alltså från andra sätt att handla och leva på och väljer sin egen väg. Enligt den danska filosofen Sören Kierkegaard är etikern en människa som inser det allvarliga i att leva och ställer sig frågan hur hon bör leva sitt liv. Etikern väljer att fullt ut ta ansvar för sitt liv och sina gärningar. Här finns inte tanken på att livet ska göra henne lycklig.

Hon gör bara det hon måste göra. Lyckan kommer eventuellt som en tillfredsställelse över att lyckas följa den livsväg hon valt, olycka och lidande (skuld) när hon misslyckas.

Den medvetna livshållningens livsform rymmer även olika typer av medvetna religiösa livshållningar. Det som förenar både etikern och den medvetet religiöse (jag exkluderar alltså alla dem som är troende för att föräldrarna är det och de som inte själva valt det utifrån övertygelse) är att de valt att leva efter regler och normer. Det innebär i många fall lidande för egen del och försakelser av sådant som kunde ha gynnat dem ur ett strikt egoistiskt perspektiv. Det som skiljer dem åt är världsåskådningen. Tror man att det finns något översinnligt, gudomligt eller tror man inte det (eller man vet inte eller bryr sig inte).

Gemensamt för de olika formerna av medveten livshållning är den ökade upplevelsen av mening. Individen lever inte enbart för sin egen skull, för sitt eget välbefinnande, utan det finns en högre mening. Denna högre mening består alltså i att det finns något utanför en själv (och de närmast anhöriga) att ta hänsyn till, och som man är beredd att offra och försaka för – till exempel mänskligheten eller ett

Sida 16 Magasin Nic #1 , 2007

ideal. Den kanske tydligaste symbolen för detta är Jesus, som offrar sig för mänskligheten. Men förlusten av det gamla livet innebär samtidigt att han finner Livet med stort L. K A N M A N VÄ L J A L I VS F O R M ?

Skulle en livsform verkligen vara bättre än alla andra? Förmodligen sticker jag ut hakan när jag nu menar att den lycka och mening i våra liv som de olika livsformerna möjliggör, skiljer sig åt inte bara i kvantitet utan även i kvalitet. Maslow kom fram till ungefär samma svar då han undersökte personer som i hög grad förverkligat sig själva och fann att den lycka och tillfredsställelse man får på högre trappsteg i behovshierarkin övertrumfar det man kan få på de lägre (Atkinson 1990).

De tillfälliga ögonblick av lycka som fås genom den hedonistiska livsformen kan inte mäta sig med den mening som den medvetna livshållningens livsform bär. De flesta av oss känner säkert till den kortvariga lycka man får av att konsumera. Relativt snart falnar den glädje man känt då man införskaffat favoritartistens senaste skiva eller den nya platt-TV:n. Om konsumtionssamhället hade kunnat göra oss lyckliga så hade vi för länge sedan avskaffat olycka och lidande i västvärlden. Inte ens meditation eller skönhetsupplevelser kan erbjuda en varaktig lösning. Det tillfälliga är liksom en del av sinnesupplevelsernas beskaffenhet. Hur skulle vi då kunna förvänta oss en högre och hållbar mening av något som är tillfälligt?

Min inställning är alltså att både kvaliteten och varaktigheten i lyckan och meningen talar till den medvetna livshållningens fördel.

Huvudskälet till att det är så är förstås att den medvetna livshållningens livsform knyter ihop individens alla handlingar till en helhet. De är inte längre isolerade öar som saknar beröringspunkt med varandra. Värdet av varje handling bestäms av hur väl den gagnar den medvetet valda livsformen. Och strävandet efter livsformen skänker en mening som vida överstiger värdet av varje enskild upplevelse. På så sätt har människan återfått kompassen, målet med livet och således även meningen.

I denna individualismens och valfrihetens tidsålder är vi vana vid att när som helst, när vi så önskar, kunna göra ett nytt val. Är det på samma sätt med livsformen? Kan vi när som helst byta livsform, ungefär som vi byter internetleverantör? Knappast, livet innehåller en existentiell dimension som går bortom det rationellas lagar.

Jag minns från mina filosofistudier hur vi diskuterade ”Pascals vad”. Filosofen Blaise Pascal skulle ha radat upp ett antal argument som utmynnade i att det är klokast att tro på den kristna läran, eftersom vi med förnuftets hjälp ändå inte kan avgöra om Gud existerar eller inte. Finns Gud och man lever ett kristet liv så kommer man till himlen. Har kristendomen fel så gör det ingenting, eftersom man även då slipper komma till helvetet.

Detta resonemang reagerade jag starkt på då,

och gör det även nu. Det skulle nämligen leda till ett köpslående med sin egen övertygelse och innebära oärlighet och hyckleri. Den medvetna livshållningens livsform måste vara sprungen ur ens egna ärliga uppriktighet, den måste vara äkta om det ska vara någon mening med den.

En faktor som försvårar bytet av livsform, förutom den uppenbara svårigheten att bryta vanans makt, är att samhället främjar vissa beteenden och livsstilar, och missgynnar andra.

Vi har sett hur vår tid kan beskrivas som en konsumtionens tidsepok och att det är den omedvetna hedonismens livsform som bäst överensstämmer. Vi har vant oss vid ett liv som är inrättat efter hur väl det kan ge oss bekvämlighet och kortsiktig lycka och njutning.

Att våga sig på att försaka dessa värden för något så nyckfullt som ett försök att ge livet en annan och mer varaktig mening är förmodligen inte så lockande. Särskilt eftersom varaktighet inte är något som efterfrågas i konsumtionssamhället. Kanske är begreppet varaktig mening (eller hållbar mening, för att använda ett modeord) inte ens begripligt.

Det finns även en existentiell anledning till varför vi i regel inte ifrågasätter det liv vi lever.

I inledningen nämnde jag att vi värjer oss för att stanna upp och vara ensamma med oss själva. Den känsla av tomhet och meningslöshet som då dyker upp vet vi inte hur vi ska hantera. Karl-Olov Arnstberg beskriver vår situation på följande sätt: ”Det jag tänker mig är, att det i vår moderna njutnings- och spänningsorienterade tillvaro finns ett slags tabu mot tomhet, att stanna upp och inte göra någonting alls, därför att om vi gör det, så stirrar meningslösheten oss i ansiktet. Tomheten och stillheten är farliga, eftersom vi inte tror på något. Det finns ett ord som är näst intill bortglömt och som hör samman just med tron på en Gud och en mening med tillvaron: förtröstan. Till den som drabbades av olycka kunde man säga: ”Hav förtröstan!”. Eftersom vi inte har någon förtröstan, egentligen inte längre riktigt vet vad det är, så kan vi inte stanna upp, inte bara släppa fram den där känslan av att höra samman med något större.” (Arnstberg 2007, s. 30).

Dessutom riskerar man att hamna utanför den sociala gemenskapen. Och rädslan för exklusion är en rädsla som inte är inbillad utan högst reell i vår snabbt föränderliga värld, där det förväntas att det är individerna som ska förändras efter omgivningens krav och inte tvärtom.

Därför kan man berättigat fråga om det överhuvud taget är möjligt att välja en livsform som inte är i linje med den som samhället gynnar. Tyvärr finns inte utrymme att här närmare gå in på frågan men den är väl värd att fundera på. För många blir därför bytet av livsform blott ett tankeexperiment, eller på sin höjd ett botaniserande kring några av de rätter som New age-rörelsens smörgåsbord erbjuder.

Trots dessa svårigheter vill jag hävda att det går.

Min erfarenhet är att möjligheten till ett skifte av livsform framförallt finns då den

nuvarande livsformen inte längre fyller sin funktion, då den bryter samman. När saker och ting ställs på sin spets, då liv och död står på spel, när människan skakas om i sina grundvalar. Först då är man i regel beredd att ifrågasätta sitt liv och sin livsform.

Många människor har vittnat om att en olycka de varit med om eller en nära anhörigs död plötsligt har förändrat deras liv. Saker som tidigare upptog ens tid upplevs nu som meningslösa. En process då man omvärderar alla värden startar. Hur det kan gå till berättar Peter Noll mycket gripande om i boken Den utmätta tiden.

För att lyckas med bytet av livsform tror jag att det krävs tre saker: 1. Insikt om att någonting är fel med det liv man lever.

2. Strävan efter att hitta sanningen om sig själv och livet. För det krävs mod samt ärlighet och uppriktighet för att våga se livet som det är.

3. På grundval av den nya världsbild som växer fram hitta en ny livshållning.

Om man på detta sätt ställer sig öppen för livet självt kommer det att leda en igenom de situationer man ställs inför. En process inleds som visar på vad man måste ta itu med och

förändra. Är man framgångsrik i denna strävan innebär det att kontakten med sitt inre liv, eller livet självt, ständigt stärks. Nya värden växer fram som leder till ett nytt förhållningssätt till allt och alla. Det gamla livet faller bort och man går in i det nya, ungefär så som en larv i sin puppa transformeras till en fjäril.

Hur ser då den perfekta livsformen ut?

Den som vill ha ett rakt och entydigt svar på den frågan blir nog tyvärr besviken. Det viktigaste en människa kan göra är att få kontakt med sitt eget liv, så att hon hittar kompassen och själv kan styra sina steg och ta ansvar för sina handlingar.

”Freedom is just another word for nothing left to lose”. Så skrev Kris Kristofferson och sjöng Janis Joplin.

Kanske är det så det ligger till.

Fortsätt läs:

Andersson, Roy (1995): Vår tids rädsla för allvar, Göteborg: Filmkonst.

Arnstberg, Karl-Olof (2007): Svenska tabun, Stockholm: Carlsson Bokförlag.

Atkinson, Rita L. m. fl. (1990): Introduction to Psychology, Orlando: HBJ. Bauman, Zygmunt (1999): Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen, Göteborg: Daidalos.

Filosofilexikonet (1988): Stockholm: Forum.

Freud, Sigmund (1983): Vi vantrivs i kulturen, Stockholm: Röda rummet.

Hamilton, Carl (2004): Det infantila samhället: barndomens slut, Stockholm: Prisma.

Jung, Carl Gustav (1992): Människan och hennes symboler, Stockholm: Forum.

Kierkegaard, Sören (1996): Sjukdomen till döds, Guldsmedshyttan: Nimrod.

Nietzsche, Friedrich (1971): Antikrist; Hammaren talar, Staffanstorp: Cave.

Noll, Peter (1985): Den utmätta tiden, Stockholm: Bromberg.

Ouspensky, P. D. (2001): In Search of the Miraculous, Orlando: Harcourt.

Wikström, Owe (2001): Långsamhetens lov eller Vådan av att åka moped genom Louvren, Stockholm: Natur och kultur.

Wilson, Colin (1974): Nya frågeställningar inom psykologin: Maslow och den post-freudianska revolutionen, Staffanstorp: Cave.

Sida 17 Magasin Nic #1 , 2007

 

Filmen kan förändra samhället – trots förnedringsteve

TEXT: STEFAN KARLSSON FOTO: HELEN JOHANSSON

”Vad som gör mig bedrövad är förnedringsteve. Man får en stor publik för att man ska förödmjuka de här människorna och de gråtande ska lämna scenen.

Fan, att vi kan leva i en sådan tid.”

Roy Andersson är kanske den filmregissör i Sverige som håller fanan högst när det gäller ambitionerna att påverka samhället.

Allt ifrån böckerna Lyckad nedfrysning av herr Moro och Vår tids rädsla för allvar till hans kort- och långfilmer.

Magasin NIC har lyckats få en kort pratstund med regissören om de negativa trenderna i samhället och vad som krävs för att vrida utvecklingen åt ett annat håll.

D

en 15 september visades Roy Anderssons nya film Du levande på Fantastisk filmfestival i Lund. Jag försökte boka en intervju med regissören i samband med filmvisningen, eftersom han skulle presentera filmen och även svara på frågor efteråt.

Det visade sig vara lättare sagt än gjort.

Roy Andersson är en upptagen man och hans medarbetare hälsade att det inte fanns utrymme

för någon intervju. Utan några större förhoppningar deltog jag i minglandet innan filmvisningen och lyckades faktiskt få några minuter i avskildhet med honom.

Det blev ett kort samtal som knyter an till innehållet av Magasin NIC, med fokus på hans analys av tillståndet i dagens Sverige.

I din bok Vår tids rädsla för allvar talar du om just rädslan för allvaret, att man skyr kvalitet och om värderelativismen i samhället. Hur ser du på de här tankarna idag, tolv år senare?

– Det är ännu värre idag, säger Roy Andersson samtidigt som han skrattar på sitt karaktäristiska sätt.

På vilket sätt då?

– Vad som gör mig bedrövad är förnedringsteve (typ Idol, red). Man får en stor publik för att man ska förödmjuka de här människorna och de gråtande ska lämna scenen. Fan, att vi kan leva i en sådan tid.

– Men man får inte ge upp. Jag är ändå optimistisk. Jag jobbar ju på att påverka och vända den här trenden.

Men hur långt kan det gå? Kan det bli mer förnedring än det här?

– Den här trenden kommer att pågå tills man tröttnar, tror jag. Jag tror det hänger ihop med den ekonomiska verkligheten också.

Roy tänker efter i fem sekunder och ser fundersam ut.

– Jag vet inte riktigt om det är så heller. Jag tänkte säga så här: När det håller på att bli för jävligt och man fattar att vi håller på att gå mot undergången med öppna ögon, hela klimatförändringen och allt detta i kommersens namn. Då börjar man vakna och fatta. Tyvärr kanske det är för sent då.

När det blir för obehagligt kan man inte skoja på det sättet.

– Nä, just det. Människor blir olyckliga. Man har problem överallt, i skolor, skolbarn och ungdomar, deras framtidstro. Det är i gungning alltihop. Den här enorma själviskheten också som hyllas.

Någonting som jag tar upp i min essä (sidan 14) är den här vurmen för det ungdomliga. Det är ingen som vill växa upp och bli vuxen längre.

Carl Hamilton har skrivit en hel bok om detta.

Det tycker jag är ett allvarligt tecken.

– Ja, jag tänkte just på de här förnedringsprogrammen. Personerna där är ju förebilder. Det är de vuxnas förebilder som de unga får se. När de ser det här så tror de att så här är livet. Hur kan man tro att man ska kunna stoppa mobbning i skolorna så länge det här får pågå?

Och när vuxna vill bli som tonåringar, vem ska då vara förebild för tonåringarna?

– Ja, just det. Människor mår inte riktigt bra idag.

Några sekunders tystnad uppstår och snart är det dags för visningen av Roy Anderssons nya film.

När kommer nästa film då?

– Vi får se.

Har du någonting på gång?

– Ja, det har jag men jag måste få pusta ut lite grann.

Mer konkret än så blir inte Roy. Jag går in och sätter mig i salongen och väntar på något som jag vet ska bli en unik konstnärlig upplevelse. fotnot: Den som vill veta mer om Roys tankar kring hans kommande film, kan läsa mer på DN kultur.

ROY ANDERSSON · Född i Göteborg 1943 · Långfilmsdebuterade 1970 med kritikerrosade En kärlekshistoria · Uppföljaren Giliap, 1975, floppade men har på senare år omvärderats · Har därefter gjort många och prisbelönta re klamfilmer · Succéartad långfilmscomeback med Sånger från andra våningen, 2000 · Medverkat i det kontroversiella projektet Lyckad nedfrysning av herr Moro, som resulterat i bok med samma namn · Författare till boken Vår tids rädsla för allvar · Aktuell med långfilmen Du levande

Page 18 Magasin Nic #1 , 2007

Sida 19 Magasin Nic #1 , 2007

 

Hallå malmöbor – flyr ni från Livet?

MANNEKÄNGINTERVJUARE: CAJSA CARRÉN FOTO: BABAK PAYANDEH

NIC-mannekäng # 1

NIC-mannekäng # 2

Mannekäng kommer från nederländskans ”manneken”, ”provdocka”, ”modedocka”.

Det var ursprungligen en benämning på de små modedockor i trä som skickades mellan de europeiska hoven, iklädda senaste mode så att skräddarna och sömmerskorna skalenligt fick studera nya skärningar. De förekom första gången 1397. Mannekäng kan även syfta på den docka, byst, som man provar kläder på.

Den förekom första gången cirka 1750.

1849 började man att göra industri av skyltdockor i full skala, från början en idealiserad typ, från 1940-talet med ett mera personligt utseende.

Mannekäng kan även syfta på personer, i huvudsak kvinnor, som visar kläder. Levande mannekänger, ”modeller”, användes för första gången 1830.

– Nej, det tycker jag inte.

LEVER DU VERKLIGEN DET LIV SOM DU SKULLE VILJA LEVA? – Ja. Jag lever det liv jag vill.

HUR LYCKAS DU MED DET? VAD ÄR DET SOM GÖR LIVET VÄRT ATT LEVA? – Det gäller att ta emot livet och se möjligheterna.

Idag har jag varit förlovad i åtta år med min underbara älskling Katarina Maserak. Tillsammans försöker vi vara sparsamma mot naturen, bland annat genom att inte ha bil. Istället handlar vi i närheten av där vi bor, vilket i och för sig inte är så svårt eftersom det ligger fyra livsmedelsjättar alldeles i närheten!

– Strategispel är ett bra sätt att umgås med kamrater på; att få blanda tur och skicklighet i spel utan att förlora pengar.

HAR DU NÅGRA FLER IDÉER KRING HUR MAN KAN LEVA LIVET? – Genom att sopsortera känner vi oss mindre skyldiga när vi flyger, till exempel. Jag är också oerhört tacksam över att slippa ta lån. Jag önskar att folk kunde stressa mindre och inte fastna i lånefällan. För att hjälpa till att utjämna skillnader köper jag de hemlösas tidning Aluma och donerar pengar till Stadsmissionen, Cancerfonden, SOS Barnbyar och till en organisation som heter Dog Rescue. Den kom jag i kontakt med när jag bodde i USA, men då var jag mindre medveten än jag är idag.

Bengt Sjödin, 29

NIC WAS HERE

Sida 20 Magasin Nic #1 , 2007

– Nej, jag flyr inte livet, jag är ju mitt uppe i det!

HUR LYCKAS DU MED DET? VAD ÄR DET SOM GÖR LIVET VÄRT ATT LEVA? – Jag arbetar som skolsköterska på ett vikariat i Lund, och jobbet är viktigt för livskvaliteten.

Jag vill arbeta så länge jag är frisk, så det är ju lite oroligt.

HAR DU NÅGRA FLER IDÉER KRING HUR MAN KAN LEVA LIVET? – Jag har varit gift med Roland i nästan 30 år och vi gör allt vi kan för att hålla oss unga. Till det bidrar våra tre döttrar, 28, 26 och 18 år gamla. Den yngsta går i gymnasiet och bor kvar hemma; det tycker jag känns bra.

– Jag läser skönlitteratur och deckare på fritiden men deltar inte i något föreningsliv.

Jag hade en arbetskamrat som var mycket aktiv i Amnesty. Hon berättade mycket intressant. Genom henne har jag fått en annan bild – hur svårt och jobbigt det är för många i världen. Jag beundrar verkligen dem som engarerar sig.

Christina Säll, 60

NIC WAS HERE Sida 21 Magasin Nic #1 , 2007

D

memento mori

et var långlördag i den stora staden och klockan var lite över två. Vi var ute och gick, och allt var precis som det alltid är en sådan där vanlig dag. Ända tills vi kom hem.

Plötsligt vitnade hennes ansikte. Pupillerna försvann under ögonlocken och kroppen hävde sig i kramper.

En stund senare låg det 20 månader gamla livet på vårt köksgolv, utan att andas. Vi stod på knä bredvid och konstaterade för en oändlig sekund att allt var slut.

Men döden gick sin iväg. Ambulanspersonalen berättade att sånt här kan hända små barn.

Vi fick en andra chans; en möjlighet att inse vad som är det enda värdefulla, när allt kommer omkring.

Ett memento mori är inom konsten en bild menad att tjäna som en påminnelse om döden. Uttrycket är latin, och betyder ungefär ”kom ihåg att du är dödlig”. Under renässansen och barocken blev uttrycket ett vanligt tema också inom lyriken. Parallellt utvecklades en annan stilriktning: memento vivere, ”minns livet”, med fokus på livet istället för på döden.

KÄLLA: WIKIPEDIA.SE

E N R E SA I G I LL E L E J E

m sanningen ska fram, var det inte utan oro som jag anmälde mig till mitt livs första retreat, eller reträtt som det enda tillgripbara svenska ordet lyder. Jag skulle tillbringa två dygn i tystnad och i sysslolöshet. Hur skulle jag påverkas av att skala bort vardagens alla bestyr och allt tjatter och sorl i tillvaron? Vilka undangömda tankar och känslor skulle avskärmningen locka fram?

Refugiet – ”tillflyktsort” på latin – drivs av danska diakonissor. Den gamla strandvillan var från början ett semesterhem för personalen på Lukasstiftelsen, men sedan 1988 anordnas här retreater och hvileferie för allmänheten.

Våra rum är enkla och har få möbler. Det finns gott om läslampor: en vid den hårda smala bädden, en vid det lilla skrivbordet och en mitt i rummet bredvid fåtöljen. En bibel, en psalmbok, en van Gogh-affisch och en väckarklocka är vad som i övrigt finns.

Sankt Lukasstiftelsens refugium ligger fyra kilometer väster om tjuvfiskehamnen Gilleleje.

Vi var nitton som hade anmält oss; vi som var yngst var runt trettio, de flesta andra såg ut att med god marginal ha lämnat föräldraskapets plikter bakom sig. Bland oss fanns kvinnor i färgglada ponchos och fotriktiga skor, en hel del orakade män, ett par i fjällrävenmundering samt en enda herre i struken skjorta. Sju män och tolv kvinnor.

Snart samlas vi i refugiets kyrkorum. Det småpratas förväntansfullt.

Vi får lite praktisk information: om någon verkligen behöver ringa så måste det ske utanför området. Om någon inte skulle ”klara av” att vara tyst så är det okej att ta någon av ledarna under armen och gå iväg och prata.

– Det kan komma upp saker under tystnaden som man måste få sätta ord på, säger Marie Ber-

O

néli från Möllevången-Sofielunds församling.

– Nu läser vi en bön tillsammans. När den slutar går vi allesammans in i tystnaden...

Någon minut senare.

En stolsrygg knakar till. Jag tittar mig omkring.

Undrar när man får resa sig och vad man då ska hitta på.

Vi sitter i en liten ljus sexkantig kyrkobyggnad.

På dörren sitter en kollektbössa av hamrat järn. Väggarna tycks solida – konstigt att man ändå hör havet ända hit. Det är säkert flera hundra meter dit.

Plötsligt är det som att orden ställer sig på kö i munnen. Bäst att resa sig och gå – för det får man väl nu?

Det är kvällning och några har samlats i sällskapsrummet som gör skäl för sitt namn: Udsigten. Havet ligger alldeles nedanför. Det känns lite konstigt att vara nära andra när man inte får prata.

Jag går ut och tar mig ner till vattnet genom

ett skogsparti. Det är stjärnklart, iskallt och nästan fullmåne. Jag bokstavligen slås av den där sällsamma känslan att å ena sidan vara en del av någonting oändligt stort och tidlöst, och å andra sidan vara fullständigt obetydlig och förgänglig – ja, som en droppe i det hav jag betraktar.

Frukost dagen därpå.

Somliga möter ens blick med ett litet leende, andra tittar upp i taket eller ner i golvet. Folk fingrar på porslinet. Det är inte alldeles lätt att behålla fokus. Andras tankar krockar liksom in i mina.

Frukostbuffen är ljuvlig på danskt manér men jag pilar snart in på mitt rum.

Vid tiotiden bryts tystnaden tillfälligt av en föreläsning som jag valt att gå på.

Enneagrammet är ett av människans äldsta redskap för självkännedom, får vi berättat för oss.

Det är en psykologisk modell som påstås kunna peka ut våra (ofta bedrägliga) självbilder. Läran

används både inom islam och kristendom, och inte sällan i nyandliga kretsar.

– Vi kämpar alla med samma saker, fast vi gör det på olika sätt, säger Marie Bernéli. För mig skar enneagrammet genom alla mina försvar och hjälpte mig att förstå mig själv och hur jag kan förändra mina fastlåsta perspektiv.

Enneagrammet ska fungera oavsett man har en tro eller inte.

– Frågan är inte om vi kan se Gud eller inte, om vi har en religiös tro eller ej, utan om vi är beredda att verkligen se in i oss själva.

Enligt enneagrammets typologi är jag en Woody Allen-personlighet. Förvisso älskar jag hans filmer, men jag känner mig ändå inte helt smickrad över upplysningen.

Vid lunch känns det inte längre konstigt att sitta ansikte mot ansikte med en främling i total tystnad. Då och då fastnar min blick på en punkt i fjärran och dröjer sig kvar utan anledning. Tiden

Retreat eller bara reträtt?

  ”Skulle tystanden kunna fungera för själen, som fastan gör för kroppen; sker det en rensning som förtydligar våra upplevelser och förhöjer våra känslor?”

försvinner in i små svarta hål. Det är en behaglig känsla att försvinna bort.

Så vaknar jag till av ljudet när folk äter: bestick skär i porslinet, stolar repar mot golvet. Jag får för mig att maten har fått en förhöjd smak, som att någon har dragit i Photoshops mättnadsverktyg: laxen smakar verkligen Lax, ärtskidorna smakar Ärtskidor och potatisen Potatis. Distinkta smaker.

Skulle tystanden kunna fungera för själen så som fastan gör för kroppen – sker det en rensning som förtydligar våra upplevelser och förhöjer våra känslor?

Det är eftermiddag och jag ligger på sängen och tittar på en inglasad van Gogh affisch: Café du Nuit, är titeln. Hur kan någon (konstnären) förmedla så mycket mening med en vardaglig skymning över en oansenlig trottoarservering?

Vet inte, men han har än en gång slagit an en ton som ringer i mig.

Tar fram en bok som jag haft med: ”Hur kommer det sig att det ur en omfamning för några månader sedan växer fram ett barn, en levande person med allvarliga ögon?”

Wikströms Långsamhetens lov känns extremt

klyschig att läsa på en retreat, men hyllningarna till långsamheten berör.

Provar så en timmes ”kristen djupmeditation”.

Det är mycket behagligt men jag lyckas inte denna gång att ta mig ur min hjärnas våld. Tanke efter tanke pockar på min uppmärksamhet. De vägrar bli noterade och frisläppta, så som metoden föreskriver, tankarna tycks snarare vilja bli uppföljda. Vad betyder det?

Ibland kräver Friheten så lite.

Jag joggar längs Smidstrup Strand. Det är ingen vykortsstrand, utan en karg och ogästvänlig stenåker – farlig för joggande vrister – men så vacker!

Stora bollar av havsskum rullar framför mina fötter. Himlen är orangerosa, havet svart-vitt.

Trots styv motvind känner jag mig lätt och stark.

Det är kväll och några av oss har dröjt kvar i Udsigten. Ut ser man inget alls, bara hör hur havet dånar. En man tittar ändå ut genom fönstret. En kvinna sitter och skriver.

Nu har min oro över att vara tyst bland andra

tysta förbytts till lättnad. Jag känner ungefär som jag brukar göra när jag åker tåg och har många timmar kvar till ankomst och inget bagage att hålla reda på. Jag kan lättare vara den jag är. Vilken rikedom.

Tystnaden tar musten ur mig. Klockan är 21.04 och jag ligger redan i min säng.

I Wikström läser jag om faran med att städa undan döden och dess traditioner: ”Detta har gjort att den oro som tidigare ’dränerades’ via religiösa riter nu har släppts loss och flyter omkring i samhället.”

Kanske är det i riternas ställe som populärkulturens ikoner dyker upp för att strö socker i vår ångest. Så kan man kanske förklara fenomen som Paris Hilton och Britney Spears.

07.44 – stiger upp till den sista dagen.

Jag börjar gilla det här – att få slippa kompromissa med den jag är. Vem jag nu är.

Det snöar utanför mitt fönster och jag undrar hur man vet att ens strävan efter självkännedom leder mot utsatt mål. Kan man känna sanningen även om det är besvärligt att höra den – vad

Sida 27 Magasin Nic #1 , 2007

som är genuint även om det inte överensstämmer med ens självbild? När är introspektionen uppbygglig och när är den en flykt?

Jag väljer att få 20 minuters massage, det ingår i retreaten. Massösen drar en stor sugpropp över ryggen. ”Koppning” påstås göra att kroppens eget antibiotika frigörs. När jag kommer ut är marken alldeles vit av snö och det är glashalt. Jag känner mig urlakad, men tillfreds.

Lunch sista dagen. Jag är tung i kroppen, avtrubbad och samtidigt ändå alert.

Andras närvaro stör mig inte ett dugg. Jag fäs-

ter stor uppmärksamhet vid små ting: spindeln på väggen, ostens mögliga kant, servettens struktur, den lilla pluppen som ligger och flyter i tillbringaren med äppeljuice.

Vi erbjuds ytterligare en meditation. Men jag vill inte mer.

et och pennan, skriver ner vad jag tänkt och lägger sedan tillbaka blocket – allt i en långsamt upprepande dans. Men sitter jag beredd med pennan i hand, så kommer inga tankar alls.

Slänger ytterligare ett öga i Stinissen: ”Till fullo lever man bara om man låter livet gå sin egen väg”.

Beslutar mig för att tillbringa de sista tysta timmarna i rummet med havsutsikt.

På ett bord ligger några böcker med allvarliga titlar: Inre vandring, Samtal om Gud, Själens fågel, Lärobok för trasiga själar.

Plockar upp en på måfå, W Stinissen heter författaren: ”Det är viktigt att leva rätt, för att också kunna dö rätt. För att göra det måste man dö från sig själv medan man lever: släppa taget, let go.”

Noterar sedan något underligt: så länge penna och block ligger på bordet framför mig, så dyker nya tankar ständigt upp. Jag reser mig efter block-

Klockan är halv två och det är en timme kvar av tystnaden. Någonting har börjat hända inom mig; jag vill ha ett tyst dygn till – minst. I Indien finns retreater på upp emot två veckor, det hade varit något.

Så känner jag mig plötsligt lite tvekande inför retreatens egenvärde och det faktum att jag nästan kände ett beroende. Utmaningen måste ligga i att gå stärkt ur tystnaden och in i vardagens bestyr och ansvarstagande som en helare människa.

Däri ligger den verkliga utmaningen.

30 minuter kvar av tystnaden. Ska jag gå ner till havet igen?

Jag hinner. Och utan kamera denna gång.

Nu är det bara jag, havet och himlen.

TEXT OCH FOTO: HENRIK EKLUNDH PAGLERT

E N K O R T A R E V E R S I O N H A R T I D I G A R E P U BLICERATS I SÖDRA INNERSTADENS STADSDELSTIDNING

 

Hallå malmöbor – flyr ni från Livet?

MANNEKÄNGINTERVJUARE: CAJSA CARRÉN FOTO: BABAK PAYANDEH

NIC-mannekäng # 3

NIC-mannekäng # 4

– Jag lever absolut det liv jag vill.

LEVER DU VERKLIGEN DET LIV SOM DU SKULLE VILJA LEVA? – Jag gör och unnar mig allt jag vill och känner för.

– Jag reser mycket med min käre sambo och myser med vänner. Vi var i Thailand två gånger i våras och åker till USA nästa år. Där bor vi gratis i hans föräldrars hus i Florida!

HAR DU NÅGRA FLER IDÉER KRING HUR MAN KAN LEVA LIVET? –Jag är utbildad frisör och egenföretagare sedan ett år – mitt stora intresse är mitt jobb; friheten i en vanlig arbetsdag och att vara min egen chef. Jag hyr en stol på Nobelvägen, och har uppenbarligen ett gott rykte genom mun-tillmun-metoden och via nätet.

– Annars är fritidsintresset shopping och det är av absolut allt, men speciellt skor. Jag köper också varje nummer av Aluma och skänker pengar till Barncancerfonden. Det har min familj alltid gjort.

Emma Andersson och hennes sambo har nyligen flyttat till Möllan.

– Så vi planerar att delta i Möllevångsfestivalen nästa år. Det verkar kul!

Emma Andersson, 21

NIC WAS HERE

Sida 30 Magasin Nic #1 , 2007

– Nej, jag flyr inte livet, tvärtom. Det är trevligt att ha egen tid och få ligga kvar lite i sängen på morgonen.

HUR LYCKAS DU MED DET? VAD ÄR DET SOM GÖR LIVET VÄRT ATT LEVA? – Jag har varit fackligt och politiskt engagerad metallarbetare, och har fru och fyra barn. Nu är jag en aktiv pensionär – ordförande i bostadsrättsföreningen, kassör i PRO, ledare i Unga Örnar och Bunkeflostrands IF bland annat.

– Mitt engagemang grundlades i scouterna i unga år. Jag var patrulledare i KFUM Sorgenfri och kände att jag var framåt och inte rädd för att ta initiativ.

HAR DU NÅGRA FLER IDÉER KRING HUR MAN KAN LEVA LIVET? – Det man gör på sin fritid ska aldrig vara ett tvång, det värsta som finns är att stressa sig genom livet. Jag har alltid varit fullt frisk och aldrig besökt läkare förutom vid hälsokontroller.

Jag tror att det är generna som styr; min mamma var också mycket frisk. Och så har jag alltid varit restriktiv med alkohol, jag dricker hellre mjölk, det är gott.

– Jag är också medlem i Amnesty och fadder för en by i Afrika hos SOS Banbyar. Det har jag ju sett på TV, hur illa det är för barnen där.

Alf Granholm, 68

NIC WAS HERE Sida 31 Magasin Nic #1 , 2007

 

Hur revolterar man mot en oförlöst revoltör?

D å var det dags att ”vabba” igen.

För den som själv inte är småbarnsförälder, eller tvingats umgås med en sådan, betyder vab att man är hemma på grund av vård av (sjukt) barn.

Men nu till saken.

De flesta föräldrar vet att en heldag i hemmet med en vetgirig, understimulerad och därtill sjuk unge är en svår mental prövning. Man går hellre ut på stan. Kan man av någon anledning inte vara ute, går jag och många med mig till stadsbiblioteket.

Här på barnavdelningen kan man på nära håll iaktta ett fenomen som förbryllar mig: sjuttiotalisterna som börjat få barn.

HON beskrivs ibland som latte-mamman, men nu när caffè latten dricks av kreti och pleti är den ingen effektiv identitetsmarkör.

HAN har tidigare närmast varit inkognito.

Malmös vanligaste storstadsmammatyp född 1970-någonting är egentligen två olika typer. Antingen är hon bohème-chic eller så är hon affärskvinnosmart.

Den första typen hänger helst med alla sina barnvagnsväninnor på café Element och handlar alla sina och barnets kläder i Köpenhamn eller på Davidshalls torg.

Den andra typen älskar stuprörsjeans och trippar gärna runt i knälånga stövlar med mycket smala klackar, och hon bär stora fyrkantiga solglasögon oavsett väder.

Båda är coola på sitt sätt.

Malmöpappan av idag förekommer i huvudsak i en typ: den trötte. Inte trött som att han vill gå och sova, nej, han är trött på det sätt man blir när man går och tänker: ”Vad gör jag här? Hur ska jag kunna vara en reko farsa och ändå lite småmacho? Bäst att se blasé ut så att ingen märker att jag egentligen är ganska uttråkad”.

Pappan av idag är förvisso riktigt gullig mot sitt barn, men han ser ofta lite malplacerad ut. Som om frun hade utkommenderat honom för att få en stunds vila.

Från griffeltavlan inne på barnavdelningen ropar plötsligt min dotter på min uppmärksamhet – huh, jag har väl inte sett trött och vilsekommen ut!?

Sida 32 Magasin Nic #1 , 2007

Hon tampas om kritorna med en flicka i treårsåldern. Mamman, en ”bohème chic”, har handlat dottern en svindyr Katvig-stass.

Flickan har också fått en avancerad liten frisyr, inte olik mammans.

Mamman seglar för övrigt fram och tillbaka mellan griffeltavlan och sitt medhavda livsstilsmagasin. Hon är väldigt gullig mot sitt barn, och det ser ut som om hon gärna vill att alla runt omkring henne ska se det.

Flickans pappa är fysiskt närvarande.

Han sitter ihopsjunken på golvet och bläddrar förstrött i ett skejtmagasin. Han har rätt sneakers, den rätta army-jackan och kepsen på sned. Han är mån om sin framtoning men inte till den grad att han skulle kunna beskyllas för att vara det.

Han pratar med sin dotter: Hey, Nova.

Kolla, häftigt va...

Nova ser frågande ut. Samtidigt glider coola mamman fram och lägger sin arm runt pappan och pussar honom stolt på kind. Paret ser i den sekunden ut som hämtat ur en reklamtrailer menad att hotta upp bilden av den senaste Volvon eller någon annan produkt som dras med en ohipp stämpel.

Kanske är det bara jag som är fördomsfull, men varför all denna självmedvetenhet?

Varför så mycket attityd och jargong? Varför specialnamn, modekläder och svåra frisyrer på era barn?

Det tycks ha blivit politiskt korrekt att vara cool och tjenis med sitt barn – och gammalmodigt att ta barnet och sin föräldraroll på allvar.

Jag undrar hur det blir den dag då de coola mammornas och de trötta pappornas barn genomskådar rollspelet; dagen då ”Nova” och hennes vänner plötsligt förstår att deras föräldrar gör allt de kan för att inte verka vuxna. Dagen då barnen kanske inser att de behandlats som accessoarer.

Hur soft kommer det att kännas?

Och sett ur ett längre perspektiv: hur ter sig den nödvändiga ungdomsrevolten mot föräldrar som själva aldrig slutat revoltera?

HENRIK EKLUNDH PAGLERT, SJUTTIOTALISTFÖRÄLDER, PÅ GÅNG MED NUMMER TVÅ

Han har ingenting med krönikan här bredvid att göra, men ska man revoltera är det nog lika bra att göra det ordentligt – som mannen på bilden.

Med risk för att slå in öppna dörrar var Ernesto Rafael Guevara de la Serna en argentinskfödd läkare, polis, politiker, gerillaledare och just revolutionär (en marxistisk sådan).

Han samarbetade med Fidel Castro, och hans smeknamn betyder ungefär ”kompis Guevara”.

”Your children are not your children.

They are the sons and daughters of Life’s longing for itself.

They come through you but not from you, And though they are with you, yet they belong not to you.

You may give them your love but not your thoughts.

For they have their own thoughts.

You may house their bodies but not their souls, For their souls dwell in the house of tomorrow, which you cannot visit, not even in your dreams.

You may strive to be like them, but seek not to make them like you.”

KHALIL GIBRAN, THE PROPHET (1923)

De valde dรถden fรถr att slippa fรถrlora sina liv

FOTO: HELEN JOHANSSON OCH STEFAN KARLSSON

  ”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”

KÄLLA: MARKUS

8:36

Katolska kyrkan intog under inkvisitionen katarernas stothet – borgen Montségur.

Den 16 mars 1244 valde över 200 katarer, både kvinnor och män, att brännas på bål framför att avsäga sig sin tro.

Sida 36 Magasin Nic #1 , 2007

Sida 37 Magasin Nic #1 , 2007

  Hur kommer det sig att det i tider då livet bokstavligen stod på spel, fanns människor som ändå vågade ta ställning?

Katarerna Katarer kallades anhängarna av en kristen rörelse som var verksam framförallt i Sydfrankrike och Italien på 1100–1300-talen.

De tolkade bibeln annorlunda än katolska kyrkan och erkände inte heller deras sakrament, som till exempel nattvarden och dopet.

Katarernas stigande popularitet gjorde att katolska kyrkan såg dem som sin stora fiende. Genom inkvisitionen förföljde man katarerna på de mest bestialiska sätt. I början på 1300-talet hade katolska kyrkan så gott som utrotat katarismen.

FOTNOT:

Enligt Wikipedia kommer ordet katarer av det gekiska ordet katharos, ”ren” eller katharsis, ”rening”. Uttrycket katarer användes tidigt om avfällingar från bland annat katolicismen. I tyskan kom ordet att beteckna avfällingar från varje ortodox kyrka, och från plattyskans ketter (högtyskans ketzer) härleder sig det svenska ordet ”kättare”.

Michel Roquebert ifrågasätter detta och menar att ordet snarare härrör från latinets catus, som betyder katt, eftersom katten ansågs stå i förbindelse med djävulen. Ordet ”katar” användes aldrig av dem själva, utan användes av fienderna som ett nedsättande ord.

KÄLLA: WIKIPEDIA, CATHAR RELIGION: MICHEL ROQUEBERT, NATIONALENCYKLOPEDIN

Sida 38 Magasin Nic #1 , 2007

Sida 39 Magasin Nic #1 , 2007

 

Ode till torson

Varför stack den er i ögonen, som om den skulle ha velat er något ont?

Ni sade att den övervakade er, såg ner och trampade på er. Men jag tror det var ni som övervakade den. Kontrollerade att den inte blev för hög, för smal, för skruvad, för kompromisslös – för mycket särling.

Hellre hundratals lagom fyrkantiga radhus i Bunkeflo än en osvensk uppstickare i centrum.

Torso, du klyver malmöhimlen och får hamnen att se ut som ett lilleputtland byggt av ikeakulisser. Du reser dig med pondus och elegans. Nu, när engelska The Guardian, italienska Meridiani och franska Marie Claire skrivit hyllningsord om Malmö med sitt torn, och när turisterna blir allt fler, då ändrar många sin uppfattning.

Men torn, låt dig inte heller nu beröras. Låt detta inställsamma smicker rinna av dig på samma sätt som människors klagan tidigare gjorde. ”Ode” – högstämd lyrisk dikt. Hyllningsdikt.

KÄLLA: WIKIPEDIA

”Du kan bara vara dig själv, det enda sättet att gå vidare är genom insikter.”

T EXT: HEN R IK EK LUN DH P AGLERT FO TO: ST EFA N KA RLSSON

Sida 40 Magasin Nic #1 , 2007

Sida 41 Magasin Nic #1 , 2007



LATINBLOGGEN ”En doktorand i latin nojar över sin bristande disciplin, hyllar latinets skönhet och älskar det klassiska.” ”Det är den lärdes plikt att med sin lärdom tjäna också andra, att ägna sig åt att läsa och skriva, och häri finna både möda och tröst, att läsa vad de första människorna skrev och skriva vad de sista kan komma att läsa, att eftersom vi inte kan tacka våra föregångare för de insikter de ger oss, visa vår tacksamhet genom att vidarebefodra dem till vår eftervärld, komma ihåg våra föregångares namn hur okända de än må vara och hur de än fallit i glömska, gräva fram dem ur tidens ruiner, vidarebefordra dem till våra barnbarn höljda i ära, bevara dem i våra hjärtan och känna deras sötma på läpparna, kort sagt genom att älska, minnas och ära dem som gått före och på alla tänkbara sätt visa dem den tacksamhet som, hur otillräcklig den än må vara, tillkommer dem” ~ Petrarca http://latinblogg.blogspot.com/

är h Och

g å n är

ll : i t ra

http://marcusbirro.se/bloggen/ (känslor på riktigt) http://ayaanhirsiali.web-log.nl/ ( i opposition på riktigt) http://airlinemeals.net/ (ingen blogg, men fascinerande i sin meningslöshet) http://www.perezhilton.com/ (vi skäms, men kul) http://gofugyourself.typepad.com/ (vi skäms igen) http://www.davidreport.com/blog/ (mannen som öppnade David Design pratar initierat om form och innehåll) http://play.blogger.com/ (bilder, bilder, bilder – slumpat från bloggosfären) http://csripraktiken.blogspot.com/ (om hur företag kan bidra med ett mer hållbart samhälle) PS. Detta var bara ett oplanerat höftskott rätt ut i den gigantiska bloggosfären, och NIC skriver naturligtvis inte under alla de åsikter som florerar på dessa bloggar. Men de väcker värdefulla tankar, tycker vi.

Sida 42 Magasin Nic #1 , 2007

Name: Trey Ratcliff Gender: Male (actually, the word should be sex, not gender, as gender refers to writing.

This is a pet peeve of mine.)

Occupation: Dad and CEO of John Galt Games Primary Language: English Place of Residence: Austin, Texas Sign, although I’m not into this form of mysticism: Cancer High School: Jesuit Dallas University: Southern Methodist University (Computer Science and Math) Email: tratcliff at gmail.com Skype (preferred): treyratcliff MSN: treyratcliff@hotmail.com Yahoo: treyratcliff XBox Live: AynRandRules my XBox Gamer Profile - I Am a Nerd - Dig It Social Networks: Flickr (my favorite, of course): http://www. flickr.com/photos/stuckincustoms Facebook (for which I feel too old): ID: 502475833 MySpace (so ugly my design sense recoils): http://www.myspace.com/treyratcliff http://stuckincustoms. com/

Same same but different



Bloggar NIC diggar

STUCK IN CUSTOMS – unique photography for unique people ”In a Nutshell: Most people find me odd, and others have trouble finding me at all. I’m often busy doing something terribly important, but it seems hardly important to the other person once they have found me and asked me what the hell I am doing”

Med backpackerbibeln South-East Asia on a Shoestring i handen och hela världen framför våra fötter... Året var 1993, och Malaysia hade ännu inte blivit en asiatisk motsvarighet till kanarieholmarna. Men det var vi för upptagna för att uppskatta – vi var unga, vackra och starka, och framför allt ute på det stora ryggsäcksäventyret.

Jag tror det var i kolonialsmältdegeln Melaka, som vi bodde på ett hostel som stoltserade med ett gemensamt toalettutrymme för alla gäster. Där fanns tre duschkranar bredvid varandra och en stor tydlig bruksanvisning på väggen.

Fortfarande idag undrar jag om denna bruksanvisning var på allvar.

Sida 43 Magasin Nic #1 , 2007

 

Plötsligt är det bara där – ett fotografi av en skärrad polis, noggrant fastsatt på en trottoarsten. Överraskningseffekten är uppnådd och därmed har Erik och hans kompanjoner uppnått en del av sin avsikt med gatukonstprojektet Malmö streets project.

F

TEXT OCH BILD: JESPER BLOMQVIST

ör något år sedan började fotografier på trottoaren, mystiska krokar på husväggar och skrivna budskap på gator och skyltar dyka upp i staden. En sorts konst för den förbipasserande, avsedd att överraska, utsmycka och få oss att tänka till.

Bakom överraskningarna finns en löst sammanhållen grupp som kallar sig Malmö streets project.

Erik flyttade ner till Malmö för ett par år sedan från en mellansvensk stad.

– Jag började tillsammans med kompisar med ad busting och politiska affischer. Vi ändrade budskapet på reklamaffischer som vi retade oss på. Vi kunde sitta uppe hela natten och arbeta och välja ut någon reklamkampanj som vi tyckte behövde ändras lite, säger Erik.

Väl i Malmö fortsatte konstprojekten.

– Här nere träffade jag andra personer med andra idéer och med andra kunskaper. Det första vi gjorde här var att ändra budskapet på Folkpartiets uppmärksammade affischkampanj där det stod ”Tror du 13-åringen framför dig har en kniv i fickan?”. Vi tryckte upp egna affischer där vi skrev ”Tror du att Lars Leijonborg har en kniv i fickan?”. Vår kampanj uppmärksammades bland annat i tidningen Metro och radions P3.

Men numera gör vi oftast lite mer subtil konst.

Den subtila konsten som Malmö streets project skapar består bland annat i en trasig tallrik i mosaikutförande på Möllevångstorget, fastklistrade fotografier på trottoarerna, installationer, tillbyggnader och schablonmålningar. Men man måste vara lite uppmärksam för att upptäcka den överraskande konsten.

– Det är en viktig del av vårt arbete att Installation, Aldrig inom ramen, på Södra Skolgatan 30.

Utanförkonst mot utanförskap Sida 44 Magasin Nic #1 , 2007

Sida 45 Magasin Nic #1 , 2007

  Fotografi av väggtryck från Berlin på stenplatta, Kristianstadsgatan 41.

Hundkrok ”Karin”, Nobelvägen.

Vem äger staden?

Vem har rätt till staden? Alla eller bara ett fåtal?

Det kan man fråga sig. Kolbjörn Guwallius har gjort just det i form av en film, en film där flera kända gatukonstnärer medverkar, bland andra Erik från Malmö.

Kolbjörns bärande tes är att rätten till staden handlar om pengar. Det märker alla de gatukonstnärer som testar gränserna för sin uttrycksform, menar han. ”När jag läser om nolltolerans och klottersanering undrar jag om inte många människor där uppe har ett väldigt stort kontrollbehov”, säger Kolbjörn i en intervju på sajten Street Art Stockholm. ”Inget får vara oplanerat. Allt ska vara rent och snyggt. Du får inte uppföra en målning på en betongvägg, men du kan smälla upp anorektiska tjejer på reklamtavlor över hela

chockera. Vanlig konst finner man på gallerier, museer och på vernissager och man blir kanske inte så överraskad eftersom man väntar sig konst där. Från vår konst kan man inte värja sig. Man blir övermannad, säger Erik.

Men det är inte alltid enkelt att skapa konst på gatan.

– Det finns nackdelar och svårigheter också. Vi tillverkar själva konsten i en verkstad som vi har. Förberedelserna kan ta lång tid men själva uppsättningen måste gå snabbt så att vi inte blir störda. Vi kan inte kan göra tidskrävande saker på plats.

– En gång på natten skrev jag på en vägg med krita. Plötsligt slog en blomkruka ner alldeles bredvid mig på trottoaren. Jag förstod först inte riktigt vad det var men när det small igen insåg jag att någon försökte träffa mig. När jag såg upp mot huset så upptäckte jag en gubbe på andra våningen som gormade åt mig. Han trodde nog att jag skulle lägga benen på ryggen men han blev rätt förvånad när jag stod kvar.

Jag blev minst lika förbannad som han var och bad honom dessutom ringa till polisen för att

staden. Du kan till och med ’skriva under’ och ändå komma undan. De som medverkar i filmen ifrågasätter saker som är fundamentala i vår kultur; vem har bestämt att man kan äga en vägg?”

Gatukonstnärerna har varit måna om att ta reda på varför Kolbjörn gör filmen. De som ställt upp har själva ringt och meddelat när det varit okej för Kolbjörn att följa dem.

Filmen är gjord under de flesta tiderna på dygnet och är filmad med en DV-kamera. Ibland har man använt en mer diskret kamera, som vid inspelning på bussar.

Filmen sägs visa på en skillnad mellan gatukonstnärerna i Stockholm och Malmö. I Malmö är man mer nyfiken på den nya konsten, medan man i Stockholm kör en hårdare linje.

Filmen ska ha premiär i början av 2008.

Mer om Kolbjörn Guwallius: http://kooli.net/

Text på vägskylt, ingången till Folkets park, Falsterbogatan.

Sida 47 Magasin Nic #1 , 2007

  Schablontryck, Falsterbogatan 22. Ramen saknas.

Läs mer om denna uppmärksammade torso i intervjun med Mats Lieberg, sidan 53.

Fotografi av lövverk på stenunderlag, Falsterbogatan 28.

reda ut vem som gjort sig skyldig till brott, men det vägrade han. Plötsligt kom en polisbil förbi som jag hejdade. Jag tänkte att jag struntar i eventuella böter för klotter, jag var ju utsatt för nästan mordförsök! Gubben hade ju nästan haft ihjäl mig, och jag hade bara skrivit med krita på en ful vägg! Polisen talade med oss båda men lade sedan ner fallet.

– Jag har begärt ut rättshandlingarna och ska på något sätt använda dem i min konst. En annan gång hade vi satt ut jättefina bänkar på Möllevångstorget som både blev anmälda av en medborgare och senare stulna, trots att vi kedjat fast dem. Någon hade varit där med bultsax. Vi kollade med Malmö stad, men det var inte de som tagit bänkarna.

Men alla verkar gilla våra stenar med fotografi på. De har fått vara kvar. fotnot: Erik är aktuell i en nyutgiven bok om gatukonst i Sverige: Playground Sweden, Dokument förlag. www.malmostreetsproject.se (Denna text parallellpubliceras i Södra Innerstadens stadsdelstidning .)

Sida 48 Magasin Nic #1 , 2007

Så skapas ett fotografi på gatsten: Ett fotografi väljs ut.

Stenen som bilden skall tryckas på mäts.

Bilden beskärs så att den blir något mindre än stenen.

Bilden lamineras.

Lamineringen klipps till så att den blir tät och inte släpper in fukt.

Den utvalda stenen plockas hem och tvättas av. Den laminerade bilden limmas på.

Ytan lackas tre gånger.

Stenen, med bilden på, sätts tillbaka på trottoaren.

  Arbetet med Stapelbäddsparken genomsyras av visionen om att skapa en ungdomspark med gatukulturen i centrum. Men vad är gatukultur egentligen? Hur kan man särskilja den från annan kultur? Hur ska man se på konflikten mellan samhällets företrädare och utövarna av gatukonst, en konflikt som i Stockholm trissats upp till ett krig?

Magasin NIC har träffat Mats Lieberg, professor i urbansociologi, som utvärderat byggandet av Stapelbäddsparken.

S

trax utanför storstaden Malmö ligger den lilla byn Alnarp. I Alnarp håller Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) till.

Det är där jag har stämt träff med Mats Lieberg. Nu kan man ju fråga sig vad en professor i urbansociologi har på ett lantbruksuniversitet att göra. Det visar sig att han sysslar med frågor som rör landskapsplanering och där ingår även utformningen av det offentliga rummet i städer.

Ett märkligt lugn svävar över den stora park-

vilket sätt skiljer sig urbankonst från annan konst?

– Jag tycker urbankonst är spontankonst. Det är någonting som uppkommer spontant i det offentliga rummet, till skillnad från den etablerade konsten som jag vill beskriva som planerad eller förberedd. Urbankonst är ett bildskapande utanför de formella och institutionella ramarna.

Det finns ett illegalt drag som jag tror är väsentligt i den kreativa processen, eftersom den i väldigt hög grad utövas av unga.

– Urbankonst är en visuell gestaltningsform i det offentliga rummet. Men det är också en kreativ praktik. Det är en process med syftet att å ena sidan provocera men också att medverka till att försköna staden. Jag tror att båda dessa sidor är viktiga. Sedan kan man se urbankonst som en viktig del av det visuella flöde som finns i staden, då menar jag reklam och alla andra visuella intryck som finns. Där kommer gatukonsten in som ett alternativ.

I Ungdomar utvecklar det offentliga rummet (den rapport om Stapelbäddsparken som Mats Lieberg är medförfattare till) nämns att ”stadsliv förknippas idag gärna med ungdom och ett intensivt folkliv”. Har inte ungdomar alltid tagit det offent-

offentliga rummet. De laddar platser och rum med nya innebörder och gör på det sättet de offentliga rummen mycket mer mångtydiga.

Vad krävs för att ungdomars inflytande över utformningen av det offentliga rummet ska öka?

– Det första som krävs är att vuxna lyssnar på ungdomarna och tar dem på allvar. Man bör engagera dem tidigt i en process, som man har gjort i Stapelbäddsparken. Jag vill framhålla den som ett bra exempel även på så sätt att man i första fasen har gjort en skatepark för att sedan lämna nästa steg öppet. Just den här öppenheten är väldigt viktig. Det som sker nu och de erfarenheter man gör tror jag är avgörande för om man ska lyckas med fas två.

Projektledningen har haft en vision om att Stapelbäddsparken ska vara en ungdomspark men samtidigt en mötesplats över generationsgränser.

Om man designar en park för unga, kommer då medelålders eller äldre att söka sig dit?

– Det är en bra fråga, men jag tror ju det definitivt. Då tänker jag på föräldrarna eftersom många av ungdomarna är i de yngre tonåren.

Föräldrar och morföräldrar kommer att lockas dit. Det är en park som sedermera kommer att

Hellre graffiti än Ljungbergs kalsonger

M ATS LI E B E R G: K A M P E N O M D ET O F F E N T LI G A R U M M ET

TEXT OCH FOTO: STEFAN KARLSSON

anläggningen som även tycks sprida sig in i universitetslokalerna. Jag letar mig fram längs korridoren som kantas av undervisningrum med bandsågar och verktyg. Så småningom hittar jag rätt.

Det finns många begrepp som har med staden att göra (urbankonst, urban design, gatukonst, gatukultur). Vad jag förstår så bygger de alla på tanken att staden för med sig sin speciella livsstil, design och konst. Stämmer det?

– Det här har sociologer funderat över länge.

Redan på 1920-talet kom en bok som hette Urbanism as a way of life. I Chicago i USA utvecklades olika gatu- och gängkulturer med bland annat kriminalitet. Ett tänkande växte fram hos sociologerna kring stadsliv och livsstilar. Man kom fram med biologiska teorier om att stadsmänniskan skulle bli en särskild sorts människa. För att stå ut med alla intryck och det intensiva tempot var människan tvungen att förändras.

– Idag har vi inte ett sådant biologiskt sysnsätt, men att gatukonst har med livsstil och design och konst att göra, det tycker jag. Om det sedan skall förknippas med en speciell livsstil i staden, det är en svårare fråga.

Vad är urbankonst, gatukonst och gatukultur? På

Sida 50 Magasin Nic #1 , 2007

liga rummet i besittning? Om det är så, varför ska man då särskilt beakta ungdomar vid planering och anläggning av offentliga rum?

– Jag tycker definitivt att man ska göra det.

Det stämmer att ungdomar av olika skäl alltid befolkat det offentliga rummet, inte minst på grund av trångboddhet. Det var arbetarklassens unga män som fanns på gatan. Samhällets attityd var att få bort ungdomarna från gatan, den är farlig. En statlig utredning myntade uttrycket ”gatan – djävulens kindergarten”. Så kom de första hemgårdarna och så småningom ungdomsgårdar och fritidsgårdar.

Handlade det om att man inte hade kontroll över ungdomarna?

– Ja, den borgerliga medelklassen kände oro med alla dessa ungdomar på gatan. Det mönstret tycker jag vi kan se än idag. Det finns en rädsla hos vuxenvärlden när ungdomar samlas.

Ungdomar har till skillnad från de små barnen inte någon företrädare. Man anlägger lekplatser för de små men tonåringar och ungdomar är mest i vägen och besvärliga. Av den anledningen är det viktigt att lyssna på dem, och eftersom det är de som i första hand befolkar det

omgärdas av bostäder, kontor och annan verksamhet. Jag hoppas det blir ett stråk som gör att det känns naturligt att röra sig i för vem som helst som är på väg genom området.

Stapelbäddsparken är byggd med gatukulturen och skejtare i centrum. Stadsträdgårdsmästaren i Malmö, Gunnar Ericson, menar att man med Stapelbäddsparken vill ge det specifika ett uttryck, snarare än att satsa på det generella. Finns det inte en risk när man bygger en så specialiserad anläggning att den så småningom överges?

– Den risken finns naturligtvis. Jag tror det är viktigt att våga göra det annorlunda. Risken är nog större att generella platser blir tömda.

Vi har många parker som ingen besöker, titta bara på alla förortsparker som inte har något innehåll. Här finns ett innehåll och det provocerar kanske någon men det lockar andra. Det här diskuterade vi under planeringen, vad som skulle kunna hända om skateboard som ungdomskultur skulle dö ut. Det är fullt möjligt att konvertera den här anläggningen till något annat om det skulle behövas.

Idag är gatukonst olaglig, med ett fåtal undantag. Urbankonstnärer tar sig rätten att förändra

Sida 51 Magasin Nic #1 , 2007

  och lägga beslag på det offentliga rummet. Hur bör samhället förhålla sig till detta? Finns det något mellanting mellan ett totalt godkännande och nolltolerans? Kan man tänka sig att man godkänner vissa uttryck på vissa platser?

– Det är intressant. Jag brukar tala om ungas frizoner, det vill säga sammanhang och platser som unga själva skapar. Ungas intentioner och handlingar begränsas av samhällets regler och normer. Å ena sidan begränsas det av vad som är förbjudet och å andra sidan av vad man pekar ut som tillåtet. Då menar jag att man kan se frizoner som någonting som ligger mellan vad som är förbjudet – vad vi får eller inte får – och det som är tillåtet – det som vi bör göra.

– Det är viktigt att se den här gråzonen – vad vi vill göra. Därför bör vi skapa förutsättningar för unga människors kreativa, skapande handlingar. Det kan vi göra genom att lämna vissa platser i fred, genom att släppa lite på kraven. Gatukonsten finns i gränslandet mellan frizon och förbudszon. Här finns det som vi på något sätt måste be om ursäkt för. I det andra gränslandet – mellan normzon och frizon –

Mats Liebergs tre zoner är mer intressanta än de ser ut.

finns partaj och annat roligt som inte kräver någon ursäkt. P-huset Anna är ett sådant sätt att försöka skapa ett tillåtet uttryckssätt, men det är inte lika spännande, säger Mats Lieberg och skrattar. Men det är ändå ett steg i rätt riktning.

– Det är viktigt för ungdomar att testa gränserna och oftast är det rätt så oförargligt, utom i några enstaka fall. Det är de fallen som media och myndigheter ständigt diskuterar och då dras alla över en kam. Därför är det angeläget att få in det här tänkandet hos beslutsfattare – att ungas frizoner är viktiga. Är det inte en utmaning för hela det byråkratiska systemet, som är uppbyggt kring regler och förbud?

– Jo, men det finns ändå en gråzon. Om vi tar det här med tags – en gatukonstnärs signatur – och graffiti så menar jag att båda dessa är en del av gatukonsten. Tags utförs utifrån en medveten position med en viss estetisk formgivning, till skillnad mot klotter som enligt mitt sätt att se är saker man gör när man gör något annat. Det är spontant och ickemedvetet. Sedan kan man komma in på smak. Då har vuxenvärlden bestämt sig för att graffiti kan väl vara okej men tags är dåligt.

– Hur ska samhället förhålla sig till det här; det är återigen dialog. Jag menar att man begår ett övergrepp mot den unga generationen genom att starta ett krig mot dem.

– Jag hörde i morse på radion hur en repre-

Sida 52 Magasin Nic #1 , 2007

sentant för kommunen uttalade sig om ett fotografi av en torso som var gjord på gatubeläggningen med en särskild teknik (se sid 48). Den togs upp som ett exempel på gatukonst. Hon tyckte spontant att det var vackert. Det höll reportern med om, men frågade sedan om det var tillåtet. Då blev hon lite ställd men svarade att eftersom konsten finns kvar och gatukontoret inte tagit bort det så utgår hon ifrån att det är okej. Då är vi i det här gränslandet. Vem ska vara smakpolis? Det finns inget riktigt bra svar på det här. Det finns naturligtvis avarter – att klottra på en helig byggnad till exempel eller att man kränker någon.

I Stockholm pågår något man kan beteckna som ett krig mellan gatukonstens utövare kontra kommunen och kommersiella intressen. I Malmö verkar tonläget vara ett annat, då det till och med är lagligt med graffiti på P-huset Anna. Hur ska man se på det faktum att man är så tillåtande i Malmö? Kan man se kommunens agerande som en strategi i att minska det olagliga utövandet?

– Ja, om jag får spekulera lite så skulle det kunna vara så; genom att starta en dialog med gatukonstutövarna så kanske man kan få bort de värsta avarterna. Många av utövarna är skickliga konstnärer och man skulle kunna engagera dem på olika sätt. Jag vet att det finns en diskussion om cykelstråken i Malmö, att låta gatukonstnärerna få spelrum där, i syfte att försköna.

Förespråkare för gatukonst ser ofta det offentliga rummet som en demokratisk arena, en plats där medborgarna utvecklas som människor och kan påverka samhället. Kan inte gatukonsten bli odemokratisk just genom att det är ett uttryck bara för en liten grupp i samhället? Gatukonsten är en egen kultur med sina normer och regler.

Hur skulle andra grupper i samhället kunna påverka det offentliga rummet?

– Det gör de ju redan. Hur tänker du?

Gatukonstnärerna sätter ju sin specifika prägel på det offentliga rummet, medan de flesta andra grupper, till exempel medelålders eller äldre, knappast lär göra det. Då blir det bara en grupp som syns medan andra hamnar i skymundan.

– Vad är det som säger att vi gillar att ha Ljungbergs kalsonger i ansiktet när vi går genom stan – alltså reklam? Det har blivit så självklart, att vad som än hänger där, så är det ingen som ifrågasätter det. Ibland tycker jag att bilderna är både fula och smaklösa. Jag föredrar ju en fin graffitimålning framför Ljungbergs kalsonger.

– Det offentliga är per definition en plats som är tillgänglig för alla. Det innebär även att man ska kunna uttrycka sina åsikter fritt, utan begränsningar. Man kan fråga sig hur det ser ut i Sverige idag – är våra offentliga rum verkligen öppna för alla?

– För min egen del så tycker jag inte att gatukonstnärerna är så provocerande. Jag skulle hellre rensa ut mycket av reklam och annat. Att kommersialismen och konsumismen är så accepterad i samhället idag, säger en hel del om vårt demokratiska samhälle. Gatukonsten ifrågasätter det. Om inte detta är demokrati så vad är då demokrati? Det skulle i så fall vara om

man genom att utöva den här demokratiska rättigheten kränker andra i samhället. Fastighetsägarna menar att om man får sin vitmålade vägg övermålad med ett konstverk så kan man bli kränkt. Här kommer hela den här diskussionen om yttrandefrihet in med muhammedkarikatyrerna och så vidare. Rätten att uttrycka sig ställs mot integritetsintresset. Gatan är allas men så är det inte med väggarna i vissa fall.

Det är väl där det blir en gränszon?

– Ja, det blir det. Många gatukonstnärer har kommit på ett knep. Det är olagligt att måla direkt på väggen, men om man målar på ett papper och klistrar upp det på väggen…

Det är ju ett smart sätt att kringgå det hela.

– Ja, det är det; det finns en väldig kreativitet. En del av budskapet inom gatukonsten är ju provokativt – och ska vara det. Annars är det inte intressant.

Det finns en intressant gränszon mellan privat och offentligt. Vad jag har förstått så har gatukonstnärerna själva någon slags moral som innebär att man inte går på privata föremål i så stor utsträckning. Det är kanske framförallt tråkiga väggar. Man sprejar till exempel inte bilar.

– Precis. Tåg sprejar man därför att de rör sig och det gör ju bilar också, men där är en väldig distinktion. Tågen är ju inte privata. Placeringarna av verken är ofta valda med stor omsorg, det är därför jag menar att det är konst.

Gatukonsten kan beskrivas som en kamp om att få ta plats i det offentliga. Privatiseringen och reklamifieringen ser man som den stora fienden, eftersom det är mäktiga krafter som breder ut sig och som man inte rår på. Är inte det här en konflikt som finns inbyggd i själva staden som företeelse? Det finns för många människor på för liten yta.

– Jo, visst är det så. Då är vi tillbaka där vi började: hur är staden möjlig? Det viktiga är väl att alla grupper får möjlighet att uttrycka sig och att det offentliga rummet är en arena för detta.

Sedan kan man ju diskutera om man ska planera hur rummet ska se ut och gå via den gängse demokratiska processen eller om det ska ske spontant. Då kommer vi in på min profession – landskapsarkitekter – och vår roll i det hela. Jag tror att vår roll mer och mer kommer att handla om den här dialogen och att vara någon slags processledare bland alla olika intressen.

Skulle man kunna gå vidare med fler projekt som Stapelbäddsparken, men som riktar sig till andra grupper?

– Det pågår nu i Malmö. I Folkets park handlar det om att skapa en plats för de invandrargrupper som inte har någon samlingsplats. Parken har en tradition av arbetarkultur och då ska man få det här att gå ihop. I Kroksbäck pågår det också spännande saker. Tankarna och erfarenheterna kring Stapelbäddsparken tar vi med oss in i utbildningen för landskapsarkitekter som ett exempel på hur man kan engagera brukarna när man projekterar en park. En park behöver inte vara grön utan kan vara av betong. Det tror jag är nyttigt för landskapsarkitekter att vara medvetna om. ”Detta mina vänner är frihet gjuten i betong”, som en av skejtarna sa under processen.

Sida 53 Magasin Nic #1 , 2007

 

Flyr du från Livet?

MANNEKÄNGINTERVJUARE: CAJSA CARRÉN FOTO: BABAK PAYANDEH

NIC-mannekäng # 5

Stapelbädden – från grunden ILLUSTRATION: BRYGGERIET

John Magnusson, projektledare för Stapelbäddsparken.

FOTO: STEFAN KARLSSON

– Nej. Allt funkar bra i mitt liv.

HUR LYCKAS DU MED DET? VAD ÄR DET SOM GÖR LIVET VÄRT ATT LEVA? – Jag har just börjat på den nystartade hiphoplinjen på Glokala folkhögskolan i Sofielund och jobbar med containertransport på Kastrup. Jag har en treårig son i Kalmar och jag älskar att semestra med min pojke i Sverige, här är så fint och annorlunda.

HAR DU NÅGRA FLER IDÉER KRING HUR MAN KAN LEVA LIVET? – Vintertid drar jag hellre till mitt födelseland, Brasilien. Där läste jag som liten ofta i Världsnaturfondens böcker. Det gav mig ett speciellt förhållningssätt och respekt för djur och natur. På gården där jag bodde hade man till exempel ett nära förhållande till matproduktionen. Därför äter jag helst närproducerat även idag.

Otavio Sena, 33 PS. När redaktionen fick in Utbildningstorgets annons (sid 74–75) visade det sig att det var Otavio som gjort den. Det var kul, tyckte vi.

NIC WAS HERE

Sida 54 Magasin Nic #1 , 2007

Namnet Stapelbäddsparken kommer av att parken byggts där Malmös sista stapelbädd fanns. En ”stapelbädd” är en konstruktion som förr användes för att bygga och sjösätta fartyg.

Uttrycket ”att gå av stapeln” kommer från ordet stapelbädd (det man avsåg var naturligtvis själva sjösättningen).

TEXT: STEFAN KARLSSON

ELLER: Brukarmakt – hemligheten bakom Stapelbäddsparken STA P E LBÄ D D S PA R K E N Ä R E N F R A M GÅ N G S SA GA. ET T EX E M P E L PÅ H U R U N G D O M A R O C H I D E E LLA K R A F T E R, M E D K O M M U N E N S H JÄ LP, K A N BYG GA U P P E N F U N G E R A N D E PA R K O C H M ÖT E S P LATS F Ö R BÅ D E U N G D O M A R O C H K A N S K E ÄV E N ÖV R I GA I N VÅ NA R E. M E N H U R G I C K D ET T I LL? VA D Ä R H E M LI G H ET E N BA K O M D E N NA F R A M GÅ N G? V I S Ö K E R SVA R E N H O S I N I T I AT I VTA GA R E N O C H P R O J E KT LE DA R E N J O H N M A G N U S S O N.

D

et är full fart i skejtanläggningen på Bryggeriet. De flesta av åkarna ser ut att vara i de yngre tonåren.

I ett rum intill sitter John Magnusson, som själv är gammal skejtare. För att kunna samtala i lugn och ro går vi upp en våning.

Som man kan läsa på föreningen Bryggeriets

hemsida har anläggningen, som är en av Europas bästa inomhusanläggningar för skateboard, funnits sedan 1998. Några år senare tyckte John Magnusson att det var dags att ta nästa steg: – Tanken var att skapa en mötesplats utomhus. Det var det som saknades. Vi hade ju Bryggeriet här. När man var skejtsugen så stack

man bara hit, så träffade man alltid någon man kände och hängde med dem. Men när det var fint väder utomhus så fanns det ingenting.

– Alla skateboardåkare har väl någon gång drömt om att göra någonting i betong. Ända sedan vi började skejta har folk sagt till oss att det går inte. Det är för kallt här i Norden. Det

Sida 55 Magasin Nic #1 , 2007

  har jag alltid tyckt är bullshit, för man kan bygga en massa andra saker i betong så varför inte detta?

”Alla skateboardåkare har väl någon gång drömt om att göra någonting i betong. Ända sedan vi började skejta har folk sagt till oss att det går inte.

Det är för kallt här i norden. Det har jag alltid tyckt att det är bullshit för man kan bygga en massa andra saker i betong så varför inte detta?”

STA D ST R Ä D GÅ R D S M Ä STA R E N K Ö P E R I DÉN

FOTO: BABAK PAYANDEH

När John Magnusson studerade på Bryggeriets projektledarutbildning undersökte han möjligheten att förverkliga sin idé. Han lyckades bli anställd genom Bryggeriet och började arbetet med att knyta kontakter och undersöka marknaden.

Det var viktigt att försöka etablera en kontakt med Malmö stad, eftersom någon måste betala och det behövdes en plats att vara på.

Genombrottet kom när John träffade stadsträdgårdsmästare Gunnar Ericson, som föll för idén.

– Han hade tankar om att skapa någonting i Västra hamnen som skulle ha med aktiviteter att göra, men visste inte riktigt vad. Då kom jag precis vid rätt tillfälle och så föddes projektet, säger John.

B RYG G E R I ET, GAT U K O N TO R ET O C H M OV I U M B I LDA R P R O J E KTG R U P P

Så småningom tog projektet form och det blev klart vilka som skulle vara med: Bryggeriet, gatukontoret och Movium – som är en grupp inom Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp som följt och utvärderat projektet. Movium tyckte det var intressant eftersom det rörde sig om en idé som kom underifrån, från brukarna, och som ska förverkligas tillsammans med kommunen. Bryggeriet representerade brukarna.

När anläggningen skulle byggas tog man kontakt med en kille från USA, Stefan Hauser och hans företag PTR skate, som har erfarenhet av att bygga den här typen av anläggningar. Ritningarna var klara i slutet på sommaren 2004. Bryggeriet tog på sig ansvaret att bygga själv skateboardanläggningen medan Vägverket stod för andra delar. I november 2005 var allting klart. Själva invigningen väntade man med till maj 2006.

N YC K E LN T I LL F R A M GÅ N G E N

John menar att Bryggeriet har haft en stor roll i projektet och att det är därför det blivit så lyckat: – Det var vi som kom med idén, vi satt med i processen ihop med Malmö stad, vi byggde anläggningen och nu tar vi hand om den. Jag tror det är det som gör att det är så pass bra. Det är brukarna själva som är på plats och tar hand om det. Då blir man rädd om platsen på ett annat sätt kanske. Det är roligare om det är någon av oss som är där som är skejtare än att det står en fritidsledare där.

Brukarnas, det vill säga de skejtande ungdomarna, deltagande redan från början i projektet är alltså hemligheten bakom det lyckade resultatet.

Det är även vad Movium kommer fram till i sin rapport Ungdomar utvecklar det offentliga rummet.

Det samarbete som har utvecklats mellan Malmö stad och brukarna är något unikt.

LYC K AT SAMAR B ETE M E D KO M M U N E N

John har delat projektledarskapet med Ewa Sundström från Malmö stad.

Sida 56 Magasin Nic #1 , 2007

Hur har det varit att samarbeta med Malmö stad?

– Det har funkat jättebra. De har verkligen lyssnat på oss som brukare. De har varit väldigt öppna och villiga till samarbete, berättar John.

Redan från början?

– Ja, de har tyckt att det här har varit ett viktigt projekt. Ett försök att integrera medborgarna mer i utvecklingen av staden. Man kan nog inte jobba så här i alla projekt eftersom det tar så mycket energi, men det har varit bra.

F O K U S PÅ I N O M H U SA KT I V I T ET E R

I Moviums rapport kan man läsa att första etappen av Stapelbäddsparken kan anses som avslutad i och med invigningen av skateboardanläggningen den 13–21 maj 2006. Etapp två började med en framtidsverkstad den 8 mars 2006. Nu ska man försöka förverkliga tanken om att parken ska vara en mötesplats över generationsgränser med ett stort utbud av aktiviteter som främjar människors hälsa och livskvalitet.

Fokus flyttas nu från utomhusanläggningen till lokalerna inne i stapelbädden (i själva betongklumpen). Det gäller att fylla dessa med ett meningsfullt innehåll. Ansvarig för denna process och för Mötesplats Stapelbäddsparken är Caroline Lundholm.

B R U K A R NA ST Y R I N N E H Å LLET

John berättar att denna process inte är så formaliserad som tidigare. Projektet utvecklas ett steg i taget och vad som kommer att bli av det på längre sikt är det ingen som vet.

– Det som är skönt med det här projektet är att vi vet inte vad som blir av det. Vi tar det i olika etapper och sedan kollar vi av vad som behövs just då. Istället för att man bygger en massa saker och sedan kanske bara hälften används. Det känns skönt att kunna ta det stegvis och så kan man ändra efter hand.

Innehållet styrs mycket av brukarnas önskemål.

Man försöker att använda sig av brukarnas egna vilja och initiativkraft att förverkliga sina idéer.

– Vi försöker få folk att komma till oss med sina idéer istället för att dra det ur dem. Det måste komma naturligt – ”vad gött det hade varit att ha det här”.

EN PARK INTE BARA FÖR UNGDOMAR?

Vilka grupper och individer är verksamma i Stapelbäddsparken idag?

– Egentligen är det bättre att du snackar med Caroline om den biten, men det är allt ifrån konstutställningar till livespelningar. ABF är med numera och det händer en massa saker. Det utvecklas hela tiden. Musik, konst och skate är

”Det som är skönt med det här projektet är att vi vet inte vad som blir av det.”

Sida 57 Magasin Nic #1 , 2007

  Skejtkulturen har gått från att vara ett marginellt fritidsintresse till att bli en kulturkraft att räkna med, även i stadsbyggnadssammanhang.

de huvudsakliga aktiviteterna, berättar John.

Så nu är det inte längre en park bara för skejtare utan även för andra ungdomar?

– Det är inte bara ungdomar. Det finns folk som är 50 som åker skateboard. Tanken är att de andra aktiviteterna ska bygga på att det ska vara någonting för alla åldrar.

Så du tror att det går att förverkliga idén om att parken ska vara till för alla?

– Ja, men sedan kan vi ju inte bygga allting som alla vill naturligtvis. Som det är nu finns det många personer där nere som inte åker skejt, som kanske sitter i biblioteket och läser en bok.

När kommer parken att vara klar, vet ni det?

– Nej, ingen aning. Jag tror det kan ta lång tid, vilket jag hoppas också, det är bara bra i sådana fall. Att det hela tiden utvecklas och blir någonting nytt.

Urbankonst inne i Stapelbädden.

FOTO: STEFAN KARLSSON

Graffitimålning utanför Stapelbädden.

FOTO: STEFAN KARLSSON

Välfärd med alla Från 1 till 3 dimensioner: tankar kring Stapelbäddens och Malmös framtid

S

tapelbäddsparkens första fas är det som växt fram ovan tak, där skejt, musik, film och spontanidrott utgör grunden. Andra fasen pågår nu med processen Mötesplats Stapelbäddsparken, som ska ge ett innehåll till det som finns inuti stapelbädden. Den tredje fasen skulle kunna vara verksamheter som stödjer de två första, så att de får kraft att vidareutvecklas. I teknikens värld har ingen lyckats

Sida 58 Magasin Nic #1 , 2007

skapa perpetuum mobile (latin ”ständigt rörlig” = evighetsmaskin), men i vår mänskliga värld måste vi skapa det hållbara samhället, det hållbara samspelet mellan oss som finns i Malmö och naturen.

I denna dimension skulle följande spår kunna bearbetas: Genomföra en studieresa till London tillsammans med K3. Vi tittar på kreativa miljöer där skejt finns med. Bland annat utifrån

att man hävdar att skejtarna är en av de få grupper som utnyttjar vår stadsarkitektur till fullo.

Ungdomars arbetslöshet är ett av de problem som vi verkar ha svårast att lösa i vårt samhälle. Vilka unika möjligheter kan skapas i Västra hamnen? Vilka samspel kan skapas med områdets företag?

Publikt entreprenörskap, där vinstintresset inte utgör huvudmotivet, utan skapandet tillsammans med andra är drivkrafterna, behöver ett publikt centrum. Vad kan vara bättre än Stapelbäddsparken – denna sannsaga av ungdomligt entreprenörskap som tas till vara i ett ansvarsfullt samspel mellan det offentliga Malmö stad och den ideella föreningen Bryggeriet.

På Bryggeriet har några av Malmös hiphop-verksamheter fått kraft och kunskap av projektutbildningen. I samspel med Glokala folkhögskolan har en folkhögskolekurs kring hiphop startat – i Sveriges hiphop-stad nummer 1.

Den tredje dimensionen kan också innehålla ”ett intressebaserat boende” runt omkring. Intresset som man möts kring skulle med fördel kunna vara Malmö högskolas K3-utbildning som har sin grund i Bauhausrörelsen. Fastighetsägaren kunde vara MKB som tidigare haft modet att satsa på utvecklingsverksamheter, till exempel Bo01.

Boendet och de boende skulle kunna vara en del av parkens liv och livet i parken skulle kunna vara en del av boendet. Funderingarna har växt fram ur en av de slutsatser som kom fram vid en av de första framtidsverkstäderna som vi höll kring projektet. Det är viktigt med glada grannar.

Västra hamnen är idag en framgångssaga som ingen hade vågat hoppas på. Kritiken mot bomässan har fullständigt vänts till sin motsats. I medier världen över beskrivs miljösatsningen, stadsplanen och Turning Torso. Malmö har med urusla förutsättningar lyckats komma en bit på vägen till att bli en fungerande stad. Men vandringen är lång och mycket möda behöver läggas de kommande årtiondena innan vi kan vara nöjda.

Malmöborna måste bygga sin egen morgondag. Integration, arbete, entreprenörskap, tolerans, kultur, bildning och utbildning är tillsammans med infrastruktur avgörande faktorer för framtiden.

I Västra hamnen kommer företagen och bostadshusen att stå tätt om trettio år. De gemensamma fria ytorna behöver vara öppna oavsett om dom finns inom högskolan eller är en del av kommunen. Det vidgade parkbegreppet, Stapelbäddsparkens tre dimensioner, kan bli en tillgång om processen hanteras ansvarsfullt.

Kan man tänka sig att vi om trettio år talar om en park (Stapelbäddsparken) som genom gemensamt skapande växte upp till en frihetszon som ger lust att fortsätta medverka och samarbeta i evighetsuppgiften att skapa ett hållbart samhälle? Kanske vi kan kalla det Välfärd med alla?

Sida 59 Magasin Nic #1 , 2007

  Ok, sista frågan, Liv – vilket är nästa stora projekt- efter den 26 oktober?

– Den 24 november och 21 februari har vi Fullmoon Arty som vanligt, men på långfredagen den 21 april kommer vi att ha en internationell manifestation runt urban konst. Den sammanfaller med påskens traditionella konstrunda, därför kommer vi att fokusera på ett urbankonstnärligt alternativ eller komplement till det traditionella. Den internationella manifestationen sker till stor del via vårt CFUK Online Photo Gallery. Konstnärer och urbanartister runt hela världen kan via vår webb skicka in sitt material som vi visar, dels som projektioner på stan, dels som ett nätgalleri och dels som prints nere i Stapelbädden. Där kommer de att succesivt fylla våra utställningsväggar och bilda en unik och demokratisk utställning! Vi har redan kontakter i bland annat Latinamerika, Vietnam, Polen, Spanien och Kroatien.

Vad har ni på gång just nu då?

– Nu jobbar vi stenhårt för arrangemanget ”Urban Manifestation” den 26 oktober då vi lanserar Centrum för urban konst, CFUK. Där kommer vi att premiärvisa vårt nya galleri som består av tre delar: Inbetween – ett guidat påstan-galleri, Down under – i Stapelbäddens källare och Extended version – en sektion i Magasin NIC. Vårt program är ett samspel med Osignad radiokanal, designers från Merkado, Urban Boxes från FriIT, Östra Grevies målerilinje och Glokala folkhögskolans hiphopkurs. Det blir direktsänd radio via Malmökanalen och live webb-tv via Bambuser. För första gången blir det också ett mitt-på-dagen-arrangemang i köpcentret Leonard. Stena fastigheter och Clara Norell har premiär för På Möllan! – en jättespännande satsning med lounge, provsmaker, konst och video. Konstgruppen kommer ha en fast vägg för att visa konsten från Open stage for public art-utställningen i Stapelbädden.

Vad gjorde ni senast som blev riktigt bra respektive riktigt dåligt?

– Fullmoon Artyt 26 september blev riktigt lyckat. Sofia Abu dök upp oanmäld och körde några av sina jazzlåtar tillsammans med en klassiskt skolad pianist från Australien. Ett helt oförberett och härligt jam!

– Våra misslyckanden handlar främst om hur det skurit sig med vissa samarbetspartners.

Vi har till exempel inte kunnat gå vidare med våra dj-kurser. Annars gör vi så gott vi kan: en del blir bra, annat blir sämre. Det är ingen lättarbetad form att alla alltid är välkomna, men samtidigt är det det som kännetecknar allt det vi gör.

Vad är ni stoltast över?

– Att vi lyckas fånga upp det som kommer i vår väg och att vi lär av våra misstag. Nyligen var det en besökare i Stapelbädden som sa att det rådde “grannsämja” och “hög mysfaktor” på våra evenemang. Det blev jag stolt över. Likaså när vi har is i magen och verkligen vågar testa öppna koncept.

Sida 60 Magasin Nic #1 , 2007

Ronnie Kronblad, Maria Grönqvist (lilla bilden), Liv Zetterling och Johan Liljemark – kärntruppen i Stapelbäddens konstgrupp.

Fest som metod

E

ldslukeri, akrobatik, dj-ing, spoken word, väggmålning, videoinstallation, konstnärsshowroom, modedesign, catwalk, måleri, fotografi, graffiti och livekonserter. Fest som metod för att involvera fler och öka demokratin. Så kan man beskriva Stapelbäddens konstgrupp. Den bildades i februari 2006 och har blivit en del i det kommunstödda initiativ som kallas Mötesplats Stapelbäddsparken. Gruppen består till stor del av elever från Bryggeriets projektledarutbildning, och arbetet bedrivs delvis som utvecklingsarbete av inom Glokala folkhögskolan. Medlemmarna ger ut en nätpublikation på temat streetart och nolltoleras (http://webnews.textalk.com/konstgruppen). De arrangerar också det återkommande eventet Fullmoon Arty.

Galleri x 3

K

onstgruppen ligger bakom CFUK, Centrum för urban konst. Med CFUK vill man fånga upp oetablerade konstnärer och sprida förståelse för urbankonst, graffiti- och skejtkulturen. CFUK ska vara en plats där etablerat möter oetablerat och ett gränsöverskridande nätverk mellan olika konstnärliga och kreativa uttryck.

CFUK bedriver en tredelad utställningsverksamhet: Galleri x 3. Del 1 kallas Down under och är en graffitikällare under Stapelbädden. Del 2 heter Inbetween och är ett guidat på-stan-galleri. Del 3 – Extended version.– återfinns i magasinet du just nu läser. Fortsätt bara bläddra, du kommer inte att missa det.

INTERVJU: HENRIK EKLUNDH PAGLERT OCH SUSANNAH JAXBO FOTO: MOHAMED YASSIN

Urban konstgrupp – från slut till början

Mest förvånade över?

– Att vi kör utan skyddsnät och förlitar oss på att folk vill ta plats – och att det verkligen fungerar! Det strömmar till konstnärer från olika håll och från ingenstans. Att våra koncept håller och manifesterar sig av sig själva!

Vad kännetecknar egentligen urbankonst?

– Det går inte att använda ett traditionellt betraktelsesätt på urban konst – den går till exempel inte att ta ner och sälja. Eftersom den urbana konsten finns i det offentliga rummet går det heller inte att undvika den, förneka den eller passera utan att ta ställning. För oss är urbankonst allt som händer i det offentliga rummet, även mode och fenomenet ”att stå och hänga”.

Varför gör ni det ni gör?

– Därför att det behövs en gemensam arena för urbana uttryck. Det finns många grupper som sysslar med urban kultur, men de är ofta åtskilda: skejtarna håller sig på en kant, spraymålarna på en annan. Vi vill skapa en mötesplats för alla ungdomar och alla andra intresserade, olika grupper som står för olika konstformer, uttryck och funderingar. Man skulle kunna kalla det “kultur- och åldersintegration” men det handlar om vikten av att mötas och att lyssna in varandra. Och att man kan åstadkomma mer tillsammans, än om man är ensam.

Vad gör ni egentligen?

– På det publika planet arrangerar vi Fullmoon Arty varje månad – ett evenemang där flera olika moment ingår: bland annat Open stage for public art – ett demokratiskt utställningsrum där alla är välkomna att ställa ut sin konst. Vi brukar ha live actionpainting och alltid något slags program med musiker, poeter, dansare med mera. Men exakt hur arrangemanget blir, beror på vilka som kommer och deltar.

Det är öppet för alla som vill vara med!

– Här är den andra drivkraften: demokratiska processer, vem tillhör staden och vem har tolkningsföreträde? Vi har en metod som stöder kreativa processer, men det handlar också om att vara en del av något större, att vara en individ i ett samhälle – om att medskapa och ta plats. Att Malmö är en plats bland andra platser, som en del i en global helhet.

När startade ni?

– 6 februari 2006. Då höll Bryggeriet en framtidsverkstad nere i Stapelbädden. Vi var runt 40 pers som brainstormade om framtida verksamheter på Stapelbädden. Jag valde område och hamnade i en grupp där alla var intresserade av konst, många kom från Bryggeriets Projektutbildning. Från den stunden har “Stapelbäddens konstgrupp” träffats kontinuerligt Det känns extra kul att vi är det enda konkreta resultatet av denna framtidsverkstad.

Vilka är Stapelbäddens konstgrupp?

– Vi har en inre arbetsgrupp som består av Maria Grönqvist, Ronnie Kronblad, Johan Liljemark och jag själv, Liv Zetterling. Och så finns det de som är med, mer när det händer på plats: Jonas, Håkan, Susanne, Olof, Chenar, Nilou, André, Ahmed, Niklas med flera.

Sida 61 Magasin Nic #1 , 2007

CFUK galleri x 3 – extended version Detta är något unikt. Det är ett ben, av totalt tre, som utgör CFUK – Centrum för urban konsts utställningskoncept Galleri x 3. På dessa sidor kommer du att få ta del av gatukonst som du vanligtvis bara ser i stan, om du överhuvudtaget hinner se den innan den nötts, målats eller tvättats bort. Magasin NIC tycker att denna kulturyttring är värd att få komma in och värma sig en stund innan den drar vidare.

CFUK Galleri x 3 är ett helt nytt galleriformat för all form av urban konst – välkommen!

Sida 62 Magasin Nic #1 , 2007

Sida 63 Magasin Nic #1 , 2007

glokala folkhögskolan + sofielunds folkets hus + UBV = sant 



Aktuellt föreningsliv Sida 70 Magasin Nic #1 , 2007

Vi är inte politiker, vi är medborgare. Vad än politiker må göra, låt dem först känna den fulla kraften i en medborgarrörelse som talar för sina rättigheter. För då en social folkrörelse anpassar sig till makthavarnas agenda, har den glömt bort sin roll. Denna består i att utöva påtryckningar och utmana dess politiker. Vi har inga positioner att försvara, bara vårt samvete som insisterar på att vi ska tala om sanningen.

V

issa tycker nog att det är en smula blåögt, men vi tror på det här med folkbildning. För självkännedom, reflektion och fruktbar analys – som stöd för att göra de rätta sakerna i privatlivet och i sitt yrke.

Bildning, med eller utan prefixet folk, är nödvändigt för att göra motstånd – kunna gå till attack där det behövs och till försvar när det är påkallat. Försvar för sin egen sak men också för någon annans, även om den saken inte gynnar oss själva.

Att revoltera och protestera mot rätt sak i rätt tid kräver kunskap och eftertanke. Annars är det lätt att tappa den rätta vägen.

Det har nog hänt oss alla, vare sig vi erkänner det eller inte, att vi någon gång sparkat neråt och slickat uppåt i hierarkin, för att vi trott att det skulle gynna oss. Ibland är anpassningen den enklaste vägen.

Magasin NIC vill försöka motverka den egocentriska impulsen att vända kappan efter vinden: att identifiera sig med andra – eller med en sak eller en smak – istället för med kärnan av sig själv.

Vi uppmuntrar fundersamhet, och vill höja ett varningens finger för att hoppa på rådande trender och konventioner. Vi tror att vare sig normen har dikterats av ett ”etablissemang” eller ett ”avantgarde”, så är det bättre att tänka själv än att välja normen.

Att inte delta i gruppstyrt tänkande, tror vi kan göra världen till en lite bättre plats.

F

öreningssidorna som nu följer är ett prov på vad som kan bli Öresundsregionens främsta arena för information, kommunikation och dokumenation av nyheter, företeelser och organisationer som verkar utifrån denna anda.

Premiärutgåvan du håller i handen bjuder bara på en försmak av det som är vårt mål. Det beror på att vi vill att du och din organisation ska vara med från grunden och forma utrymmet. Kom med tips, idéer och kritik, och erbjud gärna din kraft och din medverkan.

Du kan börja engagera dig på många sätt, men en enkel start är att mejla liv@glokala.se, projektledare för organismen NIC. Sedan tar vi det därifrån. // NIC IS HERE

TEXT: HENRIK EKLUNDH PAGLERT, FOTO: JOHANNA GUSTAVSON

Under rubriken “Vad vi vill” på UBV:s hemsida står texten ovan. Man riktigt känner upproret rinna till, när man läser den gamle medborgarrättskämpens och vietnamkrigsmotståndaren Howard Zinns ord. Den ideologiska agendan är satt.

UBV jobbar för att män och kvinnor som leUBV-medarbetaren Johanna Gustavson på plats i Bolivia, då aymaraindianen Evo Morales valdes till landets president.

ver i fattigdom i Latinamerika ska få inflytande över sina liv. De stödjer människor som lever i förtryck och fattigdom. Deras vision är en värld där ingen människa har större rätt än någon annan till jordens begränsade resurser.

Organisationen har sedan 1968 sänt ut fältarbetare för att hjälpa befolkningen på befolkningens egna villkor – och se till att det bistånd som kommer Latinamerika till del, används på det sätt som gynnar befolkningen i längden.

Det UBV också gör idag är vad de gjorde från första början när de bildades: de ger ”utbildning för biståndsverksamhet” – därav deras namn.

Nu har de en ny utbildning på gång, på en skola nära dig.

I samband med UBV:s riksträff i Stockholm i höstas löd er slogan: Globalisera kampen! Globalisera hoppet! Är det det ni vill göra med er nya utbildning på Glokala folkhögskolan – globalisera er strävan?

– Det är något vi talar mycket om just nu i samband med vår pågående kampanj Rent mjöl – om rätten till jord, mat och handel på lika villkor.

Ett av syftena med utbildningen är att se sambandet mellan globalt och lokalt, och se det stora perspektivet i det lilla, säger Johanna Gustavson.

– Det handlar också om hur man kan hitta nya vägar till förändring, inte bara i Latinamerika utan även här hemma. Vårt eget samhälle är ju inte helgjutet direkt. Det finns många fördomar om svenskar och européer som åker utomlands för att göra underverk; den här utbildningen handlar om att hitta vägar till förändring också här hemma.

Johanna Gustavson är journalist i grunden och har gått utbildningen ”Medier & folkbildning i Sverige och Bolivia” på Hola folkhögskola en utbildning som tog henne till just Bolivia.

– Vi var i El Alto, en förstad till La Paz, och jobbade i olika ungdomsorganisationer då Evo Morales valdes till ny president. En historisk händelse då aymaraindianen Evo Morales Ayma är den förste folkvalde president som representerar folkmajoriteten, ursprungsbefolkningen, i Latinamerika.

Under Johanna Gustavsons tid i Bolivia gjorde hon bland annat en kortfilm om aymarakvinnor som wrestlas i traditionella kläder, och ett projekt om politisk graffiti. Nu ingår hon i

UBV:s Malmö-Lundavdelning som har varit med och skapat samarbetet med Glokala FH. – Glokala folkhögskolan har en profil som lämpar sig bra för samarbete med UBV. Det känns enormt kul då det inte funnits någon praktikantkurs i Skåne förut.

Kursen – ”Folkrörelser, folkbildning och förändring” – sträcker sig över två terminer. De första tio veckorna sker utbildningen i Glokala folkhögskolans lokaler i Sofielunds Folkets hus.

– Då sker olika förberedelser inför vistelsen i Chile och Nicaragua: studier i historia och politik samt fördjupning i den sociala och ekonomiska situationen i Latinamerika. Deltagarna kommer också att få en del förberedelser hur de ska hantera jobbiga och svåra situationer som kan uppstå. Årets premiärkurs har 12 deltagare. I slutet av oktober åker de för att vara borta i fem månader; några till Chile, andra till Nicaragua.

– De ska praktisera inom de organisationer som UBV samarbetar med: Anamuri är en nationell kvinnlig lantarbetarrörelse, och ATC en organisation för främst jordlösa lantarbetare. Det kommer att handla om att ta del av det vardagliga arbetet. Det kan nog vara lite frustration i början över att inte veta exakt vad som kommer att hända, men det kommer att ge sig efter hand.

Kursens namn innehåller begreppet folkbildning – vari ligger den folkbildande potentialen i den här kursen?

– Kursen uppmuntrar en aktiv kunskapsinsamling, ett aktivt sökande. Folkhögskolan innebär ju generellt sett ett annat sätt att lära in, en möjlighet att påverka sin egen utbildning. Den här kursen är inget färdigt koncept.

Efter hemkomsten i slutet av mars kommer kursdeltagarna att ägna två–tre månader åt att sprida sina erfarenheter på föreläsningar och med aktioner.

Vad blir man efter en utbildning i folkrörelser, folkbildning och förändring?

– Lite klokare, hoppas jag. Resan kommer ge en annan bild av Latinamerika eftersom nyhetsrapporteringen därifrån är mycket begränsad.

– Utbildningen bidrar mycket till en förändrad syn på sin egen tillvaro, liksom på andras tillvaro. Kanske märker man hur lika varandra vi faktiskt är; det är verkligen inte att förringa.

FAKTA: ”Det är lätt att drabbas av missmod och handlingsförlamning inför alla problem i världen.

Som en reaktion på dessa problem har lokala föreningar på olika håll i världen istället organiserat sig för att själva sätta igång och förändra villkoren.

De ser möjligheterna att bygga ett rättvist samhälle. Alla vi som vill kunna påverka och förändra har allt att vinna på att utbyta erfarenheter och lära av varandra!” Så lyder bakgrunden till varför Glokala folkhögskolan startat en ettårig praktikantkurs med 12 platser. Kursen drivs i samarbete med solidaritetsföreningen UBV/Latinamerika vars motto är: ”Vi gör andras röster hörda!”

Kurstiden i Sverige är berättigad till CSN-stöd.

För mer info, kontakta Birgitta Göranson-Iliste, 0705451 935, goranson@glokala.se eller Markus Malm, 08-55 69 75 37, markus.malm@ubv.se

Sida 71 Magasin Nic #1 , 2007

glokala fh + malmö högskola + kfum + mkb + bryggeriet = sant 



Aktuellt föreningsliv

Vem är egentligen en entreprenör?

”alla människor skall ses som potentiella samhällsbyggare.”

TEXT: RONNY HALLBERG

EN PARENTES I SAMMANHANGET: ”Publik” kommer från latinets publicus, ”allmän”, ”offentlig”. ”Entreprenör” kommer från franskans entrepreneur, ”byggmästare”, ”leverantör”.

”Allt fler forskare menar också att samarbetsförmågan är nyckeln till stadens framtid.”

Sida 72 Magasin Nic #1 , 2007

Entreprenörskap, ett av modeorden i tiden. Vi kopplar gärna ihop det med att starta företag eller med upphandling av tjänster av något slag. Större byggjobb brukar väl tas hand om av entreprenörer, tänker vi. Vem skulle egentligen vilja kalla sig entreprenör, eller våga.

I Wikipedia – folkets uppslagsbok på internet – säger man: ”Entreprenörskap kan definieras som ”förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter”.

Entreprenörskapet får någonting att ändra riktning. Nya infallvinklar hittas och utvecklas.//Vanliga drag hos entreprenörer är nyfikenhet, kreativitet, en positiv syn på arbete, självständighet, envishet, hängivenhet, optimism och visionärt tänkande. Det skall dock nämnas att det finns en etablerad kritik mot det individfokuserade perspektivet på entreprenörskap, där omständigheter som nätverk, kultur och teamarbete istället framhålls som centrala förklaringsfaktorer bakom framgångsrikt entreprenörskap.”

Då låter det genast lite mer lockande.

Entreprenörskap kan alltså vara ett förhållningssätt som handlar om att kunna se möjligheter i tillfälligheter, och att kunna realisera dessa möjligheter till verkliga saker.

Då vill man ju gärna vara en entreprenör. Då kan ju entreprenörer finnas överallt i samhället, men kan ha olika syften. Inom den offentliga sektorn kan det handla om att öka effektivitet eller flexibilitet, i den ideella kan det till exempel handla om unga människors vilja och förmåga att utveckla sitt fritidsintresse/sin passion till en allt större verksamhet.

Då kan man också säga att den ideella sektorn lägger en god grund för ungas entreprenörskap, genom att erbjuda möjligheter att öva sin förmåga till samarbete, kommunikation, organisation, bygga nätverk, samtidigt som man har tillgång till mentorskap.

I föreningar får man lov att träna sig i att våga utveckla idéer som kan omsättas i verklighet. Vi tror att den ideella sektorn är en bra arena för många unga att testa sina idéer och få stöd för dem – och att detta är något vi borde utveckla. Vi vill starta ett centrum för det publika entreprenörskapet!

En grupp människor från Malmös föreningsliv, näringsliv och från Malmö högskola har samlats för att samtala och fundera kring

samhällsentreprenörskap. Utgångspunkten var sex goda exempel från verkligheten i Malmö med omnejd; föreningen Bryggeriet, Stapelbäddsparken, MKBs hemservice, Lunds FF, Sexbox och Trädgårdsrum Österlen.

Gruppen leddes av Björn Bjerke (då professor i entreprenörskap vid Malmö högskola och Stockholms universitet) och så småningom kom också Daniel Hjort (professor vid Copenhagen Business School) med i arbetet och samtalen. 2006 publicerade gruppen boken Publikt entreprenörskap – det marginella görs centralt.

Det publika entreprenörskapet fokuserar på delaktighet och samhällsbyggande och det är den medborgerliga arenan som står i centrum. Publika entreprenörer verkar företrädesvis i den tredje sektorn som man också kan kalla ”den sociala ekonomin”.

En viktig grund för begreppet publikt entreprenörskap är att alla människor skall ses som potentiella samhällsbyggare.

En annan viktig grund är samverkan med de övriga sektorerna – den offentliga och den näringsekonomiska.

Allt fler forskare menar också att samarbetsförmågan är nyckeln till stadens framtid. I framgångsrika regioner och städer samarbetar olika aktörer från skilda sektorer för att stärka konkurrenskraften utåt, säger Björn Bjerke. Platsen har betydelse för entreprenörskapet, menar allt fler. Öppenheten hos flertalet invånare, toleransen mot oliktänkande, vidsyntheten för det som inte följer det normaliserade är några egenskaper som blir allt viktigare för att locka kreativa människor till en viss plats.

Vi vill gärna tro att vår region är en region som vill vara en kreativ zon, ett kraftfält och ett myller av idéer från alla sektorer.

Därför vill vi starta Centrum för publikt entreprenörskap, CPE. Hit skall man kunna vända sig för att få stöd för sin vilja att utveckla idéer som berikar en själv och staden; här kan den offentliga och den ideella sektorn samverka i nya lösningar på gamla problem; här vill vi ha forskning kring det publika entreprenörskapet och skapa nytänkande tillsammans med våra danska vänner.

Om vi får drömma skulle vi vilja ha många Centrum för publikt entreprenörskap i Skåne och på Själland, men någonstans måste man ju börja en resa.

Varför inte i Stapelbäddsparken.

 

Aktuellt föreningsliv

Skåneforum gav en försmak av European Social Forum

»

Den 19–21 oktober fylldes Stadshallen, Mejeriet, Miljöbiblioteket, Smålands nation, Kino och Lilla teatern i Lund med folk som vill ändra på saker och ting.

Det var utifrån mottot ”En annan värld är möjlig” som Skåne Social Forum arrangerades för fjärde gången. SSF bygger på engagemang från organisationer som vill skapa en mötesplats för ”det öppna samtalet om en hållbar, demokratisk samhällsutveckling”.

Under dagarna tre bjöds det på seminarier, debatter, kreativa workshops, bokstånd och rättvisemärkt kaffe. Bland medverkarna fanns miljökämpar, fackligt aktiva och människorättsaktivister. Huvudteman för årets forum var: miljö, klimat och rättvisa, antinyliberala system och lösningar, ett samhälle för alla samt motkrafter. Över 120 organisationer deltog, vilket gör forumet till en av de största politiska samlingarna i Skåne. www.skanesocialforum.org FOTNOT: SSF:s förebild är World Social Forum (WSF) – en årlig konferens som hålls av organisationer inom den globaliseringskritiska rörelsen, och som syftar till samordning av kampanjer och diskussioner om strategier mot den globalisering som sker enligt marknadsliberala principer. I år hölls WSF i Nairobi, Kenya.WSF har en regional motsvarighet i European Social Forum.

2008 års upplaga hålls i Malmö och forumet väntas locka tiotusentals människor från Europa. Planerat datum är 18–21 september och arrangemanget kommer hållas i Folkets park och i Köpenhamn.

Sem-Sandberg om samhällsförändringar

»

Steve Sem-Sandberg kommer till Sofielunds Folkets hus den 7 november. Han kommer bland annat att samtala kring sin senaste roman Härifrån till allmänningen (2005) som skildrar människoöden i en Stockholmsförort under 1960- och tidigt 1970-tal.

Förutom författare är Steve Sem-Sandberg kritiker och redaktör på Svenska Dagbladets kulturredaktion. Han fick Aftonbladets litteraturpris 1996 och för romanen Ravensbrück (2003) nominerades han till Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris.

Besöket är det sista i en serie författaraftnar som arrangerats av Glokala folkhögskolan under hösten. Temat är författare som i sina författarskap speglar de förändringar, hot och möjligheter som präglar vår samtid.

Presentatör är Ingrid Rasch. Adressen är Rolfsgatan16 (Sofielunds Folkets hus). Tid: 19.00.

Sida 74 Magasin Nic #1 , 2007

Sida 75 Magasin Nic #1 , 2007

 

Mediet har blivit budskapet, sade redan McLuhan.

Men det behöver inte vara så.

NIC IS HERE

I boken Understanding Media: The Extension of Man drev Marshall McLuhan tesen att mediet är budskapet: the medium is the message. Han menade att våra medier, teven allra främst, i sig själva är viktigare än det budskap de bär fram. Teven som medium är det som påverkar oss, inte innehållet i sändningarna.

Han varnade för denna utveckling: ”Den elektriska hastigheten blandar ihop förhistoriska kulturer med kopplet av industriella marknadsexperter, det illitterata med det halvlitterata och efterlitterata. Skiftande grader av mentalt sammanbrott brukar vara ett vanligt resultat när folk blir rotlösa och översvämmas med nyheter och en ändlös massa nya informationsmönster.” ”Den elektriska utbyggnaden av oss själva förbigår helt enkelt både tid och rum, och skapar problem för mänskliga engagemang och samfundsformer som saknar varje tidigare motstycke”.

Boken skrevs 1964, då teven var relativt ny, pc:n inte uppfunnen, internet inte påtänkt och Myspace, Facebook och Second Life var bortom allas förstånd.

Med skräckblandad förtjusning ger sig Magasin NIC in i kampen: nu ska budskapet bli mediet – inte tvärtom.

Sida 76 Magasin Nic #1 , 2007